Syftet med studien är att undersöka tre förskolechefers uppfattning om vad omsorg innebär i den svenska förskolans verksamhet, samt hur omsorgen kan tydliggöras. Studiens metod är kvalitativ där data samlats in genom intervjuer. Studiens teoretiska perspektiv utgår från Nel Noddings (2012a, 2012b) teori om omsorgsetiken. Resultatet visar att förskolechefernas uppfattningar om omsorg i förskolan handlar om trygghet, barns grundläggande  behov samt pedagogens bemötande. Förskolecheferna reflekterar kring omsorg, utveckling och lärande utifrån ett helhetsperspektiv, de menar att begreppen ska bilda en helhet. Trots detta finns det tillfällen när dessa begrepp kan bli separerade, vilket upplevs som ett dilemma. Förskolechefernas beskrivningarna av hur de arbetar med att tydliggöra omsorgen i förskolans verksamhet kommer inte fullständigt fram, men de uttrycker vikten av att synliggöra och diskutera omsorgsbegreppet. Likabehandlingsarbetet i förskolan lyfts som ett arbetssätt för att synliggöra omsorgen.

Majoriteten av alla barn i Sverige går i förskola och spenderar en betydande del av sin tid med andra vuxna än sin primära omsorgsgivare. Då små barn har omfattande trygghetsbehov är det relevant att undersöka hur förutsättningarna för en trygg omsorg ser ut. Syftet med studien var att undersöka hur förskolechefer arbetar med att skapa trygghet för små barn i förskola. Sex förskolechefer i kommunal verksamhet intervjuades och data bearbetades genom tematisk analys. Resultatet visade att förskolecheferna anser att deras roll är att se till att små barn har få och nära relationer på förskolan och att föräldrarna känner sig trygga i verksamheten. Vidare menar de att verksamheten ska genomsyras av ett medvetet förhållningssätt och att de ska vara lyhörda, hitta lösningar och anpassa verksamheten utifrån varje enskilt barn. Förskolecheferna beskrev att försvårande för arbetet med att skapa trygghet i förskolan var yttre faktorer som de inte själva styrde över som budget, politiska beslut samt omsättning/frånvaro av personal. Styrdokumenten ansågs vara en yttre faktor som tvärtom underlättade arbetet med trygghet. Studiens slutsatser är att förskolechefernas arbete utgår från små barns behov av trygghet vilket är i linje med anknytningsteori. Det framkom även en rollkonflikt mellan hur de vill organisera verksamheten och hur yttre faktorer försvårar. Samtidigt beskriver förskolecheferna lösningar på denna konflikt genom att de agerar självständigt med barnets bästa i fokus. Vidare studier föreslås undersöka effekter  av gruppstorlekar och fokusera på hur personalomsättning kan minska i förskolan. / The majority of children in Sweden go to preschool and thus spend a considerable amount of time with adults other than their primary caregivers. Small children have a substantial need for attachment and it is therefore relevant to study the preconditions of attachment in preschool. The aim of this study was to examine how preschool directors cater to small childrens need for attachment. Interviews were conducted with six municipal preschool directors and data was analysed using thematic analysis. Results showed that preschool directors considered it their responsibility to provide small children with close secure relationships with preschool teachers and to make parents feel secure in the organisation. Also they emphasised that the childcare should be responsive, and when needed, adjusted to the individual needs of children. Results showed that preschool director found budget, political decisions and employee absence and turnover to be aggravating factors in their work concerning small children and attachment. In contrast they felt that regulatory documents facilitated that work. To conclude, close secure relationships are important to small children in preschool which is in line with attachment theory. Also a role conflict became apparent; there was a discrepancy between how the preschool directors wished to organize and how external factors affected the organisation of childcare. Their solution to that problem was making autonomous decision regarding the organisation where the needs of small children were taken into account. Further studies exploring the effect of group sizes and reasons for high employee turnover among preschool teachers are suggested.

