The purpose of this thesis has been to illustrate the conditions for development of judgement-based professional skill, by means of institutionalised officer training. The study has been based on two questions: 1) What is, in the context of the exercise of the officer profession and the military school environment, the nature and epistemological foundations of the judicious action? 2) In what way can institutionalised officer training ensure the development of the judgment of future military leaders?This study is presented in the form of a scientific essay, departing from a personally experienced dilemma, which subsequently gets subjected to personal reflection as well as theoretical analysis, in which the author acts as both the subject and the object. The explo-ration has its starting point in the assumption that there is a decisive difference between knowing-that, knowing-how and knowing what, of which especially the latter requires judge-ment. Through a survey of the epistemological concepts of Aristotle and of Maria Hammarén applied to the professional skill of the officer and the military school environment, it is estab-lished that the judicious action is an indispensable part of the professional skill and that per-sonal judgement in its turn is a trained ability, first of all shown in action. A conclusion in this respect is that an officer needs the ability to make judicious decisions based on intuition as well as on analytical thinking, depending on the situation. The author puts Hammarén’s ideas of professional skill being developed through a combination of experience and reflection preferably organised in a reflecting practice, in the context of the military teacher.Another conclusion is that the judgement in (not least the military) professional skill in fact is the sound judgement, i.e. the ability to make and implement ethically well-founded decisions. This subject is further explored in relation partly to Hannah Arendt’s ideas of the role of sound judgement in a bureaucratic organisation, and partly to moral philosophical theories, put in the context of military professional skill and school environment. A conclu-sion is that the ethical education must aim at developing the willingness to do good, as well as the eye for judging what actions being morally right in a certain situation.The author also presents possible methods for establishing a reflective praxis within a military school environment.

Denna essä avser att reflektera det mellanmänskliga mötet som förutsättning för att skapa ett rum för lärande i ett organisatoriskt sammanhang. Essän utgår från ett dilemma där jag låter mötet mellan mig som pedagogisk processledare och deltagare bilda utgångspunkt för en reflektion om betingelser som avgör hur ett läranderum blir till. Jag ser min essä som ett komplement till andra studier om lärande i organisationer, studier som har sin hemhörighet i pedagogisk, psykologisk, sociologisk och i viss mån ekonomisk teoribildning. Metoden för denna essä är fenomenologisk i det att jag låter dilemmat som berättelse få träda fram på sina egna premisser. Jag låter dilemmat möta ett antal teorier om praktisk kunskap med hjälp av i första hand Aristoteles, om mötet mellan ett Jag och ett Du med hjälp av Martin Buber, mötet med den andres annanhet som en förpliktelse med hjälp av Emanuel Lévinas samt som avslutning hur frågan om mötet med den andre relaterar till kunnande-i-handling, reflektion-i-handling och att ha en skicklighet att bemästra en situation. Essän avser inte att förklara med pedagogiska eller didaktiska termer utan rör sig i ett existentiellt och filosofiskt landskap. Jag avslutar med några egna prövande slutsatser om vad som är premisser för att ett läranderum ska uppstå. Det handlar om ett genuint möte mellan ett Jag och ett Du och med varandras annanheter, vilket innebär att den praktiska kunskap som utövas inte kan ses som bara individbaserad. Den praktiska kunskapen formas i det gemensamma skeendet genom de möten som äger rum.

”To drift towards old habits” is an exploratory essay in which I examined how my practical knowledge and morally based duties affected my actions and how those led to a hard-assessed situation where I stood without knowing right from wrong. The dilemma laid in that I didn’t know whether my approach should have been based on my gathered experience and knowledge or have based on the rules and framework of the new work assignment I had accepted. By the figuration of two self-experienced situations I portrayed my work and practical knowledge through the first one, in which my assignment was to work with a student in need of extra support. That lead on to the second figuration, where this knowledge, in combination with a sense of duty, influenced my course of action even though my work assignment had changed to be a leisure time pedagogue. The main perspectives in this essay were therefore to be focused on an interpretation of practical knowledge and on how the ethics of duties are constructed. With these two perspectives my purpose was to explore how I could relate my choices of actions according to these and how they could come to affect future repertoires of actions. / ”Att glida in i gamla spår” är en utforskande essä där jag har undersökt hur min praktiska kunskap och mina moraliska plikter påverkat mitt handlande, vilket lett till en svårbedömd situation där jag inte visste vad som var rätt val att ta. Dilemmat låg i att jag inte visste om jag skulle förhålla mig till tidigare erfarenheter och kunskaper eller om jag skulle hålla mig till de regler och ramar som fanns för mitt nya arbetsuppdrag. Genom att gestalta två olika situationer målas mitt arbete och min praktiska kunskap upp i den första gestaltningen då jag arbetar som elevresurs till en elev i behov av stöd. För att sedan visa hur denna kunskap i kombination med en känsla av plikt påverkar mina val i den andra gestaltningen, där jag antagit en ny arbetsroll som lärare mot fritidshem. Huvudperspektiven i denna uppsats kom därför att rikta sig mot en tolkning av den praktiska kunskapen och hur pliktetiken utformas. Med dessa två perspektiv var syftet att undersöka hur jag förhållit mitt handlande utifrån dessa två och hur de kan komma att påverka framtida handlingsrepertoarer.

