Sedan det officiella bildandet av EU så har idén om en gemensam europeisk identitet funnits. Både EU och Sverige har försökt förverkliga denna idé – det finns däremot forskning som tyder på att det är ett tämligen svårdefinierat koncept. I läroplanen för gymnasieskolan finns en formulering rörande utvecklandet av elevernas europeiska identitet. I och med dess svårdefinierade natur så väcker det frågan kring hur lärare själva konceptualiserar en europeisk identitet, vilket besvarar föreliggande studies syfte. Dessutom är det meningen att synliggöra lärares resonemang kring möjligheter och utmaningar som finns med att undervisa om en europeisk identitet. Således har en kvalitativ intervjustudie genomförts där sju verksamma samhällskunskapslärare intervjuats och analyserats utifrån en social identitetsteori. Resultatet av studien visade att det saknas en samstämmighet bland lärarna gällande vilka aspekter som kan utgöra en del av en europeisk identitet. Sekularism, mångkulturalism och kontinentens historia framstod som de främsta aspekterna, men varenda aspekt ifrågasattes kontinuerligt av samtliga lärare. Det fanns en brist på möjligheter bland de intervjuade lärarna som menade att EU och identitet utgjorde självklara förutsättningar men att det kräver ett visst intresse från läraren själv. Vid talan om utmaningar så fann de intervjuade lärarna bland annat att det är en svårdefinierad fråga, ett obekvämt ämne för vissa lärare och framför allt en brist på förankring i ämnesplanen, vilket gör att det europeiska hamnar i skymundan. Den nationella och globala identiteten ges mer utrymme i ämnesplanen och således är det naturligt att dessa behandlas mer i klassrummet. / Ever since the foundation of the European Union, the idea of a common European identity has existed. Both the EU and Sweden have tried to make this idea come into fruition – however, previous research indicate the difficulty in defining this concept. In the Swedish curriculum for upper-secondary school, there is a formulation regarding developing the students’ European identity. Due to its difficulty to define, it raises the question regarding how teachers themselves conceptualize a European identity, which explains the main purpose of this study. Another objective was to investigate teachers reasoning regarding the potential possibilities and challenges when teaching about a European identity. Therefore, a qualitative interview study was conducted where seven active civics teachers were interviewed and analyzed using a social identity theory. The results of the study pointed to a lack of consensus among the teachers regarding what aspects to include in a European identity. Secularism, multiculturalism and the continent’s history emerged as the most prevalent aspects; however, each aspect was continually disputed by every teacher. There was also a lack of possibilities presented. EU and identity were the most obvious in terms of core content, but it requires a certain interest from the teacher. The interviewed teachers brought up several challenges, including its difficulty to define, its uncomfortable nature and, above all, its absence from the course curriculum. This effectively sidelines the European identity from making any significant appearance. The national and global identity are present in the course curriculum and are therefore given a higher priority.

