Abstract Denna studie kommer att undersöka, belysa och diskutera den tematiska undervisningen utifrån ett lärarperspektiv i de yngre åren, årskurs 1–3. Syftet är att belysa lärares syn på denna undervisningsmetod i historieämnet samt vilka för- och nackdelar som kan finnas. Den teoretiska utgångspunkten vi har i vårt arbete är progressivismen.  Undersökningen har utförts med semistrukturerade intervjuer med fem lärare i Helsingborgs kommun. Vi har undersökt vilken erfarenhet lärarna har av den tematiska metoden och hur de ser på den i praktiken samt vilken betydelse elevgruppen har för ett genomförande.  Resultatet visar att de intervjuade lärarna ser positivt på ett tematiskt undervisningssätt och ser främst fördelar som tidssparande när man kan sammanföra ämnen, en tydlig röd tråd för eleven samt att eleven får vara kvar i ämnet under en längre tid. De nackdelar som framkommer är praktiska svårigheter som tidsbrist vid planering, svårigheter med att sammanföra vissa ämnen samt hänsynen till elevgruppen. Resultaten vi fått fram stämmer med tidigare forskning.   Vår slutsats av denna studie blir att majoriteten arbetar eller önskar att arbeta efter den tematiska undervisningsmetoden. Det finns övervägande fördelar men nackdelarna som framkommit är viktiga att ha i beaktande för att hitta nya vägar framåt. Samtliga informanter var eniga om att den tematiska undervisningen är gynnsam för elevens lustfyllda lärande. Vår vision av det tematiska arbetet har förändrats, fördjupats och insikten vi kommit fram till är att det tar tid att planera den tematiska undervisningen men i slutändan är det värt det.

Syftet med studien är att genom förskollärares beskrivningar undersöka förskollärares förhållningssätt till yngre barns delaktighet och inflytande i förskolan. Studien har en kvalitativ forskningsansats och en teoretisk utgångspunkt i relationell pedagogik. Studien bygger på semistrukturerade intervjuer och åtta förskollärares beskrivningar på tre olika förskolor där alla arbetar med 1 - 3 åringar. Analysen utgår från en tematisk analys där insamlade data har kategoriserats efter teman och har tolkats därefter. Resultatet visar att yngre barns delaktighet och inflytande är att delta, känna gemenskap, göra olika val och att erbjudas aktiviteter som bygger på deras intresse. Betydelse för barnens inflytande och delaktighet är förskollärares förhållningssätt. Hur lyhörd, närvarande och inlyssnande denne är för barnets signaler och uttryck och hur den tillgodoser barnets intresse och behov avgör. Relationen mellan barn och vuxen har en betydande roll och att yngre barn saknar det verbala språket ses som en svårighet för deras inflytande och delaktighet.

Studien syftade till att undersöka hur pedagoger i förskolan arbetar och resonerar om matematikundervisning för de yngsta barnen, 1–3 åringarna. Studien genomfördes genom observationer av planerade och spontana matematiska aktiviteter som genomfördes med barn i åldrarna ett till tre år och genom kvalitativa intervjuer med sex pedagoger som arbetar med yngre barn i förskolan. Den teori som använts för analys och tolkning av resultatet är variationsteorin, med begreppen urskiljning, variation, lärandeobjekt, lärandets akt och erfar. Studiens resultat visade vikten av en aktivt deltagande pedagog med matematisk medvetenhet som är med och deltar i aktiviteterna. Pedagogerna ska även låta barnen få erfara genom att prova på att göra flera gånger samt låta barnen få använda kroppen när de erfar matematik. Resultatet visar också att det är av stor betydelse att diskutera och belysa matematiska begrepp för och tillsammans med barnen.

