This thesis is about a language-stimulating activity, called the Book Teddy, which take placein Markaryd, a small municipality in southern Sweden. The activity is described and someexamples given of the Book Teddy's visits to the homes of parents and their preschool children.Similar activities in Värnamo, Kumla and Borås, which have been inspired by the BookTeddy are also described.Facts about children's psychology, language development and child language illustrate theimportance of stimulating language acquisition in the early years. An important example is"The Bristol Study", a longitudinal study of preschool children.A questionnaire was sent to 93 parents, whose children were bom in 1991. 53 parents or57% answered. The analysis was made out of these 53 questionnaires. The answers showthat most of the parents liked the Book Teddy and enjoyed her visit. They also said that thevisit of the Book Teddy had increased their knowledge of books, reading and language stimulatingactivities. Many of the parents seemed to have changed their role as parents too,some aware of it, others not.

<p>Min studie har varit fokuserad på de klassiska sagorna och dess vara eller icke vara i 2000-talets skola och förskola. Arbetet har gått ut på att undersöka om pedagoger idag använder sig av klassiska sagor i sin undervisning och hur motiveras i så fall användandet.</p><p>Metoden jag valt att använda mig av är strukturerade intervjuer med fyra oberoende pedagoger – två förskollärare och två lågstadielärare. De artefakter jag hade med mig vid intervjuerna var endast papper och penna då jag inte ville att det skulle bli en orättvis bedömning vid utskriften – detta för att två av intervjuerna gjordes på telefon och inspelning inte var möjlig.</p><p>Mitt syfte med min studie har varit att undersöka om det går att använda de klassiska sagornas innebörd och betydelse i dagens pedagogiska verksamhet eller om dessa gamla sagor tjänat ut sitt syfte.</p><p>Utifrån mitt syfte har jag tagit fram tre frågeställningar som legat till grund för arbetet med studien:</p><p>1. Om och Hur arbetas det med klassiska sagor i dagens förskola och lågstadium?</p><p>2. Finns det en medveten tanke bakom arbetet med sagorna och i så fall hur motiveras användandet?</p><p>3. Vilka olika synsätt har det funnits runt klassiska sagor genom tiderna och hur ser vi på dessa sagor idag?</p><p>Resultatet blev ett betydligt bättre resultat än jag hoppats på och det visade att den klassiska sagan fortfarande har en plats i dagens undervisning men att arbetet med sagorna anpassas efter pedagogens eget syfte. Det personliga intresset var av stor vikt för de intervjuade respondenterna. Signifikant för de fyra respondenterna var att sagorna använts bland annat till att stärka elevernas självkänsla och det egna jaget.</p>

Barncancer drabbar 300 barn i Sverige varje år. Bland dessa barn är många väldigt små och har inte på samma självklara sätt som äldre barn och ungdomar lika lätt att ta till sig information om sin sjukdom eller om sin behandling. Detta arbete behandlar utformandet av en pekbok för barn mellan 0-3 år med fokus på förberedande information inför cytostatikabehandling (cellgiftsbehandling). Pekboken har tagits fram i samarbete med Barncancerfonden och Lunds Universitetssjukhus där både observationer av barn under behandling samt utprovning av pekboksmaterialet har gjorts. Arbetet belyser barns kognitiva utveckling, det tidiga mötet med barnlitteratur och beskriver de kommunikativa ställningstaganden som har tagits i utformandet av boken. / Childhood cancer affects 300 children in Sweden annually. Among those, many children are very young and don’t have the ability to easily assimilate information about their decease or their treatment. This thesis treats the creation of a picture book for children with cancer, focussing on preparatory information before a chemotherapy treatment. The picture book has been created in co-operation with the Swedish Childhood Cancer Foundation and The University Hospital of Lund where both observation and evaluation have been performed. The thesis illustrates children’s cognitive development, the early meeting with children’s literature and describes the communicational considerations made in the creation of the book.

