Abstrakt Att kommunicera är en grundläggande demokratisk rättighet, och delaktighet är mycket viktigt för att stärka möjligheter till kommunikation. Personer med avsevärda nedsättningar i förmåga till kommunikation har ofta flera andra funktionsnedsättningar vilket komplicerar situationen och gör att pedagoger behöver mer kunskap kring denna grupp (Heister Trygg, 2012). Delaktighet är ett centralt begrepp inom den specialpedagogiska forskningen. Att alla människor ska ha rätt att vara delaktiga i samhället framhålls också i de handikappolitiska målen i Sverige (Szönyi & Söderqvist Dunkers, 2018). Det är alltså en fråga för hela samhället. De estetiska uttryckssätten är, enligt Ferm Thorgersen (2014) att betrakta som kommunikation, som ett sätt att göra sig hörd och sedd på. Musikaliteten är något som vi människor har med oss som nyfödda, och är en förmåga som finns tillgänglig för oss att använda oss av för att kommunicera med omvärlden (Jederlund, 2011). Utifrån detta önskade jag ta reda på mer om hur musikverksamhet kan bidra till delaktighet för personer med intellektuella funktionsnedsättningar som påverkar förmåga till kommunikation. Syftet med studien är att undersöka pedagogers upplevelse av hur musik kan bidra till delaktighet för barn och vuxna med intellektuella funktionsnedsättningar (eventuellt i kombination med andra funktionsnedsättningar) som påverkar förmågan att kommunicera. Studien är en kvalitativ intervjustudie. Jag genomförde semistrukturerade intervjuer med tre respondenter som i sitt yrke leder musikverksamhet med barn och/eller vuxna med intellektuell funktionsnedsättning. Forskningsfrågor, intervjufrågor och bearbetning av intervjuerna gjordes utifrån Delaktighetsmodellen (Szönyi & Söderqvist Dunkers, 2018). Det pedagogerna berättar om i intervjuerna visar att det finns många möjligheter och tillfällen att, inom ramen för musikverksamhet, skapa delaktighet för de personer som deltar i verksamheten. I resultatet finns exempel som berättar om att alla de fem aspekter av delaktighet i Delaktighetsmodellen som jag valt att undersöka i denna studie finns representerade i de verksamheter pedagogerna befinner sig i. I resultatet kan man se att det genomgående talas om vikten av pedagogers och personliga assistenters kommunikativa förmåga, lyhördhet och flexibilitet. Man kan också se att pedagogerna upplever att det finns mycket glädje i musikverksamheten, och min tolkning är att den glädjen är en starkt bidragande faktor till att musik kan leda till delaktighet.

Denna studie undersökte konsekvenser av felaktigt mottagande i särskolan för individuell identitetsutveckling och framtidsutsikter i kombination av eventuell stigmatisering. Studien använde en kvalitativ intervjumetod och byggde på djupgående intervjuer med personer som har personliga erfarenheter av felaktigt mottagande i särskolan. Genom analys och tolkning av respondenternas personliga livsberättelser är studiens syfte att belysa de komplexa och djupgående konsekvenserna av felaktigt mottagande i särskolan. Resultaten visade på att felaktigt mottagande i särskolan hade en betydande inverkan på individens identitet och självkänsla. Respondenterna i denna studie som felaktigt mottagits i särskolan rapporterar känslor av stigmatisering, brist på erkännande av sina förmågor och minskat självförtroende. Denna situation kan skapa en klyfta mellan individens självbild och deras verkliga potential, vilket i förlängningen påverkar deras framtidstro och livsplanering. Studien identifierade även hur bristande anpassat stöd kan leda till ett underutnyttjande av personers förmågor och potential. Deltagarna i studien vittnade om missade möjligheter till utveckling och prestation på grund av en otillräcklig utbildningsmiljö. Denna situation kan skapa en känsla av förlust av framtida möjligheter och en oro över hur deras livsbanor kan påverkas negativt. Slutsatserna av studien betonade vikten av en adekvat och korrekt mottagande i rätt skolform för att uppnå en rättvis utbildningsmiljö där varje individs unika behov och potential erkänns och utvecklas. Utbildningssystemet bör aktivt arbeta för att undvika felaktig mottagning och bristande anpassning genom förbättrade bedömningsmetoder och ökad medvetenhet om olika funktionsvariationer. Studien syftade till att ge insikt i praktiska och politiska implikationerna av att förhindra felaktig mottagning och stödja varje individs möjligheter att forma sin egen framtid.

