Kondomanvändning vid sexuella kontakter har en betydande roll för att hindra utbredningen av sexuellt överförbara sjukdomar. I föreliggande studie har fokus legat på att undersöka högskolestudenters attityder till kondomanvändning. För att finna svar på frågeställningarna genomfördes en enkätundersökning på den utvalda högskolan. Totalt deltog 287 studenter som besvarat enkäten vilken bestod av frågor kring kondomanvändning vid sexuellt umgänge med sin partner samt vid tillfälliga sexuella relationer. Resultatet från enkätundersökningen har sammanställts och analyserats statistiskt. Undersökningen visade att studenter hade överlag en positiv attityd till att använda kondom samt ansåg att en diskussion bör föras tillsammans med sin partner om kondomanvändning. Studenterna ansåg att den främsta anledningen till att kondom inte användes var att den var avtändande i den sexuella situationen och resultatet visade även att studenterna använde kondom huvudsakligen för att förhindra sexuellt överförbara sjukdomar. Studenters attityder till kondomanvändning var positiv men för att minska spridning av sexuellt överförbara sjukdomar krävs en beteendeförändring som kan ske genom en förändring av normer och värderingar. / Condom use during sexual contacts has a significant role in preventing expansion of sexual transmitted diseases. The focus in this study has been to examine collegestudents attitudes towards condom use. A survey was performed on 287 students at the chosen college. The survey contained questions regarding condom use during sexual relations with a partner and during casual sexual relations. The results from the survey were statisticly analyzed and showed that students had a positive attitude towards condom use. They also thought it was important to have a discussion between the two partners regarding condom use. The students thought that the main reason that condoms were not used during sexual relations was because it led to a sexual turn off. The study also showed that if a condom was used it was primarily to prevent sexual transmitted diseases. Students attitudes towards condom use were positive, but to reduce sexual transmitted diseases from spreading there has to be a change in behavior and this can only be change through a change in norm and values.

Twice as many women as men suffer from mental ill-health. The negative trend of mental problems among teenagers continues. In certain places in Sweden, 40 per cent of the teenage girls have outspoken symptoms of depression. This is why it is important to observe mental ill-health in a public health perspective.   One effect evaluation of the DISA method (Depression In Swedish Adolescents) drew the conclusion that this universal depression preventive method is well working. The DISA method includes cognitive behavioural techniques that change negative pattern of thinking, give practice of communication, strategies of problem solution plus exercises to strengthen the social network. The purpose, in current investigation, was to let the group leaders’ estimations of the carrying through and of future prospects of the method be the basis of the method development as the method can be more effective. Six persons, who recently had became group leaders of DISA in Västmanland, were selected as interviewees by structured selection. Qualitative interviews were completed. A manifest qualitative content analysis carried through on the transcriptions.   Generally speaking, the interest of the method is great and there are bright prospects, according to the result of investigation. The basic education of DISA could however be experienced as heavy and intensive with a negative focus. The structured method material has an advanced language and a stereotyped gender perspective that influence the group meetings, which takes a lot of work and time. The supervision facilitates for the group leaders, as they through supervision will learn from each other’s experiences. A conclusion is that good anchorage of the method facilitates for the group leaders during implementation where the group meetings are carried through. / Dubbelt så många kvinnor som män lider av psykisk ohälsa. Den negativa trenden av psykiska besvär bland tonåringar fortsätter. På vissa ställen i Sverige har 40 procent av tonårsflickorna uttalade depressionssymptom. Därför är det viktigt att uppmärksamma psykisk ohälsa ur ett folkhälsoperspektiv.   En effektutvärdering av DISA-metoden (Depression In Swedish Adolescents) drog slutsatsen att denna universella depressionsförebyggande metod är välfungerande. DISA-metoden innefattar kognitiva beteendetekniker som förändrar negativa tankemönster, ger kommunikationsträning, problemlösningsstrategier samt övningar till att stärka det sociala nätverket. Syftet, i aktuell undersökning, var att låta gruppledarnas bedömningar av genomförandet och av metodens framtidsutsikter utgöra grund för metodutvecklingen, då metoden kan bli mer verkningsfull. Sex nyblivna DISA-gruppledare i Västmanland valdes ut som intervjupersoner genom strategiskt urval. Kvalitativa intervjuer fullbordades och manifest kvalitativ innehållsanalys genomfördes på transkriberingarna.   Intresset för metoden är generellt sett stort och framtidsutsikterna är goda, enligt undersökningsresultatet. Grundutbildningen i DISA kan emellertid upplevas som tung och intensiv med negativt fokus. Det strukturerade metodmaterialet har ett avancerat språk och stereotypt genusperspektiv, vilket inverkar på gruppträffarna som kräver mycket arbete och tid. Handledningen underlättar för gruppledarna, då de under handledningen kan lära av varandras erfarenheter. En slutsats är att god förankring av metoden underlättar för DISA-gruppledarna under implementeringen där gruppträffarna genomförs.