Bakgrund: Anorexia Nervosa (AN) kännetecknas av att medvetet minska i vikt och samtidigt bibehålla en känsla av att vara överviktig. Sjukdomen tyder på en viktnedgång som understiger 15 procent av den normala kroppsvikten. De yngre kvinnorna med AN kan mötas i öppenvården men även i slutenvården beroende på sjukdomens utsträckning. I möten har relationen mellan kvinnan och sjukvårdspersonal en stor inverkan på kvinnans upplevelser av möten och kan avspegla hur kvinnan upplever sin situation.   Syfte: Syftet var att beskriva yngre kvinnor med Anorexia Nervosas upplevelser av möten med sjukvårdspersonal. Metod: En litteraturstudie med en kvalitativ metod där en induktiv ansats tillämpades. Studien var baserad på fem patografier som analyserades med hjälp av Lundman och Hällgren Graneheims kvalitativa innehållsanalys. Resultat: I studiens resultat framkom fem huvudkategorier: Bli tagen på allvar, Känna förtroende, Känna sig utlämnad, Bristande tillit och Känna oro och rädsla. I möten beskrev de yngre kvinnorna med AN hur de mötte sjukvårdspersonal som ingav ett lugn och som var genuint intresserade att lyssna till kvinnornas berättelser. De yngre kvinnorna kunde även uppleva att de ständigt tvingades upprepa sig i möten. Känslan av bristande tillit stärktes när sjukvårdspersonalen inte visade sympati eller när de uppträdde på ett okänsligt sätt. Även känslor av oro och rädsla kunde uppkomma i möten med sjukvårdspersonal.  Slutsats: Resultatet gav en inblick i yngre kvinnor med ANs upplevelser av möten med sjukvårdspersonal. Det framgick att det var av vikt att möta sjukvårdspersonal som ingav ett förtroende och där kvinnorna upplevde att de blev tagna på allvar. Kvinnorna kunde också uppleva att de tvingades upprepa sig i möten men även att de inte kände sig förstådda av sjukvårdspersonalen. En ökad förståelse för de yngre kvinnorna med AN kan ge ökad kunskap för sjukvårdspersonalen i framtida möten.

AbstractSyftet med denna uppsats är att undersöka hur fem olika pedagoger i förskolan arbetar inkluderande med barn i åldern ett till tre år. Studien besvarar två frågeställningar: Hur hanterar pedagogerna sitt uppdrag att arbeta inkluderande i praktiken? Vilka utmaningar och svårigheter identifierar pedagogerna i arbetet med inkludering? Studien analyseras utifrån två teoretiska perspektiv, anknytningsteori och relationell pedagogik. Tidigare forskning om ämnet inkludering i skolverksamhet presenteras, och sätts i relation till studien. Resultatet visar att pedagogerna arbetar inkluderande utifrån de förutsättningar de har. Styrdokumenten visar att ett inkluderande förhållningssätt ska finnas i svensk förskola. Detta kan dock kollidera med forskning om små barn, där tryggheten utgör grunden för att barn ska vilja utforska miljön och skapa relationer i förskolan. Närvarande och lyhörda pedagoger utgör den tryggheten, när inte vårdnadshavare är närvarande. Styrdokument som Barnkonventionen, Läroplanen för förskolan och Skollagen säger att barnets bästa alltid ska beaktas. Detta kan ställa pedagoger som arbetar med de allra yngsta inför ett dilemma. Där administrativa uppgifter och kollegiala sammanhang utmanar möjligheten att vara den trygga anknytningen, som barnet behöver under sin dag i förskolan. Resultatet visar också att de intervjuade pedagogerna delvis har olika uppfattningar om begreppet inkludering. Pedagogerna menar att inkludering ska beaktas när barnet introduceras i förskolan. Studiens pedagoger möjliggör delaktighet, samspel och inflytande genom att på ett målmedvetet sätt erbjuda barnen olika aktiviteter som främjar detta. Studien visar att målet i förskolan är att alla barn ska inkluderas i verksamheten genom att respekteras, lyssnas på och accepteras utifrån sin egen person. Mer forskning om hur, och på vilket sätt barn under tre år omfattas av inkludering är viktig för yrkesrelevansen.

