Digitala verktyg har en central plats i dagens samhälle. Det i sin tur påverkar förskolans verksamhet där man numera möter digitalisering som ett mål i läroplanen. I Läroplanen för förskolan (Skolverket 2018, s. 9) står det att utbildningen ska ge barnen förutsättningar samt utveckla digital kompetens genom att låta barnen utveckla en förståelse för den digitalisering vi möter i samhället och vardagen. Ansvaret ligger därför hos förskollärarna att genomföra detta på ett sätt som gynnar barnen. Syftet med studien är att synliggöra förskollärares kompetens kring användningen av digitala verktyg i förskolan, samt ta del av deras tankar kring för och nackdelar med användningen av digitala verktyg. För att uppnå vårt syfte använder vi oss av semistrukturerade intervjuer som metod. De frågeställningar vi utgår från är: Vad innebär digital kompetens enligt förskollärare? Vad anser förskollärare kring användningen av digitala verktyg utifrån deras digitala kompetens? Vad finns för fördelar och nackdelar i användning av digitala verktyg i förskolan utifrån förskollärarnas egen beskrivning? Resultatet i studien visar en tydlig skillnad kring förskollärares kompetens när det kommer till digitala verktyg i förskolan. Det framkom att där intresset och kompetensen fanns användes digitala verktyg dagligen, men samtidigt visade det sig att på de verksamheterna som förskollärarna inte kände nog kompetens användes digitala verktyg betydligt mindre. Det framkom att digitala verktyg är ett ämne som blivit centralt i dagens samhälle vilket också skapar ett ansvar hos förskollärare att ge en grund kompetens till barnen. Samtidigt framkommer det i läroplanen att alla barn har rätt till en likvärdig utbildning var man än går i landet, vilket anses vara omöjligt när inte alla förskollärare har lika kompetens kring digitala verktyg.

Syftet med studien är att undersöka vilka digitala verktyg och i vilken utsträckning de används på fritidshemmet samt vad verksamma lärare tycker om dem. Studiens forskningsfrågor är: Vilka digitala verktyg förekommer inom fritidshemmet och i vilken utsträckning används dessa, vad är fritidslärarnas inställning till de digitala verktygen som hjälpmedel på fritidshemmet och har fritidslärarna fått någon utbildning i hur de digitala verktygen används. I studien har en kvalitativ metod valts i form av semistrukturerade intervjuer med intervjumanual. Fem lärare på fyra olika skolor intervjuades. I den här studien har en innehållsanalys använts för att bearbeta den empiriska data som samlats in. De intervjuade lärarna nämner att arbetet med de digitala verktygen sker dagligen då många elever vill använda dem till rekreation. Lärarna menar dock att användningen av de digitala verktygen inte är helt fri och att det finns ett syfte med att använda dem. Vidare anser lärarna att arbetet med de digitala verktygen är positivt då de underlättar arbetet i fritidshemmet och att de möjligheter de medför är långt mycket större än eventuella hinder. De lyfter även hinder i arbetet med de digitala verktygen i form av regler, föräldrapåverkan och att många lärare inte fått någon ordentlig kompetensutveckling.

Denna studie syftar till att undersöka och analysera stöttning som uppstår vid undervisning med hjälp av surfplattor. Studien använder sig av observationer från fem undervisningstillfällen med barnen som är från ett till fem år gamla, och fem förskollärare på två svenska förskolor. Intervjuer med förskollärare efter varje undervisningstillfälle används också för att ta reda på pedagogers förhållningssätt till stöttning och deras tankande kring val av olika stöttningsstrategier. Resultat analyseras med hjälp av tidigare forskning, sociokulturella begrepp ”stöttning” och Yelland och Masters (2007, s. 367) klassifikation av stöttning (kognitiv, emotionell och teknisk stöttning). Studien visar att förskollärarna använder olika stöttningsstrategier inom ramen av stöttningsklassifikation vid undervisning, vilket sammanflätas och kompletterar varandra för att stödja barns lärande. Kognitiv stöttning inkluderar modellering, uppmuntran till samarbete och kommunikation mellan barnen, frågeställning, förklaring och att förenkla uppgiften. Nya stöttningsstrategier identifieras också inom ramverket av kognitiv stöttning, det vill säga, att korrigera missförståelse och att erbjuda tekniska instruktion och att lära barnen att lösa vanliga tekniska problem. Emotionell stöttning inbegriper positiv uppmuntring, pedagogers närvaro och aktiva deltagande. Teknisk stöttning omfattar förändring av svårighetsnivåer på uppgiften och scaffolded feedback. Förskollärarna som deltog i studien tycker att surfplattor har möjlighet att erbjuda stöttning men pedagoger spelar en central roll för barns lärande. De påpekar att vissa faktorer, exempelvis, barns behov och förutsättningar vid olika ålder, tidigare erfarenheter och kunskap, och syftet av undervisningen påverkar deras val av olika stöttningsstrategier.

