I denna uppsats undersöks communityreglerna för Facebook för att se hur väl plattformen kan säkert utgöra den digitala offentliga sfären. Detta görs genom en anpassad WPR-analys, där materialet är communityreglerna för Facebook. Teorin som används är Iris Marion Youngs deliberativa demokratiteori, där Young redovisar ett antal kriterier som är förutsättningarna för en hälsosam offentlig sfär. Resultatet för undersökningen är att företaget som äger Facebook (Meta), både tydligt strävar efter att uppnå en hälsosam digital offentlig sfär och förstår vad problemen är som hindrar användarna från att uppnå en hälsosam digital offentlig sfär utan några regler. Resultatet visar att det Meta gör mycket väl är att de har flera effektiva åtgärder för att skapa ärliga och resonabla diskussioner på plattformen, med bra mångfald och pluralism. Där målet är att alla deltagare ska kunna uttrycka sig utan att riskera hot eller hat från andra användare. Där det fanns flest brister var i hanteringen av falsk information. Där Meta förlitar sig mycket på enbart faktagranskare som själva inte är tillräckligt för att hantera sanning och information. Dessutom ser Meta det offentliga och officiella narrativet som sanning och användare som avviker sig från det narrativet kan få sina inlägg borttagna eller att spridningen av deras uttalanden minskas. De användare som bryter mot reglerna exkluderas också från den offentliga sfären där Meta inte gör någonting för att inkludera deltagare med problematiska värderingar, vilket är negativt för en deliberativ demokrati.

<p>The aim of this inquiry is to investigate which ideals of democracy that three proposals for strengtening the democracy in the European Union consists of and to judge if the desired effects of the proposals are reachable. The method that is used is an analysis of ideas and contents. Theories that are used are deliberative and particiapatory ideals of democracy. The theories are used to investigate if the ideas in the proposals correspond to the ideals of deliberative and participatory democracy. The major result is that the proposals fail to fulfil the ideas of the theories. The reason is that the proposals are lacking ideas of how to make the citizens more aware and active in politics. The point of departure in the proposals is that the European Union will be more democratic if the people are brought in to the politics, but they do not suggest how people should form opinions through communication and become conscious and competent in political issues through participation. It is also likely that the effects of the proposals not are reachable to all the citizens. Only the ones who have an interest in communicating and participating in European politics will be gained by the proposals.</p>

<p>I denna uppsats så undersöks kritiskt det deliberativa samtalets möjligheter att kunna uppfylla den deliberativa demokratins grundläggande utgångspunkt – rätten för alla individer till politisk jämlikhet och deltagande i politisk gemenskap i den svenska skolan. Rätten att inte bara få manifestera olikhet (diversity) utan också skillnad (difference). Dessutom det deliberativa samtalets grundsats att alla jämlikt ska få pröva giltigheten hos andras argument och framföra sina egna argument till giltighetsprövning. Begrepp som tolerans, värdegrund, och dikotomin offentligt – privat bildar en klangbotten för undersökningen tillsammans med beskrivningarna av de tre mest framträdande ontologierna i det västerländska samhället. Dessa är den materialistiska (biologistiska) världsbilden, den humanistiska världsbilden och de religiösa världsbilder som menar att det finns ett ändamål ett objektivt syfte med livet och världen – en teleologisk förklaring.</p><p>Den grupp av elever som är i särskilt fokus är de elever som har religiösa uppfattningar och världsbilder, eller ontologier och dessa elevers rätt till politisk jämlikhet. Denna elevproblematik har jag konkretiserat genom att förankra det teoretiskt grundade huvudsyftet, detta som är att problematisera det deliberativa samtalet, i en specifik fråga i ett delsyfte. Detta delsyftes fråga är problematiken rörande relevansen om kreationism och teorier om Intelligent design (ID) ska kunna få finnas med i skolans undervisning jämsides med evolutionsläran.