Syftet med studien är att synliggöra förskollärares uppfattningar av fenomenet digitala verktyg för barn i behov av särskilt stöd. Studien var kvalitativ och utgjordes av semistrukturerade intervjuer som genomfördes med stöd av en intervjuguide. Respondenterna utgjordes av legitimerade förskollärares med minst två års arbetslivserfarenhet av förskolläraryrket. I delstudie två deltog dock en legitimerad förskollärare med mindre än två års erfarenhet. Studien utformades utifrån två separata delstudier. Det teoretiska perspektivet i studien var fenomenografi och ansatsen löpte som en röd tråd genom alla kapitel i studien. De centrala begrepp som användes i studien var erfara, fenomen, kategorier, kritiska aspekter och utfallsrum.  Det empiriska material som producerades analyserades med hänsyn till det teoretiska perspektivet samt frågeställningar och syfte. Frågeställningarna konstruerades utifrån syfte och teoretiskt perspektiv.  Resultatet visade att förskollärare erfar fenomenet (Marton, 1981) digitala verktyg för barn i behov av särskilt stöd på skilda sätt. Förskollärare erfar således fenomenet digitala verktyg för barn i behov av särskilt stöd som någonting som möjliggör, begränsas, medför krav, kräver förutsättningar och behöver anpassas samt påverkar. Resultatet visade tillika att olika aspekter behövde urskiljas kring fenomenet för att på bästa sätt möjliggöra för inkludering och lärande. Några av de aspekter som urskildes var lek, kommunikation, ekonomi, kompetens samt pedagogiskt innehåll. En slutsats kring resultatet är att arbetet med digitala verktyg för barn i behov av särskilt stöd är krävande. Arbetet med digitala verktyg för barn i behov av särskilt stöd behöver få ta tid eftersom det skapar ytterligare möjligheter till inkludering och lärande för barn i behov av särskilt stöd.

Syftet med detta självständiga arbete är att studera hur barn i en interkulturell förskola använder multimodala sätt att kommunicera med digitala och analoga spel för att skapa mening. Mer ingående handlar det om att bidra med kunskap om hur tecken inom lärande kan visas genom hur barnen använder och omskapar analoga samt digitala material utifrån sina egna intressen. Studien har inspiration från etnografi och metoden som har använts för att samla in material har genomförts med deltagande observationer i form av fältanteckningar. Analysen utgår från ett designorienterat perspektiv som används för att visa hur barn och förskollärare kommunicerar med olika teckensystem och uttryckssätt vid användning av en digital platta och analoga brickspel. Resultatet visar hur barnen skapar mening genom att titta, peka och tala, hur de använder analoga bilder för att transformera sin förståelse av siffror och antal och hur de ändrar sitt meningserbjudande.

Elever i dagens skola skriver allt mindre för hand i takt med att de digitala verktygen kommit in i undervisningen. Det råder delade meningar om huruvida det påverkar elevers utveckling. En del menar att ”det vi gör med kroppen fastnar i knoppen” och att barn lär sig läsa genom att skriva - traditionellt med penna och papper. Andra anser att de digitala verktygen öppnar fler dörrar för ett kreativt och gemensamt lärande. Syftet med denna kunskapsöversikt är att få en fördjupad förståelse för hur elevers tidiga skrivinlärning påverkas av vilket skrivsätt och metod som används i undervisningen. Genom att göra systematiska sökningar i tre databaser samt analysera sökresultaten identifierades studier som detta arbete baseras på. De valda artiklarna genererade i fyra teman och gav en bredare bild med olika perspektiv. Kunskapsöversikten ger en transparent bild av aktuell forskning inom området. Resultaten i kunskapsöversikten visar att elevers textskapande ser olika ut när de skriver för hand respektive med digitala verktyg. En mer individanpassad och jämställd undervisning med omedelbar respons erbjuds när eleverna gör digitala aktiviteter. Yngre elever, men inte alltför unga, lär sig lättare att memorera bokstäver när de skriver för hand. Elevernas kognitiva utveckling och intresse är centrala för vilken metod som lämpar sig bäst för den enskilda individen. Sammanfattningsvis tyder resultaten på att undervisning och metodval bör anpassas efter eleven och att en balanserad användning av skrivsätten bör tillämpas under barns literacyutveckling.