Den fysiska aktiviteten i västvärlden har minskat under de senaste decennierna. Vi tillbringar mer tid inomhus framför TV, dator eller något annat medialt redskap. En av de främsta anledningarna till att vi blivit mer fysiskt inaktiva på senare tid tros vara att forskningen hela tiden går framåt, där vi uppfinner hjälpmedel som gör att vi rör på oss så lite som möjligt. Forskning visar att det finns indirekta bevis på att fysisk aktivitet är en positiv hälsofaktor som minskar risken för sjukdomar. Fysisk aktivitet har visat sig ha ett samband med högre nivåer av personligt välbefinnande, så som bättre humör, mer tillfredställelse med livet och högre livskvalitet. Vi har inte bara blivit mindre fysiskt aktiva på senare tid, den psykiska ohälsan har ökat bland befolkningen, där forskning visar att det finns samband mellan att leva ett stillasittande liv under en längre tid och klinisk definierad depression. Syftet med studien var att se om det fanns skillnader i självskattad hälsa mellan ungdomar som var fysiskt aktiva och ungdomar som inte var fysiskt aktiva. Samt att se om det fanns skillnader i självskattad hälsa mellan flickor och pojkar. Syftet innehöll en pedagogisk del där vi undersökte om omgivning och samspel mellan ungdomar påverkar den självskattade hälsan. Studien är gjord med kvantitativ metod där 187 elever från högstadiet deltog. Totalt delades 200 enkäter ut vilket gav oss en hög svarsfrekvens och ett litet bortfall. Utifrån resultatet kom vi fram till att ungdomar som är fysiskt aktiva i större utsträckning har en högre självskattad hälsa än ungdomar som inte är fysiskt aktiva. Resultatet visar att pojkar upplever i större utsträckning sin självskattade hälsa som högre än vad flickor gör. I resultatet kom vi även fram till att både samspel mellan ungdomar och stöd från omgivningen har ett har ett positivt samband med hög självskattad hälsa. / The physical activity in the western world has decreased in recent decades. We spend more time indoors watching television, computer or other media tools. One of the main reasons that we become more physically inactive in recent years that research is believed to be constantly moving forward, we invent tools that will make us move as little as possible. Research shows that there is indirect evidence that physical activity is a positive health factor that reduces the risk of disease and physical activity has been shown to be associated with higher levels of personal well-being, such as better mood, greater satisfaction with life and to have higher quality of life. We have not only become less physically active in recent years. Mental illness has increased in the population. Research shows that there is a link between living a sedentary life for a long time and clinically defined depression. The purpose of this study was to see if there were differences in self-rated health among adolescents who were physically active and young people who were not physically active. We also wanted to see if there were differences in self-rated health between girls and boys. The purpose contained an educational element in which we examined if environmental and interaction between young people affects the self-assessed health. Study was done with the quantitative method in which 187 students from junior high school participated. A total of 200 questionnaires were distributed which gave us a good response rate and a small loss. Based on these results, we concluded that young people who are physically active, have more of a higher self-rated health than young people who are not physically active. The results show that boys experience their self-rated health higher than girls do. In the results, we found that both the interaction between young people and support from the environment has a positive association with high self-rated health.

