Since 1994, the Public Procurement Act has undergone changes aimed to improve the procurement process and promoting innovation. In order to promote innovation there are a number of government agencies that offer financial assistance, especially to small business with innovative ideas. Despite these efforts, newly established small businesses have difficulties entering the market. The study investigates whether changes have been made in the public procurement of medical devices with regard to price and quality prioritization. The priority criteria is presented by the contracting authority as percentage in the allocation criteria. The study is limited to in vitro diagnostic products contracting in Swedish healthcare between the years 2009 and 2015. All tenders, companies that apply for participation in procurement, were analyzed based on sales, number of employees and year of establishment with the purpose of evaluating differences between winning tenders and other tenders. The result shows that prioritization has been increasingly on price rather than the quality. Regarding the winning tenders the study shows that larger, more established companies dominates the market. Noteworthy is that this dominance has increased over theses last years. The increase may be due to a spiral effect that is created when winning tenders get an increased economic power.

In November 2016 a brand new and highly technological hospital called New Karolinska Solna opened in Stockholm. In connection with the planning of the hospital, new medical devices were procured, including a new infusion system that is now in use. Previously, each ward at the hospital had their own pumps and was responsible for updates and maintenance. Now, the hospital will instead have a floating pump system, which means that the hospital will own the pumps. The infusion pumps will be floating between the wards without being linked to a specific ward or department. The updates that were previously done when the need arose at the ward will now be a common process for the entire hospital. The aim of the project was to develop new guidelines for how the update process should be done on New Karolinska Solna's new infusion pump system. Through interviews with key personnel during the procurement process, the medical technicians department and caseworkers, new guidelines have been written, given the already existing technical conditions. During the course of the project it has been found that there are major shortcomings of information and communication within the hospital. The guidelines presented in the result are an important part to ensure that information related to the update comes to the caregivers at New Karolinska Solna, thus simplifying and streamlining the update of the infusion pumps.

Under the current climate emergency, the electricity industry is taking quick steps to introduce new technology and market processes that could contribute to the decarbonization of the power system. The creation of the energy attribute certificates more than two decades ago has allowed consumers to choose the origin of their electricity. This market instrument has provided a new tool for tracking carbon-free electricity. It is how corporates can reduce their market-based emissions under the Scope 2 Green House Gas Protocol, a practice called annual matching of certificates. However, there are new trends in green electricity procurement that intend to improve the current system. These are called 24/7 carbon-free electricity and emissionality. To bring added value, these new methodologies require more granularity, hourly or less, for both electricity market data and energy attribute certificates. This can be achieved with so-called granular certificates. This thesis intends to provide some answers to the implications at a corporate level, specifically for their carbon accounting exercises, of adopting these practices. Different industrial and commercial electricity consumer profiles are analyzed in several European countries for 2021 under four different scenarios: base, RE100, 24/7, and emissionality. The results show that using hourly grid carbon intensity, location-based emission can differ from annual calculations up to 7%. In addition, it exemplifies some of the inefficiencies of the current practice of yearly matching of certificates. In 2021, it required less than 1% of a company’s total electricity sourcing costs to certify that they are 100 % renewable, acquiring mainly unbundled certificates. For the case of bundled certificates linked to a specific technology, these costs increased to 2,60 % for the case of the Dutch wind. The 24/7 scenario shows the actual coverage of the renewable contracted sources after the implementation of 24/7 carbon-free electricity matching, ranging from values between 48% and 99 %, depending on the consumption profile, the location, and the contracted renewable sources portfolio. Finally, the emissionality scenario provides the tools to determine where to locate new renewable generation capacity to decrease the emissions as much as possible. The results show that, under specific circumstances, these values can be three times higher. This thesis