Syftet med denna undersökning var att granska regeringens motiveringar för den tillfälliga lagen om begränsade möjligheter att beviljas uppehållstillstånd i Sverige. Genom att applicera en version av Faircloughs kritiska diskursanalys har undersökningen ämnat avslöja diskursiva praktiker som har lett till en begränsad rätt till familjeåterförening i Sverige. Hur kan regeringens motiveringar förstås som diskursiva befästningar av makt? På vilka sätt har regeringens diskurs relaterad till familjeåterförening förskjutits? Propositionen för lagen har utgjort undersökningens primärmaterial. De huvudsakliga fynden var regeringens sätt att påkalla en nödsituation i Sverige inom vilka begränsningarna av rätten till familjeliv tycks legitimeras, följt av en diskursiv förskjutning i regeringens diskurs som har skiftat från rättighetsbärarens perspektiv till ett perspektiv som grundas i Sveriges intresse av en reglerad invandring genom lagstiftning. Slutsatserna som har dragits är att regeringens diskursiva praktiker tydlig avviker från tidigare accepterad praktik inom diskursordningen samt att detta påvisar en oroväckande maktutövning. / The purpose of this thesis was to examine the Swedish government’s justifications for the temporary law on restrictions of the possibility to obtain a residence permit in Sweden. By applying a version of Fairclough’s critical discourse analysis, the thesis sought to unveil the discursive practices that justified the limitations of the right to family reunification in Sweden. In what ways can the justifications be understood as a discursive form of power? How has the governments discourse on family reunification changed? The proposal for the law constituted the study’s primary material. The primary findings consist of, first, a way by the government to proclaim an emergency situation in which the limitations of the right to family life are seemingly justified. Second, the governments discourse on asylum law has shifted from the rights-bearer’s perspective to the perspective of Swedish interests in upholding regulated immigration by law. The conclusion is that the discursive practice entertained by the government deviates from previously accepted practice and is showing an alarming display of power.

This study analyses the frames and discourses in different news media reporting on the same events in news outlets in Canada, the US, and Sweden. This was done by analysing both digital-born media and legacy media. The theoretical framework consists of theories about discourse, framing, media logics, the economic prerequisites for journalism, and environmental journalism. The aim is to find what frames, discourses, tone and what voices are being heard in the news coverage of Greta Thunberg’s climate protest, the migrant caravan, and the UN report on climate change released in 2018. Also, differences in the different media are analysed. This is done through discourse analysis by using Fairclough’s CDA and the three-dimensional model, combined with tools from critical linguistics. The analysis of the news texts found that the discourses in the coverage of the three events followed previous research on journalistic values, production and the way that climate change events were reported (or not reported) on. The study also found some themes, frames, that were producing new discourses in climate change journalism. Among these was the way that Greta Thunberg and other young voices were heard on a subject that previously has been heavily focused on politicians, scientists and NGO’s. Thunberg and the migrant caravan were also covered more extensively by the news media included than the UN report, not framing climate in the articles, even though they are about climate change events.

Vapstenskonflikten

Syftet med den här uppsatsen är att se hur dags- och kvällspress framställer en konflikt som involverar dem själva och spekulera i detta hanterandes konsekvenser. Detta görs genom en analys av artiklar där tidningarna tar ställning i debatten. Fokus ligger på hur de olika parterna i konflikten framställs samt vilken syn på massmedias egen roll i konflikten som förmedlas. För att uppnå en givande analys har kritisk diskursanalys kombinerats med teorier om etnicitet och rasism.

