Enligt Rädda Barnen (2016) flydde år 2015 över 30 miljoner barn, tusentals av dem hamnade i Sverige. Samtidigt är vårt land ett utav de länder där segregationen ökar allra mest (Lunneblad, 2013 b). För att stoppa segregationen finns inga snabba lösningar, arbetet måste utföras från grunden. Med anledning av det politiska världsklimatet och det faktum att Sveriges förskolor har och fortsätter att ta emot nyanlända barn genomfördes år 2011-2012 utvecklingsprojektet Barnets Bästa, i Göteborg. Syftet med projektet var att ge stöd till pedagoger som tar emot nyanlända barn (Göteborgs Stad, 2014). Svensk förskola är internationellt känd för att hålla en god kvalitét (Skolinspektionen, 2016) och har en god grund att ta emot nyanlända barn. För att möjliggöra en god integrering behöver dock de handlingsmodeller som finns, däribland Barnets Bästa, utvärderas. Syftet med vår studie var att, utifrån en fenomenografisk ansats, undersöka pedagogers uppfattningar om hur det var att arbeta med modellen Barnets Bästa i förskolans verksamhet. Vidare syftade studien till att undersöka pedagogers uppfattningar om hur modellen Barnets Bästa kunde bidra till att skapa en trygg miljö för nyanlända barn. Genom kvalitativa intervjuer sammanställdes resultatet som bearbetades med hjälp av tidigare forskning och litteratur. Resultatet visade att pedagogerna var nöjda med innehållet i Barnets Bästa och att modellen upplevdes så effektiv att pedagogerna ville utöka användningen av modellen till samtliga barn i verksamheten. Samtidigt uppfattade pedagogerna att arbetet med Barnets Bästa var tidskrävande och svårt att genomföra i praktiken. I diskussionen kopplades resultat samman med teori, forskning, styrdokument och metod.

Syftet med denna studie har varit att undersöka hur lärare arbetar med studie- och yrkesvägledning kontinuerligt integrerat i undervisningen inom de samhällsorienterade ämnena för att motverka begränsningar utifrån kön, social eller kulturell tillhörighet. Metoden som valts för denna undersökning är en kvalitativ intervjustudie. Resultatet från intervjustudierna har jämförts med Hodkinsons teori där han benämner tre faktorer som påverkar val av vidare studier samt yrke. De mest framträdande faktorerna i resultatet är Horizons for action samt The decision-making process där de informanter som deltagit i studien uppger flertalet exempel på hur de arbetar för att vidga elevernas perspektiv genom arbetsområden både i samhällskunskap, geografi och historia. Detta vidgade synfält bidrar i sin tur till att eleverna kan göra väl underbyggda val i framtiden. Lärarna i studien uppger även att de arbetar aktivt med att vidga elevernas perspektiv genom att visa på olika förutsättningar för yrken att kunna etablera sig i olika miljöer. Studien visar att det är relevant att arbeta med studie- och yrkesvägledning kontinuerligt för att få önskade resultat, dock har informanterna olika syn huruvida de kan motverka begränsningar utifrån kön, social eller kulturell tillhörighet.

Skolämnet matematik syftar bland annat till att eleverna ska utveckla sin förmåga att följa och föra matematiska resonemang och att kunna redovisa sina tankegångar både muntligt och skriftligt. Förmågor som kan vara problematiska för elever inom autismspektrumtillståndet. Syftet med denna studie är att undersöka vad lärare erfarit och deras tankar om matematikundervisningen för elever inom autismspektrumtillståndet (AST), i en skola för alla.   Följande frågeställningar kommer att behandlas:   Vilka erfarenheter och tankar har lärarna av undervisning för elever inom AST? Hur tänker lärarna kring integreringen av elever inom AST, i en skola för alla? Vilka erfarenheter har lärarna kring matematikundervisningen av elever inom AST, då det gäller eventuella hinder, viktiga verktyg, bedömning och undervisningsstrategier?     Undersökningen är en intervjustudie där halvstrukturerade intervjuer har använts. Fyra matematiklärare, som alla arbetar i grundskolan, deltar i studien.   Resultatet visar att elever inom autismspektrumtillståndet generellt inte har några matematiksvårigheter och att de intervjuade lärarna inte tycker att undervisningen för elever inom AST skiljer sig nämnvärt mot undervisningen för elever utan diagnoser. Med tillgång till resurser och anpassade undervisningsmiljöer säger sig lärarna att integreringen av elever inom AST i en skola för alla, fungerar bra. Den muntliga bedömningen fungerar oftast bättre än den skriftiga. Lärarna anser att informationen från hemmet är det viktigaste verktyget för att en integrering i den inkluderande undervisningen ska fungera. Det framkommer även att de intervjuade lärarna inte har någon specifik utbildning för att undervisa elever inom AST och att flera av dem eftersöker det.