Syftet med denna uppsats är att få kunskap om hur lärare som prövat ut bedömningsstöden uppfattar på vilket sätt dessa speglar elevers kunskaper och färdigheter kopplat till läroplanen och hur lärarna ser på konsekvenserna av dessa för beslut som rör eleverna ur ett bedömningsperspektiv.  I vår studie tar vi avstamp i forskning om bedömning och lutar oss mot Ericksson (2014) som menar att det är viktigt att belysa vikten av att all bedömning ska vara präglad av tydlighet, giltighet, tillförlitlighet och respekt. Vi använder validitetsteori av Michael Kane, som betonar begreppet validitet både i relation till bedömningen i sig och i relation till vad resultat av bedömningen används till.  Metoden valdes med utgångspunkt i syftet av studien.  Studien har en kvalitativ ansats med datainsamling i form av flertalet semistrukturerade intervjuer. Vi intervjuade sex speciallärare, två specialpedagoger och fyra grundskollärare, från olika delar av Sverige som använt sig av bedömningsstöden för årskurs 1 - 9 i matematik och läs- och skrivutvecklingen i svenska och svenska som andraspråk. Studien visade att lärarna var positiva till att Skolverkets bedömningsstöd finns för att höja kunskapsnivån hos eleverna samt att kunskapskravet på anpassad grundskola tydliggörs.  Lärarna la stor vikt vid de tydliga bedömningskriterierna för att på så sätt spegla elevernas kunskaper på bästa sätt. Liksom Kanes validitetseteori ansåg lärarn i studien att vikten av att tolkningen av resultatet blir mer trovärdigt desto tydligare kriterierna för bedömningen är och hur de appliceras. Lärarna upplevde även att motivationen hos eleverna påverkades om uppgifterna var roliga, samtidigt som de utryckte komplexiteten i validiteten av bedömningen då elevernas kunskaper varierade från dag till dag.

På den anpassade skolan går elever med någon form av intellektuell funktionsnedsättning, somkan visa sig genom bristande adaptiv eller kognitiv förmåga. Det finns digitala hjälpmedel somkan underlätta lärandet och känslan av delaktighet, men då krävs det att hjälpmedlen fungerarför den målgrupp som det skapas för. Att involvera användarna i utveckling är allmänt sett enframgångsfaktor för att skapa användbara system, samtidigt som det finns faktorer sombegränsar och försvårar användarinvolveringen.Syftet med denna uppsats är att kartlägga på vilka sätt användare involveras i utvecklingen avdigitala hjälpmedel som används i den anpassade skolan. Uppsatsen undersöker och kartläggerockså vad det finns för problem och svårigheter kring involveringen av målgruppen. För attuppnå studiens syfte skedde insamlingen av data genom att sju separata semi-struktureradeintervjuer hölls med utvecklare av digitala hjälpmedel för den anpassade skolan. Studiensresultat visar att användarinvolveringen kan ske på olika sätt, som bland annat vid testning ochdesign, men att det sker i olika omfattning och på olika sätt. Slutsatserna visade på atturvalsprocessen för användarinvolveringen är problematisk. Detta då det oftast inte finnsmöjligheter till att ha en den urvalsprocess som önskas utan att den i stället blir begränsad ochdå ger en orättvis bild av målgruppen. Det som försvårar användarinvolveringen mest ärkommunikationsproblem, som då kräver mer flexibilitet och resurser. I många fall sätteranvändarnas funktionsnedsättningar gränser för hur kommunikationen kan ske och då krävsmer tid. Det framkom också hur digitalt arbete kan underlätta i vissa fall, men att de försvårarpå annat sätt i stället, då internet och hjälpmedel för att kunna använda teknik inte alltid ärtillgängligt i hemmiljön.

