Under miljonprogrammet löstes staden upp. Stadsplaneringen gick från den klassiska kvartersstaden med ett varierat utbud av verksamheter och service till storskaliga bostadskomplex som anlades i enklaver, eller “bostadsöar,” utanför staden. Bebyggelsen saknar koppling till gatan som istället för att erbjuda sociala kvaliteter och främja möten och mångfald har blivit trafikleder med fokus på trafiktekniska funktioner. Samtidigt har avståndet till innerstaden blivit längre och blockeras ibland av motorvägar eller skogsområden som ska skilja den snabba trafiken på motorvägen från bostadsområdet. Detta kan skapa dålig tillgång till varierande funktioner och service. För att hämma effekterna av miljonprogrammets bristande planering undersöks det i detta arbete hur miljonprogramsområden kan anslutas till staden och hur bättre kopplingar mellan dem kan utformas. Detta görs genom att undersöka vad som skapar en bra stad och sedan genom att tillämpa det i en platsanalys av ett område i Örebro som ligger mellan staden och miljonprogramsområdet Vivalla. Därefter appliceras kunskaperna i ett planförslag för detta område. Planförslaget baseras på visionen En stad där det är lätt att leva som i sin tur ska åstadkommas genom att uppnå ett antal mål med tillhörande strategier.  En bra stad skapas sammanfattningsvis genom att främja täthet och närhet i staden, en god funktionsblandning och mångfald, en tydlig gatustruktur, små kvarter samt väl lokaliserade mötesplatser. Genom att främja detta i planförslaget skapas en ny stadsmiljö med en sammanhängande stadsväv som ger upphov till fler möjligheter att, på olika sätt, färdas mellan stadsdelarna.

Motortrafiken har länge varit prioriterad i den svenska stadsplaneringen, vilket resulterat i breda gator utformade efter motortrafikens krav på framkomlighet. På senare tid har prioritering av motortrafiken frångått, vilket har lämnat kvar överdimensionerade gator som skapat barriärer och minskat trivseln för mjuka trafikanter. Denna utveckling har medfört utmaningar i att skapa inkluderande och trygga gaturum för mjuka trafikanter. I detta kandidatarbete undersöks hur mjuka trafikanter kan främjas i gaturum inom den urbana miljön. Syftet är att undersöka vilka strategier som kan identifieras och implementeras vid omgestaltning av gaturum för att främja mjuka trafikanter. Arbetet använder sig av metodkombination där platsanalys och dokumentärstudie kombineras. Kombinationen kompletterar varandra genom att tillföra en mer nyanserad analys och tolkning vilket bidrar till en mer heltäckande förståelse för det undersökta ämnet.Slutsatserna visar att en grundförutsättning för att gaturummet ska främja mjuka trafikanter är att de ska vara säkra, tillgängliga, flexibla och attraktiva. Slutsatserna indikerar även på att i högre grad av strategier som kan användas i större utsträckning kan mjuka trafikanter främjas i gaturummet. Slutligen är förhoppningen att de framtagna strategier och arbetets föreslagna gestaltningar ska kunna bidra till nutida och framtida planering när det gäller utformning av gaturum inom en urban miljö för att främja mjuka trafikanter.

Fysisk planering är en skattefinansierad offentlig verksamhet som medför begränsningar i tillgängliga resurser. Parallellt finns även en demokratisk förpliktelse att säkerställa att resurserna används på ett ändamålsenligt och transparent sätt som gynnar allmänheten. På grund av de begränsade resurserna är det en ständig fråga hur de ska fördelas och prioriteras mellan olika kommunala verksamheter, där fysisk planering är en av många. Kopplat till detta finns även ett tydligt behov av att prioritera genom den fysiska planeringen, där kommunen måste prioritera mellan olika sektorer, områden eller planer baserat både på tillgängliga resurser och politiska mål och strategier.  Prioriteringar inom fysisk planering är en central del av kommunernas verksamhet, även om Plan- och bygglagen (SFS 2010:900) inte explicit föreskriver något särskilt prioriteringssystem. Lagen kräver dock att kommunerna ska väga olika intressen mot varandra i sin fysiska planering, vilket kan ses som ett prioriterande. Då mycket av kommunernas prioriterande inom fysisk planering sker i den strategiska planeringen, i form av översiktsplaner, är detta dimensionen som fokuseras i denna studie där syftet är att undersöka och beskriva hur svenska kommuner prioriterar i sin strategiska fysiska planering. För att uppnå studiens syfte används en flerfallsdesign där prioriteringarna i fyra svenska kommuners strategiska fysiska planering undersöks genom en kvalitativ innehållsanalys av deras respektive översiktsplaner. Utifrån denna analys framkommer att det inte finns ett enskilt sätt som svenska kommuner formulerar sina prioriteringar på i den strategiska fysiska planeringen. Snarare syns stora skillnader beroende på om det gäller visioner, mål eller strategier, samt mellan de olika kommunerna. Här syns även att kommunernas strategiska fysiska planering innehåller en blandning av olika typer av prioriteringar - både tydligt uttalade och mer implicita - vilket kan påverka hur de får genomslag i den praktiska planeringen och utvecklingen. Trots denna variation anses kommunerna lyckats formulera en sammanhängande helhet i sina prioriteringar, vilket är av stor vikt för den strategiska planeringens styrande effekt

