A specific account of bonding in creative circumstances – a study of releasing music is a scientific essay which examines the relationship between will, context and creativity in the process of releasing music.  The focus for the examination is the process of finalizing musical works in a release format. This passage in the publishing process is understood as a collective creative management consisting of the publishing artist, the record company and their intended target group of users. An act of work by many where different ideas and values meet and are measured towards the actual realization of the release. The purpose of releasing music is understood as reaching a target group of users. The method to optimize the musical works and use other creative modalities to optimize the publishing of the release as a whole for a maximization of possible bonds to targeted users.  The process of contextual optimization is understood as an event of both conditionality and construction of room for maneuver. The process can either redeem or inhibit creativity depending on how relationships are constructed in the processes. The creative outcome of a publishing process is seen as dependent on how the connection of different bonds between artist and record company is constructed through a recognition of purpose and goal for a release, the participants’ experience of room for maneuver and care and respect for other participants’ room for maneuver. The theoretical reflection is based on Giordano Bruno's concepts of bonds and binding. The essay examines in a hermeneutical manner Brunos account of binding as a concept for understanding action as sprung from a collective faculty of different wills. Bruno's theory of how action is led by bonds between people and his understanding of emotions as a genus of knowledge is tested as a theory in understanding practical knowledge.  The essay intends to contribute with an experience-based reflection to continued scientific research on professional knowledge in creativity and music publishing. / Bindandets betydelse för det kreativa sammanhanget – en studie av musikutgivning är en vetenskaplig essä vilken undersöker relationen mellan vilja, sammanhang och kreativitet i musikaliska utgivningsprocesser. Utgångspunkten är det formatarbete som äger rum i utgivningsprocesser, när idéer kring en utgivnings värden möts och måttas mot en realisering. Syftet med en utgivning förstås som att nå en målgrupp. I formatarbetet anpassas och paketeras en artists verk därför för ett optimalt potentiellt bindande utgivningsformat.  Utgivningsprocessen förstås som ett skeende där framförda tankar och handlingar av de i konstnärlig ledning resulterar i en slutgiltig utgivning. Ett skeende av både villkorande och konstruerande av handlingsutrymme. I arbetet mot detta slutgiltiga format kan kreativitet både förlösas och hämmas beroende av hur relationer är konstruerade och konstrueras i processen.  Uppsatsen undersöker därmed utgivningsprocessen som en kollektiv, kreativ handling av den utgivande artisten, skivbolaget och deras tänkta målgrupp av brukare. Utifrån denna position förstås sammanhanget för en utgivning konstruerat av olika relativa band av mening byggda av känslor för verken, upplevd förståelse för verk och deltagarnas viljor med verkens utgivning. Uppsatsen skriver fram en förståelse för hur en utgivningsprocess utfall är avhängigt hur sammanhang av olika band mellan artist och skivbolag är konstruerat och konstrueras genom ett inkännande av syfte och mål, upplevt eget handlingsutrymme samt omsorg och respekt för den andres handlingsutrymme.     Essäns teoretiska reflektion utgår till stor del från Giordano Brunos begrepp band och bindande. Band och bindande testas som ett koncept för att förstå handling som sprungen ur en kollektiv tankepraktik av olika viljor. För vidgad förståelse av kunskap i handling, praktisk kunskap testas Brunos teori om hur handling leds av band mellan människor och kännande som en kunskapspraktik. Bruno beskriver känsla som en praktisk form av kunskap. En praktisk kunskap vilken påverkar hur vi tillsammans med andra och i olika skeenden gradvis leder och leds i och till handling. Essäns metod är delvis den vetenskapliga essän som skrivform i sig. Ett dialektiskt pendlande mellan erfarenhetsbaserat och teoretiskt understött reflekterande. Reflektionen utgår i grunden från modern hermeneutisk filosofi och dess syn på förståelse som sammansmältningar av förståelsehorisonter vilket sker genom framläggning och främmandegörande av tidigare förståelse. Skrivande, läsning och teoretisk analys har i uppsatsarbetet använts för att främmandegöra den förförståelse kring exempelvis kreativitet som skrivits fram i subjektivt gestaltade skeenden och i den tidigare forskning uppsatsen utgår från.  Essän avser att bidra med en erfarenhetsbaserad reflektion till fortsatt vetenskaplig forskning kring yrkeskunskap inom kreativitet och musikutgivning.

