<p>På Åland lever i dag människor från ett tjugotal olika länder. De bär med sig sin kultur, och även om de inte aktivt utövar den, också sin religion. Jag blev nyfiken på huruvida den åländska skolans tillämpning av de normativa texter som grundskolelagen och läroplanen utgör, appellerar till dagens verklighet, som den uttrycks i den offentliga debatten i medier och hos allmänheten.</p><p>I augusti 2003 fick Finland en ny religionsfrihetslag, den tidigare daterade sig till 1922. Målet med den nya lagen är att alla religiösa samfund i Finland skall vara jämlika och autonoma. Till samfundsstatusen är kopplad en statlig garanti om undervisning i den egna religionen. (Hbl, s. 12, 2004.05.06) I praktiken innebär det att om elevens vårdnadshavare begär undervisning i elevens egen religion, och det finns tre elever som hör till religionen i fråga, måste skolan ordna den. (GrUL § 13 mom.3, GymnL § 9 mom.3)</p><p>För landskapet Ålands del innebär den nya religionsfrihetslagen att bestämmelser om undervisningen i religions- och livsåskådningskunskap i grundskolelagen måste korrigeras. (Utr.2004, s.2)</p><p>Samhället påverkar skolan bland annat genom de normativa dokument som skolans verksamhet vilar på. Politik och samhällsordningar sätter sin prägel på skollagar och läroplaner. Skolan skickar ut framtidens samhällsmedborgare som i sin tur kommer att påverka kommande generationers skola. Detta är en spiral i ständig utveckling. Åtminstone borde den vara det. ”Ifall du vill böja ett träd, böj det medan det är ungt, ifall du låter det växa för högt är risken stor att det bryts av.” (Kenyanskt ordspråk)</p><p>Frågan är om religionsundervisningen förändras i takt med tiden, och om lärarna reflekterar över det. I min undersökning ställs målen i läroplan och styrdokument mot tre pedagogers praktiska erfarenhet. Undersökningen är gjord i en av Ålands tjugosex grundskolor.</p><p>Syftet med denna uppsats är att:</p><p>1. undersöka hur undervisningen i religionskunskap förhåller sig till målen som skollagen och läroplanen ställer.</p><p>2. undersöka hur lärare uppfattar undervisningen och målen.</p>

På Åland lever i dag människor från ett tjugotal olika länder. De bär med sig sin kultur, och även om de inte aktivt utövar den, också sin religion. Jag blev nyfiken på huruvida den åländska skolans tillämpning av de normativa texter som grundskolelagen och läroplanen utgör, appellerar till dagens verklighet, som den uttrycks i den offentliga debatten i medier och hos allmänheten. I augusti 2003 fick Finland en ny religionsfrihetslag, den tidigare daterade sig till 1922. Målet med den nya lagen är att alla religiösa samfund i Finland skall vara jämlika och autonoma. Till samfundsstatusen är kopplad en statlig garanti om undervisning i den egna religionen. (Hbl, s. 12, 2004.05.06) I praktiken innebär det att om elevens vårdnadshavare begär undervisning i elevens egen religion, och det finns tre elever som hör till religionen i fråga, måste skolan ordna den. (GrUL § 13 mom.3, GymnL § 9 mom.3) För landskapet Ålands del innebär den nya religionsfrihetslagen att bestämmelser om undervisningen i religions- och livsåskådningskunskap i grundskolelagen måste korrigeras. (Utr.2004, s.2) Samhället påverkar skolan bland annat genom de normativa dokument som skolans verksamhet vilar på. Politik och samhällsordningar sätter sin prägel på skollagar och läroplaner. Skolan skickar ut framtidens samhällsmedborgare som i sin tur kommer att påverka kommande generationers skola. Detta är en spiral i ständig utveckling. Åtminstone borde den vara det. ”Ifall du vill böja ett träd, böj det medan det är ungt, ifall du låter det växa för högt är risken stor att det bryts av.” (Kenyanskt ordspråk) Frågan är om religionsundervisningen förändras i takt med tiden, och om lärarna reflekterar över det. I min undersökning ställs målen i läroplan och styrdokument mot tre pedagogers praktiska erfarenhet. Undersökningen är gjord i en av Ålands tjugosex grundskolor. Syftet med denna uppsats är att: 1. undersöka hur undervisningen i religionskunskap förhåller sig till målen som skollagen och läroplanen ställer. 2. undersöka hur lärare uppfattar undervisningen och målen.

