Genom att väva en bild undersöks sambandet mellan människa och material i en hantverksprocess och materialets agens försöks ringas in. Undersökningens frågeställningar är: Hur kan materialet sägas ha agens? Hur märks agensen? Genom Barads resonemang om agentiell realism och intraaktion kan ett motstånd och agens hos materialet i vår samverkan påvisas i vävprocessen. Eftersom vi genom sinnena lär oss och utövar hantverk, kan mina upplevelser och sinneserfarenheter förmedla och få oss att få syn materialets agens som en respons, ett motstånd på dem. Trots att det är ett antropomorft sätt att beskriva världen eller just därför sätts i relationen mellan mig och materialet också ett maktperspektiv. Studien är en slags postkvalitativ undersökning med en diffraktiv analys. Resultatet visar att materialet kan sägas ha agens eller thing-power bara genom att finnas, bre ut sig och vara i ett rum där också många andra saker verkar samtidigt. Det uttrycker också en agens tillsammans med och i förhållande till mig i vävprocessen, då det bjuder på motstånd, responderar på det jag gör, och inte låter mig göra vad som helst med det. Jag har ändå en viss makt som människa att tygla materielat och få det att göra som jag vill. Det är svårt att låta bli att använda den. I intraaktion med materialet under vävningen märks både min egen och materialets agens och ju mer jag släpper på min makt desto mer plats kan materialet ta och visa upp vad det vill och kan. Resultatet när vi samverkar jämlikt blir annorlunda och kanske bättre än när jag envisas med att bestämma själv. Lämnas min makt helt blir det dock ingen väv alls. För att något ska ske måste vi intraagera med varandra och inte bara med allt runt omkring oss.

Gillar du katter lika mycket som vi gör? I denna studie har vi genom bilder och captions(bildtext) studerat hur en del katter porträtteras på Instagram och på vilka sätt. Detta har gjortutifrån teorier som bland annat identitetsbegreppet. Syftet med denna studie är att undersökahur katter porträtteras och förmänskligas på Instagram och därmed inhämta ny kunskap inomområdet djursociologi. Vi har undersökt 10 olika kattkonton som är olika stora och från dessakonton har vi skapat en bildsamling med 80 bilder från Instagram med tillhörande captions.Metoden vi har använt är en kvalitativ visuell metod av bilder och text, samt multimodal analys.Detta för att denna analysform tillåtit oss att bryta ner bilder och texter till mer analyserbarakomponenter. Vi har stöttat oss på teorier av bland andra Trost och Levin, Irvine, Sanders,Haraway och Carter & Charles. Vad gäller analysen såg vi många olika sätt på vilka katterförmänskligas och får en identitet. Detta kunde ske bland annat genom symbolik, agens,emotioner, klädsel och rekvisita samt i vissa fall på de sätt som bilderna är tagna på. Vi kundeäven se olika former av mänskliga handlingar och poser som katterna gör på bilderna, att degör något särskilt mänskligt. Vår slutsats är att katter i samhället idag har förmänskligats, fåtten status som personer och anses ha en egen identitet.

Barn ska ges utrymme att vara sig själv i förskolans verksamhet där de får medinflytande att påverka, enligt gällande läroplan för förskolan (Skolverket, 2018). Studiens syfte är att undersöka hur förskollärare talar om barns medinflytande och barns agens. För att besvara studiens forskningsfrågor har en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer använts. Insamlade data har därefter analyserats med tematisk analys. Hur vi har sett på barn har förändrats över tid och idag har barn en mer betydande roll i dagens samhälle. Studien har undersökt hur förskollärare talar om ”barns medinflytande” och ”barns agens”. Det vill säga hur förskollärarna talar om barn som aktörer i verksamheten och om barns medinflytande i förskolans vardag. Fyra förskollärare som är verksamma på fyra olika förskolor har därför intervjuats. Studiens resultat visar att förskollärare, i de flesta fall, har ett öppet förhållningssätt där barns medinflytande och barns agens synliggörs i förskolan men att det inte sker i alla delar av verksamheten.

Syftet med den här studien var att få kunskap om förskollärares perspektiv på undervisning i och med den nya Läroplanen för förskolan (Lpfö 18). För att få svar på studiens syfte har vi använt metoden kvalitativa intervjuer av fem förskollärare verksamma i förskolan. I studien använde vi oss av det socialkonstruktionistiska perspektivet för att analysera vår empiri. Resultaten utifrån det empiriska materialet visar att förskollärarna tolkar undervisningsbegreppet relativt olika. Däremot visar resultaten att alla förskollärarna anser att läroplanen blivit tydligare kring att förskollärare har ansvar för undervisningen. Vidare visar resultaten att undervisning kan genomföras under hela dagen i både planerade och spontana undervisningstillfällen. Resultaten visar också att förskollärarna utgår från barnens intresse i undervisning däremot kan barnens intressen hittas på olika sätt. Som en följd av detta blev slutsatsen i vår studie att det som verkar viktigt för förskollärarna i och med ansvaret för undervisning är betydelsen av att få förutsättningar genom planeringstid för undervisning.

