Syftet med examensarbetet var att genom fallstudier i två klasser i årskurs 3 undersöka elevers skrivande och elevers uppfattningar om sitt skrivande utifrån berättande texter som de skrivit på datorn eller för hand. Syftet var även att undersöka hur lärare arbetar med skrivande i sina respektive klasser där den ena klassen fokuserar traditionella skrivmetoder, med utgångspunkt i att skriva texter för hand och den andra klassen fokuserar användandet av digitala skrivverktyg genom metoden ASL (Att skriva sig till läsning) och Sandvikenmodellen. Med utgångspunkt från studiens teoretiska perspektiv studerades skrivandet utifrån produkt och process, samt utifrån skrivverktyg. För att få en mer fullständig bild av det vi studerade valde vi att utgå från flera olika metoder i våra fallstudier. Analysen av elevtexter kompletterades därför med semistrukturerade intervjuer med såväl elever som lärare. De berättande texterna analyserades utifrån hur de var uppbyggda i sin makrostruktur (genre) och mikrostruktur (textbindning), enligt bedömningskriterier med utgångspunkt i tidigare forskning om textanalys. Intervjuerna skrevs ner ordagrant och analyserades efter återkommande mönster i respondenternas uttalanden. Studiens resultat visade att undervisningen i klasserna utgått från olika utgångspunkter i såväl skrivprocess som skrivverktyg. Flertalet elever i båda klasserna producerade emellertid texter enligt den berättande genrens struktur. Det som främst skilde produkterna åt var användandet av dialog och talspråk. I processen visade sig skillnaderna främst i elevernas planering och revidering av text. I valet av skrivverktyg valde eleverna att använda det verktyg de var mest vana vid, penna eller dator, trots att båda klasserna var överens om att texter blir finare och tydligare när de skrivs på datorn. I analysen av fallstudiernas resultat fokuserades likheter och skillnader, vilket belyste det gemensamma och unika för varje klass. Resultaten av elevers skrivande i två klasser i årskurs 3 visade således på två effektiva men olika gestaltningar av läs- och skrivundervisning

Idag möter barn en digitaliserad värld på ett sätt som ingen annan generation gjort tidigare. Detta medför att barn redan från tidig ålder bör få förståelse för den digitalisering de möter i samhället för att bli medvetna om de möjligheter och risker som finns med att använda digitala verktyg. Utifrån detta antagande blir det därmed väsentligt att förskollärare lägger grunden för detta redan i förskolan, där barnen får utveckla digital kunskap som de anses behöva i vårt digitaliserade samhälle. Studien undersöker därför om och hur förskollärare använder sig av digitala verktyg i undervisningen för att främja varje barns språkutveckling. Detta för att undersöka om förskollärare faktiskt utför sitt uppdrag som förskolans läroplan förespråkar. Studien består av två delstudier som riktar sig till verksamma förskollärare både i kommunal och privat regi i en kommun i Sverige. Delstudierna skiljer sig åt i metod då den ena omfattas av en enkätundersökning och den andra av intervjuer. Studiens empiri har analyserats och diskuterats med utgångspunkt från det sociokulturella perspektivet, tidigare forskning samt studiens forskningsfrågor.  Studiens resultat visar att förskollärarna är positiva till att digitala verktyg skrivits in i den nya läroplanen för förskolan och är medvetna om att de kan använda det digitala för att komplettera läroplansmål som behandlar barns språkutveckling. Dock visar resultatet att användandet av digitala verktyg i språkundervisningen endast nyttjas till viss del av förskollärarna genom polyglutt och andra språkutvecklande appar. Den faktor som ligger bakom att användandet inte nyttjas fullt ut är förskollärarnas egen digitala kompetens. Det blir därmed viktigt att förskollärare behöver få utveckla mer digital kompetens och få tydligare riktlinjer för hur de ska inkludera digitala verktyg i sin egen språkundervisning. Detta för att underlätta för förskollärarna att kunna utföra sitt uppdrag som förskolans läroplan belyser. Digital kompetens för förskollärare bör därför prioriteras i olika utbildningssammanhang.