Background: A boy child born in a Gothenburg suburb has a life expectancy that is nine years shorter than that of another child just 23 km away, and among girls the difference is five years. There is no necessary biological reason to this observed difference. In fact, like life length, most diseases follow a social gradient, even in a country like Sweden where many believe there is no class inequity. This social inequity in health tells us that some of us are not achieving our potential in health or in life length compared to our more fortunate fellow citizens. Aim: This thesis attempts to explore the patterns of health inequities and the pathways by which health inequities develop from a life course and gender perspective. In particular focuses on the importance of material, behavioural, health related and psychosocial circumstances from adolescence to adulthood in explaining social inequity in musculoskeletal disorders (MSDs), obesity, smoking, and social mobility. Method: All four papers of this thesis were based on quantitative analyses of data from a 14-year follow-up study. The baseline survey was conducted in 1981 in Luleå, Sweden. The survey included all 16-year-old pupils born in 1965. A total of 1081 pupils (575 boys and 506 girls) were surveyed. They were followed up at ages 18, 21 and 30 years with comprehensive self-administered questionnaires. The response rate was 96.5% throughout the 14-year follow-up. In addition to the questionnaires data, school records, and interviews with nurse and teachers’ were used. Results: There were no class or gender differences in MSDs and in obesity during adolescence, but significantly more girls than boys were smokers. Class and gender differences had emerged when they reached adulthood with more women reporting to have MSDs but more men being overweight and obese. Women continued to be smokers at a higher rate than men through to adulthood. When an intersection between class and gender was considered, a more complex picture emerged. For example, not all women had higher prevalence of MSDs or smoked more than men, rather men with high socioeconomic position (SEP) had lower prevalences of MSDs and smoking than women with high SEP; and these high SEP women had lower prevalences than men with low SEP. The worst-off group was women with low SEP. The obesity pattern was quite the contrary, where women with high SEP had a lower prevalence of obesity than women with low SEP; and these low SEP women had a lower prevalence than men with high SEP. The worst-off group was men with low SEP. Regarding social mobility, health status (other than height in women) and ethnic background were not associated with mobility either for men or women. The results indicated that unequal distribution of material, psychosocial, health and health related behavioural factors during adolescence, young adulthood and adulthood accounted for the observed social gradients and social mobility. However, several factors from adolescence appeared to be more important for women while recent factors were more important for men. Important adolescent factors for social inequity and downward mobility were: unfavourable material circumstances defined as low SEP of parent, unemployed family member, and had no own room during upbringing; unfavourable psychosocial circumstances defined as parental divorce, poor contact with parents, being less liked in school, and low school control; and poor health related behaviour defined as smoking and physical inactivity. Among these factors, being less liked in school showed consistent association with all outcome measures of this thesis. Being less liked by the teachers and students was found to be more common among adolescents whose parents had low SEP. Men and women who were less liked in school during their adolescence were more likely as adults to be smokers, obese (only women), and downwardly mobile. The dominant adult life factor that contributed to class inequity in MSDs for men and women was physical heavy working conditions, which attributed to an estimated 46.9% (women) and 49.5% (men) of the increased risk in MSDs of the lower SEP group. High alcohol consumption among men with low SEP was an additional factor that contributed to class inequities in health and social mobility. Conclusion: Social patterning of health in this cohort was gendered and age specific depending on the outcome measures. Unfavourable school environment in early years had long lasting negative influence on later health, health behavior and SEP. The thesis supports the notion of accumulation of risk that social inequities in health occurs due to accumulation of multiple adverse circumstances among the lower SEP group throughout their life course. Schools should be used as a setting for interventions aimed at reducing socioeconomic inequities in health. The detailed policy implications for reduction of social inequities in health among men and women are discussed.

