Syftet med studien är att synliggöra vårdnadshavares uppfattning av fenomenet digitala verktyg i förskolan. Studien utgår från en fenomenografisk ståndpunkt, där deltagarnas individuella uppfattningar och erfarenheter står i fokus. Datainsamlingen genomfördes med hjälp av inter-vjuer där vårdnadshavarna fick dela med sig av sina upplevelser, åsikter och erfarenheter av digitala verktyg i förskolan. Studien utgår från tre vårdnadshavare som har barn i förskolan idag. Studien tar upp olika perspektiv på hur digitala verktyg kan användas i förskolan och olika syften för dessa i en förskolemiljö. Vidare diskuteras yngre barns (1–5 år) digitala kom-petensutveckling och hur den relaterar till det samhälle barnen växer upp i. Studien bygger på vårdnadshavarnas erfarenheter i relation till dessa aspekter. Resultatet av studien är att vård-nadshavarna har en överlag negativ syn på användningen av digitala verktyg i förskolan. Del-tagarna i studien menar att barnen kommer själva utveckla digital kompetens i och med det digitala samhälle de växer upp i. De menar att med tanke på barnens unga ålder är digital kom-petens inget förskolan bör lägga vikt vid. Vårdnadshavarna ser dock vissa möjligheter med användningen av digitala verktyg i förskolan och menar även på att en bra kommunikation med pedagogerna kan förändra synen på de digitala verktygen positivt då syftet med användningen delges dem.

Syftet med denna studie är att förstå hur studenter inom fakulteten teknik och samhälle påverkats av den påtvingade distansundervisningen. Studien handlar därmed om att undersöka vilka möjligheter, utmaningar och risker som tidigare studenter upplevt under covid-19 pandemin och dess digitala omställning. Undersökningen och resultaten ämnar att bistå som ett underlag inför ett eventuellt förbättringsarbete inom Malmö universitet. De risker som identifieras utifrån uppsatsens resultat kan likställas med potentiella lärdomar som bör tas hänsyn till för att kunna uppnå en lika hög kvalitet på den digitala undervisningen som den campusbaserade. Med hjälp av intervjuer som undersökningsmetod kan studien göra sig underrättad om hur en sådan digital omställning fungerar och upplevs. Totalt genomfördes åtta intervjuer, vilka omfattades av både studenter och lärare inom Malmö universitet. Resultatet och analysen visade att den digitala omställningen resulterade i flera omfattande risker som både påverkade studenternas motivation, engagemang, koncentrationsförmåga och sociala hälsa. Covid-19 pandemins hastiga och omfattande omställning visade även på en högre stressnivå för lärarna, där de varken fick tillräckligt med information inför omställningen eller tiden till att hinna anpassa och reformera kurserna. Följden av detta blev att studenterna upplevde lärarna till att ha bristande kunskaper inom de digitala verktygen som användes, vilket därtill ledde till en sämre kvalitet på undervisningen.  Slutsatsen är att den påtvingade digitala undervisningen involverat flera utmaningar och risker som försvårat studiemotivationen och engagemanget. Fortsättningsvis upplevde universitetsstudenterna i denna studie att de minskade och försvårade kontakterna ledde till en försämrad hälsa och motivation.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur ett urval av sex F–3 lärare arbetar med elevers skrivinlärning. I den här studien intervjuas sex F–3 lärare om hur de arbetar med elevers skrivinlärning. Ett av studiens viktigare resultat är att differentiering verkar vara vanligt i lärares anpassning av undervisningen för att möta olika behov som eleverna har. För att ådstadkomma differentering  har digitala verktyg integrerats av respondenterna för att stärka engagemang och kreativitet hos eleverna. Integration av digitala verktyg framträder också som centralt inslag i vissa respondenters strävan att främja skrivinlärning. Bland fördelarna framträder förbättrad skrivkompetens, ökad motivation och möjligheten till individualisering genom differentierad undervisning.

Det digitala har tagit en allt större plats i det svenska samhället och ska även ingå i den undervisning som elever tar del av i svenskämnet. Skrivundervisningen som bedrivs ska erbjuda elever möjlighet att skriva dels digitalt, dels analogt. I kunskapsöversikten har artiklar valts som behandlar delar av förskoleklass och årskurserna 1-6 för att belysa vikten av samarbete i hela skolans organisation. Fokus är att undersöka hur digitaliseringen kopplat till elevers skrivutveckling ser ut, därav är forskningsfrågorna följande: Vad karakteriserar forskning om digitaliseringen kopplat till elevers skrivutveckling? Vilka digitala lärresurser lyfts fram i forskningen kopplat till skrivundervisningen? Till en början genomfördes en litteratursökning där kunskapsöversiktens inkluderingskriterier låg till grund. Sökorden togs fram gemensamt utifrån den första forskningsfrågan då den andra forskningsfrågan tillkom under arbetsprocessens gång. Ett första urval gjordes där titel och abstract lästes och de artiklar som var relevanta lästes i sin helhet av oss båda. Stegen i arbetsprocessen har dokumenterats och beskrivits noggrant, det vill säga arbetet har utförts systematiskt. En analysmetod redogörs för i metodbeskrivningen där digitala lärresurser har kodats. Det som ligger till grund för den här kunskapsöversikten är nio vetenskapliga artiklar som samtliga är genomförda i den svenska skolan. Varierande metoder har använts av de artiklar som valts ut, majoriteten av artiklarna var skrivna på engelska och samtliga var publicerade efter år 2013. Utifrån resultaten går det att utläsa att samtliga studier använt sig av digitala verktyg för att skapa en variation i skrivundervisningen där både det digitala och det analoga skrivandet får utrymme. Överlag lyfts positiva aspekter fram kring användandet av digital teknik. Kunskapen kring digitala verktyg är betydelsefull för både elever och lärare. Bristfälliga kunskaper kring digitala verktyg kan leda till att elever inte får ta del av digital teknik i skolan. Vår slutsats är att det är värdefullt att skapa en variation i skrivundervisningen och att både elever och lärare har en god kompetens kring hur digitala verktyg kan användas i undervisningen.

