Pengar som kontanter har minskat under det senaste årtiondet och används idag mindre än tidigare. Tidigare har pengar använts som ett konkret material i matematik­undervisningen. I denna studie studeras hur lärare beskriver sin användning av pengar som konkret material i matematikundervisningen och kompletteras genom en innehållsanalys på tre olika läromedel som är vanligt förekomna i skolans år 1-3. Detta undersöktes via intervjuer och en innehållsanalys. Resultaten visar på att lärare använder sig av pengar som konkret material men att tiobasmaterialet används mer. Läromedlen innehåller både bilder på pengar och enheten kronor. Slutsatser som går att dras från studie är att lärare behöver vara medveten om vilket material man använder och varför man använder det. Det är även viktigt att läraren känna till vilket material som framgår utifrån läromedlen.

Syftet med föreliggande studie är att fördjupa kunskapen om språkanvändning i 1–3-undervisningen i engelska. De datainsamlingsmetoder som använts är klassrumsobservationer följda av semistrukturerade intervjuer med klasslärarna. Studiens resultat visar att lärarna vill göra språket tillgängligt för alla elever men har olika strategier, vilket även påverkar lärarnas målspråksanvändning. Det visar även att lärarnas inställning till hur målspråket ska användas påverkas av elevernas språkliga nivåer. Studiens slutsats är att det verkar finnas en konflikt mellan lärarnas ambition att tala målspråket och deras ambition att eleverna ska förstå.

Syftet med denna studie är att fördjupa kunskaperna om lärares användning av förlagsutgivna läroböcker och andra läromedel i engelskundervisningen. Studien bygger på tre forskningsfrågor: Vilket eller vilka läromedel används av de deltagande lärarna i engelskundervisningen i årskurs 1–3? Vilka åsikter har lärarna om förlagsutgivna läroböcker och vad används de till i engelskundervisningen i årskurs 1–3? Vilka faktorer inverkar på lärarnas val av lärobok i engelskundervisningen i årskurs 1–3­­? För att besvara forskningsfrågorna i denna studie har en digital enkätundersökning tillämpats som datainsamlingsmetod. Enkäten har en kvalitativ ansats med kvantitativa inslag och utgörs av både öppna frågor och flervalsfrågor. Resultatet visar att olika läromedel används i engelskundervisningen för att komplettera den förlagsutgivna läroboken då den inte alltid anses harmoniera med engelskämnets kursplan i läroplanen. Vidare visar resultatet att yttre och inre faktorer påverkar valet av lärobok och att läroboken används främst till att skapa en röd tråd i engelskundervisningen. Slutsatsen i denna studie är att lärarna använder olika läromedel för att lära ut engelska och att det till stor del fortfarande är läraren själv som styr både valet av lärobok och hur den används i undervisningen.

I läroplanen står det att samtliga elever i skolan har rätt till individanpassad undervisning.Individanpassningen är högst relevant inom läsinlärning då det krävs flera parametrar för attutveckla automatiserad avkodning och ett gott läsflyt. Läsning innebär att man ska kunnaavkoda samt vara fonologisk medveten, vilket medför att koppla grafem (form) och fonem(ljud). Forskningen säger att elevers läsning är sämre idag och de menar att läsflytet är enbetydelsefull och viktig resurs i skolan.Syftet med studien är att undersöka sex lärares arbetssätt med elever som ännu inte harutvecklat automatiserad avkodning och ett gott läsflyt i årskurs 1–3. Det är en kvalitativintervjustudie där sex lärare från olika delar i Sverige deltagit och valts ut genom ettgodtyckligt urval. Intervjuerna har sedan analyserats och kategoriserats med hjälp av studienssociokulturella ramverk.I resultatet framkommer att lärarna arbetar på många olika sätt med eleverna och deraslässvårigheter: individanpassning, motivation, hur man involverar och samarbetar medhemmet samt de tidiga insatserna, både med hjälp av speciallärare och i klassrummet. / <p>Svenska</p>

