Bakgrund: Empati är grunden i personcentrerad vård. I sjuksköterskans kärnkompetenser och kompetensbeskrivning går att läsa att sjuksköterskor skall bemöta patienter och anhöriga med respekt och empati. Där av behöver sjuksköterskans erfarenheter av empati, samt hur empati påverkar yrkesrollen, undersökas vidare. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av empati och empatisk fatigue. Metod: En litteraturstudie med induktiv ansats valdes för att analysera 11 artiklar som ingick i resultatet. Resultat: Resultatet av studien mynnade ut i fyra huvudteman vilka var: förståelse för patienter grundar sig i att känna empati, förutsättningar som verkar möjliggörande eller hindrande för empati i omvårdnad, relation som nyckelfaktor för empatisk vård och vikten av emotionell återhämtning vid empatisk fatigue. Det framkom att sjuksköterskor hade svårt att definiera begreppet empati. Sjuksköterskornas erfarenheter visade också på faktorer som fungerar möjliggörande eller hindrande för empati. Den empatiska vården är beroende av att sjuksköterskan tillåts skapa en relation till patienter och anhöriga, men när balansen äventyras riskerar sjuksköterskan att drabbas av empatisk fatigue. Slutsats: Det skulle gagna vården att ytterligare omvårdnadsforskning bedrivs för att undersöka empatins roll i relation till sjuksköterskans yrke och den personcentrerade vården. Det behövs också ytterligare definiering av begreppet empati för att säkerställa bättre förståelse samt användning av empatisk vård. / Background: Empathy is the foundation of person-centred care. In the nurses' core competencies and competence description it can be read that nurses must treat patients and their relatives with respect and empathy. Therefore, the nurses’ experience of empathy, as well as how empathy affects the professional role, needs to be further researched. Aim: The aim of this study was to describe nurses' experiences of empathy and empathic fatigue. Method: A literature study with an inductive approach was chosen to analyse 11 articles, that were included in the results. Result: From the analysis four main themes revealed as follows: understanding patients is based on feeling empathy, conditions that seem to enable or hinder empathy in nursing, relationship as a key factor for empathic care and the importance of emotional recovery from empathic fatigue. The result revealed that nurses had a hard time defining the term empathy. The nurses' experiences also revealed enablers or barriers for empathy. The empathic care is dependent on the nurses being allowed to create a relationship with patients and relatives, but when the balance is compromised, the nurse can be affected by empathic fatigue. Conclusion: It would benefit healthcare that further nursing research is conducted to investigate the role of empathy in relation to the nurse’s profession and the person-centred care. There is also a need to further define of the concept of empathy to ensure better understanding and use of empathic care.

Bakgrund: En del sjuksköterskor som arbetar inom palliativa vård möter dagligen lidande och sorg hos patienter som de vårdar. Trots en utsatthet för andras lidande kan dessa sjuksköterskor hitta kraft för att fortsätta vårda. I tidigare forskning framkommer compassion fatigue som en risk vid vårdandet av extrema situationer medan compassion satisfaction är mindre beforskat och sällan som ensamt fenomen. Syftet var att beskriva vad som ger sjuksköterskan en upplevelse av compassion satisfaction i vårdandet av patienter inom palliativ vård. Metod; En induktiv manifest kvalitativ innehållsanalys utifrån sju intervjuer . Resultat; Två kategorier framkom i analysen:  inre och yttre resurser inverkan. Dessa har underkategorier som är (1) Att vara patienter behjälpliga, (2) Att ha självförtroende, (3) Ett optimistiskt förhållningssätt, (1) Att visas uppskattning, (2) Att få stöd från organisationen och (3) Att ha meningsfulla möten. Slutsatsen är att dessa olika upplevelser samverkar och tillsammans bidrar till upplevelsen av compassion satisfaction. Huvudsakligen kan sjuksköterskan påverkas av den positiva relationen som finns till patienter och bygger på den empatin som finns mellan sjuksköterskan, patienter, närstående och kollegor. Även organisatoriskt stöd i form av tid är viktigt för att kunna uppleva compassion satisfaction. / The Background: Nurses who work with palliative care can face pain and suffering from their patients on a daily basis. Despite that exposure for others pain these nurses still finds the strength to keep on with their work. Earlier research shows compassion fatigue as a risk when caring for patients in extreme situations while compassion satisfaction is a less researched phenomenon and seldom by itself. The aim was to describe what gives nurses the experience of compassion satisfaction in care for palliative patients. The method used was an inductive qualitative content analysis where data came from interviews. The result is presented in two categories; impact of internal recourses and impact of external recourses. These have three subcategories each; (1) to help the patients, (2) to have confidence, (3) an optimistic attitude, (1) to be shown appreciation, (2) to have support from the organization, and (3) having meaningful meetings. The conclusion is that these various factors work together to contribute to the experience of compassion satisfaction. Some nurses are mainly influenced by the positive relationship that exist between them and the patients. These relationships are based on empathy that exists between the nurse, the patients, relatives to the patients and colleagues. Organizational support in the form of time is also important in order to experience compassion satisfaction.

