Invasiva främmande arter utgör idag ett av de största hoten mot biologisk mångfald, både nationellt och globalt. Sveriges geografiska läge har medfört en relativt begränsad utbredning av invasiva främmande arter men problematiken förväntas öka med framtida klimatförändringar. SLU ArtDatabanken har därför riskklassificerat arter i Sverige utifrån deras potentiella ekologiska effekt på ekosystem samt deras invasionspotential. ArtDatabankens rapport ska ligga till grund för en framtida nationell förteckning där de invasiva främmande arterna med störst skadeverkan nationellt kommer att omfattas av svensk lagstiftning. I vår rapport undersöks vilka invasiva främmande landbaserade växter som utgör de största hoten mot ekskogar i Västra Götalands län. Resultatet kan ge ett underlag för att prioritera vilka invasiva främmande växtarter som Länsstyrelsen, i ett tidigt skede, bör rikta åtgärder mot för att bevara och skydda ekskogar i länet. Ek är särskilt skyddsvärt då släktet är ett av Europas viktigaste trädslag och utgör habitat för en stor mängd arter. Invasiva främmande växter kan utgöra ett hot mot ekskogar genom exempelvis beskuggning och konkurrens vilket kan påverka träden negativt.  Vi har i vår rapport baserat urvalet av invasiva främmande arter på ArtDatabankens risklista samt EU:s förteckning över invasiva främmande arter av unionsbetydelse. Arbetet utfördes som en GIS-analys och en fältstudie. GIS-analysen baserades på observationer i SLU Artportalen och i fältstudien inventerades 4 skyddade ekskogar i länet. De olika resultaten kan indikera på ett bristfälligt underlag i SLU Artportalen. Resultatet av GIS-analysen visade att det största hotet, både nutida och framtida, mot undersökta ekskogar var parkslide (Reynoutria japonica), medan fältstudien visade att druvfläder (Sambucus racemosa) utgjorde det största nutida hotet i inventerade ekskogar. Antalet observationer av invasiva främmande växter från vår artlista i tätortsnära ekskogar, med tillhörande buffertzoner om 2 kilometer, var fler än i ekskogar och dess buffertzoner som klassades som icke tätortsnära. Skillnaden i antal observationer var signifikant. Resultatet kan bekräfta att invasiva främmande växter är mer förekommande i och kring tätorter, varför hoten mot tätortsnära ekskogar kan vara större än mot icke tätortsnära. Detta överensstämmer med tidigare forskning som visar att spridning av invasiva främmande växter gynnas av mänskliga aktiviteter såsom trädgårdsodling samt hantering och transport av massor. / Invasive alien species pose one of the greatest threats against biodiversity, in Sweden and globally. The northern location of Sweden has limited the distribution of invasive alien species, however, issues concerning invasives are predicted to increase with future climate change. The Swedish University of Agricultural Sciences has compiled a report containing a list of more than 1000 invasive alien species which have been classified based on their ecological effect and invasion potential. The report will be the basis of the future national list of legislated species. In our report, we examine which invasive alien land-based plant species pose the greatest threats against oak tree forests in the county of Västra Götaland. Our results can be used to prioritize which invasive alien plant species the County Administrative Board, in an early stage, could direct measures against to protect oak tree forests in conservation management. The protection of oak is crucial since it is one of the most important genera in Europe, both economically and ecologically, entailing a national responsibility. Shading and competition are major threats, affecting oak trees negatively and prohibiting rejuvenation.   The species selected for analysis in our report was based on the list of invasive alien species compiled by the Swedish University of Agricultural Sciences in combination with the EU’s list of species of union concern. This report contains a GIS analysis and a field study. The GIS analysis was based on observational data in SLU Artportalen and in the field study, 4 protected oak tree forests were surveyed. The difference in results may indicate inadequate data in SLU Artportalen. Our GIS analysis showed that Japanese knotweed (Reynoutria japonica) posed the largest present and future threat against analyzed oak tree forests, while red-berried elder (Sambucus racemosa) posed the largest present threat against examined oak tree forest according to the survey in our field study. The number of observations of selected invasive alien plant species in oak tree forests, with associated surrounding buffer zones of 2 km, close to urban areas was higher than in oak tree forest, with associated buffer zones, not close to urban areas. The difference in number of observations was significant. Our result can confirm that invasive alien plant species are more numerous in urban areas than in non-urban areas, meaning the threat against oak tree forest close to urban areas may be greater. This corresponds with previous research showing that the dispersal of invasive alien plant species is promoted by human activities, such as gardening and the disposal and transportation of waste from excavations.