Kursplanen i svenska nämner att eleverna ska få möta olika former av digitala verktyg i undervisningen. Efter den verksamhetsförlagda utbildningen väcktes ett intresse hos oss kring att undersöka digitala lärmiljöer i samband med skrivutveckling. Kunskapsöversiktens syfte och frågeställning handlar således om att ta reda på hur och om digitala verktyg kan främja skrivutveckling hos elever från förskoleklass upp till årskurs tre. Vidare syftar texten till att ta reda på hur digitala verktyg kan öka elevernas motivation samt om det uppkommer några utmaningar vid implementering. Undersökningen grundas på tio vetenskapliga artiklar som systematiskt sökts fram och som behandlar arbetets inriktning. Resultatet indikerar på att användningen av digitala verktyg i undervisningen kan främja elevernas skrivutveckling på flertalet sätt. Det framkommer även att eleverna får en ökad motivation på grund av verktygen, vilket i sin tur leder till skrivarglädje. Vidare visar resultatet att digitala verktyg kan stödja elever med skrivsvårigheter. Resultatet tyder även på att det kan uppkomma utmaningar. Dessa kan handla om förmågan att hitta en balans samt variation i användningen, men även kompetensen att göra anpassningar så alla elever når skrivutveckling.

Idag föds barn in i ett samhälle som präglas av digitalisering, därmed blir digital kompetens en nödvändig del av barns uppväxt. Digital kompetens hos både barn, förskollärare och pedagoger är något som kontinuerligt är i behov av utveckling då samhället blir alltmer digitaliserat. Denna studie utgör förskollärares perspektiv och syftar på att undersöka vilken syn förskollärare har gällande undervisning med digitala verktyg samt hur det kan se ut i praktiken. Forskningsfrågorna i studien fokuserade på möjligheter samt utmaningar förskollärarna såg med digitala verktyg, vilken typ av undervisning förskollärarna använder sig av vid användning av digitala verktyg, och hur de inkorporerar digitala verktyg för att främja utveckling av barns digitala färdigheter. Studien bygger på kvalitativa intervjuer samt observationer på fyra olika förskolor. Denna studie använder sig av både den sociokulturella och multimodala teorin. Resultaten i studien visar att det både finns möjligheter och utmaningar i arbetet med digitalisering i förskolan. Vidare visar resultaten att förskollärarna oftast använder digitala verktyg i samband med andra undervisningsområden i syfte för att utveckla och fördjupa undervisningen. Det pedagogiska innehållet visade sig vara lika viktigt som den didaktiska planeringen och digitala kompetensen hos pedagoger. Fortsättningsvis framkom det olika tillvägagångssätt i hur förskollärarna stöttar utveckling av barns digitala färdigheter som exempelvis användning av relevanta begrepp. Till sist visas det även i resultatet att innehållet av undervisningen med digitala verktyg oftast bidrog till att främja utveckling av digitala färdigheter som barnen kommer ha nytta av i framtiden.

Syftet med denna systematiska litteraturstudie är att undersöka hur digitala verktyg stödjer elevers lärande inom taluppfattning, och målet är således att bidra med mer kunskap om varför och hur verktygen stödjer eleverna. I uppsatsen presenteras de missuppfattningar och svårigheter som elever har med taluppfattning bland annat inom multiplikation och division, samt hur dessa problem kan lösas med digitala verktyg. Digitala verktyg är ett relativt nytt område inom skolvärlden, därav kan det vara komplext att veta hur verktygen ska användas och positioneras i klassrummet.Resultatet som presenteras visar på att forskning stödjer användning av digitala verktyg inom taluppfattning, vilket har identifierats genom fyra centrala aspekter. Dessa aspekter är motivationshöjning, individuella anpassningar, lärares beredskap samt kognitiva processer. Genom dessa kategorier stödjer digitala verktyg elevers lärande av taluppfattning på olikasätt. I analysen av detta arbete användes den kvalitativa innehållsanalysen. / The aim of this systematic literature study is to investigate how digital tools support pupils’ development of number sense. The goal is to contribute with more knowledge of why and how digital tools support pupils learning of number sense. The study presents themisconceptions and difficulties that pupils have in number sense for instance in multiplication and division, and how these problems can be solved with digital tools. Digital tools are a relatively new area within the school world, which is why the tools usefulness may be complex and how they should be positioned. The Results presented in this study show that research support the use of digital tools in mathematics and number sense, which has been identified through four central aspects. These aspects are motivational increase, individual adaptions, teachers’ readiness and cognitive processes. Through these categories the digital tools support pupils learning of number sense in different ways.In the analysis of this work, the qualitative content analysis was used.

