Syftet med denna studie är att undersöka upplevelsen av ledarskapet och stödet i en organisation som präglas av distansarbete. För att uppnå syftet används ett kvalitativt förhållningssätt med semistrukturerade intervjuer. Urvalet i studien avgränsas till tre chefer och sex medarbetare placerade inom olika verksamheter i en organisation som präglas av distansarbete. I tidigare forskning beskrivs ledarskap och stöd för sig och digitalisering för sig och sällan i förhållande till varandra. Studien bidrar till forskningsområdet genom att utöka förståelsen hur ledarskapet och stödet upplevs i en organisation som präglas av distansarbete, där användningen av digitala verktyg och det digitala rummet hör till vardagen. Studiens resultat redovisas i tre punkter. För det första visar studiens resultat att medarbetarna upplever att cheferna är tillgängliga och ger stöd i komplexa frågor. För det andra visar resultatet att medarbetarna upplever att kollegornas stöd är centralt rörande sakfrågor. För det tredje visar resultatet att chefernas och medarbetarnas anpassning av arbetssätt i förhållande till det digitala rummet är väsentligt för att ledarskapet och stödet ska fungera optimalt i en organisation som präglas av distansarbete. Slutsatsen är således att stödet från chef och kollegor sker på liknande sätt i en organisation som präglas av distansarbete liksom en organisation som har fysisk närvaro. En förutsättning för att detta ska fungera är emellertid att organisationen har anpassat sig till de digitala verktyg som finns så att den nyttjar digitaliseringens möjligheter.

För att kunna vara en del av samhället behöver människor ha god läsförmåga. Grunden i läsförmågan är avkodning och när avkodningen har utvecklats och behärskas utvecklas också läsflytet. Dessa förmågor har människor med sig hela livet. Denna studie synliggör hur lärare resonerar kring de strategier som de använder i undervisningen i avkodning och läsflyt samt hur digitala verktyg är en del av det arbetet. Studien är en kvalitativ studie med kvantitativa inslag där empirin är insamlad genom intervjuer och enkäter. I denna studie besvaras frågeställningarna:  Hur resonerar lärare kring de didaktiska strategier som de använder för att utveckla elevers avkodning och läsflyt? Används digitala verktyg i detta arbete och i vilket syfte? Empirin analyserades genom det teoretiska ramverket sociokulturella perspektivet samt de teoretiska perspektiven scaffolding och de fyra utvecklingszonerna. Resultatet i föreliggande studie visar att lärare använder sig av flera olika strategier i arbetet med avkodning och läsflyt. Främst arbetar de med att få eleverna att behärska sambandet mellan bokstav och bokstavsljud genom ljudningsmetoden men också mängdträning genom läsläxan som gynnade läsflytet. De visade sig också att digitala verktyg var en stor del i undervisningen i avkodning och läsflyt. De digitala verktyg som lärarna använder främst var iPad och appar såsom Skolstil, Skolplus och Polylino. Eleverna gynnades av att både läsa och lyssna på texter samtidigt samt att läsa mycket och ofta. Undersökningen bidrog också till att synliggöra att de olika strategier som lärarna använde bidrog till en variation i undervisningen. De digitala verktygen är en del av den variationen. En faktor som bidrog till vilken strategi lärarna använde var att väcka elevers läslust samt möta deras intresse. Digitala verktyg användes för att stötta, individanpassa och variera undervisningen. De erbjuder också direkt feedback vilket bidrog till en ökad motivation hos elevernas lärande. Slutligen visade denna studie också att lärarna resonerade kring att de digitala verktygen kan ses som ett komplement i den ordinarie undervisningen och inte som en ersättning.

Syftet med vår studie var att ta reda på hur pedagoger beskriver att de arbetar med digitala verktyg för att främja det matematiska lärandet i förskolan. Vi utgick från två frågeställningar som vi har besvarat med hjälp av en kvalitativ webbenkätundersökning med kvantitativa inslag, vi fick svar från 31 pedagoger med olika utbildningsnivåer. Frågorna handlar om hur pedagogerna ser digitala verktyg som ett komplement i matematiskt lärande. Vi har analyserat materialet med hjälp av TPACK ramverket skapat av Mishra och Koehler året 2006. Datainsamlingen visar att det finns en stor användning av digitala verktyg för ett matematiskt syfte och att det finns en stor vilja att använda dem. Resultatet visade att ett flertal pedagoger är positiva till att använda dem när de lär barnen matematik och även andra ämnesområden. I våra analyser med TPACK kunde vi se hur flera av pedagogerna har övervägt sitt användande av de digitala verktygen och vad de tillför det matematiska lärandet så väl som de andra ämnesområdena. Slutsatserna vi dragit är att ett flertal pedagoger har en väl utvecklad förståelse från analyserna i TPACK och besitter många kunskaper att kunna arbeta matematiskt med de digitala verktygen i åtanke. Dock så fann vi att det finns en tydlig önskan om att få mer förståelse för hur de ska kunna få in det i verksamheten och ha en tydligare bild av hur de ska kunna använda de digitala verktygen på ett mer inriktat sätt. / <p>Betyg i Ladok 2022-06-05.</p>