Mindre hackspett (Dryobates minor) är en vanligen icke-migrerande fågel som är väldigt trogen till sitt hemrevir. Reviret bör vara minst 40 hektar och bestå av en dominerande andel lövträd samt innehålla död ved och grova träd. Studiens syfte var att undersöka den mindre hackspettens habitatanvändning i Karlstads kommun genom att bedöma antalet individer i förhållande till fyra ekologiska faktorer: mängd stående död ved och grova träd, trädskikt samt habitatstorlek. Data togs från en rapport från 2017 där en inventering hade utförts i 77 områden i Karlstads kommun. Rapporten registrerade antal mindre hackspettsindivider och flera ekologiska faktorer i varje område. Hypoteserna var att antalet individer skulle skilja sig i förhållande till: 1) mängden stående död ved, 2) mängden grova träd, 3) antal trädskikt, och 4) habitatstorlek. Resultaten visade att det fanns fler individer av mindre hackspett i områden med en riklig mängd stående död ved och grova träd jämfört med enstaka-och måttlig mängd. Områden med flera trädskikt resulterade även i ett högre antal individer jämfört med en-och två trädskikt. En positiv korrelation mellan habitatstorlek och frekvensen av individer noterades även. Den mindre hackspettens population minskar i Sverige och börjar närma sig att listas som sårbar på IUCN:s rödlista. Det innebär att förvaltare behöver ha ekologiska faktorer i åtanke vid bevaringsåtgärder. Utöver de välkända ekologiska faktorerna döda och stora träd i förhållande till mindre hackspett visade studien även att trädskikt är en viktig faktor att ha i åtanke. Dessutom var endast fem av de 77 habitatområdena i Karlstads kommun större än 40 hektar; vilket innebär att ett landskapsperspektiv är nödvändigt för att bevara konnektivitet mellan habitat, vilket är nödvändigt för en framgångsrik hackspettspopulation. / The lesser spotted woodpecker (Dryobates minor) is usually a nonmigratory bird with a high fidelity towards their home territory. The territory should be at least 40 hectares in size, consisting mostly of deciduous trees and containing dead wood and large-diameter trees. The purpose of this study was to explore the habitat use of the lesser spotted woodpecker in the municipality of Karlstad by assessing the number of individuals in relation to four ecological factors: the amount of standing dead wood and large trees, forest canopy layering and habitat patch size. Data was extracted from a 2017 report, where a field study was conducted in 77 areas in the municipality of Karlstad, Sweden. The report recorded the number of lesser spotted woodpecker individuals and several ecological factors in each area. The hypotheses were that the numbers of individuals would differ in relation to: 1) the amount of standing dead wood, 2) the amount of large trees, 3) forest canopy layering, and 4) habitat patch size. The results showed that there was a greater number of lesser spotted woodpecker individuals in areas with a rich amount of standing dead wood and large trees, versus low-or moderate amounts. Areas with a multiple forest canopy cover also resulted in greater numbers of individuals versus in single-or two-layer canopies. A positive correlation between habitat size and frequency of individuals was also noted. The lesser spotted woodpecker population in Sweden is declining and they are nearing vulnerable on the IUCN red list. This means that managers need to have ecological factors in mind when conducting conservation efforts for the species. In addition to the well-known factors of dead and large trees in relation to the lesser spotted woodpecker, this study also showed that forest canopy layering is an important factor to consider. Furthermore only five of 77 habitat patches in the municipality of Karlstad were larger than 40 hectares; thus, a landscape-level-perspective is required for maintaining connectivity among habitats, which is essential for a thriving woodpecker population.