Syftet med denna studie är att undersöka hur några förskollärare arbetar med medvetenhet om anknytningens betydelse för yngre barn i förskolan och hur de arbetar för att barnen ska känna sig trygga i verksamheten. Med hjälp av semistrukturerade intervjuer har vi kunnat få svar på våra forskningsfrågor som är, Vad är anknytning för de intervjuade förskollärarna och på vilket sätt anser dem att det har betydelse för barns trygghet? Samt, Hur de tillfrågade förskollärarna arbetar gällande barns anknytning och finns det faktorer som påverkar detta arbete? Vi har utgått från anknytningsteorin när vi analyserat vårt resultat, vidare har vi använt oss av en fenomenografisk ansats som analysmetod för att hitta likheter och skillnader i förskollärarnas uttalanden. Resultatet av vår studie visade på skillnader i hur förskollärarna arbetar med anknytning men också likheter som visade på en viss medvetenhet kring ämnet. Förskollärarna var eniga om att anknytning handlar om en känslomässig relation som skapas över tid samt att anknytning och trygghet är viktiga faktorer för barnets utforskande i verksamheten, lyhördhet för barnets behov var även en faktor som alla förskollärarna ansåg var betydelsefull i trygghetsarbetet. Det visade sig dock att de använde sig av olika metoder under inskolning och såg olika på hur många pedagoger från arbetslaget som skulle vara delaktiga under barnets inskolningsperiod i förskolan. Vidare visade resultatet att förskollärarna ansåg att stora barngrupper och en minskad personaltäthet påverkade deras arbete med anknytning och svårigheten med att se varje enskilt barns behov. / The purpose of this study is to investigate how some preschool teachers work with awareness of the importance of attachment to younger children in preschool and how they work to make the children feel safe in their activities. With the help of semi-structured interviews, we have been able to get answers to our research questions which are, What is attachment according to the interviewed preschool teachers and in what way do they think it has significance for children's safety? As well, How do the pre-school teachers work with children's attachment and are there factors that influence this work? We have used the attachmenttheory when analyzing our results, and we have used a phenomenographic approach as an analytical method to find similarities and differences in preschool teachers' statements.The results of our study showed differences in how preschool teachers work with connection, but also similarities that showed a certain awareness of the subject. Preschool teachers agreed that attachment is about an emotional relationship that is created over time and that attachment and security are important factors for the child's exploration of the business, and responsiveness to the child's needs was also a factor that all preschool teachers considered to be important in security work. However, it turned out that they used different methods during preschool and looked differently at how many educators from the work team would be involved during the child's preschool period in preschool. Furthermore, the results showed that preschool teachers considered that large groups of children and a reduced staff density affected their work with connection and the difficulty in seeing each individual child's needs.

Syftet Syftet med vår studie är att undersöka pedagogers tankar kring och arbete med musikundervisning i relation till barns språkutveckling. Utifrån vårt syfte utformades två frågeställningar; vilken betydelse anser förskollärarna att musikundervisning har för barns språkutveckling? Hur arbetar förskollärare med musik som redskap för att främja barns språkutveckling? Bakgrund I bakgrunden redogör vi hur tidigare forskning ser på användandet av musik för att främja barns språkutveckling på olika sätt. Musik som uttryckssätt används i alla kulturer och fungerar som ett verktyg för social kommunikation och språkutveckling. Musiken spelar en viktig roll i förskolans verksamhet. Användandet av musik som redskap möjliggör en ökad språkutveckling på ett lustfyllt sätt samt skapar en fysisk och verbal gemenskap. Språket ger människor möjlighet att interagera med varandra. Via språk, kommunikation och tal sker ett samspel som möjliggör en ökad språkutveckling. Förskolan har en stor betydelse för barns möjligheter till utveckling och lärande. Undervisningen och lärmiljöerna i förskolan ska anpassas så att de stimulerar barns språkutveckling. Genom att ta vara på barns nyfikenhet och intresse att kommunicera på olika sätt samt utmana dem att använda olika verktyg för kommunikation möjliggörs en ökad språkutveckling. Metod För att besvara studiens syfte och frågeställningar har vi valt att använda oss av kvalitativ metod. Vi genomförde fem kvalitativa intervjuer med yrkesverksamma förskollärare samt två observationer i barngrupper med barn i åldern 1–3 år. Vårt fokus var att ta reda på pedagogers tankar om och arbete med musik för att främja barns språkutveckling. Intervjuerna samt observationerna genomfördes på två olika förskolor i olika kommuner vid två olika tillfällen. Vi tillbringade en heldag på vardera förskola för att vara tillgängliga för våra respondenter. Bearbetningen och analysen av den insamlade datan påbörjades så snart som möjligt efter varje genomförd observation och intervju. Efter varje observation skrevs en kortare sammanfattningför att skapa en tydligare bild av det insamlade materialet. De ljudinspelade intervjuerna transkriberades och kodades för att skapa en tydlig överblick. Därefter tolkades materialet utifrån det sociokulturella perspektivet, tidigare forskning och vårt eget syfte samt egna frågeställningar. Resultat Studien visar att musiken är ett oerhört väsentligt verktyg att använda i syfte att främja barns språkutveckling. Pedagogernas kompetens inom området samt modet att våga använda musik i sin undervisning är två viktiga faktorer för att främja barns språkutveckling. Respondenterna anser att musiken har en viktig roll i förskolans verksamhet genom att väcka lust och glädje samt skapa en miljö där alla barn har möjlighet till inflytande, delaktighet och gemenskap. Musiken återfinns i förskolans verksamhet på många olika sätt. Barnen ges bland annat möjlighet att utforska och utmanas i sin språkliga utveckling med hjälp av olika artefakter och i olika projekt. Respondenterna menar att användandet av musik och sång främjar språkutvecklingen och en stor fördel är om det sker på ett lekfullt sätt. Genom att möta barns lärande med deras intressen ges de möjlighet att befästa kunskapen lättare.