Syftet med uppsatsen är att undersöka möjligheter och begränsningar inom två läs- ochskrivinlärningsmetoder, traditionell metod respektive ASL – att skriva sig till läsning.Metoden är en kvalitativ forskningsmetod med intervjuer av lärare. Undersökningen utgårfrån tidigare forskning och grundar sig i aktiva lärares erfarenheter. Vidare undersöks hurtillgängligheten av digitala verktyg påverkar lärarnas undervisning. Resultatet visar att demöjligheter som tillkommer vid tillämpning av en traditionell inlärningsmetod är att lärareupplever att de inte behöver lägga lika mycket tid på avkodningsträning med eleverna.Begränsningen och utmaningen som dessa lärare upplever är tillgängligheten till digitalaverktyg samt en väldigt styrd lärarhandledning. Möjligheterna som tillkommer vidtillämpning av ASL handlar om elevernas motivation och lärandelust, samt att metodenskapar gynnsammare förutsättningar för återkoppling när lärare rättar elevers arbeten.Begränsningen som lyfts upp i samband med tillämpning av ASL är tekniska strul som kanförekomma. Samtliga lärare ställer sig positivt till digitala verktyg, men fördelningen av dessaär ojämn och detta påverkar lärarnas undervisningsform inom läs- och skrivarbete.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur förskollärare använder digitala verktyg i undervisningen samt vad de har för erfarenheter av digitala verktyg ur ett didaktiskt perspektiv. I studien bidra dessutom med kunskap om vilka möjligheter och hinder förskollärarna ser med användningen av digitala verktyg. Vår valda teoretiska utgångspunkt i studien är design för lärande med centrala begrepp som multimodalitet, meningserbjudande-affordance, agens och iscensättning av lärande. Forskningsfrågorna som har väglett arbetet är följande: Hur beskriver förskollärare att de designar sin undervisning med digitala verktyg? Vad kan multimodalitet bidra med i barns lärande enligt förskolans lärare? Hur kan digitala lärmiljöer bidra till lärande och delaktighet för barn i förskolan. För att få svar på forskningsfrågorna har vi använt oss av semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna gjordes med sju förskollärare i två kommuner. Resultatet av intervjuerna visar att alla förskollärare använder digitala verktyg och att det är en självklar del av undervisningen. Samtliga förskollärare svarar att de måste följa samhällsutvecklingen och att de i huvudsak använder Ipaden som digitalt verktyg i undervisningen. Samtidigt visar resultatet på skillnader när det gäller tillgängligheten av digitala verktyg. Förskollärare beskriver i intervjuerna att det finns en vilja att använda digitala verktyg ur ett didaktiskt perspektiv. Med hjälp av det didaktiska perspektivet utformas miljöer samt tillförs resurser för ett multimodalt lärande. Förskollärare beskriver hur det finns oändliga möjligheter till lärande och delaktighet med digitala verktyg i förskolans utbildning. Förskollärarna beskriver vikten av kunskap och resurser för att ett lärande med digitala verktyg ska uppstå. En sammantagen slutsats i studien är förskollärares positiva inställning till digitala verktyg i undervisningen och att utvecklingen går framåt. Digitaliseringen i förskolan är ständigt föränderlig och uppfattas i studien följa samhällsutvecklingen.

Syftet med denna studie är att fördjupa kunskapen om hur lärare i F-3 tillämpar läsoch skrivinlärningsmetoden att skriva sig till läsning i undervisningen samt vilka för- och nackdelar lärare i F-3 ser med denna metod. En kvalitativ ansats används för att besvara studiens två forskningsfrågor. Studiens resultat visar på att lärarnatillämpar ASL i undervisningen på olika sätt. Däremot använder lärarna i studien sig av teknisk utrustning, arbetar med handstilen i årskurs 2 och använder elevers egna texter för att arbeta med läsinlärningen. En fördel med metoden ASL är att elevers motivation och skrivlust ökar vid användning av digitala verktyg. Medan en nackdel med metoden är att det krävs planering och resurser för att tillämpa ASL i undervisningen.

Studiens syfte var att undersöka vilka upplevelser grundskollärare i årskurs två och tre har kring användningen av iPads eller Chromebooks i skrivundervisningen för de yngre åldrarna. Studiens teoretiska perspektiv bygger på New Literacies och Multiliteracies. Vi använde oss av en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer där vi genomförde intervjuer med sex verksamma lärare i F-3. Resultatet visar att lärarna har olika upplevelser kring användningen av iPads eller Chromebooks i skrivundervisningen. Majoriteten av lärarna ansåg att iPads/Chromebooks var ett hjälpmedel men valde ändå att fokusera på det traditionella tillvägagångssättet, skriva med papper och penna. Dessutom har lärarna varit tydliga med att när man ska använda sig av ett digitalt verktyg, i deras fall iPads eller Chromebooks, är det väsentligt att veta vilket syfte det digitala verktyget ska ha för att kunna använda dess fulla potential. Studien avslutas med ett förslag på framtida forskning.

