Diss. Växjö : Växjö universitet, 2007.

Syftet med den här studien är att undersöka gymnasieelevers uppfattningar om vetenskapligt skrivande samt att se om det finns några skillnader i dessa uppfattningar mellan elever i årskurs 1 och årskurs 3. Informanterna är gymnasieelever som går studieförberedande program. Datainsamlingen genomfördes genom semistrukturerade intervjuer med elever på två olika skolor i södra Sverige. Studien utgår från den sociokulturella teorin och har en fenomenologisk ansats. Resultatet visar att eleverna tycker att det vetenskapliga skrivandet är nödvändigt, men att det uppfattas som komplicerat. Ett annat resultat visar att eleverna ser olika funktioner med vetenskapligt skrivande, exempelvis inför vidare studier och i arbetslivet. Skillnaderna mellan elevernas uppfattningar i de olika årskurserna är inte så tydliga, dock skiljer det sig i hur de uttrycker sina uppfattningar. Eleverna i årskurs 3 ger mer utvecklade resonemang om begreppet vetenskapligt skrivande än eleverna i årskurs 1. Resultatet visar även att det finns skillnader mellan elevernas uppfattningar i de olika årskurserna vad gäller förförståelsen av begreppet vetenskapligt skrivande.

Syftet med föreliggande uppsats är att undersöka hur gymnasieelever närmar sig det vetenskapliga skrivandet. Studien undersöker även elevers diskursiva och kritiska kompetens. Bakgrunden till undersökningen utgörs av reformen som genomfördes i gymnasieskolan 2011 och dess nya krav på vetenskaplighet i text inom svenskämnet. Den tidigare forskningen som gjorts på området visar att gymnasieelever har en relativt låg diskursiv och kritisk kompetens. Tidigare studier visar även att elever inte har verktygen som krävs för att skriva vetenskapliga texter. Dessa studier att samtliga genomförda innan reformen 2011. Metoden i den här studien utgörs av kvalitativa fokusgruppsintervjuer och analys av elevskrivna PM. Resultatet visar att eleverna kan tillämpa regler för vedertagna referenssystem. Dock har vissa elever svårt att göra korrekta referatannonseringar vid ett par tillfällen. Eleverna kan klargöra för flera konkreta strategier för att kritiskt granska källors tillförlitlighet. De närmar sig det vetenskapliga skrivande med genomtänkta strategier och kan applicera de skriftspråkliga normer som gäller för ett PM på en mer generell nivå. I jämförelse med den tidigare forskningen visar eleverna en högre diskursiv och kritisk kompetens.

<p>Skolan är förmodligen den mest granskade och diskuterade arbetsplatsen i världen. Få personer står oberörda, de flesta har en personlig erfarenhet av skolvärlden och därmed också bestämda uppfattningar om vad skolan är och hur den egentligen borde vara. Alldeles för få forskare som verkar inom skolfrågor har lärarerfarenhet. Lärarutbildningen avslutas idag med att lärarstudenter skriver ett avslutande examensarbete. Detta examensarbete som skall ha en tydlig yrkesanknytning kan ses som ett första led mot vidare forskning. Så varför har inte fler lärare inspirerats till att forska vidare inom skolvärlden? Vad har egentligen lärare själva för uppfattning av examensarbetet – deras första möjlighet till att själva gå vidare och forska inom skolvärlden? Syftet med denna studie är att undersöka hur nio nyblivna lärare upplever betydelsen av sitt examensarbete. Vilken betydelse har examensarbetet, enligt de nyblivna lärarna, när det gäller den personliga yrkesrollen och yrkesutvecklingen, lärarkårens status och anseende samt privatpersonens egen utveckling?</p><p>Arbetet har designats som en fallstudie. En semistrukturerad intervjuform har använts för att undersöka nio nyblivna lärares erfarenheter av examensarbetets betydelse. Studiens huvudmateriel utgörs av de intervjuer som utförts med de nio lärarna, medan utvärderingar gjorda av studenter vid sista terminen i lärarutbildningen utgör kompletterande material.</p><p>Resultatet visar att de nyblivna lärarna delar upp examensarbetets betydelse i en praktisk och en teoretisk nytta, en dikotomi som inte är avsiktlig enligt lärarutbildningens styrdokument. De ser enbart resultatet av den praktiska nyttan. Majoriteten av de nyblivna lärarna ser tillbaka på tiden då de skrev sitt examensarbete som en negativ upplevelse. Flertalet av dessa har även en negativ attityd till forskning inom framför allt pedagogik och didaktik. Examensarbetet har inte haft någon betydelse för någon av de tillfrågade när det gäller anställning. Ingen av dem har någonsin tillfrågats om sitt examensarbete vid anställningsintervjuer. Trots den negativa upplevelsen av examensarbetet säger dock flertalet intervjupersoner ha fått ett ökat självförtroende samt att de vuxit som personer av att ha skrivit examensarbetet.</p>

