Studiens syfte är att bidra till kunskap om förskollärares föreställningar och diskurser om digitalisering och digital teknik samt hur dessa påverkar tillämpningen av digitala verktyg i förskolan. Studiens genomförande består av insamling av förskollärares skriftliga livsberättelser om digitalisering och digitala verktyg i förskolan. Den teoretiska utgångspunkten utgörs av narrativ teori med en socialkonstruktionistisk syn på berättelser för att få kunskap om förskollärares föreställningar och diskurser i relation till digitala verktyg och digitalisering i förskolan. Studiens resultat presenteras genom en sammansatt utsaga utifrån förskollärarnas livsberättelser samt en redogörelse för den analytiska grunden som den sammansatta utsagan baseras på samt diskurser som kunde urskiljas. Genom förskollärarnas berättelser kunde diskursen om den digitala teknikens potential urskiljas. Studiens resultat visar erfarenhet och kompetens gällande digitala verktyg i undervisning har en positiv inverkan på dess implementering som en integrerad del av undervisningen. Det är därför viktigt att förskollärare ges möjlighet till erfarenhetsutbyte och kompetensutveckling för att kunna integrera och nyttja den digitala teknikens potential.

Syftet med studien var att utifrån ett socialkonstruktionistiskt perspektiv på barn och teknik redogöra för och diskutera kring digitala verktygens användning i förskolan samt digitala verktygen och digitaliseringens påverkan på förskollärares förhållningssätt till lek och lärande. Detta gjordes utifrån både kvalitativa intervjuer med två förskollärare över Zoom och Microsoft Teams samt enkäter över e-mail med tre förskollärare där datan analyserades, tematiserades ochpresenterades utifrån den tematiska analysmodellen. Resultaten i studien visade på förskollärares positiva förhållningssätt till digitala verktyg samtverktygen som en värdefull resurs i vardagen, både för förskollärare i sitt arbete för att uppnå läroplanens mål genom exempelvis dokumentation samt för barn både i lek- och lärprocesser. Trots detta betraktades den pedagogiska användningen av digitala verktyg i förskolan som utmanande och oklart där synen på verktygen som “barnvakt” samt bristen på pedagogiska applikationer är bidragande faktorer. Det fanns även en syn på digitala verktygens och digitaliseringens påverkan som negativ där den digitala leken ansågs ta för stor plats i jämförelse med den klassiska leken och hämna barns sociala utveckling. Slutsatsen att dra utifrån resultatet är att den pedagogiska användningen av digitala verktyg i förskolan är inadekvat och digital kompetensutveckling hos förskollärare krävs för att kunna tillvarata verktygens fulla pedagogiska potential.

Syftet med denna studie var att identifiera och diskutera hur förskollärare talar om och förhåller sig till lärplattor som resurser för barns språkutveckling. Datainsamlingen genomfördes på sociala medier och bestod av 74 inlägg från grupper relaterade till digitala verktyg i förskolor. Inläggen analyserades utifrån ett diskursanalytiskt perspektiv och resulterade i två teman. Den första diskursen var “Lärplattor som verktyg för skapande” och syftar till att främja barns språkutveckling genom olika skapandeaktiviteter. Den andra diskursen var “Barns konsumerande av medier och språkutvecklande appar” som visade att digitala medier som böcker, pedagogiska videor och pedagogiska appar sågs kunna utveckla barns språkliga förmågor. Förskollärare verkade begränsa barns användande av lärplattor på flera olika sätt. Analysen visade även tecken på att det fanns strukturella aspekter som brist på tid och material för barns möjligheter till att använda lärplattor. I den ständigt pågående utvecklingen av teknik är det viktigt att kritiskt granska och diskutera hur digitala verktyg bör användas i en samtida förskolepraktik.

