Syftet med denna studie är att belysa förskolepersonalens beskrivningar om och hur de hanterar uppdraget som de är ålagda att arbeta efter, samt hur personalen tolkar begreppet omsorgssvikt. Studien lyfter fram olika former av omsorgssvikt samt hur dessa kan visa sig hos barn och vilka tecken som är vanligast i respektive form av omsorgssvikt. Studien redogör även för Killéns (2014) överlevnadsstrategier som återfanns i många av förskolepersonalens beskrivningar. Studien utgår från ett hermeneutiskt perspektiv som bygger på förståelse och tolkning av någons upplevelser och erfarenheter. Studien bygger på intervjuer som sedan analyserats med hjälp av meningskoncentrering och meningstolkning som analysmetod. En egen analysmodell konstruerades med hjälp av Killéns överlevnadsstrategier. Personal inom förskolan är medvetna om att barn utsätts för omsorgssvikt och att de som verksamma inom förskolan har en anmälningsskyldighet. Studien visar på att det råder en osäkerhet om vad begreppet omsorgssvikt innefattar och vad uppdraget innebär. Problem uppstår om personalen inte känner sig trygga i sin roll att anmäla, socialtjänsten får då inte möjligheten att hjälpa familjer eftersom oron inte kommer till deras kännedom. Studiens resultat visar även att personal inom förskolan använder sig av Killéns överlevnadsstrategier när de beskriver sitt uppdrag, och hur de ser på begreppet omsorgssvikt. Problematiken här blir att när förskolepersonalen tillämpar dessa överlevnadsstrategier i sitt förhållningssätt, försvårar det uppdraget. Resultatet visar även att personal inom förskola många gånger söker efter tecken som tyder på att barnet inte befinner sig i en omsorgssviktsituation och att de därmed inte behöver göra en orosanmälan. Det blir tydligt av studiens resultat att förskolepersonalen behöver ges möjlighet till kompetensutveckling, med tanke på den osäkerhet som råder.

Syftet med studien är att studera hur förskolepersonals delaktighet i barns lek ser ut och vad som händer med leken när personal deltar och inte deltar i barns lek. Empirin samlades in genom deltagande observationer på en förskola. I analys och tolkning användes Deweys pedagogik om interaktionen mellan personal och barn. Resultatet visar att förskolepersonal ständigt är delaktig i barns lekar där de ibland är delaktig i leken och ibland finns närvarande vid leken och observerar den. Personalen var lyhörd i barns lekar, deras delaktighet bidrog till att barnen kunde utvecklas på ett lustfyllt sätt genom leken. Slutsatsen är att det är en ständig balansgång för förskolepersonalen där de är delaktiga i leken samtidigt som leken utgår från barnens intressen.

I och med det stillasittande samhälle som råder belyser denna studie vikten av förskolans betydelse för barnens möjligheter till motorisk aktivitet och utveckling. Syftet var att undersöka sex olika förskolegårdar genom fotodokumentation som sedan analyserats för att se vilka möjligheter till motorik som erbjöds. För att få fram förskolepersonalens förhållningssätt, kunskap och uppfattningar kring förskolegårdens utformning, motorisk aktivitet och dess utveckling samt redskapens betydelse genomfördes respondentintervjuer. För att kunna belysa skillnader kring detta utifrån utbildningsbakgrund deltog förskollärare, barnskötare och barnpedagog. Genom denna kvalitativa metod utgick vi från ett sociokulturellt perspektiv där lek, miljö, samspel och dess redskap har stor betydelse för barnens utveckling och lärande. Vi använder oss även av centrala begrepp kontinuerligt genom studien: motorik, motorisk utveckling, fysisk aktivitet samt motorisk förmåga. I arbetet presenteras vad tidigare forskning och litteratur uttrycker kring ämnet motorik, förskolegårdens utformning och förskolepersonalens betydelse. I studien framkommer två separata delstudier som analyserats tematiskt och gav sin utgångspunkt i en gemensam diskussion och konklusion. Det visade sig i arbetet att det är traditionella förskolegårdar som ger barnen varierade möjligheter till att stimulera motorisk aktivitet och utveckling. Detta innebär bland annat plana, släta ytor, grönområden, asfalterade vägar, målade aktivitetsbanor samt någon form av naturmaterial som träd, stubbar och stenar. De fasta redskapen visade sig vara liknande på alla sex undersökta förskolegårdar i form av klätterställning, gungor, kullar, sandlådor och rutschkana. Förskolepersonalen och dess utbildningsbakgrund har en stor betydelse för hur man använder utemiljön och dess redskap för att utmana barnen mer. Det är viktigt att inte bara se och ta för givet att barnen är aktiva i sin utevistelse utan de är mer stillasittande än man tror.

Syftet med denna studie var att undersöka hur förskolepersonal beskriver och undervisar om hållbar utveckling. Metoden som används var en flermetodsforskning och datainsamling har skett genom en enkätundersökning, för att kunna besvara studiens frågeställningar. Studien har utgått från det teoretiska perspektivet intra-aktiv pedagogik. Resultatet visar att majoriteten av förskolepersonalen inte undervisar om hållbar utveckling som en helhet utifrån en social, ekonomisk och ekologisk dimension. Vad barn blir erbjudna för lärmiljö påverkar deras lärande om hållbar utveckling. Slutsatsen är att förskolepersonalen undervisar om olika dimensioner av hållbar utveckling men definitionen av vad det innebär skiljer sig åt.

