Sverige är idag ett mångkulturellt samhälle. Detta ställer krav på att den svenska förskolan förbereder barn på att leva i ett mångfaldssamhälle. Förskolans läroplan beskriver uttryckligen att förskolan ska arbeta för att ge barn förståelse för alla människors lika värde. Syftet med denna studie var att undersöka hur förskollärare som arbetar på mångkulturella förskolor, firar högtider och traditioner i förskolan som en del av ett interkulturellt arbetssätt. Studien baseras på kvalitativa intervjuer. I studiens resultat framkommer att man i förskolan firar sina egna traditioner och traditionellt svenska högtider. Studien visar även att förskollärarna inte har några erfarenheter av att fira andra kulturella högtider och traditioner trots att de arbetar på förskolor där ett flertal nationaliteter finns representerade. Brist på kunskap uttrycker förskollärarna i studien är den främsta orsaken till varför enbart svenska högtider och traditioner firas på förskolan.

No description available.

Det svenska samhället har i takt med internationalisering blivit mer rikt på kulturer. För att kunna möta människor med olika kulturella bakgrunder och forma ett jämlikt samhälle med respekt och förståelse för allas olikheter krävs interkulturell kompetens, ett arbete som ska initieras redan i förskolan. Syftet med denna studie är att undersöka hur förskolechefer i en mindre kommun uppfattar interkulturell kompetens och hur de arbetar för att främja sin personals kompetens inom detta. Då studien syftar till att undersöka förskolechefers uppfattningar kring interkulturell kompetens i förskolan blir studien av kvalitativ karaktär. Utifrån den valda metodansatsen fenomenografi har vi använt oss av tematiska intervjuer som datainsamlingsmetod. Undersökningens empiriska material bygger på sju tematiska intervjuer som analyserats ur ett sociokulturellt och ett interkulturellt perspektiv .Resultatet av våra intervjuer visar att förskolechefer uppfattar interkulturell kompetens i sina verksamheter utifrån tre kategorier vilka vi valt att benämna olikheter mellan verksamheter, värdegrundsarbete och bemötande. Förskolecheferna kunde se att det fanns olika kulturella kompetenser hos den befintliga personalen, bland annat att pedagogerna själva hade en annan kulturell   bakgrund.   För  att   främja  sin   personals   interkulturella  kompetenser  erbjuds framförallt kompetensutveckling inom ett projekt som kallas läslyftet, men också genom att ta tillvara på de kunskaper och erfarenheter som redan finns genom det kollegiala lärandet. Personalen får stöd i det interkulturella arbetet genom tolkar, modersmålstränare och en nyanländaorganisation. Språkets betydelse är ytterligare en aspekt som sätter prägel på hela resultatdelen  och  det  interkulturella  arbetet.  Med  språket  utvecklas  också  människans identitet.  Utifrån  resultatet  menar  vi  att  det  är  väsentligt  att  det  kollegiala  lärandet förekommer kontinuerligt, då både förskolechefer och pedagoger kan lyfta frågor och utbyta kunskaper och erfarenheter med varandra. Det är särskilt lämpligt i det interkulturella arbetet, då det är ett komplext ämne i förändring.

Denna studie handlar om pedagogers tankar kring förberedelsen av barn inför ett mångkulturellt samhälle. Enligt strävansmålen i läroplanen för förskolan ska barnen förstå de värden som finns i en kulturell mångfald och förberedas inför livet i ett internationaliserat samhälle. Barngruppernas sammansättning varierar mellan olika förskolor, områden och städer. Det finns förskolor med såväl kulturellt homogena som kulturellt heterogena barngrupper. Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur pedagoger kan arbeta för att förbereda barn inför ett liv i ett mångkulturellt samhälle oavsett hur barngruppens sammansättning ser ut. Genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer undersöktes följande frågeställningar, vilket förhållningssätt har pedagogerna till mångkultur i förskolan? Hur upplever pedagogerna att de arbetar med mångkultur? Urvalet för intervjuerna baserades på förskolans socioekonomiska område för att ge variationer i pedagogernas uppfattningar och förskolans kontext. Intervjuerna har analyserats utifrån ett interkulturellt perspektiv med hjälp av en begreppsmodell konstruerad efter teorin. Resultatet visar att pedagogerna i studien inom vissa aspekter arbetar interkulturellt oavsett barngrupp men barngruppens sammansättning kan försvåra möjligheterna till ett genomgående interkulturellt arbete i förskolan. Slutsatsen är att ett interkulturellt förhållningssätt är möjligt oavsett förskola men det interkulturella arbetssättet kan försvåras av områdets socioekonomiska status samt barngruppens sammansättning.