Intercultural learning is an aspect in all matters of teaching, including civics. Although it is not specified “how” intercultural learning should be included or defined in civics. In the curriculum LGR 11 for the elementary school the concept of intercultural learning is explicitly included but in GY 11 for the upper secondary school its excluded, at least explicitly. Furthermore, there is ambiguities about the definition of intercultural teaching. Although tolerance, equality, and social justice are aspects that intercultural teaching strives to develop. In relation to the report ICCS 2016 attributes such as tolerance, values and understanding norms in other cultures indicated to be somewhat lacking in students, attributes that intercultural learning is supposed to develop. The purpose of this master thesis is to interview upper secondary school teachers in civics about their perception of intercultural learning, in what ways intercultural learning occurs in teaching and how the teachers perceive support for intercultural learning in GY 11. To study this, I have used semi-structured interviews. Their answers were later analysed through three theoretical aspects based on Lahdenperäs (2004) definition of intercultural learning. These are student-active and experience-based teaching, culture contrastive perspective and emotionally process one’s own ethnocentrism. The result show that intercultural learning is unusual when the interviewed teachers reflect upon their teaching planning. The teachers did not or only barely understood the concept of intercultural learning. After the interviews were analysed, it showed a mixed result about how teachers reflect and understand intercultural learning and how they include it in their teaching. Sometimes the teachers mentioned aspects that indicate the use of intercultural learning and at other times responses indicated otherwise, even aspects that intercultural learning is supposed to oppose. Perceived support about intercultural teaching in the curriculum GY 11 deemed to be somewhat lacking and could be improved upon. Although the teachers mentioned that it might be difficult to include more aspects in the curriculum due to the overload in work it might cause. The results also showed that intercultural teaching might be an area to study further upon because of the interesting reflections by the teachers, that might aid the understanding of how intercultural teaching could be included in teaching. / Interkulturellt lärande är en aspekt som ska ingå i all undervisning, däribland i samhällskunskapsdidaktiken men hur det ska inkluderas och definieras är inte tydligt. I läroplanen LGR 11 finns interkulturellt lärande explicit inkluderat, dock i GY 11 saknas begreppet trots att det är ett ämne som ska inkluderas i all undervisning. Interkulturellt lärande är ett otydligt, brett begrepp som det råder osäkerheter kring i forskning. Interkulturellt lärande ska dock inkludera moment som utvecklar kunskaper kring tolerans, social rättvisa, jämlikhet med elevers olika erfarenheter och utbytet av perspektiv. I relation med egenskaperna interkulturellt lärande ska utveckla så kan betydelsen av interkulturellt lärande ställas mot ICCS 2016 som visade brister hos elevers kunskaper inom områden berörande tolerans, värderingar och normer. Examensarbetets syfte är att ta reda på aktiva samhällskunskapslärares uppfattningar om interkulturellt lärande, hur lärarna inkluderar det i sin undervisning och vilket uppfattat stöd i GY 11 erbjuder, genom semistrukturerade intervjuer. Svaren analyseras med hjälp av tre teoretiska aspekter skapade genom Lahdenperäs (2004) definition av begreppet interkulturellt lärande. Dessa utgångspunkter är: Studentaktiv och erfarenhetsbaserad undervisning, kulturkontrastivt perspektiv och känslomässig bearbetning av sin egen etnocentrism. Resultatet visar att interkulturellt lärande är ett ovanligt begrepp att ta hänsyn till i samhällskunskapsundervisningen. Endast en av lärarna kände till begreppet ”interkultur” och kunde ge en generell förklaring av dess definition, dock inte ”interkulturellt lärande”. Analysen visar ett blandat resultat över huruvida lärare reflekterar kring interkulturellt lärande i undervisning. Samtliga lärare gav respons som indikerar på att de emellanåt hade aspekter som berör interkulturellt lärande dock samtidigt gavs aspekter som interkulturellt lärande ska motverka såsom bearbetningen av etnocentrism. Upplevt stöd från läroplanen om interkulturellt lärande kan utvecklas, då det ansågs som ett viktigt ämne men att det finns annan problematik, såsom tidsbrist för ytterligare tillägg i undervisningen. Dock utifrån analysen kunde en slutsats dra att det är ett område som är av värde att studeras vidare inom då intressanta uppfattningar av lärarna visade på faktorer som kan vara användbart i reflektioner om interkulturellt lärande i undervisning.

Syftet med detta examensarbete har varit att undersöka vilken betydelse närområdesstudier ochutomhuspedagogisk undervisning knuten till lokalsamhället har för lärare i samhällskunskap,att skapa variation i undervisningen och om samt hur lärare använder närområdet i sinundervisning i årskurs 4–6. Det finns tidigare forskning kring främst natur- och äventyrsinriktadutomhuspedagogik som fokuserar på yngre elever, men mindre kring närområdesstudier,studiebesök och besök från samhället, för ämnet samhällskunskap.De teoretiska utgångspunkterna var Vygotskijs sociokulturella perspektiv och pragmatismenenligt Dewey, som användes för att analysera empirin. Undersökningen genomfördes med hjälpav kvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer. Sex respondenter från fem skolor deltogi undersökningen. I analysen av resultatet framkommer att lärarna ger många exempel påmöjligheter till undervisning utomhus och i närområdet men att det finns hinder att övervinnainnan man kommer ut ur klassrummet.En slutsats som kan dras utifrån undersökningens engagerade lärare och tidigare forskning äratt vi kan drista oss till att konstatera, att utomhuspedagogiken och närområdesstudierna görstor nytta för de flesta elever. Det som återstår att göra är, att ”kavla upp ärmarna”, utmanahindren och ta med eleverna på deras livsresa både i klassrum och utomhus, för att ge demminnen och kunskaper för livet. / The purpose of this master thesis has been to examine which meaning neighborhood studiesand outdoor education attached to local society has to teachers in the subject of civics, to createvariation in teaching and if and how teachers use the local area in their teaching in classes 4–6.There is earlier research mainly around nature and adventure oriented outdoor educationfocusing on younger pupils, but with less focus on neighborhood studies, study visits and visitsfrom society, in the subject of civics.The theoretical starting points was Vygotskijs sociocultural perspective and pragmatismaccording to Dewey, that was used to analyze the empirics. The survey was conducted by usingqualitative method and semi-structured interviews. Six respondents from five schoolsparticipated in the survey. In the analysis of the result, it emerges that the teachers give manyexamples of outdoor and neighborhood teaching, but there are obstacles to overcome beforegetting out of the classroom.A conclusion, that can be drawn based on dedicated teachers of this survey and former researchis, that we dare to note, that outdoor teaching and neighborhood studies do great good to mostpupils. What remains to be done, is to “roll up the sleeves”, challenge the hindrances and bringthe pupils on their journey of a lifetime in both classrooms and outdoors, to give them memoriesand knowledge for life.