Domesticerade djur har påverkat människans vardag i 15 000 år där de har varit sällskap, mat eller skydd. Vi människor mår bra av att ha djur runtomkring oss då ämnet oxytocin frigörs vid kontakt med djur. Ämnet gör oss människor lugnare, mindre stressade och dämpar även ångest. Då den psykiska ohälsan ökar hos barn i skolålder borde kanske djur införas för att öka elevernas välmående och skapa en tryggare miljö i skolan. Varför använder vi inte djur inom skolväsendet i större utsträckning? Syftet med studien är att ta reda på vad forskningen hittills säger om hur elevers personliga utveckling påverkas av att ha djur i skolan. Studien baseras på fyra forskningsfrågor som avgränsar vad vi menar med elevers personliga utveckling. Vad säger forskningen om hur djur i skolan påverkar elevernas empatiska förmågor? Hur påverkas elevernas sociala relationer och förmågor av djur i skolan enligt forskningen? Hur kan djur i skolan påverka elevers motivation och inlärning till det bättre? Vad finns det för hinder som försvårar användningen av djur i skolan? I denna litteraturstudie granskar vi 15 olika artiklar och de teorier som presenteras i litteraturen är Human-Animal Interaction, Human-Animal Bond och Animal-Assisted Interaction. Materialet som analyserats är två examensarbeten, ett konferensbidrag, två doktorsavhandlingar och tio vetenskapliga artiklar. Forskningen är från Nordamerika, Europa och Oceanien. Resultatet visar att djur i skolan påverkar elevers personliga utveckling till det positiva. Det finns en variation i resultaten beroende på vilket djur som använts i undersökningarna. Elevernas personliga utveckling har gjort större framsteg i närvaro av djur än kontrollgrupper som varit utan djur. Större pälsdjur som hund och katt påverkar mer än fiskar och reptiler. De förmågor som tydligt förändrats enligt artiklarna är elevernas empatiska förmågor gentemot människor respektive djur, sociala relationer och motivationen. Eleverna blir mer lyhörda för individers kroppsspråk, det förekommer färre svordomar, missförstånd och bråk. Motivationen för skolan ökar över lag oavsett ämne. De hinder som framkommer i texterna är rädslor som elever och personal kan ha för djuret, olika allergier, dåligt anpassade lokaler samt lagar om djurhållningen måste följa. Djur i skolan kan hjälpa elevernas personliga utveckling men det saknas forskning om fler olika djurarter.

Litteraturstudiens syfte är att belysa vad forskning säger om möjligheterna för värdegrundsarbete genom användandet av litteratur. Studiens fokus ligger på hur litteratur kan skapa samtalsmöjligheter som uppmärksammar värdegrundsfrågor i svenskundervisningen för grundskolans årskurser F-3. Studien utgår i första hand från ett sociokulturellt perspektiv där socialt samspel och muntlig interaktion med varandra står i centrum. Resultatet från litteraturanalysen går att dela in i sex tydliga teman; samtalens betydelse, utmaningar, val av litteratur, att relatera till litteratur, att utveckla empati och litteraturens fördelar för värdegrundsarbetet. Under temana redovisas vad aktuell forskning lyfter fram som grundläggande för en fungerade värdegrundsundervisning genom litteraturläsning. I resultatet som redovisas ligger 15 vetenskapliga artiklar till grund för de teman som nämns ovan. För ett lyckat värdegrundsarbete genom litteraturläsning gäller det att beakta alla sex teman. Studiens diskussionsavsnitt utgår från resultatet och där ställs två av resultatets teman (utmaningar och fördelar) i relation till resterande teman. Den slutsats som litteraturstudien drar är att det finns goda möjligheter för värdegrundsarbete utifrån litteratur förutsatt att lärare har tydliga avsikter för undervisningen och är medvetna om de utmaningar som finns med värdegrundsarbetet och litteratursamtal.