En av skolans viktigaste uppgifter är att se till att alla elever lär sig att läsa. För att se till att alla barn får möjlighet att komma igång med läsningen är det centralt för skolorna att identifiera vilka elever det är som tidigt visar tecken på en svag läsinlärning. Forskning har visat att det är betydelsefullt med en tidig intervention och tidigt stöd för elever som riskerar att få en problematisk läsinlärning. Sedan 2019 finns det obligatoriskt för lärare i förskoleklass och årskurs 1 att använda bedömningsstödet som tillhandahålls av Skolverket. Detta för att garantera att eleverna som är i behov av stöd kommer att få det. Med anledning av detta så har syftet med denna studie varit att undersöka hur sex pedagoger ser på det obligatoriska karläggningsmaterialet och vilka metoder de arbetar utifrån för att ge alla elever möjlighet att komma igång med läsningen. Studien undersöker också vilka åtgärder som sätts in för elever som har en svag tidig läsutveckling. Resultatet visar att alla intervjuade ser det obligatoriska kartläggningsmaterialet som användbart men att det saknas test för avkodning vilket leder till att de använder sig av kompletterande kartläggningar för att testa detta. / <p>Slutgiltigt godkännandedatum: 2023-01-16</p>

Denna intervjustudie fokuserar på att undersöka lärarnas inställning till arbetet med evidensbaserad högläsning i undervisningen samt identifiera eventuella hinder vid implementering av aktuell forskning gällande högläsning. Den teoretiska utgångspunkten i arbetet är implementeringsforskning där vi valt att analysera insamlat material utifrån implementeringsforskningens begrepp förstår, kan och vill.  Genom semistrukturerade intervjuer av tio undervisande lärare i ämnet svenska, årskurs 1–3, visar resultatet på att kunskap om den evidensbaserade högläsningens effekt är stor men att kunskap kring hur det ska tillämpas i klassrummet brister. Vidare identifieras olika faktorer som lärarna menar bidrar till att evidensbaserad högläsning bortprioriteras, exempelvis elevgrupper, tidsbrist, okunskap och intresse. Konklusionen är dock att bristande stöttning från skolledning samt forskare kan vara orsaken till att högläsning i praktiken inte blir det lärtillfälle som lärarna menar kan gynna elevernas språkliga utveckling.

Det övergripande syftet med denna studie är att bidra med kunskap om hur skönlitteratur och berättelser används i SO-undervisningen i årskurs 1 och 3. De forskningsfrågor som denna studie utgår från för att bidra med kunskap om användningen av skönlitteratur och/eller berättelser i SO-undervisningen är: vilka didaktiska val gör lågstadielärarna i studien vid användning av skönlitteratur och berättelser i SO-undervisningen?, vad har lågstadielärarna i studien för erfarenheter av att använda skönlitteratur och berättelser i SO-undervisningen? samt hur ser eventuella skillnader ut vid användningen av skönlitteratur och berättelser i SO-undervisningen i åk 1 jämfört med åk 3? Studien har ett kvalitativt fokus då lågstadielärarnas resonemang kring didaktiska val och erfarenheter är centrala för att besvara forskningsfrågorna. Av denna anledning har kvalitativa semistrukturerade intervjuer använts som datainsamlingsmetod och tematisk analys som analysmetod. Totalt intervjuades tre lågstadielärare som undervisar i årskurs 1 och två lågstadielärare som undervisar i årskurs 3 digitalt över mjukvaran Zoom. Studiens resultat analyseras utifrån den sociokulturella teorin, vilket i denna studie innebär att lågstadielärarnas svar kommer att analyseras med utgångspunkten att skönlitteratur och berättelser är medierande artefakter i SO-undervisningen som först kan användas för yttre tänkande tillsammans med andra för att sedan omvandlas till inre processer hos den enskilda eleven. De yttre aktiviteter som studeras i denna studie är kopplade till skönlitteratur och berättelser och sker i dialog med andra elever eller lärare. Vi kommer i denna studie dock inte att kunna säga någonting om elevernas inre processer. De resultat som framkommer i studien bekräftar tidigare forskning inom området. Resultatet visar att lågstadielärarna i denna studie använder mycket skönlitteratur och berättelser i SO-undervisningen, med det främsta målet att fånga och skapa elevintresse. Hur skönlitteratur och berättelser används varierar dock beroende på årskurs och elevgrupp. Resultatet visar även att lågstadielärarna i studien mestadels använder skönlitteratur och/eller berättelser inledande för att bygga en grund för eleverna att stå på innan dem använder facklitteratur. En annan slutsats är att textsamtal används frekvent som en yttre aktivitet av lågstadielärarna i studien för att bearbeta skönlitteraturens och/eller berättelsernas innehåll samt ämneskunskaper. Resultatet indikerar även positiva effekter på elevernas lärande då skönlitteratur och berättelser nyttjas i SO-undervisningen.