Syftet med denna studie är att titta närmare på hur pedagoger som är verksamma inom förskolan ser på vardagligt lärande i hallen. De frågeställningar som besvaras i studien är;  hur används hallen som en del i det vardagliga lärandet? Vilka möjligheter och svårigheter upplever pedagogerna att det finns i hallen och hur/när kommer dessa till uttryck? Samt finns det några skillnader mellan hur de som arbetar med yngre respektive äldre barn ser på det vardagliga lärandet i hallen? För att besvara dessa frågor använde vi oss av kvalitativa intervjuer som genomfördes med tio pedagoger på fyra olika förskolor. Av dessa tio arbetade fem av dem med yngre barn 1–3 år medan de andra fem arbetade med äldre barn 3–5 år. Studiens resultat och analys är uppdelad i två där del 1 berör pedagoger som arbetar med de yngre barnen och del 2 berör pedagoger som arbetar med de äldre barnen. Materialet vi fick in har analyserats och diskuterats utifrån ett sociokulturellt perspektiv och de centrala begrepp som används i vår studie är kontext, mediering, kommunikation och scaffolding. Resultatet visar att det i hallen både finns möjligheter och svårigheter. Pedagogerna beskriver till exempel att möjligheten att utveckla barnens självständighet är stor i hallen och att många barn i hallen samtidigt är en av svårigheterna som framkom i resultatet. Vidare går det att utläsa skillnader mellan hur pedagoger arbetar med de olika åldersgrupperna. Bland de yngre barnen används det till exempel mer språk och hjälp medan pedagogerna berättar att de äldre barnen bör testa mer själva innan de får hjälp. Resultatet visar att synen på vardagligt lärande är likvärdig. Pedagogerna beskriver att vardagligt lärande är de lärandesituationer som inte är planerade undervisningstillfällen utan det lärandet som uppkommer spontant i vardagliga rutinsituationer. Det vardagliga lärandet i hallens kontext beskrivs bland annat genom att barnen får öva på att sätta ord på sina kläder, räkna fingrar på vantar och tilliten till sin egen förmåga då barnen övar på att klä på sig själva.

Denna studie syftar till att undersöka förskollärares och barnskötares uppfattningar om ett fungerade samarbete mellan hem och förskola. Tidigare forskning visar att relationsskapande ligger till grund för ett fungerade samarbete, däremot saknas forskning kring hur goda relationer mellan pedagoger och vårdnadshavare skapas. Materialet samlandes in genom kvalitativa intervjuer med barnskötare och förskollärare från kommunala förskolor i Mälardalen.  Resultatet har analyserats utifrån fenomenografin och det didaktiska begreppet educare. Begreppet lägger vikt vid omsorgshandlingar och omsorg som förhållningsätt. Resultatet visar att vårdnadshavares inflytande och delaktighet är viktigt för arbetet kring ett relationsskapande. Det leder till att pedagoger ges förståelse för barns utveckling och lärande.  En skillnad mellan förskollärare och barnskötare som framkommer av resultatet är att samtliga förskollärare betonar trygghet för barnet under introduktionen medan barnskötarna istället fokuserar på trygghet för vårdnadshavaren. Resultatet visar också att förskollärares och barnskötares arbete kompletterar varandra i förskolan.

Syftet med denna studie har varit vad lärare uppfattar i klassrummet, kring samtal och diskussioner med sina elever, om livsfrågor inom ämnet religionskunskap. För att ta reda på detta har jag använt mig av en kvalitativ metod som innefattar intervjuer med två lärare, från två årskursintegrerade klasser med årskurserna 1–3, och en lärare från årskurs 5 för att hon har jobbat med eleverna sedan årskurs 1. Med stöd från tidigare forskning lyfts det fram vilka livsfrågeämnen som är mest relevanta för eleverna, samt hur intresset hos lärare spelar in gällande undervisningen inom ämnet religion. Studien grundar sig i ett lärarperspektiv, då det är deras erfarenheter och upplevelser som lyfts fram, samtidigt som lärarna berättar hur lektionerna och samtalen kring livsfrågor kan se ut. Lärarna förklarar även hur de går till väga under samtalen, med elever som inte har svenska som modersmål, samt hur de förhåller sig till läroplanens värdegrund.

No description available.

Att kommunicera med telefonsupport räcker inte alltid till för att hjälpa kunder attöverkomma problematiska situationer. Ytterligare verktyg som skärmdelning ochfjärrstyrning är ibland nödvändigt. Denna studie tillämpade scenarier för att efterliknaproblematiska situationer där en användare upplever problem och därmed ringer till ITsupporten.Med hjälp av användartester kunde flertalet problemområden identifieras. Ettidentifierat problemområde var när en IT-support antog var kunden befann sig och dettainte stämde, då var kommunikationen via telefon inte alltid tillräcklig. Men detta var intehelt och hållet IT-supportens misstag, kunden var även otydlig med sin nuvarande position.Vidare upptäckes det att struktur och design hos användargränssnittet har stor inverkan påkommunikationen mellan IT-support och kund. Struktur och design kan hjälpa IT-supportenatt vägleda en kund medan färger hos grafiska element kan öka tydligheten. I denna studiesamlades åsikter kring fjärrstyrning in. Fjärrstyrning som verktyg kan vara en lösning påsvåra supportärenden men har sina brister. Fjärrstyrning kan upplevas som kränkade för denpersonliga integriteten men även en fara då det finns bedragare som använder sig av detta.Studiens resultat kan bidra med information till IT-support som vill minska användandet avfjärrstyrning. Studien påpekar även hur viktigt det är att system har en bra struktur ochtydlig design, detta för att förebygga att problematiska situationer uppstår och såledesminskar arbetsbördan för IT-support.