Eliška Bucvanová. Diplomová práce. Citizenship - Theoretical Bases and Teaching Practice ABSTRACT IN ENGLISH Weak civil society can be seen as a possible drawback of Czech democracy. One of the possible ways of building it is citizenship education provided within the compulsory school system. Citizenship is also the main subject of this work, which uses qualitative research methods to find out how the concept of "citizenship" is understood by teachers at a selected primary school, what information they provide to pupils on this subject and how. Since the scope of the paper would be insufficient, it does not intend to map the state of citizenship education in the Czech Republic: its aim is to find out how teachers approach the subject and whether their opinions coincide, and to compare their views with the information contained in literature. The results of the work show that the selected school is at a comparatively high level; however, the teachers' attitudes to citizenship education and its aims lack consistency and comprehensiveness and, also, the pupils' knowledge highly varies. This can be due to the fact that citizenship education has long been in need of an integrated approach and, very probably, also training opportunities for teachers that would help them develop their professional skills. In...

The goal of this master's thesis "Gender analysis of textbooks" (in relation to choice of profession) is to introduce a gender analysis of three textbooks "Civics Education" used in the 8th grade of primary schools. I focus on presence of gender stereotypes and gender prejudice that could influence a choice of further education of schoolboys and schoolgirls and therefore their choice of future profession. In the thesis I consider the general education system as one of the crucial socialization tool of the society. It represents an institution that keeps power to maintain gender stereotypes and at the same time has got the power to change them. I examine illustrations and texts of mentioned textbooks through gender optics, and using qualitative and quantitative analysis.

The study explores the meaning of knowing how to reason about justice in civics in upper secondary school. This is examined through the analysis of students’ conceptions of justice, and of their conceptions of civic reasoning about justice. It is also examined through the analysis of civic education practise. In the study, teaching was designed using Variation Theory and the theory of intersubjectivity in Activity Theory, and examined and evaluated in three Learning Studies. The empirical material consists of filmed and transcribed research lessons and interviews, as well as of written pre- and post-tests. The material was first analysed using phenomenography, and then analysed using content-oriented conversation analysis. Students’ conceptions of justice were found to move between the conception of justice as (A) a universal value, (B) a personal value or (C) a value of principle. Students’ conceptions of civic reasoning about justice were found to move between three conceptions: (a) reporting about justice, (b) analysing causes of different perspectives on justice or (c) critical reasoning about principles of justice. The critical aspects of knowing how to reason about justice in civics that students needed to discern were the relativity of justice, the basis for arguments for principles of justice and the analysing as well as the criticizing aspects of reasoning. The subject-knowledge that the teachers expressed in their teaching was one condition of the practise of civics that was found to be of importance for the students’ learning. Others were the assumed purpose of the practise of civics and a genuine need for the intended knowledge in the practice. Communicative actions that seem to facilitate these conditions are real learning tasks and a subject-specific language and variation of critical aspects as mediating tools. The findings are discussed in relation to theories of justice in political science and to the practise of civics education.