Vattenkraftens påverkan på rinnande vatten är välbeskriven i litteraturen. Med ökat intresse för vindkraft och andra energislag med begränsad klimatpåverkan, ökar även behovet av reglerkraft. Effekten av korttidsreglerad vattenkraft på ekosystem är ett aktuellt ämne med kunskapsluckor i stort behov av fler studier. Indalsälven passerar Järkvissle kraftverk några mil norr om Sundsvall. Den lokala harrpopulationen har minskat kraftigt och misstankar finns om kopplingar till korttidsregleringen i Järkvissle kraftverk. Vid förvaltning av ekosystem och djuren i dem är kunskapen om interaktioner och beteenden bland det viktigaste att etablera. Detta för att kunna avgöra om artens beteende påverkas av korttidsreglering. Bristande kunskap om lokala lekbeteenden innebar således att harren nedan Järkvissle kraftverk studerades inför förväntad lekperiod. Studien baserades på två antaganden 1) harr förflyttar sig uppströms mot grundområden, lämpade för lek, när vattentemperaturen ökar. 2) harr är mer aktiv när flödesvariationen är hög, eftersom lekplatsernas beskaffenhet påverkas av flödesförhållanden. Harr (n = 20) från sträckan nedan Järkvissle kraftverk märktes med radiosändare, för att studera rörelsemönster och beteenden i anslutning till lek under perioden 28 april till 29 maj 2022. Vid 24 handpejlingstillfällen registrerades de märkta individernas position och djup. En Multipel linjär regression med bakåtvänd eliminering gav tre signifikanta resultat. Det observerades en ökad aktivitet i form av euklidisk förflyttning vid höga flöden motsvarande en förflyttning om 1,0 m (± 1 m) för varje 1,0 m3 s-1 ökat flöde. Det observerades även ett temperaturberoende val av ståndplats där en ökning om 1,0 ºC resulterade i en förflyttning till en ståndplats som var 0,21 ± 0,03 m grundare, på ett avstånd som var 65,2 ± 12,5 m längre bort från dammen. Studien bör kompletteras med kartläggning av optimala värden för flödesförändring som gynnar harr, samt om det finns andra variabler som bättre kan förutse tidpunkt och plats för lek. Om avsikten är att stoppa minskandet av harrbeståndet i Järkvissle, bör Järkvissle kraftstation övervaka vattentemperatur och anpassa sin flödesregim. Detta för mjukare övergångar mellan högt och lågt flöde samt att flödet hålls stabilt under lek med fyra extra veckors utrymme för inkubering. / The effect of hydroelectric powerplants (HEP) on waterways is extensive and has been well documented in the literature. But with an increased interest in wind power and other green alternatives, a higher demand for regulated hydroelectric power has emerged, so as not to put stress on the electric grid. Hydropeaking and its effect on ecosystems are a hot topic with gaps in knowledge calling for more research. Indalsälven runs through Järkvissle HEP a few miles north of Sundsvall. The local grayling population has seen a large decline and there are suspicions of a connection to the hydropeaking at Järkvissle HEP. When managing ecosystems and the animals within them it is vital to establish a firm understanding of interactions and behaviour. This can be used to determine the effect of hydropeaking on the behaviours of grayling. A lack in knowledge of local spawning behaviour thus led to a study of the grayling2population below Järkvissle HEP leading up to the expected spawning period. The study was based around two assumptions: 1) grayling move upstream towards shallower areas suitable for spawning as the temperature in the water rises, and 2) grayling are more active when the variation in flow is high, because the number of suitable spawning grounds are limited by flow. Graylings (n = 20) in the area below the Järkvissle HEP were tagged with radio transmitters, to study the movement and behaviour exhibited before the expected spawning period between April 28th and May 29th, 2022. On 24 occasions hand tracking was performed and position and depth of the marked individuals were recorded. Through a multiple linear regression with backwards stepwise elimination three significant results were found. There was an observed increase in activity in the form of Euclidean movement represented by a 1,0 m (± 1 m) movement for every 1,0 m3 s-1 of increased flow. We also observed a temperature dependency when it came to habitat choice, where an increase of 1,0 ºC in water temperature resulted in a movement to an area 0,21 ± 0,03 m shallower, at a distance that was 65,2 ± 12,5 m further from the dam. The findings of this study should be expanded upon with further research into optimal values for flow variation that best suit grayling, and additionally explore whether there are other variables to better predict time and place for spawning. If the intention is to stop the decline of the grayling population, Järkvissle HEP should monitor the water temperature and adapt their flow regime to make softer transitions between high and low flow and keeping the flow at a stable interval during spawning and an additional four weeks to leave room for incubation.