Skolan är förmodligen den mest granskade och diskuterade arbetsplatsen i världen. Få personer står oberörda, de flesta har en personlig erfarenhet av skolvärlden och därmed också bestämda uppfattningar om vad skolan är och hur den egentligen borde vara. Alldeles för få forskare som verkar inom skolfrågor har lärarerfarenhet. Lärarutbildningen avslutas idag med att lärarstudenter skriver ett avslutande examensarbete. Detta examensarbete som skall ha en tydlig yrkesanknytning kan ses som ett första led mot vidare forskning. Så varför har inte fler lärare inspirerats till att forska vidare inom skolvärlden? Vad har egentligen lärare själva för uppfattning av examensarbetet – deras första möjlighet till att själva gå vidare och forska inom skolvärlden? Syftet med denna studie är att undersöka hur nio nyblivna lärare upplever betydelsen av sitt examensarbete. Vilken betydelse har examensarbetet, enligt de nyblivna lärarna, när det gäller den personliga yrkesrollen och yrkesutvecklingen, lärarkårens status och anseende samt privatpersonens egen utveckling? Arbetet har designats som en fallstudie. En semistrukturerad intervjuform har använts för att undersöka nio nyblivna lärares erfarenheter av examensarbetets betydelse. Studiens huvudmateriel utgörs av de intervjuer som utförts med de nio lärarna, medan utvärderingar gjorda av studenter vid sista terminen i lärarutbildningen utgör kompletterande material. Resultatet visar att de nyblivna lärarna delar upp examensarbetets betydelse i en praktisk och en teoretisk nytta, en dikotomi som inte är avsiktlig enligt lärarutbildningens styrdokument. De ser enbart resultatet av den praktiska nyttan. Majoriteten av de nyblivna lärarna ser tillbaka på tiden då de skrev sitt examensarbete som en negativ upplevelse. Flertalet av dessa har även en negativ attityd till forskning inom framför allt pedagogik och didaktik. Examensarbetet har inte haft någon betydelse för någon av de tillfrågade när det gäller anställning. Ingen av dem har någonsin tillfrågats om sitt examensarbete vid anställningsintervjuer. Trots den negativa upplevelsen av examensarbetet säger dock flertalet intervjupersoner ha fått ett ökat självförtroende samt att de vuxit som personer av att ha skrivit examensarbetet.

No description available.

Syftet med denna uppsats är att undersöka vilka olika förmågor som elever utvecklar under laborativt arbete i kriminalteknisk vetenskap. Undersökningarna i kriminalteknisk vetenskap utgår ifrån samhällsfrågor med ett  naturvetenskapligt innehåll.   Kursen Naturvetenskaplig specialisering på gymnasiet skall enligt Skolverket (2011) låta eleverna fördjupa sig inom ett specifikt kunskapsområde och därmed utveckla sina kunskapförmågor. Det är samma kunskapsförmågor som genomgående finns för samtliga naturvetenskapliga kurser på gymnasienivå. Universitetslektor Göran Svanelid (2011) har omformulerat dessa kunskapsförmågor och det är med dessa omformuleringar som jag ligger till grund för min undersökning. Genom att observera och mäta  en grupp studenters utveckling av kunskapsförmågor efter genomförande av laborationen Kastle-Meyertest. Studien visar att eleverna genom laborationen utvecklar sin begreppsliga- och analysförmåga. Samt att de kan visa, när de ska besvara frågor av en öppen karaktär, att de även utvecklar den metakognitiva förmågan.   Uppsatsen undersöker även vilka förmågor som eleverna anser de har utvecklat under kursen. Detta undersöks genomatt eleverna har genomfört en elevenkät samt med hjälp av elevintervjuer där eleverna får förklara vad de har utvecklat under kursens genomförande moment. Studien visar  att elevernas uppfattning av vilka förmågor som de utvecklar stämmer överens med den förmågeutvecklingen som kunde observeras ur ett lärarperspektiv. Studien visar även att genom att låta undervisningen utgå från frågor med ett naturvetenskapligt inslag och där momenten inleds med laborationer ger eleverna en bra kunskapsbas som de senare kan utveckla djupare förståelse och den metakognitiva förmågan.

