Syftet med arbetet är att undersöka om lärares uppfattning är att de får meningsfull kompetensutveckling kring elever i behov av särskilt stöd.Arbetet ger en översikt av tidigare forskning kring kompetensutveckling. Med hjälp av enkätundersökning ville jag beskriva lärares uppfattning om kompetensutvecklingens tre huvudkomponenter; bakgrund, process och ut-fall, skapar förutsättningar för meningsfull kompetensutveckling kring ele-ver i behov av särskilt stöd.Sammanfattningsvis pekar resultatet på att få lärare uppfattar den kollektiva kompetensutvecklingen kring elever i behov av särskilt stöd som menings-full, medan den individuella kompetensutvecklingen upplevs som menings-full av majoriteten. Resultatet visar också att det är ovanligt med kompe-tensutveckling kring elever i behov av särskilt stöd.

Syftet med denna kvalitativa intervjustudie var att ge en bild av varför några föräldrar väljer att resa från Sverige, och en skola för alla, till Thailand och placerar sina barn i en svensk privatskola där. I intervjuerna ville jag få reda på hur den svenska privatskolan i Thailand upplevs av lärarna, skolans ledning men framför allt av föräldrarna i jämförelse med deras erfarenheter av skolan i Sverige. / A school for everyone, in Thailand? A qualitative interview study from a teacher- and parentperspective between a Swedish private school in Thailand and the school in Sweden.

Syftet med studien är att bidra till en ökad förståelse för de pedagogiska utmaningar som blivande lärare i årskurs 1-6 kan stå inför när det gäller specialundervisning. Ambitionen har varit att lyfta några pedagogers tal om specialundervisning och elever i behov av särskilt stöd. Vi har utgått från följande frågeställningar: Hur beskriver pedagogerna samarbetet mellan klasslärare och speciallärare/specialpedagog? Hur beskriver pedagogerna att de organiserar specialundervisningen för att skapa förutsättningar för elever i behov av särskilt stöd att nå de nationella målen? I studien har intervjuer använts som metod. Intervjuerna har genomförts med sju pedagoger varav tre yrkeskategorier finns representerade: klasslärare, speciallärare och specialpedagog. De medverkande pedagogerna är verksamma på två grundskolor i olika delar av Skåne. Vår slutsats är att ett samarbete mellan klasslärare och speciallärare/specialpedagog är grundläggande, därav är det viktigt att samtliga parter öppnar upp för dialog i vilken konstruktiv kritik är tillåten. Ett sådant samarbete skulle kunna öka möjligheterna för elever i behov av särskilt stöd att nå de nationella målen.

Vi valde att belysa hur förmedlingen av specialpedagogisk kunskap fungerar praktiskt vid Malmö högskola (MAH) utifrån lärarutbildningens ideologiska samt teoretiska perspektiv. För att kunna genomföra detta valde vi att arbeta utifrån skollag samt styrdokument. Studiens syfte var att genom en enkätundersökning samt intervjuer få en överblick av kunskapsfältet allmänpedagogik och specialpedagogik vid Malmö Högskola. Studiens första datainsamling bestod av en enkätundersökning med sammanlagt 152 stycken lärarstudenter vid MAH. Utifrån svaren från enkätundersökningen valde vi att utföra fyra stycken intervjuer med utbildningschef, ställföreträdande områdeschef, enhetschef samt huvudämnesansvarig vid MAH. Enkätundersökningen påvisade att studenterna fått varierande kunskaper genom sina huvudämnen i relation till det specialpedagogiska kunskapsfältet.Intervjuerna med personal på MAH hjälpte oss att första denna problematik och gav nya infallsvinklar till hur denna problematik har kunnat uppstå.Vi valde att undersöka bredden på det specialpedagogiska kunskapsfältet på MAH. En allmän kurs i specialpedagogik är under betänkande. Detta innebär att den kompetens vi efterfrågar i så fall kommer att förmedlas. En integrering av en specialpedagogisk kurs i den allmänna lärarutbildningen kan bidra till att samarbetet mellan pedagog och specialpedagog inom utbildningen stärks.