Uppsatsen är till formen en reflekterande vetenskaplig essä som undersöker akutsjuksköterskans yrkespraktik. Den egna erfarenheten gestaltad i form av en berättelse från ett arbetspass på sjukhuset är i fokus och undersökningen tar sitt avstamp i den. Det som belyses är de olika kunskapsformer som akutsjuksköterskan lutar sig mot när hon använder sin "kliniska blick"och hur de samverkar och är beroende av varandra. Kunskapsformerna är hämtade från Aristoteles kunskapsbegrepp och stort utrymme ges till den praktiska kunskapen och den praktiska klokheten, som av Aristoteles benämndes fronesis. Texten undersöker också det för sjuksköterskan centrala begreppet omvårdnad utifrån den egna erfarenheten. Omvårdnadsbegreppet diskuteras ur ett fenomenologiskt perspektiv. Det är tolkandet, omsorgstiden, det etiska medvetandet och känslornas kunskap och dess påverkan på omvårdnaden som belyses. Undersökningen visar att det är det är det personliga engagemanget, nyfikenheten och motivationen som är den kraft som kan och lotsa sjuksköterskan genom vårdens svåra utmaningar och som kan hjälpa sjuksköterskan att stå upp för den goda omsorgen och omvårdnaden i en allt mer slimmad och pressad vårdorganisation. / This reflective scientific essay examines emergency-care nurse's professional practice. The nurse's personal experience is in focus and is portrayed in a narrative from an evening shift at the emergency hospital. The narrative serves as a foundation from where the reflective process forms it's content. The subjects explored are the different forms of knowledge that emergency-care nurse's uses when she uses her "clinical gaze" and how they interact and are interdependent. The theories of knowledge are taken from Aristotle's philosophy and great space are given to the practical knowledge and skill and practical wisdom, phronesis. The essay also examines the emergency-care nurse's central concept of nursing and caring. Nursing concept is discussed from a phenomenological perspective. The ability to interpret, the experience of time in nursing care, ethical awareness and emotional knowledge and its impact on the care are investigated. The essay shows that it is the personal commitment, curiosity and motivation, that can guide the emergency-care nurse through the challenges of everyday work and help the nurse to ensure that human dignity in nursing care stays as a main value and quality in the discipline despite increasingly lean and tight healthcare organizations.

Syftet med den här essän är att undersöka om det går att synliggöra ett mellanrum som upplevs finnas mellan tillsynsansvarigs upplevelse av förskolans kvalitet, hur förskolan beskriver sin kvalitet och vad kvalitet är för barnen i deras vardag på förskolan. Mellanrummet gestaltar sig som ett fält med information som är svår att få syn på. Essän utgår ifrån två berättelser om hur barn kan uppleva sin vardag på förskolan och vad kvalitet kan vara utifrån ett barnperspektiv. Berättelserna har också fokus på mötet mellan tillsynsansvarig, förskolechefer och pedagoger. Deras roller prövas utifrån att vara nyckelpersoner som har att föra in begreppet kvalitet i förskolan.Teorier och styrdokument om vad kvalitet är i förskolan ställs i relation till tillsynsansvarigs, förskolechefers och pedagogers roll. Aristoteles kunskapsbegrepp fronesis blir ett stöd för att få syn på den praktiska kunskap som nyckelpersonerna äger och utövar. Tillsynsbesöket granskas i skrivandet som ett kontrollerande möte men också som ett möte med möjlighet till utveckling. I mötet har tillsynsansvarig två roller som lyfts fram, den kontrollerande och den vägledande. Det prövas också som ett gränsobjekt för deltagarna att förenas runt. Synen på begreppet kvalitet studeras i spänningsfältet mellan tillsynsansvarigs syn på kvalitet och förskolechefers och pedagogers syn på kvalitet. Under skivandet träder nya perspektiv på kvalitetsbegreppet fram. Ett intresse för fortsatt utforskande väcks, där begrepp som makt, interaktion, profession och självkännedom blir intressanta.

