No description available.

The thesis examines accompanied asylum-seeking children’s position in Swedish asylum reception management and in the determination of their claims. The three articles of the thesis focus on children’s own experiences of seeking asylum, on the experiences and practices of the civil servants at the Migration Board, as well as those of the legal representatives that assist asylum-seekers in the application process. The thesis builds on ethnographic fieldwork carried out between 2008 and 2010 in southwest Sweden. Theoretical inspiration has been sought in the new sociology of childhood as well as in practice theory. The first article in the thesis concerns children’s caseworkers who are responsible for safeguarding children’s interests in the Migration Board’s daily work with reception. The study highlights a range of dilemmas caseworkers have to deal with in their role as frontline bureaucrats. The study shows that the children’s caseworkers often perceive their discretion as limited, but also that they themselves contribute to limiting it, for example due to their hesitation in challenging existing norms and collegiality.    The second article examines the ways in which legal representatives, who act on behalf of families in asylum determinations, in their practice perceive and relate to the concept of children’s best interests and children’s right to participate. The study shows that children in families can become invisible in the legal representatives’ daily rounds. This invisibility is due to practical limitations in the representatives’ work as well as a general view that children rarely have their own grounds for asylum, as separate claimants to their parents. The third paper of the thesis explores the ways in which children experience and seek to influence circumstances that signify their time spent as asylum-seekers. The study shows how the children developed a range of tactics to deal with their particular situations, which varied with their housing and schooling, and the family’s financial resources. The conclusion is that the children themselves are the primary representatives of the child perspective in the asylum-seeking process, not least through their struggle to belong and create a life like that of ’ordinary’ children.  In line with previous research in the field, the thesis points to the contradiction between the principle of regulated migration and the child perspective in the asylum-seeking process. Together with practical circumstances, such as lack of resources, this contradiction results in a more limited implementation of the child perspective than rules and regulations actually stipulate. Finally, the thesis points to the active role asylum-seeking children take in their efforts to create an everyday life that is as similar as possible to that of  the ’ordinary’ children (e.g. non asylum-seeker and permanently settled children) around them. / <p>At the time of the doctoral defense, the following paper was unpublished and had a status as follows: Paper 1: Submitted.</p>

No description available.

En av de mest politiskt omdebatterade frågorna i världen idag är hur ett land ska ställa sig till de migranter och människor på flykt som söker skydd inom landets gränser. Även inom juridiken finns olika uppfattningar av vad rätten till asyl verkligen innebär. Syftet med den här uppsatsen är att analysera rätten till asyl i internationell rätt. Är rätten till asyl en territoriell rätt för stater att bevilja asyl? Är det en rätt för flyktingar att söka asyl? Eller en rätt för flyktingar att erhålla asyl? Huruvida rätten har statusen sedvanerätt diskuteras också. I en del av uppsatsen diskuteras de etiska övervägandena bakom rätten till asyl och de tillämpas sedan i en juridisk kontext, närmare bestämt i sedvanebedömningen. Slutsatsen är att rätten till asyl i internationell rätt inkluderar en rätt för stater att bevilja asyl, en rätt för individer att söka asyl och sannolikt också en rätt för flyktingar att erhålla asyl. Mycket talar för att alla dessa aspekter också har utvecklats till sedvanerätt. / One of the most politically debated questions in the world today is how a country should respond to migrants and people who seek refugee within it’s borders. Also in the field of law there are different view about what the right of asylum really means. The purpose of this paper is to analyze the right of asylum in international law. Is the right of asylum a territorial right of states to grant asylum? Is it a right for refugees to seek asylum? Or a right for refugees to receive asylum? Wheater or not the right has the status of customary international law will also be discussed. In one part of the paper the ethical concerns behind the right of asylum will be examined and also applied in a legal context, in the determination of the customary status of the rigt. The conclusion is that the right of asylum in international law includes a territorial right for states to grant asylum, a right for individuals to seek asylum and probably also a right to obtain asylum. All these aspects of the right also seems to be part of customary international law.