Sammanfattning Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka samband mellan några utvalda faktorer av betydelse vid förskrivning av fysisk aktivitet på recept (FaR) på hälso- och vårdcentraler i Sverige. Metod: En enkätundersökning genomfördes på 37 icke-privata hälso- och vårdcentraler i Malmö, Stockholm och Umeå. Totalt 241 enkäter besvarades av legitimerad personal med förskrivningsrätt av FaR. Studerade faktorer, uttryckta som enkätfrågor, var: förskrivarens kön, ålder, befattning, landstingstillhörighet, användning av FaR/FYSS, egen motion, FaR-utbildning, tidsbrist, riktlinjer, uppföljning, samarbete med friskvårdsaktör, FaR-ansvarig, hänvisning av FaR-patienter, kunskap i att motivera till fysisk aktivitet samt kunskap om vilka sjukdomstillstånd som kan behandlas med fysisk aktivitet. En webb-baserad enkät distri-buerades och samlades in via e-post och en pappersenkät användes på ett par hälso- och vårdcentraler. Resultatet från enkätundersökningen analyserades med chitvåtest och binär logistisk regression.  Resultat: Sannolikheten att förskriva FaR var signifikant sju gånger högre hos personal som visste vart de kunde hänvisa patienter med FaR-ordination i jämförelse med dem som inte visste vart hänvisning kunde ske. Vidare var sannolikheten att förskriva FaR signifikant fyra gånger högre hos personal med specifik utbildning om FaR i jämförelse med dem som inte hade någon FaR-utbildning. I undersökningen framkom även att förskrivning av FaR samvarierade signifikant med faktorerna befattning, landstingstillhörighet, samarbete med friskvårdsaktör/-er, riktlinjer från arbetsgivaren, kunskap om vilka sjukdomstillstånd som kan behandlas med fysisk aktivitet samt kunskap i att motivera patienter till fysisk aktivitet. Ingen signifikant samvariation sågs mellan förskrivning av FaR och följande faktorer: förskrivarens kön, ålder, användning av FaR/FYSS, egen motion, FaR-ansvarig, uppföljning samt om personalen avstår från att förskriva FaR pga att det förlänger patientbesöken. Slutsats: Vid arbete med FaR är det viktigt att skapa tydliga riktlinjer, samarbeta med frisk-vårdsaktör/-er, att personalen har kunskap om vilka sjukdomstillstånd som kan behandlas med fysisk aktivitet samt om motivation till fysisk aktivitet. Vi vill poängtera att det framförallt är viktigt att personalen är utbildad om FaR samt att de vet vart de kan hänvisa patienter med FaR-ordination i syfte att effektivisera FaR som arbetsmetod på hälso- och vårdcentraler i Sverige. / Abstract Aim: The aim of this study was to examine relations between selected factors significant to the prescription of Physical Activity Referral Scheme (PAR, Swedish: Fysisk aktivitet på recept, FaR) at health centers in Sweden. Method: A questionnaire study was carried out within 37 non-private health centers in Malmö, Stockholm and Umeå. A total of 241 questionnaires were answered by personnel authorized to prescribe FaR. Studied factors, expressed as questions in the questionnaire, were: prescriptors sex, age, profession, county council, the use of FaR/FYSS, personal exer-cise, FaR-education, lack of time, guidelines, follow-up, cooperation with preventive health care centers, FaR-coordinator, reference of FaR-patients, knowledge about how to inspire people to physical activity and knowledge about which conditions/diseases that can be treated with physical activity. A web-based questionnaire was distributed and collected through e-mail and a questionnaire in paperform was used at a couple of health centers. Results from the questionnaire were analysed with chi-square test and binary logistic regression. Results:  The probability to prescribe FaR was significantly seven times higher for personnel who knew where to refer FaR-patients compared to those who did not know where reference could be given. Further the probability to prescribe FaR was significantly four times higher for personnel with specific FaR-education compared to those who lacked FaR-education. The study also showed that FaR-prescription had significant covariation with the factors profession, county council, cooperation with preventive health care centers, guidelines from the employer, knowledge about what conditions/diseases that can be treated with physical activity and knowledge about how to motivate patients to physical activity. No significant covariation were found between FaR-prescription and the following factors: prescriptors sex, age, use of FaR/FYSS, personal exercise, FaR-coordinator, follow-up or if personnel refrain from prescribing FaR because it extends patient visiting-hours. Conclusion: When working with FaR it is important to create clear guidelines, cooperate with preventive health care centers, that the personnel has knowledge about conditions/diseases which can be treated with physical activity and motivation to physical activity. Above all we want to point out that it is important that the personnel is educated about FaR and that they know where to refer patients with FaR-prescription in order to make the working method more effective at health centers in Sweden.