Denna studie undersöker hur fyra gymnasielärare i samhällskunskap reflekterar över nationalism i deras undervisning. Fenomenet nationalism går att förstå som ett såväl snävt som brett begrepp och i denna studie intervjuas lärarna om hur de upplever att nationalism förekommer i deras undervisning som kunskap, perspektiv, fenomen och didaktisk utmaning. Studien är explorativ och använder Sandahls (2015) teori om samhällsvetenskapligt ämneskunnande samt begreppsklassifikationer om sunt förnufts-uppfattningar och naturaliserade axiomer. De teoretiska perspektiven används för att bringa klarhet i vad lärarna ser som relevanta kunskaper och erfarenheter av nationalism i undervisningen och för att belysa vilka didaktiska utmaningar fenomenet kan skapa. Resultaten visar att nationalism är ett återkommande perspektiv i samhällskunskapsundervisningen, som ibland berörs öppet och direkt, i andra fall mer subtilt och indirekt. Fenomenet beskrivs av lärarna som en byggsten i elevernas utveckling av de kunskaper och färdigheter som Sandahl (2015) beskriver som samhällsvetenskapliga tankeredskap. Lärarna beskriver nationalism på ett likartat sätt men skildrar i intervjuerna hur fenomenet ges olika stort utrymme och förmedlas på olika sätt beroende på faktorer såsom gymnasieprogram, gruppsammansättning och mängden samhällskunskap som eleverna läser. De lärare som primärt undervisar på högskoleförberedande program beskriver en mer indirekt förmedling av nationalism som perspektiv och förlitar sig på historieundervisningens innehållskunskaper och den kunskapsprogression eleverna genomgår under deras tre gymnasieår. Lärarna på yrkesprogrammen beskriver snarare att de på ett direkt sätt ger utrymme åt innehållskunskaperna om nationalism i deras undervisning. Resultaten visar även att nationalism upplevs som ett kontroversiellt ämne i klassrumssituationer, där en del elever ger uttryck för antingen sunt förnufts-uppfattningar eller naturaliserade axiomer vilka utgör didaktiska utmaningar i undervisningen. Slutligen visar resultaten på att det finns flera utmaningar kopplat till lärarprofessionen i undervisning om nationalism. Dessa utmaningar rör såväl värdegrund, vetenskaplighet och elevers förförståelse som kräver didaktiska övervägningar i samhällskunskaps­undervisningen. / This study examines how four high school social studies teachers reflect on nationalism in their teaching. The phenomenon of nationalism can be understood as both a narrow and broad concept and in this study the teachers are interviewed about how they perceive that nationalism occurs in their teaching as knowledge, perspective, phenomenon, and didactic challenge. The study is exploratory and uses Sandahl's (2015) theory of second order concepts of Social Science as well as the conceptual classifications of common-sense notions and naturalized axioms. The theoretical perspectives are used to bring clarity to what the teachers see as relevant knowledge and experiences of nationalism in teaching and to highlight the didactic challenges the phenomenon can create. The results show that nationalism is a recurring perspective in social studies teaching, which is sometimes touched upon openly and directly, in other cases more subtly and indirectly. The phenomenon is described by the teachers as a foundation block in the students' development of the knowledge and skills that Sandahl (2015) describes as second order thinking concepts. The teachers describe the concept of nationalism in a similar way but describe in the interviews how the phenomenon is given varying amounts of time and conveyed in different ways depending on factors such as the high school program, group composition and the number of social studies classes that the students attend to. The teachers who primarily teach in university preparatory programs describe a more indirect conveyance of nationalism as a perspective and rely on the content knowledge of history teaching as well as the knowledge progression the students undergo during their three years of high school. The teachers on the vocational programs rather describe that they directly give time to the content knowledge about nationalism in their teaching. The results also show that nationalism is experienced as a controversial topic in classroom situations, where some students express either common-sense notions or naturalized axioms which pose didactic challenges in teaching. Finally, the results show that there are several challenges linked to the profession in teaching about nationalism. These challenges relate to foundation of values, scientific rigor, and students' pre-understanding, which require didactic considerations in social studies teaching.