Digitala verktyg utgör en central del i dagens undervisning eftersom skolan digitaliserar sig i takt med samhällets digitalisering. Förutom digitaliseringen i skolan präglas den också av mångfald och flerspråkighet där många elever har ett annat modersmål än undervisningsspråket. Därför vill vi i vår litteraturstudie ta reda på hur digitala verktyg kan stötta elever i sin andraspråksutveckling, samt hur digitala verktyg kan vara en utmaning i andraspråksundervisningen. I den här kvalitativa litteraturstudien har vi använt oss av tretton vetenskapliga artiklar som handlar om vårt problemområde. Resultaten visar att digitala verktyg kan stötta elever i sin andraspråksutveckling. Genom digitala applikationer såsom digital läsning, röstinspelning, digital skrivning och stavningskontroll kan gynna elevernas språkutveckling i andraspråk. Digitala verktyg möjliggör social interaktion och samspel mellan eleverna genom exempelvis digitala spel, där resultaten visar större elevengagemang och språkutveckling genom spel. Många av digitala verktygen möjliggör användning av två språk, exempelvis översättningsappar och flerspråkiga böcker, detta hjälper eleven genom att ta stöd av sitt modersmål för att lära sig andraspråk. I studien framkommer digitala verktyg som redskap för att utveckla och höja elevernas motivation för lärande. Vi har även kopplat digitala verktygs användning i andraspråksutveckling till Vygotskijs kända sociokulturella teori. Resultaten visar att även om digitala verktyg utgör ett stöd i andraspråksutvecklingen finns det ändå utmaningar i dess användning i andraspråksundervisning. Dessa utmaningar handlar om brist på digitala kompetenser hos lärarna och att elevens vägledning i att använda vissa digitala verktyg är resurs och tidskrävande, dessutom finns det komplicerade digitala applikationer som är svårt att använda för yngre elever. Sammanfattningsvis är våra slutsatser att digitala verktyg gynnar elevernas utveckling i andraspråk och stöttar deras lärande. Därför är det viktigt att ge tid för lärare att förbereda sig och bekanta sig med digitala verktyg för att kunna vägleda eleverna så att de kan orientera sig i det stora informationsflöde som förändrar sig med snabb takt.

This thesis explores the impact of disruptive technology such as generative artificial intelligence on secondary schools and how it relates to digital tools used in education and learning. Education is a core part of society and technology is constantly impacting how principles are formed and what methods are used to educate our future youth. We seek to understand the complexities related to generative AI and through our research and interactions form ideas on how schools adapt to this technology and its potentially disruptive effects. With a qualitative approach, the study focuses on interviewing school leaders and others in highly relevant positions connected to secondary schools to get a perspective on how they handle issues and find uses for the phenomenon in an educational context. We conducted six detailed interviews with ethics in consideration to get a solid representation of data. The data was filtered to find patterns which were then connected to our theoretical foundation. The study finds answers to how the school leaders view learning, how they utilize generative AI today and what preventive measures they go through to hinder students' opportunities of illicit use. Since generative AI was popularized there has been an increase in focus on working in processes, and a notable shift away from examinations written from home towards examinations done in the schools has occurred. Our findings reveal that while there is an enthusiasm for the potential enhancements that AI can provide, such as personalized learning aids and efficient administrative tools, there is also a concern regarding academic integrity and the need for robust AI-related policies. We also explore generative AI’s potential uses for the future and how it can be utilized responsibly to ensure that students develop necessary critical thinking and analytical skills.

Det digitaliserade samhället har bidragit till att skolan följt samma trend. Digitala verktyg harblivit en central del av undervisningen samtidigt som programmering har blivit en del avmatematikens ämnesplan. Eftersom lärarna inte varit obligerade att genomföra ytterligareutbildning för att öka deras IKT-kompetenser samt programmeringskunskaper har dettabidragit till att det finns stora klyftor i kompetenserna bland lärare. Detta leder i sin tur till attelever ställs inför en undervisning som inte är likvärdig. Syftet med denna studie var attgenom en kvalitativ undersökning ta reda på samspelet mellan lärarnas IKT-kompetenser ochimplementeringen av digitala verktyg i matematikundervisningen samt om programmeringskunskaperna bidrar till en skillnad i programmeringsundervisningen. Resultaten samlades ingenom att fem lärare i södra Sverige på fyra olika skolor intervjuades utifrånsemistrukturerade intervjuer. Efter att studien genomfördes kunde slutsatserna dras att detfinns en tydlig koppling mellan lärares digitala kompetenser och valet av integration avdigitala verktyg. Lärare väljer oftast att använda de digitala verktyg som de själva känner sigbekväma med att använda. Dessutom kunde slutsatsen dras att läraresprogrammeringsundervisning skiljer sig markant i relation till lärarens nivå avämneskunskaper i relation till den teoretiska modellen TPACK.