With climate change, great challenges arise for society, exactly how large these effects will be depending partly on the ability to adapt society to change but also on its extent. It is primarily the municipalities that have a central role in this as they are responsible for implementing concrete measures and managing physical planning to reduce society's vulnerability. The purpose of this study is to find out how municipalities work with climate adaptation and manage flood risks in spatial planning, and to find out how the municipalities' vulnerability differs and how this has developed over time. At the end of the study, the municipalities concerned will be compared with each other to answer the questions in question. The method in this study is a thematic analysis. This is done by comparing selected municipalities' general plans, where it is different that a detailed plan from Kristianstad municipality is also used. The results show that the three municipalities address the subject of climate adaptation in their master plans, but that they tend to take greater measures and manage flood risks to a greater extent. Historical work, the work with climate adaptation has been developed to take up more space and become a priority issue within the municipalities. However, there are differences in how and with what methods municipalities use based on their individual threats and risks. The results also show that the municipality's size and geographical location affect how climate adaptation work and the management of flood risks look in the various municipalities, this is because the measures differ and are adapted based on the municipality's vulnerability.

Social hållbarhet utgör tillsammans med ekonomisk och ekologisk, de tre hållbarhetsdimensionerna. Ekonomisk och ekologisk hållbarhet har länge varit prioriterade aspekter inom den fysiska planeringen, medan social hållbarhet har förlorat sin plats på agendan. Syftet med studien var därefter att uppmärksamma hur social hållbarhet hanterades i översiktsplaner samt analysera hur arbetet under planeringsprocessen hanterades utöver resultatet i översiktsplanen. Denna studie möjliggjorde en utveckling för vad begreppet social hållbarhet innefattar genom en identifiering av strategier som forskning påvisat. Strategierna utifrån tidigare forskning och som återfinns i teoriavsnittet avgränsades till mångfald, interaktion, deltagande, platsidentitet, säkerhet och trygghet, rättvisa, engagemang samt inflytande. För att besvara studiens forskningsfrågor har kvalitativa metoder i form av dokumentstudie och intervjuer genomförts. Eskilstuna, Halmstad, Karlstad, Sundsvall och Växjö kommuns översiktsplaner granskades utifrån de utvalda strategierna och en innehållsanalys av plandokumenten genomfördes, vilket bidrar med en tydligare förståelse för strategiernas sammanhang. Intervjuer med respektive utvald kommun utfördes för att bidra med en djupare förståelse för hur social hållbarhet hanteras i kommunal planering, utöver översiktsplanerna. Materialet sammanställdes i bedömningsmallar för respektive metod. Bedömningsmallarnas syftade till att visuellt jämföra och bedöma kommunernas definition av social hållbarhet, utvalda strategier utifrån tidigare forskningsöversikt och hur kommunerna hanterar uppföljning med sociala frågor. Uppbyggnaden av bedömningsmallarna grundades i forskningsöversiktens definitioner av utvalda strategier och bedömningen skedde utifrån färgkodning. Färgkodningen syftade till om översiktsplanerna och intervjuer med respektive kommun hanterade strategierna väl, delvis eller inte alls och användes som analysverktyg för att besvara givna forskningsfrågor. Resultatet påvisade att delar av strategierna hanterades väl i studien och att dessa strategier var allmänt kända inom kommunerna för att uppnå socialt hållbara samhällen. Det som kunde utläsas från resultatet var att åtgärderna för att uppnå vissa strategier saknade forskningsstöd samt att de strategier som inte behandlades i översiktsplanen eller intervjuerna saknade kommunala riktlinjer av åtgärder. Avsaknaden av en lokal definition för social hållbarhet samt en tystnad kring frågor om social genomsyrade alla kommuner, vilket bidrog till en problematik att upprätta åtgärder och riktlinjer för social hållbarhet. Strategierna som har behandlats i studien är huvudsakliga strategier från tidigare forskning för att uppnå målet, vilket i den här studien var social hållbarhet. Upprättandet av lokala definitioner för social hållbarhet i den fysiska planeringen bidrar till möjligheten att upprätta åtgärder samt synliggöra hur den sociala hållbarheten påverkar den fysiska planeringen samt arbetssätt för att öka den sociala hållbarheten i framtida planering. Studien uppmärksammade en tystnad i översiktsplanerna över hur arbetet med social hållbarhet framställdes. / Social sustainability, together with economic and ecological sustainability, constitute the three dimensions of sustainability. Economic and ecological sustainability have long been priorities in spatial planning, while social sustainability has lost its place on the agenda. The aim of the study was to draw attention to how social sustainability is dealt with in master plans and to analyse how the work during the planning process are dealt with in addition to the results in the master plan. This study allowed for an advancement of what the concept of social sustainability entails through the identification of strategies that research has demonstrated. The strategies based on previous research, and found in the theory section of this study, are delineated as diversity, interaction, participation, place identity, safety and security, equity, engagement, and influence.  