I denna studie behandlas ämnet digitala verktyg i samband med textskapande. Studien avser att undersöka grundskollärares beskrivning av deras användning av digitala verktyg i samband med elevers textskapande. Frågeställningarna som följer är: Hur beskrivs begreppet textskapande i lärarnas undervisning? Vilka digitala verktyg beskriver lärarna att de och eleverna använder? Vilka möjligheter och utmaningar ser lärarna med digitala verktyg?  Studien tar sin utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet, av Lev Vygotskij som grundar sig i ett socialt lärande där kunskap utvecklas i samspel med andra. Studien baseras på semistrukturerade intervjuer med lärare i årskurs 1–3. Det insamlade materialet har analyserats, jämförts, sammanställts och satts i relation med tidigare forskning som hittats inom området. Det resultat som framkommit av studien visar att lärare i årskurs 1–3 regelbundet använder digitala verktyg vid textskapande. Textskapandet avser ett lärande där text och andra modaliteter kan kombineras. Digitala verktyg vid textskapande anses vara en stor tillgång. Dock krävs det lärarkompetens för att hantera de olika verktygen för att de ska kunna ses som resurser. Enligt lärarna är möjligheterna med verktygen för textskapande dominerande och utmaningarna är få.

Denna studie undersöker vad som styr mellanstadielärare att anpassa sina vanor i undervisning med digitala verktyg. För att få syn på detta söker vi svar på vilka faktorer som styr lärarnas undervisning med digitala verktyg, samt hur lärarna agerar när något störande uppstår i arbetet med digitala verktyg. Kvalitativa intervjuer, specifikt semistrukturerade, är metoden som används i studien för att kunna fördjupa oss i det lärarna berättar. Tio verksamma mellanstadielärare intervjuas. Empirin som samlas in kategoriseras genom en tematisk analys där centrala teman identifieras i lärarnas svar. Empirin analyseras sedan med hjälp av ett analysverktyg bestående av den transaktionella pragmatismens inquiryprocess som sätts i en kontext där ramfaktorer är med och styr varje steg i processen. Studien visar att lärare prövar olika strategier, som påverkas av de ramfaktorer som finns i omgivningen, för att arbeta med digitala verktyg och lösa problematiska situationer som de kan skapa. När lärarna testar olika strategier och hittar den som fungerar leder det till en ny vana som läraren använder i sin undervisning med digitala verktyg. De ramfaktorer som styr vilka strategier lärarna kan pröva och vilka vanor de har möjlighet att utveckla när de undervisar med digitala verktyg är till exempel läroplanen, skolans resurser och elevsammansättningen i klassen läraren undervisar i.

Birgitta Stjernström Cronberg (2022). Analogt och digitalt skrivande - elevers och speciallärares upplevelser.  Speciallärarprogrammet med specialisering språk-, läs- och skrivutveckling, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Fakulteten för Lärande och samhälle, Malmö Universitet, 90 hp. I dagens svenska skola varierar skrivundervisningen, många skolor väljer att undervisa i läs- och skrivundervisning med hjälp av skiftande metoder till exempel traditionell skrivundervisning, ASL- Att skriva sig till läsning, blandade metoder och med en större mängd digital skrivundervisning. Tidigare forskning visar varierade resultat kring elevers skrivande och effekter av att skriva med olika skrivverktyg. Utifrån dessa aspekter är studiens syfte att beskriva erfarenheter och upplevelser för elever i årskurs 3 av att skriva analogt respektive att skriva digitalt och att beskriva speciallärares erfarenheter av att arbeta med elever i svårigheter och deras användning av olika skrivverktyg. För att besvara studiens frågeställningar genomfördes semistrukturerade intervjuer med sex elever från en skola och med fyra speciallärare från fyra olika skolor i södra Sverige. Studiens resultat har tolkats ur ett sociokulturellt perspektiv som fungerat som ett redskap för att analysera och tolka informanternas svar och upplevelser i en kontext där kommunikationen mellan intervjuare och intervjuperson utgjort grund (Säljö, 2014). Centrala källor har främst varit förstahandskällor av resultat av forskningsstudier, forskningsartiklar och andrahandskällor som litteratur, inom områdena skrivande, lärande, sociokulturell teori, generellt och specifikt med specialpedagogiskt perspektiv. Den teoretiska grunden utgörs av den sociokulturella teorin. Empiri har sorterats med stöd av innehållsanalys. Resultaten visar att informanterna anger flera olika skäl till sina val av skrivverktyg, till exempel graden av arbetsinsats, uppgiftens utformning och syfte och samarbete med kamrater. Det sagda utgör grund för formulerande av teman. De teman som utkristalliserar sig i resultatet är: (1) Erfarenheter och upplevelser av olika skrivverktyg, (2) Erfarenheter av att skriva själv respektive tillsammans och (3) Inspiration för skrivande och följande tre teman har utkristalliserats från intervjuerna med personer med specialpedagogisk kompetens: (1) Erfarenheter av elevers användande av olika skrivverktyg, (2) Erfarenheter av gynnsamt stöd för elever i läs- och skrivsvårigheter och (3) Erfarenheter av elevers förtrogenhet med olika skrivredskap.