promotes adopting 24/7 carbon-free electricity practices for attributional carbon accounting methodologies. Nevertheless, its definition should be reviewed to easily include emissionality studies when new carbon-free renewable capacity construction comes from corporations’ green procurement decisions. / Under den rådande klimatkrisen vidtar elbranschen snabba åtgärder för att introducera ny teknik och nya marknadsprocesser som kan bidra till minskade koldioxitutsläpp från elsystemet. Införandet av energiattributcertifikat för mer än tjugo år sedan har gjort det möljigt för konsumenterna att välja vad de vill köpa för el. Detta marknadsinstrument har tillhandahållit ett nytt verktyg för att spåra koldioxidfri el. Det är så företag kan minska sina marknadsbaserade utsläpp enligt Scope 2 Green House Gas Protocol, en praxis som kallas årlig matchning av certifikat. Det finns dock nya trender inom upphandling av grön el som avser att förbättra det nuvarande systemet. Dessa kallas 24/7 koldioxidfri el och emissionalitet. För att skapa ett mervärde kräver dessa nya metoder en ökad granularitet, timbasis eller mindre, för både elmarknadsdata och energiattributcertifikat. Detta kan åstadkommas med så kallade granulära certifikat. Denna rapport avser att ge några svar på konsekvenserna på företagsnivå, specifikt för deras koldioxidredovisningar, av att anta dessa metoder. Olika industriella och kommersiella elkonsumentprofiler analyseras i flera europeiska länder för 2021 under fyra olika scenarier: bas, RE100, 24/7 och emissionalitet. Resultaten visar att då man använder koldioxidsintensitet för elnätet kan de platsberoende utsläppen skilja sig från de årliga beräkningarna med upp till 7%. Dessutom visas exempel på några av ineffektiviteterna i det nuvarande systemet med årlig matchning av certifikat. År 2021 krävdes det mindre än 1% av ett företags totala elkostnad för att intyga att de är 100% förnybara, huvudsakligen med separata certifikat. För paketerade certifikat kopplade till en specifik teknik ökade dessa kostnader till 2,60 % för fallet med holländska vindkraft. 24/7-scenariot visar att efter man implementerat 24/7 koldioxidfri elmatchning så varierar den faktiska täckningen av kontrakterad förnybar produktion mellan 48% och 99% beroende på förbrukningsprofil, lokalisering och vilka förnybara källor som kontrakterats. Slutligen tillhandahåller emissionalitetsscenariet verktygen för att bestämma var ny förnybar produktionskapacitet ska placeras för att minska koldioxidutsläppen så mycket som möjligt. Resultaten visar att under specifika omständigheter kan dessa värden vara tre gånger större. Det här examensarbetet främjar användningen av systemet för 24/7 koldioxidfri el för attributionella koldixodidredovisningsmetoder. Dess definition bör dock ses över för att enkelt inkludera emissionalitetsstudier då ny koldioxidfri av förnybar produktionskapacitet baserat på företags gröna upphandlingsbeslut.

En armé marscherar på sin mage skall Napoleon Bonaparte ha yttrat, men hur är det med fötterna och ännu mer specifikt, skorna som soldaterna marscherar i.I en tid av snabba anskaffningar av materiel för olika insatsområden och specifika uppgifter inom ramen för internationella uppdrag för den svenska Försvarsmakten bär i många fall huvuddelen av arméns förband en känga som endast passar 6 av 10 i sin läst. Detta samtidigt som Försvarsmakten försöker tillhandahålla uniformer anpassade till både längd och vikt. I närtid kommer ett nytt uniformssystem att förbandssättas. Inga skodon ingår i detta nya system. I det nuvarande systemet var just marschkängorna en ytterst viktig del.Denna explorativa studie fördjupar sig i systemet runt soldaternas personliga utrustning och mer specifikt de marschkängor som tillhandahålls av Försvarsmakten åt soldater och befäl vid Norrland Dragonregemente K 4 i Arvidsjaur.Utvecklade under 1980-talet och med första introduktion 1987 har marschkänga M90 varit den svenska Försvarsmaktens skodon för värnpliktiga och befäl under barmarksdelen av året. Kängan är framtagen enligt en ny metodik, en omfattande forskning i fotens naturliga rörelsemönster samt konceptuella studier i framtagningsprocessen. Ett paradigmskifte i kängors utformning.Efter en uppdatering under inledningen av 1990-talet har kängan, vars mönster och design ägs av Försvarsmakten, inte genomgått någon produktutveckling. Kängan finns i storlekar enligt Mondopoint-systemet men endast i en fotbredd. Den “Nordiska”-lästen. Denna normativa läst är baserad på hur foten hos den svenska befolkningen såg ut under kängans utveckling. Sedan introduktionen har kängan burits av så gott som samtliga värnpliktiga inom armén och det är denna känga som huvuddelen av Försvarsmaktens förband kommer att utrustas med vid en eventuell mobilisering.Redan kort efter introduktionen av kängan började förband med tyngre buren packning att anmärka på skadebekymmer hos värnpliktiga och personal. Med ökningen av antalet kvinnliga värnpliktiga och befäl tillsammans med ökad vikt på den burna utrustningen för samtliga soldater har problemen ökat.Det förbandsslag som främst bedriver tjänst till fots och bär sin packning är kavalleriet där arméns jägarförband är