Forskning visar en ökad risk för förskolepersonal att drabbas av hörselnedsättning och andra hörselproblem trots att ljudnivåerna i förskolan inte uppmätts till över gränsvärdena på 85 dB(A) ekvivalent ljudnivå. Forskning saknas kring mätningar som mäter den centrala auditiva bearbetningsförmågan hos förskolepersonal. Syfte: Huvudsyftet med arbetet är att undersöka huruvida centrala auditiva bearbetningsproblem samt perifer hörselnedsättning föreligger hos studiepopulationen bestående av förskolepersonal. Metod: 19 kvinnor mellan 27–63 år, från åtta förskolor i Örebro kommun deltog i studien. Datainsamling gjordes via en enkät, tonaudiometri, tal i brus-mätning, gaps in noise (GIN) och dikotiska lyssningstest. Deltagarna delades in i två grupper baserat på hur de skattade sin hörsel. Mätvärden jämfördes med normvärden, data analyserades även statistiskt. Resultat: Elva deltagare hade resultat som avvek från normvärden på dikotiskt lyssningstest med stavelser som stimuli, nio deltagare hade resultat som avvek från normvärden på GIN. Sex deltagare hade lätt hörselnedsättning sett till deras tonaudiogram, medelvärdena skiljde sig knappt från en åldersmatchad referenspopulation. Populationen hade bättre värden än förväntat på tal i brus. Deltagare som skattade sin hörsel som mindre bra hade genomgående sämre medelvärden på mätningarna. Slutsats: De mätningar där flest deltagare hade avvikelser från normvärden var GIN och dikotiskt lyssningstest med stavelser som stimuli. Detta kan indikera en nedsatt central auditiv bearbetningsförmåga men även vara en följd av ålder och av att några deltagare hade perifer hörselnedsättning.

No description available.

Denna studie granskar förskolepersonals erfarenheter kring yngre barns anknytning i stora barngrupper. Studien utgår från förskolepersonalens perspektiv, mer specifikt förskollärare och barnskötare, men undersöker även de yngre barnens förutsättningar vad gäller att bygga anknytningsrelationer med personalen. Följaktligen är studiens frågeställningar: “Hur menar personal i förskolan att barngruppens storlek kan påverka yngre barns förutsättningar för anknytning till dem som personal i förskolan?", "Hur menar personal i förskolan att barngruppens storlek kan påverka deras möjligheter att knyta an till det individuella barnet?”. Studien använder sig av John Bowlbys anknytningsteori som analytiskt verktyg för att förstå den insamlade empirin. Metoden som används i studien är en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer av fem förskolepersonal som är verksamma på en yngrebarnsavdelning i förskolan. Resultatet synliggör att personalen i förskolan upplever att deras samt barnens möjligheter att knyta an till varandra påverkas av en för stor barngrupp då de känner att det inte finns tid till att bygga en ömsesidig anknytning.

Konflikter mellan barn sker dagligen i förskolans verksamhet. Syftet med studien är att undersöka och förstå förskolepersonalens beskrivningar av konflikter och konflikthantering. I studien nyttjades en kvantitativ datainsamlingsmetod som inkluderade öppna och slutna frågor i en enkätundersökning som lades ut i två pedagogiska grupper på medieplattformen Facebook. 120 respondenter har deltagit i studien från alla län i Sverige. Respondenterna består av förskollärare och barnskötare. Studiens resultat har bearbetats med hjälp av en innehållsanalys och diagram har skapats för de slutna frågorna. Resultatet har kommit fram till att konflikthantering är komplext men det finns många bra strategier. Med hjälp av ett förebyggande arbete kan förskolepersonal lära ut rätt verktyg till barn för att hantera konflikter självständigt. Det framgår att förskolepersonalen har olika arbetssätt för att hantera konflikter mellan barn beroende på vilken situation som är aktuell. Två av dem innehöll lågaffektivt bemötande samt fysiska strategier. Slutsatsen är att flertalet av den förskolepersonal som har utbildning menar trots det att kunskaperna inte är tillräckliga för att hantera barns konflikter.

