Syftet med studien var att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av samordnad individuell planering [SIP] upprättad tillsammans med strokepatienter. För att besvara syftet valde författarna att använda en kvalitativ metod med intervjuer för datainsamling. Nio arbetsterapeuter verksamma inom region och kommun i Sverige intervjuades. Data analyserades utifrån en deskriptiv kvalitativ innehållsanalys vilket resulterade i fyra kategorier: Viktiga men åsidosatta; Digital kommunikation och samarbete i SIP; Patientfokus; Svårigheter och hinder med att samordna planen. Studiens resultat visade att arbetsterapeuterna hade varierande erfarenheter av SIP efter införandet av lagen om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård [LUS]. Övergripande överenskommelser som tolkades olika begränsade kommunikationen och system som användes uppfattades ej användarvänliga och svårarbetade. Utskrivningsprocessen har förändrats efter införandet av LUS vilket medfört osäkerhet kring förfarandet med SIP. Studiens resultat kan bidra med att belysa den roll arbetsterapeuter har i SIP upprättad tillsammans med strokepatienter efter införandet av LUS. Det finns behov av forskning som sätter fokus på att tydliggöra arbetsterapeutens roll i SIP både för den egna och andra professioner samt forskning kring samverkan mellan organisationer. / The purpose of this study was to describe occupational therapists’ experiences of coordinated individual planning [CIP] established together with stroke patients. In order to answer the purpose the authors chose to use a qualitative method with interviews to collect data. Nine occupational therapists working in region and municipality in Sweden were interviewed. Data was analyzed based on a descriptive qualitative content analysis which resulted in four categories: Important but disregarded; Digital communication and collaboration in CIP; Patient focus; Difficulties and obstacles in coordinating the plan. The results of the study showed that occupational therapists’ had varying experiences of collaboration in CIP after the introduction of the law on collaboration in discharge from inpatient health care [LUS]. Overarching agreements that were interpreted differently limited communication and systems used were not perceived as user-friendly and difficult to work with. The discharge process had changed after the introduction of LUS, which has led to uncertainty about the procedure with CIP. The results of the study can help to shed light on the role of occupational therapists in CIP established together with stroke patients after the introduction of LUS. There is a need for research that focuses on clarifying the occupational therapist's role in CIP for both their own and other professions, as well as research on collaboration between organizations.

Syfte: Syftet med studien var att utifrån deltagarnas tidigare erfarenheter av individuell coachning undersöka vilka faktorer som kan vara viktiga för en fungerande individuell digital hälsovägledning. Metod: Studien utfördes med en kvalitativ metod utifrån fokusgrupper med totalt tio deltagare, fördelat i tre grupper, där de diskuterade frågor utifrån en intervjuguide. Resultat: Genom en manifest innehållsanalys framkom en huvudkategori och tre underkategorier. Huvudkategorin var “Skapa personlig relation” och underkategorierna var “Bygga förtroende genom videosamtal & uppföljning”, “Tillgodose behov genom individanpassning” och “Skapa större frihet genom flexibilitet & tillgänglighet”. Resultatet visade att en personlig relation mellan kund och hälsovägledare var det viktigaste för en fungerande digital vägledning. Denna relation kunde enligt deltagarna skapas genom videosamtal och regelbunden uppföljning. Deltagarna menade att tillgodose behov genom individanpassad vägledning var en viktig faktor, och för att kunna göra det var den personliga relationen viktig. Slutligen ansågs den frihet som skapas till följd av flexibiliteten och tillgängligheten vara både en fördel, men också en viktig faktor för en fungerande digital hälsovägledning. Slutsats: Resultatet visar konkreta faktorer som hälsovägledare och andra yrken inom hälsopromotion kan ha användning av vid digitalt arbete.

No description available.

Intrinsic motivation means that students have an interest and finds something joyful, whichaccording to the curriculum is something that schools should aim towards. The mostcommon practice in mathematics education is individual learning but cooperative learninghas become quite popular. The aim of this study is to examine if these two practices haveany effect on students` intrinsic motivation towards mathematics in primary school. Thisresulted in questions which aims to find out both students´ feelings towards mathematicsand possible differences between the two practices. The study has a phenomenologicalperspective which focuses on the participants experiences. The method used is qualitative,where four students and one teacher from two classes with different practices areinterviewed. The results show that all students had high intrinsic motivation both towardsmathematics as a subject and as a practice. There were no major differences regardingstudents´ intrinsic motivation between the two classes. There were however some differencesbetween students in the same class. Three out of four students in each class had slightlyhigher intrinsic motivation towards the practice in their class, than the fourth student.