Idag befinner sig över 50 miljoner människor på flykt runt om i världen. De har behövt lämna sina hem till följd av väpnade konflikter, förföljelse eller andra grova människorättskränkningar. Flera av dem behöver få skydd i andra länder. Dock är det svårt för många att få det. Inte minst gäller det de skyddsbehövande som försöker finna en fristad inom EU. Unionens yttre gränser har de senaste åren stärkts och blivit allt mer ogenomträngliga för tredjelandsmedborgare på flykt. De riskerar därmed att hindras från att få tillgång till skydd. Syftet med denna studie är att lyfta den här frågan ur ett rättighetsperspektiv och att undersöka det nuvarande rättighetsskyddet för de människor som behöver få tillgång till skydd inom EU. Delar av gällande folkrätt och EU-rätt undersöks för att se vad dessa rättssystem idag innebär för skyddsbehövandes tillgång till skydd. Vidare granskas den gällande rätten utifrån ett moraliskt och kritiskt perspektiv som utgår ifrån principen om skyddsbehövandes rätt till rättigheter. Principen grundas på de mänskliga rättigheternas grundtanke om att alla människor har lika och inneboende rättigheter samt Hannah Arendts analys om att människor på flykt riskerar att hamna utan rättighetsskydd i praktiken. Studien visar att skyddsbehövande som kommit till EU:s fysiska gränser eller möter medlemsstaterna till havs under vissa omständigheter har, i alla fall rent formellt, rätt att få komma in i unionen och erhålla skydd där. Detta enligt vissa bestämmelser inom både folkrätten och EU-rätten. Studien visar dock att skyddsbehövande som fortfarande befinner sig i ursprungslandet riskerar att i praktiken hamna utan skydd av sina rättigheter under gällande rättssystem. Folkrättens skydd når inte riktigt dit på ett tydligt sätt och EU:s extraterritoriella gränskontroll, i form av regler kring visum och transportöransvar, riskerar att stänga flera av dem ute från det skydd som de har rätt till när de väl kommit fram till unionens territoriella gränser. Flera skyddsbehövande blir således nekade sin rätt till rättigheter idag. / Today, over 50 million people are forcibly displaced worldwide. They have been forced to leave their homes due to armed conflicts, persecution or other human rights violations. Numerous people need protection in another state. However, for many of them it is difficult to get that kind of protection. This is true for many refugees and other people in need of international protection who are trying to find refuge within the EU. The union has in recent years strengthened the external borders which has made it increasingly difficult for third-country nationals to get access to the EU. This is affecting people in need of protection and their access to asylum. The purpose of this thesis is to highlight this issue from a human rights perspective and study how the rights of those people who need access to protection within the EU are safeguarded today. Parts of international law and EU law are examined to see what different rules mean for people’s access to protection. The existing law is then reviewed from a moral and critical point of view that revolves around the understanding that people in need of international protection have a right to have rights. This theoretical approach is partly based on the core principle of human rights which emphasizes the equal and inherent rights of all people and partly based on Hannah Arendt’s thoughts about the fact that people who are forcibly displaced risk being denied their rights. The study shows that people in need of international protection who have arrived at the EU’s physical borders or who the member states encounter at sea have, under certain circumstances, a right to enter the union and receive protection there through parts of both international law and EU law. However, people in need of protection who are still in the country of origin risk being denied their rights. This is because of possible gaps in international law and certain EU rules concerning visas and carrier sanctions which can exclude them from the protection that they are entitled to once they have arrived to EU territory. Thus, many people in need of international protection are today being denied their right to have rights.