Studiens syfte har varit att granska hur engelsklärare på gymnasiet definierar inkludering samt hur pedagoger bidrar till en utveckling av elevens muntliga färdigheter genom inkludering. Undersökningens frågeställningar sökte belysa hur engelsklärare på gymnasiet konkret arbetar med inkludering gällande muntliga färdigheter och vilka faktorer som främst bidrar till en utveckling av dessa. Vidare har empirin framtagits genom kvalitativa djupintervjuer av 5 engelsklärare i årskurs 1 (engelska 5) på olika fristående gymnasieskolor i Skåne. Resultatet visar att respondenterna oberoende av skola har en tämligen gemensam uppfattning om hur inkludering definieras, nämligen att alla elever ska inkluderas oavsett behov, förutsättningar och kunskapsnivå. Vidare har samtliga lärare stort fokus på elevens individuella utveckling och hävdar att det är pedagogens uppgift att urskilja vilka behov som finns och att finna adekvata strategier för respektive behov och elev. Angående utvecklingen av elevens muntliga färdigheter använder respondenterna sig av varierade lärarstilar och arbetssätt, men samtliga har stort fokus på att genom respektive lärarstil och arbetssätt skapa en god klassrumsmiljö, samt att använda målspråket i så stor utsträckning som möjligt. Således kan det konkluderas att det inte är en enskild lärarstil som bidrar främst till inkludering av eleven, utan främst lärarens inställning till fenomenet, vilket gällande den muntliga framställningen i engelska 5 främst involverar klassrumsmiljön och ett frekvent användande av målspråket.

Med utgångspunkt i min egen kunskapslucka kring elevgruppen svagbegåvade, trots flera år på Lärarhögskolan i form av lärarutbildning och ett flertal fristående kurser, så ville jag undersöka hur forskningen såg ut på området. Bilden som växte fram visade på ett osynliggörande av denna elevgrupps problematik. Ett osynliggörande som dels visar sig i lärarkårens kunskapslucka kring dessa elevers behov och förutsättningar, och dels i de styrdokument som skolan följer. Varje elevs rätt till undervisning efter behov och förutsättningar, en så kallad individualiserad undervisning, har stått i fokus sedan 1994 med dåvarande läroplan, Lpo94. Dessvärre tolkades detta med att eleverna fick mindre lärarledd undervisning och själva fick ta ett större ansvar för sitt eget lärande. I Lgr11 värderas abstrakta och teoretiska förmågor högt och genom The Big Five har de fått ett stort genomslag ute i klassrummen. Ingen av dessa effekter gynnar elevgruppen svagbegåvade. Jag ville ta denna problematik ett steg längre och sätta det i relation till teorier om individualiserad undervisning och motivation för att på så vis få fram en längre kedja av följder och konsekvenser av osynliggörandet av denna elevgrupps problematik. Till syvende och sist är det relationen lärare-elev som är bland det viktigaste för en elevs resultat. En god relation mellan elev och lärare grundar sig i lärarens kunskap och förförståelse för elevers olika behov och förutsättningar samt ett gott bemötande av lärare gentemot elev som inte förstärker den beroendeställning som oundvikligen finns mellan lärare-elev.

Individer med intellektuell funktionsnedsättning och/eller individer i behov av särskilda insatser vill i allt större utsträckning vara delaktiga och inkluderade i samhället samtidigt som röster höjs för att den arbetskraft som samhället förlorat genom den exkludering som fortfarande fortgår måste ses över (SKL, 2016). Studiens syfte var att undersöka hur elever med intellektuell funktionsnedsättning och/eller elever i behov av särskilda insatser själva beskriver och berättar om sina upplevelser av sina individuella möjligheter till lärande och utveckling inom ramen för “en skola för alla” och tanken om “det livslånga lärandet”. I studien problematiserades individens upplevelse av hur hen förberetts för mötet med arbetslivet och/eller eventuellt fortsatta studier. I studien har narrativ teori, metod  och analys använts då vi utgick från livsberättelser som intervjumetod. Studien har sin teoretiska förankring i Hammel, Magasi, Heinemann, Whiteneck, Bogner och Rodriguez (2008) aspekter om deltagandets värde. Resultatet visade att i intervjuerna med respondenterna med intellektuell funktionsnedsättning (IF)  framträder en subjektiv känsla av ett ofrivilligt utanförskap på flera plan, samtidigt som respondenterna beskrev att de är nöjda med var de är i livet idag. Resultatet visade även att delaktighet och inkludering är komplext då det bland annat inte finns något ramverk för vad en framgångsrik inkludering är (Malmqvist, 2016; Nilholm & Alm, 2010). Slutligen kan studien bidra till ökad förståelse för hur speciallärare och specialpedagoger kan arbeta för att ge individen ökad delaktighet och inflytande över sitt eget liv. Yrkesprofessionen behöver inte bara lyssna till, utan också bjuda in individen till delaktighet och skapa ett reellt utrymme där individen ges denna möjlighet.