Purpose: The purpose of the present study was to illuminate how individuals living with SHR, experience its impact on accessibility, financial security and social relationships. Method: A qualitative approach was used. The participants were recruited by advertising on the website for “The network for people with odor intolerance”. The data was collected by written descritive texts from the participants and analysed with qualitative content analysis. Results: The results showed that the informants experienced an extensive lack of accessibility in society. It was difficult to move around in society, to visit public buildings and facilities and it was almost impossible to find a suitable place to live. Regarding financial security they had a reduced income due to difficulties to earn their living in combination with increased expenses because of the disease and they had difficulties to get the support they needed from authorities. This created an insecure financial situation. Further, the findings showed that their social relationships had been affected. Socializing with others had become hard and troublesome, they had become limited in doing social activities and they got support from some but these persons became limited. Six themes permeated the categories in all three content areas: “Being limited”, “Being forced to behave incompatible with your true personality”, “Experiencing a lack of understanding and respect from others”, “Experiencing insecurity”, “Being dependent on others” and “Being forced to choose between the plague and cholera”. / Syfte: Syftet med denna studie var att belysa hur individer som lever med sensorisk hyperreaktivitet (SHR) upplever dess påverkan på tillgänglighet, ekonomisk trygghet och sociala relationer. Metod: Kvalitativ metod användes och deltagarna rekryterades via Internet genom annonsering på nätverket för doftöverkänsligas hemsida. Datainsamlingen skedde genom skrivna berättelser från deltagarna och data analyserades sedan med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet visade att informanterna upplevde en omfattande brist på tillgänglighet i samhället. Det var svårt att röra sig i samhället, att besöka offentliga lokaler och inrättningar samt att det var nästan omöjligt att hitta en lämplig bostad. Deras ekonomiska trygghet var påverkad genom att de hade minskad inkomst på grund av svårigheter att försörja sig i kombination med ökade utgifter orsakade av sjukdomen samt att de hade svårigheter att få det stöd de behövde från myndigheter. Detta skapade en otrygg ekonomisk situation. Deras sociala relationer hade blivit påverkade av sjukdomen. Att umgås med andra hade blivit jobbigt och besvärligt, deras sociala aktiviteter hade blivit begränsade och de fick stöd av vissa men dessa personer blev då begränsade. Sex teman genomsyrade kategorierna i alla tre innehållsområdena: "Vara begränsad", "Vara tvungen att bete sig oförenligt med sin rätta personlighet", "Uppleva brist på förståelse och respekt från andra", "Uppleva otrygghet", "Vara beroende av andra" och "Vara tvungen att välja mellan pest eller kolera"

Sammanfattning Syftet med denna studie är att undersöka förekomst, styrning och tillämpning av fysisk aktivitet för äldre på äldreboenden i Stockholms län. Syftet utmynnar i följande frågeställningar: ·        Hur ofta och i vilken form utövas fysisk aktivitet på äldreboenden? ·        Hur motiveras vikten av fysisk aktivitet på äldreboenden? ·        Vilka argument finns för att fysisk aktivitet inte används i större utsträckning på äldreboenden? ·        Hur iscensätts fysisk aktivitet på följande tre nivåer: lagar, kommunala styrdokument samt tillämpning på äldreboenden?   Metod: Studien har utförts på äldreboenden i fyra kommuner i Stockholms län. Materialet har samlats in med hjälp av enkäter som skickats ut till enhetschef eller motsvarande på 45 äldreboenden. Av dessa svarade 71 procent på enkäten. I relevanta lagar och styrdokument har även riktlinjer för fysisk aktivitet för äldre på äldreboenden undersökts för att sedan med hjälp av enkätsvaren iscensättas på formulerings-, transformerings- och realiseringsarenan.   Resultat: Den aktivitet som används främst på äldreboenden är promenad/stavgång och de flesta erbjuder det en eller fler gånger i veckan. Rörelse- och balansträning samt motionsgymnastik erbjuds även de i en större utsträckning. Hos många äldreboenden pågår aktiviteter i cirka 30 minuter. De största faktorerna till varför äldre ska utöva fysisk aktivitet på äldreboenden är för att bibehålla moment i vardagen, minska skaderisken samt öka fysisk- och mental hälsa. Två stora faktorer till att äldreboenden inte använder sig mer av fysisk aktivitet beror på tidsbrist hos personalen samt att de äldre är oengagerade till att utöva fysisk aktivitet. Resultatet visar även att det går att tillämpa Göran Lindes läroplansteori angående formulerings-, transformerings- och realiseringsarenan vad det gäller lagar, kommunala styrdokument och tillämpning på äldreboenden.   Avslutande reflektion: Fysisk aktivitet är en mycket viktig del för att bidra till en bättre livskvalitet hos de äldre. Fysisk aktivitet erbjuds mer eller mindre på alla äldreboenden i studien men förekommer dock inte på den nivå som är behövlig. Om detta beror på att det är otydliga direktiv i lagar och styrdokument eller brist på kunskap etc., är något att beakta.