</p><p>Fem centrala texter om det deliberativa samtalet av Tomas Englund och Klas Roth har undersökts med avseende på huvudsyftet och jämförts med Jürgen Habermas deliberativa demokratimodell. Samma frågor utifrån tolkningsföreträden, kommunikativ rationalitet och offentligt-privat, som ställts till dessa texter har även ställts i delsyftet till en rapport från Europarådet som behandlar farorna med kreationism i utbildningen.</p><p>Resultaten av denna undersökning visar dels att det deliberativa samtalets centrala punkt är allas rätt till giltighetsprövning av det som var och en finner lämpligt samt att denna giltighets-prövning ska ske i skolan som ett offentligt rum och att detta teoretiskt kan öppna upp den politiska gemenskapen för elever med religiösa uppfattningar typ kreationism. Men under premissen att alla sekulära och scientistiska (= vetenskapstroende) tolkningsföreträden då bör undvikas. Dels så visar också undersökningen att rapporten från Europarådet inte överensstämmer med detta krav på giltighetsprövning när det gäller sakfrågan evolution visavi kreationism/ID. Men att det deliberativa samtalet som teoretisk idé och den vetenskapstroende åskådning som genomsyrar Europarådsrapporten har en gemensam utgångspunkt – dikotomin offentligt-privat. Ett förhållande som leder till att det sekulära i hög grad skulle kunna förbli oproblematiserat. Undersökningen visar också utifrån refererad forskning att denna dikotomi teoretiskt skulle kunna relativiseras från ett deliberativt perspektiv och öppnas för elevers privata sfär och på det sättet kunna ge dem en jämlik plats i skolans offentliga rum.</p><p>Utifrån dessa resultat har en teoretisk modell konstruerats med avsikt att bryta upp denna dikotomi och ge elever med religiösa perspektiv samma politiska rätt som elever med sekulära perspektiv till att giltighetspröva sina och andras argument och uppfattningar. Genom detta skulle det deliberativa samtalet teoretiskt kunna ge en lika politiskt jämlikhet för alla under premissen att inga uppfattningar får skyddas av några uppställda reservatsgränser av religiösa eller sekulära skäl. Detta innebär att inga fundamentalistiska tolkningsprivilegier från något håll får förekomma.</p><p>Som alternativ gräns till dikotomin offentligt-privat så formulerades ett demokratiskt minimikriterie för deliberativt godkänd difference. Kriterier som på människovärdets grund och utifrån tolerant anda, skillnadens solidaritet, öppnar för både mångfald i diversity och difference.</p>

<p>Bakgrunden till den här studien är dels att min tidigare studie (Tunebing, 2006) tyder på att det förekommer deliberativa brister under utövande av klassråd i gymnasiet, och dels på att styrdokumenten (Lpo- och Lpf-94) från 1990-talet och framåt till år 2007 starkare betonar vikten av den inre demokratin i skolan. Av styrdokumenten framgår det att skolan ska arbeta med att införa elevinflytande. Det gäller att fostra elever till aktiva demokratiska medborgare, men hur man praktiskt går till väga eller vad som menas med deliberativ demokrati förblir en öppen fråga. Forskning visar att många skolungdomar upplever en ökande frustration över en upplevd brist på medinflytande. Enligt SOU 2006:77:16 anser majoriteten av ungdomar att lärare inte förstår vare sig mål eller kriterier utan tolkar dem självsvådligt.</p><p>Den här d-uppsatsen har en tvärvetenskaplig ansats som utgår från tre deliberativa teorier från olika vetenskapliga discipliner, utformade av Tomas Englund (2005) pedagogik, Jürgen Habermas (1997) politik och Lennart Hellspong (2006) retorik. De tre deliberativa teorierna går både in i varandra och skiljer sig markant på flera plan. Syftet med min studie är att med dessa modeller undersöka vilka förutsättningar deliberativ demokrati har i dagens svenska gymnasieskola utifrån intervjuer av sju rektorer. I min analys utgår jag från tre teorier om demokratisk deliberation vilka jag utifrån en retorisk topikteori kategoriserat in i sex perspektiv: makt, pedagogik, konflikt- och problem, etik, pragmatik, och individ- och kollektiv. Analyshanteringen av de tre deliberativa teorierna ger mer eller mindre företräde av olika perspektiv varvid de kompletterar varandra.