Syftet med denna studie var att synliggöra hur förskollärare resonerar angående de yngre barnens första tid i förskolan. För att komma fram till detta har kvalitativa intervjuer använts som metod. Intervjuerna har spelats in med hjälp av ljudupptagning. Den teori som använts för att analysera och tolka materialet är Bowlby’s anknytningsteori. Förskollärarna berättar om olika metoder de använt sig av vid det yngre barnets första tid i förskolan, de lyfter tydligt fram att barnen ska vara trygga i förskolan, att alla barn är olika och har olika behov och att pedagogerna måste anpassa den första tiden i förskolan efter varje individ. Förskollärarna menar även att det är viktigt att barnen hittar en annan trygghet än sin förälder på förskolan, då pedagogen kommer att blir en vikarierande anknytningsperson till barnet. Samtliga förskollärare uttalar sig om hur betydelsefullt det är att vårdnadshavarna får ta del av verksamheten och att de ska känna sig trygga med att lämna sitt barn på förskolan. Är vårdnadshavarna trygga med att lämna barnet i förskolan blir barnet tryggt. Det är viktigt att fokuset inte ligger på att barnet ska bli lämnat på förskolan, utan fokus ska ligga på att barnet ska känna sig trygg av att vara på förskolan. Förskollärarna har lite olika syn på anknytning hos barnen den första tiden i förskolan. En metod är att utöka tiden för dagen successivt för att barnet ska skapa en trygg anknytning till pedagogerna. Barnen ska få ta del av alla rutiner i förskolan innan det börjar sina ordinarie tider för att en trygghet ska kunna skapas. En annan metod är att barnet ska vistas några timmar under förmiddagen på förskolan den första tiden för att skapa en anknytning till pedagogerna, och att rutinerna för dagen faller sig naturligt för barnet senare när det börjar sina schemalagda tider.

Fokus för magisterstudien riktades mot de allra yngsta förskolebarnens meningsskapande då visuell information i form av illustrationer som relaterar till naturvetenskapliga fenomen, förekommer som inslag i förskoleverksamheten. Forskningsfrågorna som ställdes var hurnågra av förskolans yngsta barn i en planerad aktivitet hanterar ett i förväg iordningställt material bestående av föremål som relaterar till fenomenet tyngd och illustrationer av föremålen, samt om det är möjligt att hos så unga barn finna återkopplingar till illustrationerna.Det finns inte mycket forskning att tillgå när det gäller hur våra allra yngstaförskolebarn hanterar och förstår budskap i visuell information, trots att barn dagligen möter en stor mängd bilder och modeller av olika slag både i och utanför förskolan. Inte heller föreligger hittills forskningsresultat som konstaterar att små barn faktiskt tillägnar sig det som var avsett med de bilder som presenteras för dem eller att en bild ger olika barn ett ochsamma budskap. I ett snabbt föränderligt samhälle torde det därför ses som nödvändigt att vi klargör för oss hur barn faktiskt tillägnar sig visuell information. Studien genomfördes med hjälp av olika kvalitativa angreppssätt vars resultat redovisas i denna uppsats. I huvudsak innebar ansatsen observationer av i förväg iordningställda aktiviteter där totalt fyra ettåringar och två pedagoger på två olika småbarnsavdelningar deltog. I resultaten framkom att barnen till en början undersökte bilderna så som de undersökte övrigt material det vill säga genom att exempelvis banka, smaka och kasta. Barnen imiterade även gärna pedagogernas handlingar i vad som delvis kunde framstå som ett omedvetet upprepande. Dock visade barnen tydligt i vilken grad de ville samspela med pedagogen, vilket kan tyda på att imitationen även innehöll ett medvetet val att delta. I det inledande undersökandet tycktes barnen inte fästa någon större vikt vid det bilderna illustrerade, men snart vände dock barnen allt mer uppmärksamhet mot det bilderna föreställde. Genom barnens handlingaroch kroppsspråk kunde försiktigtvis en tolkning av bildernas samlande, riktande ochåterkopplande funktion, framvisas i barnens lek. Pedagogerna förstärkte bildernas budskapgenom rörelser och ord och uppmuntrade barnen till vidare samspel kring bildmaterialet och de fenomen dessa illustrerade. Det tycks som om bilderna var det som inspirerade barn och pedagoger till ett mer gemensamt sätt att kommunicera sina upptäckter på. Således gjordes en tolkning att bilder och pedagoger hade en vägledande roll i aktiviteten och att barnensdelaktighet i sin helhet bidrog till erfarenheter som så att säga förberedde barnen på kommande situationer. Pendlingen mellan de konkreta materialen och bilderna kan, med stöd av resultaten i studien, sägas utgöra ett yngre barns tidiga multimodala förmåga. Bilderna tycktes även utgöra ett stöd då barnen berättade om sina tidigare erfarenheter av de aktuella naturvetenskapliga fenomenen tyngd och/eller densitet. Här vill jag dra slutsatsen att deiordningställda bilderna bidrog till barnens meningsskapande om det illustrerade fenomenetoch bilden så som en representation av detta fenomen samt att bilder kan komma att fungerasom ett stöd och en förberedelse inför hur yngre barn senare kan kommunicera sina upptäckter.