Min studie grundar sig i att undersöka om man kan stärka och skapa nya kamratrelationer med hjälp av styrda rastaktiviteter. Mina mål i detta utvecklingsarbete är att arbeta med konflikthantering, öka elevers motivation till utevistelse och utelek, skapa fler sysselsättningar på rasterna samt att integrera nyanlända och flerspråkiga elever genom rastverksamhet. Utgångspunkten för denna studie är nulägesanalysen där det lades märke till att vissa elever har brist på idéer när det kommer till rasten, vilket ledde till att de strövar runt på skolgården. Utvecklingsarbetet grundar sig i rastaktiviteter under fyra veckor i kombination med min verksamhetsförlagda utbildning och dessa rastaktiviteter fick eleverna i årskurs F – 5 ta del av. Studiens dokumentation skedde i form av ostrukturerade intervjuer, observationer, läroplansplaneringar samt fotografi och filmning. Resultatet av de styrda rastaktiviteterna visar att det finns intresse för en sådan verksamhet, speciellt för de elever som inte har fantasi för lek eller de elever som behöver hjälp med att komma in i kamratkonstellationer. Vidare visar resultatet att vissa elever valde att inte delta i aktiviteterna för att aktiviteterna inte varit tillräckligt tilltalande.

Sammanfattning Studiens syfte är att undersöka hur några grundsärskoleelever upplever sin situation, i de sammanhang där de är integrerade i grundskolan, med avseende på innehåll och delaktighet. I studien presenteras åtta grundsärskoleelevers upplevelser av att vara integrerade i grundskolan. Där redovisas hur och på vilka sätt som eleverna upplever innehållet i aktiviteterna, samt vilken grad av delaktighet de känner när de är integrerade i sina grundskoleklasser. Kvalitativ forskningsintervju har använts som metod för att samla in de data som redovisas i studien. Den teoretiska utgångspunkten i uppsatsen är salutogenes teori och forskningsfrågorna är skrivna utifrån KASAM (Känsla av sammanhang) som är en viktig förutsättning för att eleverna ska känna sig delaktiga. Graden av elevernas delaktighet har analyserats genom Specialpedagogiska skolmyndighetens (SPSM) delaktighetsmodell. Hur eleverna ser på innehållet i situationerna som de deltar i har analyserats utifrån delkomponenterna meningsfullhet, begriplighet och hanterbarhet. Studiens resultat visar att de flesta elever känner sig delaktiga i de situationer där de är integrerade i grundskolan. Ur elevernas synvinkel är inkluderingen bäst på raster och vid fria aktiviteter. Lägst känsla av delaktighet känner eleverna i de teoretiska ämnena. Eleverna upplever de flesta aktiviteter som meningsfulla, men att vissa moment är svåra att förstå och andra svåra att hantera. Studien visar att de flesta elever har positiva erfarenheter av att vara integrerade, men det krävs kompetent personal och många anpassningar för att ge eleverna möjlighet att vara delaktiga i en skola för alla. Studiens slutsats är att endast några av de intervjuade eleverna skulle kunna benämnas som inkluderade i de sammanhang där de deltar i grundskolan, men det gäller inte för alla elever i studien. Då eleverna oftast nämner den lilla gruppen som sin klass blir det där de flesta känner att de har sin tillhörighet. För att eleverna ska kunna vara inkluderade fullt ut, krävs det, enligt studiens resultat, att de har sin ”vi känsla” i den stora klassen.