Min studie har varit fokuserad på de klassiska sagorna och dess vara eller icke vara i 2000-talets skola och förskola. Arbetet har gått ut på att undersöka om pedagoger idag använder sig av klassiska sagor i sin undervisning och hur motiveras i så fall användandet. Metoden jag valt att använda mig av är strukturerade intervjuer med fyra oberoende pedagoger – två förskollärare och två lågstadielärare. De artefakter jag hade med mig vid intervjuerna var endast papper och penna då jag inte ville att det skulle bli en orättvis bedömning vid utskriften – detta för att två av intervjuerna gjordes på telefon och inspelning inte var möjlig. Mitt syfte med min studie har varit att undersöka om det går att använda de klassiska sagornas innebörd och betydelse i dagens pedagogiska verksamhet eller om dessa gamla sagor tjänat ut sitt syfte. Utifrån mitt syfte har jag tagit fram tre frågeställningar som legat till grund för arbetet med studien: 1. Om och Hur arbetas det med klassiska sagor i dagens förskola och lågstadium? 2. Finns det en medveten tanke bakom arbetet med sagorna och i så fall hur motiveras användandet? 3. Vilka olika synsätt har det funnits runt klassiska sagor genom tiderna och hur ser vi på dessa sagor idag? Resultatet blev ett betydligt bättre resultat än jag hoppats på och det visade att den klassiska sagan fortfarande har en plats i dagens undervisning men att arbetet med sagorna anpassas efter pedagogens eget syfte. Det personliga intresset var av stor vikt för de intervjuade respondenterna. Signifikant för de fyra respondenterna var att sagorna använts bland annat till att stärka elevernas självkänsla och det egna jaget.

Få polisanmälda sexualbrott mot barn leder till åtal. Det kan bero på att barnets utsaga, vilken ofta är den huvudsakliga bevisningen, inte bedöms nå upp till rättens beviskrav. Vuxnas generella förmåga att avgöra tillförlitlighet i barns utsagor är låg och i rättspraxis värderas utsagor utifrån kriterier såsom detaljrikedom, logik och konstans – kriterier som inte är anpassade till barnets värld samt ibland har bristande empiriskt stöd. Syftet var därför att undersöka vilka kriterier svenska domstolar åberopar i tillförlitlighetsbedömning av målsägandeutsagan vid sexualbrott mot barn. Etthundra domar från år 2017 analyserades utifrån kriterier från rättspraxis (NJA 2010 s 671), utsagepsykologisk forskning (SVA:s CBCA) samt utvecklingspsykologiska aspekter. I resultatet syns fokus på generellt hållna kriterier enligt praxis, medan forskningsbaserade specifikt hållna kriterier särskilt anpassade för barn som utsatts för sexuallbrott användes i låg grad. Den utvecklingspsykologiska kunskapen hos domstolarna framstod som generell och i liten grad anpassad till olika barns utvecklingsstadier. I diskussionen argumenteras för att ökad användning av fler forskningsbaserade kriterier särskilt anpassade för barn samt dito utvecklingspsykologiska kunskaper, förhoppningsvis skulle kunna öka lagföringsgraden och därvid ha positiv spridningseffekt på anmälningsbenägenhet, synen på rättsväsendets legitimitet samt den allmänna graden av rättvisa i samhället. Avslutningsvis omformuleras rådande utsageanalytiska riktlinjer från Högsta Domstolen utifrån utsagepsykologisk forskning. / Few reported cases of sexual crime against children lead to prosecution. This might depend on the child’s testimony – often the main evidence – which doesn’t satisfy the court’s requirement for evidence. The general capacity of an adult to determine reliability in children’s testimonies is low. In legal usage, testimonies are valued by the use of criteria such as quantity of details, logic and constancy, which may not be adjusted to fit a child and sometimes lacks empirical support. This study examined which criteria the Swedish courts invoke with reliability assessments of the plaintiff’s testimony in sexual crimes against children. One hundred grounds for decisions from 2017 were examined from legal usage (NJA 2010 s 671), testimonial research (SVA’s CBA), and developmental psychological aspects. The results found a focus on general maintained criteria according to practice, while research based criteria, adjusted specifically for the different ages of children who have been victims of sexual crime, were however used to a low degree. The developmental psychological knowledge seems general and to a low degree adjusted to the various developmental stages of children. Finally, it is argued that increased usage of more research based criteria, adjusted to suit children and such child psychological knowledge, could increase the prosecution degree. This would have a positive multiplying effect on crime reporting tendencies, the view of the justice’s legitimacy, and the general degree of justice in society. Lastly, the testimonial guidelines of the Swedish high court are redefined from testimonial research.