Det här examensarbetet tar sin utgångspunkt i samspelet, bemötandet och konflikter mellan barn i den fria leken på förskolan. Vårt syfte med studien är att undersöka hur de yngre barnen interagerar med varandra och hur konflikter uppstår samt hur dessa hanteras av barnen i den fria leken på förskolan. De forskningsfrågor vi undersökte var:  Hur samspelar de yngre barnen med och bemöter varandra i den fria leken?  Vad kännetecknar de yngre barnens konfliktsituationer i den fria leken?  Hur hanterar de yngre barnen konflikter som uppstår i den fria leken? Vår studie utgår från det sociokulturella perspektivet då vårt fokus är barns interaktion, bemötande, konfliktsituationer samt verbal- och ickeverbal kommunikation såsom kroppsspråk och ansiktsuttryck. För att genomföra denna studie förhöll vi oss till en mikro– etnografisk metod då vi ville förstå barns perspektiv och därför tillbringade vi tid ute på fältet på förskolorna och genomförde partiellet deltagande observationer via fältanteckningar. Studien genomfördes på två förskolor och det ingick totalt 24 barn i undersökningen. Vi kom fram till vårt resultat genom att vi analyserade våra observationsbeskrivningar utifrån en tematisk analysmetod vilket gjorde att vi kunde se mönster i barnens interaktion och konfliktsituationer. Sammanfattningsvis visade resultatet att barn använder sig av sin sociala kompetens och olika sociala verktyg för att interagera med varandra såsom verbal- och ickeverbal kommunikation till exempel skratt, leenden, ögonkontakt och kroppslig kontakt. Resultatet visade också att barnen använde sig av sin verbala- och ickeverbala kommunikation för att ta kontakt med pedagoger för att sedan använda sig av deras stöd i att att hantera konflikter i den fria leken. Detta har betydelse för vår studie då vårt problem var att undersöka barns interaktion, samspel och bemötande i den fria leken, för att ta reda på hur konflikter uppstår och om våld ofta förekommer i deras hantering av konflikter eller om andra konflithanteringsmetoder är mer förekommande hos barnen.

Syftet med föreliggande studie är att med utgångspunkt i relevant forskning undersöka om högläsning på engelska hos 63 elever i årskurs 3, påverkar elevernas ordförråd efter högläsning samt undersöka vad eleverna har för uppfattning om engelskundervisningen. Metoden som använts är enkätundersökning, före och efter högläsning samt två identiska ordtest, vilka genererat kvantitativ data. Resultatet visar att elevernas uppfattning om engelskundervisningen överlag är av positiv karaktär och att högläsningen bidraget till att flera elever utökat sitt ordförråd. Slutsatsen är att högläsningen kan väcka en större nyfikenhet till språket och att högläsning av engelsk barnlitteratur är något som bör inkluderas i undervisningen för dessa klasser och även i fler klassrum i Sverige.