I kölvattnet av den så kallade flyktingkrisen 2015 har allt fler röster höjts i Europa om att förändra asylrätten för skapa ett mer förutsebart och hållbart asylmottagande. Diskursen synliggör asylrättens centrala rättighetskonflikt där det allmännas intresse av reglerad invandring vägs mot den enskildes rätt till asyl. Denna uppsats utreder möjligheterna att ersätta EU:s nuvarande asylsystem med ett EU-gemensamt kvotflyktingsystem. Utgångspunkten för uppsatsen är ett förslag som Moderaterna under oktober 2017 antog i sitt partiprogram vars innebörd är att EU ska övergå till ett gemensamt asylsystem med enbart kvotflyktingmottagande. Frågeställningen är vilka hinder som föreligger för en sådan förändring med hänsyn till gällande rätt och ändamålen bakom asylrätten. Moderaterna föreslår alltså en ordning som skulle inskränka rätten att söka asyl. Rättighetsinskränkningar ska vara proportionerliga. Uppsatsen besvarar därför huvudfrågeställningen utifrån fyra delfrågor som påminner om en proportionalitetsbedömning för att avgöra om förslaget är möjligt eller lämpligt. Först diskuteras om dagens asylsystem behöver förändras med hänsyn till den så kallade flyktingkrisen 2015, sedan utreds andra brister i dagens system. Slutsatsen nås att det finns brister med dagens system som motiverar en förändring som exempelvis de höga dödstalen för migranter som reser över Medelhavet för att söka asyl i EU. Därefter undersöks vilka möjligheter en förändring till enbart ett EU-gemensamt kvotflyktingsystem skulle kunna medföra och det konstateras att förslagets största fördel är att vidarebosättning utgör en laglig och säker väg för asylsökande till EU. Kärnan i uppsatsen är utredningen av de praktiska och juridiska hinder som finns för en förändring till enbart ett EU-gemensamt kvotflyktingsystem. Där finner jag att det största hindret är svårigheten att organisera systemet på ett sätt som är förenligt med principen om non-refoulement enligt såväl folkrätten som Europakonventionen. Jag identifierar även andra allvarliga praktiska och juridiska hinder för en sådan ordning. Slutligen undersöks om det finns alternativa lösningar att tillgå som är mindre ingripande än förslaget om enbart ett EU-gemensamt kvotflyktingsystem. Jag finner att så är fallet. Till exempel kan medlemsstaterna öka sitt kvotflyktingmottagande, införa humanitära visum eller inrätta en EU-centraliserad asylprövning. Min slutsats är att rätten att söka asyl på plats i EU måste kvarstå och att de mindre ingripande lösningarna som tas upp i uppsatsen är att föredra framför ett asylsystem i EU med enbart kvotflyktingmottagande.

Den här uppsatsen handlar om döva flyktingar och har tre huvudteman: dövhet och asylprocessen för döva flyktingar, och för att förstå det i en svensk kontext är det tredje temat dövhet historiskt i Sverige och internationellt. Fältarbetet är gjort under en månads tid i början av 2018 på en folkhögskola i Sverige och metoder som tillämpats är deltagande observation och intervjuer. Folkhögskolan har i samarbete med Migrationsverket sedan 2009 i uppgift att utbilda döva asylsökande i svenskt teckenspråk, som i många fall blir det första språket, för att de ska kunna uppge skäl för asyl. Frågeställningen berör hur dessa personer upplever sin identitet och hur den förändras och produceras. Det är två av folkhögskolans grupper, en grupp med och en grupp utan uppehållstillstånd, som jämförs och ligger till grund för denna uppsats. / This essay is about deaf refugees and has three main themes: deafness and the asylum process for deaf refugees, and to understand it in a Swedish context, the third theme is deafness historically in Sweden and internationally. The fieldwork has been done for a month at the beginning of 2018 at a school in Sweden and methods used are participant observations and interviews. The school has since 2009, in cooperation with the Swedish Migration Board, been responsible for training deaf asylum seekers in Swedish sign language, which in many cases becomes the first language in order to give reasons for asylum. The question concerns how these people perceive their identity and how it is changed and produced. The study is mainly based on two groups. One group with and one group without a residence permit are being compared and form the basis for this essay.

The dissertation deals with the historical activities of the Congregation of the Sisters of Mercy of St. Charles Borromeo in České Budějovice between the years 1850 - 1956. The thesis is especially based on the study of archival materials. Each chapter comprehensively describes the history of the three branches where the religious Sisters performed their activities. The branches are listed in chronological order of when they were established in the city. A public hospital is mentioned first, followed by an institutional complex of orphanages and schools at the former Vienna gate, and the group is concluded with an asylum for elderly people in need established in 1888. Particular attention is paid to the circumstances concerning the establishment of each branch, its background, ordinary and extraordinary days that were mostly mentioned in local chronicles; and two local superiors who had a major impact on the development and character of the community are also mentioned in the dissertation. Besides the observation of the beginnings and subsequent unprecedented development of community activities within the city frame, the text also includes an independent final chapter focused on events associated with the definitive end after the year 1948. Orientation in the topic and logical sequence of...