Extrema väderhändelser, temperaturförändringar, ökad nederbörd och översvämningar belyser behovet för Sveriges kommuner att stärka sin beredskap. Med klimatförändringar som en av vår tids mest brådskande utmaningar, står våra kommuner med det viktiga ansvaret att förbereda och anpassa sig till dess omvälvande effekter. Detta arbete tittar närmare på kommunernas översiktliga klimatanpassningsarbete, och belyser den viktiga roll som kommunerna spelar genom den fysiska planeringen i att minska Sveriges klimatrelaterade sårbarheter. Nationella experter har konstaterat att kommunernas beredskap för klimatförändringar är i behov av förbättring. Uppföljningar av kommunernas klimatanpassningsarbete sedan införandet av den nationella klimatanpassningsstrategin år 2018 har resulterat i en otillräcklig och fragmenterad bild av hur kommunerna arbetar med klimatanpassning. Det hindrar att kunskap om kommunernas klimatanpassningsarbete kan användas för att utveckla arbetet och att tillhandahålla bästa möjliga förutsättningar. Studien fokuserar på kvalitativa analyser av kommunernas översiktsplaner för att framställa detaljerad och nyanserad kunskap om hur det lokala klimatanpassningsarbetet i Sverige ser ut efter införandet av den nationella klimatanpassningsstrategin. Hanteringen av klimatanpassningen i översiktsplanerna jämförs sedan med forskningsbaserade principer för god plankvalitet inom klimatanpassningsplanering. Genom att analysera olika översiktsplaner från kommuner med varierande förutsättningar söker studien att förstå kommunernas förutsättningar, utmaningar och skillnader när det gäller att klimatanpassa den fysiska miljön. Resultaten visar att de studerade översiktsplanerna håller en förvånansvärt låg kvalitet vid jämförelse med de forskningsbaserade principerna för god plankvalitet inom klimatanpassningsplanering. Alla de studerade översiktsplanerna, även från kommunen som kommit längst i sitt klimatanpassningsarbete, uppvisar allvarliga brister gällande uppföljning och sociala aspekter. Om dessa brister kvarstår över tid kan det leda till förspilld utvecklingspotential, onödiga kostnader och socialt orättvisa utföranden.

I denna uppsats undersöks hur två kommuners arbete går till i strävan efter ett mer ekologiskt hållbart samhälle. Ekologisk hållbarhet myntades 1987 i samband med att Brundtlandrapporten publicerades. Sedan dess har en definitionsproblematik funnits, och finns än idag, då ingen bestämt kunnat säga när något är ekologiskt hållbart eller hur det uppnås. Men hur jobbar kommunerna för ekologisk hållbarhet när ingen vet när eller hur det kan uppnås? Den syn på begreppet ekologisk hållbarhet som kommer användas i uppsatsen reds ut i teorigenomgången. Uppsatsen tar utgångspunkt i två fallstudier, där dokumentanalyser och intervjuergenomförts. De kommuner som har granskats är storstadskommunen Malmö Stad och den täta kommunen Eskilstuna kommun. Syftet med uppsatsen är att dels undersöka hur två olika kommuner arbetar för att bli en mer ekologiskt hållbar kommun samt studera om det skiljer sig mellan en storstadskommun och en tät kommun, och dels om deras övergripande åtgärd leder till ett mer ekologiskt hållbart samhälle enligt forskning. Resultatet av fallstudien visade att både Malmö och Eskilstuna arbetade på ett likartat sätt med samma övergripande åtgärder i form av förtätning, minskad bilanvändning, gynnandet av den biologiska mångfalden samt olika metoder som resulterar i att färre resurser används. Den största skillnad som fanns mellan de båda kommunerna var att Malmö kommit något längre i sitt arbete för hur ekosystemtjänster ska integreras i planeringen för att skapa ekologisk hållbarhet. Malmö håller även en större diskussion kring hur grönska ska få plats i staden genom att exempelvis anlägga gröna tak, fasader och mobil grönska samt skapa urbana biotoper. Vid analys av de åtgärder som kommunerna använde sig av, fick vi fram att förtätning var den mest övergripande åtgärd som både Malmö och Eskilstuna anammat. Forskning visade att det är en åtgärd som bidrar till att färre resurser behöver användas och kan därmed förbättra den ekologiska hållbarheten. Forskning menar dock att den täta staden inte per automatik bidrar till ett ekologiskt samhälle, utan det handlar om att bygga staden tätt på rätt sätt.