This paper is a case study of the Viking Age ship burial from Oseberg, Norway. The aim of this paper is to use the concept of persona developed within rhetoric’s, and to investigate if it is possible to apply it on archaeological materials such as the Oseberg burial. The concept of persona as developed by Birgitte Mral is to identify strategies used by individuals to change their personality in order to enable themselves as a part of the public sphere. It is argued here that applying persona is a complement method to use in archeological research with a focus on gender. Although gender theory has previously been implemented on the Oseberg find, the history of its interpretations is still deeply influenced by the original interpretations put forward after the excavation in 1904. Therefore, a discussion based on analogies is conducted to evaluate the use of persona in gender archaeology in relation to other archeological interpretations of the Oseberg burial. The case study has introduced persona in an archeological context and used persona as a method and theoretical framework to gain new perspectives on how archaeologists can study the people in a grave rather than larger cultural events. The analysis based on analogies showed how persona can be used as a reflective tool as well as a theoretical framework.

Studien avsåg att svara på frågeställningen; Hur påverkas autenticiteten i en parasocial romantisk relation av FFA? I en komparativ, kvalitativ studie undersöktes hur testdeltagare reagerade på två snarlika dejting-simulatorer. Det enda som skiljer de två artefakterna åt är att den ena inte innehåller FFA, faktisk fiktiv agens, alltså möjligheten att påverka det huvudsakliga narrativet och dejtens utfall. Med en bakgrund som å ena sidan talar för att just agens är vad som är drivkraften för att spela dejting-simulatorer och skapandet av parasociala romantiska relationer men även å andra sidan menar att ett fråntagande av agens skapar mer autentiska relationer, undersöks hur parasociala relationer faktiskt påverkas av faktorn FFA. Artefakt A som innehåller FFA kan antingen sluta med att karaktären som testdeltagaren dejtat vill ses igen eller inte, beroende på vilka dialogval testdeltagaren gjort under spelets gång. Artefakt B som ej innehåller FFA slutar alltid med att karaktären avslöjar att de var på dejten på grund av en vadslagning och att de aldrig hade haft något egentligt intresse för testdeltagaren. Studien resulterade i att testdeltagare av Artefakt B upplevde en högre nivå av autenticitet och starkare känslor för den karaktär de dejtade. Testdeltagare av Artefakt A tenderade att i större utsträckning vara likgiltiga till utfallet oavsett om det var positivt eller negativt laddat. För att få ett mer komplett resultat bör en artefakt utan FFA men med ett positivt utfall även undersökts.

Syfte med vår studie är att undersöka förskollärares erfarenheter av intra-aktioner mellan materialitet och barns delaktighet i pedagogisk dokumentation i Reggio Emilia inspirerade förskolor. En kvalitativ forskningsansats med semi-strukturerade intervjuer valdes för att besvara frågeställningarna. För att synliggöra materialitets roll samt intra-aktionerna har vi använt oss av Barads agentiella realism. I resultatet framkommer det att förskollärare beskriver att de använder materialitet för att göra barnen delaktiga i pedagogisk dokumentation, för att påbörja nya tankar och som underlag för reflektioner. Ytterligare framkommer det att förskollärarna erfar att barns tankar blir synliga i intra-aktioner där barnen samtalar, pekar, använder sig av kroppsspråket och av estetiska uttrycksformer i mötet med dokumentationernas agens. Vidare visar resultatet att förskollärare erfar att olika materialitet intra-agerar på olika sätt med barns delaktighet. Sist belyser resultatet olika utmaningar som förskollärare möter i arbetet med materialitet och barns delaktighet i pedagogisk dokumentation. Studiens slutsats är att barns delaktighet ingår i ett komplext nät av intra-aktioner med materialitet i pedagogisk dokumentation. I intra-aktionerna har lyhörda förskollärare en avgörande roll för barns delaktighet.

