Avhandlingen undersöker ett centralt steg inom vetenskapliga praktiker: hur laboratorieprov översätts till data som anses giltiga och användbara av forskargemenskapen. Baserat på ett multilokalt fältarbete bestående av observationer och intervjuer i laboratorier för genetisk forskning, visas i avhandlingen hur laboratoriepersonalens yrkesskicklighet, samt normer och ideal om vetenskaplig forskning, formade deras praktiker av att producera giltiga data. Eftersom maskiner var väsentliga i forskningen undersöker avhandlingen också de former av agens som människor och maskiner ansågs bidra med till produktionen av giltiga data; giltighet tolkades som reproducerbarhet av forskarna. Med hjälp av representationsbegreppet och Latours begrepp om inskriptioner och immutable mobiles analyserar avhandlingen arbetet med att förvandla laboratorieprov till giltiga data som en tvåstegsprocess. Proven omvandlades först till rådata som sedan tolkades till data. Personalens huvudsakliga ansträngningar fokuserade i det första steget på att uppnå säkra resultat genom att bekämpa osäkerhet i material och metoder. I det andra steget var det viktigaste att eliminera subjektivitet och att göra objektiva tolkningar av rådatan. Laboratoriepersonalens yrkesskicklighet och användning av maskiner var viktiga verktyg för att eliminiera osäkerhet och subjektivitet. Säkra och objektiva resultat, dvs giltiga data, förväntades uppnås med hjälp av maskiner. Med användning av bl a Barad’s begrepp agential realism analyserar avhandlingen de olika förståelser av människor och maskiner som formade forskarnas praktiker och möjliggjorde skapandet av giltiga data. / This dissertation explores a central step in scientific practices: how samples are turned into data that is considered valid and useful by the research community. Based on multi-sited fieldwork, with observations and interviews at laboratories involved in genetic research, the study focuses on how the laboratory staff’s professional skill, norms, and ideals of scientific research formed their practices of making valid data. As machines were essential for this research, the study also investigates the forms of agency that humans and machines were seen as contributing to the making of valid data; validity being interpreted as reproducibility by the scientists involved. Drawing upon notions of representations as well as Latour’s concepts of inscriptions and immutable mobiles, the study analyzes the practices of transforming samples into valid data as a two-step process. The samples were first turned into raw data, which was subsequently interpreted as data. During the first step, the staff’s central concern was to battle uncertainty in materials and procedures and establish certainty of results, whereas in the second step it was of vital importance to eliminate subjectivity and make objective interpretations of the raw data. Central tools for eliminating uncertainty and subjectivity were the laboratory staff’s professional skill and the use of machines. Certainty and objectivity of results, i.e. valid data, were expected to occur with the help of machines. Drawing upon e.g. Barad’s framework of agential realism, the study analyzes the various understandings of notions of humanness and machineness which shaped scientists’ practices and made the creation of valid data possible.

This thesis is about cultural aspects of advanced medical technology for treating end-stage heart failure. New medical technologies like mechanical help-hearts save lives, but they also bring new uncertainties, risks, and challenges. Based on nine months of ethnographic field work in a Swedish academic hospital, this study examines the ways of managing uncertainties of end-stage heart failure and of high-tech treatment, and also how these practices tie into the shared understandings of life-threatening chronic illness, the body, and medical technology’s role. This study draws on anthropological discussions of healing rituals as an analytical tool to make sense of social and cultural dimensions of mechanical help-heart implantation treatment. Viewed as a ritual, this treatment creates and maintains hope as a virtue through which possibilities of new medical technology are justified as culturally approved ways of handling the uncertainties of severe heart failure and mechanical help-heart treatment. Ultimately, even when treatment is regarded as successful, the patients may be saved but are never really ‘cured’ and remain, thus, permanently tied to the world of medicine. This new mode of existence is characterized by paradoxical permanent transit between uncertainty and hope. / Avhandlingen fokuserar på de kulturella aspekterna av den medicinska teknologin som används vid behandling av svår hjärtsvikt. Samtidigt som ny medicinsk teknologi som mekaniska hjälphjärtan räddar liv för den även med sig ovisshet och nya utmaningar som ofta är svåra att förutse. Baserat på nio månaders etnografiskt fältarbete vid ett universitetssjukhus i Sverige undersöks hur denna ovisshet och dessa utmaningar hanteras av medicinskt personal och patienter. I avhandlingen behandlas också sambanden mellan medicinska praktiker och de lokalt delade uppfattningarna om livshotande kroniska sjukdomar, den mänskliga kroppen och teknologins roll. Utifrån diskussioner inom antropologin om ’helande ritualer’ analyseras i avhandlingen de sociala och kulturella aspekterna av behandling med mekaniskt hjälphjärta. Studien visar att genom de rituella aspekterna av denna behandling, genereras och upprätthålls hoppet som en dygd. Den nya medicinska teknologins möjligheter rättfärdigas på så sätt som ett kulturellt accepterat sätt att hantera ovissheten vid svår hjärtsvikt och behandling med mekaniskt hjälphjärta. Även vid lyckade behandlingar, då patienternas liv räddas, blir de trots allt inte riktigt ’botade’ utan förblir bundna till den medicinska världen. Detta nya levnadssätt karakteriseras av en paradoxal och livslång balansgång mellan ovisshet och hopp.