Skolinspektionen har i en rapport påvisat att lärare inte i tillräcklig utsträckning undervisar i linje med skolans demokratiseringsuppdrag. Rapporten framhåller behovet av att lärare besitter den kunskap och kompetens som krävs för att bedriva sådan undervisning. Ett sätt för historielärare att verka i linje med demokratiuppdraget är genom historisk empati. Det finns dock få studier som undersöker huruvida blivande lärare använder historisk empati kopplat till demokratifostran. Denna studie syftar till att få syn på hur historisk empati tar sig uttryck i lärarstudenters resonemang om sin undervisning, och i så fall på vilket sätt lärarstudenter använder historisk empati för att bedriva demokratifostran genom sin historieundervisning. Studiens utgångspunkt är en definition av historisk empati som innefattar både kognitiva och affektiva aspekter,  där den affektiva aspekten bidrar till utvecklandet av demokratiskt tänkande. Undersökningsmetoden som användes var semistrukturerade intervjuer, både individuellt och i grupp. Informanterna var ämneslärarstudenter, inriktade mot årskurs 7-9 eller gymnasiet med förstaämnet historia. Inför intervjuerna fick informanterna ta del av källmaterial bestående av kärleksbrev från 1840-talet. Under intervjuerna skulle informanterna resonera kring hur de skulle vilja använda sig av materialet i sin undervisning.  Resultaten av studien visade att informanterna genomgående använde såväl kognitiva som affektiva aspekter av historisk empati i sina resonemang kring undervisning, utan att referera explicit till begreppet. Den affektiva aspekten framhölls i syfte att intressera och motivera eleverna samt göra innehållet i undervisningen relevant och meningsfullt. Den kognitiva aspekten ansågs bidra till utvecklandet av ämnesrelaterade kunskaper och förmågor. En av fyra informanter lyfte att den affektiva aspekten dessutom kan hjälpa elever utveckla förmågan att verka i ett pluralistiskt samhälle, alltså som ett verktyg för demokratifostran. Majoriteten av informanterna var mer fokuserade på utveckling av ämneskunskaper, och gjorde ingen koppling till skolans övergripande mål och syften eller skolans värdegrund.

Syftet med denna kunskapsöversikt är att undersöka och analysera aktuell forskning om hur skönlitteratur kan påverka ungas identitet, empati och demokratiska värderingar. Översikten ämnar även att synliggöra behovet av en normkritisk och bred mångfald av skönlitteratur. Detta för att visa på, och skapa en bättre förståelse för, hur både kunskaps- och demokratiuppdraget kan samspela i litteraturundervisningen för svenskämnet. Genom en systematiserad informationssökning har åtta vetenskapliga artiklar och fem böcker valts ut för att granskas och analyseras i relation till frågeställningen: Hur kan skönlitteratur påverka elevers identitet, empatiförmåga och demokratiska värderingar? Resultatet visar att det finns ett stort behov av mångkulturell och normkritisk litteratur, som utmanar stereotyper, likväl som behovet av ett ökat utrymme för öppna och utforskande samtal kring det lästa. Genom kunskap om ett normkritiskt förhållningssätt, kan skönlitteratur i undervisningen få ett framgångsrikt utfall där skolans dubbla uppdrag som både kunskaps- och demokratiförmedlare samspelar

Syftet med vårt arbete är att undersöka vad forskning säger om hur skönlitteratur och film kan hjälpa elever att öka sitt historiemedvetande inom historieämnet. Att undervisa så att eleverna blir engagerade och motiverade inför ett arbete inom ett speciellt område kan vara utmanande men är också avgörande för att de ska kunna ta åt sig ny information. Vi vill därför försöka ta reda på om skönlitteratur och film kan hjälpa eleverna att skapa sig en koppling till historieämnet så de kan fortsätta utveckla deras historiemedvetande. Vår metod har utgått från sökningar i databaserna ERC, ERIC och Swepub utifrån specifika sökord. Resultaten visar på många positiva fördelar med att använda film och skönlitteratur i klassrummet för att öka elevernas historiemedvetande. Detta under förutsättning att eleverna lär sig att kritiskt granska den information som förmedlas och att filmerna och skönlitteraturen ska inte användas fristående, utan att de bör användas tillsammans med andra läromedel.