Syftet med vår litteraturstudie är att belysa vilka positiva effekter lärarens högläsning i samband med diskussioner kring texten har för eleverna. Studien är inriktad mot yngre elever från förskolan upp till tredje klass. Vetenskapliga forskningsartiklar har samlats in genom sökning i databaser och sammanställts i en kvalitativ litteraturstudie. De vetenskapliga studierna har sedan tolkats, analyserats och tematiserats efter deras resultat. Till sist valdes 13studier ut som vi har baserat vårt resultat på. Vi kom fram till att lärarens interaktiva högläsning bidrar till ökad utveckling av elevernas ordförråd och förståelse. Det bidrar även till ett tryggare klassrumsklimat där alla elever vågar dela med sig avsina personliga erfarenheter och åsikter. För att dessa positiva effekter ska uppnås krävs en noggrann planering av läraren där bokval och förhandsgranskning är av stor betydelse. Det viktigaste är dock att läraren för någon form av diskussioner kring texten med eleverna, för utan diskussioner sker ingen större kunskapsutveckling. Vår slutsats är att högläsning är mer än bara en mysig fruktstund. Genom att läsa och diskutera texter tillsammans blir högläsningen ett bra verktyg för undervisningen, där eleverna bland annat kan utveckla sin förståelse och sitt ordförråd.

<p>Utifrån kvalitativa djupintervjuer med fyra lärare tolkas utsagor kring NO-undervisning med avseende på elevernas förförståelse. Studiens fokus ligger på elevernas förförståelse, hur läraren beskriver begreppet, om läraren tar reda på den och använder förförståelsen i sin NO-undervisning. I undersökningen har olika förhållningssätt framkommit som kan relateras till olika syn på lärande. Lärarens förhållningssätt till elevernas förförståelse påverkar de valda undervisningsmetoderna. Enligt våra resultat låter de intervjuade lärarna sina elever på något sätt uttrycka sin förförståelse. Tre av fyra lärare tillvaratar elevernas förförståelse i undervisningen. Vi har funnit att lärarna använder sig av mer informella sätt att ta reda på elevernas förförståelse än specifika metoder som är utarbetade för ändamålet. Eleverna får bland annat diskutera och skriva kring ämnet eller undersöka materialet som läraren presenterar. Vi har även fått syn på några motiveringar till varför lärarna inte tar del av elevernas förförståelse. Lärarna anger tidsbrist som den mest betydande faktorn men även att de tycker det är svårt att ta hänsyn till alla elevers olika kunskapsnivåer. En av de fyra lärarna har valt att förändra sitt arbetssätt i förhållande till förförståelsen, hon arbetar nu efter skolans etablerade mönster.</p>

<p>Stroke är en av våra stora folksjukdomar och årligen insjuknar 35 000 människor varav 20 procent är mellan 19 och 64 år. Det innebär stora omställningar i livet för de yngre i</p><p>arbetsför ålder som insjuknat i stroke då de ofta har en familj att ta hand om och ett arbete att gå till. Syftet med studien var</p><p>att belysa faktorer som påverkar de yngre patienterna vid återanpassning till livet efter stroke. Studien genomfördes</p><p>som en litteraturstudie där 12 vetenskapliga artiklar granskades. I resultatet framkom det att de yngre patienterna främst upplevde att information, rehabilitering, stöd och dolda funktionshinder är de faktorer som mest påverkar återanpassningen till livet efter stroke. De upplever att informationen inte är tydlig och att rehabiliteringen inte är individ- och åldersanpassad. De dolda funktionshindrena får ofta konsekvenser för patienterna. Familjens och omgivningens bemötande kan vara ett stöd för att uppnå en</p><p>bra återanpassning till livet. För att bättre kunna ge individuell och åldersanpassad omvårdnad vid stroke är det</p><p>av stor betydelse att sjuksköterskan ser helheten av patienterna och är flexibel samt lyhörd till deras livssituation.</p>