Den här uppsatsen behandlar mitt agerande utifrån två olika dilemman. I det första dilemmat intar jag ett grupperspektiv och utesluter individen. Den andra situationen skildrar en händelse där jag som pedagog utför en aktivitet tillsammans med ett barn, där individperspektivet blir i fokus och gruppen utesluts. Syftet med denna uppsats är att finna en fördjupad förståelse för mitt eget handlande utifrån de två dilemman som uppstod. Hur kan jag med säkerhet veta att mitt val av perspektivtagande i stunden är det rätta att utgå ifrån? Kan jag välja att utgå från både individens och gruppens perspektiv? Utifrån mina två dilemman har jag med stöd av reflektion och diskussioner med kurskamrater och handledare utfört en undersökning om hur mitt handlande hade kunnat ske utifrån olika infallsvinklar. Genom reflektionen och analysen har essäskrivande som metod varit det centrala verktyget. I undersökningen använder jag mig av bland annat Piagets och Vygotskijs teorier och tankar, men också pedagogisk litteratur, forskning och uppsatser finns som stöd i min uppsats. Min första tanke var att undersöka individen och gruppens perspektiv. Men under processens gång väcktes nya områden att se perspektiven ifrån. I min essä behandlas läroplanen, det sociala samspelets betydelse, det kompetenta barnet, inkludering och exkludering, barn i behov av stöd, normkritiskt förhållningssätt samt vetenskaplig grund, beprövad erfarenhet och praktisk kunskap. I det sista kapitlet belyser jag Aristoteles begrepp episteme (vetskap) och fronesis (praktisk klokhet) och vad avsaknaden av dessa begrepp bidrog till. I min reflektion och analys beskriver jag vad som hände, samt hur jag skulle gjort ha gjort idag. Min undersökning visar på att bristen av kunskap i de två olika situationerna bidrog till att antingen gruppen eller individen blev utesluten, exkluderad utifrån mitt tolkningsföreträde. / This essay is focused on my actions based on two different dilemmas. In the first dilemma I take on a group perspective, excluding the individual. The other dilemma describes a situation where I as pedagogue perform an activity together with a child, focusing only on the individual perspective and excluding the group. The purpose of this essay is to get a deeper understanding of my own actions on the two arisen dilemmas. How can I know for sure that my chosen perspective is the right one to work by? Can I choose to focus on both the individual´s and the group´s perspective? Based on my two dilemmas, I have been able to carry out a study of how my actions could have been from different angles of approach by using essay as a method. This has been possible through reflection, discussions with classmates, mentor and analysis. In the study, I use Piaget´s and Vygotskij´s theories and thoughts, pedagogical literature, previous research, and essays to support my conclusions. My initial thought was to examine the perspective of both the individual and the group. But during the process, I came across more interesting areas and perspectives to study. My essay covers the Swedish curriculum, the importance of social interaction, the competent child, inclusion and exclusion, children with support needs, norm-critical approach and scientific basis, proven experience, and practical knowledge. In the last chapter, I highlight Aristotele´s concepts of techne (prociciency), episteme (knowledge) and fronesis (practical wisdom) and what the lack of these concepts contributed to. In my reflection and analysis, I describe what happened versus how I would have acted in a similar situation today. My research shows the lack of knowledge in the two different dilemmas contributed the exclusion of either the group or the individual based on my own interpretive precedence excluded.