The aim of this study has partly been to explore how social work students develop their conception of relevant competence during their bachelor education. This part of the study is based on qualitative interviews with a sample of twelve students from Lillehammer University College interviewed individually focusing on the relationship between theory and practice, competence learned at the university and college and in practice placement and on the personal aspect of professional action. The most significant research finding was the ways in which the students changed their view on relevance after a period of practice placement during the second year of the bachelor program. The students consider competence experienced in practice placement as the "real thing" and competence learned in college as a secondary, but necessary competence for passing the final exam. Competence learned in practice placement was taken for granted and critical reflection on knowledge systems, practices and the relationship between welfare politics and professional action was outside the limits of what the students deemed relevant competence. From these research findings and interpretations I derived new research questions which I have investigated in five articles. Article 1 scrutinizes the strong impact of practice placement, article 2 explores the purpose of ethics in a context where social work tries to mediate between social control and users participation, article 3 is concerned with the necessity of moral competence in order to make good judgements in the application of the mandate given from the welfare state, article 4 asks to what extent the concept of empowerment requires certain techniques of intervention in order to make conform clients to conventional ways of living, while article 5 explores the potentials in Buddhism applied to relevant social work issues. The articles are situated in three different theoretical traditions. I use the traditions partly to challenge core elements within the traditions themselves, partly to challenge conventional viewpoints concerning competences in social work like arguments in favour of scientific knowledge because it contributes to the elevation of the status of social workers The first one draws on the tradition from situated learning and explores learning as participation in two different contexts (college and workplace). I challenge the notion that development of competence is about negotiations between contexts. I contend that the institutionalised practices in social work have a very disciplinary impact on the concept of relevant competence which is rather underestimated by our educational system. Article 2, 3 and 4 profit from Michel Foucault's governmentality-concept. His perspective on the ways in which the population in modern societies is governed. is used to explore how the welfare state uses its professions to combine social control with freedom and self-governing. In my interpretation, ethics is a part of a soft and subtle intervention strategy to transform social and structural issues to individual troubles and make clients cooperative and responsible. I also contend that the mandate given to social workers requires good judgement in their application of individualized strategies which actualize their phronetic competence. I also interpret empowerment as a strategy for intervention that makes clients conform to conventional ideals in society. This interpretation challenges the notion of empowerment as liberation strategy defined by the clients themselves. Article 5 is entirely devoted to the question of moral character, drawing heavily on core values from Buddhism. Buddhism is used to identify and suggest ways to overcome ego-related problems which are frequently occurring in social work (such as the problem of "burn-out" and the ways bureaucratic distance is used as a shield against demanding clients). I also suggest that Buddhism can be used as a strategy for promoting personal social engagement in social work. My empirical study as well as my articles identifies "phronetic competences" in social work as the most important ones. This concept is derived from the aristotelian "phronesis" meaning personal, experienced-based competence for making morally right judgements according to particular situations. I argue that phronetic competence is highly relevant because it includes capacities for actualizing moral aspects of a situation, critical analytical reflection and for scrutinizing knowledge systems, practices and impacts of welfare goals which tend to be taken for granted.  I contend that the education of social workers must make a stronger effort to facilitate phronetic competences among social work students to prevent social work from being reduced to technical skills and social engineering.

In this essay I make an attempt to define the abilities that helped me in my antisocial choices that as a woman to become a decorator and throw me into the male construction industry. I use the metaphor of the wolf pack, which may symbolize hierarchies, norms, and even gender. What helped me to take my place among the males? Is it practical knowledge to deal with new antisocial environments, or what is it? I have not only survived, but also survived in the industry. In the pursuit of abilities and its knowledge of relevance, I analyse different stories from my 25 years in the profession and how I 've handled it encountered. These abilities I have then analysed on the basis of gender and Aristotle and Nussbaum's concept of knowledge, mainly Fronesis and various virtues. All in a try to see if it has to do with knowledge to survive in unfamiliar terrain. / I den här essän gör jag ett försöka att definiera förmågor som hjälpt mig i mitt normbrytande val att som kvinna bli målare och kasta mig in i den manliga byggbranschen. Jag använder mig av metaforen vargflocken som får symbolisera hierarkier, normer och även genus. Vad är det som hjälpt mig att ta min plats bland hanarna? Är det praktisk kunskap att hantera nya normbrytande miljöer eller vad är det? Jag har inte bara överlevt utan levt i branschen. I jakten på förmågor och dess kunskapsrelevans analyserar jag olika berättelser från mina 25 år i yrket och hur jag har hanterat det som uppstått. Dessa förmågor har jag sedan analyserat utifrån genus och Aristoteles och Nussbaums kunskapsbegrepp, då främst fronesis och olika dygder. Allt i ett försöka att se om det har med kunskap att göra att överleva i okänd terräng.