Syftet med studien är att öka kunskapen om de förutsättningar som socialsekreterare behöver för att skapa delaktighet för barn med intellektuell funktionedsättning, i barnavårdsutredningar. Intellektuell funktionsnedsättningkan medföra svårigheter att förstå sammanhanget och att utrycka sig vilket innebär att barnet kan vara i behov av alternativa kommunikationsmetoder. Därför blir det avgörande vilken kompetens och engagemang socialsekreteraren besitter för att skapa de rätta förutsättningarna för barnets delaktighet. Studien har genomförts med hjälp utav en kvalitativ ansats och semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod. De informanter som deltagit i studien är fem socialsekreterare från olika kommuner i Västsverige, samtliga har avlagt en socionomexamen. Den insamlade empirin har transkriberats och analyserats med hjälp av en tematisk analys. Studien visar att socialsekreterarnas inställning är att barn med intellektuell funktionsnedsättning ska få möjligheten att förstå, komma till tals och bli lyssnade till men samtidigt finns det stora utmaningar i utförandet. Utmaningarna grundar sig i socialsekreterarnas kunskapsbrister vad gäller både intellektuell funktionsnedsättning och alternativ och kompletterande kommunikation men också på grund av deras organisatoriska förutsättningargällande utbildning, arbetsbelastning och tidsbrist. Vidare påverkas barns delaktighet av socialsekreterarens erfarenhet av att använda verksamma metoder som möjliggör att barn med intellektuella funktionsnedsättningar förstår, får komma till tals och blir lyssnade till. Det finns brister i både kunskap och verksamma metoder, på såväl individuell som organisatorisk nivå. Barns delaktighet ska inte vara beroende av den enskilde socialsekreterarens engagemang utan det är hela organisationens ansvar att arbeta på ett sådant sätt som möjliggör alla barns delaktighet.

Denna kvalitativa studie syftade till att beskriva integrerade elevers undervisningssituation sett utifrån lärares perspektiv. Vidare syftade studien till att beskriva utmaningar och framgångsfaktorer i undervisningen samt belysa hur specialpedagogen kan stödja lärares arbete. Genom semistrukturerade intervjuer med fem undervisande lärare samlades data in som sedan analyserades utifrån den skoldidaktiska modellen. Resultatet indikerade att lärare upplevde undervisningen som utmanande, dels på grund av begränsad kännedom om den anpassade skolans kursplaner, dels utifrån bristande kunskap om intellektuell funktionsnedsättning. Trots upplevda utmaningar bland respondenterna identifierades framgångsfaktorer såsom skolans gemensamma värderingar och flexibla organisation. Resultatet visade även på ett behov av att stärka lärares kunskap om den anpassade grundskolans läroplan och kursplaner. Studien lyfter slutligen ett vidare behov av ytterligare forskning om undervisning av integrerade elever i andra skolmiljöer.

Syftet med studien är att undersöka tillgängligheten av Arbetsförmedlingens webbplats, specifikt för personer med lindrig intellektuell funktionsnedsättning. Studien syftar till att förstå vilka faktorer som påverkar denna grupp när de använder webbplatsen. Genom att intervjua tredje parts respondenter med expertkunskaper om målgruppen, strävar studien efter att identifiera specifika svårigheter som dessa individer kan uppleva vid användningen av webbplatsen. Data samlades in genom intervjuer med experter som har en nära relation till målgruppen. Detta tillvägagångssätt ger en unik inblick i hur webbplatsen upplevs av personer med lindrig intellektuell funktionsnedsättning och vilka aspekter av webbplatsen som kan behöva förbättras för att öka dess tillgänglighet och användarvänlighet. Resultaten av studien indikerar att det finns betydande utmaningar för målgruppen när det gäller att använda Arbetsförmedlingens webbplats. Dessa utmaningar inkluderar både navigeringen av webbplatsen och av innehållet, samt brist på möjlighet att kunna få hjälp vid behov och därmed möta de specifika behov som finns hos personer med lindrig intellektuell funktionsnedsättning. Studien understryker vikten av att utforma webbplatser med hänsyn till användbarhet och tillgänglighet för alla användargrupper.

No description available.