Bakgrund: Fetma är en medicinsk diagnos och många av kroppens biologiska funktioner är i obalans med ökad risk för följdtillstånd. För att motverka ohälsan är viktminskning ofta det enda alternativet. Fetmakirurgi är en hållbar viktminskningsmetod, vanligast är gastric bypass, med snabba långsiktiga effekter på följdtillstånd. I riket, liksom i Västmanlands län opereras en övervägande majoritet kvinnor. Varför män i Västmanland opereras i lägre utsträckning än kvinnor är okänt. Syfte: Studiens syfte var att erhålla och analysera mäns värderingar och drivkrafter bakom fetmakirurgi. Målet var även att studera mäns subjektiva uppfattningar av västerländska kroppsideal och dess roll bakom beslutet till fetmakirurgi, samt deras förväntningar av det kirurgiska ingreppet. Metod: Informanterna rekryterades genom Överviktigas riksförbund i Västmanland. Urvalet bestod av fem män i åldern 40-49 år som samtliga intervjuades om subjektiva erfarenheter av och attityder till fetma och fetmakirurgi. Intervjuerna utfördes med hjälp av ett intervjuschema och en tematisk tankekarta baserade på Hälsouppfattningsmodellen. Resultat: Den övergripande drivkraften bakom beslutet var männens hälsa och välbefinnande. Att orka jobba och vara aktiv med familj och vänner beskrevs även som avgörande. Rådande kroppsideal eftersträvades inte. Enligt männen var fetmakirurgi resultatet av insiktsprocesser och ett tillräckligt socialt stöd; fler bör se fetmakirurgi som en hållbar viktminskningsmetod

Background: The goal of social integration is part of the ideological motivation behind the transition from institutionalised to decentralised psychiatric care. Modern community mental health care considers social integration vital for improving mental health. However, reports suggest that efforts to socially integrate people who suffer from mental health problems have not been as successful as anticipated.Aim: The overall aim of the study was to achieve a deeper understanding of the phenomenon of social integration of people with mental health problems in the community. An additional aim was to develop the healthcare professionals’ insight into this phenomenon by means of co-operative inquiry. The specific research questions were: How have people with mental health problems affected their neighbourhood after re-establishing in the community? How do people with mental health problems experience social integration in the community? How does knowledge of social integration promote practical changes in mental health professionals’ practice?Methods: This study, which comprises four papers, has a hermeneutic design. The data collection methods took the form of interviews with 19 neighbours of group homes for people with mental health problems (Paper I) and focus groups in two separate studies of people with mental health problems, one of which comprised 12 participants in three groups (Paper II) and the other 17 participants in three different multistage focus groups (Paper III), i.e. a total of 14 focus groups. Paper IV utilises findings from Papers I-III by means of a co-operative approach. There were two areas of knowledge development in the research process: dialogue-based teaching and focus groups. The main emphasis of the dialogue-based teaching was to facilitate the articulation of practical and tacit knowledge. Twenty-two healthcare professionals and social workers participated in two different multistage focus groups, a total of 6 focus groups (Paper IV). Data-analysis methods included both the constant comparative process and qualitative content analysis.Findings: The first paper begins with the experiences of neighbours of people who suffer from mental health problems. The neighbours reported frightening behaviours as well as complications in their contact with people who had long-term mental health problems, which led to increased insecurity and fear. The reaction of the neighbourhood was exclusion and segregation in the form of distancing or watching. The next two papers employed a user perspective and revealed that, when meeting people, the participants experienced shame and fear of exclusion due to lack of acceptance and loss of autonomy. Integrity proved a necessary quality for the possibility to be treated as an equal. Lack of work or a meaningful occupation and a low income contributed to a sense of worthlessness and loneliness. Those who had a job or took part in club activities seemed to achieve social companionship, which gave them a sense of being more socially integrated. The co-operative