organiserade.Norrlands Dragonregemente K 4 har under flertalet år påtalat brister med marschkänga M90 och även den ersättningskänga som introducerades 2012 marschkänga M08. Med marschkänga M08 anser sig Försvarsmaktens systemföreträdare sig ha löst det behov som föreligger vid de förband som bär tungt och går långt. Trots dessa påtalanden har ingen förändring skett. Förbandet har nu valt att utrusta samtliga inryckande soldater med marschkänga M90 trots att begränsningen i antalet användare är känd. Skaderisken med marschkänga M08 bedöms som högre och har därför valts bort. Samtliga soldater som uppvisar problem med marschkänga M90 genomgår därför medicinsk5 rehabiliteringsutredning och med stöd i den köps sedan civila vandringskängor in via försvarshälsans försorg.De övriga kängor som tillförts Försvarsmakten sedan introduktionen av marschkänga 90 har alla varit specifika för de klimatzoner som Sverige varit involverade i internationella operationer eller väldigt speciella nyttjandeområden i Sverige. Djungelkängor för Liberia, ökenkängor för Afghanistan och paradkängor för kronprinsessans bröllop.Först efter Chefen K 4 ́s återlämnande av arbetsmiljöansvaret till högre chef i november 2022 startas en forcerad upphandling av alternativa kängor för arméns jägarförband.Varför har utvecklingen tagit så lång tid och vilka åtgärder krävs det för att inleda processen?De huvudsakliga slutsatserna är att varje år Försvarsmakten fortsätter att utrusta tjänstgörande personal med marschkänga M90 skadas ett stort antal brukare och vissa erhåller men för livet, speciellt vid kavalleriförbanden. Att oavsett utformning av kommande system för marschkängor måste varje modell erbjudas i minst 3 fotbredder i syfte att passa huvuddelen av brukarna. Att Försvarsmaktens nuvarande rapporteringssystem för avvikelser saknar en funktion som på ett tydligt sätt kan gå in och påverka vid brister i personlig utrustning. En tydlig avsaknad av funktionsskola med utvecklingsansvar för de svenska jägarförbanden har också identifierats.Rekommendationen är därför att Försvarsmakten snarast genomför en upphandling av kängor i ett antal olika modeller för att passa olika individers fötter som tillfällig lösning.Att Försvarsmakten uppdrar åt FMV att tillsammans med K 4 utveckla en ny barmarkskänga för förbandstypen “Norrlandsjägare” med krav på minst 3 lästbredder.Att Försvarsmakten låter kavalleriförbandens behov gällande PFU-materiel vara styrande och ledande för utveckling av densamma då deras behov ligger som mest krävande enligt RVT krav på uthållighet.Att Försvarsmakten ser över hur avvikelsesystemet kan utvecklas för att få högre tillförlitlighet att den som behöver nås av informationen verkligen gör det.Att Försvarsmakten genom myndighetssamverkan får till stånd en lösning där Plikt och Prövningsverket blir ansvariga för insamling av data från mönstrande ungdomar avseende kroppsmått och även genomförande av scanning av fötterna.Att Försvarsinspektören för hälsa och miljö (FIHM) erhåller en funktion i uppföljningen av avvikelser i stödsystem PRIO vid anmälningar av personskador som möjliggör extern granskning av förekommande utrustning som orsakar skador.Att Försvarsmakten tillsammans med FMV ser över rutiner för hur avvikelser från vidmakthållandemöten hanteras och kommuniceras. / An army marches on its stomach, Napoleon Bonaparte is to have said, but what about the feet and even more specifically, the boots that the soldiers march in.In a time of fast acquisitions of materiel for different scenes of deployment and tasks within the framework of international operations for the Swedish Armed Forces many of the Army units use a boot that in its model only fits 6 out of 10 users. At the same time, we try to equip our soldiers with uniforms fitting both length and width. In the close future a new combat uniform system will be introduced to the Swedish Armed Forces. This does not include new boots.In the present system the combat boots were an essential part.Developed during the 1980s and first introduced in 1987, the “marching boot” M90 has been the Swedish Armed Forces' footwear for conscripts and officers during the main part of the year except for the winter months. The boot is developed according to new methodology, extensive research in the natural biomechanics of the foot and conceptual studies of the development process. A paradigm shift in the development of military boots.After an update in the early 1990s, the boot, which pattern and design is owned by the Swedish Armed Forces, has not undergone any product development. The boot is available in sizes according to the Mondopoint system but only in one foot width. The "Nordic" last of the foot. This normative last of the foot was the most common foot of the Swedish population during the development of the boot. Since its introduction, the boots have been worn by almost all army conscripts and these are the boots that is going to be issued to most units in the case of a mobilisation.Already shortly after the introduction of the boot, the army began to notice injuries among conscripts and personnel from units with heavier carried packs. With the increase of the number of female conscripts and officers along