How can you as a planner tackle messy realities without losing sight of possible problematic outcomes of what you put in practice? This study explores the value of everyday frictions as a resource for phronetic planning, i.e. the ability to make situated ethical judements of what is ’better’ or ’worse’ in a particular setting. The intent is to offer a situated gaze of frictions from the perspective of a civil servant of the well organised and innovative municipality of Botkyrka in the metropolitan area of Stockholm, Sweden. From this outset, an autoethnographical methodology from a poststructural approach, is used to explore the frictions that the author has experienced as a practicing planner. The study shows that frictions can be used as 'weak signals' to identify possible tricky consequences of the creation and the staging of planning 'simplifications'. Based on this insight a 'seismological' approach to planning is proposed. The argument is that planning practice should on the one hand utilize frictions when they arise and, on the other hand, actively challenge existing 'simplifications'. To achieve this, practical tools are offered to 'evoke', 'narrate' and 'diffract' on frictions and 'trickster-objects' within the constraints of the planner’s role as a municipal civil servant. / Denna avhandlings syfte är att utforska skavningars möjliga värde som resurs för praktisk klokhet inom svensk kommunal planeringspraktik. Med praktisk klokhet avses förmågan att göra situerade etiska bedömningar om 'bättre' och 'sämre' på ett reflexivt sätt i ett visst sammanhang. Studiens teoretiska ram utgörs av poststrukturell subjektteori och arbetet bygger på en metodologisk ansats grundad i autoetnografi. Avsikten är att erbjuda en situerad ’inifrån blick’ om vardagliga skavningar i planering i en svensk kommunal förvaltningskontext baserat på författarens egen yrkespraktik från en kommun. I analysen framkommer att skavningar ofta kan uppstå när planeraren ikläder sig i grunden motsatta sätt att uppträda som planerare; i studien identifierat som en central, entreprenöriell och kommunikativ persona. Det som då sker är att olika idéer om ‘hur saker funkar’, olika typer av praktiska tekniker för att uppnå uppsatta mål och olika etiska ramverk om vad som är 'rätt' införlivas och 'krockar' inom planeraren. En slutsats är att skavningar kan ses som ’svaga signaler’ för att förnimma eventuella problematiska konsekvenser av de 'förenklingar’ som av nödvändighet görs inom planeringspraktik. En medvetenhet om sådana signaler kan bidra till en beredskap om existerande konfliktytor som den kommunala organisationen kan adressera i sin planering och verksamhetsutveckling. Den typ av planerarroll som har bäst förutsättningar att inrymma skavningar är en central persona, men för att den möjligheten ska realiseras krävs att skavningar uppvärderas som en av flera komponenter för att stärka planerarens bedömningsförmåga. I ljuset av studiens lärdomar tecknas ett utkast till vad som benämns en ’seismologisk’ ansats till planering. Argumentet som förs fram är att planeringspraktik å ena sidan bör tillvarata skavningar när de väl uppstår, och å andra sidan aktivt utmana existerande 'förenklingar’. För att uppnå detta föreslås exempel på praktiska verktyg som planeraren och organisationen kan använda för att 'framkalla', '(åter)berätta' och 'diffraktera' kring skavningar inom gränserna för planerarens ansvar. / <p>QC 20171017</p>

Detta arbete cirkulerar det vida begreppet kunskap. Genom att fokusera begreppet till en bestämd ontologisk och epistemologisk sfär, och med hjälp av Aristoteles kunskapsanalys konkretisera det, tillämpas ett analytiskt greppbart kunskapsbegrepp på gymnasieskolans svenskämnesplan. Syftet med en sådan praktisk operation är dels att undersöka svenskämnets specifika kunskapsutrymme, dels att kunna vidga kunskapsdiskussionen till läroplans- och samhällsnivå. Utförda kunskapsanalys av ämnesplanen visar en dubbelhet i kunskapsanvändningen. Å ena sidan inkluderas såväl teoretisk som olika former av praktisk kunskap i ämnets syfte. En tendens att beskriva fronetiskt anstruken kunskap i samband med syftet iakttas. Å andra sidan görs i huvudsak två iakttagelser av reduktionistiska kunskapsuttryck. För det första låter sig en kvantifiering av kunskapsuttrycken i ämnesplanen ställas upp linjärt instrumentellt: epistemisk kunskap behövs för technisk kunskap som i sin tur har fronetisk kunskap som mål. En sådan kunskapsgång tar inte hänsyn till den hermeneutiskt förstådda tolkningsprocessen i vilken utgångspunkten för kunskapande är stadd i ständig förändring. För det andra är ämnesplanens punktlista i stora drag undantagen fronetiska kunskapsuttryck, något som visar på en i grunden särskiljande syn på vad kunskap är, och hur den kan behandlas. Faran med den här typen av reducerade retoriska eller pedagogiska uppställningar av vad kunskap är, beskrivs i analysen vara en kategoriserings implicit normerande effekter.Med detta sagt konkluderas att kunskapsbegreppet sedan 1990-talet i en utbildnings-teoretisk kontext behandlats ingående, och i många avseenden nyanserat, utan att för den sakens skull lyckas bibehålla sin komplexitet i någon allmän mening. Istället verkar skoldebatt och samhällssyn spegla en ytlig kunskapsförståelse där analytiska kategoriseringar, likt de fyra F:en - fakta, förståelse, färdighet, förtrogenhet - hålls som faktiska kunskapsentiteter. Som motdrag föreslås en fokusering på ett fronetiskt-hermeneutiskt förstått bildningsbegrepp. Ett sådant kunde beskriva ett förhållningssätt till, eller en beredskap inför kunskap snarare än att kategorisera kunskapen per se.