Syftet med arbetet är att undersöka samhällskunskapsämnets roll i årskurs 1–3 och hur lärarna ser på ämnet utifrån de fyra F:n: fakta-, förståelse-, färdighet- och förtrogenhetskunskap. Den forskning som finns om samhällskunskap för årskurs 4–6, visar på att ämnet är stort och svårdefinierat. Däremot finns ingen forskning gällande kunskapsformernas roller i klassrummen, kopplat till samhällskunskap för årskurs 1–3. Denna kvalitativa undersökning är inspirerad av den fenomenografiska forskningsansatsen. Undersökningen är genomförd med semistrukturerade intervjuer med sex lärare från fem olika skolor. Resultatet är sedan analyserat utifrån ett pragmatiskt och ett hermeneutiskt perspektiv. Carlgrens fyra kunskapsformer används för kategorisering av den del av resultatet som avser kunskapssynen i ämnet. Resultatet visar på en stor variation gällande kunskapsformernas roll i ämnet, men där förståelsekunskap ges en framträdande roll. Gällande ämnets roll i årskurs 1–3 syns en variation och en del förvirring. Ämnet tycks svårt att urskilja från SO-blocket och upplevs nära sammankopplat med värdegrunden. Detta till den grad att värdegrunden nämns som en del av samhällskunskapsämnet och SO nämns som ett eget ämne. Resultatet diskuteras utifrån ämnesdidaktisk forskning.

Följande undersökning bygger på intervjuer med lärare där deras planering och utformning av historieundervisningen är i fokus. Hur tänker lärare kring historieundervisningen i de tidigare åren, årskurs 1-3? Påverkar elevgruppen lärarens val av metoder och hur tänker lärarna kring elevernas uppnående av ett historiemedvetande med historieundervisningen som grund? Förfrågningarna syftar på lärarnas arbetssätt och för att få svar på detta genomfördes kvalitativa intervjuer som ger respondenterna möjlighet att formulera sina egna svar. Jag intervjuade tre lärare som alla undervisar i någon utav årskurserna 1-3 men även i samma rektorsområde. En svårighet som påträffades när arbetet inleddes var att det inte i så stor utsträckning förekom litteratur med inriktning mot de tidigare åren. Detta medförde att jag även fick titta på litteratur och teorier som avser barn i mellanåldrarna. Den insamlade empirin resulterade i lärarnas olika tillvägagångsätt i historieundervisningen. Olika metoder och material såsom närmiljön, böcker, filmer, bilder och tidslinje m.fl. redogjordes som några viktiga aspekter i historieundervisningen med uppnående av ett historiemedvetande som grund. Två av respondenterna har ett överstämmande arbetssätt vilket tolkningsvis kan kopplas till deras utbildning då de båda är SO-lärare. De båda undervisar även i en årskurs 2 vilket kan påverka deras lika arbetsformer. Den insamlade intervjudata skildrade även elevgruppens påverkan på lärarens metodval. Samtliga respondenter menar att hänsyn måste tas till eleverna, vad vill dem och vad behöver dem för att kunna behandla ämnet historia? Finns det elever med någon diagnos i klassen och vilka åtgärder krävs då? Dessa infallsvinklar måste läraren ansvara för och skildra i sin undervisning. Läraren ansvarar även för elevernas uppnående av målen i läroplanen och i detta fall uppnående av ett historiemedvetande. Empirin synliggör att på bästa sätt få veta såvida eleverna nått målen eller ej behövs frågor som får eleven att reflektera och använda sina nyfunna kunskaper. Dessa frågor utger inte alltid att eleverna nått ett historiemedvetande. Ibland kan elever svara rätt på en fråga men i nästa stund så förstår de inte, menar en respondent. Det är svårt att veta om eleverna har åstadkommit ett historiemedvetande. Slutsatsen i studien är att det finns flera olika sätt att bedriva historieundervisningen i årskurs 1-3 då det är flera faktorer som samverkar.