In order to answer the research questions of the study, qualitative approaches in the methods in the form of document study and interviews were conducted. Eskilstuna, Halmstad, Karlstad, Sundsvall and Växjö master plans were reviewed based on the selected strategies and a content analysis of the plan documents was conducted. Interviews with each selected municipality were conducted to contribute with a deeper understanding of how social sustainability is handled in municipal planning, beyond the master plans. The material was compiled in assessment templates for each method. The aim of the assessment templates was to visually compare and assess the municipalities` definition of social sustainability, the selected strategies based on previous research overviews, and how the municipalities handle follow-up with social issues. The structure of the assessment templates was based on research overviews` definitions of selected strategies and assessments were made based on colour coding. The colour coding aimed at whether the master plans and interviews with each municipality handled strategies well, in part or not at all and were used as an analysis tool to answer given research questions.  The results of the study showed that some of the strategies are well addressed in the methods and that these strategies are widely known within the municipalities to achieve socially sustainable communities. What could be inferred from the results was that the measures to achieve some strategies lacked research support and that the strategies not addressed in the master plan or in the interviews lack municipal guidelines of measures. The lack of a local definition for social sustainability and a silence for social issues permeates all municipalities, which contributed to a problem of measures and guidelines for social sustainability. The strategies addressed in the study are main strategies from previous research to achieve the goal, which in this study is social sustainability. The establishment of local definitions for social sustainability in spatial planning contributes to the possibility of establishing measures and visibility on how social sustainability affects spatial planning and working methods to increase social sustainability in future planning. The study drew attention to a silence in the master plans on how the work on social sustainability is presented.   Social sustainability, together with economic and ecological sustainability, constitute the three dimensions of sustainability. Economic and ecological sustainability have long been priorities in spatial planning, while social sustainability has lost its place on the agenda. The aim of the study was to draw attention to how social sustainability is dealt with in master plans and to analyse how the work during the planning process are dealt with in addition to the results in the master plan. This study allowed for an advancement of what the concept of social sustainability entails through the identification of strategies that research has demonstrated. The strategies based on previous research, and found in the theory section of this study, are delineated as diversity, interaction, participation, place identity, safety and security, equity, engagement, and influence.  In order to answer the research questions of the study, qualitative approaches in the methods in the form of document study and interviews were conducted. Eskilstuna, Halmstad, Karlstad, Sundsvall and Växjö master plans were reviewed based on the selected strategies and a content analysis of the plan documents was conducted. Interviews with each selected municipality were conducted to contribute with a deeper understanding of how social sustainability is handled in municipal planning, beyond the master plans. The material was compiled in assessment templates for each method. The aim of the assessment templates was to visually compare and assess the municipalities` definition of social sustainability, the selected strategies based on previous research overviews, and how the municipalities handle follow-up with social issues. The structure of the assessment templates was based on research overviews` definitions of selected strategies and assessments were made based on colour coding. The colour coding aimed at whether the master plans and interviews with each municipality handled strategies well, in part or not at all and were used as an analysis tool to answer given research questions.  The results of the study showed that some of the strategies are well addressed in the methods and that these strategies are widely known within the municipalities to achieve socially sustainable communities. What could be inferred from the results was that the measures to achieve some strategies lacked research support and that the strategies not addressed in the master plan or in the interviews lack municipal guidelines of measures. The lack of a local definition for social sustainability and a silence for social issues permeates all municipalities, which contributed to a problem of measures and guidelines for social sustainability. The strategies addressed in the study are main strategies from previous research to achieve the goal, which in this study is social sustainability. The establishment of local definitions for social sustainability in spatial planning contributes to the possibility of establishing measures and visibility on how social sustainability affects spatial planning and working methods to increase social sustainability in future planning. The study drew attention to a silence in the master plans on how the work on social sustainability is presented.