Syftet med den här uppsatsen är att se hur lokal dagspress i Västerbottens län framställer konflikten i Västerbotten samt undersöka vad detta hanterande haft för konsekvenser när det gäller konfliktens reproduktion. Detta görs genom en analys av en rad artiklar skrivna Västerbottens folkblad och Västerbottenskuriren. Fokus ligger på den rådande konflikten samt de bilder av densamma som förmedlas, detta I förhållande till hur den infallsvinkel som tidningarna själva väljer att förmedla kan tolkas utifrån ett etnicitetsperspektiv. Frågeställningar: Vilka diskurser återfinns i rapporteringen från den rådande konflikten mellan Vapstens sameby, övriga samer och övriga aktörer i Västerbottens folkblad och Västerbottenskuriren? Vad kan man, med hjälp av ovanstående, utläsa av detta I förhållande till konfliktens reproduktion? Vad kan man säga om konflikten som den framställs i Västerbottenskuriren och Västerbottens folkblad ur ett etnicitetsperspektiv? Man kan genom att studera artiklarna lingvistiskt se ett kategoriserande av samebyarna och staten som den ”andra” parten i konflikten. Detta gäller inte enbart de debattartiklarna som skrivits och analyserats utan även de artiklar skrivna av journalister. Ofta talar man i debattartiklarna om ”dem” eller ”de” och syftar på samebyn eller svenska staten medan man i journalistiska texter snarare låter ”övriga” näringar komma till tals. Här skapas därför två aktörer, samebyn och staten, som genom sin osynlighet i debatten förstås som odiskutabla sanningar, två auktoritärer svåra för den enskilda människan att konkurrera med. Det samebyn eller svenska staten bestämmer är det som råder och det är ifrågasättandet av dessa bestämmelser som har sitt forum i Västerbottens Kuriren och Västerbottens folkblad. Det finns dock undantagsfall. Rennäringsdebatten skiljer sig från övriga två i den bemärkelsen att den i vissa fall talar till en rikstäckande publik. Med detta skapas också en annan bild av den samiska befolkningen. Denna som renägande. Dessa artiklar är enbart journalistiska och väger tyngre än de debattartiklar som ifrågasätter fenomenet. Man skulle således kunna påstå att bilden över ”samebyn” i artiklar som riktar sig till en bredare publik än de inom länet antar rennäringslagens och sametingets definition av samer, alltså renägande inom samebyn. Detta kan även återknytas inom etnicitetsteorin. Denna bild innehåller den samiska befolkningen som hotad av markägare, och att dessa markägare alla är ickesamer. Vad det gäller debatten kring identitet skulle man, genom att titta på vilka artiklar som publicerats, kunna säga att debatten kring identiteten i första hand rör sig på individnivå där man som debattör pekar på statens bristande hantering av frågan och samebyns illvilja att erkänna andra än de inom samebyn samer. Dock kan man även här se en skillnad i de artiklar skrivna av individer inom samebyn då kritiken här i första hand riktas mot staten men i den bemärkelsen att staten missunnar rennäringen och därför nervärderar samerna som folk. Debatten gällande identiteten kan därför sägas att den förs på två olika plan. Dock kan man se ett mönster hos både de inom och de utom samebyn; oavsett vem man är som skriver har man redan klart för sig hur man identifierar sin etnicitet. Klarhet i vilka som i praktiken kan tillskriva sig benämningen same är dock genom dessa artiklar svårt att se, vad som dock blir tydligt är att Sametinslagen som säger ”den som upplever sig same” verkar gälla i stort. Man skulle kunna påstå att det genom detta skapats två typer av samisk etnicitet. Den ena där man menar att rennäringen är det viktigaste signumet för en samisk befolkning och den andra som menar att rennäringen bara är en del och att man istället för att se till släktskap. Genom att studera produktionsförhållandet för dessa artiklar kan man även utläsa en specifik målgrupp för tidningen. Då man genom språket begränsat tidningen till svensktalande skulle man kunna påstå att Västerbottenskuriren och Västerbottens folkblad inte i första hand riktar sig till samebyn, utan till dem i västerbotten som står utanför samebyn. I denna bemärkelse blir tidningen ytterligare ett forum för åsikter som rör samebyn eller de renägande samerna då detta är de tidningar som människor med denna typ av åsikt har möjlighet att uttrycka sig. Att intresset från samebyns sida att delta i och uttrycka sig i debatten är svalt skulle också kunna tolkas som att samebyn, med sina egna medier på samiska, finner sitt forum för diskussion där. När det gäller identitetsdebatten kan man tydligt se hur de övriga två kategorierna i konflikten speglar debatten kring identitet. Om man inom rennäringen tagit ett beslut som gynnar samebyn skapar det debattartiklar som rör identiteten. / Vapstenskonflikten

Muslims and islam are unquestionably a part of European social life. In recent times, however, different events, such as the enlargement of the EU and the fact that muslims to a higher extent demand their rights, have brought a number of questions to the fore concerning muslims and islam in Europe. Moreover, we can see an increasing level of islamophobia in contemporary Europe, but also that the EU has launched several programs to increase both the diversity and the unity throughout the Union and to combat islamophobia. However, most of these programs focus on islam as religion and muslims in general, and such a narrow viewpoint runs the risk of missing important issues. In this new context it would be interesting to widen the scope and ask what place not only the muslim community and islam, but also sharia (an important element in islam), may have in future Europe – especially when it comes to muslim identity? My main objects are to see how the concept of sharia is constructed in the debates in the European Parliament, how that discourse relates to a social practice – the increasing islamophobic ideas in Europe – and what effect this may have on muslim identity in a European context. The results shows that the Parliament constructs sharia as, for example, something archaic, threatening, inhuman and misogynistic. In that sense, the discourse fits in with the predominant order of discourse regarding islam and muslims (in Europe) – and strengthen it. Though my results are neither absolute nor uniform, they show, persuasively enough, that sharia (as it is seen by the Parliament) is not consistent with and can not be included in or accepted by “European norms and values”. However, this must be said with one reservation: sharia is not always excluded as a whole. Still, it is not difficult to maintain that it is sharia as such that activates the (negative and) excluding connotations. Thus, an “approved” European muslim identity, as it seems, can not have too close connections with sharia, if (any) at all. Moreover, there is a risk that muslims themselves take on a restricting practice concerning their identity. In all, this will to a large extent circumscribe the possible muslim identities in Europe. To form a substantial and really pluralistic diversity in Europe, the EU, and others, must liberate itself from the logic of these discourses. But this is not an easy thing to do. One way that might be profitable, is to challenge the prevailing discourse with new narratives – narratives and voices that for the most part must come from the muslims themselves. Despite the fact that these voices do exist, as has been shown, the question is how and under what circumstances they can be seen – or rather heard. Unfortunately the answer is not to be found in this thesis; the need of further research is obvious.