Syftet med denna studie är att undersöka i ett specifikt område, barnens relation till polisen. Området, som är en förort i en större stad i Sverige, har låg socioekonomisk status och har en stor spridning av olika etniciteter. Syftet är också att undersöka hur förskolan kan förbättra den negativa bild som finns av polisen. Detta görs med hjälp av ett anknytningsperspektiv samt relationellt perspektiv.Genom observationer och intervjuer skapas en bild av vad barnen har för relation till polisen. Studien är en kvalitativ undersökning beståendes av gruppintervjuer med barn.Resultat av studien visar att barnen i området har en negativ bild av polisen. Genom ett bestämt möte med polisen där det fick samtala och undersöka en polisbil så ändrar barnen sin uppfattning om polisen till en positiv bild. Ur ett anknytningsteoretiskt perspektiv kan man anta att barnen hade en otrygg anknytning till polisen och att det positiva mötet ändrade barnens bild av polisen. Ur ett relationellt perspektiv har barnens tidigare erfarenheter inte någon betydelse. Ut detta perspektiv kan man istället tolka det som att barnen utvecklades i mötet med polisen och skapade en förståelse till sin omvärld och sig själva i relation till de poliser det fick träffa.

Barn med NPF har en ökad risk för fysisk och psykisk ohälsa. Det har visat sig att fysisk aktivitet förebygger ohälsa och främjar social- och kognitiv utveckling. Forskning på området har dessvärre visat att barn med NPF slutar idrotta före tonåren i större utsträckning än neurotypiska barn. Den största orsaken är brist på kunskap hos tränare och idrottsföreningen. Utifrån ekologisk systemteori har denna studie genomförts för att kartlägga vad som brister och vilket stöd barn med NPF behöver för en lyckad inkludering och delaktighet inom föreningsidrotten. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med åtta föräldrar till barn med NPF. Syftet var att undersöka föräldrarnas uppleveser kring kontakten med föreningsidrotten. Fyra huvudteman identifierades 1) tränaren den centrala nyckelrollen, 2) fysisk och psykisk hälsa, 3) stärka förmågor och uppmärksamma potentiella tillgångar och 4) Samhällsansvar. Slutsatsen är att föreningsidrotten behöver kompetenshöjande insatser då de anses sakna kunskap till hur de bäst bör bemöta barn med NPF.

Studiens syfte var att undersöka hur musikterapeuters arbete fungerar inom barncancersjukvård. Hur kan musikterapi påverka cancersjuka barn och vilka resultat man kan se. Undersökningen genomfördes med intervjuer med tre verksamma musikterapeuter. I metoden tillämpades en hermeneutisk tolkningsansats med kvalitativa forskningsintervjuer och med en narrativ forskningsmetod. Musikterapi är evidensbaserad inom forskning, ett akademiskt ämne och ett professionellt yrke. Kan även definieras som en konstnärlig terapiform, som bygger på musikupplevelse, musikaliskt skapande och uttryck, kommunikation och samspel som erbjuds i relation mellan patient och terapeut. Resultatet belyser musikterapeuters uppdrag, vilket är ett mycket varierande och flexibelt arbete. Via musikens verktyg och redskap; skapa kontakt, bygga relation, utveckla kommunikation, icke-verbalt, improvisera, se och bekräfta, stärka och dela tillsammans. Musikterapi grundar sig på den psykodynamiska inriktningen inom utvecklingspsykologin, att observera och forska om ett barn i relation till dess omgivning. Musikterapiuppdraget fungerar som en kompletterande behandlingsform inom barncancersjukvård. Musikens förmåga och egenskaper kan bidra till att förstärka en patients egna personliga resurser, skapa utrymme och ge möjlighet till känslomässiga uttryck, hantering och bearbetning av ett barns svåra cancersjukdom och dess sjukhusvistelse. Utifrån intervjuerna av musikterapeuterna och deras berättelser har både signifikanta och positiva resultat har kunnat belysas i denna studie. / The purpose of this study was to examine how music therapists work with children who have cancer. How does music therapy affect the children, and what are the results. The study was made by interviewing three active music therapists. The method I used was a hermeneutic interpretation with qualitative research interviews and with a narrative method. Music therapy is evidence based in research, an academic major and profession. It can also be defined as an artistic form of therapy, where music is used as a mean for experience, creativity, expression and communication between patient and therapist. The result highlights the mission for the therapist, which is very flexible and varying, where flexibility and responsiveness is of great importance; by the tools of music create a sense of contact and communication, nonverbal, improvise, watch and confirm, strengthen and sharing. Music therapy is based on the psychodynamic alignment within developmental psychology, to observe and do research about a child relation to his or her environment. Music therapy also works as an addition to regular medical treatment within cancer care for children. The ability and characteristics of music contributes to strengthen a patient own resources, opens up ways for emotional expression in the process of working with a child with cancer disease and his or her hospitalization. Based on the interviews of the music therapists and their stories, both significant and positive results are illustrated in this study.