Föreliggande studie syftar till att undersöka hur ett inkluderande arbetssätt kan framstå i svenskundervisningen på lågstadiet ur ett lärarperspektiv och hur inkluderingen samspelar med målsättningen en skola för alla. Studien utgår från det sociokulturella perspektivet där man antar att lärande sker i samspel med andra, liksom från Asp-Onsjös tre inkluderingsaspekter: rumslig, didaktisk och social. Frågeställningarna besvaras genom intervjuer med lärare på lågstadiet. Svaren har sammanställts utifrån en innehållsanalys med fokus på de tre aspekterna av inkludering. Resultaten visar att det uppstår dilemman inom de tre inkluderingsperspektiven eftersom de kan krocka med varandra. Dessa dilemman blir extra tydliga när skolan sätter in individuella åtgärder för att erbjuda en likvärdig utbildning. I resultatet framkommer också att det finns hinder för att inkluderingen ska vara överensstämmande med målsättningen en skola för alla. Aspekter såsom tid, kompetens och skolledningens roll har visat sig avgörande för hur väl målsättningen kan nås och samtliga elever bli inkluderade.

Syftet med studien är att undersöka hur ämneslärare och speciallärare i samundervisning, på grundskolan och i gymnasiet, fångar upp och stöttar elever som har behov av extra anpassningar. Extra anpassningar innebär att pedagogen gör de anpassningar som eleven behöver så långt det är möjligt inom klassens ram. Intervjuer har gjorts med sju pedagoger som samtliga har erfarenhet av samundervisning på grundskolan och gymnasiet, varav fyra är ämneslärare och tre är speciallärare. Studien belyses genom ett kritiskt perspektiv vilket innebär att man istället för att se eleven eller dess hemmiljö som orsak till inlärningsproblemen vänder blicken mot skolsystemet och den pedagogik som förs. Denna studie försöker att hålla ett kritiskt perspektiv på specialpedagogiken och samundervisning. Metoden innebär att man är två pedagoger i en undervisande klass. Med inkluderande metod menas att eleverna passar in i den undervisning som förs och inte t ex behöver gå ifrån undervisningen för att få det den behöver. I min studie arbetar specialläraren tillsammans med huvudläraren i klassrummet och genom flexibla lösningar på plats behöver inte eleverna gå ifrån undervisningen till specialläraren för att få den undervisning som behövs. Istället får eleven sina behov tillgodosedda inom den ordinarie undervisningen. Det kan då betraktas som ett inkluderande arbetssätt. Samundervisningen visar sig ha olika former med varierande kvalitéer. Specialläraren och skolledningen har möjlighet att påverka samundervisningen till ett inkluderande arbetssätt. Ämneslärarna upplevde inte alltid att speciallärarna tillförde något särskilt förutom en extra pedagogisk insats. Studien visar därmed att upplägget kräver pedagogiska insikter och stöd av skolledningen för att få rätta de förutsättningarna för att metoden ska lyckas. Ökad måluppfyllelse är en grundfaktor för att arbeta med samundervisning men hur vet man om man lyckas om utvärderingar av metoden inte görs? / The purpose of this study is to examine how regular teachers and special needs teachers can work together in order to help students in need of special adjustments. These adjustments are preferably carried out within the framework of the regular classes if it is possible. Seven teachers have been interviewed, all of whom having experience from working with co-teaching at compulsory school level as well as upper secondary school and high school levels. This study takes on a critical approach in pointing out the school system and its pedagogy as mainly responsible for reduced learning ability rather than putting the blame on the student and his or her home environment. This study aims at keeping a critical perspective on remedial pedagogy and co-teaching. The ensuing question is then if this can really be regarded as an inclusive method. An inclusive pedagogy means that the student fits in and feels comfortable and does not have to leave the classroom in order to get what he or she wants. In this study the special needs teacher works alongside the regular teacher in the classroom and by making use of flexible solutions there is no need for a student with reduced learning ability to leave the class in order to find a special needs teacher. His or her needs are instead met directly in the classroom. This can be viewed as an inclusive method of working. The special needs teacher as well as the head of school can influence co-teaching to encompass an inclusive way of working. Subject teachers in this study sometimes felt that the addition of a special needs teacher did not mean more than an increase in the number of pedagogues. The study shows that in order for the method to be successful there needs to be pedagogic insight and awareness as well as support from the head of school. Reaching one’s goals is a mainstay in working with co-teaching but how do you know if you are successful if the method is not properly evaluated?