This master´s thesis has the form of a scientific essay. Its purpose is to explore how supervisors, in supervising professionals, balance between creating security and building relationship as opposed to challenging participants by introducing unexpected elements. The purpose is also to investigate whether philosophical theories can constitute impulses and unexpected elements for reflection on the supervisor's balancing act. The essay raises the question whether philosophical theories in the same manner can constitute impulses and unexpected elements in reflection on theories and practice in supervision. Experiences and conversations constitute the empirical material of the study. Certain themes have crystallized on those basis. These themes are discussed in relation to theories in supervision and to philosophical theories. The essay has highlighted the importance of the practical knowledge that supervisors use in the balancing act. The body and its signals and memory seems to play an important role for the interpersonal contact, as well as for the conversation and for the listening. The essay also shows that the supervisor's balancing act means more complexity than the balance between security and challenge. / Denna masteruppsats har formen av en vetenskaplig essä. Dess syfte är att utforska hur handledare i handledning med yrkesverksamma balanserar mellan att skapa trygghet och bygga och behålla relation i motsats till att utmana deltagarna genom att introducera främmande moment. Syftet är även att undersöka om filosofiska teorier kan utgöra impulser och främmande moment för reflektion över handledares balansakt i handledning och i reflektion över teorier och praktik inom handledning. Gestaltningar och samtal utgör undersökningens empiriska material och utifrån dessa har teman utkristalliserats. Dessa teman diskuteras i relation till teorier inom handledning och i relation till filosofiska tänkare. Undersökningen har synliggjort betydelsen av den praktiska kunskap som handledare använder i balansakten, där kroppen och dess signaler spelar en viktig roll för såväl mötet, som samtalet, lyssnandet och den gemensamma reflektionen. Utforskningen visar också att handledares balansakt innehåller fler utmaningar och är mer komplex än balansen mellan trygghet och utmaning.

The need for humanity to lessen its impact on the ecologies we’re a part of is becoming increasingly clear.  While there are many technically advanced solutions in the makings, one of the most straightforward ones is to simply use the objects we surround ourselves with longer. We can make them more durable and repairable but what happens when the needs of the user changes? How can we really know what needs the future will bring? I’m searching for a design approach that embraces this unknown. A process where the designer doesn’t have to be the enlightened figure that knows everything in advance. Because if we accept the complexity of the social and ecological reality where our objects end up, we never can be. I want to make objects that can grow and change with the user. A fertile soil for future needs. I’ve used the design process of three different objects to develop these thoughts.  An open ended loom for the weaver Vega Määttä Siltberg, a table made with designer Julie Amira that is disassemblable without tools, and lastly a piece of furniture that changes function without moving parts. The goal of this project is not to produce a solution to a specific problem or to create an object that communicates an idea as well as possible. Rather it’s the reverse. By the process of designing and building I’ve been able to explore the questions that my project is composed of. The thoughts expressed here come from this experience.

<p>This thesis is a human geography study of how local planners prepared, implemented and followed up a dialogue with the inhabitants in Alby, a multicultural community. The planners based their work on the ambition that everything that is done to develop Alby should be anchored among the residents in a democratic manner. This thesis analyses this double interpretation and how it appears in the planners’ work.</p><p>The study uses a combination of different action-theoretic approaches for analysing what the planners did. A normative approach is used together with genealogic approaches on power and rhetoric. To make use of these action theories in a multicultural community the thesis explores radical feminism (situated knowledge) and postcolonial theory.</p><p>Methodologically, the study is based on participatory observation. It analyses how the planners anchor decisions using a subject–object approach. The approach steered the planners into a situation in which their administrative system-world grew at the expense of both a sustainable democratic development and losing contact with the life-world of the local inhabitants. During the meetings the planners came in contact with some local activists. From their situated knowledge, the activists gave practical examples on how to make the planners’ system-world more sensitive to the reality of the inhabitants. The thesis stresses the importance of a life-world perspective on local planning and the potential of local meetings, situated knowledge and phronesis to make the planners’ work sensitive to the reality of the inhabitants.</p>