<p>Syftet med den här uppsatsen är att se hur dags- och kvällspress framställer en konflikt som involverar dem själva och spekulera i detta hanterandes konsekvenser. Detta görs genom en analys av artiklar där tidningarna tar ställning i debatten. Fokus ligger på hur de olika parterna i konflikten framställs samt vilken syn på massmedias egen roll i konflikten som förmedlas. För att uppnå en givande analys har kritisk diskursanalys kombinerats med teorier om etnicitet och rasism.</p>

Syftet med denna undersökning är att genom en kritisk diskursanalys av utvalda tidningsartiklar, redogöra för framställningen av Islamiska Staten (IS) i Irak och Syrien. Det avses genomföras i identifiering och analysering av framträdande diskurser i textmaterialet. Undersökningens kritiska ambitioner ligger i ett synliggörande av medias maktposition i samhället med fokus på diskursen om Islam och muslimer. Media tenderar att presentera en bild av IS och tillhörande diskurser utifrån ett västerländskt perspektiv, vilket ger upphov till ett skillnadskapande av ‘vi och dom‘. Västvärlden, i synnerhet Europa och Sverige intar en dominant ställning i textmaterialet och blir på så vis en västerländsk norm. Genom att tilldela aktörer och händelser diverse negativa attribut kan media på så vis ge en orättvis bild av Islam och muslimer, språket är på så vis ett maktredskap. Det är därför viktigt att föra en kritisk diskussion i skolan om hur media påverkar människors förståelse av samhället och religiösa yttringar.  Därav är en undersökning som denna viktig för utbildningsväsendet, för att lyfta hur diskurser har makten att påverka människan och dennes syn på verkligheten och omvärlden.

Muslims and islam are unquestionably a part of European social life. In recent times, however, different events, such as the enlargement of the EU and the fact that muslims to a higher extent demand their rights, have brought a number of questions to the fore concerning muslims and islam in Europe. Moreover, we can see an increasing level of islamophobia in contemporary Europe, but also that the EU has launched several programs to increase both the diversity and the unity throughout the Union and to combat islamophobia. However, most of these programs focus on islam as religion and muslims in general, and such a narrow viewpoint runs the risk of missing important issues. In this new context it would be interesting to widen the scope and ask what place not only the muslim community and islam, but also sharia (an important element in islam), may have in future Europe – especially when it comes to muslim identity? My main objects are to see how the concept of sharia is constructed in the debates in the European Parliament, how that discourse relates to a social practice – the increasing islamophobic ideas in Europe – and what effect this may have on muslim identity in a European context. The results shows that the Parliament constructs sharia as, for example, something archaic, threatening, inhuman and misogynistic. In that sense, the discourse fits in with the predominant order of discourse regarding islam and muslims (in Europe) – and strengthen it. Though my results are neither absolute nor uniform, they show, persuasively enough, that sharia (as it is seen by the Parliament) is not consistent with and can not be included in or accepted by “European norms and values”. However, this must be said with one reservation: sharia is not always excluded as a whole. Still, it is not difficult to maintain that it is sharia as such that activates the (negative and) excluding connotations. Thus, an “approved” European muslim identity, as it seems, can not have too close connections with sharia, if (any) at all. Moreover, there is a risk that muslims themselves take on a restricting practice concerning their identity. In all, this will to a large extent circumscribe the possible muslim identities in Europe. To form a substantial and really pluralistic diversity in Europe, the EU, and others, must liberate itself from the logic of these discourses. But this is not an easy thing to do. One way that might be profitable, is to challenge the prevailing discourse with new narratives – narratives and voices that for the most part must come from the muslims themselves. Despite the fact that these voices do exist, as has been shown, the question is how and under what circumstances they can be seen – or rather heard. Unfortunately the answer is not to be found in this thesis; the need of further research is obvious.

Syftet med studien är att genom en jämförande kvalitativ textanalys av politiskt strategiska dokument studera i första hand hur valda strategier uttrycker idéer avseende antiterror-strategier, och i föreliggande fall om, USA:s terrorismstrategier har påverkat EU:s och Sveriges utformning av sina respektive strategidokument avseende synen på fenomenet terrorism. Syftet breddas för att om möjligt visa på om Sverige kan ses som närmare USA än EU i det institutionella antiterrorarbetet avseende de politiska uttrycken som används kring terrorism och antiterrorstrategier. Teorier som ligger till grund för analysen kommer från Giddens, Gramsci och Kagans tankar kring makt, hegemoni, påverkan och inflytande. Metoden för att genomföra analysen bygger delvis på Faircloughs diskursanalys. Resultatet indikerar att USA intar en proaktiv hållning i sin antiterrorstrategi och blir på detta sätt tongivande över sin egen såväl som över andras utformning av antiterrorstrategier. EU å sin sida väljer en reaktiv inställning och blir på det sättet följsam och underdånig USA:s strategi och Sverige pendlar mellan dessa lägen beroende på vilken aspekt av strategin som analyseras.