Denna studie tar sin grund i det sociokulturella perspektivet och fokuserar på digital kompetens hos de yngsta barnen utifrån ett förskollärarperspektiv. Det ansågs som intressant att ta reda på hur förskolan arbetar med digitalisering med 1- och 2-åringar på ett sätt som lägger grunden för det livslånga lärandet och ger förutsättningar för individen som en aktiv deltagare i det digitala samhället. För att kunna svara på studiens syfte och frågeställningar föll valet på att intervjua verksamma förskollärare som arbetar på avdelningar för yngre barn.  Tillgång till digitala verktyg och utforskande både självständigt och tillsammans med andra framhävs i denna studie som centralt. Förskollärare har lite olika perspektiv på arbetssätt och på vad som är viktigt för de yngsta barnen att lära sig när det gäller digital teknik och kompetens. Förskollärarens eget engagemang och kompetens påverkar hur undervisningen ser ut. Det är viktigt att kunna balansera mellan att ge barnen möjligheter att utforska tillsammans och självständigt samtidigt som läraren finns tillgänglig och närvarande för att vid behov kunna erbjuda stöd samt ta vara på lärandetillfällen. En närvarande och kompetent pedagog har möjligheten att få mycket information kring barnens digitala kompetens samt dem intressen de har. De flesta verksamheterna hade ingen tydlig planering eller strategi för digitalisering utan digital teknik blev ett ständigt närvarande redskap som används kontinuerligt och kompletterar andra områden inom undervisning och lek. Digitala verktyg utvidgar lärmiljön och skapar nya rumsliga dimensioner.

Syftet med denna studie är att med utgångspunkt i förskollärares beskrivningar och med stöd av det sociokulturella perspektivet beskriva, analysera och diskutera de digitala verktygens användning i förskolans undervisning. Då förskollärarnas erfarenheter och upplevelser var en del av det insamlade materialet utgick studien från det sociokulturella perspektivet. Studien grundar sig på kvalitativ metod och intervjuer. Intervjuerna genomfördes med fyra förskollärare i Västerbotten där intervjusvaren varit grunden till studiens resultat. Det insamlade materialet är indelat i dessa fem teman: Ett smidigt och lustfyllt komplement i undervisningen, Avtagande scaffolding och tilltagande självständighet, Målmedvetet lärande, Inneboende och påförda begränsningar och Större delaktighet i reflektion än produktion. Förskollärarna uttryckte att de såg de digitala verktygen som ett komplement och inte ett självklart verktyg att använda sig av i undervisningen. Även om det framkom i resultatet att förskollärarna inte såg de digitala verktygen som något självklart, hade de en positiv inställning och försökte integrera det i undervisningen. I resultatet framkom det att förskollärarna tillämpade tillvägagångssätten scaffolding och den proximala utvecklingszonen i undervisningen med digitala verktyg. Förskollärarna ansåg också att ett syfte måste finnas för att ett målmedvetet lärande ska ske, då risken utan ett syfte kan resultera i att det blir en barnpassning. Förskollärarna förmedlade även de ekonomiska och organisatoriska begränsningar de upplevde avseende digitala verktyg. Detta har i sin tur resulterat i att samtliga förskollärare känner rädsla och osäkerhet kring undervisning med digitala verktyg. I resultatet framträdde det att förskollärarna ansåg att reflektionen borde ha en större del än produktionen i arbetet med den pedagogiska dokumentationen.

Syftet med detta arbete är att bidra med mer kunskap om hur ljudinspelning kan användas som ett verktyg för lärande i sångundervisning på ett estetiskt program på gymnasiet. Syftet har lett fram till tre frågeställningar: “Hur kan musiklärare använda ljudinspelning som ett verktyg för lärande i sångundervisning på gymnasiet?”, “Hur upplever sångelever, på ett estetiskt program i gymnasiet, ljudinspelning under sångundervisning?” och “Vilka verktyg kan sångelever på ett estetiskt program på gymnasiet använda för att äga sitt eget lärande med hjälp av sånginspelning?”. Resultatet visar att ljudinspelning kan användas som ett medierande verktyg för lärande genom övningar och att det lärande som sker rör aspekter kring bland annat ljudinspelning, analys, lyssnande, sångteknik, uttryck och musicerande med hjälp av gehör. Deltagarna i studien upplever att ljudinspelning under sångundervisning är roligt och lärorikt samt bidrar med att på ett tydligt sätt kunna synliggöra problemområden i en sångprestation. Eleverna upplever att det är pinsamt eller helt neutralt att lyssna på sin inspelade sång.