Syftet med den här kunskapsöversikten är att sammanställa forskningsresultat och vetenskapligt granskade artiklar kring högläsning. Detta för att få en fördjupad kunskap inom läraryrket, eftersom vi anser att högläsning inte har en central roll i undervisningen.Frågeställningen för kunskapsöversikten lyder: Vilka faktorer kan genom högläsning bidra till språkutveckling? Genom en sammanställning av tio källor besvarar vi vår frågeställning. Källorna är framtagna efter en systematisk sökning i vetenskapliga databaser både nationellt och internationellt. Resultatet är strukturerat enligt fyra teman: ”Vikten av interaktiv högläsning genom läsargemenskap”, ”Den modellerande och stöttande lärarens betydelse för en språkutvecklande högläsning”, ”Vikten av relevanta och genomtänkta bokval samt tematiseringar” och ”Tiden som betydande faktor för en språkutvecklande högläsning”. Dessa teman är alla bidragande till språkutveckling men resultatet visar framför allt att interaktiv högläsning är viktigt. Slutsatsen är att den interaktiva högläsningen genomsyrar samtliga positiva studieresultat. Lärarens roll ihögläsningen är av stor vikt för elevers utveckling. Det är upp till lärare att i undervisningen använda stödstrukturer samt rätt val av arbetssätt för att högläsning ska bli gynnsamt för elevers språkutveckling.

SAMMANFATTNING Studien behandlar ämnet anknytning utifrån ett förskoleperspektiv med fokus på pedagogers bemötande gentemot barnen i samband med lämningen på förskolan. Det som studeras är vad i pedagogernas bemötande som kan gynna en trygg anknytningsrelation mellan pedagog och barn. Fokuset ligger på pedagogernas bemötande gentemot barnet när barnet har lämnats på förskolan och ska in i förskoleverksamheten. Syfte Syftet med studien är att undersöka hur pedagoger bemöter de yngre barnen och hur de resonerar kring sitt bemötande i samband med lämning på förskolan. Metod Metoden är kvalitativ och utgörs av observation där vi agerat fullständig observatör. Sammanlagt observerades 14 lämningar där sammantaget sju pedagoger deltog. Observationerna kompletterades med två kvalitativa intervjuer som genomförts med två förskollärare. Syftet med observationerna är att urskilja hur pedagogernas bemötande ter sig praktiskt i lämningssituationen, för att finna aspekter som kan gynna anknytningen mellan barn och pedagog. Intervjuerna har som syfte att komplettera pedagogernas praktiska bemötande med förskollärarnas syn på barns anknytning i samband med lämningen. Resultat I studiens resultat framkommer fyra olika bemötandesstrategier som pedagogerna tillämpar i samband med att barnet har lämnats på förskolan. Dessa strategier utgörs av att pedagogen tar emot barnet, pedagogen bidrar med närhet, pedagogen leder in barnet i en aktivitet och pedagogen låter barnet komma in självständigt. Bemötandesstrategierna utgörs av sådant som anses gynna anknytningen mellan barn och pedagog.

Syftet med studien är att skapa kunskap om vilka strategier i kommunikativa händelser används för att främja yngre barns språkutveckling samt hur dessa strategier används. Studien är kvalitativ och fem semistrukturerade intervjuer har genomförts för att skapa kunskap kring hur förskollärare använder olika strategier i kommunikativa händelser. Studien har förhållit sig till begreppen guided participation och scaffolding i analysen där tre olika teman har framkommit. Resultatet visar att förskollärare använder flera olika strategier i kommunikativa händelser för att främja de yngre barnens språkutveckling. Vid återkommande situationer som sker vardagligt i förskolan använder förskollärare flera olika strategier för att främja de yngre barnens språkutveckling. Förskollärare benämner det barnen gör, kommunicerar, läser böcker och sjunger sånger tillsammans med barnen. Resultatet visar att förskollärare använder kommunikativa redskap, som bildstöd och tecken som alternativ och kompletterande kommunikation (TAKK) samt konkret material för att främja språkutveckling hos barnen. Resultatet visar också att förskollärarna delar upp barnen i mindre grupper för att stödja barnen i deras språkutveckling. Det framkommer att guided participation används mer vid social, emotionell och kunskapsutveckling och scaffolding används mer i ett språkutvecklande syfte.