Inledning I och med att digitaliseringen fått en plats i den reviderade läroplanen för förskolan (Skolverket, 2018) är det inte längre fokus på att digitala verktyg ska användas i verksamheten utan fokus har flyttats till hur de ska användas. Då vi uppmärksammat att den digitala kompetensen hos förskollärare varierar och deras personliga tycken påverkar användningen har vi valt att genomföra denna studie för att undersöka hur förskollärare använder de digitala verktygen i förskolans vardag. Syfte Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare använder digitala verktyg i verksamheten för att hjälpa barnen i deras utveckling genom samspel, stöttning och scaffolding. Metod Vi har valt en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer för insamling av data. Urvalet består av sju förskollärare från sju olika förskolor inom samma kommun. För att få kontakt med deltagarna har vi använt oss av snöbollsurvalet.  Resultat Resultatet i vår studie visar att respondenterna är positiva till digitala verktyg och har en samsyn kring vad adekvat digital kompetens innebär och att behöver anpassa användningen efter barnens ålder och mognad. Det framkommer även att Ipaden är det digitala verktyg som används mest i verksamheten för olika ändamål. I resultatet framkommer också att det finns en okunskap och saknad av erfarenheter som resulterar i en rädsla inom ämnet och respondenterna menar på att det kan bero på eget intresse och ålder

Detta är en kvantitativ studie som undersöker bildlärarstudenter på Malmö Universitet ochderas relation till digitala verktyg i bildämnet samt hur säkra de känner sig på att undervisamed dessa verktyg. Vidare undersöks studenternas åsikter om bildlärarutbildningensämnesspecifika innehåll med fokus på digital bild. Arbetet utfördes med kvantitativ metodoch resultatet baseras på en enkätstudie utskickad till bildlärarstudenter på MalmöUniversitet, enkäten nådde ut till ungefär 90 studenter men endast 38 svar skickades tillbaka.Dessa 38 svar utgör således grunden för arbetets resultat och diskussioner. Resultatet visar attbildlärarstudenterna på Malmö Universitet oftast har tidigare erfarenhet av både analogt ochdigitalt bildskapande samt att en majoritet också brukar skapa bilder på sin fritid. De flestastudenter har läst en gymnasieutbildning som varit särskilt inriktad mot bild, något somstudenterna uppgett är en vanlig källa till deras tidigare erfarenheter av digitalt bildskapande.Studien visar också att en kraftig majoritet av bildlärarstudenterna upplever att de har fått övaför lite på digitalt bildskapande under bildlärarutbildningen och att de känner sig osäkra på attbedriva undervisning med digitala verktyg. Avslutningsvis tyder resultatet på attbildlärarstudenterna trots sin osäkerhet är intresserade av att lära sig hantera digitala verktygoch att de vill använda sig utav dessa i sin framtida undervisning.

No description available.

Idag finns det inte något internationellt arbete som fokuserar på skrivutveckling. Därav kan det tolkas att läsningen har en mer central plats inom de internationella studierna. Trots detta kan vi se att barn spontant börjar skriva innan de börjar läsa.  Skrivandet har en central plats i läroplanen och är en rättighet för eleverna att få lära sig. Det för att kunna kommunicera i samhället, uttrycka sig, formulera önskningar och kunna förmedla händelser.    Syftet med undersökningen är att undersöka vad tidigare forskning säger om skrivakti­viteter och hur dessa främjar elevers skrivutveckling i skolans tidigare år.  Undersökningen är en systematisk litteraturstudie som utgår ifrån flera vetenskapliga studier med avsikt att lyfta fram ett större perspektiv på elevers skrivutveckling och skrivaktiviteter.    Resultatet visar att vanliga skrivaktiviteter som förekommer i skrivundervisningen är bokstavsbaserad undervisning, meningsuppbyggnader samt texters uppbyggnad och struktur där eleverna får använda varierande verktyg och modeller.