I den här vetenskapliga essän vid Centrum för praktisk kunskap har jag undersökt min känsla av kluvenhet och frustration i mitt yrke som gymnasielärare i svenska. Dessa känslor gestaltas i två möten med elever, ett möte med en klass då jag presenterar ett nytt romanprojekt och ett med eleven Lilly som inte hinner med att lära sig i sin egen takt, utan tvingas ta bort kurser för att orka med.     Frustrationen och kluvenheten har sitt ursprung i en känsla av att inte kunna vara den lärare jag vill. Det grundar sig i att vara i konflikt med den kunskapssyn och det språk som finns i läroplanen GY11 och att värna om det skönlitterära språket och den kunskap som skönlitteraturen ger. Genom att undersöka begreppet fronesis med hjälp av Aristoteles och Fink hittar jag analogier med hur skönlitteraturen fungerar i läsaren och även hur fronesis fungerar i läraren som fostrare av goda medborgare. Med hjälp av filosofen Gadamer ser jag tolkningen av text som en väg till kunskap och den hermeneutiska dimensionen av fronesis. Vidare tar jag även hjälp av författarens Knausgård och litteraturprofessorn Toril Mois syn på skönlitteraturen som ett sätt att bli uppmärksam på språket, världen, livet och sig själv. Även här hittar jag fronetiska drag hos skönlitteraturen.      Essän utmynnar i en idé om att skönlitteraturen har något fronestisk över sig. Den framhåller också att skönlitteratur har en viktig plats i svensk skola för att vi ska få vara erfarande och kunskapande subjekt och inte endast mätbara objekt. / In this scientific essay at the Center for Practical Knowledge, I have investigated my feeling of ambivalence and frustration in my profession as a high school teacher of Swedish. These feelings are embodied in two encounters with students, one with a class where I present a new novel project and one with the student Lilly, who does not have time to learn at her own pace and is forced to drop courses to keep up.    The frustration and ambivalence originate from a feeling of not being able to be the teacher I want to be. It is rooted in a conflict with the knowledge perspective and language found in the GY11 curriculum, and the need to value the literary language and knowledge that literature provides. By examining the concept of phronesis with the help of Aristotle and Fink, I find analogies with how literature functions in the reader and also how phronesis functions in the teacher as a nurturer of good citizens. With the help of the philosopher Gadamer, I see the interpretation of text as a path to knowledge and the hermeneutic dimension of phronesis. Furthermore, I also draw on the author Knausgård's and literature professor Toril Moi's views on literature as a way to become attentive to language, the world, life, and oneself. Here, too, I find phronetic features of literature.    The essay culminates in an idea that literature has something phronetic about it. It also emphasizes that literature has an important place in Swedish schools so that we can be experiencing and knowledge-creating subjects and not just measurable objects.

By using the scientific essay and modern hermeneutic understanding as method the essay Musical performance, a space of magic examines the mental and physical room for musical performance. The focus is, as the title reveals, the sense of a higher state of interconnection which can occur between the performing artist and audience. The essay examines the musical performance as a collective act; seeing both the performer and the audience's as maneuvering actors in the room. The performance is understood as an act together. The theoretical reflection of this scientific essay is largely based on the concept of play defined by Johan Huizinga. For an understanding of knowledge in action, practical knowledge, the essay investigate the concept of fronesis defined by Aristotle. For an understanding of collective knowledge about sensory experience, the essay search understanding in Jonna Bornemark's thoughts on a concept of judgment understood as a framework for quality built from within a practice by its actors. The essay also discusses John Dewey's thoughts on the creative process and collects experience from literature on improvisational music. The essay contributes from a hermeneutic understanding with an experience based reflection and offer the reader a ground for continued scientific reflection on professional knowledge in music performance. / Musikframförandets magiska rum – Ett rum för handling tillsammans bortom vardaglig verklighet är en vetenskaplig essä vilken undersöker rummet kring det musikaliska framförandet. Fokus är som titeln avslöjar den känsla av högre sammanlänkning bortom verklighet vilken kan infinna sig i mötet mellan utövare och publik.    