Musik och rörelser har sedan urminnes tider varit nära bundna via dansen, men detta sambandet har för det mesta varit endimensionellt i den mening att en eller fler människor som reagerar till musik eller ljud av något slag. Här har vi sett att det finns ett intressant rumsligt, interaktivt och sinnligt utforskande att göra. Via ambisonics, en teknik för att panorera ljud i tre dimensioner och en Kinect kamera har vi utforskat vad som sker när en vänder på detta sambandet och låter ljudet reagera till människans rörelse istället. Men här finns mer att utforska än bara sambandet mellan musik och dans. En av de för oss mest intressanta delarna har varit hur det går att utveckla en ljudinstallation där ljuden som spelas upp motsvarar rörelserna som skapar dem. Med sensory ethnography som perspektiv har vi under ett antal workshops tillsammans med personer med en bakgrund inom dans och uppträde undersökt vilken roll kinestesi och agens har i detta möte mellan rörelse och ljud. Vad vi funnit utifrån diffrakterande analys är hur agens, förkunskap och precision spelar stor roll för upplevelsen av kontroll i en installation som våran; men även hur rumsligt utforskande och lekfullhet kan träda fram när ovannämnda kriterier uteblir. / Music and motion have shared an intimate connection through dance since ages past, however this bond has for the most part been one dimensional in the sense that people are the ones reacting to music. This connection is something we have found intriguing to explore through the aspects of interactivity, spaciousness and sensory experience. Using ambisonics, a technology used to recreate three dimensional sound fields and a Kinect camera, we have sought out to investigate what happens if you reverse this connection and let audio react to a person's movement instead. There is however more to this than just the bond between dance and music. One of the more interesting aspects has been how an audio installation can be developed to play back audio that corresponds to the movements that generate them. We have through the usage of sensory ethnography as our exploratory perspective enacted a number of workshops where we, together with people with a background in dance and performance, investigated the role that kinaesthesia and a person's sense of agency has in this interconnection of motion and sound. What we have found is how agency, precognition and precision plays a vital role in how well the sense of control is experienced in an installation such as ours; but also how a more spacious and playful exploration can emerge when the above mentioned criterias are absent.

I det här arbetet undersöks relationen mellan det etiskt goda livet och spelandets praktik. Arbetets kvalificerade frågeställning är: Hur relaterar estetiskt strävande spelande till strävan efter det ”goda livet” med och för andra, i rättvisa institutioner? Materialet är filosofen C. Thi Nguyens bok Games: Agency As Art samt Cole Wehrles brädspel An Infamous Traffic. Med ett hermeneutiskt arbetssätt analyseras först Nguyens filosofiska tankar om spelandet med hjälp av filosofen Paul Ricoeurs resonemang om identitet, självet, etik & moral, så som de uttrycks i hans bok Oneself as Another. Resultaten från denna analys prövas sedan mot, och fördjupas med hjälp av, en analys av brädspelet An Infamous Traffic, ett spel där man deltar i opiumhandeln med Kina under 1800-talet. Undersöknings slutsatser är att spelandet å ena sidan är omoraliskt, alltså orätt, sett till den fiktiva identiteten spelaren tar på sig i spelandet. Å andra sidan kan spelandet ändå vara etiskt gott, till viss del just genom att den omoraliska upplevelsen fungerar som drivfjäder för etisk reflektion och ett växande i praktisk visdom. En av nycklarna till detta finns i Ricoeurs förståelse av identitet som inte bara sammahet, idem, utan också självhet, ipse. I spelandet blir vi någon annan när identitet förstås som idem, men förblir fortfarande oss själva i bemärkelsen ipse. Det etiskt goda spelandet är ett där vi söker självuppskattning genom att reflektera över vårt handlande i spelet, där vi strävar efter att spela väl tillsammans genom att visa omsorg mot våra motspelare och där vi stärker vår känsla för rättvisa genom att uppröras över vårt deltagande i de orättvisa institutioner som spel utgör. Att spela innebär att vara någon annan, samtidigt som denna andre fortfarande är en själv – däri ligger både spelandets risk och styrka sett till strävan efter det goda livet.

This scientific essay examines the practical actions of preschool educators during democracy teaching sessions with a group of children ages three to five in a communal preschool in southern Sweden. The aims of democracy teaching in the Swedish preschool curriculum are complex and can be interpreted in multiple ways. The curriculum aims go beyond teaching knowledge and democratic skills to the children – the educators are also expected to affect the children’s feelings and ideas of values. With the educators’ actions as a starting point, this thesis aims to examine how the educators’ professional judgement, their handling of emotions and how they counter children’s agency, have effects on the democracy teaching sessions. The aim of this scientific study is to identify how the educators practically steer, manoeuvre and counter everything that occurs in the teaching session, with the objective of reaching the democracy goals of the preschool curriculum.  The essay starts with two short stories where challenging situations within the democratic teaching in preschools are displayed. The study is based on three observations and one interview with the two educators who took part in the observations, all took place in autumn 2020 and spring 2021. The empirical material of the study is analysed through the theoretical perspectives on authority and rearing by Hannah Arendt and the theoretical perspectives on emotions, freedom and agency by Sara Ahmed. The results of the study highlight the complexity of the practical skills of preschool educators where their abilities of professional judgements and their goal aiming strategies are weaved together. The educators’ practical skills to create positive feelings surrounding the teaching session creates a sense of community and have positive effects on learning. But the positive joint feelings can also be used against others who are considered outside of the group, which can lead to potential conflicts. This study shows that the educators’ practical skills of teaching and their ability of professional judgement plays a crucial role for the possibility to reach the democracy aims in the curriculum. Remaining difficulties in the democracy teaching can be connected to the challenge to counter the children’s experiences of an unequal society and the task to balance transmittance of democratic rules and values and at the same time promote children’s agency.