This thesis is a human geography study of how local planners prepared, implemented and followed up a dialogue with the inhabitants in Alby, a multicultural community. The planners based their work on the ambition that everything that is done to develop Alby should be anchored among the residents in a democratic manner. This thesis analyses this double interpretation and how it appears in the planners’ work. The study uses a combination of different action-theoretic approaches for analysing what the planners did. A normative approach is used together with genealogic approaches on power and rhetoric. To make use of these action theories in a multicultural community the thesis explores radical feminism (situated knowledge) and postcolonial theory. Methodologically, the study is based on participatory observation. It analyses how the planners anchor decisions using a subject–object approach. The approach steered the planners into a situation in which their administrative system-world grew at the expense of both a sustainable democratic development and losing contact with the life-world of the local inhabitants. During the meetings the planners came in contact with some local activists. From their situated knowledge, the activists gave practical examples on how to make the planners’ system-world more sensitive to the reality of the inhabitants. The thesis stresses the importance of a life-world perspective on local planning and the potential of local meetings, situated knowledge and phronesis to make the planners’ work sensitive to the reality of the inhabitants. / <p>Avhandlingen är skriven på svenska [sv] med sammanfattning på Engelska [en]. Den är resultat av forskningsprojektet Kraftspelet om platserna: samverkansprojekt i våra städer Beviljade medel: 1 444 000 kr, forskningsfond: FORMAS Kontraktsnummer: 25.0/2001-1596 Kontraktstid: 010101-041231 Bakgrund och syfte Etnisk segregation i Sverige återfinns i bebyggelse som har en igenkännbar struktur. Sådan segregation har stått i fokus för kritik och varit mål för diverse åtgärder. Trots olika stora insatser har segregationen bestod genom åren. I takt med det har skepticismen mot att ta emot nya invandrade tilltagit. Syftet med projektet var att studera huruvida tjänstemännens arbete påverkar denna utveckling genom att inom ramen för den så kallade storstadssatsningen följa hur en lokal tjänstemannagrupp agerade för att möta medborgarna. De viktigaste frågor som vägledde undersökningen var bland andra hur tjänstemännen behandlade den mångkulturella befolkningen under mötena, hur de organiserade de urbana samverkansprojekten samt hur de påverkade den lokala demokratiska utvecklingen med sitt arbete. Teori och metod Projektet utgjorde en kvalitativ studie som genomfördes med hjälp av deltagande observation bland en lokal planeringsgrupp, en så kallad områdesgrupp. Observationerna fördes mellan 2001 till 2003 och avgränsades till tjänstemännens officiella möten. Inför avhandlingens slutrapport analyserades ett särskilt urval av mötena. De handlade om en medborgarpanel med vilken tjänstemännen tänkte införa brukarnas inflytande i alla verksamheter. Genom avgränsningen gjordes en djupare analys kring hur tjänstemännen tänkte, planerade, genomförde och utvärderade själva aktiviteten. Projektets teoretiska ram lyfte fram möten som utgångspunkt i arbetet för att behandla ideal och praktik, politik och planering eller förankring och dialog. Å ena sidan analyserades normativa handlingsteorier som lägger tungvikten på vad som bör göras och som anses stå för den så kallade deliberativa eller kommunikativa vändningen. Den vill exempelvis lyfta fram mötet för att göra förvaltningar känsligare för medborgarnas vardag och föreslår olika procedurer för ett dialogbetonat handlande. Procedurerna strävar efter ideala talsituationer som bortser makt och konflikter för att oavsett tid och sammanhang göra procedurerna universell gällande. Å andra sidan analyserades genealogiska handlingsteorier som utgår från studier av det som görs. Dessa vill uppmärksamma tid och kontext genom att dels synliggöra konflikter och maktrelationer som den mest effektiva startpunkten vid analys av möten. Och dels genom att medvetandegöra tid och kontext med retoriska analyser. Dessa utvärderar, överväger och bedömer hur verkliga dialogakter genomförs utifrån vad som sägs, vem som säger vad och till vem det sägs, när mötena ägde rum. Genom att belysa hur tjänstemännen förde dialog analyserades även huruvida de skulle uppmärksamma såväl invånarnas "situerade kunskaper" som vad dessa bestod av i form av praktiska handlingssätt. Huvudresultat Undersökningen visade hur en kombination av faktorer hindrade tjänstemännen från att möta medborgarna och från att deras arbete skulle främja en hållbar demokratisk utveckling. Den första aspekten handlade om ett kraftspel om platsens utveckling som uppstod mellan lokala och regionala perspektiv. Det lokala perspektivet fördes av lokala tjänstemän som arbetade för att främja den lokala integrationen med hjälp av lokala föreningar. Det regionala perspektivet fördes av tjänstemän på regerings- och kommunnivå som ville integrera platsen i regionen med hjälp av en tillväxtkoalition med föreningar som fanns utanför platsen. När den regionala politikens utifrånperspektiv inte utgick från lokala behov och heller inte från lokala förmågor präglades den av internkolonialistiska inslag som försvårade den lokala integrationen. Den regionala politikens utifrånperspektiv tvingade i sin tur lokala tjänstemän att överge ett dialogbetonat arbete för att istället ägna sig åt att förankra en upplevelsesatsning. Undersökningen exemplifierar hur tjänstemännens förankringskultur vilade på ett subjekt-objekt förhållningssätt för att möta medborgarna. Det som skulle kunna bli en dialog övergick i en mycket utstuderad och noggrant planerat förankringsspel. Med spelet filtrerade tjänstemän bort de frågor om integration, jämställdhet, jämlikhet och hållbar utveckling som gav upphov till insatserna. Tjänstemännens egna försök att skapa möten, så som procedurer för medborgarnas delaktighet vilade på subjekt-objektiva antaganden som blev kontraproduktiva för den lokala integrationen, för platsens utveckling och för framväxten av ett starkt civilt samhälle. Tjänstemännens subjektcentrerad förankringsansats vilade i sin tur på en normativ vetenskaplig diskurs som hindrade tjänstemännen från att reda ut hur dialogen uteblev. Undersökningen exemplifierar hur denna diskurs kom till uttryck i tjänstemännens överväganden samt hur den föredrar rationella överväganden före demokratiska värden. Konklusion Under tiden med storstadssatsningen lanserades ett stort antal lokala projekt som skulle utgå från dialog med medborgarna för att byta segregationen. Tjänstemännens arbete fördes med en stor förtrogenhet till rationella och normativa lösningar samt utifråntänkande. Förvaltningarnas lokala strukturer växte sig större utan att förmå möta befolkningen. På grund av förankringsansatsen underminerades medborgarnas delaktighet i många lokala projekt och demokratiprocesser. Förvaltningarna växte medan demokratin krympte. Tjänstemännens resultat påverkade kommunen att avvisa tanken på att nya invandrade flyttade till kommunen. Liknande utveckling i andra storstadskommuner tvingade i praktiken en återvändsgränd i invandringspolitiken. Den uteblivna dialogen stärkte trenderna till ett alltmer fragmenterat samhälle och vidgade grogrunden för strukturell diskriminering, främlingsfientlighet och rasism.</p>