Problemformulering: Att vårda den suicidnära patienten är en komplex uppgift, där sjuksköterskan behöver en tydlig struktur i sin kommunikation för att erbjuda en likvärdig och patientsäker vård. Genom att undersöka sjuksköterskans erfarenheter av att kommunicera med den suicidnära patienten, kan eventuella behov av ytterligare kunskap uppmärksammas och synliggöras. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av att kommunicera med den suicidnära patienten inom psykiatrisk heldygnsvård. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ induktiv ansats där sju sjuksköterskor inom den psykiatriska heldygnsvården i västra Sverige intervjuades. Resultat: I dataanalysen framkom tre kategorier: Behovet av struktur, Vikten av utbildning och handledning och Kommunikationen som ett sätt att förmedla hopp. Kategorierna bildade resultatets övergripande tema: ”Strategier för att skapa trygghet”. Slutsats: För att kommunicera med den suicidnära patienten på ett fullgott sätt är sjuksköterskan i behov av trygghet, vilket kan skapas genom stöd från arbetsgivare i form av utbildning och handledning. Det krävs också strukturella förutsättningar som tydliga riktlinjer och rutiner, samt en god kommunikation med kollegor. Ett gemensamt arbetssätt i  kombination med sjuksköterskans individuella förutsättningar kan ge den suicidnära patienten en så jämlik vård som möjligt.

Syftet med studien var att via förskollärare och specialpedagogers berättelser om övergången från förskola till förskoleklass, nå kunskap om hur dessa går till och vilka framgångsfaktorer de återger. För att nå informanters berättelse användes en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer vilka spelades in och transkriberades för att sedan analyseras och sorteras utifrån forskningsfrågorna i ett resultat. Resultatet jämfördes sedan mot tidigareforskning samt styrdokument, allmänna råd och riktlinjer och utifrån denna analys kunde en slutsats dras. Ansatsen var även att ur ett sociokulturellt perspektiv synliggöra hur lärandet i processen, på olika nivåer, gått till utifrån berättelserna. Studien visade på ett stortengagemang, goda kunskaper och intentioner hos informanterna att gen omföra övergångar anpassade efter de unga elevernas olika behov. Informanternas berättelser om framgångsfaktorer samstämmer med tidigare forskning och styrdokumentens rekommendationer för goda övergångsprocesser. I studiens intervjuer framträder en avsaknad av gemensamma möten för diskussion och spridning av all den samlade kunskapen samt ett redskap; en systematisk plan hur arbetet med processen kan genomföras. Övergångar kan innebära risker för att elevers inlärning hindras och då nästan alla elever i sexårsåldern berörs och så många som hälften känner oro inför övergången, gör frågan viktig att beakta. Forskning och informanters berättelser tyder på att elever i behov av stöd löper högre risk att inlärning bromsas upp samt riskerar att hamna utanför gemenskapen, exkluderas, om inte information om förhållningssätt och styrkor blir tydligt återgivna samt väl mottagna av förskoleklassens förskollärare och specialpedagog i aktuell skola. Komplexiteten i processen bör bli känd och diskuterad i möten mellan berörda aktörer och på så vis leda till utökad kunskap att förvalta i en gemensamt framtagen plan, ett årshjul.

För oss är inskolningen grunden till trygghet och förtroende på förskolan, både för barn och för deras vårdnadshavare. Det är vid inskolningen den värdefulla relationen skapas mellan barn – förskollärare och förskollärare – vårdnadshavare. Vårt valda område är intressant då forskning om skillnader mellan olika inskolningsmodeller saknas helt. Vi har valt att i vår studie rikta in oss på de två vanligaste förekommande inskolningsmodellerna som är, föräldraaktiv inskolningsmodell samt traditionell inskolningsmodell.Syftet med denna studie är att undersöka förskollärares syn på hur inskolningsmodeller kan påverka grunden till trygghet och förtroende i relationen med barn och deras vårdnadshavare.Studien genomfördes med hjälp av två olika forskningsmetoder, kvantitativ och kvalitativ metod. En kvantitativ enkätstudie och en kvalitativ intervjustudie har genomförts för att öka studiens validitet samt få en fördjupad kunskap kring studiens tre kategorier, trygghet och förtroende, styrdokument samt inskolningsmodeller.Resultatet av vår studie visar att val av inskolningsmodell inte påverkar tryggheten och förtroendet för barn och vårdnadshavare så länge inskolningarna sker individanpassat för varje barn. Resultatet visar på att majoriteten av våra respondenter är väl insatta i förskolans styrdokument och tydligt kan förankra vald inskolningsmodell i styrdokumenten.Respondenterna är helt eniga om att vald inskolningsmodell ger vårdnadshavare god insyn i den pedagogiska verksamheten. De betonar att inskolningarna bör integreras i det pedagogiska arbetet samt påverka den befintliga barngruppen så lite som möjligt. Inskolningar i förskolan bör vara unika, för varje barn är som snöflingor, det finns inte två likadana i hela världen.