De pedagogiska inomhusmiljöerna som finns i förskolor har en stor betydelse på barnens möjligheter till lärande och utveckling. Syftet med studien är att lyfta fram förskolepersonalens tankar och erfarenheter kring arbetet med den pedagogiska inomhusmiljön i förskolan, men även undersöka hur dessa miljöer kan anpassas för alla barn.  De forskningsfrågor som studien utgår ifrån är: Hur beskriver förskolepersonalen den pedagogiska inomhusmiljön och dess utformning? Vilka faktorer påverkar arbetet med den pedagogiska inomhusmiljön utifrån förskolepersonalens beskrivningar?  Studiens teoretiska utgångspunkt är ramfaktorteori och med ett djupare fokus på ramfaktorteorins fem delar som är: Det pedagogiska ramsystemets ramar, de administrativa ramarna, de resursrelaterade ramarna, de organisationrelaterade ramarna och anknytningsramar. Studiens metod består av en enkätundersökning och en pilotstudie med semistrukturerade intervjuerna som alla genomfördes med verksam förskolepersonal.  I studiens resultat beskriver förskolepersonalen skillnader i kunskap och samsyn och vilken påverkan det har i arbetet med barn, samt vilka möjligheter och hinder som finns. I studiens diskussion lyfts det fram olika faktorer på vad som kan påverka arbetet med barn i behov av stöd och den pedagogiska inomhusmiljön. Studiens slutsats är att arbetet och de anpassningar som förskolepersonalen beskriver att de gör i den pedagogiska inomhusmiljön, skapas utifrån alla barns behov.

Det pedagogiska uppdraget ökar och i takt med detta ökar även barngrupperna, men personal tätheten kvarstår. Förskolepersonalens stress i förskolan är inget som går att förbise. Både äldre och nyare statistik visar attförskolepersonalens stress fortsätter att öka. Vid långvarig stress och utanåterhämtning kan det leda till negativ stress. Negativ stress hosförskolepersonal har en negativ påverkan på förskolans verksamhet, förskolepersonal kan inte uppfylla barns omsorgsbehov och ge dem rätt verktyg till utveckling och lärande. I denna studie undersöks vilka faktorer som har störst påverkan på den negativa stressen hos förskolepersonal samt hur den negativa stressen påverkar förskolans verksamhet. Studien uppmärksammar att stora barngrupper och personaltätheten har en stark koppling till varför mental trötthet, känsla av otillräcklighet och uppgivenhet uppstår hos förskolepersonal. Förskolans verksamhet påverkasnegativt av förskolepersonalens stress då kvaliteten i verksamhetenförsämras.

Syftet med studien var att öka kunskapen om hur förskolepersonal anser att projekt ”Giftfri förskola” har påverkat verksamheten. Sju verksamma inom förskolan i två mindre kommuner intervjuades. Med ett sociokulturellt perspektiv utformades intervjuerna och analyserade att det fanns både positiva och negativa konsekvenser av projektet. De positiva konsekvenserna var ökad medvetenhet, kunskap och kreativitet samt att det bidragit till en tryggare miljö. Den ökade medvetenheten visas vid inköp av nya material då innehållet granskas noga. Den ökade kuskapen har bidragit till ett ökat intresse kring ämnet kemikalier och det anses viktigt att handla giftfritt. Kreativiteten anses fått en större plats i verksamheten då alternativa material fick plockas in för att ersätta det material som slängdes bort. Den största positiva effekten som tolkas utifrån förskolepersonalen är att barnen vistas i en säkrare förskolemiljö då de inte blir utsatta för lika mycket kemikalier som innan projektets start.  De negativa konsekvenserna som visas i studiens resultat är dyrare inköp, färre material, felaktig prioritering och osäkerhet. Giftfria material är ofta dyrare i inköp, vilket i sin tur lett till att det finns färre material på förskolorna. Projektets prioritering ifrågasätts av förskolepersonalen då enbart material stått i fokus, men lokalerna inte setts över. Det finns även en viss osäkerhet hos förskolepersonalen kring vilken forskning de ska lyssna på, då det i efterhand kommit ny som visar att kemikalier inte är farliga.