</p><p>Resultaten tyder på att deliberativ demokrati överlag har små förutsättningar i gymnasieskolan. Förutsättningarna är dock större på ledningsnivå till skillnad mot elevnivå. Skolorna uppvisar deliberativa brister på främst elevnivå i både formella och informella arbetsformer där kollektivet får stå tillbaka för individen. Styrdokumenten kan upplevas av rektorer som motstridiga i den meningen att de kan uppfattas å ena sidan verka för individuella kunskapsmål, och å andra sidan verka för kollektiva normer och värden. Det förekommer motstridiga uppfattningar mellan skolorna hur man arbetar med att införa demokratiska arbetsformer. En likhet mellan skolorna är dock att rektorer och ledning betraktar lärare som autonoma i sin yrkesutövning vilket får till följd att demokratiska arbetsformer i klassrummen kan skilja sig avsevärt eftersom det kan vara stora skillnader på lärares uppfattningar av hur demokratiska former bör genomföras i både omfattning och utförande. Överlag kan skolor sakna deliberativa arbetsformer som samtidigt ser åt det individuella och det gemensamma främst på elevnivå. Mångfalden av elevers behov av delaktighet verkar ofta inte uppfyllas i deras dagliga möten med sina lärare då de kan ha svårt med att ta demokratiskt ansvar och att gå emot traditionella normer.</p><p>Sammanfattningsvis verkar demokratisk deliberation kunna ge utrymme för både utveckling och stagnation på ledningsnivå såväl som på elevnivå. En slutsats är att informella demokratiformer verkar ha en flexibel funktion som både kan samverka med, men också avskärma formella demokratiformer. Deliberativ demokrati har i dagens skola inte något givet handlingsprogram att följa varför en stor öppenhet finns att hantera olikheter, mångfald och motsättningar.</p>

Bakgrunden till den här studien är dels att min tidigare studie (Tunebing, 2006) tyder på att det förekommer deliberativa brister under utövande av klassråd i gymnasiet, och dels på att styrdokumenten (Lpo- och Lpf-94) från 1990-talet och framåt till år 2007 starkare betonar vikten av den inre demokratin i skolan. Av styrdokumenten framgår det att skolan ska arbeta med att införa elevinflytande. Det gäller att fostra elever till aktiva demokratiska medborgare, men hur man praktiskt går till väga eller vad som menas med deliberativ demokrati förblir en öppen fråga. Forskning visar att många skolungdomar upplever en ökande frustration över en upplevd brist på medinflytande. Enligt SOU 2006:77:16 anser majoriteten av ungdomar att lärare inte förstår vare sig mål eller kriterier utan tolkar dem självsvådligt. Den här d-uppsatsen har en tvärvetenskaplig ansats som utgår från tre deliberativa teorier från olika vetenskapliga discipliner, utformade av Tomas Englund (2005) pedagogik, Jürgen Habermas (1997) politik och Lennart Hellspong (2006) retorik. De tre deliberativa teorierna går både in i varandra och skiljer sig markant på flera plan. Syftet med min studie är att med dessa modeller undersöka vilka förutsättningar deliberativ demokrati har i dagens svenska gymnasieskola utifrån intervjuer av sju rektorer. I min analys utgår jag från tre teorier om demokratisk deliberation vilka jag utifrån en retorisk topikteori kategoriserat in i sex perspektiv: makt, pedagogik, konflikt- och problem, etik, pragmatik, och individ- och kollektiv. Analyshanteringen av de tre deliberativa teorierna ger mer eller mindre företräde av olika perspektiv varvid de kompletterar varandra. Resultaten tyder på att deliberativ demokrati överlag har små förutsättningar i gymnasieskolan. Förutsättningarna är dock större på ledningsnivå till skillnad mot elevnivå. Skolorna uppvisar deliberativa brister på främst elevnivå i både formella och informella arbetsformer där kollektivet får stå tillbaka för