with increased weight of the equipment carried by all soldiers, the problems have increased.The type of unit that primarily performs marching by foot and carries its packs is the cavalry, where the army's jaeger or ranger unit are organized.Norrland's Dragoon Regiment K 4 has for several years complained about shortcomings with the M90 marching boot and also the replacement boot that was introduced in 2012, the marching boot M08. With this boot the Armed Forces system-manager regards the demand from the units that carries heavy loads and marches long distances. Despite these complaints, no measures have been taken. The unit has despite this continued to distribute the marching boot M90 to all new soldiers despite the known limitations in number of users. The risk of injury with the marching boot M08 have been regarded as higher and there for been ruled out. All soldiers showing problems with the marching boot M90 are treated with a medical rehabilitation program that includes the purchase of civilian hiking-boots through the military HealthCare service.The new boots that have been supplied to the Armed Forces since the introduction of the 7 marching boot 90 have all been specific for other climate zones outside Sweden cohering with countries where Sweden have been involved in international operations or very special areas of use in Sweden. Jungle boots for Liberia, desert boots for Afghanistan and parade boots ceremonial tasks as the wedding of the crown princess. There, development and system measures have been carried out.Only after a return of work environment responsibility in November of 2022 a forced procurement of alternative boots for the army's cavalry unit is to be started.Why has the development taken so long and what measures are required to start the process?The main conclusion is that every year that the Swedish Armed Forces continue to distribute the marching-boot M90 a large number of users are injured and some get lifelong medical issues, especially at the cavalry units. No matter what the next system of combat boots are there is a need to offer the boots in at least 3 withs to fit the highest number of users. The Swedish Armed Forces present system for reporting faults and risks with systems is missing a key component of control when faults are reported in systems of personal equipment. A clear lack of a centre for the branch of the cavalry and development of specific systems for these has been identified.The Swedish Armed Forces are recommended to conduct a purquirement of a large number of civilian boots of a number of models as a temporary solution as soon as possible to accommodate the highest number of matches with the users.That the Armed Forces give the FMV the task of developing a marching-boot for the “Norrlandsjägare” in close coordination with the K4-Regiment with a minimum of 3 withs. That the Armed Forces let the demands and specifications of the cavalry set the norm of future soldiers' personal equipment as their demands are at the highest level according to the standards of ranking system.That the Armed Forces overlook how the system of deviations can be developed for a higher level of reliability that the end user of the information receives it.That the Armed Forces, true authority cooperation finds a solution where the Swedish Defence Conscription and Assessment Agency becomes responsible for the collection of data from tested youth, as their measurements including a scanning of the feet.That the Armed Forces Inspector for Health and Environment receives a function in the system PRIO regarding deviations with results of injury that comes from use of issued equipment. That the Armed Forces, true authority cooperation, with FMV overlook the routines of how reports from maintenance-meetings are handled and communicated.

Givet det ohållbara resursuttag som idag krävs för att tillgodose samhällets konsumtion, föreligger ett stort behov att övergå till en mer cirkulär ekonomi. En nyckelkomponent i denna övergång är att utifrån avfallshierarkin förbättra vår avfallshantering, exempelvis genom att se till att öka andelen som går till materialåtervinning och minska den som går till energiåtervinning. En strategi som föreslagits för detta är Product Service Systems (PSS), som till stor del går ut på att övergå till affärsmodeller med en högre grad av tjänstefiering, vilket innebär att en större del av värdeskapandet utgår från tjänster iställer för produkter.  Med hänseende på behovet av cirkularitet är detta synnerligen aktuellt för textilier. Till skillnad från många andra material som glas och papper, återvinns textilier nästan inte alls i Sverige. Däremot har vissa pilotprojekt etablerats på senare år, framförallt för att ta hand om svenska regioners sjukvårdstextilier då dessa flöden har en högre grad av homogenitet än konsumenttextilier. Med offentliga upphandlingsprocessens potential till förändring som utgångspunkt, genomfördes intervjuer med relevanta aktörer inom värdekedjan för textilåtervinning i tre regioner. Dessa intervjuer utgjorde ett underlag för att utreda huruvida en högre grad av tjänstefiering bör influera regionerna i deras upphandlingsprocess samt vilken roll övriga aktörer kan spela i skiftet mot en högre grad av textilåtervinning.  