In this scientific essay I explore my profession as a library adviser within the public library sector. The focus in my exploration is on the relation between theory and practice and how this relation is carried to the extreme in a situation where the theory consists of quantitative measuring. This situation triggers a conflict within me, and in the essay I reflect on the reasons for this with the aid of various philosophers and authors, in order to get a deeper understanding of my actions, and to see if I acted with good judgement in the sense of Aristotle´s phronesis. In my writing and exploring I also search for a way onwards, a better way to connect theory with practice in my meetings with library staff. My conclusions are that a first step would be to give practice precedence and start talking about the relation between practice and theory instead of the other way around. Further steps are a deeper understanding of the importance of dialogue, to see the perspective of the other and to dare to remain in, and to make the most of, the moment when theory and practice collide. / I denna vetenskapliga essä undersöker jag min yrkespraktik som utvecklingsledare inom folkbiblioteksområdet. Fokus i mitt utforskande ligger på relationen mellan teori och praktik och hur denna relation ställs på sin spets i en situation där teorin utgörs av ett kvantitativt mätande. Situationen utlöser en konflikt inom mig och i essän reflekterar jag över orsakerna till detta med hjälp av en rad filosofer och författare, för att få en djupare förståelse för hur jag handlade, och om jag handlade med gott omdöme i stunden, det som Aristoteles benämner som fronesis. I mitt skrivande och utforskande söker jag också efter en väg framåt, ett bättre sätt att förena teori och praktik i mina möten med bibliotekspersonal. Jag kommer fram till att ett första steg kan vara att ge praktiken företräde och tala om relationen mellan praktik och teori i stället för tvärtom. Ytterligare steg är en insikt i dialogens betydelse, att se den andres perspektiv och att våga vistas i, och ta vara på, det mellanrum som kan uppstå när teorin krockar med praktiken.

<p>Uppsatsen är en beskrivande och reflekterande studie över ett kombinerat demonstrations- och intervjuprogram. Programmet programmerades och användes i syfte att förbereda utvecklingen av ett datorprogram som ska lära ut och träna argumentation.</p><p>Studien beskriver hur intervjuprogrammet konstruerades med avseende på teorier från retorik och pedagogik, samt resultat därur. Avslutningsvis diskuteras processen och potentialen i att skapa ett program som skulle kunna ligga till grund för ett personligt kunskapande, ett argumentationsprogram.</p><p>Sammanfattning;</p><p>Tekniker för argumentation tränas inte naturligt i skolorna, inte heller i vardagen. Successivt lärs argumentation på olika vis, självständigt eller genom andra. Man lär sig eller blir lärd. Intervjuprogrammet gav tydliga signaler om hur ett argumentationsprogram bör utformas för att tala till användaren på ett så tydligt och personligt vis som möjligt.</p><p>Slutdiskussionen redogör för vad ett sådant argumentationsprogram skulle kunna innebära för användaren. Ett eventuellt argumentationsprogram kommer att lära ut en stabil, lite förenklad grund, som ger användaren fem tydliga topiker och träning i att använda dem. Verktyg som senare och i andra situationer kan tillämpas vid argumentation.</p>