Fittja är en av Sveriges mest brottsutsatta förorter och därför har organisationen Lugna Gatan arbetat som trygghetsvärdar i området. Efter många år lades Lugna Gatans verksamhet ner och det påverkade många i området. Men hur påverkades de? Denna studie besvarar fråge­ställningen om hur de verksamma personerna i Fittjaområdet upplevde tiden med Lugna Gatan och tiden efter att de lämnat. Intervjuer gjordes med verksamma inom området och slutsatsen var att Lugna Gatans arbete skapade en trygghet i området som saknas med den nya aktören Skyddsvärnet, men Skyddsvärnet har däremot lyckats med att förbättra arbetet inom skolan till skillnad från Lugna Gatan.

Tidigare studier visar att attityder till invandring kan förklaras genom individens materiellatrygghet under uppväxten och genom individens egen materiella trygghet i vuxen ålder. Denhär studien syftar till att undersöka vilket av dessa perspektiv som till största del kan förklaraattityder gentemot invandring, alltså om individen har positiva eller negativa attityder. För attta reda på detta används Ronald Ingleharts socialisationshypotes och knapphetshypotes. Ikorthet innebär dessa att attityder formas av den miljö individen växer upp i samt att attityderberor på vilka behov som individen redan tillgodosett. Genom att använda svensk data frånEuropean Social Surveys undersökning från 2018, konstrueras ett ”attityd gentemotinvandring-index”. Indexet testas mot oberoende variabler som dels mäter föräldrarnasmateriella trygghet och dels individens egen materiella trygghet. Den materiella trygghetenhar begränsats till att endast utgöra den ekonomiska dimensionen av begreppet. Med hjälp avmultipla regressionsanalyser av data visar resultatet i denna studie att individens materiellatrygghet under uppväxten inte har någon statistisk signifikant betydelse för dennes attitydergentemot invandring. Däremot finner studien statistisk signifikanta resultat för delar avindividens egen materiella trygghet, i form av utbildningsnivå och om individen studerar.Således kan denna studie visa att individens egen materiella trygghet i större utsträckning änmateriell trygghet under uppväxten kan förklara attityder gentemot invandring. Med andra ordinnebär detta att individens egna ekonomiska förhållanden i högre grad tycks förklaraattityder gentemot invandring, än vad ekonomiska förhållanden under uppväxten gör.