Trots en varierande grad av tjänstefiering i de tre regionerna fanns ett stort överlapp i vilka hinder och möjligheter till en ökad grad av textilåtervinning som identifierades, inte bara av representanterna för regionen utan även övriga aktörer. Ett brett konsensus fanns om att en informationsasymmetri mellan region och leverantör existerade, även om de föreslagna lösningarna på detta varierade. Många av de lösningar som föreslogs som svar på de identifierade hindren hade kommunikation som ett centralt tema. Trots att PSS ofta lyfts som ett sätt att facilitera kommunikation mellan aktörerna, tycks de varierande graderna av tjänstefiering i fallstudierna inte vara den avgörande faktorn för huruvida värdekedjan präglas av bättre förutsättningar för ökad textilåtervinning. Den kommunikation som värdekedjans aktörer efterfrågar, föreslås istället faciliteras av horisontell kommunikation mellan regionerna, där erfarenheter och insikter från innovativa upphandlingsprocesser kan dissemineras till andra regioner, samt genom vertikala kommunikationsplattformar där värdekedjans aktörer kan erbjudas insikt i varandras problemformuleringar och behov.  Vidare valde många aktörer att belysa värdet av långsiktighet i relationerna, något som Lagen om Offentlig Upphandling (LOU) i viss mån tycks utgöra ett hinder för, delvis på grund av de tidsmässiga avtalsbegränsningar som finns idag. Relaterat till detta ansågs även avfallstaxonomin utgöra ett hinder för etablerandet av cirkulära textillösningar. Dessa slutsatser påkallar behovet av att se över dessa lagar, framförallt utifrån ett cirkulärt perspektiv, till skillnad från det linjära perspektiv som präglade tiden då dessa utformades. / Given the unsustainable extraction of resources required today to meet society's current  levels of consumption, the urgency to move towards a more circular economy is acute. A key component in this transition is to improve our waste management in accordance with the waste hierarchy, for example by ensuring an increase in the share of material recycling. One strategy that has been proposed for this is Product Service Systems (PSS), which largely involves moving to business models with a higher degree of servicification, meaning that a larger part of the value creation is based on services instead of products.  With regards to this need for circularity, textiles are a particularly relevant topic. As opposed to other materials such as glass and paper, textile recycling is practically non-existent in Sweden today. However, some pilot projects have been established in recent years, primarily to handle the waste streams of healthcare textiles stemming from Swedish regions, as these flows have a higher degree of homogeneity than consumer textiles. With the capacity for change inherent in the public procurement framework used as a starting point, interviews were conducted with relevant actors in the textile recycling value chain for three regions. These interviews formed a basis for investigating whether a higher degree of servicification should influence the regions in their procurement process and what role other actors can play in the transition towards a value chain with a higher degree of textile recycling.  Despite a varying degree of servicification in the three regions, there was a considerable overlap in the obstacles and opportunities identified by the actors as important in the work towards an increased degree of textile recycling, not only by representatives of the regions themselves but also by other actors. There was a broad consensus that an information asymmetry between region and supplier existed, although the solutions proposed to this end varied. Many of the solutions that surfaced in response to the identified obstacles had communication as a central theme. Although PSS is often highlighted as a way of facilitating communication between actors, the varying degree of servicification in the case studies do not seem to be the decisive factor as to whether the value chain is conducive to an increased textile recycling or not. Rather, the type of communication that the actors in the value chain favored, were suggested to be facilitated by both horizontal communication between regions, where insights gained through the deployment of innovative procurement processes could be disseminated to other regions, as well as through vertical communication platforms where the actors in the value chain can acquire insight into each other's respective view of what difficulties and needs exist in the value chain.  Furthermore, many actors chose to highlight the value of long-term relationships in the value chain, which the Public Procurement Act (LOU) to a certain extent seems to discourage today, partly because of the constraints on the duration of the contracts between the supplier and the region. Additionally, the waste taxonomy was also considered to be an obstacle to the establishment of circular textile solutions. These conclusions call for a review of these laws, primarily from a circular perspective, as opposed to the linear perspective that characterized the time when they were drafted.