Transposons are selfish, mobile genetic elements, moving within the genome. The transposase genemakes this possible, as it codes for the enzyme that catalyzes the movement. In the case of bacteria,they can also move horizontally between individual bacteria, and sometimes even between species.By default, they are a burden for the host organism, coding for a protein that the host does not need.They also pose the risk of disabling the host’s crucial genes by inserting themselves into it.Transposons are under some pressure to benefit the host, to help propagate themselves moreeffectively. And some transposons have indeed evolved to benefit the host. Lactobacillus kunkeei is a bacterial species known to reside in honeybee guts. It is known for itsrole in honey preservation and wine spoilage. The genome of L. kunkeei is reduced because it is asymbiont, however it contains an unusually high amount of transposons in its genome. In this study, the transposase genes (transposon enzymes) found in L. kunkeei are studied andcategorized. The L. kunkeei have been extracted from honeybees (Apis mellifera). The honeybeesthemselves have been collected from the islands Åland and Gotland. This study focuses on the transposase genes that come in pairs, one after another in the genome.Transposase genes were identified using annotation software and orthology-based methods. Theannotation software provides numbering for the genes, which allows finding paired genes. Thepaired genes were categorized based on alignments and phylogenetic software. Pseudogenizedtransposons were identified based on length and/or clustering into triplets. A total of 766 paired transposase genes were found. The transposase genes were found to take up1.9% of the genome, on average. A low level of diversity has been found when performingalignments and generating phylogenetic trees. The positions of the transposase genes are generallyconserved within phylogenetic groups. Pseudogenization has been detected for some transposasegenes – 4.5 per genome, on average. All of the studied transposons belong to the IS3 family, whichis a family of Class I transposons.

Den åländska identiteten är på många sätt splittrad eftersom en ålänning, beroende på situation, antingen kan vara finländsk, finlandssvensk, svensk eller ålänning. Som sverigeålänning möts jag inte sällan av okunskap hos svenskar gällande den åländska identiteten och mitt språk. Syftet med denna studie är dels att undersöka sverigeålänningars erfarenheter kring sitt dialektbruk, dels att ta reda på om dialektbruk kan verka som identitetsmarkör. Resultatet baserar sig på en enkätundersökning där 500 sverigeålänningar deltagit, materialet består således av rapporterat bruk. I resultatet har fyra teman lyfts fram vilka är ackommodation, dialektmarkörer, svenskars okunskap och dialekt som identitetsmarkör. Informanternas språkanpassning visar tendenser av konvergens vad gäller fonologiska variabler och medveten kodväxling vad gäller lexikala variabler. Resultatet visar även att sverigeålänningars dialekt, trots anpassning, innehåller en mängd dialektmarkörer. Vad gäller okunskap hos svenskar verkar denna dels vara utbredd, dels vara något som upprör informanterna. Slutligen visar resultatet även att informanternas dialekt i viss mån kan verka som identitetsmarkör, framför allt genom att skapa en känsla av gemenskap.

Climate change is known to cause more frequently occurring extreme events which threaten both natural and human systems as we know them. Island nations are particularly vulnerable to these climate-induced changes, and the Åland Islands are no exception to this rule. Åland has already seen a change in typical climate patterns as the temperature has been increasing and precipitation decreasing, which is a cause for concern. Political leaders have a great responsibility to mitigate climate change, through decisions on policy implementation and other legislative action, to strive towards sustainability. However, change is not being made fast enough. Hence, this study aims to determine the challenges that politicians of the Parliament of Åland face when making decisions that promote climate change mitigation, as well as seek why these challenges are present. The study was conducted through qualitative interviews with the seven political group leaders, one for each represented party, that participate in Bärkraft’s group leader forum. Bärkraft is a local network on Åland which strive toward sustainability through its Development and Sustainability Agenda. In addition, the main secretary of Bärkraft was interviewed. The interviews demonstrated that a majority of the participants had previous experience with climate change issues although, just under half of the respondents agreed that Åland faces little to no climate-related risks. From the interviews six themes were identified which relate to challenges in decision-making for climate change mitigation. For instance, a clear majority of the participants mentioned different economic aspects as a barrier in decision-making, likewise, the abstractness of climate change mitigation was deemed as challenging to handle, and marketing climate change mitigation to the citizens and other politicians was seen as challenging since proper arguments are essential for success. In addition, twelve sub-challenges were found that explains why the identified challenges are present. These sub-challenges included e.g., electoral popularity, municipal planning, motivation, etc. In conclusion, these challenges, with associated sub-challenges, highlight the complexity and uncertainty of climate change mitigation which sets barriers for the political leaders in making decisions for policy implementation. The study would have benefited from a larger number of participants. It also has limited generalizability, being a specific case and not including the complete decision-making process for policy implementation and viewpoints from other societal actors. However, the mentioned limitations can be subject to further research on the topic.