The aim of this study is to analyze and try to find out why the legislation of coordinatedindividual plan does not appear to be implemented as intended. This is studied with a focus onthe social services part of the coordination and with a focus on the parts of the social servicethat relate to addiction. This has been done by interviewing ten social workers from tendifferent municipalities. The theoretical framework consists of implementation theories.By using a qualitative content analysis on the material, eight different categories have beenidentified that also constitute the empirical part of the study. It shows that there is a differencebetween what and how much education the social workers have received and that it alsodiffers around the perception around whether they have sufficient knowledge. Most peopleexpress that the work with coordinated individual plan affects the workload but that it issomething that is prioritized either way and can make the work more efficient in the longerrun. All social workers are positively attuned to coordinated individual plans, but they stillfeel that improvements can be made. To explain the results of the study, it is discussed basedon different implementation theories.

I bakgrunden framkommer att Sverige är ett ekonomiskt starkt land men att det finns utrymme för förbättringar, framförallt när det gäller hur resurser ska fördelas och hur barn blir bemötta inom skolan. Eleverna kommer till skolan med olika förmågor och förutsättningar och behovet av specialpedagogiska insatser ökar. Skolan möter elever som har ett omfattande behov av insatser ifrån flera instanser och intresset för hur samordningen av dessa insatser fungerar väcks. Statens Kommuner och Landsting har tagit fram verktyget Samordnad Individuell Plan (SIP) för att skapa förutsättning för att på ett effektivt sätt samordna insatser för personer i behov av stöd. Syftet med uppsatsen är att få mer kunskap om hur SIP fungerar ur ett skolperspektiv, både vad beträffar SIP som arbetsform och vad för innehåll SIP-mötena genererar. Den övergripande metoden för att uppfylla syftet var en fallstudie som baseras på kvalitativa semistrukturerade intervjuer med rektorer, lärare samt vårdnadshavare till elever mottagna i särskolan. Resultatet som analyserades utifrån Bronfenbrenners (1979, 1986) utvecklingsekologiska nivåer visade att mötesledarens insats under mötet blir avgörande för mötets form. Hur skolan och dess specialpedagogiska insatser lyftes under mötena berodde mycket vad som föranlett elevens behov av en SIP. I samtliga fall som studien baserades på har skolan visat sig vara en kontext vars insatser lett till positiva konsekvenser för den berörda eleven. Inställningen till SIP som verktyg är positiv hos de som deltagit i denna studie.

Bakgrund: Att leva med långvarig smärta är en individuell upplevelse. För många av de som är drabbade påverkar smärtan hela livsvärlden och vardagen. Detta orsakar inte bara lidande för individen, utan också stora kostnader för samhället. Syfte: Syftet var att belysa hur vuxna individer upplever att leva med långvarig smärta. Metod: Kvalitativ litteraturstudie baserad på tio vetenskapliga originalartiklar. Artiklarnas resultat analyserades genom en manifest innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre huvudkategorier som representerar betydande delar för resultatet. Att begränsas av smärtan beskriver på vilket sätt individer med långvarig smärta begränsas. Strategier för att hantera smärtan betonar vikten av att lära sig acceptera smärtan och att anpassa sig efter sin kropp. Meningsfull vardag trots smärta tar upp betydelsen av att kunna arbeta, att finna sammanhang och tillhörighet samt att välbefinnande kan uppnås trots långvarig smärta. Slutsats: Smärta innebär stort lidande. Dock tycks det finnas några gemensamma faktorer som bidrar till välmående hos individer med långvarig smärta, trots att upplevelsen av smärtan är individuell. Acceptans, fysisk aktivitet, egenvård och gemenskap med andra i liknande situation är betydelsefulla delar. Att erbjudas god vård är också mycket viktigt och inom hälso- och sjukvården finns en hel del förbättringar att göra.