Studiens syfte var att undersöka och bidra med kunskap kring hur förskolan arbetar med nyanlända samt bidra med förskollärares beskrivningar av sina erfarenheter av arbetet med nyanlända barnen och vårdnadshavare i förskolan. I studien har kvalitativ metod används och parintervjuer har genomförts med tre par förskollärare från olika förskolor i en mellanstor kommun i södra Sverige. Den teoretiska utgångspunkten som inspirerat studien är fenomenologi. Fenomenologin fokuserar på att söka efter olika individers beskrivningar, upplevelser och förståelse av ett visst fenomen. Studiens resultat belyser de fyra teman som framkom genom analysarbetet av parintervjuerna, nämligen: “Att vara det första mötet”, “Ett vidgat uppdrag”, “Utmaningen” samt “Inte så annorlunda”. I studien framkom vad förskollärarna beskriver som betydelsefullt för arbetet med nyanlända i förskolan samt vilka svårigheter som kan uppstå. I resultatdelen framkommer även förskollärarnas beskrivningar att arbetet med nyanlända barn och vårdnadshavare inte skiljer sig avsevärt från det traditionella arbetet i förskolan.

Den här studien syftar till att undersöka hur interkulturalitet kan synliggöras i praktiken, utifrån förskollärares beskrivningar. Studiens valda forskningsmetod är en kvalitativ semistrukturerad intervjuform, där åtta förskollärare intervjuats. Resultatet visar att interkulturalitet är ett brett begrepp som oftast kopplas till mångfald och arbetet med det varierar från förskola till förskola. Vår slutsats är att beskrivningen av begreppet och beskrivningen av det praktiska arbetet skiljer sig och att det kan behövas mer kunskap om innebörden av interkulturalitet, för att kunna tillämpa det i all förskoleverksamhet.

Det har debatterats kring högtider och traditioner i såväl förskolan, samhället som runt om i världen. Forskningen lyfter att debatten till viss del handlar om hur stor plats högtider ska ta i samhället och därmed förskolan, då samhället numera är mångkulturellt. Traditioner och kulturarv är något som förskolan ska förhålla sig till och något som ska föras vidare till nästa generation. Den forskning som vi tog del av använde inte det interkulturella perspektivet i analysen av sitt resultat, det gjordes därmed i denna studie. Syftet är att bidra med den kunskap som konstrueras kring det kulturarv som förmedlas i förskolor ur ett interkulturellt perspektiv. Detta med utgångspunkt i socialkonstruktionism. De forskningsfrågor som ämnades att besvara var hur skildras uppmärksammandet av högtider och traditioner samt vad framträder i de reflektioner förskollärarna gör kring högtider och traditioner. Studien genomfördes genom intervjuer av nio förskollärare i olika områden där datamaterialet analyserades med en tematisk analys. Resultatet visade att de kristna högtider som förskollärarna hade erfarenhet av var de högtider och traditioner som fick störst utrymme i verksamheten. Vidare synliggjorde även resultatet att det fanns en strävan mot att inta ett interkulturellt perspektiv och att integrera flera högtider och traditioner i verksamheten. Det som dock påverkade möjligheten att integrera fler högtider och traditioner var att förskollärarna upplevde en kunskapsbrist och osäkerhet kring högtider och traditioner som de inte hade någon erfarenhet av. Förskollärarna uttryckte även att det skedde en exkludering av barn när högtider uppmärksammades och att det resulterade i att högtider reducerades och att det inte samtalades kring innebörden av högtiderna, utan fokus låg istället på estetiska uttrycksformer. Studiens slutsats är att det kulturarv som förmedlas är det som finns representerat hos förskollärarna. Det finns en strävan att föra vidare ett kulturarv som representeras av hela barngruppen.