Essäns syfte är att undersöka handlingsutrymmet i detta mentala mötesrum utifrån skeenden i fysiska rum för framförande. Uppsatsen undersöker scenframförandet som en kollektiv, kreativ handling innefattande både den utövande artistens handlande och publikens handlande i rummet. Utifrån denna position förstås framförandet som ett handlande tillsammans. Essäns teoretiska reflektion utgår till stor del från begreppet lek definierat av Johan Huizinga. För förståelse av kunskap i handling, praktisk kunskap går uppsatsen till Aristoteles och hans begrepp fronesis, praktisk klokhet. För förståelse av kollektiva tankar om sinnlig erfarenhet undersöker essän sin gestaltning utifrån Jonna Bornemarks tankar om ett omdömesbegrepp förstått som ett ramverk för förståelse av kvalitet byggt inifrån en praktik. Essän diskuterar även John Deweys tankar om den kreativa processen som ett parallellt görande och genomgående samt hämtar erfarenhetsstoff ur litteratur om improvisationsmusik. Essäns metod är dels den vetenskapliga essän som skrivform i sig. Ett dialektiska pendlande mellan erfarenhetsbaserat och teoretiskt understött reflekterande. Reflektionen utgår i grunden från modern hermeneutisk filosofi och dess syn på förståelse som sammansmältningar av förståelsehorisonter vilket sker genom framläggning och främmandegörande av tidigare förståelse. Essän bidrar ur hermeneutisk förståelse med sin framläggning som en möjlig främmandegörare av förståelse och avser att bidra med en erfarenhetsreflektion i fortsatt vetenskaplig reflektion kring yrkeskunskap inom musikframförande.

Abstract The ability of the Special Needs Teacher to put thoughts in motion – an unused resource in the collegiate learning The work takes the form of a scientific essay from a phenomenological hermeneutical perspective. Based on my research questions – “How do headmasters view the role of the Special Needs Teachers (SNT) in relation to Lead Teachers (LT) when it comes to school development and collegial learning?”, “What has shaped their views?” and “What are the consequences of this in regards to how the school handles students who do not achieve the goals?” – I have tried to create a trialogue between the empirical results of some qualitative research interviews with high school principals, texts I've read within this field as well as my own experiences and reflections. In my conclusion I note that although the headmasters seem to regard the competences of the SNT respective LT as complementary, it is difficult to see how cooperation between the two roles would actually manifest itself concretely in a school where the SNT´s tasks still tend to end up in individual remedial work. I speculate as to what may have formed the headmasters´ view and claim that the history of the SNT may be of significance. The fact that our profession is still referred to as SNT may further make it difficult to break the ingrained thought that some students need a special kind of education – ie. “Special Needs Education”. The fact that we have both the National Agency for Education and the Special Needs Education Authority certainly contributes to the view that SNTs should concern themselves with something different to the mainstream education.  The role of the Headmasters’ training must not be neglected as it seems to have a big focus on the jurisprudence, and the role of the SNTs is virtually invisible in the Education Act and other regulatory documents. The texts that I have read on the subject of the LT reform, collegial learning and school development in general give me the impression that the LTs and the SNTs do not exist in the same universe. When SNTs are considered key figures, the focus is to increase the accessibility and allow more students to get the help that they need, in their actual classroom and in such cases the LTs are not even mentioned. In texts on the subject of collegial learning, however, the role of the LTs is practically the only one focused on. If the practical knowledge of the SNTs – to make colleagues develop their own practical judgment without providing given solutions – does not receive a more prominent position, there is a risk that the collegial learning turns into nothing but collegial sharing, where the more expressive teachers get an arena for telling about their most successful projects. Another danger is for the categorical perspective to once again gain ground and for the democratically included thought of a school - for- all to be further and further away, which, in today´s society would be most unfortunate. The voice of the SNT needs to be heard in order to put thoughts in motion.        Key words: Special Needs Teacher, Lead Teacher, Headmaster´s educational leadership, collegial learning, practical knowledge, phronesis

