No description available.

En tilltagande globalisering inom redovisning har bidragit till att internationella redovisningsprinciper och regler befinner sig i en harmoniseringsprocess. Bokföringsnämndens K-projekt pekar på att Sverige är del av denna process. Börsnoterade företag inom EU är tvingade att upprätta den finansiella rapporteringen enligt IFRS, men för svenska onoterade företag finns valmöjligheten att tillämpa de svenska reglerna. Argumenten för frivilligt antagande av IFRS bygger på ökad kvalitet, transparens och jämförbarhet i de finansiella rapporterna, vilket ska öka användbarheten för intressenterna. År 2012 inledde IASB ett arbete avseende revidering av den befintliga föreställningsramen, vilken beräknas vara färdigställd under år 2017. Den reviderade föreställningsramen lyfter fram betydelsen av tre primära intressenter, vilka utgörs av investerare, långivare och andra kreditgivare.Syftet med studien är att utreda hur svenska onoterade moderbolags val av att anta IFRS frivilligt, i stället för att tillämpa K3, påverkar de finansiella rapporterna och de primära intressenterna utifrån ett informationsbehovsperspektiv. Detta illustreras med fyra stycken hypotetiska typfall. För att uppnå syftet undersöks vilka skillnader som föreligger vid redovisningen enligt IFRS och K3 avseende finansiella instrument, goodwill vid rörelseförvärv, FoU-kostnader samt förvaltningsfastigheter med fokus på upplysningar. Metoden som tillämpas i studien är en deskriptiv analys med en abduktiv ansats inom ramen för kvalitativ forskning.Resultaten av studien visar på att det föreligger stora skillnader mellan IFRS och K3, vilket får effekten att företag som redovisar enligt IFRS framstår som mer lönsamma och mindre riskfyllda. Ett frivilligt antagande av IFRS bidrar till mer användbar information i de finansiella rapporterna samt att dessa bättre speglar företaget ekonomiska verklighet. Sammantaget framstår redovisningen enligt IFRS som mer attraktiv i förhållande till K3, utifrån de primära intressenternas informationsbehov. / Due to expanding globalization of accounting, the international accounting principles and regulations are currently in a process of harmonization. The K-project of the Swedish accounting authority Bokföringsnämnden, indicates that Sweden is a part of this process. According to EU-regulation listed companies are obligated to prepare financial statements in accordance with IFRS since 2005, but for unlisted Swedish companies there is an option of applying local Swedish regulations. The arguments in favor of a voluntary adoption of IFRS rest on promises of improved quality, transparency and comparability of financial statements, which further will increase its usefulness to stakeholders. In 2012, the IASB initiated a project regarding a revised Conceptual Framework, which is expected to be completed during 2017. The revised Conceptual Framework highlights the importance of three primary stakeholders, consisting of investors, lenders and other creditors.The objective of this study is to examine how unlisted Swedish parent companies’ choice of adopting IFRS voluntarily, instead of applying K3, affects the financial reports and primary stakeholders based on an information need perspective. This is illustrated by four hypothetical scenarios. In order to achieve the objective of this study, the existing differences of reporting under IFRS and K3 regarding financial instruments, goodwill in business combinations, R&D expenses and investment properties focusing on disclosures, are examined. The method used in the study is a descriptive analysis with an abductive approach within the frames of qualitative research.The findings indicate that there are major differences between IFRS and K3, which results in companies reporting according to IFRS appear to be more profitable and less of a risk. A voluntary adoption of IFRS contributes to more useful information in the financial statements and a better reflection of the company's financial reality. Overall, financial reporting according to IFRS appears more favorable than reporting under K3, based on the information need of the primary stakeholder.This paper is written in Swedish.