Vi lever idag i ett digitalt samhälle som ständigt utvecklas inom digitaliseringen, ett mål i läroplanen för förskolan är att ge barnen möjlighet att utveckla förståelse för den digitalisering som barnen möter i vardagen. Syftet med denna studie är att undersöka vilket förhållningssätt förskollärare har till sitt användande av digitala verktyg. Studien utgår från TPACKs ramverk där de tre kunskapsområdena teknisk kunskap, pedagogisk kunskap och innehålls kunskap behöver samverka för att skapa bästa möjliga förutsättning för att integrera teknik i undervisningen på ett meningsfullt sätt. Semistrukturerade intervjuer har genomförts med nio förskollärare från två olika kommuner. Studiens resultat visar att samtliga förskollärare jobbar med digitala verktyg inom verksamheten, men att detta sker i olika utsträckningar på grund av tillgängligt digitala resurser. Även tid för utveckling och utbildning gör att användandet av digitala verktyg i undervisningen ser olika ut. Förskollärare lyfter betydelsen av att vara en närvarande pedagog i användandet av digitala verktyg tillsammans med barnen. De uttrycker även vikten av att ha ett kritiskt förhållningssätt kring digitalisering. Resultatet diskuteras i förhållande till tidigare forskning. Denna studie är ett bidrag till en ökad kunskap om hur förskollärare förhåller sig till användandet av digitala verktyg och hur användningen och förutsättningar till användandet kan skilja sig åt på olika förskolor.

Syftet med denna studie är att undersöka förskollärares syn, användning och erfarenhet av digitala verktyg i förskolan. Genom intervjuer med sex förskollärare har vi synliggjort likheter och skillnader gällande deras syn om digitala verktyg. Den forskning som presenteras i arbetet visar hur digitaliseringen har växt fram till hur det ser ut idag. Studiens resultat analyserades med hjälp av ett läroplansteoretiskt perspektiv där fyra kategorier identifierades: Förskollärares eget intresse, Ett pedagogiskt syfte krävs, Vikten av rätta förutsättningar, Svar på tal till Regeringen. Regeringen har lagt fram ett förslag om att stryka digitala verktyg i förskolans läroplan. Detta diskuteras i intervjuerna där förskollärarna har likvärdiga åsikter om förslaget. Det diskuteras även i intervjuerna att en vanlig uppfattning om digitala verktyg är att det endast är iPads, vilket denna studie motsäger då resultatet visar att digitala verktyg i förskolan även innehåller programmering med hjälp av bluebot, projicering, QR-koder och webägg. Bristen på kunskap gällande vad digitala verktyg innebär styrker behovet av utbildning inom ämnet vilket tydliggörs i studiens resultat. I slutet av arbetet ges bland annat förslag på en längre fältstudie som vidare forskning. Avslutningsvis lyfter slutsatsen hur förskollärares syn, användning och erfarenheter av digitala verktyg i förskolan kopplas till det egna intresset.

Användningen av digitala verktyg är något svenska elever är vana vid men möjligtvis mindre inom matematik. I denna kunskapsöversikt har vi samlat information från flera vetenskapliga artiklar samt rapporter för att besvara hur digitala verktyg kan implementeras och hur detta i sin tur stödjer elevers kunskapsutveckling och fick fram att det förnärvarande finns flera behov för att kunna vidare implementera digitala verktyg i matematikundervisningen. Bland dessa behov är det bemärkt att många lärare inte har tillfredsställande grad av förståelse för de tillgängliga digitala verktygen för att kunna stödja eleverna i deras användande av dessa. Ändå så pekar majoriteten av vetenskapliga artiklar mot att integreringen av digitala verktyg främjar elevers kunskapsutveckling, med något enstaka undantag.

Digitalisering blir allt vanligare i alla åldrar, framför allt hos barn. Digitalisering och skärmtidär något som ständigt diskuteras och utvecklas. I början av hösten 2023 gick regeringen utmed ett förslag om att de ville slopa läroplanens krav på användandet av digitala verktyg iförskolan. Vi ville undersöka förskollärares åsikter om regeringens förslag men även hurförskollärare tolkar målen i Läroplanen för förskolan 2018 som rör digitalisering. Syftet med fenomenografiska studier är att undersöka förskollärares olika uppfattningar omläroplansmålen kring digitalisering och digitala verktyg i förskolan. Studien är gjord på enkvalitativ forskningsmetod, där vi utförde sju intervjuer med förskollärare från olika förskolor. Ivår studier kom vi fram till att förskollärare tolkar läroplanen som tydligt men även svåra, studier visar att förskollärare önskar fortbildningar. Respondenterna talade för fördelar med digitala verktyg i förskolans verksamhet medan andra upplevde att det var bättre om kravet försvann och att arbetet med digitala verktyg blev ett frivilligt inslag. Dock lyfts nackdelarfram som passivt sittande och att den fria leken störs.