Det är idag ett problem att STEM-ämnen (Science, Technology, Engineering, Mathematics) framför allt verkar locka vissa grupper av elever, beroende på exempelvis kön, klass och etnisk bakgrund. Detta kan förklaras med att dessa elever har högre vetenskapligt kapital, ett begrepp som baseras på Bourdieus teorier om habitus, fält och kapital. De elever som verkar ha högst vetenskapligt kapital enligt internationella studier tillhör grupperna pojkar, medelklass och vita/sydasiatiska/från Mellanöstern. Detta arbete har i därför i samarbete med Vattenhallen undersökt huruvida elever från Skåne har olika vetenskapligt kapital beroende på kön, klass och etnisk bakgrund samt om detta vetenskapliga kapital kan påverkas positivt av ett studiebesök på Vattenhallen science center.  Undersökningen genomfördes med hjälp av en kvantitativ enkätstudie, där elever i årskurs nio fick genomföra en enkät före och nästan samma enkät efter ett besök på Vattenhallen. Statistiska analyser i IBM SPSS utfördes därefter på svaren. Resultaten visar att eleverna visar samma uppdelning gällande kön och klass som i andra studier, men resultaten angående etnisk bakgrund verkar mer oklara, vilket de även var i de internationella studierna. Medelvärdet för det vetenskapliga kapitalet hade ökat för nästan alla undersökta grupper, men inget statistiskt signifikant resultat uppmättes gällande detta. Slutsatsen är att det är mycket möjligt att Vattenhallen kan påverka elevers vetenskapliga kapital, men att vidare studier behövs för att kunna få ett mer säkert resultat.

I denna studie undersöks vetenskapligt skrivande i tre läroböcker för ämnet svenska på gymnasiet. Detta görs mot bakgrund av den debatt som pågått sedan tidigt 70-tal där elevers och studenters bristfälliga skrivförmåga diskuterats. Vilket utrymme vetenskapligt skrivande får i läroböckerna undersöks där explicitgörandet av kompetenser granskas och implicit kunskap urskiljs. Kunskap och kompetens som undersöks kategoriseras efter Asks (2007) huvudkategorier kritisk-analytisk kompetens, akademiska textkonventioner och lyhördhet för stil- och skriftspråkskonventioner. Resultatet visar att implicit kunskap förekommer i läroböckerna där tydliga förklaringar och sammanbindande resonemang ofta utelämnas samt att den kunskap som tolkas vara implicit ofta explicitgörs ju längre in i läroböckerna som läsaren kommer. Resultatet av studien visar även att det är mer vanligt att vad och hur explicitgörs beträffande kunskap och kompetens, mer ovanligt är det att varför är tydligt explicit uttryckt. I läroböckerna får både text kopplad till vetenskapligt skrivande och text som behandlar vetenskapligt skrivande olika stort utrymme. Kunskap om och utveckling av den kompetens som får störst utrymme och fokus i läroböckerna är lyhördhet för stil- och skriftspråkskonventioner. Akademiska textkonventioner och kritisk-analytisk kompetens får minst utrymme i läroböckerna. Den senare kompetensen är enligt tidigare forskning den typ av kompetens som elever och studenter har svårast att uttrycka skriftligt. I de undersökta läroböckerna förekommer träning av kompetensen till övervägande del då källkritik behandlas.

<p>Den nuvarande lärarutbildningen innebär en tätare samverkan mellan högskola och pedagogiska verksamheter ute i kommunerna. En större tyngd på skolvardagens aktörer kan utläsas ur styrdokumenten. Verksamhetsförlagd utbildning, VFU, har införts som begrepp. Men, de första åren har verksamhetens företrädare inte tagit det utrymme som är framskrivet. Jag undersökte om det var det tolkningen av och ansvarstagandet för innehållet i begreppen vetenskapligt förhållningssätt och beprövad erfarenhet som var orsaken. Resultaten av intervjuer med nio verksamma lärare på olika stadier visar, att flertalet har ett förhållningssätt som liknar det vetenskapliga, är reflekterande praktiker. Dock ser de olika på vad teori är och kan vara. Vad gäller ansvar lades det såväl på VFU-lärarna själva som på de centralt arbetande campuslärarna eller ansågs som lämpligt att dela mellan parterna. Traditioner i och ett förändrat styrsystem i utbildningsvärlden samt oro i tider av förändring fann jag som skäl till svaren. Men jag fann även ett omedvetet, med transaktionsanalytiska termer, mer förmanande föräldraliknande förhållningssätt från Lärarhögskolans sida gentemot VFU-lärarna. En förbättrad samverkan kräver mer möten mellan inblandade, möten med metaspråk, där bakom- eller underliggande innehåll lyfts fram i ljuset – vi behöver samtala öppet kring vad som styr vårt tänkande och därefter vårt handlande.</p>