Skolans uppdrag är inte enbart kunskapsrelaterat utan bygger till stor del på att varje individ ska få med sig sociala egenskaper för att kunna passa in i samhället och fungera som goda samhällsmedborgare. I den här studien har det varit av intresse att undersöka om användningen av en utbildade hund i skolans verksamhet kan riktas mot att utveckla sociala förmågor och inte bara inriktat mot det teoretiska. Utifrån studiens syfte som var att undersöka speciallärares, specialpedagogers och pedagogers erfarenheter av att stödja utvecklandet av de sociala förmågorna hos elever med intellektuell funktionsnedsättning (IF) genom en utbildad hund som en artefakt. Studien har utgått ifrån semistrukturerade intervjuer med hundförare som antingen är speciallärare, specialpedagoger eller pedagoger i anpassad grundskola, anpassad gymnasieskola, gymnasiesärskolan samt grundskolan. I studien kommer det fortsättningsvis stå skrivet anpassad skola och grundskola i de fall det inte ska framgå att det avser specifikt anpassad grundskola/gymnasieskola. Teorin som studien utgått ifrån för att analysera resultatet var det sociokulturella perspektivet. Med den här studien vill vi belysa den utbildade hunden som en artefakt i skolan för att på så sätt hjälpa och stödja elever med IF i deras utvecklande av sociala förmågor. Vi har haft med en medvetenhet om problem såsom hundrädsla, allergi och motstånd, som kan finnas inom djurrelaterad pedagogik, men också om vad som kan göras för att förebygga sådana problem. Studiens resultat visade på många fördelar såsom att elever med hög frånvaro blir motiverade att komma tillbaka till skolan, läsångesten dämpas, interaktion med andra elever stimuleras, kontakter med andra professioner underlättas och elever som tidigare varit hundrädda har fått tillit till hundar tack vare hundförarens arbetsmetod. Genom resultatet har nya insikter synliggjorts till forskningsområden där involverandet av till exempel en utbildad hund skulle kunna hjälpa till att nå fram till eleverna där den mänskliga insatsen inte gör det. Vi har också sett möjligheter till att skapa gemenskaper mellan olika skolformer där hunden skulle kunna fungera som ett medierande redskap, en fysisk länk mellan eleverna.

Den här uppsatsen behandlar relationell pedagogik i den anpassade skolan. Som yrkesverksamma lärare möter vi dagligen situationer av relationell karaktär. Detta gjorde oss nyfikna på hur andra lärare uppfattar relationell pedagogik. Syftet med den här uppsatsen är att beskriva lärare och speciallärares uppfattningar om relationell pedagogik.  Den metod vi fann bäst lämpad för att undersöka detta var den fenomenografiska metoden. Vi genomförde kvalitativa intervjuer vars data vi analyserade och kategoriserade enligt metoden. Genomgående har vi följt Vetenskapsrådets etiska riktlinjer. Trovärdighet och pålitlighet har säkerställts genom att alla faser i arbetsprocessen noga redogjorts för. I vår studie fann vi att informanterna beskrev sin uppfattning om relationell pedagogik i huvudsakligen fyra väsentligt skilda kategorier. Den första beskrivningskategorin handlar om hur relationer bygger trygghet för eleverna i skolan. Den andra beskriver att elevens lärande stärks av att läraren intresserar sig för elevens intressen. Den tredje beskrivningskategorin förvånade oss då den är den relationella pedagogikens motsats. Den handlar om vad som alienerar elever från skola, lärande och relationer. Den fjärde och sista kategorin är den som visade sig ligga närmast det teoretiska begreppet relationell pedagogik. Här beskrevs relationell pedagogik som en relation mellan människa och människa. I slutet av vår uppsats diskuterar vi metod och resultat. Den fenomenografiska metoden innebär risk för att uppsatsskrivarna tolkar empirin utifrån egen förförståelse vilket vi resonerar kring. Vi diskuterar också våra resultat ur verksamhetens perspektiv att förstå relationell pedagogik i den anpassade skolans sammanhang. Lärarna i vår studie uppfattade relationell pedagogik som att se eleven. Vad att se eleven innebar skiljde sig åt och vi fann fyra huvudsakliga beskrivningskategorier: att se elevens behov av trygghet, att se elevens lärande, att se eleven som människa samt en som beskrev vad relationell pedagogik inte är.