I många svenska städer så finns det spår av fragmentering, segregation och uppdelning av boendemiljöer. Uppdelningen av den fysiska miljön bidrar då också till en uppdelning av människor. Detta påverkar det sociala samspelet och individens förutsättningar i vardagen då de olika boendemiljöerna har olika placering i staden som helhet och på så sätt existerar de på olika premisser. Fragmentering och uppdelning av boendemiljöer behöver inte alltid vara något negativt då detta också medför vissa positiva sociala aspekter såsom en känsla av samhörighet och gemenskap. Problematiken ligger i individens begränsningar som en rumslig fragmentering kan medföra. Denna studie undersöker hur den fysiska miljön påverkar möjligheterna till integrering i samhällen med utgångspunkt i två fallstudier av två miljonprogramsområden i Sverige. Fallstudien tolkas utifrån urbanmorfologi och space syntax för att förstå hur stadens utformning och placering av olika samhällsfunktioner påverkar de sociala förutsättningarna. Undersökningen görs också utifrån perspektivet fysisk planering. Undersökningens mål är inte att påverka segregationen utan endast undersöka möjligheterna för individen att ta del av helheten och få större möjligheter till att styra över sitt eget liv. Undersökningen avser alltså att försöka förstå fragmenteringen i stadens uppbyggnad i relation till det sociala samspelet. Undersökningen påbörjades genom en stor kvalitativ innehållsanalys av flertalet källor som hanterar frågor såsom urbanmorfologi och stadens förutsättningar för socialt samspel. Detta skapar en grund för hur fallstudiens material sedan ska studeras. Båda områdena i fallstudien visar tydliga tecken på att vara utformade efter sin tids planeringsideal. Detta i kombination med flera andra faktorer ger indikationer på varför områdena upplevs som fragmenterade och ej som en del av övriga samhället. Kombinationen med analysen av kartmaterialet och axialkartan visar på barriärer mot övriga delar av städerna samt hur platsen upplevs av individen. Det blir också tydligt att områdena genom sin placering och de funktioner som finns på platsen lätt blir isolerade och att detta då leder till en ökad uppdelning i samhället där olika befolkningsgrupper inte kan mötas. Axialkartan visar också på stora svårigheter att lämna områdena och hur avståndet kan uppfattas som långt trots att det faktiska avståenden inte är speciellt långa. Undersökningen och rapporten visar slutligen på vikten av att studera detta fenomen om fragmentering kopplat till urbanmorfologi. Detta då vidare forskning inom fältet skulle kunna bidra till att riktlinjer för den fysiska planeringen tas fram som på sikt skulle kunna minska fragmenteringen och skapa möjligheter för individen att färdas fritt i staden. Hela undersökningen visade tydligt vilken effekt den fysiska planeringen kan få för det sociala samspelet i en stad och hur uppdelad den då kan bli.

Bakgrund: Sedan 1 juli 2018 har läroplaner och kursplaner reviderats med ett stärkt fokus på skolans uppdrag att utveckla och stärka elevernas digitala kompetens. Kursplanen i svenska för invandrare omfattas också av revideringen där arbetet med digital kompetens i SFI-undervisningen betonas. Syfte: Undersökningens övergripande syfte har varit att undersöka hur SFI-lärare definierar begreppet digital kompetens och arbetar med att integrera digital kompetens i SFI-undervisningen. Metod: Den metod som tillämpas är kvalitativ metod med fenomenografisk ansats. För datainsamling användes ett webbaserat frågeformulär och fenomenografisk analysmodell i kombination med SAMR-modellen i databearbetningen. De teoretiska modeller som har använts i analysen är TPACK-modellen och Tony Bates riktlinjer för användning av teknologi i undervisningen. Resultat: Resultaten visar att digital kompetens definieras utifrån grundläggande datakunskap där centrala IKT-färdigheter ingår. Digital kompetens omfattar även förmågan att hämta, utbyta och bearbeta information i formella och informella sammanhang i vardagslivet. Av undersökningen framgår att envägsmedia används i SFI-undervisningen i större utsträckning än kommunikativ media. Slutligen visar undersökningen på att lärare integrerar den digitala kompetensen utifrån ämnesinnehåll och de förmågor eleverna ska utveckla inom ramen för SFIundervisningen. Däremot integreras inte samtliga delar, pedagogik, teknologi och ämnesinnehåll, på samma gång utan i separata former.