Socialarbetare använder sig av flera typer av kunskap för att hantera komplexiteten av deras arbete, en del får man via utbildning men en del behöver förkroppsligas utifrån ett eget utforskande. Syftet med denna studie var att undersöka hur fronesis kommer till uttryck bland socialarbetare som jobbar med ungdomar med missbruksproblematik. Med inspiration från hermeneutik har i denna studie utforskat hur socialarbetare översätter deras tidigare erfarenheter till praxis. Empirin består av sex intervjuer med praktiserande socialarbetare som har flera års erfarenhet i behandlande arbete med ungdomar. Datat analyserades utifrån fronesis teori vilket är uppbyggd ur tre subkategorier: praktisk handling, moralen och personlig utveckling. Fronesis i denna studie är förmågan att anpassa sig till sammanhanget hos en situation och förmågan att handla i enlighet med en målsättning. Resultatet visar att subkategorierna gick att identifiera hos informanternas utsagor samt hade påverkan på varandra. Analysen visar att behandlarens målsättning kunde påverka både arbete samt möjligheter till vidare utveckling. / Social workers use several types of knowledge to get about in their complex work, some of which is given through education but some you have to embody on your own. The aim of this study is to use phronesis as a theory and see if this theory can explain some of the nature behind social workers experience-based knowledge. Using an approach inspired by hermeneutics this study aimed to explore how social workers translate their experience into praxis. The data consists of six interviews with practicing social workers with several years of experience in caring work with adolescents. The material was analyzed with phronesis theory which is built up by three subcategories¨: practical action, morals and personal development. Phronesis in this study is the ability to adapt to the context of the situation and the ability work towards a goal. The results show that the subcategories were identifiable in the data and had an influence on one another. Analysis shows that one’s goals could have effect on work and possibilities for further growth.

Syftet med föreliggande studie är att belysa de normer, värden och kunskaper som uttrycks i GY11, den svenska gymnasieskolans läroplan. Studien använder sig av en ideologikritisk analys, vars avsikt är att ge en fördjupad förståelse för samhället genom att avslöja falska beskrivningar av och uppfattningar om makt och verklighet. Med utgångspunkt i den prövande tesen att läroplanen som dokument står under inflytande av det omslutande samhällets idéer och materiella förhållanden läses och förstås GY11 i relation till teorier om rationalitet, kontroll och individualisering. Analysen visar att GY11 i flera avseenden bär drag av en nyliberal ideologi och bekräftar stora delar av den samhällskritik som formulerats av den kritiska skolan och av individualiseringsteoretiker. Det teoretiska ramverket anlägger även ett praktiskt perspektiv med begreppen techne, episteme och fronesis, vilka fungerar som referenspunkter i diskussionen kring kunskapers och handlingars legitimitet i enlighet med samhällets dominerande rationalitet. Studien har även en ambition att övergripande resonera om den svenska skolans realiserbara möjligheter att verka för ett kritiskt förhållningssätt och ett djupare samhällsmedvetande.

I den här vetenskapliga essän är utgångspunkten min egen granskningspraktik. Jag undersöker den utifrån en undran jag emellanåt har om tillsyn och kvalitetsuppföljningar fyller det syfte de är tänkta att ha. Vilket är att öka kvaliteten i förskolor. I essän använder jag begreppet granskningspraktik där både kvalitetsuppföljningar och tillsyn ingår. Undersökningen riktar sig mot hur de som granskar förskolor och de förskolor som granskas upplever hur det är att vara den som granskar och den som granskas. Jag undersöker också hur begreppet kvalitet görs verksamt i granskningspraktiken och förskolan. Det handlar om hur man talar om och definierar vad kvalitet i förskolan är och hur man tänker sig att kvalitet ska manifesteras i förskolans praktiska arbete. Genom intervjuer av professionella praktiker som arbetar med kvalitetsutveckling i förskolan på olika sätt har jag utforskat granskningspraktiken och kvalitetsbegreppet i förskolan. Intervjuerna har en form som jag kallar samtalsintervjuer. Där samtalar deltagarna i par och jag själv är också delaktig tillsammans med en kollega. Syftet är att skapa ett reflekterande samtal om de områden som jag utforskar.  I den skrivande processen av essän för jag ett samtal med deltagarnas röster, den valda teorin och mina egna erfarenheter som gestaltas av två berättelser om granskning. Vad som träder fram i detta samtal är å ena sidan en förvirrad eller kanske osäker bild om hur kvalitetsbegreppet ska förstås i förskolan och å andra sidan en vilja att förstå och tolka kvalitetsbegreppet. Dels hur det görs verksamt i relationen mellan förskolepraktiken och läroplanen för förskolan och dels hur det görs verksamt i relationen mellan granskningspraktiken och förskolepraktiken. Både deltagarna och teorin riktar sin blick mot betydelsen av pedagogen som kvalitetsbärare. Det framträder också en kritisk blick mot hur granskningspraktiken generellt ser ut dag där mätbara resultat och målstyrning är i fokus. Begrepp som kommer fram som alternativ till ett fortsatt arbete med granskning och kvalitet är meningsskapande, dialog och profession.    Det bidrag den här essän vill ge till ett fortsatt arbete med granskning och kvalitet i förskolan är att inspirera till att söka en ny utgångspunkt. Den utgångspunkten kan finnas i den praktiska kunskapens fält där begreppen klokhet och ansvar får en tydlig plats i ett offentligt samtal om professionalitet och meningsskapande.