Målet med detta projekt var att jämföra nuvarande dricksvattenproduktion på Åland med ett eventuellt kompletterande avsaltningsverk, samt undersöka om det är rimligt att uppföra ett sådant. Detta genomfördes genom informationsinsamling i en litteraturstudie och jämförelse mellan nuvarande vattenverk och ett eventuellt avsaltningsverk i en beslutsmatris. Kategorier som ansågs relevanta för jämförelsen identifierades och sedan utvecklades dessa genom att identifiera parametrar som byggde upp kategorierna. Den insamlade informationen användes sedan för att klassa de olika parametrarna inom kategorierna och en samlad bedömning gjordes. De kategorier som undersöktes var: dricksvattenkvalitet, miljökonsekvenser, energiförbrukning och kostnader samt tillräcklig och säker dricksvattentillgång. Det eventuella kompletterande avsaltningsverket ansågs kunna konkurrera med nuvarande vattenproduktion med avseende på alla dessa fyra kategorier och metoden bedömdes vara en bra grund för jämförelsen. För att utveckla projektet i framtiden rekommenderades modellering och en pilotstudie.

During the Late Bronze Age, the number of metal objects in the Baltic Sea region increased tremendously.  Mobility and interaction in this northern inland sea intensified. This occurred in a period of prehistory when the ship was the predominant symbol in southern Scandinavia. The ship can be found in rock carvings, on bronze objects and by way of erected stone monuments: stone ship settings. These stone ships are mainly to be found in the Baltic Sea region, with a marked concentration on Gotland. The stone ship settings and their landscape context are the focus of this dissertation. The objective is to clarify whether it is possible to find evidence of social groupings of people in the Nordic Late Bronze Age (1100-500 BC), by focusing on the stone ship monument, adopting a maritime approach. These people might have been part of a maritime institution specializing in trade and long distance journeys during this period, thus achieving a more advanced maritime way of life in the Baltic Sea. Are the ship settings an expression of these specific groups of people, who utilized their practices to position and articulate themselves in the landscape? If such maritime institutions can in fact be traced, there must also be uniformly structured locations for these groups of people to meet in, some kind of antecedents of harbours. By taking an inland sea, the Baltic Sea, as a geographical demarcation, a different perspective of prehistory is attained. The area in the Late Bronze Age and earliest Iron Age (950/900-200 BC) differed from the Nordic Bronze Age sphere. The communities around the Baltic Sea, through the establishment and sharing of mutual interests, seem to have reached a certain degree of consensus. This concordance might well be largely explained by the complex dependency on metal. Such a manifestation would not have been possible without an infrastructure or network, in this case a maritime one. This is something which has previously been overlooked in discussions on the Bronze Age in the Baltic Sea.