individen. Styrdokumenten kan upplevas av rektorer som motstridiga i den meningen att de kan uppfattas å ena sidan verka för individuella kunskapsmål, och å andra sidan verka för kollektiva normer och värden. Det förekommer motstridiga uppfattningar mellan skolorna hur man arbetar med att införa demokratiska arbetsformer. En likhet mellan skolorna är dock att rektorer och ledning betraktar lärare som autonoma i sin yrkesutövning vilket får till följd att demokratiska arbetsformer i klassrummen kan skilja sig avsevärt eftersom det kan vara stora skillnader på lärares uppfattningar av hur demokratiska former bör genomföras i både omfattning och utförande. Överlag kan skolor sakna deliberativa arbetsformer som samtidigt ser åt det individuella och det gemensamma främst på elevnivå. Mångfalden av elevers behov av delaktighet verkar ofta inte uppfyllas i deras dagliga möten med sina lärare då de kan ha svårt med att ta demokratiskt ansvar och att gå emot traditionella normer. Sammanfattningsvis verkar demokratisk deliberation kunna ge utrymme för både utveckling och stagnation på ledningsnivå såväl som på elevnivå. En slutsats är att informella demokratiformer verkar ha en flexibel funktion som både kan samverka med, men också avskärma formella demokratiformer. Deliberativ demokrati har i dagens skola inte något givet handlingsprogram att följa varför en stor öppenhet finns att hantera olikheter, mångfald och motsättningar.

I denna uppsats så undersöks kritiskt det deliberativa samtalets möjligheter att kunna uppfylla den deliberativa demokratins grundläggande utgångspunkt – rätten för alla individer till politisk jämlikhet och deltagande i politisk gemenskap i den svenska skolan. Rätten att inte bara få manifestera olikhet (diversity) utan också skillnad (difference). Dessutom det deliberativa samtalets grundsats att alla jämlikt ska få pröva giltigheten hos andras argument och framföra sina egna argument till giltighetsprövning. Begrepp som tolerans, värdegrund, och dikotomin offentligt – privat bildar en klangbotten för undersökningen tillsammans med beskrivningarna av de tre mest framträdande ontologierna i det västerländska samhället. Dessa är den materialistiska (biologistiska) världsbilden, den humanistiska världsbilden och de religiösa världsbilder som menar att det finns ett ändamål ett objektivt syfte med livet och världen – en teleologisk förklaring. Den grupp av elever som är i särskilt fokus är de elever som har religiösa uppfattningar och världsbilder, eller ontologier och dessa elevers rätt till politisk jämlikhet. Denna elevproblematik har jag konkretiserat genom att förankra det teoretiskt grundade huvudsyftet, detta som är att problematisera det deliberativa samtalet, i en specifik fråga i ett delsyfte. Detta delsyftes fråga är problematiken rörande relevansen om kreationism och teorier om Intelligent design (ID) ska kunna få finnas med i skolans undervisning jämsides med evolutionsläran. Fem centrala texter om det deliberativa samtalet av Tomas Englund och Klas Roth har undersökts med avseende på huvudsyftet och jämförts med Jürgen Habermas deliberativa demokratimodell. Samma frågor utifrån tolkningsföreträden, kommunikativ rationalitet och offentligt-privat, som ställts till dessa texter har även ställts i delsyftet till en rapport från Europarådet som behandlar farorna med kreationism i utbildningen. Resultaten av denna undersökning visar dels att det deliberativa samtalets centrala punkt är allas rätt till giltighetsprövning av det som var och en finner lämpligt samt att denna giltighets-prövning ska ske i skolan som ett offentligt rum och att detta teoretiskt kan öppna upp den politiska gemenskapen för elever med religiösa uppfattningar typ kreationism. Men under premissen att alla sekulära och scientistiska (= vetenskapstroende) tolkningsföreträden då bör undvikas. Dels så visar också undersökningen att rapporten från Europarådet inte överensstämmer med detta krav på giltighetsprövning när det gäller sakfrågan evolution visavi kreationism/ID. Men att det deliberativa samtalet som teoretisk idé och den vetenskapstroende