Offentligt styrd planering påstås ha mindre resurser än tidigare och förespråkas därför i allt större utsträckning samarbeta med näringsliv för att uppnå gemensamma mål om tillväxt, attraktivitet och konkurrens; samt för att mobilisera gemensamma resurser. Detta har beskrivits som att en maktförskjutning skett till näringslivets fördel. Förändringarna bidrar tillsammans till en annan uppfattning hur planeringen bör styra samhällsutvecklingen och vilka ändamål den ska verka för. Trots att gemensamma mål pekas ut mellan offentliga- och privata aktörer förutsätts fortfarande den offentliga sektorn tillgodose andra allmänna intressen. Men samarbeten mellan offentliga och privata aktörer innebär en risk för att näringslivets särintressen införlivas och dominerar allmänintresset. För att undersöka denna problematik genomförs en multipel fallstudie där förhållandet mellan byggherrar och kommun granskas i två detaljplanefall: Kilströms kaj i Karlskrona och Rosendalsfältet i Uppsala. Den förra planen ämnar uppföra attraktiva bostäder med spektakulär arkitektur för att skapa ett nytt landmärke, där byggherre och kommun diskuterat med varandra innan den formella planprocessen. Den senare är en omfattande detaljplan för bland annat 3 500 bostäder, nya skolor och universitetsbyggnader, där byggherrar kommit in mellan samråd och granskning genom markanvisningstävlingar. Som insamlingsmetoder har dokument och intervjuer använts och data har sedan brutits ned till teman utifrån governancebegrepp genom en kvalitativ analys. Planeringspraktiken analyseras genom att användandet av ett teoretiskt perspektiv som utgår från hur allmänintresset legitimeras, samt maktrelationer där makt främst ses som ett sätt att kontrollera språket. Utifrån studiens analys framkommer det att den beskrivna maktförskjutningen till näringslivets fördel kan nyanseras. Det är istället lokala maktrelationer som styr utfallet, där markägande är ett betydande styrmedel. Studien visar även att förhandlingsplanering som tidigare varit omstritt inte förefaller vara lika kontroversiellt längre utan anses i det närmaste vara en självklarhet. Förhandlingarna underlättas av att byggherrars särintressen många gånger sammanfaller med kommuners till följd av nya planeringsideal, exempelvis attraktiva bostäder; sätta staden på kartan etc. Det verkar således skett en förskjutning i allmänintresset: både kring vad som är eftersträvansvärt, men även i tillvägagångsättet som i allt större utsträckning verkar legitimeras utifrån dess effektivitet.

Bostadspolitiken har förändrats historiskt, ifrån att ha varit ett välfärdsprogram med statliga subventioner och förmånliga lån till en allt större tilltro på att marknadens mekanismer ska lösa bostadsbehoven för alla samhällsgrupper. Bostadsbristen för framförallt inkomstsvaga grupper så som nyanlända, unga och studenter är idag ett faktum och den sittande regeringen har därför börjat ifrågasätta marknadens förmåga att tillgodose bostadsbehoven för grupperna. I Sverige har kommunerna planmonopol och därmed den beslutande makten i frågor gällande sin bostadsförsörjning. För att försvara allmänintresset om billiga bostäder försöker staten påverka kommunernas bostadsförsörjning genom lagstiftning. Utifrån problematiken avser studiens att undersöka hur svenska kommuner hanterar situationen. Studiens problemformulering lyder: Hur styr kommunal planering för att tillgodose kraven på bostadsförsörjningen för inkomstsvaga grupper och varför väljs dessa lösningar? Studiens forskningsdesign utgörs av en fallstudie där två fall undersöks, Perstorps kommun och Göteborgs stad. Studiens metoder utgörs av semi-strukturerade intervjuer med kommunala tjänstemän samt dokumentstudier av kommunernas bostadsförsörjningsprogram. Studien avgränsas till att studera problematiken utifrån ett styrnings- och maktperspektiv och därför tillämpas de två teoretiska perspektiven governancemodeller och makt som uteslutning och makt som handlingsförmåga. Studiens slutsatser visar att det främst är kommunerna som styr och driver frågan om att tillskapa billiga bostäder och att statens krav via bostadsförsörjningslagen inte verkar ha någon påverkan på hur kommunerna styr. Perstorps kommuns styrsätt är en hybrid mellan Jon Pierres governancemodeller välfärdsgovernance, expertgovernance och pro-tillväxt governance. I Göteborgs stad påminner styrningen främst om governancemodellen expertgovernance. Studiens slutsatser visar även att kommunernas handlingsutrymme att tillskapa billiga bostäder beror av hur väl kommunen ligger i linje med den bostadspolitiska idémässiga förutsättningen som bygger på att marknaden och dess prismekanismer lämpligast organiserar bostadsmarknaden. Göteborg som har en stark marknad med många aktörer som vill konkurrera har därmed utvecklat handlingsutrymme att tillskapa billiga bostäder eftersom de kan utnyttja konkurrensen och ställa krav om ett billigt bostadsbyggande. Perstorps kommun som har en svag marknad med få aktörer som konkurrerar har ett begränsat handlingsutrymme att verka för allmänintresset om att bygga billiga bostäder.