Syftet med studien var att öka förståelsen om upplevelsen av rollen som volontär inom det sociala arbetet med ungdomar och unga vuxna, genom att beskriva rollen som volontär utifrån upplevelsen av att agera som en ”icke-professionell” hjälpare gentemot sin målgrupp, och att tolka resultaten i relation till tidigare forskning på området. Sex semi-strukturerade intervjuer har genomförts med volontärer från fyra ideella föreningar. Intervjusvaren har analyserats med tematisk analys. Resultat och analys har presenterats i form av sex centrala teman som kommer redogöras för nedan.  Temat drivkrafterna beskriver varför man blivit volontär. En central drivkraft är att ge till andra men volontärer beskriver också hur den offentliga sektorn inte kan ge tillräckligt eller rätt typ av stöd för att stötta de unga. I temat hur engagerad ska man vara? illustreras skillnader i hur volontärerna ser på föreningsengagemanget, där vissa volontärer lägger stort engagemang i den ideella förening de tillhör medan andra fokuserar på grunduppdraget som volontär. Detta kan leda till frustration och slutsatsen dras att det finns svårigheter att identifiera en gemensam identitet kring hur engagerad man ska vara som volontär. I temat stå för ställningstaganden beskrivs hur volontärerna anser att det ingår i deras roll att stå för vissa värderingar och ställningstaganden. Volontärer delar spontant de flesta av föreningens värderingar men det ges också uttryck för ambivalens. Temat frihet på gott och ont skildrar hur frihet och kravlöshet är återkommande teman när volontärerna beskriver sin roll. Det handlar om friare arbetsförhållanden, mindre byråkrati, men också en känsla av frihet i mötet med den unge, jämfört med yrkeslivet. I temat känslan av otillräcklighet framställes en av baksidorna med friheten: en önskan att hjälpa mer än vad man kan göra i rollen som volontär. Detta område kopplas ihop med temat friheten på gott och ont, där ett resonemang förs om att bristen på mandat i rollen som volontär bidrar till känslan av otillräcklighet. I temat stöd från olika håll beskrivs hur volontärerna får stöd att hantera svårigheter. Stödet kommer från andra volontärer, föreningen, anhöriga och volontärerna har också personliga strategier. Vissa volontärer vill inte använda föreningens begränsade resurser för sina egna behov av stöd i rollen, vilket anses ha en koppling till volontäridentiteten. / The purpose of the study was to increase understanding of the experience of the role as a volunteer in social work with young people and young adults, by describing the role as a volunteer based on the experience of being a “non-professional” helper towards the target group, and interpret the results in relation to previous research in the field. Six semi-structured interviews were conducted with volunteers from four non-profit organizations. The interviews have been analyzed with thematic analysis. Results and analyses have been presented in the form of six themes which are described below.  The theme driving forces describe the reasons why the respondents are active as volunteers. A central motivation is to give to others but there also an experience that the public sector cannot provide enough, or the right kind, of support to the youth. The theme how committed should one be? describes differences in the volunteers’ view on how active and involved a volunteer should be in the non-profit organization that they work for. Some volunteers place great commitment on the organization while others focus only on the volunteering task. This can lead to frustration and it is concluded that there are difficulties in identifying a common identity about how committed one should be as a volunteer. Support the statements illustrates how the volunteers see it as a part of their role to stand for certain values ​​and statements of the organization. Volunteers share most of the organization’s values, but ambivalence is expressed in some areas. Freedom for better or worse portrays freedom and lack of demands as recurring descriptions when the volunteers talk about their role. Volunteers describe freer working conditions, less bureaucracy but also a feeling of freedom in the meeting with the young person, compared to working life. Feelings of inadequacy illustrates one of the downsides of freedom: a desire to help more than one can do in the role as a volunteer. This theme is linked to the theme of freedom for better or worse. A suggested explanation is that the volunteers lack the authority and tools necessary to create change in a young person’s situation and that the inability to create change contributes to feelings of inadequacy. Different kinds of support describe how the volunteers receive support in dealing with difficulties. The support comes from other volunteers, the non-profit organization, relatives and the volunteers also have personal strategies. Some volunteers feel that they should not use the organization’s limited resources for their own need of support in the role, which has a correlation to volunteer identity.

No description available.

Syftet var att undersöka hur barn i olika familjeformer ser på familjer, sin egen och andras. Intervjuer har genomförts med sammanlagt 22 barn varav elva kom från familjer med olikkönade och sammanboende föräldrar som fått barn på egen hand, nedan kallade relationsbarn, och övriga elva kom från familjer med en frivilligt ensamstående mamma som skaffat barn med hjälp av assisterad befruktning, nedan kallade femmisbarn. Barnens ålder varierade från tre år och tio månader till nio år och nio månader. Studien kan ses som en del av barndomsforskningen, där barns ses som kompetenta aktörer vars röster förtjänar att lyftas fram. En semistrukturerad intervjuguide låg till grund för intervjuerna där barnen ombads att måla sin egen och en annan familj. Barnens berättelser har analyserats med hjälp av tematisk analys. Resultatet visar att femmis- och relationsbarnens berättelser huvudsakligen liknar varandra samtidigt som vissa skillnader framkommer mellan grupperna. Det förkommer också stora individuella skillnader inom grupperna. En kärnfamiljsnorm är tydligt framträdande i både barnens prat och teckningar, samtidigt som barnen visar på en öppenhet kring olika familjeformer. I relationsbarnens berättelser omnämns far- och morföräldrar, föräldrars syskon och kusiner som släktingar medan femmisbarnen i större utsträckning inkluderar dessa samt husdjur som medlemmar i sina familjer. Gemensamt för alla barnen är att deras berättelser om familjelivet utgår från barnet och har barnet i fokus. I såväl femmis- som relationsbarnens prat om mammor och pappor framträder en bild av traditionella könsroller. Såväl relations- som femmisbarnens berättelser om familj är mestadels i linje med tidigare forskning kring barns syn på familj. Femmisbarnens inklusion av såväl husdjur som släktingar i familjen, kan vara ett resultat av att nätverket får en större betydelse hos de ensamstående föräldrarna vilket även setts i tidigare forskning. Den kärnfamiljsnorm som blev tydlig i barnens prat kan ses som en avspegling av de rådande normerna i samhället. Trots en ökad variation gällande familjeformer är kärnfamiljen fortfarande ett rådande ideal.