Syftet med studien är att belysa hur verksamma lärare i förskoleklass och årskurs 1-3 arbetar för att identifiera elever med läs- och skrivsvårigheter i tidig ålder. Vilka stödinsatser lärarna sätter in och varför de använder just de stödinsatserna för att stärka elever med läs- och skrivsvårigheter. Detta är viktigt eftersom läs- och skrivsvårigheter är vanligt förekommande och lärare behöver därför ha kunskap om hur de ska identifiera och arbeta med elever som har läs- och skrivsvårigheter. Genom denna kvalitativa studie kan lärare få ta del av dessa kunskaper. För att få svar på studiens syfte används följande forskningsfrågor:   1. Hur identifierar lärare läs- och skrivsvårigheter hos elever?  2. Vilka stödinsatser använder lärare i sin undervisning för att stötta elever med läs- och skrivsvårigheter, varför?  3. Vilken effekt har stödinsatser i tidig ålder enligt lärare?    Studien använder den kvalitativa metoden semistrukturerade intervjuer som genomfördes med sju grundskollärare. Den insamlade empirin analyserades sedan tematiskt. Den teoretiska utgångspunkt som används i studien är ramfaktorteorin. I analysen sökte vi efter olika ramar som påverkar lärarnas undervisning. Ramarna fanns både som stöd och begränsande för lärarnas arbete. De centrala begrepp som studien använt sig av är stödinsatser och läs- och skrivsvårigheter.   Det studien kom fram till är att lärarna framför allt använder de obligatoriska kartläggningsmaterialen från Skolverket för att identifiera elever med läs- och skrivsvårigheter. Det framkom att lärarna använder många olika stödinsatser beroende på erfarenhet och arbetsplats. Resultatet visade även att lärarna anser att det är viktigt för elever att få stödinsatser i tidig ålder för att de inte ska få problem i senare årskurser. Den tidigare forskning som studien tar upp belyser vikten av att tidigt identifiera elever med läs- och skrivsvårigheter och att läraren har en väsentlig roll för de eleverna. Resultatet av studien bekräftar den tidigare forskningen gällande vikten av att identifiera elever tidigt och att lärarens kompetens är den viktigaste faktorn för att stötta elever. De slutsatser som studien kom fram till är att lärares undervisning styrs av olika faktorer. Dessa faktorer är ledningens beslut, ekonomiska resurser och erfarenheter hos lärarna. Utifrån tidigare forskning och studiens deltagare går det att dra slutsatsen att lärares arbete med identifiering av elever med läs- och skrivsvårigheter är väldigt viktigt. Det är viktigt för att kunna ge elever bättre förutsättningar att lyckas i skolan och för att kunna verka i samhället. Ännu en slutsats är att engagerade och kompetenta lärare och tillgången till effektiva verktyg är de viktigaste faktorerna för framgångsrik läs- och skrivundervisning.