<p>Syftet med denna uppsats är att genom en kvalitativ studie i intervjuform undersöka hur kontaktmannaskap som arbetssätt fungerar på ett boende för yngre demenssjuka i Gävle kommun. Studien riktar sig till verksamheter inom olika kommuners omsorg, med det faktum att gruppen yngre människor med demenssjukdom i dag år 2009 är en mindre grupp i Sverige, men som kan komma att öka i framtiden.</p><p> </p><p>De frågeställningar som styrt denna studie är hur man arbetar med kontaktmannaskap på ett boende för yngre demenssjuka, hur utsedd kontaktman upplever kontaktmannaskap som arbetsmetod och hur deras relation i interaktion påverkas genom att använda detta arbetssätt. Den kvalitativa undersökningen grundar sig på enskilda intervjuer med fyra kvinnliga informanter som arbetar på ett boende för yngre med demens. Dessa kvinnor är utsedd kontaktman till enskild yngre demenssjuk som bor på det särskilda boendet. Fokus i denna undersökning är interaktion och kontaktmannaskap med ett slutresultat i kapitel 5 som visar en mångfacetterad bild av kontaktmannaskapets innebörd för den utsedde kontaktmannen och den yngre demenssjuke på det utvalda boendet.</p><p> </p><p>För att kunna bearbeta det empiriska materialet har vi använt oss av teorin symbolisk interaktionism. Med hjälp av teorin har vi försökt erhålla en möjlig förståelse av den interaktion som utspelar sig mellan den yngre demenssjuke och den utsedde kontaktmannen samt dess svårigheter.</p><p> </p><p>Resultatet av vår studie visar att kontaktmannaskap som arbetssätt kan ge mycket stora möjligheter för den yngre demenssjuke att bli sedd utifrån dennes livssituation.</p><p>Genom det kan den demenssjuke erhålla större möjligheter till aktiviteter anpassade efter dennes önskemål. För den utsedde kontaktmannen har resultatet påvisat att arbetsmetoden kan vara mer krävande än vad vi trodde i början av denna studie. Utsedd kontaktman kan ofta känna ett alltför betungande ansvar gentemot vårdnadstagaren. Detta då även andra faktorer som missbruksproblematik och samsjuklighet (dubbel diagnos) i kombination med demenssjukdomen hos den demenssjuke, kan utgöra andra krav för kontaktmannen.</p> / <p>The aim of this paper is to do a qualitative study in the form of interviews and examine how contact persons (kontaktmän) work in a nursing home for young people with dementia in Gävle, Sweden. The study is focused on nursing professions within different municipalities, addressing the fact that the group of younger people with dementia today, in 2009 is a smaller group in Sweden that may increase in the future. The questions that guided this study, is how contact persons in a housing for younger people with dementia work, and how the designated contact person experiences his or her role as a working method, and how in interaction the relationship between caretaker and contact person is affected by using this approach. The qualitative study is based on individual interviews with four female informants that work at a home for young people with dementia. These women are designated contact persons to young individuals with dementia that live in special accommodations, according to their needs. The focus of this study is interaction and the role of the contact person, with a final result in Chapter 5 which shows a diverse picture of the profession's meaning for the designated contact person, as well as for the young person with dementia in the selected housing.</p><p> </p><p>To process the empirical material, we have applied the theory of symbolic interaktionism. With the help of the theory, we have tried to obtain a possible understanding of the interaction as well as difficulties taking place between the young person with dementia and the contact person.</p><p> </p><p>The result of our study shows that the contact person as a method provides a great opportunity for the younger people with dementia to be seen in life. Through it, the dementia sufferers receive more opportunities for activities tailored to his wishes. The result demonstrated that the working method can be more demanding for the contact person than we thought at the beginning of this study. Appointed contact person can often feel too onerous responsibilities towards the care taker. This then also other factors such as drug abuse and samsjuklighet (dual diagnosis) in combination with the dementia disease, may pose other requirements for the contact person.</p>