Den historiska bakgrunden och tidigare forskningen kring vårt ämne pekar på en återkommande problematik inom fritidshemmet och fritidspedagogsyrket. Problematiken utgörs av en tvetydig syn på hur man ska tolka eller uppfatta det fritidspedagogiska uppdraget. Studiens syfte är därför att undersöka de målorienterade handlingar som utövas av fritidspedagoger i olika kontexter. Därmed utformar vi vår egna definition av uppdraget genom dessa målorienterade handlingar. Vi har valt att genomföra ett fältarbete av etnografisk karaktär som bygger på observationer som har ägt rum på en skola. Den här metoden anknyts till vår teori, Roger Säljös tolkning av den sociokulturella teorin, som utgår ifrån det praktiska som framträder genom kommunikativa och fysiska handlingar. Dessutom har vi genomfört informella samtal när vi har velat förtydliga fritidspedagogernas handlingar. Vår undersökning visar att fritidspedagogerna utövar ett mångsidigt uppdrag som beroende på situationen använder sig av fyra olika arbetssätt och därmed omväxlande riktar sig mot såväl skola som fritidshem. Vi uppfattar inte fritidspedagogernas uppdrag som tvetydigt, vilket den tidigare forskning vi tagit del av uppmärksammar, utan vårt resultat visar att fritidspedagogerna utövar ett tydligt uppdrag som både är målorienterat och mångsidigt. / The historical background and previous studies on our subject point to a recurrent problem in the leisure education sector. The problem consists of an ambiguous view of how the leisuretime educators should interpret or perceive their assignment. The purpose of the study is therefor to investigate the goal-oriented actions performed by leisure-time educators, in different contexts. Thus we develop our own definition of the assignment through these goaloriented actions. We have chosen to carry out a field work of ethnographic character based on observations that have taken place in a school. This method is linked to our theory, Roger Säljö's interpretation of socio-cultural theory, which is based on the practical that´s emerging through communicative and physical actions. Furthermore we have completed informal conversations when we have wished to clarify the leisure-time educator’s actions. Our study shows that the leisure-time educators execute a versatile assignment which, depending on the situation, uses four different ways of working. These approaches vary in terms of both school and leisure-time. We do not perceive the task of the leisure-time educators as ambiguous as previous studies have shown. Our results, on the other hand, show that leisure-time educators perform a clear assignment that is both goal-oriented and versatile.

<p>Studien berör socialt arbete bland muslimer utifrån exemplet Abu Nur som är en större moské i norra Damaskus. En särskild fördjupning har gjorts av verksamheten kring yatiim, barn vars far har dött, som i studien benämns som de faderslösa barnen. Studiens frågeställningar är: Vilka målgrupper riktas det sociala arbetet mot? Hur bedrivs det sociala arbetet? Vilka religiösa erfarenheter påverkar det sociala arbetets utformning? Studien är en etnografisk fallstudie på kvalitativ grund där informationen baseras på intervjuer och deltatagande observation som insamlats under en 7-veckorsperiod hösten 2007. Studien betraktas som grundforskning och resultatet presenteras i deskriptiv form.</p><p>Abu Nur representerar ett specifikt andligt budskap utformat av den numera avlidne Shejk Ahmad Kuftaro som utarbetade en modern islamtolkning med stöd av den sufiska traditionen. Abu Nur bedriver verksamheter främst inom dawa, utbildning samt socialt arbete. Det sociala arbetet sker genom Ansar som är en av landets största välgörenhetsorganisationer. Ansar bedriver ett omfattande och strukturerat socialt arbete som erbjuder behövande människor stöd inom många livsområden. De målgrupper som Ansars sociala arbete riktas mot är främst studenter, fattiga och faderslösa barn. Majoriteten av dem som erhåller stöd är kvinnor och barn. Målgrupperna tillkommer i ett samspel mellan mänskliga behov, donatorers intentioner, myndigheternas riktlinjer och Abu Nurs egna intentioner och möjligheter att realisera sociala projekt. Studien visar att det finns en stark koppling mellan det sociala arbetet som Ansar bedriver och den andliga tradition Abu Nur representerar.