ABSTRACT Söderqvist, J. 2015. Jämställdhetsperspektivet i den fysiska planeringen. Serie Uppsatser: Kulturgeografiska institutionen, Uppsala universitet. Denna uppsats syftar till att undersöka hur kommuner arbetar med jämställdhetsperspektivet i den fysiska planeringen och även ta reda på vilka hinder som existerar för att implementera perspektivet i planeringen. I denna studie har fem kvalitativa intervjuer genomförts med fyra kommuner och en länsstyrelse. De kommuner som har medverkat är Nykvarns kommun, Stockholms kommun, Uppsala kommun och Älvkarleby kommun samt Stockholms länsstyrelse. En kvalitativ undersökning gjordes för att få en djupare bild och helhetsförståelse av hur kommunerna arbetar med den fysiska planeringen. Undersökningen baseras på planerarnas egna erfarenheter och reflektioner. De personer som har deltagit i undersökningen arbetar med fysisk planering på olika nivåer. I undersökningen kom det fram att ingen av kommunerna arbetar aktivt med jämställdhetsperspektivet, förutom Stockholms kommun som nu fått ett explicit uppdrag i deras nya budget för detta. Avsaknaden av jämställdhetsperspektivet i arbetet beror på olika faktorer som resurser och olika attityder i frågan. Det visade sig att det finns ett glapp mellan regeringens mål och utövande av jämställdhetsperspektivet i den fysiska planeringen. Jag vill även tacka min fantastiska handledare Cecilia Fåhraeus som har hjälpt mig med bra vägledning. / This paper seeks to investigate how municipalities work with a gender perspective in spatial planning, and how their municipal circumstances affect their work. In the course of this study, five qualitative interviews have been undertaken with four municipalities and one county. The municipalities that have participated are those of Nykvarn, Stockholm, Uppsala and Älvkarleby, and the county that has participated is that of Stockholm. A qualitative study has been carried out in order to gain a deep image and overall understanding of how the municipalities’ work with physical planning. The survey is based on the planners’ personal experiences and reflections. All individuals that have participated in the study work with spatial planning on different levels. The study’s conclusion is that non of the municipalities are working actively with the government’s gender perspective, with the exception of Stockholm which now has an explicit mandate in their new budget. The lack of genderperspective in their work is a result of various factors such as resources and different attitudes towards the issue. As it turned out, there seems to be a gap between the government’s objectives and the pursuit of gender mainstreaming in physical planning.