This degree project investigates the possibility to develop and re-design an IoT solution called NOT!FY, offered by the company Omnitor. NOT!FY is used by users who are hard of hearing or deaf as a complement to an accessibility communication application. It functions by registering incoming calls and activating a relay connected to, for example, a light source, notifying the user. The current problems that Omnitor experiences with NOT!FY is its price, production difficulties, size and design. The project will take on these problems by investigating the market of programmable devices and, through comparative analysis, choosing a platform to transfer and improve upon the current NOT!FY functionalities. The devices were decided together with Omnitor and a grant calculation was drafted to evaluate which units yielded the best profit. With the help of the grant calculation, Raspberry Pi Zero W and ESP8266 were the chosen devices. A basic evaluation was performed to verify that the implemented functions of ESP8266 and Raspberry Pi Zero W functioned as intended. An in-depth evaluation and functional verification were performed on the finalized prototype. It confirmed the prototype’s functionality and the possibility to replace the current product in use by Omnitor. / Detta projekt undersöker möjligheten att utveckla och designa om en IoT-lösning kallad NOT!FY, som erbjuds av företaget Omnitor AB. NOT!FY används av döva eller hörselskadade användare som ett komplement till en tillgänglighetsanpassad kommunikationsapplikation. Den fungerar genom att registrera inkommande samtal och aktivera ett relä som är anslutet till exempel en ljuskälla för att meddela användaren. De nuvarande problemen som Omnitor upplever med NOT!FY är dess pris, produktionssvårigheter, storlek och design. Projektet kommer att ta sig an dessa problem genom att undersöka marknaden för programmerbara enheter och genom en jämförande analys välja en plattform att överföra och förbättra funktionerna från den nuvarande produkten. Enheterna bestämdes tillsammans med Omnitor och en bidragskalkyl är framtagen för att utvärdera vilka enheter som gav bäst vinst. Med hjälp av bidragskalkylen var Raspberry Pi Zero W och ESP8266 de valda enheterna. En grundläggande utvärdering utfördes för att verifiera att de implementerade funktionerna i ESP8266 och Raspberry Pi Zero W fungerade som avsett. En mer ingående utvärdering och funktionell verifiering utfördes på den färdiga prototypen. Detta bekräftade prototypens funktionalitet och möjligheten att ersätta den nuvarande produkten som används av Omnitor.

As the world becomes increasingly digitalized, new technologies like Artificial Intelligence (AI) are now more than ever before an important tool for organizations to meet future challenges. This is true for the private as well as the public sector, however, certain organizational functions are falling behind on AI-adoption, with public procurement being a standout example. This study examines the feasibility of integrating AI-solutions in public procurement. Using the theoretical lens of technology adoption and the AI-adapted Technology Organization Environment (TOE)-framework, a series of interviews were conducted with procurement practitioners, experts and solutions providers, identifying what factors drive or inhibit AI-adoption. The results confirmed that the previously identified TOE-factors relative advantage, management support, and external pressure are drivers of AI-adoption in public procurement, while competence, resources and procurement regulation are inhibitors. Additionally, three new factors were identified in the interviews; available solutions, resistance to change and public policy. The findings of the study contributed to the proposal of an updated TOE-framework for AI-adoption in public procurement. They further confirm the findings of previous studies utilizing the TOE-framework to investigate public organizations. / I takt med att världen blir alltmer digitaliserad är nya teknologier som artificiell intelligens (AI) nu viktigare verktyg än någonsin för organisationers förmåga att bemöta framtida utmaningar. Detta gäller både den privata och den offentliga sektorn, men vissa organisatoriska funktioner ligger efter när det gäller AI-implementation, där den offentliga upphandlingsfunktionen är ett tydligt exempel. Denna studie undersöker möjligheterna att integrera AI-lösningar inom offentlig upphandling. Genom att använda organisationell teori om teknologiadoption som teoretisk lins och mer specifikt det AI-anpassade (TOE)-ramverket genomfördes en serie intervjuer med upphandlingspraktiker, experter och produktägare för att identifiera vilka faktorer som driver eller hämmar AI-implementation. Resultaten bekräftade att de tidigare identifierade TOE-faktorerna relativ fördel, ledningsstöd och extern press är drivkrafter för AI-implementation inom offentlig upphandling, medan kompetens, resurser och upphandlingsregler är hinder. Dessutom identifierades tre nya faktorer i intervjuerna; tillgängliga lösningar, motstånd mot förändring och offentlig styrning. Studiens resultat bidrog vidare till att föreslå ett uppdaterat TOE-ramverk för AI-implementation inom offentlig upphandling. Den bekräftar vidare resultaten från tidigare studier som använder TOE-ramverket för att undersöka teknikinförande inom offentliga organisationer.