</p><p>Stödet till studenterna är främst riktat mot kursavgifterna men ger också en mindre grupp studenter möjlighet till kost och logi för en låg kostnad. Stödet till de fattiga utgörs främst av ekonomiskt stöd men även annan form av materiellt stöd samt viss utbildning erbjuds. Verksamheten kring de faderslösa barnen är indelad i två sektioner. Den externa sektionen erbjuder stöd till 1800 barn som bor hemma hos sina mödrar eller släktingar. Man har utarbetat ett program vilket erbjuder de faderslösa barnen stöd inom flera livsområden som kontant ekonomiskt stöd, mat, kläder, hälsovård, föräldrastöd, utbildningsstöd, fritidsaktiviteter samt stöd i social interaktion och inre utveckling. Delar av stödet förmedlas genom en veckobaserad gruppverksamhet för barn och mödrar.</p><p>Den andra sektionen består av ett barnhem, Dar ar-rahme, för 150 flickor i åldern 4-13 år.</p><p>Dar ar-rahme är ett nystartat barnhem vars sociala struktur baseras på ett lägenhetssystem, inspirerat av SOS-barnbyar, i syfte att eftersträva en familjekänsla. Barnen är fördelade på 12 lägenheter där en personal i varje lägenhet lever med barnen under medlevarskap. Dar ar-rahme erbjuder barnen stöd inom motsvarande områden som den externa sektionen men är mer heltäckande.</p><p>Kärlek som faktor i behandlingsarbetet var ett påfallande inslag i bägge sektionernas arbete med de faderslösa barnen och deras mödrar. Inom bägge verksamheter så eftersträvade man att bemöta barnen med kärlek bl.a. med stöd av hadithen om att smeka det faderslösa barnets huvud. Kunskapsförmedling är ett annat viktigt behandlingsinslag för de faderslösa barnen där de dels får stöd i skolarbetet men också i social interaktion som inre utveckling. Att bidra till samhällsutveckling är ett genomgående inslag i Abu Nurs verksamhet i stort och återspeglas även i det sociala arbetet. Tydligast kommer det till uttryck i verksamheten på Dar ar-rahme där man bär visionen att det framgångsrika samhället kan byggas genom de faderslösa barnen.</p> / <p>موجز الدراسة</p><p>تتطرق هذه الدراسة إلى العمل الاجتماعي بين المسلمين متمثلا بمسجد أبو النور , و هو مسجد كبير يقع في شمال دمشق. و قد تم إجراء بحث معمق عن النشاطات المتعلقة بالأيتام, و التي أطلقت عليهم هذه الدراسة ب ”الأطفال فاقدي الآباء”.</p><p>و تناقش هذه الدراسة الأسئلة التالية:</p><p>ما هي الفئات التي يتوجه إليها العمل الاجتماعي؟ و كيف يدار هذا العمل؟ و ماهي المنطلقات الدينية التي يرتكز عليها هذا العمل ؟</p><p>هذه الدراسة عبارة عن بحث إثنوغرافي ثقافي. قد تم جمع المعلومات فيه عن طريق المقابلات والملاحظات خلال المشاركة العملية في النشاطات خلال رحلة 7 أسابيع في خريف عام 2007.</p><p>و تعتبر هذه الدراسة كمبحث أولي , و يتم رواية ما توصل إليه من نتائج</p><p>يمثل مسجد أبو النور رسالة روحية مميزة أرسى دعائمها الشيخ الراحل أحمد كفتارو الذي ابتكر تفسير حداثي للإسلام معتمداً على الطريقة الصوفية. و يشرف مسجد أبو النور على عدد من النشاطات أهمها في مجال الدعوة , و التعليم , بالإضافة إلى الرعاية الاجتماعية من خلال منظمة الأنصار الخيرية.</p><p>و منظمة الأنصار الخيرية واحدة من أكبر المنظمات الخيرية الموجودة في البلد , و تدير نشاط خيري مكثف و منظم لتقديم الدعم و المساعدة على مختلف أشكالها للفئات المحتاجة.</p><p>ويشكل الطلاب , و الفقراء, و الأطفال فاقدي الآباء الفئات الرئيسية التي يتوجه عمل الانصار الاجتماعي إليها. و القسم الأعظم من الذين يتلقون الدعم هم النساء و الأطفال. و يتم فرز هذه الفئات و تقديم المساعدة لها بالتنسيق بين الحاجات الإنسانية , و نوايا المتبرعين, و الجهات الحكومية , و إمكانيات مسجد أبو النور و خططه لتنفيذ العمل الاجتماعي.