Wetlands are limnic ecosystems that greatly benefit biodiversity and provide ecosystem services like water purification and carbon sequestration across the globe. However, they have for centuries suffered disturbances and intentionally been altered to make way for anthropogenic activity. In recent times many wetlands are being restored and new ones are constructed in an effort to recreate the former dynamic between wetlands and the surrounding landscape and its ecosystems. The ecological status of wetlands can be monitored by performing inventories of invertebrate indicator species. Limnic snails and mussels make for good monitoring candidates, due to their ability to bioaccumulate toxic substances, sensitivity to environmental changes and general presence in wetland habitats. Snails and mussels are also among the most threatened groups of organisms in limnic ecosystems, but do despite this seldom get included in conservation plans. This study, a collaboration with Hushållningssällskapet in Halland, investigated the occurence of limnic snails and mussels in constructed wetlands ordered in different age categories. The general purpose of the study is to expand the knowledge about the species composition of snails and mussels that occur in the catchment area of Trönninge river. Furthermore, another aim is that the results will be of use for future studies of wetland ecology and the roles that snails and mussels fill in it. / Våtmarker är viktiga sötvattenssystem för biologisk mångfald och bidrar med ekosystemtjänster över hela världen, bland annat renande av vatten och lagring av kol. De har dock under sekler påverkats och förstörts för att bistå människans olika syften. Idag konstrueras nya våtmarker eller restaureras för att återskapa processer som samverkar med de ekosystem som ingår i landskapsbilden. Våtmarkers ekologiska status kan undersökas genom insamling av evertebrata indikatorarter. I dessa biotoper är ofta sötvattensmollusker som snäckor och musslor både vanligt förekommande och reagerar på miljöförändringar. De renar vattnen på föroreningar och lagrar toxiska ämnen i sina kroppar, vilket gör dem till bra kandidater för miljöövervakning. Snäckor och musslor hör idag till de mest hotade grupperna av organismer i limniska ekosystem, men inkluderas trots detta sällan i bevarandeplanering. I denna inventeringsstudie undersöktes förekomsten av snäckor och musslor i anlagda våtmarker av olika ålderskategorier. Studien genomfördes i samarbete med Hushållningssällskapet i Halland och syftar bland annat till att tillföra utökad kännedom om snäckor och musslors artsammansättning i Trönningeåns avrinningsområde. Målsättningen är att resultaten ska komma till användning för framtida studier som inriktar sig på våtmarkers ekologiska status i allmänhet och framförallt snäckor och musslors roller i dessa.

Gifter och föroreningar förekommer sällan ensamma och studier om olika toxiska substanser genomförs ofta med endast en substans i taget. Det finns studier som har undersökt exempel på olika cocktails av substanser, men ibland är det svårt att identifiera alla källor som påverkar en organism. Vi har undersökt hur en kombination av ogräsmedlet Roundup och livsmedelsklassad polypropylenplast påverkar det sötvattenlevande kräftdjuret Daphnia magna. Vi fann att i högre doser orsakar Roundup 100% dödlighet innan könsmognad, men att det i små doser inte resulterar i lägre fitness än kontrollgruppen, utan till och med ökade den initiala överlevnaden när den tillsattes i plastbrukar. En cocktail av Roundup och plast orsakade en fördubblad utvecklingstid för äggen. Ägg från individer i plastburkar hade också en längre utvecklingstid men dessa individer hade även ett mycket högre antal ägg. Framtida studier bör undersöka avkommans fitness. Tidigt i studien upptäckte vi att det med stor sannolikhet fanns en tredje faktor som påverkade daphnierna negativt, som inte kunde förklaras av Roundup eller plastburkar, men som vi inte kunde identifiera. Därför vill vi också framhäva att experiment lätt kan påverkas av okända faktorer. / Toxins and pollutants rarely come alone and studies about various toxic substances are often performed with only one substance at a time. There are studies that have examined different cocktails of substances, but sometimes it can be difficult to identify all sources that affect an organism. We have investigated how a combination of the herbicide Roundup and Food Safe polypropylene plastic affect the freshwater crustacean Daphnia magna. We found that Roundup causes 100% mortality before reaching fertility in higher doses, but that in small doses does not result in lower fitness compared to the control group, but even increases the initial survival rate when Roundup is added to plastic jars. A cocktail of Roundup and plastic resulted in a doubled development time for the eggs. Eggs from individuals in plastic jars also had a longer development time but there was also a much higher number of eggs from these individuals. Futiure studies ought to investigate the fitness of the offspring. Early in the study we discovered that there was most likely a third factor influencing the daphnia negatively, that could not be explained by plastic jars or Roundup, but one that we could not identify. Therefore, we also wish to urge that experiments can easily be influenced by unknown factors.