Idag förekommer det en ojämlikhet i svenska förskoleverksamheter när det kommer till att erbjuda barn digitala verktyg i undervisningen. Studiens avsikt är att undersöka hur förskollärare runt om i olika förskoleverksamheter förhåller sig till att inkludera IKT och digitala verktyg i sin undervisning. Samtidigt undersöks hur olika ramfaktorer, exempelvis tidsfördelning och aktörer, påverkar förskollärarnas arbete i det aktuella ämnesområdet. Studien använder ramfaktorteori som både teoretisk ansats samt som ett analysverktyg. Studiens empiri har insamlats utifrån en kvalitativ metod där fem semistrukturerade intervjuer har genomförts. Resultat i studien visar att förskollärarnas möjligheter till undervisningsprogression varierar mellan olika förskoleverksamheter. Vad förskollärare erbjuds samt vilka möjligheter de har för att kunna implementera undervisning som inkluderar digitala verktyg skiljer sig åt mellan olika förskoleverksamheter. Studiens deltagare har framhävt att det finns olika ramfaktorer som möjliggör alternativt begränsar deras arbete med inkludering av digitala verktyg. Studien beskriver att tidsfördelning är den faktor med störst omfång. Studiens slutsats beskriver att en förskoleverksamhets ledning kan med en stor sannolikhet ha en större roll i att kunna påverka undervisning än vad som har framkommit i studien. Slutsats lyfter även fram att verksamma förskollärare är medvetna aktörer som påverkas av olika ramfaktorer när de ska bedriva undervisning som inkluderar digitala verktyg.

Den här studien har undersökt vilka fördelar och nackdelar lågstadielärare uppfattar kring användningen av digitala verktyg i elevernas skrivinlärning i svenska och om det finns skillnader i lärares uppfattningar beroende på yrkeserfarenheten. Undersökningen består av kvalitativa ostrukturerade intervjuer som har analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv, där sju lärare med två uppdelningar utifrån erfarenhet medverkat. Tidigare forskning visar att tillgången på digitala verktyg fortfarande är bristfällig i skolor runt om i landet och att lärares kompetens och inställning till användandet av digitala verktyg skiljer sig åt (Skolverket 2022b). Trots att det står framskrivet i läroplanen att digitala verktyg ska användas i skrivundervisning är användningen av digitala verktyg bristande i lågstadiet, vilket gör att elevers likvärdiga utbildning hotas. Arbetet har synliggjort att det fortfarande finns skillnader i elevernas tillgång till digitala verktyg, vilket inte bidrar till en likvärdig utbildning. Men studien belyser att där tillgång finns används digitala verktyg och resultatet visar att lärares kunskaper är relativt goda när det kommer till att undervisa yngre eleverna i skrivinlärning med digitala verktyg. Gällande lärares erfarenhet visar undersökningen på viss skillnad där framför allt lärare med lång erfarenhet besitter både kunskap om och erfarenhet av hur olika metoder påverkar elevernas skrivinlärning, vilket inte lärare med kort erfarenhet upplevs ha utan de besitter endast kunskapen.

Svensk titel: Förskolans digitalisering - En kvalitativ studie om förskollärares upplevda kompetens. Engelsk titel: Preschool Digitalization - A Qualitative Study of Preschool Teachers' Perceived Competence. Studiens syfte är att öka förståelsen för huruvida förskollärare uppfattar sin digitala kompetens som tillräcklig för att kunna bidra till att ge barnen en adekvat digital kompetens utifrån gällande styrdokument. Den metod som vi valde att använda oss av i studien är webbenkäter där respondenterna får öppna frågor där de besvarar med egna tankar, känslor och åsikter för att göra en kvalitativ studie. Dessa webbenkäter har genomförts med hjälp av Google formulär. Resultatet visar hur flertalet förskollärare själva upplever att de inte har den rätta kompetensen inom de digitala verktygen de möter i förskolan samt att det handlar om ett personligt intresse från förskolläraren att höja sin kompetens. I resultatredovisningen redogörs för förskollärarnas upplevelser kring digitala kunskaper och deras kompetens när det gäller digitala verktyg.

Den här studien handlar om hur lärare ser på rättning av elevtexter. Syftet med denna studie är att framhäva lärares ställning till all form av rättning av elevers texter, inte enbart felstavade ord. Det kan också vara meningsuppbyggnad, mellanrum, språkfel och punkt. Vi vill se vad det är som lärare anser är viktigast i elevers skrivande. Studiens empiri består av enskilda intervjuer från åtta olika lärare som alla är lärare i olika årskurser i F-3. Alla lärare ansåg att skrivglädjen var det viktigaste och för att uppnå skrivglädje gjorde lärarna lite olika och vissa lärare började rätta tidigare än andra. Alla informanter ansåg även att eleverna har olika mycket kunskap med sig i bagaget när det gäller skrivning. En del elever kan redan skriva medan andra knappt kan skriva sitt namn. Vissa elever kan bara skriva versaler medan andra kan både versaler och gemener och därför måste lärarna ta hänsyn till vilken elev de har framför sig när de ska börja rätta elevers texter.