</p><p>و تظهر هذه الدراسة الصلة الوثيقة بين العمل الاجتماعي الذي تديره جمعية الأنصار الخيرية و التيار الروحي الذي يمثله مسجد أبو النور</p><p>و يقدم الدعم للطلاب بشكل عام عن طريق تخفيض تكلفة الدراسة , و لكن هناك مجموعة أقل من الطلاب يمكنها الحصول على السكن و المعيشة بأسعار مخفضة. و تتلقى شريحة الفقراء الدعم و المساعدة المالية بشكل رئيسي و يتعدى الدعم إلى مناح أخرى أيضاً مثل الدعم الدراسي.</p><p>و يقسم العمل الأجتماعي المتوجه نحو الأطفال فاقدي الآباء إلى قسمين:</p><p>1ـ قسم خارجي : و تقدم من خلاله المساعدة إلى 1800 طفل يعيشون في كنف أمهاتهم أو الأقارب. و تشمل المساعدة شتى احتياجات الحياة المختلفة عن طريق برنامج منظم يشمل المساعدة المالية, و الطعام, و الملابس , و الصحة , و مساعدة أولياء الأمور, و الدعم الدراسي , و نشاطات أوقات الفراغ, و بالإضافة إلى المساعدة في الاندماج و التفاعل الاجتماعي, و زيادة الثقة في النفس. و يتم إدارة مجموعة عمل أسبوعية لإيصال الدعم إلى مستحقيه.</p><p>2ـ ميتم ”دار الرحمة”: و تعيش فيه 150 طفلة تتراوح أعمارهن بين 4 و 13 عام. و دار الرحمة عبارة عن ميتم شيد حديثا , و يحاكي بناءه الاجتماعي نظام الشقق المستوحى من قرى الأطفال إس أو إس , و يهدف إلى خلق جو أسري. و تتوزع الطفلات على 12 شقة حيث تتواجد مشرفة في كل شقة تعيش مع الطفلات بشكل متواصل . و يقدم دار الرحمة دعم مماثل للقسم الخارجي , و لكن بشكل أكثف و أشمل.</p><p>و يعتبر الحب عامل مهم و ملاحظ في التعامل في كلي القسمين مع الأطفال فاقدي الآباء و أولياء أمورهم. و يتم السعي في ورشات العمل إلى معاملة الأطفال بمحبة و ود مستلهمين الأحاديث النبوية التي تحث على الإحسان إلى الأطفال فاقدي الآباء. و تعتبر التوعية العلمية عنصر مهم آخر في التعامل مع الأطفال فاقدي الآباء, حيث لا يقتصر الدعم على المساعدة في الواجبات الدراسية بل يتعداه إلى التفاعل الاجتماعي لتكوين الشخصية و رفع الروح المعنوية. و تعتبر المساهمة في تطوير المجتمع الهدف الرئيسي في ورشات عمل أبو النور و ينعكس ذلك في العمل الأجتماعي. وهذا يتجلى بوضوح من خلال العمل في دار الرحمة حيث يحمل القائمون على العمل هناك الرؤية أن بإمكان الأطفال فاقدي الآباء بناء مجتمع ناجح.</p>

The aim is to examine how children create and embody ethics by analyzing their encounters and how possibilities are conditioned by the framework surrounding them. The focus has been on the following problem areas: Conditions that enable children’s ethical encounters with regard to frameworks, rules and order Conditions that enable children’s ethical encounters related to the teachers’ approach Children’s encounters in play from an ethical perspective Children’s encounters with nature from an ethical perspective The theoretical standpoint is ”the ethics of an encounter” from Emmanuel Levinas’ idea of ethics of alterity. In ethics which precedes being itself, the ethical becoming and its relational aspects appear in the encounter with the Other. The tools of analysis are mainly drawn from previous pedagogical/didactical research in ethics which highlights the ethical conditions, such as listening, encounters with diversity and differences, and preschool/school as an ethical space. The study is based on one year of ethnographical field studies relying on participant observations, video observations, focus groups, stimulated recalls and guided tours. The empirical findings show that rules and frameworks which regulate the everyday life of the preschool classes are repeatedly negotiated. The negotiations about “what’s what?”, where both the children and the teachers are involved, take place on a verbal and a bodily level. In the pedagogues’ approach, the listening is a central and complex condition for the ethical space in the preschool classes. In the children’s encounters in play and in their encounters with nature the relational aspect becomes clear. The ethical boundaries and the fixing of those boundaries are discussed in connection with the idea of the ethics of an encounter and the vision of preschool/school as a potential ethical space.