Elever med språkstörning kan ha stora svårigheter att ta till sig undervisningen på grund av bristande språklig förmåga. Detta är något som tydligt kan ses i de samhällsorienterade ämnena då dessa innehåller ett mer abstrakt språk än elevernas vardagsspråk.    Det finns väldigt lite forskning att finna gällande lärares arbete med elever med språkstörning i SO-ämnena. Denna studies syfte är att undersöka just hur lärare kan arbeta med anpassningar och språkutvecklande undervisning för att utveckla ämneskunnandet för elever med språkstörning.  Detta görs genom en kvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer med sex lärare på tre olika skolor. De ger sin bild av elever med språkstörningar idag för att arbetet ska kunna besvara hur lärare anpassar undervisningen, hur de ser på sin kompetens samt hur de arbetar språkutvecklande. I deras svar kunde man tydligt se kopplingar till speciellt den sociokulturella teorin och en språkinriktad undervisning, något som sedan arbetet tar upp. Resultatet som blir tydligt i studien är att bildstöd, grupparbete och digitala hjälpmedel är de största anpassningarna som de flesta lärare använder. Dock vill många lärare ha större kompetens kring språkstörningar och flera skulle önska att språkutveckla sin undervisning ännu mer men att de känner att de inte får stöd i detta arbete. Slutsatsen och diskussionen som uppkommer är att det inte finns ett tydligt rätt svar i hur dessa anpassningar påverkar eleverna då det i svenska källor pratas mycket om bildstöd medan internationella källor inte nämner det. Det kan därför vara så att vi överskattar vikten av de anpassningar vi har i Sverige. Det är därför tydligt att det behövs mer forskning likt denna, både nationellt och internationellt, kring språkstörning inom SO-ämnena då det saknas mycket information vilket gör att det som lärare är svårt att veta hur man ska göra för att bäst nå dessa elever.

Citizens of today’s society are expected to be able to evaluate, make choices, take responsibility and act independently locally, nationally and globally in order to participate in both formal and informal political systems. This study contributes to the research on Civics Education (Social Studies) by examining how teachers, working in the grades 7-9, meet contemporary society in their civics teaching. The study enquires how this can be done in education by examining teacher´s descriptions and understandings of their teaching regarding civic competences as perspective-taking, critical thinking, reflexivity and autonomy. The study's most significant findings suggest that teachers express that they use students' experiences and initiatives in civics education to contribute to the qualification of civic skills. Teachers can use the students' individual experiences and initiatives to link the social content and democratic participation to late modern competences. By using students' experiences and initiatives, the teacher can broaden students' perspectives on various issues, support the students in developing a critical approach, offer the students opportunities to reflect on their own values, and their own roles in society, and independently try to take a stand and act. / I dagens föränderliga samhälle förväntas medborgare kunna värdera, göra val, ta ansvar och agera självständigt i både formella och informella politiska system, lokalt, nationellt och globalt. Denna studie undersöker hur lärare i samhällskunskap i sin undervisning kan möta det samtida samhällets utmaningar. Intervjumaterial från samhällskunskapslärare undervisande i åk 7-9 har analyserats och satts i samband med medborgerliga kompetenser som perspektivtagande, kritiskt tänkande, reflexivitet och självständighet. Av de intervjuade lärarnas tal om sin samhällskunskapsundervisning framgår att lärare använder elevernas erfarenheter och initiativ när de försöker utveckla elevernas kunskaper i samhällskunskap. Lärare kan använda elevernas individuella erfarenheter och initiativ för att knyta samman det samhällsvetenskapliga innehållet med demokratiskt deltagande och senmoderna kompetenser. Genom att använda elevernas erfarenheter och initiativ kan läraren vidga elevernas perspektiv i olika frågor, stötta eleverna i att utveckla ett kritiskt förhållningssätt, erbjuda eleverna möjlighet att reflektera över sina egna värderingar och sin egen roll i samhället och självständigt försöka ta ställning och agera.

The curiosity for source criticism was something that sparked in us during our internships. We discovered that students, even at an early age, frequently use digital sources and social media to find information and news. The purpose of this meta-study is to find out how the Swedish school system teaches the younger students about critical thinking and source criticism. The current Swedish curriculum mentions in the introductory chapters, along with the core content for Swedish and civics education, that the students should get the opportunity during their education in compulsory school to develop a source-critical approach. The research question posed was therefore “Are the younger students in compulsory school given the right tools and conditions to develop their critical thinking in civics education, to thus understand contemporary society?”. To find answers to this question, a qualitative textual analysis was conducted to determine a selection of related literature. The results showed that the schools lacked practical work regarding critical thinking and source criticism. As a result the teachers find it difficult to determine how it should be incorporated, along with which subject is responsible for it. Studies have shown confusion mainly among Swedish and civics teachers, since both teachers considered source criticism to be the other teacher's area of responsibility. The results also included which abilities are needed for a student to be able to develop a source-critical approach to thinking, also how a phenomenon can be interpreted differently depending on the experiences of the observer. The primary conclusion drawn was that there is a significant lack of research focusing on students in elementary school and how they relate to media and other information they meet every single day. It was also concluded that there is a lack of communication regarding this topic in the Swedish school system and how important it is for young students to develop critical thinking skills to be able to participate in our society as democratic citizens.