Learning Resource Centre, or LRC, is an international phenomenon and a response to the changing society that came with the development of information technology. The LRC concept spread internationally during the 1990s and began to influence Swedish collage libraries at the end of the decade. The main purpose of this study is to analyze if and how Swedish college libraries have incorporated the LRC concept. Is there a Swedish LRC model? Is the LRC concept still interesting or was it a trend that is now out of date? Interviews with eleven people from six college libraries aim to show how they define the concept LRC and how it has been integrated in to their organisations. In order to explain how these six collage libraries have related to and developed their own LRC concept an organisational theory with a mythical perspective has been used. This perspective is related to an institutional perspective and is presented by the Norwegian professors Tom Christensen, Per Lægreid, Paul G. Roness and Kjell Arne Røvik in Organisationsteori i offentlig sektor. This study concludes that there is no Swedish model, however there are some undeniably Swedish characteristics. The concept LRC is never or seldom used and the activities connected to LRC have become ordinary activities at college libraries. The substance of the LRC remains and has improved the chances for use of and collaboration within the organisation. / Uppsatsnivå: D

Studien ämnar undersöka mellanchefers förväntningar, rollkonflikter och handlingsstrategier i balansen mellan arbetsliv och privatliv. För att undersöka detta utgår vi från frågeställningarna: Vilka förväntningar upplever mellanchefer på sig själva? Vilka rollkonflikter kan uppstå genom förväntningarna? Hur hanterar mellancheferna rollkonflikterna? Studiens vetenskapliga utgångspunkter grundar sig i konstruktionistisk ontologi och hermeneutisk epistemologi. Studien är av kvalitativ karaktär och studiens tillvägagångssätt har en induktiv ansats med inslag av deduktion. Den teoretiska referensramen etableras på teoretiska begrepp som förväntningar, rollkonflikter, rolldistans, segmentering och integrering. Empirin har samlats in genom semistrukturerade intervjuer. Studiens resultat visar att intervjupersonerna har olika strategier för att hantera rollkonflikterna som uppstår genom förväntningar. I analysen framkom det tre typer av handlingsstrategier, reflektion, prioritering och kommunikation.

<p>Den första januari 1998 infördes enligt ett riksdagsbeslut förskoleklassen i hela landet. Det innebar i praktiken att förskolans verksamhet för sexåringarna flyttades in i skolan och blev en egen skolform, en frivillig verksamhet i den obligatoriska skolan. Vid inrättandet av förskoleklassen var en intention att ge sexåringarna en likvärdig grund inför skolstarten samt att föra in förskolepedagogiken i skolan. Syftet med vårt arbete är ta reda på var förskoleklassen befinner sig i förhållande till förskolans tradition respektive skolans tradition. Vi vill också lyfta fram förskoleklassens relation till att den inte är obligatorisk, vilket grundskolan är. För detta har vi tagit två teoretiska redskap till hjälp. Det ena är ramfaktorteorin med vilken skolans respektive förskolans traditioner ses som formande och styrda via olika ramar. Det andra handlar om att förstå de olika traditionerna utifrån ett tänkande om olika arenor: formulerings-, transformerings- och realiseringsarenan. Vid insamling av data valdes den kvalitativa metoden med intervjun och observationen som redskap. Vi valde att besöka skolor i tre olika kommuner, där vi intervjuade en rektor och en förskollärare/lärare på varje skola och gjorde observationer av den pedagogiska miljön. Den slutsats vi kan dra av undersökningen är att organiserandet av förskoleklassverksamheten kan se väldigt olika ut. I vårt resultat kommer vi fram till att förskoleklassen är "skolifierad". Det vill säga att det är skolans tradition som dominerar på realiseringsarenan även om formuleringsarenan genom Läroplanen mer gynnar förskolans tradition. Förskoleklassens placering på skolan verkar inte ha någon större betydelse för en integrering. Det tycks snarare bero på kommunikationen mellan de olika arenorna. På de skolor där kommunikationen är tydlig mellan skolchef och förskollärare/lärare arbetar personalen aktivt med att integrera förskoleklassen i skolans verksamhet. Placeringen av förskoleklassen och utformningen av tilldelade lokaler tycks ha betydelse för hur verksamheten i förskoleklassen organiseras. Vår tolkning är att det finns materiella ramfaktorer som styr organiserandet i förskoleklass, exempelvis lokaler och tillgång till material. I slutändan upplever vi att det är skolchefers, förskollärares/lärares förhållningssätt som är den starkast styrande ramfaktorn som fastställer vilken av verksamhetstraditionerna som kommer att dominera.</p>