Produktion och drift av byggnader står för en stor del av de globalakoldioxidutsläppen och därför är det viktigt att utreda vilken betydelse valet avbyggnaders stomsystem har avseende energiförbrukning och klimatpåverkan underen livscykel. Syfte med denna studie är dels att visa hur olika delar av ett stomsystemi en offentlig lokal kan utvärderas och väljas med hänsyn till miljöpåverkan och delsatt utreda hur entreprenad-/samarbetsformen partnering fungerar vid utvecklingen aven offentlig lokal. En fallstudie på en nyligen uppförd psykiatrilokal genomfördes och studien somomfattade genomgång av projekthandlingar, intervjuer med aktörer i projektet ochberäkningar visade att byggnaden till stor del kunde har byggts med trästommeistället för med betongstomme. Detta hade kunnat leda till såväl minskadetransmissioner som minskade koldioxidutsläpp från tillverkningen av material.Orsaker till att man i partneringprojektet valde prefabricerade betongytterväggar,snarare än en lösning med trästomme, var framför allt byggentreprenörens störrevana vid att arbeta med betong, i kombination med att beställaren inte ville riskera enlång produktionstid eller oväntade kostnader. Mer tid för dialog, analys och störreöppenhet för att arbeta med nya lösningar hade kunnat leda till en mer miljövänligstomlösning. / Production and operation of buildings accounts for a large part of global carbondioxide emissions, and it is therefore important to investigate the importance of thechoice of buildings' frame systems in terms of energy consumption and climateimpact over a lifecycle. The purpose of this study is partly to show how differentparts of a frame system in a public premise can be evaluated and chosen on the basisof environmental impact and partly to investigate how the contractual-/collaborativepartnership work in the development of a public premise. A case study of a newly established psychiatric clinic was conducted, and the studyincluded review of project documents, interviews with project participants andcalculations. The results showed that the building could, to a large extent, beconstructed with wood rather than with concrete. This would have resulted in bothreduced transmissions of heat and reduced carbon dioxide emissions from theproduction of materials. The reasons for choosing the prefabricated concrete slabs inprefabricated concrete walls, rather than a wood-based solution, were above all thecontractor's greater experience of working with concrete, coupled with the fact thatthe client would not risk a long production time or unexpected costs. More time fordialogue, analysis and greater openness for working with new solutions could haveled to a more environmentally friendly solution.

The overall purpose of this thesis is to gain further knowledge of how the Swedish local government level is affected by requirements to use public procurement through competitive tendering and, more specifically, understand the actions taken by included actors when public procurement is required in implementation of public transport goals. Through case study method, an in specific process tracing, various implementation processes have been examined. One studied process complied with the procurement regulations, while the others included elements that circumvented them. In each process, the actions taken by involved actors have been the focus. The findings are presented in four papers. An overall conclusion is that, when public procurement is required in implementation at the local government level, several actors need to interact. These actors may use procurement to expand, maintain, or restrain their discretion towards others actors. In addition, various control mechanisms, such as e.g. monitoring, are used to restrain an actor’s discretion when the actor is circumventing procurement legislation. / Det övergripande syftet med denna avhandling är att öka kunskapen om hur den lokala nivån i Sverige är påverkad av kravet på att använda offentlig upphandling, och mer specifikt att förstå de handlingar som olika aktörer vidtar vid implementering av kollektivtrafik mål, då konkurrensutsatt upphandling är ett krav. Genom fallstudie metod har olika implementeringsprocesser undersökts. I en process har upphandlingsreglerna följts, medan i de andra har upphandlingslagen kringgåtts. Resultaten har analyserats utifrån principal-agent teori och presenteras i form av fyra artiklar. I studien konstateras det att flera aktörer är beroende av varandra i implementeringen. Aktörerna kan använda upphandling för att både behålla och expandera sitt handlingsutrymme gentemot andra aktörer, men upphandling kan även vara begränsande. I studien diskuteras även olika kontrollmekanismer som användas då aktörer kringgår upphandlingslagstiftningen.