åskådning som genomsyrar Europarådsrapporten har en gemensam utgångspunkt – dikotomin offentligt-privat. Ett förhållande som leder till att det sekulära i hög grad skulle kunna förbli oproblematiserat. Undersökningen visar också utifrån refererad forskning att denna dikotomi teoretiskt skulle kunna relativiseras från ett deliberativt perspektiv och öppnas för elevers privata sfär och på det sättet kunna ge dem en jämlik plats i skolans offentliga rum. Utifrån dessa resultat har en teoretisk modell konstruerats med avsikt att bryta upp denna dikotomi och ge elever med religiösa perspektiv samma politiska rätt som elever med sekulära perspektiv till att giltighetspröva sina och andras argument och uppfattningar. Genom detta skulle det deliberativa samtalet teoretiskt kunna ge en lika politiskt jämlikhet för alla under premissen att inga uppfattningar får skyddas av några uppställda reservatsgränser av religiösa eller sekulära skäl. Detta innebär att inga fundamentalistiska tolkningsprivilegier från något håll får förekomma. Som alternativ gräns till dikotomin offentligt-privat så formulerades ett demokratiskt minimikriterie för deliberativt godkänd difference. Kriterier som på människovärdets grund och utifrån tolerant anda, skillnadens solidaritet, öppnar för både mångfald i diversity och difference.

In today’s school in Sweden the assignment of community encompasses mediated values and education of democracy as well of single subject matters. What does it mean then, that teachers have a certain kind of idea of democracy, and what implications may biology have for the assignment of community? In upper secondary school there are quite many courses in biology with a national curriculum, and findings show that students of teaching perceive or think of biology as helping to promote the dual-purpose of teaching. In this study, the author of the paper has interviewed four future teachers of upper secondary school with biology as one of their main subjects. The purpose has been to identify their perceptions of democracy as well as their conceptions of the relationship between biology and democracy in education. The result is that the interviewees perceive of democracy as consistent with representative, participative and deliberative concepts of democracy. They conceive of the relationship between biology and democracy in education as to a great extent consistent with the deliberative concept of democracy. The implications are that the idea of democracy becomes more radical and consistent with the deliberative concept of democracy when subject matters of biology are part of the education. In this manner, subject matters of biology are of educational importance for the teachers´ conceptions of democracy as well for the assignment of community. / Samhällsuppdraget i skolan innebär förmedlade värden och kunskaper om både demokrati och enskilda ämnesstoff. Vad innebär det då att lärare har en viss sorts demokratiuppfattning, och vad har biologiskt ämnesstoff för betydelse för samhällsuppdraget? Biologi i gymnasieskolan har relativt många kurser med nationell kursplan och rön visar att lärarstudenter uppfattar biologiskt ämnesstoff som didaktiskt främjande för att läraruppdragets dubbla syfte. I den här studien har uppsatsförfattaren intervjuat fyra blivande gymnasielärare med biologi som inriktning för att försöka identifiera deras uppfattningar om demokrati och relationen mellan biologiskt ämnesstoff och demokrati i undervisningens praktik. Resultatet visar att intervjupersonerna uppfattar demokrati i allmänhet som överensstämmande med både representativ, participativ och deliberativ demokrati, och relationen mellan biologiskt ämnesstoff och demokrati i undervisningens praktik som i hög grad överensstämmande med den deliberativa demokratiformen. Implikationerna av detta är att demokratiuppfattningen blir radikalare och alltmer lik en deliberativ demokratiform med biologiskt ämnesstoff i undervisningens praktik. Sålunda har biologiskt ämnesstoff en didaktisk betydelse för såväl lärares demokratiuppfattning som samhällsuppdrag.