The purpose with this study is to inquire how a number of active preschool teachers use music in their daily work with children. It also looks at the meaning they think music can have to the whole group of children, especially in terms of solidarity and interaction in the group. In order to study this I chose to use questionnaires as the method. These questionnaires consisted of open questions to enable longer answers from de participants in an effort to hear their thoughts and get their point of view. The result of this study shows that all of the participants seem to have good experiences from musical activities with the preschool children. They all state that they think music has a significant meaning for solidarity and interaction in the children´s group. Many of the participants also seem to connect music with other subjects, such as development of language, communication, movement and feelings. To understand the data gathered from the study I used the theory of developmental psychology and also the sociocultural perspective. / Syftet med denna studie är att undersöka hur verksamma pedagoger använder sig av musik i förskolans verksamhet samt hur de ser på musikens betydelse för barns sociala gemenskap och barngruppens sammanhållning. För att undersöka detta valde jag att använda mig av enkäter som metod. Jag valde att använda mig av öppna frågor i enkäten för att göra det möjligt för de deltagande att lämna längre svar och på så vis lättare få fram deras egna erfarenheter och åsikter. Resultatet av min studie visar att alla de deltagande i studien verkar ha positiva erfarenheter av musikanvändning i förskolan. Samtliga av pedagogerna uppger i sina svar att de anser att musik har betydelse för barngruppens sociala sammanhållning. Många kopplar även samman musik med andra områden som exempelvis språkutveckling, kommunikation, rörelse och känslor. De teorier jag utgår från i den här undersökningen är sociokulturellt perspektiv samt utvecklingspsykologi.