Denna studie kan ses som en del av barndomsforskningen, där barn betraktas som kompetenta aktörer vars rösterförtjänar att lyftas fram. Syftet var att undersöka hur barn i olika familjeformer pratar om tillblivelse. Intervjuer har genomförts med sammanlagt 22 barn varav elva kom från familjer med en sammanboende mamma och pappa som har fått barn genom samlag (relationsbarn) och de andra elva kom från familjer med en ensamstående mamma som har fåttbarn på egen hand med hjälp av assisterad befruktning (femmisbarn). Barnens ålder varierade från tre år och tio månader till nio år och nio månader. En semistrukturerad intervjuguide låg till grund för intervjuerna där barnen ombads prata om tillblivelse, den egna tillblivelsen, tidigare kunskap om tillblivelse, känslor och åsikter inför ämnet samt kunskapskällor kring tillblivelse. Barnens berättelser har analyserats utifrån kritisk diskursiv psykologi.Resultatet visar att både femmisbarnen och relationsbarnen pratar om befruktning i olika former. De flesta pratar om en eller flera förutsättningar att bli till på, vilka alla var bundna till familjeform. Majoriteten av relationsbarnen och en del av femmisbarnen pratar utifrån en heteronormativ tvåsamhet. Många femmisbarn pratar även utifrån sitt eget tillblivelsesätt, assisterad befruktning, och talar dels utifrån att detta sätt är ett fullgott förstahandsalternativ och dels utifrån att det är ett andrahandsalternativ till att få barn genom den heteronormativa tvåsamheten. Flera av både femmisbarnen och relationsbarnen pratade kring att få barn på ett sätt som att det är en självklarhet för vuxna.De flesta av barnen pratade om förlossning och nämnde då vården som något centralt, vilken beskrivs antingen som en fixare eller en hjälpare. För femmisbarnen var vården självklar både vid befruktningen och vid förlossningen, medan vården är självklar för relationsbarnen vid förlossningen. De barn som pratar om pappors roll vid förlossningen gör det utifrån att pappor antingen är sekundära och passiva eller att de är hjälpare. Resultatet visar även att det inte finns någon skillnad kring var barnen från de olika familjeformerna har fått sin kunskap om tillblivelse ifrån samt var de skulle ta reda på mer kunskap. Barnen nämner sina mammor, men även skola, kompisar och olika former av media är kunskapskällor för barnen. Många barn pratar utifrån att kunskapen tillhör vuxenvärlden och att barn inte behöver ha kunskap om tillblivelse. Det är ungefär lika förekommande att barnen oavsett familjeformger uttryck för att tillblivelse och tillhörande ämnen på olika sätt är svårt att prata om, som att det är lätt att prata.Utifrån dessa resultat dras slutsatsen att eftersom den heteronormativa tvåsamheten framställs som det självklara, får det till följd att andra tillblivelsesätt betraktas som mindre eftersträvansvärda. I kontakt med barn blir det därför viktigt att förhålla sig till detta och sträva mot att inkludera fler likvärdiga tillblivelsesätt i sitt prat. Mammor beskrivs av barnen från de båda familjeformerna som de primära kunskapsbärarna, medan pappor nästintill helt saknas. Detta tyder på att femmisbarn, i de undersökta åldrarna, har samma tillgång till kunskap om tillblivelse som relationsbarn har. Slutligen konstateras att sexualitet till viss del fortfarande är tabubelagt i samhället, då flera av barnen på olika sätt uttrycker att det finns aspekter av tillblivelse som var svåra att prata om. Denna syn, som också återfinns i samhället, håller troligtvis på att förändras då ungefär lika många barn gav uttryck för att tillblivelse var lätt att prata om.