research project enabled co-researchers to gain increased professional knowledge and awareness, as well as providing potential for improvements in clinical practice. Systematic reflection on practice leads to an increased awareness of one’s own attitudes and intervention methods, societal conditions and the community’s attitude to the increased social integration of people with mental health problems. The experiential knowledge gained may contribute to health-promotion strategies such as social integration.Conclusions: Integration difficulties are experienced by both individuals with mental health problems and their neighbouring community. In order to achieve social integration, a person with long-term mental health problems needs to develop adequate social competence. Those working in community mental health care must ensure that people suffering from mental health problems experience a sense of belonging in the community, which can enable them to develop a network and achieve social integration in the planning and development of day-time activities and work, thus promoting social integration. The neighbourhood requires, at the very least, general information when a group home is established. Co-operative inquiry can be beneficial in the public sector, although in order to achieve the best possible result, the whole team must be involved and play an active role in all areas of the research project. If the groups are too large, the participants’ level of engagement may suffer. Multistage focus groups proved to be a powerful method for knowledge acquisition and should be further developed as a means of expanding new knowledg / Bakgrunn: En viktig ideologisk motivasjon for overgang fra institusjonalisert til desentralisert psykisk helsearbeid er målet om sosial integrering. Moderne lokalbasert psykisk helsearbeid anser sosial integrering som avgjørende for å bedre menneskers psykisk helse. Men rapporter viser at mennesker med psykiske problemer ikke har oppnådd tilfredsstillende sosial integrering.Mål: Det overordnede målet for studien var å oppnå en dypere forståelse av fenomenet sosial integrering for mennesker med psykiske problemer i lokalsamfunnet. Et tilleggsmål var å utvikle helse- og sosialarbeideres innsikt i fenomenet med bruk av handlingsorientert forskningssamarbeid. De spesifikke forskningsspørsmålene var: Hvordan har mennesker med psykiske problemer påvirket deres nabolag etter reetablering i lokalsamfunnet? Hvordan erfarte mennesker med psykiske problemer sosial integrering i lokalsamfunnet? Hvordan kan kunnskap om sosial integrering fremme praksisforandringer for psykisk helsearbeidere?Metode: Denne studien, som omfatter fire artikler, har et hermenautisk design. Metodene for datainnsamling var kvalitative intervjuer med 19 naboer til fellesboliger for mennesker med psykiske problemer (Art. I), og fokusgruppeintervjuer, i to separate studier, med mennesker med psykiske problemer. En studie med 12 informanter i 3 fokusgrupper (Art. II) og en studie med 17 informanter i 3 flersteg-fokusgrupper (Art. III), totalt 14 fokusgruppeintervjuer. Art. IV brukte funnene fra Art. I-III i et handlingsorientert forskningssamarbeid. Det var to former for kunnskapsutvikling i forskningsprosessen: Dialogbasert undervisning, som skulle fremme praktisk og taus kunnskap, samt fokusgruppeintervjuer. 22 helse- og sosialarbeidere deltok i 2 flersteg-fokusgrupper, totalt 6 fokusgruppeintervjuer (Art. IV). Datamateriale ble analysert med Grounded Theory og kvalitativ innholdsanalyse.Funn: Naboer til fellesbolig for mennesker med psykiske problemer beskriver i den første studien opplevelser som gav usikkerhet, skremmende adferd og problemer med å få kontakt med menneskene som hadde alvorlige psykiske problemer. Dette ledet til økt usikkerhet og frykt. Nabolaget reagerte med eksklusjon og segregering. De to neste studiene hadde et brukerperspektiv, og viste at informantene opplevde skam og frykt for eksklusjon som en følge av manglende akseptasjon og tap av autonomi i møte med mennesker. Integritet var en nødvendig forutsetning for å bli møtt som likverdig. Mangel på arbeid eller annen meningsfull dagaktivitet, samt lav inntekt, bidro til en følelse av verdiløshet og ensomhet. De som hadde et arbeid eller var aktiv deltager i klubbvirksomhet fikk et sosialt felleskap som gjorde at de kjente seg sosialt integrerte. I siste studie gav handlingsorientert forskningssamarbeid medforskerne økt profesjonell kunnskap og bevissthet, samt potensiale for å forbedre praksis. Systematisk