Vårt arbete har fokus på integration samt inskolningsprocesser i mångkulturella områden och hur verksamma förskollärare beskriver att arbetet fungerar. Forskningen som används i arbetet belyser hur viktigt det är att i förskolan besitta ett interkulturellt förhållningssätt. En pedagog bör ta hänsyn till familjernas tidigare erfarenheter och upplevelser samt deras nuvarande livssituation. Ljunggren (2018) beskriver vikten av att pedagogerna på förskolan arbetar medvetet och aktivt för att goda samt tillitsfulla relationer ska byggas. Många familjer har upplevt trauman på sin väg till Sverige. Familjerna behöver få veta och känna att förskolan inte är en myndighet som ska granska dem utan den står för barnens trygghet, kontinuitet i vardagen och lek utifrån ett barnperspektiv med barnens perspektiv i fokus. Vårt syfte med studien har varit att ta reda på hur integrationsarbetet ser ut i mångkulturella förskolor samt hur förskollärare upplever att inskolningsprocessen fungerar i det mångkulturella området de arbetar i. I vår studie använde vi oss av kvalitativ forskningsmetod i form av gruppintervjuer via digital plattform. Nio förskollärare från totalt fyra olika förskolor belägna i mångkulturella områden ingår i studien. Studiens resultat visar att verksamma förskollärare upplever att inskolningsprocessen i mångkulturella områden innebär att det inte enbart är ett barn som ska skolas in. Flera vårdnadshavare har begränsade erfarenheter kring vad förskolans syfte är och hur verksamheten ser ut. För förskollärarna i mångkulturella områden är det under inskolningsprocessen extra viktigt att lägga ett stort fokus även på vårdnadshavarna. Vårdnadshavarnas förståelse för förskolans verksamhet är viktig för att kunna få ett bra samarbete med hemmet och således kunna skänka trygghet till barnet. Förskollärarna redogör i studien för vilka strategier och tillvägagångssätt de använder sig av för att kunna integrera hela familjen i förskolans verksamhet.

No description available.

Sammanfattning Alfabetiseringen har i många kommuner i Sverige drivits av SFI %u2013 undervisningen (svenska för invandrare). Precis som alfabetiseringsprogram världen över präglats av avhopp och ouppnådda mål har analfabeter i Sverige lämnat SFI-undervisningen med en känsla av att läs- och språkinlärning är för komplicerad för dem. En tydlig grupp bland dessa är kvinnor från muslimvärlden. Studiens empiriska del består av intervjuer med tio kvinnor. Den visar att informanterna, alla kvinnor med muslimsk bakgrund, har en positiv inställning till skolan och de lärare som de haft i Sverige trots att de menar att de inte har förstått och lärt sig så mycket. Sex informanter alfabetiseras från modersmålet i området där de bor i Malmö men har tidigare erfarenhet av SFI. Skillnaden mellan att studera i ett enspråkigt svenskt klassrum och med en lärare som talar förstaspråket är markant. Skillnaden ligger i att inte behöva gissa utan verkligen förstå. Men inte bara förstå utan också att bli förstådd. De fyra informanter som är modersmålslärare understryker detta. De känner stor tillfredställelse i att kunna bidra med något gott till Sverige genom sitt arbete. Frågan om vad det är skolan mäter har vuxit i studien. Förståelse för och kunskap om samhället och om rättigheter och skyldigheter måste komma före språkkunskaper. I grundläggande undervisning av vuxna invandrare med kort eller ingen formell utbildningsbakgrund måste akademiska krav och mål tonas ned. Sådana mål och mått kan bli ett verktyg för segregation och t.o.m. dold rasism. I stället bör situationen i vardagen vara vägledande i målskrivningarna. Alla informanter i undersökningen tycker att de har haft nytta av kursen . De talar om resultat som har med ökad förståelse och självständighet att göra. För dessa kvinnor är mål vilka har med aktivt föräldraskap, större förståelse för den egna ställningen i samhället och självständighet mer relevanta. Resultaten visar också att språkkunskap inte är ett mått på lojalitet och kärlek till Sverige.