Studiens syfte är att undersöka hur förskolepersonal definierar lek på förskolan samt hur de talar om barn som inte leker med andra barn. Forskningsläget på ämnet barn som inte leker med andra barn är tvetydig och det finns en diskrepans utifrån vilka konsekvenser det får för barns utveckling av den sociala kompetensen. Då den mesta forskningen utgår ifrån kvantitativa undersökningar kunde vi se en avsaknad av hur förskolepersonal talar om de barn som inte leker med andra barn. Därför valde vi för att besvara forskningsfrågan; Vilka tolkningsrepertoarer i förskolepersonals resonemang framträder kring barn som inte leker med andra barn att utgå ifrån en kvalitativ fokusgruppsintervju metod. Den vetenskapsteoretiska utgångspunkten är socialkonstruktionism där diskursanalys och diskurspsykologi använts som analysmetod. För att producera data till studien har två fokusgruppsintervjuer med totalt sju deltagare genomförts. Resultatet visar att de tolkningsrepertoarer som framträder är de vuxnas överordnade ställning kring leken, exkludering av det enskilda barnet med hänsyn till kollektivet, det normbrytande barnet och att alla barn vill leka. Studiens slutsats är att barn som inte leker med andra barn ses som en utmaning för förskolepersonalen där de barn som inte leker med andra barn konstrueras som ”speciella”, ”brötiga” och som saknar de sociala koderna samt en oförmåga att tyda leksignaler från andra barn.

The purpose of this study was to investigate how kindergarten teachers look at their obligation to report and the possibilities and obstacles they see in reporting a child they think might be a victim of maltreatment. This study has a qualitative approach and six interviews were conducted with the help of both managers of kindergartens and kindergarten teachers. To analyse the empirical data that revealed itself during the interviews we used Johanssons (2007) and Svensson, Johnsson och Laanemets (2008) definition of discretion and the concept of “street level-bureaucrats”. The result showed that our informants experienced the meeting with children who they suspect is being maltreated is important and emotional and they thought that they had a moral responsibility towards these children. It also showed that the relationship the teachers had with the children's parents made a difference in how to act about reporting or not. Its also showed that the workplace itself and the knowledge and experience you have could interfere with reporting. In conclusion we think that more studies should be done in this area and that more knowledge about this should be included in education, which our informants also agreed on.

Syftet med denna studie är att bidra med kunskapen om vilken innebörd läroplansbegreppet ”enkla kemiska processer” fått i förskolans naturvetenskapliga undervisning. Empirin samlades in genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer av förskolepersonal, fördelat på sex förskollärare och fyra barnskötare. Resultatet visade att förskolepersonalen främst betonade undervisning om kemiska processer i syfte att förbereda barnen för framtida skolgång och ge positiva känslor för ämnet. Förskolepersonalen kopplade begreppet ”enkla kemiska processer” med undervisningsaktiviteter som är associerade med vatten, bakning, bakpulver, färg samt naturen som redskap. Resultatet visade även att kemiundervisning sker både planerat och spontant i verksamheten, samt att förskolepersonalen anser att kemiundervisningen ska genomföras utifrån barnens intresse och nyfikenhet, där det ska ske på ett lustfyllt sätt tillsammans med medforskande pedagoger.  En slutsats av studien är att förskolepersonalen har många tankar om vad ”en enkel kemisk process” är och hur det undervisas i förskolan, men att kemiämnet inte prioriteras i den dagliga verksamheten och att anledningen bland annat är att ämnet anses svårt. / The purpose of this study was to contribute knowledge about the meaning of the curriculum concept ”simple chemical processes” in preschool science teaching. The data was collected through qualitative semistructured interviews with preschool staff, consisting of six preschool teachers and four childminders. The study showed that the preschool staff mainly emphasized the importance of teaching chemical processes as preparation for the children's future schooling and encouragement of a positive attitude towards the subject chemistry. The preschool staff linked the concept of ”simple chemical processes” with teaching activities involving water, baking powder, baking and paint. They also linked the concept to changes in the natural world. The results also showed that chemistry teaching took place in both a planned and spontaneous way, and that the preschool staff believed that chemistry teaching should be based on the children's interest and curiosity. They believed that it should be undertaken in a fun way together with other involved educators present. One conclusion of the study is that the preschool staff varied in their interpretation of "simple chemical processes" and how they were taught in preschool. Chemistry teaching was not given high priority, according to the preschool staff, one of the reasons being that the subject was considered difficult.