Sammanfattning Studiens forskningsproblem är att höga krav ställs på pedagoger att genomföra inskolningar, men riktlinjerna från forskningen är få, i synnerhet de där pedagogerna själva fått beskriva hur inskolningar bör ske. Därför syftar studien till att undersöka hur sex pedagoger beskriver att de genomför inskolningar och vad de anser är betydelsefullt för att stärka barns trygghet och anknytning i denna process. En empirisk undersökning har genomförts, där pedagogerna deltagit i varsin semistrukturerad intervju. Studien utgår ifrån ett anknytningsteoretiskt perspektiv (Bowlby 2010), samt använder begrepp så som: affektsmitta (Tomkins 2008) och KASAM (Antonovsky 1987).  Resultatet visar att pedagogerna menar att inskolningar kan ha olika arbetssätt, förväntan på vårdnadshavarens agerande och syn på inskolningspedagogens betydelse. Gemensamt är att alla pedagogerna beskriver hur barns trygghet nås via vårdnadshavarnas trygghet. Pedagogerna visar på en medvetenhet i användandet av den trygga basen och affektsmitta mellan förskolans aktörer. Studien visar även att pedagogerna anser att barn och vårdnadshavare har ett behov av tydlighet och rutiner. Detta ställs dock i kontrast till behovet av pedagogens flexibilitet att anpassa inskolningen utefter barnets behov, tidigare erfarenheter och anknytningsmönster.  Slutsatsen visar att inskolningen uppfattas som komplex, då flera faktorer påverkar dess resultat. Inskolningen är, enligt pedagogerna, betydelsefull för alla inblandade aktörer: för vårdnadshavarnas tillit till förskolan, för barnens trygghet och framtida utveckling, samt för pedagogernas arbetsmiljö och förutsättningar att utföra sitt arbete.

Syftet med den här studien är att undersöka hur förskolans trygghetsarbete påverkas av förutsättningarna i förskolan. Intresset i att undersöka om tryggheten på förskolan väcktes utifrån tidigare erfarenheter om bristen på fysisk tröst på förskolor. I undersökningen har enkätundersökning använts som har besvarats av nio förskollärare använts som empiri. I resultatdelen framkommer det 3 olika teman, som är förutsättningar, trygghetsarbete och utveckling och lärande. Resultatet visar att det finns olika förutsättningar inom arbetet med trygghet i förskolan. Resultatet visar på att utifrån olika förutsättningar arbetar förskollärare olika kring att skapa relationer och att trygghetsarbetet formas av arbetslaget, miljön, barngruppen och ramar runt verksamheten som till exempel ekonomi. I resultatet framkommer det att förskollärarna benämner både anknytningen och trösten som betydelsefulla. Det visar även att förskollärarna anser att tryggheten är en förutsättning för barns lärande.

Sedan miljonprogrammet byggdes i Sverige under 1960- och 70-talen har många av dessa bostadsområden varit i behov av utvecklingsarbeten för att minska otrygghet. Det har både genomförts sociala insatser och insatser i den fysiska miljön, men trots dessa utvecklingsarbeten kvarstår fortfarande problem med otrygghet i många miljonprogramsområden. Detta kandidatarbete syftar till att undersöka vilka faktorer i den fysiska miljön som bidrar till att miljonprogramsområden kan upplevas som otrygga för boende och besökare samt föreslå gestaltande utvecklingsförslag för hur den fysiska miljön i miljonprogramsområden kan utvecklas för att kännas tryggare. Arbetet bygger på en fallstudie som utgår från miljonprogramsområdena Ör och Brandbergen, lokaliserade i Sundbyberg respektive Haninge. De forskningsmetoder som har använts i fallstudien är kvalitativ textanalys och platsanalys. I fallstudien undersöktes vilka faktorer i den fysiska miljön som gav upphov till otrygghet i Ör och Brandbergen samt hur dessa aspekter kunde åtgärdas genom att föreslå gestaltande utvecklingsförslag för olika insatser i områdenas fysiska miljöer. De två miljonprogramsområdena jämfördes även med varandra genom att redovisa likheter och skillnader kring vad som upplevdes som otryggt och vilka åtgärder som kunde genomföras i den fysiska miljön. Aspekter som kunde vara orsaker till den upplevda otryggheten i Ör och Brandbergen var brist på mänsklig aktivitet till följd av exempelvis funktionsuppdelning och bristfälliga utomhusmiljöer. Gestaltningsförslagen för respektive område innehåller därför åtgärder som främjar mänsklig aktivitet och övervakning mellan människor. Detta genom exempelvis en ökad funktionsblandning med fler verksamheter, aktiva bottenvåningar och aktivitetsanläggningar, trafikblandning, tydliga avgränsningar mellan offentliga och privata rum samt förtätning med olika hustyper.