Detta avhandlingsarbete undersöker hur psykologer förhåller sig till de olika betydelser av kön som finns i de sammanhang de befinner sig i när de utövar sitt yrke. Genom att utforska de betydelser som barn- och ungdoms­psykologer ger skillnader mellan flickor och pojkar har jag identifierat svårigheter och möjligheter när det gäller att inkludera sociala och kulturella aspekter i beskrivningar av barns och ungas psykologiska utveckling inom psykologiprofessionen i Sverige. Ett inkluderande av sociala och kulturella aspekter skulle bidra till en förståelse för hur barns psykologiska fungerande hänger ihop med de samhälleliga sammanhang de befinner sig i, och kunna användas för att ge barnen ett bättre stöd i behandlingsarbete.   Metod Elva intervjuer med svenska barn- och ungdomspsykologer, samt tre svenska läroböcker i utvecklingspsykologi analyserades. Analyserna utgick från socialkonstruktionistiska och diskurspsykologiska perspektiv.   Resultat Analyserna visade att psykologerna gav kön, genus och jämställdhet flera olika betydelser och att dessa olika betydelser ofta var motstridiga. Ett glapp identifieras mellan övergripande beskrivningar av barn och ungas utveckling där ambitionen att beskriva psykologisk utveckling som en interaktion mellan biologiska och kulturella faktorer tydligt kom till uttryck, och de mer konkreta beskrivningarna av psykologisk ut­veckling där ett biologiskt och/eller individinriktat synsätt gavs företräde. Detta glapp kom framförallt till uttryck i läroböckerna. I barn- och ungdoms­psykologernas tal om sitt arbete blev ett annat glapp synligt. När de talade mer övergripande om vad ett professionellt förhållningssätt till kön innebar baserade sig talet på strävan efter neutralitet och en syn på kön som ovid­kommande för psykologisk behandling. När talet handlade om det konkreta behandlingsarbetet konstruerades kön som skillnader. Barn- och ungdoms­psykologerna tycktes sitta fast i ett dilemma mellan en könsneutral retorik och ett bemötande och en behandling som utgick från könsskillnader som ”naturliga”. Det snäva individfokus som kom till uttryck i psykologernas berättelser lyfts fram som en förklaring till att psykologerna inte själva tycktes uppmärksamma detta glapp under sitt berättande. En fråga där psykologerna ställde kritiska frågor kring jämställdhet och lika fördelning av resurser handlade om att så få flickor i yngre åldrar besöker barn- och ungdomspsykiatrin. Vid dessa tillfällen kom en vilja att omfatta flickors och pojkars olika livsvillkor som förklaring till könsskillnader till uttryck. Då det i deras tal inte fanns några kopplingar mellan den olika fördelningen av resurser och över- och underordning mellan kvinnor och män på en samhällsnivå, verkade psykologerna dock sakna tillgång till analytiska redskap att fullfölja tankarna om olika livsvillkor. Försöken att kontextu­a­lisera flickornas ”osynlighet” tycktes då landa i en anpassning efter köns­stereotyper för ”deras eget bästa”. Jag identifierade några undantag från detta mönster. Några få psykologer uttryckte explicit ett jämställdhets­intresse och en önskan att arbeta på ett jämställt sätt i sitt behandlings­arbete. Analyserna av deras berättelser visar att professionella ideal när det gäller kunskapssyn hade stor betydelse för om, och hur, de kunde motarbeta ett könsstereotypt förhållningssätt i sitt arbete. En strategi att arbeta för jämställdhet utifrån ett neutralt kunskapsideal tycktes leda till ett fokus på ”likabehandling” och osynliggöra skillnader i värdering och handlings­ut­rymme mellan flickor och pojkar. En strategi att arbeta för jämställdhet som baserar sig i idealet ”rättvist resultat” tycktes öppna upp för möjlig­heter att upprätthålla uppmärksamheten på orättvisor och maktprocesser mellan könen.   Slutsats Möjligheterna att inkludera kulturella och sociala betydelser av kön i psykologiskt behandlingsarbete med barn och unga verkar hänga nära samman med psykologers professionella ideal för vad som är legitim kun­skap. I vilken utsträckning psykologerna hade tillgång till analytiska redskap att reflektera över kopplingar mellan problemen hos de flickor och pojkar de träffade och över- och underordning mellan kvinnor och män på en sam­hälls­nivå var också viktigt. Sådana tankemässiga redskap, som utgår från feministiska teorier och genusvetenskap, saknades till stor del i de intervjuer och de läroböcker som granskades. / This thesis examines how Swedish child psychologists relate to the meanings of gender in the surrounding culture. By exploring the meanings that psycho­logists working in child- and youth psychiatry, schools, and in the developmental field give differences between girls and boys I have aimed to identify obstacles against, and possibilities for more inclusive ways to under­stand and theorize the psychological development of children and young people. Such inclusive ways would contribute to an understanding of how children’s psychological functioning is related to the societal context in which they live their life, as well as to strategies for psychotherapy.   Methods Eleven interviews with psychologists working with child and adolescent interventions in Sweden, and three Swedish textbooks on developmental psychology were analysed. The analyses were informed by constructionist and discourse-psychological approaches.   Results The analyses showed that both the books and the psychologists gave gender and gender equality many different meanings and that these meanings often were contradictory. A gap was identified between general descriptions of the development of children where an ambition to emphasize interactions between biological and social factors was clearly expressed and more specific parts of the descriptions of child development where priority was given to biological and/or individual-based explanations. This gap was particularly prominent in the textbooks. In the child psychologists’ nar­ratives about their practice another type of gap was more prominent: When talking on a general level about gender and treatment the psycholo­gists construed a child’s gender as irrelevant to treatment. However, when talking about specifics of their practice the psychologists framed gender in terms of differences between boys and girls. The child psychologists seemed to be stuck between a view of gender as neutral and irrelevant, and assumptions of gender differences as ”natural”. The psychologists evidenced no conscious reflections on this gap, possibly because of the strong individual focus that they expressed. On a few occasions an ambition to encompass how living conditions could cause differences between girls and boys was expressed. Some psychologists noted that among younger children less clinical attention was paid to girls than to boys and saw this as unfair; however, none of them reflected on whether there could be connections between this asymmetry and patterns of gendered power and subordination in society. I therefore concluded that the psychologists seemed to lack analytical tools for such a contextualisation. What began as an attempt to bring in the girls’ context then became conserving and lead to a strategy to adjust the girls to expectations in the girls’ surroundings “for their own good”. I identified a few exceptions from this pattern. A few psychologists spontaneously ex­pressed an engagement in gender equality issues and wanted to promote gender equality in their work as therapists. The analyses of their interviews point to how child psychotherapists’ ideals regarding legitimate therapeutic knowledge impact their thinking about whether, and how, to counteract gender stereotypes through therapy. Efforts to promote gender equality that are based in an ideal of neutral knowledge seemed to lead to a focus on “equal treatment” and to work to conceal the asymmetries in valuation and freedom of action of girls and boys. Efforts to promote gender equality that are based in an ideal of justice as the outcome seemed to open possibilities to maintain attention on injustice and power issues related to gender.   Conclusion The possibilities to include cultural and social meaning of gender in psychotherapy with children and young people seem to be closely related to professional ideals regarding legitimate therapeutic knowledge. The extent to which the psychologists had been given analytical tools to reflect on connections between the various problems of the girls and boys they treated, and patterns of gendered power and subordination in society was also important. That kind of tools, based in feminist theory and gender studies, were to a large extent missing in the interviews and the develop­mental psychology textbooks that were analysed.