Studien berör socialt arbete bland muslimer utifrån exemplet Abu Nur som är en större moské i norra Damaskus. En särskild fördjupning har gjorts av verksamheten kring yatiim, barn vars far har dött, som i studien benämns som de faderslösa barnen. Studiens frågeställningar är: Vilka målgrupper riktas det sociala arbetet mot? Hur bedrivs det sociala arbetet? Vilka religiösa erfarenheter påverkar det sociala arbetets utformning? Studien är en etnografisk fallstudie på kvalitativ grund där informationen baseras på intervjuer och deltatagande observation som insamlats under en 7-veckorsperiod hösten 2007. Studien betraktas som grundforskning och resultatet presenteras i deskriptiv form. Abu Nur representerar ett specifikt andligt budskap utformat av den numera avlidne Shejk Ahmad Kuftaro som utarbetade en modern islamtolkning med stöd av den sufiska traditionen. Abu Nur bedriver verksamheter främst inom dawa, utbildning samt socialt arbete. Det sociala arbetet sker genom Ansar som är en av landets största välgörenhetsorganisationer. Ansar bedriver ett omfattande och strukturerat socialt arbete som erbjuder behövande människor stöd inom många livsområden. De målgrupper som Ansars sociala arbete riktas mot är främst studenter, fattiga och faderslösa barn. Majoriteten av dem som erhåller stöd är kvinnor och barn. Målgrupperna tillkommer i ett samspel mellan mänskliga behov, donatorers intentioner, myndigheternas riktlinjer och Abu Nurs egna intentioner och möjligheter att realisera sociala projekt. Studien visar att det finns en stark koppling mellan det sociala arbetet som Ansar bedriver och den andliga tradition Abu Nur representerar. Stödet till studenterna är främst riktat mot kursavgifterna men ger också en mindre grupp studenter möjlighet till kost och logi för en låg kostnad. Stödet till de fattiga utgörs främst av ekonomiskt stöd men även annan form av materiellt stöd samt viss utbildning erbjuds. Verksamheten kring de faderslösa barnen är indelad i två sektioner. Den externa sektionen erbjuder stöd till 1800 barn som bor hemma hos sina mödrar eller släktingar. Man har utarbetat ett program vilket erbjuder de faderslösa barnen stöd inom flera livsområden som kontant ekonomiskt stöd, mat, kläder, hälsovård, föräldrastöd, utbildningsstöd, fritidsaktiviteter samt stöd i social interaktion och inre utveckling. Delar av stödet förmedlas genom en veckobaserad gruppverksamhet för barn och mödrar. Den andra sektionen består av ett barnhem, Dar ar-rahme, för 150 flickor i åldern 4-13 år. Dar ar-rahme är ett nystartat barnhem vars sociala struktur baseras på ett lägenhetssystem, inspirerat av SOS-barnbyar, i syfte att eftersträva en familjekänsla. Barnen är fördelade på 12 lägenheter där en personal i varje lägenhet lever med barnen under medlevarskap. Dar ar-rahme erbjuder barnen stöd inom motsvarande områden som den externa sektionen men är mer heltäckande. Kärlek som faktor i behandlingsarbetet var ett påfallande inslag i bägge sektionernas arbete med de faderslösa barnen och deras mödrar. Inom bägge verksamheter så eftersträvade man att bemöta barnen med kärlek bl.a. med stöd av hadithen om att smeka det faderslösa barnets huvud. Kunskapsförmedling är ett annat viktigt behandlingsinslag för de faderslösa barnen där de dels får stöd i skolarbetet men också i social interaktion som inre utveckling. Att bidra till samhällsutveckling är ett genomgående inslag i Abu Nurs verksamhet i stort och återspeglas även i det sociala arbetet. Tydligast kommer det till uttryck i verksamheten på Dar ar-rahme där man bär visionen att det framgångsrika samhället kan byggas genom de faderslösa barnen. / موجز الدراسة تتطرق هذه الدراسة إلى العمل الاجتماعي بين المسلمين متمثلا بمسجد أبو النور , و هو مسجد كبير يقع في شمال دمشق. و قد تم إجراء بحث معمق عن النشاطات المتعلقة بالأيتام, و التي أطلقت عليهم هذه الدراسة ب ”الأطفال فاقدي الآباء”. و تناقش هذه الدراسة الأسئلة التالية: ما هي الفئات التي يتوجه إليها العمل الاجتماعي؟ و كيف يدار هذا العمل؟ و ماهي المنطلقات الدينية التي يرتكز عليها هذا العمل ؟ هذه الدراسة عبارة عن بحث إثنوغرافي ثقافي. قد تم جمع المعلومات فيه عن طريق المقابلات والملاحظات خلال المشاركة العملية في النشاطات خلال رحلة 7 أسابيع في خريف عام 2007. و تعتبر هذه الدراسة كمبحث أولي , و يتم رواية ما توصل إليه من نتائج يمثل مسجد أبو النور رسالة روحية مميزة أرسى دعائمها الشيخ الراحل أحمد كفتارو الذي ابتكر تفسير حداثي للإسلام معتمداً على الطريقة الصوفية. و يشرف مسجد أبو النور على عدد من النشاطات أهمها في مجال الدعوة , و التعليم , بالإضافة إلى الرعاية الاجتماعية من خلال منظمة الأنصار الخيرية. و منظمة الأنصار الخيرية واحدة من أكبر المنظمات الخيرية الموجودة في البلد , و تدير نشاط خيري مكثف و منظم لتقديم الدعم و المساعدة على مختلف أشكالها للفئات المحتاجة. ويشكل الطلاب , و الفقراء, و الأطفال فاقدي الآباء الفئات الرئيسية التي يتوجه عمل الانصار الاجتماعي إليها. و القسم الأعظم من الذين يتلقون الدعم هم النساء و الأطفال. و يتم فرز هذه الفئات و تقديم المساعدة لها بالتنسيق بين الحاجات الإنسانية , و نوايا المتبرعين, و الجهات