Är ett kuddrum att föredra på en förskola? Det finns många föreställningar om vad ett kuddrum ger barnen och personalen på en förskola. Kaos eller subjektskapande? Måste det vara antingen eller? Genom att lyfta blicken och titta igen kan man se något annat. Intervjuer och observationer i en barngrupp med barn i åldrarna 1-5 gjorde oss uppmärksamma på hur deras verklighet kan te sig på deras förskola. Utifrån den posthumanistiska idén har vi analyserat barns vistelse i ett kuddrum och lyckats se bortom den höga ljudnivån och de fartfyllda lekarna som kan uppstå i kuddrummet. Med hjälp av begreppen performativ agens, intra-aktivitet och affordance fick vi upp ögonen för barnens blivande och vad inredningen i ett materialfattigt rum som ett kuddrum kan ge.Utifrån dessa begrepp har vi lyckats se flera fördelar med kuddrummet, framförallt barns subjektskapande i de intra-aktioner som kan uppstå i barnens vardag på förskolan.

The aim of this BA thesis is to understand the Bronze Age deposit in Tumba, Botkyrka Parish, Sweden, and its unusual placement in the landscape: on land and not in water. In order to achieve this, the deposit is analysed with different points of view: 1) the deposit objects: two socketed axes from Montelius period V–VI and a chisel, are examined for traces of usage; 2) the deposit is seen in relation to two other deposits in its vicinity; 3) the spatial distribution of other Bronze Age remains and monuments are analysed; 4) the deposit is viewed as a part of a natural and cultural landscape. The results demonstrate that, in southern Botkyrka, used axes were deposited in an area free from other Bronze Age monuments. They appear also to have been placed outside the inhabited areas, i.e. where activities like grazing or hunting occurred. This can be understood by viewing the woodland as something with agency, and people in a relationship with the environment.

Syftet med denna studie var att undersöka huruvida designen och innehållet på en mindre förskolegård bidrar med begränsningar eller möjligheter till det sociala samspelet. Ett etnografiskt förhållningssätt har använts som metod och innefattar deltagande observationer samt medföljande observationer, så kallade go-alongs. Det insamlade materialet har sedan analyserats med hjälp av två teoretiska begrepp, och de är agens och affordance. Resultatet av studien visar att designen på förskolegården påverkas av storleken och framför allt friytan av densamma och att detta sedan påverkar vilket innehåll som möjliggörs. Innehållet i sin tur har visat sig bidra med både begränsningar och möjligheter till det sociala samspelet, vilket i denna studie handlar om den fria leken på förskolegården. Resultatet av denna studie tillsammans med den tidigare forskning som finns inom området men även de riktlinjer och rekommendationer från myndigheter är samstämmiga när det gäller designen och dess innehåll på en förskolegård. Nämligen att alla förskolegårdar bör vara stora nog för att möjliggöra en design vars innehåll är så varierat som möjligt för att bidra med mer möjligheter än begränsningar till det sociala samspelet fri lek.

Kompetensförsörjning är ett aktuellt ämne i Sverige där arbetsgivare söker arbetstagare som passar deras kravprofiler. För att effektivisera matchning har olika kompetensbaserade rekryteringsmetoder tagits fram. Hit hör också AI och matchningsrobotar som idag används av rekryteringsföretag och privata leverantörer till Arbetsförmedlingen. Personer som är nya i Sverige med yrkes- och/eller utbildningsbakgrund hänvisas till etablerade validerings- och bedömningsprocesser för att få sin kompetens anpassad till svensk arbetsmarknad. Därmed blir de en del av arbetskraften som ska fylla rådande kompetensförsörjningsbehov. I denna uppsats undersöks hur information om utbildningar, kompetenser och färdigheter förmedlas från utomeuropeisk till svensk kontext, med fokus förflyttat från kompetensförsörjning till kompetensöversättning och till individens möjligheter att vara en aktiv del inom dessa processer. Översättning placeras här i en bredare begreppsbetydelse, bortom direkt översättning gällande språk. Undersökningen handlar om vad som sker i mötet mellan arbetsmarknadsstrukturer på makro-nivå och migranten med professionell bakgrund. Uppsatsen bygger på intervjuer med akademiker från utomeuropeiska länder som kom till Sverige mellan 1985 och 2018, samt på egna erfarenheter som återvändare efter drygt 30 år i USA. Resultatet som framkommer är en på individnivå målinriktad process mot likvärdigt arbete, men också en avsaknad av inflytande att påverka hur den egna kompetensen översätts. Processen upplevs vara ensidig där individen genom olika insatser och åtgärder ska anpassas till svenska förhållanden. Det slumpmässiga mötet med ”rätt person” framkommer som en betydande faktor för kompetensmatchning mot en anställning där tidigare erfarenhet har relevans. För att i uppsatsen framhäva processerna mer än språket, inkluderas mina egna svårigheter med kompetensöversättning och att uppnå likvärdig yrkesbana i Sverige trots svenska som modersmål. Det är jämförelserna och de upplevda likheterna mellan mina och respondenternas erfarenheter som syftar till att bidra med ny kunskap om kompetensöversättning i Sverige. Genom att undersöka hur existerande system och metoder på makro-nivå upplevs på individnivå, utvecklas nya infallsvinklar och frågeställningar. I slutsatsen betonas vikten av att granska de metoder som översätter kompetensen för att där finna lösningar som gynnar både individ och arbetsmarknad.