Bakgrund: Tjänsteorganisationer, såsom universitet och sjukhus, är särskilt känsliga och sårbara under kriser, något som inte blev ett undantag under Covid-19. Eftersom tjänsteorganisationer generellt sett omfattar en hög nivå av personlig interaktion blev de särskilt drabbade av de restriktionerna som infördes för att minska smittspridningen. Flera tjänsteorganisationer har implementerat digital teknik som en effektiv lösning på att kunna fortsätta bedriva verksamheten under krisen. Under Covid-19 har det därmed mer eller mindre varit omöjligt för tjänsteorganisationer att inte anpassa verksamheten. Att ha förmågan att lära sig samt anpassa sig till framtida utmaningar, samtidigt som organisationen strävar efter sina mål är en del av organisatorisk resiliens. Tidigare forskning beskriver att digital transformation är en nyckelfaktor för organisationer som strävar efter organisatorisk resiliens. Detta eftersom den hjälper organisationer att hantera osäkerhet, arbeta proaktivt och kunna stå emot motgångar. Utifrån detta anser vi att det finns behov att undersöka hur lärare inom högre utbildning har upplevt den påskyndade digitala transformationen samt om och hur organisationens resurser har bidragit till snabbare anpassning av den påtvingade digitala omställningen.  Syfte: Syftet är att med utgångspunkt i högre utbildning under Covid-19 skapa en ökad förståelse för digital transformation som en form av resiliens vid kriser.Genomförande: Denna studie använder sig av en kvalitativ forskningsstrategi med en utgångspunkt i hermeneutiken. Det empiriska materialet har samlats in genom åtta semistrukturerade intervjuer, där samtliga respondenter är lärare på Linköpings universitet, LiU.  Slutsats: Resultatet visar tydliga tecken på resilienta beteenden bland lärarna, exempelvis identifierar de sig med organisationen, de har ett öppet sinne för nya lösningar och strategier för att hantera nya situationer samt att de söker stöd och resurser hos sina kollegor. Samtidigt visar resultatet att LiU i början arbetade begränsat med digital transformation, men däremot tillräckligt för att kunna ställa om sin verksamhet. Utifrån respondenternas upplevelser visar studien att det har funnits brist på beredskap före Covid-19 men även brist på stöd och resurser under pandemin. Resultatet visar därmed att det är de resilienta individerna som har ökat organisationens resiliens. Vidare visar studien att organisationer med begränsad digital transformation och med lägre organisatoriskt resiliens kan fortfarande vara resilienta genom deras anställdas individuella resiliens.

Det råder debatt kring huruvida stretch goals är en gynnsam målsättningsstrategi där tidigare forskning och teorier framhåller såväl för- som nackdelar. Användning av stretch goals innebär att organisationen styrs av mål med inslag av hög målsättning och ett nytänk. Målsättningsstarategin möjliggör erhållen kunskap och kan bidra till individuellt lärande som i sin tur gynnar den organisatoriska utvecklingen. Uppsatsen ämnar att ge en djupare förståelse för de praktiska erfarenheterna av stretch goals och hur målsättningen kan stimulera lärande inom organisationer. Studien tillämpar en kvalitativ ansats med fem intervjuer med avdelningschefer på fem olika mjukvarubolag som har erfarenhet av arbete med stretch goals. Studiens resultat visar att avdelningscheferna i de studerade fallen främst har positiva erfarenheter av målsättningsstatrategin. Därtill indikeras att målsättningarnas höga svårighetsgrad erhåller större fokus än ett nytänk gällande målens innehåll. Slutligen påvisar studien att individuell utveckling uppstår vid realiseringen av stretch goals samt att organisatoriskt lärande gynnas av detta.

Syftet med den här undersökningen är att göra en undersökning kring grundskollärare som undervisar i samhällsorienterade ämnen från årskurs 2 till 9 och hur de resonerar kring individuella utvecklingsplaner, skriftliga omdömen och formativ bedömning samt korrelationen mellan dessa. Syftet är även att se hur dessa resonemang överensstämmer med Skollagen och för att utröna vilka utvecklingsmöjligheter som finns inom området.Resultaten visar att lärarna upplever en brist på ledning från Skolverkets håll hur dessa dokument ska användas samt hur dessa är utformade. Pedagogerna upplever också att det kan behövas en statlig standardisering i dokumenten för att utöka och tydliggöra elevdokumentationen samt utveckla och förbättra de formativa funktionerna i dessa dokument. Resultaten pekar på att lärarnas attityder och uppfattningar om IUP, skriftliga omdömen och formativ bedömning stämmer väl överens med Skollagen (Utbildningsdepartementet, 2010). / The purpose of this study is to conduct a survey on primary school teachers who teach civic education from grades 2-9 and how they reason about individual development plans, written assessments and formative assessment as well as the correlation between them. The aim is also to see how these reasoning is consistent with the Education Act and to determine what development opportunities exist within the area.The results show that teachers perceive a lack of guidance from the Swedish Board of Education in terms of direction of how these documents will be used and how they are designed. The teachers also felt that a government standardization might be needed to expand and clarify student documentation, and develop and improve the formative features of these documents. The results indicate that the teachers' attitudes and perceptions of IUP, written assessments and formative assessment are in line with the Education Act (Department of Education, 2010).