Uppföljning är den aktivitet som avslutar miljöbedömningen som utförs i samband med upprättande av detaljplaner med betydande miljöpåverkan. Kravet på uppföljning finns formulerat i SMB-direktivet samt miljöbalkens sjätte kapitel. Uppföljning syftar till att motverka negativ miljöpåverkan och att stärka organisationers kompetens utifrån lärdomar av miljöbedömnings-och planprocessers utfall. Då uppföljningsarbetet visat sig vara bristande i såväl svenska kommuner som på internationell nivå, finns skäl att misstänka förekomst av omständigheter som organisationerna upplever som försvårande. Därför syftar denna studie till att kartlägga om det skett någon utveckling på uppföljningsområdet och vilka förutsättningar för uppföljning som finns i ett antal svenska kommuner. Syftet är att slutligen föreslå strategier för uppföljning av betydande miljöpåverkan utifrån erfarenheter från enkätundersökning samt fallstudier av Örebro och Köpings kommun. Resultatet visade att viss förbättring skett avseende uppföljningsfrekvens och förekomst av uppföljningsavsnitt i MKB. De förutsättningar som identifierades mynnade ut i fem strategier med fokus på planering för uppföljning, arbetssätt, ansvarsfördelning och påminnelsemekanismer. / Follow-up refers to the activity that concludes the environmental assessment that is carried out in connection to the preparation of detailed plans with a significant environmental impact. The requirement for follow-up is formulated in the SMB-directive and the sixth chapter of the Environmental Code. Follow-up aims to counteract negative environmental impact and to strengthen organizations' competence based on lessons learned from the outcome of the environmental assessment. As the follow-up has proven to be deficient in both Swedish municipalities and at the international level, there is reasons to assume the existence of aggravating circumstances. Therefore, this study aims to map whether there has been any development in the follow-up area and what conditions for follow-up that exist in a number of Swedish municipalities. The purpose is to finally propose strategies for follow-up of significant environmental impact based on experience from a survey and two case studies on the municipalities of Örebro and Köping. The results showed some improvement with regards to follow-up frequency and the presence of follow-up sections in EIA. The conditions that were identified resulted in five strategies with a focus on planning for follow-up, working methods, responsibilities, and mechanisms for reminder.