Miljön i förskolan ska utifrån Läroplanen för förskolan (SKOLFS 2018:50) inspirera och utmana barn i deras lek, utveckling och lärande. Samtidigt som den kan hamna i bakgrunden i pedagogiska dokumentationer och med detta förblir oreflekterad. Det var något som verkade intressant att undersöka. Vad kan vara anledningen till att det läggs uppmärksamhet på inredning av lärmiljön, samtidigt som det sällan blir föremål för reflektion? Saknades det begrepp för att undersöka fenomenet djupare? Sökningen efter tidigare forskning inom området visade sig vara svårhittad och resultaten blev få. Därför formulerades syftet att analysera vad som möjliggör eller hindrar barn i deras lek, utveckling och lärande i intra-aktion med förskolans miljö inomhus för att förstå hur rummet påverkar deras möjligheter till att utforska olika idéer och fenomen. I analysen besvaras syftet utifrån tre forskningsfrågor. Här undersöks vad som lockar barnen till olika delar av rummet, på vilket sätt pedagogerna påverkar intra-aktionen mellan barn/rummet och på vilket sätt barn kan förändra och anpassa rummet för att skapa ny mening i processen.  I fallstudien används en kvalitativ ansats i form av observationer av barngruppen. Därefter analyseras resultaten utifrån ett posthumanistiskt perspektiv genom användandet av dess begreppsapparat som: agens, intra-aktion och subjektskapande. I analysen av resultaten visas att det finns olika kännetecken i miljön som lockar barnen till intra-aktion medan andra platser verkar i motsatt riktning. I andra delar av lärmiljön ingår även pedagogen i relationen mellan barn/rummet och påverkar denna. Det framkommer att pedagogen har ett stort inflytande i denna relation och med detta skapa möjligheter och hinder i syftet att följa läroplanens målsättning gällande lärmiljöer i förskolan. Resultaten visar slutligen att både barn och rummet får agens och påverkar varandra, utifrån detta uppstår möjligheten för barnen att skapa ny mening i deras lek och att bygga upp nya erfarenheter och kunskaper i världen.

Syftet med studien är att utveckla kunskap om hur förskollärare använder återbruksmaterial och hur det kan samhandla med annat material i matematikundervisning. Genom att tillföra återbruksmaterial kan förskollärare möjliggöra att barn får erfara varierande matematikundervisning, då det bidrar till en mångfald av material. För att få svar på vårt syfte har vi arbetat fram två frågeställningar: Vilka beskrivningar gör förskollärare om hur de använder återbruksmaterial i matematikundervisning? Vilka beskrivningar gör förskollärare om hur återbruksmaterial samhandlar med annat material i matematikundervisning? En kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer har använts, där fem verksamma förskollärare från samma kommun har bidragit till att utveckla kunskap enligt studiens syfte. Resultatet visar en variation av olika återbruksmaterial som används i matematikundervisning. Deltagarna beskriver hur återbruksmaterial kan användas i flera olika matematiska aktiviteter, samt hur de och annat material samhandlar och ger liv till lek och lärande. På återanvändningscentret finns en mångfald av material att tillgå till undervisning. Resultatet visar att deltagarna ibland behöver komplettera med annat material då de inte alltid hittar rätt egenskaper i återbruksmaterialen. Gemensamt för deltagarna är att de ser möjligheter med återbruksmaterialet, och de beskriver att barnen ser dem som leksaker på avdelningarna.