<p>Abstract</p><p>Since 1990, special needs educators have been working in both primary and junior school. It has not been easy for the special needs educators to take authority when working with broader educational issues due to the varying requirements placed upon them. The object of this study is to examine how certain primary and junior school teachers describe their expectations of special needs educators and their professional role.</p><p>I have conducted individual interviews with three primary school teachers and three junior school teachers, who have at least five years experience of working within their respective fields. The interviews have been scrutinized, and the results are presented with the help of five different themes. The results were then analysed in accordance with the two perspectives of special needs education described by Persson (2001) those of both the relational and the categorical perspective.</p><p>Amongst other things the results show that the view of primary and junior school teachers with regards to special needs educators differ one from another. Primary school teachers have more expectations that the special educator will provide them with support for the whole working team, and how they can proceed to work with their pupils. Junior school teachers in contrast place more emphasis on the special educator working directly with the pupils, and not simply as a source of advice on working methods.</p><p>From the analysis we can conclude that primary school teachers have a viewpoint which lies much nearer to that of the relational perspective, whilst the junior school teachers’ are more recognizable as having a categorical viewpoint.</p><p>Keywords: Special needs educator, special education, one school for all, professional role, profession.</p> / <p>Sammanfattning</p><p>Sedan 1990 utbildas det specialpedagoger som arbetar i såväl förskola som grundskola. Det har inte alltid varit enkelt för specialpedagoger att få mandat att arbeta med sina uppdrag och förväntningarna på dem varierar. Syftet med denna studie är att undersöka hur några förskollärare och grundskollärare skolår 1-5, beskriver sina förväntningar på specialpedagogens yrkesfunktion.</p><p>Jag har genomfört individuella intervjuer med tre förskollärare och tre grundskollärare samtliga med minst fem års erfarenhet inom yrket. Intervjuerna har bearbetats och resultatet presenteras i fem teman. Resultatet analyserades sedan i relation till de två perspektiv på specialpedagogisk verksamhet som bland annat beskrivits av Persson (2001), det relationella perspektivet och det kategoriska perspektivet.</p><p>Resultatet visar bland annat att förskollärares och grundskollärares syn på specialpedagogens yrkesfunktion skiljer sig åt i denna studie. Förskollärarna ger i högre utsträckning uttryck för en syn på specialpedagogen som en resursperson för arbetslaget som de kan använda som stöd i sitt arbete kring barn i behov av särskilt stöd. Grundskollärarna däremot ger i högre utsträckning uttryck för en syn på specialpedagogen som en resursperson som utför det direkta arbetet med eleverna.</p><p>Av analysen framgår att förskollärarna i högre grad ger uttryck för ett synsätt på specialpedagogisk verksamhet som ligger nära det relationella perspektivet, medan grundskollärarna i högre grad ger uttryck för ett synsätt på specialpedagogisk verksamhet som motsvarar ett kategoriskt perspektiv.</p><p>Nyckelord: Specialpedagog, specialpedagogik, en skola för alla, yrkesfunktion, profession.</p>