AbstractOur life-experiences and our background form the way we act and the activities we are involved in. The overall purpose in this thesis has been to study what habits are to be found in different activities related to the outdoors and how these habits have been developed. Hopefully this work can contribute to a better understanding of the meaning of habits in our lives and thereby play a part in a further differentiated talk about habits and knowledge in society. The background and my theoretical approach has been three views of habits:In practice these patterns of habits are not separable so this approach should be seen as a way of making the development of habits clearer. Another purpose is to study how the following concepts can be related to habits: Reflection, master-apprentice, epistéme, techne, phronesis, interest and tacit knowledge. These habits and concepts constitute a background against which the results will be analyzed. The result originates from seven interviews with very experienced professionals. From the results of these interviews I have created short stories. This is a narrative method, a qualitative attempt that is built on life histories. In this case intention is to formulate an idea of how the way to different habits and knowledge are formed.The stories, i.e. the result, illustrates that all respondents, in one way or another, are affected by the social habit. The culture and the traditions that exist where you were born and where you live will influence habits, the way people think and what values they have creates circumstances for further development. The habit of action is also clearly described in the stories where experiences are an essential part of creating habits. To this habit of action, reflection must be added, a reflection related to the experienced actions. These reflections can help to develop and refine so new actions and challenges can be made. The stories also demonstrate that the relation master-apprentice develops habits. The apprentice learns from the master but the master also has the opportunity to learn by reflecting over why he or she acts in the way he or she does. The habit of knowledge by epistéme, techne and phronesis is also shown in the results. The dominating knowledge-form in these stories is techne, which can be described as know how. Phronesis, practical wisdom, can also be seen in some stories. The concept of phronesis is a question of doing the right thing at the right time considering3the unique situation thus the concept of phronesis involves an ethic dimension. Within the frames of phronesis signs of tacit knowledge can be seen, where the stories describe a kind of intuitive action. The result also indicates that interest is a major factor for creating habits and therefore interest is important for the development of knowledge.Finally I hope that this thesis can contribute to a deeper knowledge about habits and different kind of knowledge. My work can hopefully lead to a discussion or contribute to differentiation in the discussion about knowledge that is presented in today’s society. This is especially important to discuss in the university world where more and new knowledge is the foundation for development.Word for seeking: Habits, epistemology, forms of knowledge, reflection, master-apprentice, episteme, techne, phronesis, interest, and tacit knowledge.

The purpose of this essay is to examine how I as a childminder was affected in my profession by a child whose long introduction did not lead to a desired result from the start. What was needed in order to get a child to thrive and feel secure at my practice? Would I be able to give sufficient emotional care to all the children when one child was demanding such a huge amount of attention and tenderness? The essay begins with a story from my family day care practice. When I reflected over the events in it, it awakened my issues. Through this writing, I want to come to a deeper understanding of what seemed to be working for the new child. As a result of this writing process, I have reached the conclusion that the introduction finally succeeded. It did so because of ethical decisions that I made and because I put an extended moral responsibility in my working role. The change in our relationship where I succeeded to meet Elton more empathically, made it easier for me to test and find new ways to deal with his sorrow. Theories that I use relate to the knowledge about the importance of attachment in the kinder garden, Vygotskijs’s thoughts about the play, the Aristotele’s forms of knowledge and their importance for my development as an educator. I also treat the importance of the knowledge of emotions in interhuman activity, aided by the philosopher Fredrik Svenaeus. I support my thought constructions on theories that I quote. The quotations give more weight to my results, but they also help me to critically analyse my way of handling the dilemma that was generated. The process of writing this essay has given me new knowledge, obtained through reflection, and I feel that I am better equipped for the future. I also feel more ready as a professional to encounter sensitive children in my practice.