Syftet med den här uppsatsen är att se hur barnperspektivet beaktas i den fysiska planeringen på kommunal nivå och att kartlägga metoder som kan hjälpa planerare i sitt arbete. Detta är en litteraturstudie som undersöker barnens rättigheter, hur barnens hälsa påverkas av den byggda miljön och hur de kan involveras i planeringen. Metoder som kan användas i arbetet med barnperspektiv i fysisk planering kartläggs också. Studien baseras på rapporter från statliga myndigheter, kommuner, forskare och nätverk som arbetar med samhällsplanering. Barnens välmående och hälsa påverkas av den byggda miljön de lever i. Deras möjlighet till fysisk aktivitet, lek och återhämtning utomhus begränsas i takt med att staden förtätas. Det är ofta friytorna och skolgårdarna som bortprioriteras när nya områden byggs vilket påverkar barnens hälsa både fysiskt och psykiskt. Enligt FNs barnkonvention är det barnens rättigheter att höras och uttrycka sin mening i frågor som rör dem. Att föra dialog med barnen kring fysisk planering ger bland annat en bredare kunskap om områdets användning. Det finns metoder som planerare kan använda sig av för att bedöma om barn berörs av planerade åtgärder samt metoder för att föra dialog med barn. I och med konsekvensbedömningen finns det goda möjligheter att anpassa den planerade åtgärden efter barnens behov och rättigheter. För att uppfylla barnens behov och rättigheter i den fysiska planeringen behöver planerare få mer kunskap om hur arbetet med barnperspektiv ska genomföras och varför det är viktigt. / The purpose of this essay is to see how the child perspective is taken into account in the physical planning at the municipal level and to map methods that can help planners in their work. This is a literature study that examines children's rights, how children's health is influenced by the built environment and how they can be involved in planning. Methods that can be used in the work on children's perspective in spatial planning are also mapped. The study is based on reports from government agencies, municipalities, researchers and networks involved in community planning. The wellbeing and health of children are affected by the built environment they live in. Their ability to physical activity, play and recovery in an outdoor environment is limited as the city is densified. The open spaces and schools are usually not prioritized when building new areas, affecting the health of the children both physically and mentally. According to the UN Convention on the Rights of the Child, the children have the rights to be heard and to express their opinion on matters concerning them. Communicating with children about physical planning provides, among other things, broader knowledge about the area's use. There are methods that planners can use to assess whether children are affected by the project as well as methods for dialogue with children. With the consequence assessment, there are good opportunities to adapt the project according to the children's needs and rights. In order to meet the children's needs and rights in physical planning, planners need to get more knowledge about how the work on childhood perspectives is to be implemented and why it is important.

Flera kommuner i Sverige har demografiska utmaningar i form av en minskande och åldrande befolkning, vilket inte är unikt för Sverige. Medellivslängden har ökat både i Sverige och globalt (SCB, 2021:5). Det kan finnas olika anledningar till att en minskande och åldrande befolkning upplevs som utmanande. En befolkning med hög medelålder kan exempelvis medföra svårigheter med personalförsörjning. Anledningen till att de demografiska utmaningarna har uppstått kan variera mellan olika platser, vilket påverkar arbetet med att hantera utmaningarna.   Ett sätt att hantera demografiska utmaningar är genom platsmarknadsföring. Kortfattat handlar platsmarknadsföring om att arbeta med att utveckla platsers värden (Berglund, 2013:23), vilket både inkluderar mjuka och hårda värden. Att utveckla platsers mjuka värden kan exempelvis handla om att påverka synsätt, stärka känslan av trygghet och tillhörighet till en plats. Platsers hårda värden avser de fysiska elementen, såsom vägar, byggnader och växter. Ytterligare ett kännetecken för platsmarknadsföring är att handlingarna är riktade mot en målgrupp (Gertner, 2011:114). Ett exempel är att bostäder kan utformas utifrån barnfamiljers behov och önskemål, för att locka denna målgrupp. Studien är utformad som en fallstudie, som behandlar tre kommuner. Kommunerna som ingår i studien är Borgholm, Sotenäs och Pajala kommun. Borgholms kommun arbetar bland annat med att förmedla ett narrativ om att kommunen är levande året runt, för att locka fler invånare (informant 1). I Sotenäs kommun samverkar flera aktörer med att utveckla kommunens mjuka värden genom att främja trivsel (informant, 4). I Pajala kommun handlar en strategi om att få ut fler obebodda hus på den öppna marknaden, för att kunna locka nya invånare (informant, 5).   