Det pågår en diskussion i branschen om huruvida upphandlingsplikt för kommunala anläggningar som regleras i exploateringsavtal föreligger. Plan och bygglagen möjliggör för kommuner att antingen ålägga exploatören ”att vidta” eller ”finansiera” de kommunala anläggningarna, dock utan att förtydliga förenligheten med upphandlingslagstiftningen. Studien når slutsatsen att kommunala anläggningar som regleras i exploateringsavtal är upphandlingspliktiga. De fyra kriterier som konstituerar ett kontrakt i LOU:s mening: skriftlighet, ekonomiska villkor, upphandlande myndighet och utförande av byggentreprenad, är alla uppfyllda. Att tillämpa LOU kan i sig inbegripa en samling problem. Kommunen och exploatören, som avser bebygga kvartersmarken i planområdet, har ett avtalsförhållande genom exploateringsavtalet som kan reglera finansiella åtaganden för exploatören. Detta kan i sin tur ge exploatören ett teoretiskt incitament att lämna lågt anbud i upphandlingen; exploatören ska genom exploateringsavtalet ändå stå för kostnaderna. Exploatören är också verksam inom avtalsområdet av den orsaken att exploatören redan äger marken. Utredningar kan ske löpande som en förberedelse inför exploateringen av marken. I lagen om offentlig upphandling regleras om en anbudssökande deltagit i förberedelserna, så kallat konsultjäv, som möjligen kan aktualiseras. Studien visar att de kommuner som medverkar i en enkätundersökning inte har ett enhetligt arbetssätt. Minst 28 procent av de totalt 120 kommunerna som deltar i enkätundersökningen, sedan 2015-01-01 har låtit exploatören utföra kommunala anläggningar i minst ett exploateringsavtal. Det framkommer i samband med en intervjuundersökning att en av tre intervjuade kommuner använder sig av ”frivillig” tillämpning av LOU, utan hänsyn till uppfattningen att upphandlingslagstiftningen inte behöver tillämpas. Att LOU tillämpas, uppfyller istället syftet med att säkerställa bland annat vägar och gators kvalitet. De exploatörer som deltar i studien anger flera fördelar med att sköta utbyggnaden av allmän plats samordnat med utbyggnaden av kvartersmarken. Studiens enkät- och intervjuundersökning med kommuner vittnar om motsatsen, att exploatören som ålagts att finansiera kommunala anläggningar i exploateringsavtalet sällan inkommer med anbud i upphandlingen. De kommuner som deltar i studien upplever inte att konsultjäv eller regleringen av de finansiella frågorna redan i exploateringsavtalet, som föregår upphandlingen, vållar praktiska problem. De konstaterar förvisso att de fortfarande kan vara teoretiska problem. Studien visar vidare att det finns en skillnad i synsätt kring LOU beroende av yrkeskategori. Juristerna bedöms vara mer teoretiska i sitt synsätt och menar i huvudsak att LOU bör tillämpas. Exploateringsingenjörerna förefaller däremot vara mer praktiska i sitt synsätt, och vill låta exploatörerna bygga ut de kommunala anläggningarna som efter färdigställandet lämnas över till kommunen. / There is an ongoing discussion within the industry whether public procurement should be applied or not regarding municipality facilities that are regulated in development agreements. The law render for the municipality to either enjoin the developer “to institute” or “to finance”, however it is without clarification regarding the compatibility with the public procurement legislation. The study reaches the conclusion that public facilities that are regulated in the development agreements are subject to public procurement. The four criteria’s that constitutes a contract within the Swedish Act on Public Contracts (LOU) are all fulfilled. The municipals does not see consultant disqualification or regulation of the financial questions, that already is in the development agreement that proceed the procurement, causes any practical problems. It’s established that it could still be a theoretical issue. Applying the law of public procurement may come with complex problems. The municipality or the developer that has intention to build on the development area, have in an agreement through the development agreement that can regulate financial obligations for the developer. This will in theory give the developer incentive to come with an offer in the procurement that is not dependent on the actual costs; the developer should either way pay through the development agreement. The developer whom also is operative within the development agreements area who per say already is the land owner. Investigations, such as for example geotechnical investigations can continuously be done as a preparation for the development to come on the land. The law of public procurement regulates prior involvement of candidates or tenderers, so called consultant disqualification, which might be actualized. The study shows that the municipals that have partaken in the study do not have a unified way of working. Since 2015-01-01 at least 28 % of the 120 responding municipals let the developer execute the development of the municipal facilities in at least one development agreement. Another result that emerged is that in one of the three interviewed municipals there is a “voluntary” enforcement of the Swedish Act on Public Contracts (LOU), in spite of the opinion that the law of procurement should not be used. The use of LOU instead fulfills the purpose of securing the quality of roads and pavements. The developers that has partaken in the study state that there are several advantages with being the developer of the public areas coordinated with expansion of the land. The study’s survey and interviews with municipals show the opposite, that the developer whom has been enjoined to finance public facilities in the development agreement rarely participates as a tender in the procurement.The municipals does not see consultant disqualification or regulation of the financial questions, that already is in the development agreement that proceed the procurement, causes any practical problems. It’s established that it could still be a theoretical issue.It has also come to light that there is a different approach depending on work categories. Legal experts are described as the theorists and think that LOU should be used. The development engineers are on the other hand seen as the practitioners and they want the developer to have the opportunity to build the municipals facilities and then after they are finished is handed over to the municipal.