Tyst kunskap definieras oftast som abstrakt och svårdefinierbar eftersom den inte kan uttryckas på samma sätt som teoretisk kunskap, därav namnet ”tyst”. Likväl är den tysta kunskapen högt värderad inom de yrkeskategorier som arbetar i människobehandlande organisationer i direkt kontakt med klienter varje dag. Syfte och frågeställningar kopplade till studien är att undersöka hur medarbetare inom socialpsykiatrin uppfattar begreppet tyst kunskap, om den är möjlig att dela till andra. Arbetet undersöker även hur tyst kunskap värderas i verksamheterna, både från chefs- och baspersonalens perspektiv. I skuggan av den mätbarhetskultur som New Public Management och evidensbaserad praktik gett upphov till har värdet av tyst kunskap och dess användning minskat enligt en del av litteraturen, och studien hoppas kunna ge svar på hur den tysta kunskapen stått sig i sammanhanget. Metoden för vår studie är en kvalitativ ansats där vi intervjuat två team som arbetar som baspersonal inom socialpsykiatrin, samt fyra personer i chefsposition. Vi har valt upplägget utifrån en önskan att se huruvida uppfattningen kring tyst kunskap skiljer sig mellan de som dagligen träffar klienterna, och de som har en arbetsledande position i jämförelse med personalen ”på golvet”. Materialet har transkriberats och analyserats med hjälp av tematisk analys. Resultatet av vår undersökning visar att den tysta kunskapen är en omedveten erfarenhet inneboende hos individen, och de teorier som beskrivs i arbetet fick stöd i undersökningen då det framhölls att tyst kunskap är en del av en själv.  Den mätbarhetskultur som beskrivits i teorin förefaller inte stämma inom socialpsykiatrin. Här arbetar man här med sig själv som verktyg, något som kräver en ansenlig tyst kunskap, men även en teoretisk grund. Metoderna, i sig generella och objektiva, blir genom praktiken till något eget och unikt i samspel med klienten. Kunskapen är svår att verbalisera men kan synliggöras genom reflektion och samtal med andra medarbetare. Att föra den vidare till nya medarbetare kräver ett lärlingskap som låter den oerfarne ta till sig kunskapen och göra den till ”sin”. Att plagiera någon annans tysta kunskap fungerar inte; den måste göras personlig och på det sättet bli ”äkta”. / Tacit knowledge is usually defined as abstract and intractable because it cannot be expressed in the same way as theoretical knowledge, hence the name "tacit”. Nevertheless, tacit knowledge is highly valued within the professions working in direct contact with clients every day in Human Service Organizations. This study aims to examine how social psychiatry employees perceive the concept of tacit knowledge, and whether tacit knowledge is possible to share with others. Our study also examines how tacit knowledge is valued, by the management as well as by the performing staff. According to the literature the value of tacit knowledge and its use has decreased because of the metric culture produced by New Public Management and Evidence-Based Practice. Therefore, our study hopes to answer to how tacit knowledge stood in this context. A qualitative methodology consisting of interviews has been chosen based on the desire to distinguish whether the perception of tacit knowledge differs between those who meet the clients daily, and those in position as manager. We have interviewed two teams working as basic staff in social psychiatry, as well as four people in managerial positions. The data has been transcribed and analysed using a thematic analysis. Findings show that tacit knowledge is inherent within the individual. In social psychiatry measurability as described in theory does not appear to be true. Instead staff require a theoretical base and a considerable amount of tacit knowledge to be able to be successful. The processes, in themselves general and objective, become distinctive by means of practice and interaction with the individual client. Knowledge is difficult to verbalize but can be made visible through reflection and discussions with other employees. Transferring this knowledge onto new employees require an apprenticeship which allows the unexperienced to receive the knowledge and then make it their own. Plagiarizing someone else's tacit knowledge does not work; it must be made personal thus becoming "authentic".