In der politikwissenschaftlichen Transformationsforschung ist Polen ein beliebtes Auswahlland in vergleichenden Untersuchungen oder Einzelfallstudien. Sehr viel seltener wird es Gegenstand von Migrationsstudien. Das liegt darin begründet, dass die polnische Migrationsforschung noch relativ am Beginn steht, die Quellen- und Datenlage zu Migrationsbewegungen und zur Migrationspolitik noch nicht sehr umfassend ist und das Thema „Einwanderung und Asyl“ in Polen, wie auch in anderen mittel- und osteuropäischen Ländern (MOE), erst seit wenigen Jahren in der Öffentlichkeit diskutiert wird. In der Transformationsforschung sind demgegenüber Wanderungsbewegungen bislang nur von untergeordneter Bedeutung. Die Forschung richtet sich überwiegend auf die Institutionen, Akteure und Akteurinnen von politischen Systemen sowie die Zivilgesellschaft. Eingewanderte werden in aller Regel nicht dazu gezählt, und das Feld der Migrationspolitik wird nicht zur Kenntnis genommen. In der Europaforschung werden die Auswirkungen des Integrationsprozesses auf den Handlungs- und Entscheidungsspielraum von Akteuren und Akteurinnen – auch in der Migrationspolitik – sowie auf Organe der politischen Systeme der EU-Mitglieder ebenso intensiv untersucht wie die Folgen des Beitritts zum Acqui Communautaire für Beitrittsstaaten. Ein Desiderat der Forschung ist nach wie vor, die Auswirkungen der europäischen Integration auf die Politik und das politische System von Transformationsländern zu analysieren. Mit der Studie „Migration und Migrationspolitik im Zuge des Transformationsprozesses seit 1989 – am Beispiel Polen“ liegt eine Untersuchung vor, die erstmals verschiedene Stränge aus der Migrations-, Transformations- und Europaforschung zusammenführt. Es wird gefragt, ob sich in Polen nach dem Zusammenbruch des staatssozialistischen Systems ein eigenständiges Migrationssystem und eine eigenständige Migrationspolitik entwickeln konnten, oder ob der Beitrittsprozess und dann der Beitritt zur EU im Jahr 2004 die Entwicklung des Migrationssystems maßgeblich beeinflusst haben. Die Auswahl Polens als Untersuchungsland ist gut begründet. Denn Polen grenzt an die Ukraine und Weißrussland, von denen Wanderungsbewegungen ausgehen oder die Transitländer für Migranten und Migrantinnen aus Russland einschließlich Tschetschenien, dem Kaukasus oder der MENA-Region und Süd- und Südostasien sind. Polen steht zudem vor dem Problem, die EU-Außengrenzen nach Dublin II absichern zu müssen. Die Studie rekonstruiert die Entwicklung des polnischen Migrationssystems für den Zeitraum von 1989 bis 2007 mit Hilfe einer Inhaltsanalyse von Dokumenten nationaler und internationaler Institutionen, beispielsweise der polnischen Regierung, der EU-Kommission, des UNHCR sowie von insgesamt 34 Interviews mit Experten und Expertinnen, durch die sowohl Betriebs- als auch Erfahrungswissen über den Aufbau des Migrationssystems erfasst wurden. Es wurden Expertinnen und Experten interviewt, die in Ministerien, Gewerkschaften, NGO’s oder an Universitäten arbeiten und direkt in den Prozess eingebunden waren oder als Organisation von diesem betroffen sind. Die Ergebnisse aus diesem empirischen Material wurden trianguliert. Sie waren dann auch Grundlage für das Phasenmodell zur Entwicklung der Migrationspolitik und ihrer Institutionen, das im vierten Kapitel aufgezeigt wird. Der Schwerpunkt der Studie liegt in der rechtspolitischen und strukturpolitischen Rekonstruktion, die dann kontextualisiert wird: in das Migrationsgeschehen, den Transformationsprozess und den europäischen Integrationsprozess. Im Fazit wird die Bedeutung der staatlichen Organe, des Transformationsprozesses, der EU als Akteurin, der innen- und außenpolitischen Interessen Polens sowie der Erfahrungen mit Migrationsprozessen gegeneinander ab gewogen. Mit der vorliegenden Studie ist eine Grundlage für weiterführende Migrationsforschung gelegt.

No description available.