Norway spruce (Picea abies) is a vital tree species in Sweden's extensive forested landscape. However, the planting of spruce beyond its natural range has made it vulnerable to pests like the spruce bark beetle (Ips typographus), which has caused substantial damage to Swedish forests. With the effects of global warming and climate change becoming increasingly apparent, understanding the factors influencing spruce mortality is crucial for effective forest management. This study aimed to investigate the impact of soil moisture and tree size on the susceptibility of Norway spruce to spruce bark beetle attacks. Using a combination of an Artificial Intelligence (AI) program detecting dead spruce trees and soil moisture data from the Swedish University of Agricultural Sciences (SLU), areas in Stockholm County with dead spruce trees were identified. Spatial analysis using Geographic Information System (GIS) tools and a field survey were conducted to evaluate the hypotheses: H1: Spruce mortality will be higher in areas occurring within mesic soil moisture class (1) than within mesic-moist soil moisture class (2) and moist-wet soil moisture class (3). H2: Large diameter spruce trees will have a higher mortality rate from spruce bark beetle than smaller diameter trees. H3: Spruce mortality will be higher in areas located inside nature reserves. The results confirmed that spruce mortality was higher in areas with dryer soil, Additionally, larger diameter spruce trees exhibited higher mortality rates from spruce bark beetle attacks than smaller trees. Contrary to the initial hypothesis, the study did not find a higher spruce mortality rate in areas located outside nature reserves. The conclusion of this study is that both tree size and soil moisture affect the Norway spruce’s ability to defend itself from spruce bark beetle attacks, but it does not confirm that spruce trees inside nature reserves have a greater mortality rate due to bark beetle attacks than the surrounding areas. The study has contributed to a better understanding of how spruce bark beetles choose trees. It has also provided more knowledge and validation of the Swedish Forest Agency AI program, which is trained to find dead spruce trees. The fact that this is a working tool opens a lot of possibilities for further use. The knowledge of soil moisture’s effect on spruce survival will also help forest managers make better choices when selecting areas for planting spruce. This will also benefit both the forest owners economically and help suppress the spread of spruce bark beetle. / Gran (Picea abies) är en viktig trädart i Sveriges omfattande skogslandskap. Dock har plantering av gran utanför dess naturliga utbredningsområde gjort den sårbar för skadedjur så som Granbarkborre (Ips typographus), vilket har orsakat betydande skador på svenska skogar. Med effekterna av klimatförändringar är det alltmer viktigt att förstå vilka faktorer som påverkar granens sårbarhet mot granbarkborren för en effektiv skogsförvaltning. Denna studie syftade till att undersöka påverkan av markfuktighet och trädstorlek. Genom att använda en kombination av ett artificiellt intelligensprogram (AI) som identifierar döda granar och markfuktighetsdata från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), identifierades områden i Stockholms län där det fanns döda granar. En spatial analys med hjälp av geografiska informationssystem (GIS) och en fältundersökning genomfördes för att utvärdera hypoteserna: H1: Granens dödlighet kommer att vara högre i områden med torr-frisk mark (1) jämfört med områden med frisk-fuktig markfuktighet (2) och fuktig-våt markfuktighet (3). H2: Granar med större diameter kommer att ha en högre dödlighetsgrad från granbarkborrsangrepp än granar med mindre diameter. H3: Granens dödlighet kommer att vara högre i områden i naturreservat än utanför. Resultaten bekräftade att granens dödlighet var högre i torrare områden. Dessutom uppvisade granar med större diameter högre dödlighetsgrad från garnbarkborreangrepp än mindre träd. Resultatet kunde inte bekräfta hypotes H3, man fann inte en högre dödlighetsgrad hos gran i områden inom naturreservat. Slutsatsen av denna studie är att både trädstorlek och markfuktighet påverkar granens förmåga att försvara sig mot granbarkborreangrepp, men den bekräftar inte att naturreservat har en påverkan på granens dödlighet till följd av granbarkborreangrepp än omgivande områden. Studien har bidragit till en bättre förståelse för hur granbarkborren väljer granar. Den har också tillfört mer kunskap och bekräftat att Skogsstyrelsens AI-program hittar döda granar. Att AI-programmet är ett fungerande verktyg öppnar upp många möjligheter för framtida användningsområden. Kunskapen om markfuktighetens effekt på granens överlevnad kommer också att kunna hjälpa skogsförvaltare att fatta bättre beslut vid val av områden för plantering av gran. Detta kommer att gynna både skogsägarna ekonomiskt och bidra till att minska antalet granbarkborreangrepp.