En del strategier och åtgärder som kommunerna arbetar med är kopplade till den fysiska planeringen. Den fysiska planeringens betydelse för att hantera de demografiska utmaningarna varierar mellan kommunerna. I Borgholms kommun anses den fysiska planeringen ha en betydande roll, för att möjliggöra för fler permanenta bostäder. Planläggningen av bostäder anpassas utifrån målgruppens behov och önskemål. (informant, 1) I Sotenäs kommun anses det också vara viktigt att möjliggöra för fler bostäder, både för nya och befintliga invånare (informant, 4). För Pajala kommun har den fysiska planeringen en mindre roll, fokuset är istället på att genomföra kommunikativa insatser. Den fysiska planeringen har däremot betydelse för att utveckla kommunens centralort (informant, 6).  Alla tre kommuner har en stark tilltro till att arbetet med platsmarknadsföring ska bidra till att hantera de demografiska utmaningarna. Det finns samtidigt en förståelse för att vissa aspekter inte går att påverka. Exempelvis är det inte möjligt att påverka den geografiska lokaliseringen. Kommunerna har olika förutsättningar som påverkar arbetet med platsmarknadsföring. Det finns samtidigt möjlighet att dra några generella slutsatser, som att det exempelvis är fördelaktigt att aktörer samverkar, för att få tillgång till mer resurser. För att genomföra omfattande förändringar kan det kräva mycket resurser. Ytterligare en slutsats är att det är enklare att vända sig till interna målgrupper, dels för att de har en relation till platsen och dels för att det är lättare att komma i kontakt med målgruppen.

Detta kandidatarbete behandlar klimatförändringar med särskilt fokus på värmeböljor, hur det hanteras i den fysiska planeringen och hur stadsmiljöer kan utvecklas och utformas för att bli mer motståndskraftiga mot värmeböljor.Forskningen säger att klimatet förändras och värmeböljor kommer bli allt vanligare, både globalt och i Sverige. Värmeböljor leder till en ökad dödlighet, särskilt hos sårbara grupper och påverkar även övriga samhällsviktiga sektorer, verksamheter och fysiska miljöer. Konsekvenserna förväntas bli som störst i tätbebyggda stadsområden på grund av den urbana värmeöeffekten.Arbetet har utgått från resiliens som teori, där utgångspunkten grundar sig i att våra samhällen behöver stärka sin förmåga att förbereda sig för, klara av, och återhämta sig från klimatrelaterade förändringar.I den avslutande fallstudien redovisas gestaltningsprinciper för två områden som är utsatta för höga temperaturer, samtidigt som de är utpekade som lämpliga områden för förtätning, med syftet att skapa ett svalare mikroklimat.

Staden är en central plats i våra vardagliga liv. Samlingen av människor, funktioner och verksamheter skapar en närhet vilket gör staden till en knutpunkt för både sociala, ekonomiska och kulturella utbyten. Ett begrepp som relaterar till stadens liv är urbanitet vilket översiktligt kan förklaras som hur- och i vilken grad människor interagerar och använder staden. Efter många år med den modernistiska stadsplaneringen med en funktionsuppdelning av samhället har urbaniteten i våra städer försämrats på grund av exempelvis externa köpcentrum, stadsrummens omvandling till parkeringar och bilens högre hastigheter. Efter modernismen kom nya stadbyggnadsideal om att återigen skapa en levande och tät blandstad. Men flera av nutidens stadsutvecklingsprojekt har inte nått upp till målbilden utan fortsätter att skapa enformiga och monofunktionella stadsrum, utan den närhet och mångfald som är stadens attraktionskraft. Studiens syfte utgår från att undersöka vad i stadens fysiska och ekonomiska form som främjar urbaniteten i staden. Vilka strukturer påverkar hur människor interagerar med den byggda miljön och hur dessa bör utformas för att interaktionen kan öka. För att möjliggöra detta har studien två underliggande frågeställningar: ”Vilka gestaltningsprinciper är viktiga för att främja urbanitet?” och ”Vad skapar diversitet och närhet i en stad?”. De element som undersöks är stadens morfologiska enheter: gatu-, kvarters-, fastighet- och byggnadsstrukturen. Detta görs genom en kvalitativ textanalys och genom att analysera tre stadskvarters fysiska och ekonomiska strukturer. Utifrån det insamlade kunskapsunderlaget framställs flera gestaltningsprinciper för hur de morfologiska elementen bör utformas för att främja urbaniteten i staden. Gestaltningsprinciperna appliceras sedan genom ett planförslag för hur området kring Tysklandsterminalen i Göteborg kan utvecklas.