الحكومية , و إمكانيات مسجد أبو النور و خططه لتنفيذ العمل الاجتماعي. و تظهر هذه الدراسة الصلة الوثيقة بين العمل الاجتماعي الذي تديره جمعية الأنصار الخيرية و التيار الروحي الذي يمثله مسجد أبو النور و يقدم الدعم للطلاب بشكل عام عن طريق تخفيض تكلفة الدراسة , و لكن هناك مجموعة أقل من الطلاب يمكنها الحصول على السكن و المعيشة بأسعار مخفضة. و تتلقى شريحة الفقراء الدعم و المساعدة المالية بشكل رئيسي و يتعدى الدعم إلى مناح أخرى أيضاً مثل الدعم الدراسي. و يقسم العمل الأجتماعي المتوجه نحو الأطفال فاقدي الآباء إلى قسمين: 1ـ قسم خارجي : و تقدم من خلاله المساعدة إلى 1800 طفل يعيشون في كنف أمهاتهم أو الأقارب. و تشمل المساعدة شتى احتياجات الحياة المختلفة عن طريق برنامج منظم يشمل المساعدة المالية, و الطعام, و الملابس , و الصحة , و مساعدة أولياء الأمور, و الدعم الدراسي , و نشاطات أوقات الفراغ, و بالإضافة إلى المساعدة في الاندماج و التفاعل الاجتماعي, و زيادة الثقة في النفس. و يتم إدارة مجموعة عمل أسبوعية لإيصال الدعم إلى مستحقيه. 2ـ ميتم ”دار الرحمة”: و تعيش فيه 150 طفلة تتراوح أعمارهن بين 4 و 13 عام. و دار الرحمة عبارة عن ميتم شيد حديثا , و يحاكي بناءه الاجتماعي نظام الشقق المستوحى من قرى الأطفال إس أو إس , و يهدف إلى خلق جو أسري. و تتوزع الطفلات على 12 شقة حيث تتواجد مشرفة في كل شقة تعيش مع الطفلات بشكل متواصل . و يقدم دار الرحمة دعم مماثل للقسم الخارجي , و لكن بشكل أكثف و أشمل. و يعتبر الحب عامل مهم و ملاحظ في التعامل في كلي القسمين مع الأطفال فاقدي الآباء و أولياء أمورهم. و يتم السعي في ورشات العمل إلى معاملة الأطفال بمحبة و ود مستلهمين الأحاديث النبوية التي تحث على الإحسان إلى الأطفال فاقدي الآباء. و تعتبر التوعية العلمية عنصر مهم آخر في التعامل مع الأطفال فاقدي الآباء, حيث لا يقتصر الدعم على المساعدة في الواجبات الدراسية بل يتعداه إلى التفاعل الاجتماعي لتكوين الشخصية و رفع الروح المعنوية. و تعتبر المساهمة في تطوير المجتمع الهدف الرئيسي في ورشات عمل أبو النور و ينعكس ذلك في العمل الأجتماعي. وهذا يتجلى بوضوح من خلال العمل في دار الرحمة حيث يحمل القائمون على العمل هناك الرؤية أن بإمكان الأطفال فاقدي الآباء بناء مجتمع ناجح.

Huvudsyftet med avhandlingen är att förstå hur människor tänker om och hanterar kärlek, sexualitet och hälsa i sina vardagliga liv på landsbygden i nordöstra KwaZulu Natal i Sydafrika. Målet är att förstå vad kärlek innebär för dem, men också hur större samhälleliga processer påverkar erfarenheter av kärlek, hälsa och relationer. Studien baserar sig på sex månaders etnografiska fältstudier bland framförallt åtta familjer. Data samlades in genom deltagande observationer och öppna intervjuer. Vid sidan om familjerna intervjuades tio örtdoktorer. Materialet består av 60 bandade intervjuer och cirka 340 sidor fältanteckningar. Analysen visar att man talar mer om kärlek i termer av respektfulla handlingar och en social ordning än om kärlek som en känsla. Kärleken är visserligen känslofull, men talet om respektfulla handlingar som kännetecknet på kärlek visar att invånarna ser sig som djupt beroende av varandra. Individen definieras av en väv av relationer där även förfäderna, både levande och döda, ingår. Kärlek mellan två individer hänger därför intimt samman med släkten och relationer i närsamhället, vilket skapar tillhörighet men också utsatthet. Kärleksmediciner tillverkade av örter utgör en möjlig väg att stärka ett förhållande eller att vinna någons kärlek. Berättelser om kärleksmediciner visar emellertid vad människor drabbas av och vad som anses vara ett omoraliskt agerande, vilket ger förklaring och lindring i svåra situationer men också lyfter fram att strukturella omständigheter under vilka människor lever behöver förändras. Kolonisation, apartheid och under senare år demokratisering har inneburit radikala förändringar för kärleks- och familjerelationer. Män, och fler och fler kvinnor, försörjer sig som migrantarbetare, vilket har lett till en uppsplittring av familjen mellan stad och landsbygd och skapat nya slags försörjningsnätverk. Förändringarna har lett till svårigheter med att visa kärlek i handling och till efterfrågan på nya sorters handlingar som bevis på kärlek. Arbetslöshet och sjukdomar utgör dock det allvarligaste hotet mot kärleken. I brist på effektiva åtgärder mot aids åberopar människor en tydligare moralisk ordning och försöker finna alternativa vägar att skydda sig. För att lyfta fram både det individuella och det gemensamma ansvaret för sexuella relationer och för att stärka flickors position har invånarna skapat en ritual för att kontrollera flickors oskuld, som en preventiv snarare än en diagnostisk åtgärd. En välkänd historisk ritual som lyfter fram oskuldens och kollektivets betydelse används i en modern strategi för att försöka hejda spridningen av aids och göra kärleken möjlig. Studien lyfter fram hur både inomstatliga och västerländska projekt som syftar till att förbättra zulufolkets situation grundar sig i perspektiv och föreställningar som är främmande för dem, och ibland krockar med deras sätt att uppfatta kärlek, relationer och sexualitet. Invånarna ser ömsom nya möjligheter, ömsom försöker de bevara sin tidigare moraliska ordning, men framförallt