I det här arbetet behandlas ämnet social hållbarhet inom ramen av stadsbyggnadskonceptet förtätning. Förtätning har blivit en internationell förespråkad planeringsstrategi för att hantera dagens pågående urbanisering och för att i längden kunna främja en hållbar utveckling. Så är även förtätning en central metod inom den fysiska planeringen för svenska storstadskommuner. Vad gäller den hållbara utvecklingen börjar allt mer fokus ligga på den sociala hållbarheten, även inom fysisk planering. I den här studien beskrivs ett perspektiv på vad den fysiska planeringen har för möjlighet att arbeta för en förbättrad social hållbarhet med bakgrund i vad som sägs i forskning. Forskningens perspektiv i frågan jämförs med de sociala förbättringar som planerare tillskriver den täta staden för att på så sätt belysa planerares förhållningssätt till den täta stadsstrukturens möjligheter och begränsningar att verka för social hållbarhet.   Uppsatsen syftar därmed till att granska planerares uppfattning om den sociala hållbarheten i förhållande till stadsbyggnadskonceptet förtätning i den kommunala fysiska planeringen för att därigenom kunna dra slutsatser om, och i så fall förklara hur, förtätning av städer kan bidra till en positiv utveckling av den sociala hållbarheten. Som utgångspunkt för studien används ett teoretiskt perspektiv som grundar sig på vad forskningen säger om vad social hållbarhet är och hur det är kopplat till förtätning. Den teoretiska bakgrunden utgör sedan referensram för undersökningen av empirin. För arbetet har Malmö stad valts som empiriskt studieobjekt där en kvalitativ innehållsanalys används som metod för att undersöka de kommunala planeringsdokumenten. Malmö stad är en kommun som i sina planeringsdokument explicit skriver att förtätning är en av deras övergripande stadsbyggnadsstrategier vilken ska tillämpas i deras arbete mot en hållbar stadsutveckling. Malmö är en stad med både en stor förväntad befolkningstillväxt och en stad som beskriver sig ha stora utmaningar med den sociala hållbarheten, till exempel vad gäller integration. I den meningen är därför Malmö ett intressant exempel att undersöka för den här studien. I arbetets avslutande del jämförs kunskapen från teorin med resultaten från den empiriska undersökningen, det vill säga vad som framkommer av praktiken från kommunen, för att kunna dra slutsatser om planerares syn på den sociala hållbarheten och dess koppling till stadsbyggnadskonceptet förtätning.   Resultatet av arbetet har visat på att planerare i sina dokument framställer förtätning som en planeringsstrategi som övervägande kan bidra till positiva effekter för den sociala hållbarheten, trots att det enligt forskning inte finns några entydiga bevis för att en tät stad är socialt fördelaktig. Det går därför att vara kritisk till vad planerarna har för förhållningsätt till hur de anser att en fysiskt tätare stad i praktiken ska kunna bidra till en förbättrad social hållbarhet i Malmö. Ett samhälles mjuka strukturer ses trots allt som mest avgörande och betydande för den sociala utvecklingen, varför en tydligare koppling mellan sociala aspekter och fysisk planering är en önskvärd riktning för att kunna närma sig sociala utmaningar även inom den fysiska planeringen.

I många svenska städer sker omvandling från gamla outnyttjade hamnområden till nya stadsdelar och populära bostadsområden. Dessa nya områden och miljöer har delvis blivit kritiserade för att komma att tillhöra en ekonomiskt stark grupp i samhället som en bidragande orsak av de höga bostadspriserna. Gamla hamnområden är ofta placerade i en central del i staden med direkt närhet till vattnet vilket gör dess läge unikt. Samtidigt diskuteras att staden behöver bli tillgänglig för alla människor och ingen ska glömmas bort i planeringen. Denna diskussion belyser problematiken och principerna för utformningen av det offentliga rummet för att alla ska känna sig välkomna. Detta är ingenting som planeringen kan säkerställa, utan det kan endast försöka planeras för enligt vad forskning och värden inom fysisk planering beskriver för att tillgängliggöra det offentliga rummet. Det offentliga rummet är uppsatsens tema och dessa rum betraktas utifrån ett socialt hållbarhetsperspektiv – offentliga rum ur ett socialt hållbarhetsperspektiv i gamla hamnområden. Det finns mycket komplexitet kring såväl begreppet social hållbarhet som utformningen av det offentliga rummet. I detta arbete kommer begreppen social hållbarhet och offentligt rum förtydligas genom valt forskningsmaterial. Betydelsen av vad social hållbarhet faktiskt innebär är mångtydig och har därför ingen entydig definition. Detta trots att fertal försök har gjorts att skapa en entydig definition av begreppet. Begreppet kan definieras utifrån det specifika syftet som passar situationen. I en undersökande och jämförande fallstudie av hur utformningen har sett ut av det offentliga rummet beskriver denna uppsats vilka möjligheter gamla hamnområden har att bli attraktiva bostadsområden ur ett socialt hållbarhetsperspektiv. Med fallstudie som metod har tre fall i Sverige undersökts – Frihamnen i Göteborg, Västra Hamnen i Malmö och Hammarby Sjöstad i Stockholm. En platsanalys har genomförts på Handelshamnen i Karlskrona vilket tillsammans med fallstudien ligger till grund för två gestaltningsförslag som presenteras i slutet av uppsatsen. Förslagen visar möjlig utformning av bebyggelse samt offentliga rum ur ett socialt hållbarhetsperspektiv för Handelshamnen i Karlskrona. Förslagen visar hur dessa outnyttjade områden kan gestaltas för att bli en integrerad del av staden samt med offentliga platser som tillgängliggörs för alla människor i staden.