<p>The nation state has over time become the natural locus for democracy and consequently also legitimate governance. Both concepts have been developed within the nation state and are therefore considered closely connected to it. Nation states are, however, not the only actor on the international arena anymore. The European integration is an example of a new actor, where nation states have started collaborating.</p><p>Similar to nation states, EU has decision-making authorities and must therefore attain legitimacy. The thesis questions how legitimacy can be treated within an entity such as the EU. Three different ways of attaining legitimacy are brought up. The first perceives EU as legitimate in its current design with an intergovernmental part and a regulatory part. The intergovernmental part is claimed to be legitimised through democracy from the member states, and the regulatory part is legitimised through non-majoritarian democracy. Non-majoritarian democracy implies decision-making by independent institutions, which relies on expertise and fairness. The second part emphasises the need to enhance democracy for the EU to become legitimate. The EU is considered too similar to a nation state to make do with lesser standards of legitimacy than a liberal democratic nation state. Deliberative democracy could bring legitimacy through creating a dimension where citizens become oriented towards what can be perceived or acknowledged as the “common good” through active participation in deliberative processes. Federalism is brought up as another alternative that would possibly permit for democracy to be practiced in the EU.</p><p>Legitimacy is claimed to be achieved through sustaining values such as mutual respect, reciprocity, compromise and toleration, values that are connected to a commitment to working for the “common good”. The purpose of this essay is to describe different aspects on the concept “legitimacy” in the EU context and to show how it is achieved and/or how it can possibly be achieved in a future union of nation states. The purpose is not to arrive at a solution, or even to construe a common ground, but to construe a limited insight on how “legitimacy” in the EU can be treated according to theorists/theories.</p> / <p>Nationalsstaten har kommit att bli den naturliga platsen för demokrati och legitimt styre. En trolig förklaring till detta är att båda koncepten har utvecklats inom nationsstaten och anses därför vara starkt sammankopplade med den. Nationalsstater är dock inte längre den enda aktören på den internationella arenan. Den Europeiska integrationen är ett exempel på en ny företeelse, ett forum/sammanhang där nationalsstater har börjat sammarbeta. Som med nationsstater har EU beslutsfattande befogenheter och måste därför uppnå legitimitet. </p><p>Uppsatsen ifrågasätter hur legitimitet kan behandlas inom en enhet såsom EU. Tre olika sätt att uppnå legitimitet tas upp. Det första uppfattar EU som legitimt i sitt nuvarande utförande med en mellanstatlig del och en reglerande. Den mellanstatliga delen skulle kunna legitimeras genom medlemsstaternas demokrati, och den reglerande delen legitimeras genom ”icke-majoritets demokrati”. ”Icke majoritets demokrati” innebär beslutsfattande av självständiga instutitioner, som förlitar sig på experter och rättvisa som värdegrund. Den andra delen framhåller behovet av att öka demokrati för att ska bli EU legitimt. Enligt detta synsätt är EU alltför likt en nationsstat för att klara sig med en lägre standard av legitimitet än en liberaldemokratisk nationsstat. Deliberativ demokrati skulle kunna bringa legitimitet genom att tillföra en dimension där medborgare, genom aktivt deltagain i deliberativa processer, blir orienterade mot lösningar som uppfattas och erkänns som ”allmänt goda”. Federalism tas upp som ytterligare ett alternativ. Legitimitet anses kunna uppnås genom upprätthållandet av värden såsom gemensam respekt, ömsesidighet, kompromisser and tålamod. Värden som är kopplade till åtagandet att sträva mot ”det allmäna goda”.</p><p>Syftet med den här uppsatsen är att beskriva olika aspekter av legitimitetsbegreppet i EU och att visa på hur legitimitet uppnås eller kan uppnås i en framtida union av nationalstater. Uppsatsen gör varken anspråk på att tillhandahålla klara lösningar eller ens att föreslå en gemensam bas av möjliga sådana, men att erbjuda läsaren en begränsad insikt i hur legitimitet behandlas utifrån några teoretiska perspektiv, och av några teoretiker.</p>