Title: Stop moving stuff around all the time! - A scientific essay about the challenges in the preschool indoor environment  My scientific essay is based on a series of events in which I believe that both I and my colleague was unprofessional and did not have the children’s best interest at heart. The events took place in my professional career as an unskilled educator. The quandary was about the clashes that occurred between me and my colleague, when I was hired as a new but experienced educator to her department. A department with, in my opinion, a poor educational indoor environment. I came up with new ideas on how it could be further developed, but did not discuss it with my colleague or children before I changed it. This meant that we ended up in conflict with each other, both because of my hasty actions, but also because of her ambiguous leadership. The purpose of this scientific essay has been to reflect on the importance of how we as educator communicate with each other and what the consequences are when we do not. I examined how the distribution of power between us educators may appear and the importance of having a good educational indoor environment in the preschool facility. The issues I have analyzed are: What characterizes a good educational environment? How to work towards cooperation and collaboration in a new team of educator? How does the division of power between the teachers affect the educational operation in preschools? I have used the method of reflection to examine my dilemma. I chose to use the Reggio Emilia pedagogy to reflect on the children's part in creating the preschool environment, in which they spend their days. I’ve also reflected on the perspective of knowledge of Aristotle’s work The Nicomachean Ethics, where I focused primarily on the three forms of knowledge; episteme, techne and phronesis. Last but not least, I reflect on power relations, based on some of Foucault's thoughts about power. It has been discovered in my individual reflections as well as in discussions with my fellow students and work colleagues that this is a common dilemma and that conflicts often arise when strong wills meet and are to be welded into a collaborating team. / Min vetenskapliga essä utgår från en serie händelser där jag anser att både jag och min kollega handlade oprofessionellt och inte hade barnens bästa för ögonen. Händelserna utspelade sig inom min yrkesverksamma tid som outbildad barnskötare. Dilemmat handlade om de krockar som uppstod mellan mig och min kollega, när jag kom som ny men erfaren pedagog till hennes avdelning. En avdelning med, enligt mig, undermålig pedagogisk inomhusmiljö. Jag kom med nya idéer om hur den skulle ändras, men diskuterade inte det med min kollega eller barnen innan jag ändrade i den. Detta gjorde att vi hamnade i konflikt med varandra, både på grund av mitt förhastade handlande men även på grund av hennes otydliga ledarskap. Syftet med den vetenskapliga essän har varit att reflektera över vikten av att vi pedagoger kommunicerar med varandra och vilka konsekvenserna blir när vi inte gör det. Jag undersökte hur maktfördelningen mellan oss pedagoger kan te sig och vikten av att ha en god pedagogisk inomhusmiljö på förskolan. De frågeställningar jag utgått från är: Vad kännetecknar en bra pedagogisk miljö? Hur får man till bra samarbeten och samarbetsformer i ett nytt arbetslag? Hur påverkar maktfördelningen mellan pedagogerna det pedagogiska arbetet i förskolan? Jag har använt metoden reflektion för att kunna undersöka mitt dilemma. Jag valde att använda mig av Reggio Emilia pedagogiken, för att reflektera över barnens del i den miljön de vistas i varje dag. Jag har reflekterat kring kunskapsperspektivet med utgångspunkt i Aristoteles bok Den Nikomachiska etiken, där jag fokuserat på de tre kunskapsformerna; episteme, techne och fronesis. Sist men inte minst har jag reflekterat utifrån ett maktperspektiv med utgångspunkt i några av Foucaults tankar om makt. Det har framkommit i mina individuella reflektioner samt i diskussioner med mina kurskamrater och arbetskollegor att detta är ett vanligt dilemma och att det ofta förekommer konflikter när starka viljor möts och ska sammansvetsas till ett fungerande arbetslag.