Tidigare forskning visar på att empati och medkänsla har en stor betydelse för det sociala arbetet men kan innebära personliga påfrestningar för den professionella socialarbetaren vilket kan leda till tillstånd som empatitrötthet, utmattning och sekundärt trauma. Utifrån dessa risker med ett empatiskt och medkännande yrke, syftar denna studie till att undersöka hur socialarbetare förhåller sig till och hanterar sina upplevelser av empati och medkänsla i sitt professionella arbete. Studien har en kvalitativ studiedesign vars empiri har inhämtas genom semi-strukturerade intervjuer med professionella socialarbetare. Den vetenskapsteoretiska utgångspunkten för studien är socialkonstruktionismen. Empirin har analyserats genom en tematisk analys och därefter genom teoretiska begrepp från emotionssociologin. Vårt resultat bekräftar tidigare forskning då studiens intervjupersoner belyser empati och medkänsla som en viktig del av det sociala arbetet men även visar på att det kan innebära personliga påfrestningar. När resultatet förstås ur ett emotionssociologiskt perspektiv kan det sociala arbetet konstateras som ett emotionellt lönearbete där socialarbetaren reglerar sina emotioner utifrån vad som förväntas inom ramen för professionalitet. Professionaliteten tycks medföra emotionella förväntningar gällande uttrycket av empati och medkänsla där socialarbetaren inte endast ska ha en förmåga att uttrycka empati och medkänsla vid rätt tillfälle utan även i rätt omfattning och på rätt sätt. Resultatet visar på en utmaning där socialarbetarna beskriver hur deras känslor av empati och medkänsla varierar i styrka och ibland inte motsvarar vad som förväntas i deras yrkesroll, vilket kan förstås som yt- och djupengagemang. Det emotionella lönearbetet innebär därmed en ständig reglering av emotionernas uttryck i relation till förväntningar och situation för att uppnå ett professionellt förhållningssätt. Resultatet visar på att det emotionella lönearbetet sker genom att socialarbetarna upprätthåller strategier och förhållningssätt som exempelvis acceptans, reflektion och symboliska handlingar för att kunna leva upp till det emotionella förväntningarna som ingår i yrkesrollen. Studien belyser således komplexiteten bakom begreppen empati och medkänsla i relation till professionaliteten i det sociala arbetet.

Syftet med detta examensarbete har varit att påvisa vilken roll lokalhistoria kan spela i historieundervisningen utifrån en samtid präglad av globalisering och mångkulturalitet. Utifrån detta har vi genom intervjuer med behöriga gymnasielärare i historia undersökt vilka didaktiska fördelar de upplever att lokalhistoria kan medföra, samt vilken verkan lärares synsätt på lokalhistoria har i relation till inkludering och exkludering. Den didaktiska frågan varför stod i fokus igenom forskningsprocessen. Vi utgick från två övergripande definitioner kring lokalhistoria. Den ena bygger på en traditionell definition där studier av det geografiska närområdet ligger i fokus. Den andra utgår ifrån eleven och dess narrativ som det lokala i lärandesituationen. Denna definition står Alison Hales bakom och benämner som “the child as the local”. Lärarna lyfte fördelar såsom konkretion, relevans, levandegörande, identitetsfrämjande & bidragande till utveckling av historisk empati med mera. Vad gäller inkludering och exkludering visar våra resultat på att enligt de tillfrågade lärarna kan båda definitionerna bidra till en större grad av inkludering i historieundervisningen. Utifrån en geografisk definition kan en känsla av ett gemensamt vi skapas, medan utifrån “the child as the local” blir elevernas narrativ representerade i undervisningen. En fördel med sistnämnda är att den kan främja interkulturell kompetens då eleverna får ta del av varandras historia och möjligen bidra till ökad respekt och tolerans gentemot varandra. Lärare bör använda båda definitionerna för att dra så positiva fördelar som möjligt utifrån ett arbete med lokalhistoria, i syfte att utveckla elevers historiemedvetande.