Inledning  Digitala verktyg och digital kompetens är ett högt aktuellt område där det sker ständiga debatter om skärmars skadlighet för barn. Idag framkommer det i läroplanen för förskolan att förskollärare ska ansvara för att ge barnen möjlighet att möta digitala verktyg och skapa en digital kompetens men hur när forskning visar alla skador digitala verktyg kan ge?   Syfte och frågeställningar   Syftet med studien är att undersöka pedagogernas syn på deras kompetens i att använda digitala verktyg i verksamheterna för att utveckla barnens digitala kompetens.  De frågeställningar som använts i studien är:  -    Hur ser arbetet med digitala verktyg ut i verksamheten? -    Anser pedagogerna att dem besitter kompetens nog för att använda digitala verktyg på ett lärande och utvecklade sätt med syftet att ge barnen en digital kompetens? Metod  Metoden som använts vid studien är en kvalitativ metod med fysiska och skriftliga semistruktureade intervjuer där sex aktiva pedagoger om både förskollärare och barnskötare deltagit.   Resultat  Resultatet visar att det är en variation på användning av digitala verktyg i verksamheterna. Variationen beror dels på pedagogernas eget intresse, barnens intresse och inte minst tillgången till vidareutbildning och stöttning av huvudman och kommun. iPad är det mest förekommande digitala verktyget i verksamheterna men hur den används och till vad varierar, där efter är projektor det näst mest använda digitala verktyget. Pedagogerna tycker det är viktigt att ge barnen en digital kompetens och kunskap i hur man använder sig av digitala verktyg på ett korrekt och bra sätt men hur dem ska göra det upplevs svårt.

Förskollärare ska sedan 1 juli 2019 arbeta med digitala verktyg enligt läroplanen. Tidigare forskningsresultat visar att förskollärare har olika uppfattningar kring de digitala verktygens betydelse för barns utveckling. Det pågår samtidigt en samhällsdebatt bland förskollärare som diskuterar vilket syfte digitala verktyg ska ha i förskolan samt hur användandet ser ut. Det blev därmed intressant att undersöka hur förskollärare beskriver sina uppfattningar om de digitala verktygen och dess användning i förskolans kontext.  Syftet i studien är att undersöka förskollärares uppfattningar om digitala verktyg samt hur de beskriver användandet i undervisningssituationer. Följande frågeställningar har formulerats i avsikt att besvara studiens syfte “Hur planerar och genomför förskollärare undervisning med digitala verktyg för att stimulera barns utveckling och lärande?”, “Vilka möjligheter och/eller utmaningar upplever förskollärare med digitala verktyg i undervisningen?” och “Påverkas undervisningen med digitala verktyg av förskollärarens digitala kompetens?”.   I denna studie har en kvalitativ metod tillämpats med avstamp i en fenomenologisk metodansats. Vid insamlandet av data har semistrukturerade intervjuer med yrkesverksamma förskollärare genomförts. I studien medverkar sammanlagt sex förskollärare och de arbetar på fyra olika förskolor som ingår i ett internationellt digitalt utvecklingsprojekt. De semistrukturerade intervjuerna gav förskollärarna möjligheter till att detaljerat dela med sig av sina erfarenheter, uppfattningar och kunskaper kring det undersökta fenomenet.  Resultatet i studien visar att förskollärarna är medvetna om att användandet av digitala verktyg grundar sig i ett pedagogiskt syfte. Det framkommer även att förskollärarna upplever många fördelar med att använda digitala verktyg i undervisningen då de anser att det gynnar barns utveckling. Samtidigt visar resultatet att det finns såväl möjligheter som utmaningar med att använda digitala verktyg i en förskolekontext. Utifrån resultatet framgår det även att förskollärares digitala kompetens påverkar huruvida förskollärare undervisar digitalt innehåll. I resultatet belyser samtliga förskollärare att användandet av digitala verktyg grundar sig i ett samspel som har en betydande roll för att gynna det enskilda barnets utveckling.