PFOS (pluorooctane sulfonic acid) and PCB 180 (2,2′,3,4,4′,5,5′-heptachlorobiphenyl) are endocrine-disrupting chemicals (EDCs) ubiquitously found throughout the environment, given their persistence and extreme long biological half-life. PFOS and PCB 180 are predicted to disrupt retinoic acid receptor (Rar) signaling, interfering with important events of brain development, including neural differentiation and proliferation. Despite accumulating reports on the adversities of these EDCs, studies on the underlying mechanism continue to be largely unknown. The aim of this study was to validate transcriptional markers predictive of Rar disruption and to assess whether the same effects are induced by PFOS and PCB 180 exposure. Murine neural progenitor C17.2 cells were employed to mimic the developing brain. The cells were exposed to increasing nanomolar concentrations (nM) of Rar (ant)agonist, PFOS, and PCB 180. Interestingly, of all the transcriptional markers investigated, Ccn2 (cellular communication network factor 2), Il18 (Interleukin -18), and Ntn1(Netrin 1) were significantly altered by the Rar agonist (P< 0.05). Likewise, the expression of Il18 and Ntn1 was also altered by developmental exposure to PFOS and PCB 180. Altogether, these findings indicate that Il18 and Ntn1 may be promising markers for studying developmental neurotoxicity induced by disruption of the retinoic acid pathway.

Alzheimer's disease (AD) was first described more than 100 years ago and is today the most common cause of dementia. It is one of the progressive neurodegenerative diseases that affect 47 million people around the world between the ages of 60 and 90. One of the contributing factors to AD is extracellular amyloid – β (Aβ) plaques that form as a result of protein aggregation. These Aβ proteins are neurotoxic, leading to degeneration of brain neurons and loss of cognitive abilities. Because AD largely affects society, researchers are constantly working to find a cure, which currently does not exist. The purpose of this study was to use Drosophila melanogaster as a living organism model for the expression of two types of Aβ proteins related to AD, Arctic (Glu22Gly) and TandemAβ, and to study the survival of these AD flies when Bovine serum albumin (BSA) was added to the fly food. The hypothesis was that BSA would be effective in slowing down and/or preventing formation of toxic Aβ-aggregates. The focus was therefore to investigate whether the AD flies would live longer if they were allowed to eat Bovine serum albumin and whether the soluble/insoluble Aβ levels in these flies would decrease in comparison to the control AD flies that were not allowed to eat BSA. The effect of BSA on toxicity was evaluated using survival assay on male flies and the levels of soluble/insoluble Aβ were evaluated using Meso Scale Discovery (MSD) on female flies. In both experiments, the following six groups of flies were examined: myow1118 ± BSA; myoArctic ± BSA; myoTandemAβ ± BSA. Conclusions from the studies are that the survival of AD flies could not be extended by adding 0.61 mM BSA to the food, rather the data showed a weak but significant toxic effect in the presence of BSA in the AD flies. However, MSD data showed a reduction of insoluble Aβ aggregates and an equilibrium shift from insoluble Aβ aggregates to soluble Aβ aggregates in the presence of BSA in the AD flies. Equilibrium shifts were particularly detectable in Myo-TandemAβ flies fed with BSA. In Myo-Arctic flies fed with BSA only reduction of insoluble Aβ could be detected. This shows that it is not the amount of Aβ aggregates that is decisive for toxicity, but rather the presence of specific aggregates that have toxic properties. If BSA shows good results in further studies, it could be used in the future to improve AD symptoms in patients.