refleksjon på praksis leder til en økt bevissthet for egne holdninger og interveneringsmetoder, sosiale betingelser og lokalsamfunnets holdninger til økt sosial integrasjon for mennesker med psykiske problemer. Økt kunnskapsdannelse i praksis kan bidra til forebyggende helsearbeid som sosial integrering.Konklusjon: Både mennesker med psykiske problemer og deres nabolag erfarte vanskeligheter med integrering. For at mennesker med alvorlige psykiske problemer skal erfare sosial integrering må de ha tilstrekkelig sosial kompetanse. Det må arbeides for at mennesker med psykiske problemer opplever tilhørighet i lokalsamfunnet, noe som kan sette dem i stand til å utvikle nettverk, og få til sosial integrering i planlegging og utvikling av dagaktiviteter og arbeid, og på den måten fremme sosial integrering. Nabolag bør i hvert fall ha generell informasjon når det etableres fellesboliger. Handlings- orientert forskningssamarbeid kan være gunstig i kommunehelsetjenesten. En forutsetning for et best mulig resultat er at hele team blir involvert og deltar i kunnskapsskapningen i praksis. Blir enhetene som deltar for store, blir det ikke noe eierforhold til forskningssamarbeidet. Flersteg-fokusgruppeintervju viste seg å være en god metode for kunnskapsutvikling, og metoden burde utvikles videre.Nøkkelord: Psykisk helsearbeid i kommunehelsetjenesten, sosial integrering, sosialt nettverk, handlingsorientert forskningssamarbeid, kvalitativ metode

Livssituationer præget af mange komplekse psykosociale og helbredsmæssige problemstillinger fordrer en anden grad af tværfagligt samarbejde i social- og sundhedssektoren. En samtidig øgetfokusering på forebyggelse og sundhedsfremme har øget behovet for udvikling af kundskaber og kompetencer, som kan matche disse udfordringer. Målet med studiet er, at identificere mulige mønstre vedrørende erfaringer med udvikling af fælles kundskaber og kompetencer i tværfaglige team som arbejder forebyggende og sundhedsfremmende. Der er tale om et kvalitativt studie, som bygger på fokusgruppeinterview med deltagelse af 25professionelle fra ni team inden for social-og sundhedssektoren. Otte faggrupper var repræsenteret.Der blev anvendt en memoreret temaguide til interviewene. Grounded theory blev anvendt til dataanalyse. Studiets overordnede kernekategori blev defineret som: ”sociokulturel organisation sætter dagsordenen for udvikling af kundskaber og kompetencer”. Der fremkom yderligere tre hovedkategorier som relaterede sig til kernekategorien: ”det nødvendige professionelle fundament,”den forebyggende og sundhedsfremmende diskurs”, og ”de tavse kundskaber og kompetencer”. Konklusion: Hovedfundet i studiet viste at sociokulturel organisation har væsentlig indflydelse påtværfaglige teams muligheder for at udvikle kundskaber og kompetencer i det forebyggende og sundhedsfremmende arbejde. Skabes der ikke lærings- og refleksionsrumi praksisfællesskabernereduceres mulighederne for, at den ”tavse” kundskab sættes i spil med den eksplicitte kundskab / Situations of life characterised by numerous complex psychosocial and health problems demand another extent in interprofessional co-operation in social and health service. At the same timeincreased focus on prevention and health promotion have raised the necessity of knowledge andcompetence creation that is able to deal with these complex challenges. The aim of this study is to identify possible patterns of experience with creation of shared knowledgeand competence in interprofessional co-operation with focus on prevention and health promotion.The studyis based on qualitative interviews in focus groups and memorized theme guide was used.The analyzing process was based on grounded theory. 25 professionals represented eight occupationgroups from nine social and health service teams. The overall core categories emerge as: ”social cultural organization sets the agenda for creation of knowledge and competence”. Three additional overall categories related to the core category definedas: ”the needful professional foundation”, “the discourse of prevention and health promotion” and“the tacit knowledge and competence”. Conclusions: The overall findings pointed out the essential influence of the social culturalorganization on the possibility of the interprofessional co-operation to create shared knowledge in the prevention and health promotion. If space for learning and reflection in community of practice is not created the feasibility of meetings between tacit and explicit knowledge will be reduced / <p>ISBN 91-7997-099-0</p>