Agens, vilket definieras som klientens upplevelse av att intentionellt kunna handla utifrån önskade och förväntade utfall, men också upplevelsen av att kunna påverka utgången av sitt liv, har i tidigare forskning lyfts fram som en potentiell common factor och psykologisk förändringsmekanism vid psykoterapeutisk behandling. Föreliggande studie syftade till att undersöka terapeuters upplevelse av arbetet med klientens agens i psykoterapi. Sju semistrukturerade intervjuer med yrkesverksamma leg. psykoterapeuter och/eller leg. psykologer genomfördes och analyserades utifrån en induktiv tematisk analys, vilket mynnade ut i tre teman: Det konfliktfyllda agentskapet, Värdet av agens i psykoterapi och Att främja agens - ett gemensamt arbete. Studiens resultat visar att klientens agentskap upplevdes konfliktfyllt och svårt att hantera för klienten, vilket påverkade det terapeutiska arbetet och krävde bedömning och medvetandegörande från terapeuten. Att arbeta agensfrämjande upplevdes ha ett stort värde och som en grundförutsättning för att åstadkomma varaktig förändring. Klientens agens upplevdes främjas av ett gemensamt arbete, vilket terapeuten behöver skapa förutsättningar för. Studiens resultat går i linje med tidigare forskning om agens som en möjlig psykologisk förändringsmekanism och common factor, vilket lyfter frågan huruvida framtida psykoterapeutisk behandling och klinisk träning av terapeuter bör ha en större betoning på kärnprocesserna i en effektiv terapi, där klientens agens kan vara en sådan. / Agency, which can be defined as the experience of being able to intentionally act upon wished and anticipated outcomes, but also the experience of being able to influence the outcome of one’s life, has in previous research been proposed as a potential common factor and mechanism of change in psychotherapy. The purpose of the present study was to explore therapists’ experiences of working with client’s agency in psychotherapy. This was explored by using a qualitative approach and was based on seven semi-structured interviews with licensed psychologists and/or licensed psychotherapists. The data was analysed through an inductive thematic analysis, which resulted in three themes: The conflicts of agency, The value of agency in psychotherapy and Fostering agency - A joint work. The results showed that the therapists’ experiences client´s agency as something conflicted and difficult for the clients to manage, which affects the therapeutic work and thereby requires assessment and raising awareness. Furthermore, working with a client´s agency was highly valued and experienced as a prerequisite for achieving long lasting change in therapy. A joint work between therapist and client, which the therapist needs to create conditions for, was experienced as something that fostered the client’s agency. The results of the study are consistent with previous research regarding agency as a potential common factor and mechanism of change in psychotherapy. This raises the question of whether psychotherapy and clinical training of psychotherapists should put a greater emphasis on core processes in an effective psychotherapy, perhaps such as client’s agency.

I denna uppsats analyseras ritualer, aktörer och det materiella på ett stickcafé beläget i ett mindre samhälle på Sveriges landsbygd. Dessa element betraktas, i uppsatsen, som ett sätt att skapa gemenskap, där gemenskapen träder fram genom dessa aspekter.  Syftet med uppsatsen var att undersöka hur relationer, både mellan människor, och människor och material, bidrar till ett skapande av gemenskap, samt hur de praktiseras. De frågor som behandlas i uppsatsen är följande: Vad finns det för praktiker inom stickcaféet? Vilka olika aktörer finns inom gruppen, mänskliga och icke-mänskliga? Hur framställs gemenskap utifrån dessa praktiker? Uppsatsens metod och material bygger på deltagandeobservationer, samt intervjuer med personer som medverkar på stickcaféet. Den teoretiska grunden är en aktör-nätverksteoretisk ram och ritual som analysverktyg. Resultatet visar att flera olika aspekter är beståndsdelar som gestaltar stickcaféet både som ritual och som gemenskap. Rituella praktiker bildar upprepning och sammanhang på stickcaféet. Dessa praktiker skapar även kraftfält som stärker samhörigheten och gemenskapen mellan gruppmedlemmarna. Det materiellas agens visar sig även ha en central betydelse i stickcaféets gemenskap. Resultatet är viktigt för att få en djupare förståelse för gemenskapens olika beståndsdelar på detta stickcafé.

No description available.

Syftet med studien är att undersöka vilka metoder i dokumentationsprocessen som främjar barns delaktighet. Vidare undersöks också hur barns perspektiv synliggörs genom dokumentation. Studien utgår från ett barndomssociologiskt perspektiv och en kvalitativ metod har använts för att svara upp på forskningsfrågorna. Enskilda kvalitativa intervjuer har genomförts med sex förskollärare, empirin har kategoriserats och slutligen analyseras. Resultatet visar att bilder används flitigt för att göra barn delaktiga i dokumentationsprocessen och som hjälp för att få syn på barns perspektiv, då bilder används som stöd i reflektioner och diskussioner tillsammans med barnen. När det gäller metoder där barnen har möjlighet att själva dokumentera beskriver förskollärarna att barnen själva fotograferar, eller ber en vuxen fota något som barnet gjort, exempelvis något barn skapat eller visar intresse för, även om detta inte är något som sker regelbundet.