As humans we function with a biological side and a psychological side. Both of these sides have their needs. We need to put food in our stomach to stop feeling hungry and we need to give things meaning. In a Human Behavioral Archaeological perspective, which focuses a lot on the economical aspect of the animal and the human, the animal was killed for food. But, how was the animal perceived in a cultural perspective, what was the meaning of this animal? This is the question that will have its answer in this thesis. The animal handling of the Pitted Ware culture  will be analyzed from an animistic point of view - meaning, that human, animals and object can have a soul or a personality. This makes the world seem more fluent. The sharp lines between culture and nature, life and death, human and animal get wiped out and we see a world view the modern Western human is not used to. As much as the animal was a prey, it also was a being with a purpose in the Pitted Ware culture. On the Pitted Ware sites at Jettböle on the Aland Island and at Ajvide on Gotland, the seal was the most prominent animal in both the economic and cultural sphere. The clay figurines of Jettböle show some sort of worship of the seal. Among many of the anatomical parts of the animal and human body, the head seems to be of most importance. Even differences within the same culture appear. At Ajvide, there is a clear burial tradition of the deceased humans, whereas at Jettböle, there is not. And as much as the seal is of dominance at Ajvide, the swine comes in at a close second, whereas at Jettböle, there is almost no swine at all.

A phenomenon during the late Bronze Age and Early Iron Age which in its simplest form could be called ‘a culture of the Baltic Sea’ is an idea which many archaeologists have favoured. However, the term ‘a culture of the Baltic Sea’ is not the most ideal to use when discussing the Baltic Sea during this time in prehistory, as the term is rather simplifying from what would be the more diverse truth. The term entails that there should have been a cultural homogeneity across the Baltic Sea as it most certainly was not. This thesis complicates this otherwise simplified term and calls the cultural phenomenon ‘a cultural hybrid of the northern Baltic Sea area’ (i.e. the northern part of the Baltic Sea including its neighbouring gulfs). A cultural hybrid, in this sense, allows there to be cultural differences within an area. These differences are accepted by the people within the cultural hybrid which in turn allow people to live among each other, rather than to become a social obstacle making the people separate into smaller and more homogenous cultural groups. This assumed existence of a cultural hybrid is put to the test as a hypothesis. To answer the hypothesis, the cultural hybrid is studied from the perspective of the tarand-graves (an Estonian originating grave type erected and used around the shores of the northern Baltic Sea area during 500 BC–500 AD) which in turn is interpreted according to ritual practice theory. The hypothesis is proven to be true which makes it possible to apply the concept of cultural hybridity, and its connection with tarand-graves in the northern Baltic Sea area, to the Åland Islands. Although the islands have a very promising geographical position in the middle of the northern Baltic Sea area, interestingly, no tarand-graves have been registered there. Grave field Ec 6.6 on the western side of the Åland Islands becomes the object of study mainly due to grave 14, which placed on that particular grave field, carries a high tarand-grave potential. The material is partly collected from two field visits to Ec 6.6 and partly from an excavational report from 1949 of the same grave field. The result shows that the Åland Islands, as well as Ec 6.6, have a very high likeliness of being hosts for tarand-graves.

Studiens syfte är att undersöka hur svenska respektive finska gymnasieelever upplever hälsoundervisningens innehåll och hur de självskattat sina kunskaper om hälsa. Den tidigare forskningen kritiserar idrottsämnet för att innehålla ett för ensidigt innehåll och perspektiv på hälsa. En markant skillnad mellan den svenska och den finska hälsoundervisningen är att idrotts- och hälsoundervisningen är uppdelade i två ämnen i den finska skolan. En annan skillnad i tidigare forskning är att de finska elevernas föräldrar generellt anser att ansvaret för hälsoundervisningen, ligger lika mycket på hemmet som på skolan. Studien genomfördes meden kvantitativ enkätundersökning som datainsamlingsmetod, där 218 elever deltog. Enkätens resultat signifikanstestades sedan i SPSS genom chi2 test. Studiens resultat visade att de finska eleverna hade bättre självskattade kunskaper om hälsa och upplevde att undervisningen innehöll mer hälsa än de svenska eleverna upplevde att deras undervisningen innehöll. Resultatet styrker påståendet om att den svenska hälsoundervisningen kan ha ett för stort fokus på det fysiska perspektivet på hälsa och för lite utrymme för de andra perspektiven på hälsa (det psykiska och det sociala perspektivet). Vissa av de finska eleverna upplevde till och med hälsa som något som enbart innefattar ett psykiskt eller socialt perspektiv, utan någon form av koppling till ett fysiskt perspektiv. Avslutningsvis verkar Sveriges och Finlands olika uppdelning av ämnena idrott och hälsa ha betydelse för hur elever upplever sin hälsoundervisnings innehåll och hur de självskattar sina kunskaper om hälsa.