Syftet med studien är att undersöka föreställningar om leken i förskolan där fokus är förskollärares roll och styrning i leken. Empirin utgår från kvalitativa intervjuer i form av fokusgrupper och individuella intervjuer med förskollärare verksamma i svenska förskolor. Studiens analysarbete bygger på en diskursanalys. Resultatet synliggör att det är det kollektiva och sociala barnet som betonas i definitioner om barns lek. De föreställningar som konstruerar förskollärares roll och styrning i barns lek bygger på omsorg, demokratifostran och makt. Föreställningar om ålder och barns behov utifrån utvecklingsstadier är även framträdande i synen på vilka sätt barn leker och hur förskollärare ska förhålla sig till, och styra leken. Olika roller har framkommit; rollen som ledsagare, rollen som gränssättare och rollen som den tillmötesgående förskolläraren. Vidare diskuteras hur förskollärares styrning av lek kan förstås. Analysen synliggör en omsorgspräglad diskurs, en framåtsyftande diskurs samt en diskurs om institutionens ofrihet.

I läroplanen för förskolan (Skolverket, 2018) har lekens betydelse förtydligats där den beskrivs i ett eget avsnitt som en central och viktig del i undervisningen. Under den verksamhetsförlagda utbildningen upplevde vi vid tillfällen att leken betraktats som oviktigt tidsfördriv av vårdnadshavare och vid avsaknad av personal eller dokumentation synliggörs inte lekens betydelse. Syftet med examensarbetet var att synliggöra och jämföra förskolepersonals samt vårdnadshavares resonemang kring lekens betydelse i förskolan och hur lekens betydelse kommuniceras genom dokumentation. Vi använde oss av tre frågeställningar för att besvara examensarbetets syfte vilka var: Hur resonerar förskolepersonal och vårdnadshavare kring lekens betydelse i förskolan? Hur synliggörs leken i förskolepersonalens dokumentation? Hur förmedlar förskolepersonalen dokumentationen av lek till vårdnadshavare? Det empiriska materialet samlades in genom två webbaserade enkäter, där två förskolor deltog med både personal och vårdnadshavare. Resultatet utgjordes av en tematisk analys där teman skapades utifrån examensarbetets frågeställningar och teoretiska perspektiv. Resultatet av examensarbetet visade att vårdnadshavarna hade mycket kunskap om lekens betydelse i förskolan och att deras tankar till stor del överensstämde med förskolepersonalens resonemang, samt gick i linje med läroplanen för förskolan. Att leken uppfattades som endast ett tidsfördriv av vårdnadshavare har med bearbetningen och analysen av resultatet förändrats, då många av vårdnadshavarna såg vikten av lekens betydelse för barnens utveckling och lärande. I undervisningen är dokumentationen som kulturellt redskap viktig för att förstå barns lärande i leken och hur man vidare kan utmana deras lärande inom den proximala utvecklingszonen men resultatet visade att synliggörandet av lekens betydelse för vårdnadshavare var bristfällig.

No description available.

Syftet med undersökningen var att undersöka hur förskolepersonal i förskolan upplever och förhåller sig till arbetet med konflikthantering barn emellan. Undersökningen tog stöd i det postmoderna perspektivet och framför allt i Lévinas teori. En kvalitativ forskningsansats valdes, med semistrukturerade intervjuer av åtta förskolepersonal. Undersökningsresultatet visade att konflikter mellan barn betraktades som vardagliga händelser och som en viktig del av förskolepersonalens uppdrag samt att kommunikation hade en huvudroll inom konflikthantering för förskolepersonalen. Förskolepersonalen var medveten om vikten av utbildning, kompetenser och utvärdering inom konflikthanteringsarbetet. Undersökningens slutsats var att den intervjuade förskolepersonalen visade engagemang i ämnet och strävade efter att ge barnen de bästa möjliga verktygen för att både hantera sina konflikter och bygga hållbara sociala relationer. Slutsatsen betonade betydelsen av att ge en riktig plats till utvärderingen av förskolepersonalens konflikthanteringsarbete samt att ett gemensamt förhållningssätt inom konflikthantering anses vara mer optimalt.

Syftet med denna studie var att studera förskolepersonalens uppfattningar av introverta barn. Genom semistrukturerade intervjuer synliggjordes förskolepersonalens uppfattningar kring fenomenet. Resultatet visade att förskolepersonalen uppfattade exempelvis att en trygg anknytning kan främja de introverta barnen på förskolan samt att de kan behöva stöttning i olika sammanhang. Resultatet visar också att förskolepersonalen upplevde att det var en utmaning att uppmärksamma de introverta barnen i en stor barngrupp. Andra utmaningar som förskolepersonalen upplevde kunde påverka de introverta barnen var exempelvis samhällets extroverta norm. Studiens resultat har analyserats genom Meads interaktionistiska perspektiv samt ett normkritiskt perspektiv. Slutsatsen pekar på att förskolepersonalen bör vara medveten om de introverta barnets behov och vilka pedagogiska strategier som kan inkludera de introverta barnen i förskolans utbildning.

Syftet med studien är att undersöka hur förskolepersonal utvecklar barns språk i fri lek på förskolan. Studien har sin utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet och studien beaktar teoretiska begrepp som är relevanta för studiens analys. Studien utgår från en triangulerad metod, då svaren från enkätundersökningen analyseras utifrån en kvantitativ- och kvalitativ forskningsansats. Resultatet visar hur studiens förskolepersonal menar att närvarande förskolepersonal i fri lek är betydelsefullt för att stötta barns språkutveckling. Det framkommer även i resultatet att förskolepersonalen betraktar en utformad lärmiljö och tecken som stöd som viktiga verktyg i främjandet av barns språk i fri lek. Slutsatsen synliggör att närvarande förskolepersonal kan bidra med nya begrepp och öka barns ordförråd och därmed utvecklas barns språk. Slutsatsen speglar även svårigheten där brist av tid gör att förskolepersonal inte kan delta i barns fria lek, vilket försvårar stöttningen av barns språkutveckling i fri lek.