transformerar de sin specifika förståelse av hur samlevnad fungerar till dagens behov och villkor. / The main purpose of this study is to investigate how people think about and manage love, sexuality and health in their daily lives in northeastern rural KwaZulu Natal. The goal is to understand what love means to them, as well as how bigger social processes influence experiences of love, health and relationships. The thesis is based on six months of ethnographic field studies concentrated around eight families. Data were gathered through participant observations and open-ended interviews. Ten traditional healers were also interviewed. Data comprises 60 tape-recorded interviews and about 340 pages of fieldnotes. The analysis shows that people speak about love in terms of respectful actions and a social order rather than in terms of love as an emotion. Certainly love is about feelings, but the view that respectful actions are the primary signs of love reflects the way in which people see themselves as deeply dependent on one another. The individual is woven into a web of relationships where even the ancestors are an integral part. Thus love between two individuals is intimately connected to the family and to wider social relations in a way that creates a sense of belonging but also vulnerability. Love medicines made from herbs offer one way to strengthen a relationship or win somebody’s love. However, stories about love medicines reveal what trials people face, what they see as amoral actions, and in addition provide explanations and comfort as well as point out that structural circumstances under which people live need to be changed. Colonisation, apartheid policies, and more recently democratization have all led to radical changes for love and family relations. Men and increasingly women have been drawn into migrant labor, dividing families between rural and urban areas and creating new types of support networks. These changes have obstructed individuals’ ability to show love through actions and also led to individuals expecting new types of actions as proof of love. The most serious threats to love, however, are unemployment and sickness. In the absence of effective measures against aids people refer to a more distinct moral order to find alternative ways to protect young people. To emphasize both the individual’s and the community’s responsibility for sexual relations, and to strengthen girls’ position, Zulu have created virginity testing as a preventive ritual more than a diagnostic measure. An old tradition that emphasizes the status of virgin girls and the significance of the collective is used in a modern strategy to try to combat the spread of aids and to make love possible. The study emphasizes how both South African and Western projects that aim to improve the situation for the Zulus are grounded in perspectives and ideas that are unfamiliar to them, and sometimes collide with how they perceive love, relationships and sexuality. The interviewees sometimes see new possibilities, sometimes try to preserve their old moral order, but most of all work to transform their specific understandings of love and life to meet today’s needs and conditions.

The purpose of the study is to describe and research students roate into the programme, and what it means to students to follow a special secondary school course. The students attended a small specail needs teaching group based on the neuropsychiatric diagnosis of Asperger´s syndrome, which had been made during their years at school. In this connetction, the study will also clarify and analyse the interface between the organisation of a secondary school and the special needs students, from the players´persepctive where the student´attendance at school forms the basis of their education. The students already had a negative image of themselves as pupils before starting their secondary scool education and the learning environment in which they participated in secondary school. Attandance becomes another turning point in the students´statements about their time at school. The experience of being at school has changed. From their perspective- "an inner perspective"- both the courses they had taking, and the school environment, is emphasised as something positive. The fact that affiliation to the programme is positive is an ongoing feature in students´statements. Identification with friends of similar age, who have comparable experinces, above all in relation to school, is emphasised by most students as something positive. Studnets´feeling of communityis based on the knowledge that the reason why they are on programme is because they have had different problems in relation to school. For students, the environment is a type of identity- creating forum, where students with the same problems can undertake their education. The diagnosis plays a central part in how students perceive themselves in relation to school and the obstacles they face.