Krav om främjandet av förståelse för andra och förmåga till inlevelse ur läroplanens värdegrund, är några av de skrivningar som kan anses emanera ur empatibegreppet. Detta medför att empati utgör en grundläggande del av skolans värdegrunduppdrag. Vetenskapligt framtagna tillvägagångssätt för att införliva kraven om empati i samhällskunskapsämnet har dock inte etablerats av den empiriska vetenskapen. Därmed är den föreliggande studiens syfte att bidra med kunskap om gymnasieverksamma samhällskunskapslärares praktik i relation till den svenska läroplanens empatifrämjande skrivningar. Studien avser mer specifikt att undersöka om samhällskunskapslärares arbetssätt, vad som understödjer eller komplicerar detta arbete, samt under vilka förutsättningar arbetet, i relation till verksamhetens beskaffenheter, genomförs. Därför tillämpar denna studie ett kvalitativt metodval, med grundad teori som metodansats. Därtill utgörs studiens empiriska material av tio semistrukturerade intervjuer med gymnasieverksamma samhällskunskapslärare. Resultatet visar att en samhällsempatisk undervisning utgörs och är beroende av arbetssätt, verksamhetsrelaterade förutsättningar, undervisningsmöjligheter och undervisningssvårigheter. Ett samhällsempatiskt arbetssätt består av interaktiva och reflekterande moment, som syftar till att elever lär sig om, förstår och känner för andra människor, samt en elevanpassad undervisning. Förutsättningarna för en empatifrämjande undervisning grundar sig även i verksamhetens styrning. Mer specifikt förutsätter ett sådant arbete från skolverksamheten att praktisk stöttning erbjuds, en organisatorisk planering av genomförandet av värdegrundsarbetet är etablerad och att värdegrundsmålen är anpassade efter skolans verklighet. De faktorer som kan komplicera den empatifrämjande undervisningen grundar sig i icke-empatiska normer och kulturer bland eleverna, samt bostads- och skolsegregationen. Dessa undervisningssvårigheter utgör å andra sidan även undervisningsmöjligheter, eftersom motarbetandet av dessa hinder förutsätter ett empatifrämjande arbete. Detta arbete möjliggörs ytterligare av att det centrala innehållet för samhällskunskapskurserna överlappar med demokratiska värden ur läroplan och lagstiftning. / The fostering of an understanding for other people and the ability to empathize, from the Swedish curriculum, indicates that empathy is a vital part of the Swedish school system’s fundamental values. However, a scientifically developed approach to incorporating empathy in social studies subject teaching has not been established by the empirical sciences. Therefore, this study aims to contribute with knowledge of how social studies teachers at Swedish upper secondary school work in relation to the fostering of empathy, as formulated in the curriculum. The study therefore seeks to give insight into how social studies teachers work to invoke the empathic fundamental values of the curriculum, the aspects that can facilitate or obstruct said teaching, as well as under which workplace-related circumstances the work is carried out. In order to examine the experiences of social studies teachers in said regard the study applies a qualitative method, along with a grounded theory approach. In addition, ten semi-structured interviews with social studies teachers at upper secondary school constitute the empirical data of this study.  The results of this study show how empathic social studies teaching consists of and is dependent on work procedures, work-related circumstances, teaching opportunities, and teaching difficulties. Work procedures related to empathic social studies teaching consists of interactive and reflective teaching activities, which aim to foster knowledge of, understandings, and feelings for other people. The prerequisites for such teaching depend on the structure of the establishment. More specifically, empathic social studies teaching is reliant on that the workplace facilitates practical support, a work plan for the implementation of values fostering, and that the goals of the fundamental values are based in the school’s reality. On a different note, the factors that can complicate empathic social studies teaching stem from non-empathic norms and cultures among students, as well as housing and school segregation. Then again, these teaching difficulties also count as teaching opportunities, since the counteracting of said difficulties involves empathic value teaching. This teaching is further made possible due to how democratic value writings from the curriculum and legislation overlap with the core content of the subject.