Denna uppsats är en fallstudie av integreringen av en policysektor med fysisk planering i en territorial governance-process. Fallstudien avser den regionala handlingsplanen för grön infrastruktur, som bland annat är avsedd som underlag för fysisk planering. Uppsatsen belyser vilken typ av kunskap som har mobiliserats, hur lärandet ser ut hos olika aktörer, om eventuella konflikter mellan fysisk planering och grön infrastruktur hanteras, samt rollen som formella och informella samverkansstrukturer spelar. Studien genomförs i form av semistrukturerade intervjuer med planerare i sju kommuner i Stockholms län, samt med två handläggare på nationell nivå, och i form av en dokumentkartläggning. Det teoretiska ramverket baseras på territorial governance kombinerat med sektorintegrering, soft spaces och incremental governance. Empirin består av intervjuer och officiella dokument från Naturvårdsverket och regeringen. Uppsatsen visar vikten av att mobilisera kunskap om fysisk planering för sektorintegrering, liksom att bristande horisontell sektorintegrering i policyprocessen kan försvåra för den vertikala integreringen i användningen av det resulterande policydokumentet. Mångfalden av mellankommunala samverkansfora hanterar inte gränsöverskridande grön infrastruktur, och administrativa gränser tycks vara styrande. Slutligen så visar uppsatsen att tidsaspekten är viktig att ha i åtanke i analysen av territorial governance-processer givet incremental governance och institutionellt lärande.

Denna uppsats syftar till att undersöka riskarbetet och resiliensen i Stranda kommun, Norge, genom en kvalitativ fallstudie. Studien undersöker även huruvida en medvetenhet om risker påverkar riskarbetet. Stranda valdes som kommun då den utgör ett extremfall, i och med att kommunen hotas av ett stort bergskred från berget Åknes och en tsunami som andrahandskonsekvens. Den genomförda metoden bestod av intervjuer med tjänstemän inom Stranda kommun, samt en dokumentanalys av dokument från statliga myndigheter och kommunen. Resultatet gav att en medvetenhet om riskerna tyder på att ha bidragit till ett proaktivt riskarbete. Resultatet visar även på hur flera säkerhetsåtgärder genomförs kopplat till riskerna i den fysiska miljön, även om det är svårt att skydda byggd miljö i riskzoner. En ständig övervakning av det ostabila bergspartiet och varningssystem möjliggör dock bebyggelse i vissa riskzoner. Huruvida åtgärder och faktorer verkar stärkande eller försvagande av resiliensen i kommunen analyseras och diskuteras. Flera sårbarheter har dock kunnat urskiljas i kommunen, bland annat att kryssningstrafik fortgår i fjorden trots riskerna. För att stärka resiliensen behöver flera sårbarheter åtgärdas, vilket vidare forskning kan utforska ytterligare. Vidare forskning krävs även för att utforska resiliens på olika nivåer i samhället mer djupgående.

Denna kandidatuppsats har till syfte att undersöka och analysera hur området Varvsstaden i centrala Malmö utgör en fysisk barriär i stadskränan. Området idag är ett övergivet industriområde. Området idag saknar även tydliga stråk och funktioner. Arbetet ser till att identifiera vilka faktorer som kan skapa en tillgänglig stadsdel genom en hållbar stadsutveckling. Att idientifera vilka faktorer som kan bevara karaktären av området har även varit en central del i arbetet. Genom att ha samlat kunskap genom forskning och statliga styrdokument om hållbar stadsutveckling och kulturbevarande kunde ett gestaltningsförslag utarbetas. Gestatlningsförslaget gick ut på att skapa en tillgänglig stadsdel som omfattar en hållbar stadsutveckling men samtidigt att bevara karaktären av området.