The dissertation studies how 16 Swedish middle-class parents understand and form their parenthood in everyday life. The focus is set on how they involve themselves in their children’s care and education, and how parental identities are negotiated in relation to cultural norms on parenthood. The analysis is based on qualitative methods, in particular interviews and participant observation with video camera in eight families. The study, which is inspired by poststructuralist perspectives on identity formation, shows that the informants position themselves in relation to a norm on involved parenthood, which is negotiated differently depending on social context and gender. The dissertation includes four empirical studies. The first focuses on the subjectivities and dilemmas that are created by parents’ strategies to manage time and childcare. The strategies render everyday life more effective, but the parents also want to be child-centered, which forces them to balance between positions as involved and uninvolved parents. The second study examines how the fathers negotiate their involvement in household work, childcare and time with children. To great extent, they follow the discourse on gender-equal and involved fatherhood, but they at times resist it through drawing on notions of child-centeredness, kinship, and a gendered division of labor. The third study focuses on how parents and teachers negotiate children’s education and rearing. Study four shows how the parents position themselves as involved parents in relation to their children’s homework. In conclusion, the dissertation shows that the parents idealize time spent with the children, but that in everyday life it is hard to get this time. Instead, much time is spent for the child, that is, doing household work and childcare. In both cases, time is child-centered, but time with the child is by the parents seen as “more” involved time. / Avhandlingen studerar hur 16 svenska medelklassföräldrar förstår och utformar sitt föräldraskap i vardagen. Särskilt fokuseras på hur de engagerar sig i sina barns omsorg och skolgång, samt hur föräldraidentiteter förhandlas i relation till kulturella normer kring föräldraskap. Analyserna är baserade på kvalitativa metoder, med intervjuer och deltagande observation med videokamera i åtta familjer. Studien, som är inspirerad av poststrukturalistiska perspektiv på identitet, visar att informanterna positionerar sig i relation till en norm om engagerat föräldraskap. Denna förhandlas dock i relation till kön och social kontext. Avhandlingen omfattar fyra delstudier. Den första fokuserar på de subjektiviteter och dilemman som skapas av föräldrarnas strategier för att hantera tid och barnomsorg. Strategierna effektiviserar vardagen, men föräldrarna vill samtidigt vara barncentrerade, vilket gör att de måste balansera mellan positioner som engagerade och icke-engagerade föräldrar. Den andra delstudien undersöker hur männen förhandlar sitt engagemang i hushållsarbete, barnomsorg och tid med barnen. De följer till stora delar den samhälleliga diskursen om jämställt och engagerat faderskap, men omdefinierar den genom att dra på föreställningar om barncentrering, släktskap och könsarbetsdelning. I den tredje studien undersöks hur föräldrar och lärare förhandlar om barns utbildning och fostran. Delstudie fyra visar hur föräldrarna positionerar sig som engagerade föräldrar i förhållande till sina barns läxor. Avhandlingen visar sammanfattningsvis att föräldrarna idealiserar tid som spenderas med barnen, men att det i vardagslivet är svårt att få denna tid. Istället ägnas mycket tid för barnet, det vill säga hushållsarbete och barnomsorg. I båda handlar det om barncentrering, men föräldrarna uppfattar tid med barnet som ”mer” engagerad tid.

This thesis aims to understand and explain the importance that prostitution forums have for the exercise of power and influence in the area of prostitution. It also seeks to clarify how these forums developed and were able to occur within a Swedish context. Sweden was the first country to legislate to criminalise only the buying, but not the sale, of sexual services. Social work provisions aims to get people out of prostitution. The thesis is based on an ethnographic study of the three largest Swedish prostitution forums during a two-year period. The empirical material consists of both quantitative participant and content analysis and field notes from observation of the interactions on the forums. The theoretical framework is based mainly on A Theory of Fields by Neil Fligstein and Doug McAdam. It focuses on the collective action on - and between - fields and how institutions are reproduced and changed.   The results show that most of the content was published by a smaller group of actors. The interaction can be divided into the following subjects: social shims; information; negotiations and rules; advice and support; viewpoints on the forum as well as discussion on prostitution and its regulation. Moreover, the study shows that the forums enabled both sex service providers and sex clients to meet collectively, pursue common interests and discuss which rules should prevail in the prostitution market. Providers also pursued self-organised harm reduction social measures. This form of self-help was also sanctioned by a municipal prostitution unit, which can be interpreted as if it acted in a contrary direction to the government’s prostitution policy. The actors in the forums perceived themselves to be stigmatised by society, where sex service providers to a greater extent than sex clients, described a form of stigma. In the forums they could, however, feel a sense of belonging. The actors perceived themselves to be monitored by the Swedish state and they collectively self-regulated the interaction. Sex service providers and sex clients also co-operated, on occasions, with the Swedish state in order to jointly combat child prostitution, human trafficking and organised crime.