<p>In today’s school in Sweden the assignment of community encompasses mediated values and education of democracy as well of single subject matters. What does it mean then, that teachers have a certain kind of idea of democracy, and what implications may biology have for the assignment of community? In upper secondary school there are quite many courses in biology with a national curriculum, and findings show that students of teaching perceive or think of biology as helping to promote the dual-purpose of teaching. In this study, the author of the paper has interviewed four future teachers of upper secondary school with biology as one of their main subjects. The purpose has been to identify their perceptions of democracy as well as their conceptions of the relationship between biology and democracy in education. The result is that the interviewees perceive of democracy as consistent with representative, participative and deliberative concepts of democracy. They conceive of the relationship between biology and democracy in education as to a great extent consistent with the deliberative concept of democracy. The implications are that the idea of democracy becomes more radical and consistent with the deliberative concept of democracy when subject matters of biology are part of the education. In this manner, subject matters of biology are of educational importance for the teachers´ conceptions of democracy as well for the assignment of community.</p> / <p>Samhällsuppdraget i skolan innebär förmedlade värden och kunskaper om både demokrati och enskilda ämnesstoff. Vad innebär det då att lärare har en viss sorts demokratiuppfattning, och vad har biologiskt ämnesstoff för betydelse för samhällsuppdraget? Biologi i gymnasieskolan har relativt många kurser med nationell kursplan och rön visar att lärarstudenter uppfattar biologiskt ämnesstoff som didaktiskt främjande för att läraruppdragets dubbla syfte. I den här studien har uppsatsförfattaren intervjuat fyra blivande gymnasielärare med biologi som inriktning för att försöka identifiera deras uppfattningar om demokrati och relationen mellan biologiskt ämnesstoff och demokrati i undervisningens praktik. Resultatet visar att intervjupersonerna uppfattar demokrati i allmänhet som överensstämmande med både representativ, participativ och deliberativ demokrati, och relationen mellan biologiskt ämnesstoff och demokrati i undervisningens praktik som i hög grad överensstämmande med den deliberativa demokratiformen. Implikationerna av detta är att demokratiuppfattningen blir radikalare och alltmer lik en deliberativ demokratiform med biologiskt ämnesstoff i undervisningens praktik. Sålunda har biologiskt ämnesstoff en didaktisk betydelse för såväl lärares demokratiuppfattning som samhällsuppdrag.</p>

Teaching students about democracy and strengthening their abilities to act and perform within a democratic society is according to the curricula for the Swedish educational system an important task for any Swedish teacher. In social sciences, however, these aspects play an even greater role as the current curricula for civic education clearly states that civic education should offer students the opportunity to learn about democracy and its various forms and mechanisms. As there are probably about as many thoughts and views on democracy as there are people, it is to be expected that all teachers do not treat the subject the same. Previous studies have shown that there are discrepancies between how democracy is being implemented during classes, which has proved to be a problem that affects students’ further ability and wishes to engage and act within a democratic system outside and after school. For this reason, I have chosen to further study this phenomenon, to see whether there truly are differences regarding the implementation of democracy in different classrooms, and if these differences can be associated with which course or program the students are taking.  The study has been done through participant observation, where I have examined how teachers in four different courses of civic education in upper secondary school implement democracy in their classes. In the analysis I have sought for signs of discrepancies depending on which course the students have been studying (through vocational or university preparatory programs) and tried to see which form of democracy (electoral or deliberative democracy) that seems to permeate the classroom activity the most. Judging from these observations, it seems that the further up the course ladder we climb, the more deliberative the classroom democracy seems to get.