Syftet med denna studie är att undersöka lärares uppfattning och beskrivning kring huruvida digitaliseringen av skolan har påverkat deras skrivundervisning inom svenskämnet. Studien är gjord genom kvalitativa metoder där tio yrkesverksamma lärare från två olika skolor i Sverige har deltagit genom att besvara en enkät. Analysen av resultatet görs genom en tematisk analys samt att det teoretiska ramverket TPACK används i syfte att beskriva de val lärare gör kopplat till användningen av digitala verktyg i sin skrivundervisning. Resultatet av studien visar hur lärare kombinerar ämneskunskaper, pedagogiska kunskaper samt teknisk kompetens i de val de gör i sin skrivundervisning i svenskämnet. Lärarna i studien beskriver både positiva och negativa aspekter med en ökad digitalisering av skolan i stort samt specifikt i deras skrivundervisning genom användandet av digitala verktyg. Resultatet visar också att det inte råder någon större skillnad mellan de två skolorna i hur de beskriver att de implementerar digitala verktyg i sin undervisning. Majoriteten av de deltagande lärarna var rörande överens om att det saknades fortbildning i detta ämne, men att det kollegiala samarbetet lärarna emellan visade sig kompensera avsaknaden.

Denna studie genomfördes i syfte med att undersöka hur förskollärare beskriver sitt arbete med digitala verktyg i förskolan. Tidigare forskning indikerar hur förskollärares inställning och användning av digitala verktyg på förskolor varierar. Mycket av det som påverkar arbetet handlar om deras egna attityder och erfarenheter men även skolledningens engagemang, tekniskt och pedagogiskt stöd. Genom att genomföra semistrukturerade intervjuer med 13 förskollärare gav det oss möjlighet att närma oss deras individuella förhållningssätt till samt användning av digitala verktyg. Hur förskollärare beskriver sitt arbete med digitala verktyg i förskolans verksamhet samt vilka utmaningar och möjligheter de ser, är frågeställningarna som vår studie utgår från. För att analysera förskollärarnas arbetsmetoder och inställningar har relevanta begrepp från det sociokulturella perspektivet tillämpats. Dessa begrepp är den proximala utvecklingszonen, appropriering, redskap och mediering. Resultaten indikerar att förskollärares förhållningssätt till digital teknik påverkas av deras kunskapsnivå och intresse. Utmaningar med digitaliseringsarbetet identifierades inom områden som fysiska resurser, tidsbegränsningar och förskollärarnas egen digitala kompetens. Denna studie bidrar med insikter om hur förskollärare arbetar med att integrera digitala verktyg i förskolans verksamhet, samt behovet av utbildning av förskollärarnas digitala kompetens för att underlätta arbetet med digitala verktyg.

Syftet med denna kunskapsöversikt har varit att ta reda på hur digitaliseringen påverkar läs- och skrivundervisningen och på så vis få djupare förståelse för hur dagens skola ser ut. Genom systematiska sökningar i databaserna ERC, ERIC och SwePub har tre olika teman växt fram: läraren i det digitala landskapet, papper kontra skärm samt motivation och aktivt medskapande. Analysen av de tio artiklarna i kunskapsöversikten, visar att användningen av digitala verktyg bland annat varierar beroende på lärarens inställning. Eleverna skriver längre texter med större engagemang vid användning av digitala verktyg, samarbetet mellan eleverna ökar och de blir själva aktiva medskapare. Däremot påverkas läsningen negativt då det är mer tidskrävande att läsa digitalt. Resultaten från de tio vetenskapliga artiklarna visar även på vikten av en varierad undervisning där läraren med hjälp av digitala verktyg har möjlighet att differentiera sin undervisning. Kunskapsöversikten avslutas med en slutsats där vikten av utbildning inom digitala verktyg både för lärare och elever diskuteras. Vidare diskuteras även lärarens ansvar att ta tillvara på de möjligheter som öppnas upp med hjälp av digitala verktyg inom svenskundervisningen. Förslag till professionen via fortsatt forskning ges.

Syftet med denna studie var att, med utgångspunkt i Medieverkstan som case, undersöka betydelsen av digitalt riktade fortbildnings- och experimentcenter för barns lärande och pedagogers undervisning samt dess möjligheter och utmaningar när det gäller förskollärares digitala kompetensutveckling. Studien utgick från pragmatismen och den kvalitativa metoden där semistrukturerade intervjuer med förskollärare använts som datainsamlingsmetod. Resultatet visar att Medieverkstan påverkat om omformat förskollärarnas sätt att interagera digitala verktyg i undervisningen. Resultatet belyser även komplexiteten inom förskolläraryrket och visar på behovet av anpassning och kontinuerlig kompetensutveckling för att möta kraven på adekvat digital kompetens hos barn i dagens samhälle. Slutsatserna överensstämmer med tidigare forskning, vilket betonar barns behov av digital kompetens och förskollärares kontinuerliga krav på kompetensutveckling för att framgångsrikt stödja barnens lärande i det digitala landskapet. Denna studie bidrar således till förståelsen av hur Medieverkstan kan vara en resurs för förskollärare i att främja barns digitala utveckling i undervisningen.