Höstterminen 2022 kommer den nya läroplanen Lgr 22 att ersätta den nuvarande läroplanen Lgr 11. Det är därför viktigt att lärarna redan nu sätter sig in i kursplaner i de ämnena de undervisar i. Detta är för att börja förbereda och planera för undervisning inför höstterminen. I detta arbete har två kursplaner i kemi Lgr 11 och Lgr 22 jämförts med varandra. Det som undersöks är hur ämnets syfte har förändrats samt vilken kunskapsform som dominerar i kursplaner i kemi.Episteme, techne och fronesis utgör de viktiga teoretiska aspekter för definition av olika kunskapsformer. Läroplansteori och olika läroplan presenteras i teorin för att få enbättre förståelse för bakgrunden till förändringarna i läroplanen. En kvalitativ analys används som metod där delar av innehållet bryts ut och analyseras. I analysen används ett kodschema för att identifiera de olika kunskapsformer i texterna. Resultat presenteras samtidigt som det förs en diskussion kring förändringarna i innehållet,kunskapsformerna samt eventuell förskjutning av kunskapsformerna mellan Lgr 11 ochLgr 22. I slutsatsen besvaras forskningsfrågorna, resultat diskuteras med en koppling tilltidigare forskning. Det har visat sig att kunsksapsformen fronesis dominerar i kemins kursplaner och att det inte har skett några större förändringar i innehållet i Lgr 22 jämfört med Lgr 11. Utifrån analys av syftestexten har kemins kursplaner fokus på färdigheter där elever förväntas att handla klokt i olika situationer. Faktakunskaper har blivit mer avgränsade till ämnet kemi i Lgr 22 samtidigt som dessa inte har ökat i omfattning jämfört med Lgr 11. Det förs också en metoddiskussion och diskussion kring den framtida yrkesrollen utifrån undersökningens resultat. Arbetet avslutas med förslag till vidare forskning.

In my essay, I will start with a story that represents my dilemma from my own experience. In the story, dealing with children that challenges teachers and other children in preschool, I wonder how I as a teacher can be fair and inclusive when I feel insufficient on several occasions. I reflect on my own approach because it can be difficult when we encounter children with different needs and abilities in preschool. I write the essay in experience-based essay form. The essays form makes it possible for me to reflect on my own experience and by using selected theoretical perspectives processing my dilemma. In my essay, I explore my own approach, what is meant by fairness and how the concept can be interpreted and how I can in the best way include all children in activities. I conclude that fairness from a perspective can be seen from the five criteria similarity, need, performance, compensation and rights. The teachers should reflect on their approach and take into account all the needs of every children based on their conditions. Fronesis, practical knowledge, is required to, among other things, make good judgement and to make wise decisions in preschool.