<p>Demenssjukdomar är mycket utbrett och hör till de stora folksjukdomarna i Sverige. Den mest vanliga är Alzheimers sjukdom. Ofta då vi tänker på sådana tragiska livsöden är det lätt att relatera dem till människor som är i åldern sextiofem år eller äldre. Dessvärre finns det även personer som drabbas i ett tidigare skede i livet vilket kan vara redan vid femtio års ålder. Syftet med denna studie är att studera livssituationen för dessa ”yngre” personer med demens eller demensliknande symptom boende på en gruppbostad. Vi kommer dessutom att diskutera förändringen av livssituation i dagsläget jämfört med innan denna verksamhet startades. I vår kvalitativa studie har vi genomfört tre intervjuer med anhöriga till dementa personer som bor på detta gruppboende samt en fokusgruppsintervju med fyra medarbetare på detsamma. Detta har vi gjort med anledning av att få en förståelse för hur livet kan se ut för demenssjuka personer både innan och efter inflyttning till den aktuella boendeverksamheten. I analysen av våra informanters utsagor har vi bland annat utgått från Goffmans teori och begreppet stigma. Denna teori anser vi vara mest lämpad i relation till vår studie. I våra intervjuer med anhöriga samt medarbetare framkom tydligt hur livssituationen ser ut i dagsläget jämfört med tiden innan inflyttning till det aktuella boendet. Samtliga var enhälligt överens om att livssituationen i dagsläget är mer tillfredställande nu, jämfört med hur den var innan. Vår slutsats av informanternas beskrivning är att det skett en positiv förändring gällande de demenssjukas omvårdnad, boendemiljö samt sociala nätverk.</p>

<p>Matematik är en social och kulturell företeelse som berör oss alla. Vuxna och barn kommer dagligen i kontakt med matematik i någon form. Förskolan har enligt Skolverket (1998) i uppdrag att främja barns lärande, bland annat i matematik i en trygg och stimulerande miljö. För att uppnå strävansmål i den behöver pedagogerna kunskap i ämnet. De behöver även vetskap i hur och när barn lär. Skolverket har på uppdrag av Utbildningsdepartementet (2008) gjort ett förtydligande av läroplanen som innebär att formuleringarna blir fler och tydligare i vilka kunskaper förskolan skall förmedla till barnen. I och med detta kommer kraven på pedagogerna i förskolan att öka.</p><p>Syftet med detta arbete har varit att undersöka vad pedagoger anser vara matematik, och om de anser sig ha tillräckliga kunskaper för att uppfylla läroplanens direktiv. Som metod att undersöka detta har pedagoger i förskolan svarat på en enkät.</p><p>Alla pedagoger som svarat i undersökningen ser matematik som en naturlig del av förskolans verksamhet. Det går att urskilja två kategorier pedagoger i den här studien. Den största gruppen är de som anser att de "får in" matematik i alla aktiviteter i förskolan. Den andra gruppen menar att matematik är siffror och räknande.</p><p>Resultatet visar också att nästan hälften av pedagogerna i undersökningsgruppen saknar utbildning i matematik för förskolebarn. Med en så stor del pedagoger som saknar utbildning i matematik för förskolebarn, finns risk för att målen i läroplanen inte nås i den omfattning som vore önskvärt. Detta utifrån antagandet att utbildade pedagoger har lättare att arbeta mot målen.</p>