Denna essä utgår ifrån fyra gestaltningar av mitt eget dilemma i relation till bemötande av barns existentiella frågor på förskolan. Detta följs upp med fältstudie på en förskola som undersöker andra pedagogers bemötande. Gestaltningarna och fältstudien ställs mot existensfilosofiska teorier och svensk och engelsk forskning. I reflektionen undersöks hur barns existentiella frågor kan ta sig uttryck på förskolan. Här lyfts att det kan vara svårt att få syn på barns existentiella frågor vilket dels kan bero på fördomar och okunskap om hur de kan se ut och dels en konflikt emellan ett naturvetenskapligt och ett andligt/religiöst perspektiv. Denna konflikt skulle kunna överbryggas med en utvidgad syn på hur barns existentiella frågor kan se ut. T.ex. kan barn uppfatta även naturvetenskapliga frågor på ett existentiellt sätt och det religiösa språket bör kunna uppfattas symboliskt. En annan orsak till att det kan vara svårt att få syn på existentiella frågor kopplas till att vi befinner oss i en sekulär/post-religiös tid i västerlandet där vi inte har språk eller begrepp för att uttrycka eller förstå det andliga eller existentiella. Begreppet ”signature spirituality” utforskas som ett sätt att få syn på barns olika individuella uttryck för det existentiella. Uppsatsen beskriver hur vår praxis är påverkad av en naturvetenskaplig diskurs där man söker förklaringar. Ett alternativt förhållningssätt är inspirerat av hermeneutisk /fenomenologisk teori och söker istället förståelse. När det handlar om bemötande lyfts både pedagogens fronesis/praktiska klokhet och techne/produktiva praktiska kunskap som viktiga kompetenser. Ett problem i att utveckla och arbeta med de existentiella frågorna är att det inte finns något bra forum eller någon etablerad praxis för reflektion. Även där är bristen på språkliga begrepp omkring ämnet en viktig aspekt. Att ha en yrkesetisk reflektion är särskilt viktigt i detta ämne. Här lyfts ändå att pedagogen i mötet med barnens frågor kan reflektera över sitt eget förhållningssätt och sin livssyn. Två olika sätt att förhålla sig till det existentiella på förskolan utforskas och ställs mot varandra; Det ena som ett möte med ett värde i sig och det andra som en kognitiv lärandeprocess. Filosofen Gadamer ser ett möte som en konversation eller lek omkring ett ämne där man ytterst sätt kan utveckla och förena sina perspektiv. Enligt Martin Buber är det existentiella eller andliga något man har en relation till som bör respekteras som sådan. Att inta ett kognitivt lärande perspektiv på barns existentiella frågor har dock många fördelar som kan underlätta möjligheten att arbeta med och bemöta de existentiella frågorna och upplevelserna inom förskolans ram. / This essey consists of four narratives about my own dilemma concerning responding to childrens existential questions in the pre-school context. This is followed by a field- study exploring other pedagogues responses to childrens existential questions. The experiences in the narratives and the field-study is analysed through exisntialfilosofical theories and Swedish and international reserach. The essay reflects on how childrens existential questions can be expressed in pre-school. Predjudices and lack of knowledge concerning how they can express themselves as well as a conflict between a scientific/religious perspektive can make existential questions hard to notice. This conflict could be solved by understanding how children can experience scientific issues in a existential way as well as viewing religious language as symbolic. Another reason for not noticing existential questions can be lack of language and concepts due to the west being in a secular/post religious era. The concept ”signature spirituality” is a possible way to understand childrens individual way to express the existential. The praxis/practice in pre-school is, according to the essay, influenced by a scientific discourse in which explanations is sought. An alterantive discourse is the hermeneutical/phenomenological wherein one instead seek to understand. Fronesis – practical wisdom and techne – productive practicality are important competences when responding to childrens existential questions. Lack of forum for and lack of established praxis for reflection makes working with and developing childrens existential questions a problem. Lack of concepts and language to express the existential is also a problem in this. To have an ethical reflection is especially important with this subject.  But you can still have opportunities to reflect on your own views when confronting the childrens questions. Two different approaches to existential questions in pre-school are highlighted: as a meeting which is valuable in itself and as a cognitive learning process. In Gadamers view a meeting is a conversation or a play about a topic where the persons involved can develop and unite their perspectives. Accordning to Martin Buber the existential or spiritual can be seen as a relationship that needs to respected as such. But taking a cognitve learning perspective on childrens existential questions have many advantages, such as making it easier to work with and respond to childrens existential questions and experiences, whitin the frame of pre-school discourse.