Detta examensarbete kommer att handla om planering och projektering av Finplanering. Med Finplanering menas den sista ”finishen” på byggarbetsplatsen dvs. innegårdar, uteplatser, kringliggande gågator och cykelbanor. Det är en etapp i byggproduktionen som börjar bli betydligt mer krävande vad gäller ekonomi och resursåtgång, då det ställs större krav på snabb inflyttning samt att efterfrågan på större och finare uteplatser ökar. Vi har försökt att belysa olika problem man ställs inför under detta skede av byggproduktionen. Vart man kan arbeta för att minska olika problem såsom förseningar och extra kostnader, men framförallt försöka hitta de kritiska skedena där Finplaneringen oftast glöms bort. Samt försöka hitta lämpliga sätt att redan i projekteringsstadiet försöka att planera och strukturera upp förebyggande arbeten så att allting fungerar som det ska när det väl är dags att sätta igång. / This thesis will describe and tell about planning and projecting of “Detailed planning”. “Detailed planning” is the last finish of the construction site i.e. courtyards, patios, surrounding pedestrian streets and bicycle paths. This is a stage in the overall process that is starting to get more demanding in terms of economy and resources. This because today, the demands for speedier housewarming and requirements for bigger and more fancy patios are higher.   We will highlight the different problems that you will encounter during this production stage. We will also pin point the areas where effort is needed in order to lessen problems like delays and extra costs, but most importantly try to find the critical stages during production where “Detailed planning” frequently is “forgotten”. The key, as we will try to show, is to find suitable ways in the early project planning stage to prepare and structure the preventive planning so that all is in place and has a chance to run smoothly when it is time to start the project.

Bakgrund: Tidigare forskning har visat på att det finns en korrelation mellan föräldrars och barns oro under pre-anestesifasen. Forskning har också visat att ett oroligt barn ökar risken för komplikationer under pre-anestesifasen. Det saknas studier om föräldrars upplevelser och behov under pre-anestesifasen i tidigare forskning.    Syfte: Syftet med denna studie är att beskriva föräldrars upplevelser och omvårdnadsbehov under pre-anestesifasen.   Metod: Studien är kvalitativ och grundar sig på 11 semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna har analyserats med kvalitativ innehållsanalys.    Resultat: I analysen framkom 13 subkategorier som sedan grupperades i fyra kategorier vilka visade på föräldrarnas upplevelser och behov. Kategorierna delades in i: att känna sig trygg och kunna lita på personalen, barnet i fokus, känsla av hjälplöshet samt miljön i pre-anestesifasen. Resultatet visade på att föräldrarna betonade vikten av att deras barn blev sett och omhändertaget av personalen.   Slutsats: Anestesipersonalen har inverkan på föräldrarnas välbefinnande under pre-anestesifasen. Om personalen uppmärksammar föräldrarnas fysiska, psykosociala och relationella behov kan en personcentrerad vård ges till föräldern. Föräldrarna tyckte att det var viktigt att de fick närvara och vara nära sitt barn under pre-anestesifasen och att personalen uppmärksammar både barnet och föräldern. Om barnet fick en personcentrerad vård upplevde föräldrarna att de fick sina behov tillgodosedda. / Background: Previous research has shown that there is a correlation between parents´ and children´s anxiety during the pre-anesthesia phase. Research has also shown that an anxious child increases the risk of complications during the pre-anesthesia phase. There are no studies on parents´ experiences and needs during the pre-anesthesia phase in previous research.   Objective: The purpose of this study is to describe parents´ experiences and need of care during the pre-anesthesia phase.   Method: The study is qualitative and is based on 11 semi structured interviews. The interviews were analyzed with qualitative content analysis.   Results: The analysis revealed 13 sub categories that were grouped into four categories which showed the parents´ experiences and needs. The categories were divided into: feeling safe and being able to trust the staff, the child in focus, the feeling of helplessness and the environment in the pre-anesthesia phase. The results showed that the parents emphasized the importance of their child was seen and cared for by the staff.   Conclusion: The anesthesia staff has an impact on the parent´s well-being during the pre-anesthesia phase. If the staff pay attention to the parents physical, psychosocial and relational needs, they can give person-centered care to the parent. The parents thought it was important that they were allowed to attend and be close to their child during the pre-anesthesia phase and that the staff paid attention to both the child and the parent. If the child received good person-centered care, the parents felt that their needs were met.

Sammanfattning Syftet med studien är att ge ökade kunskaper om nyanlända elever med läs- och skrivsvårigheter. Genom tio kvalitativa intervjuer med speciallärare, specialpedagoger och sva-lärare är syftet att skapa kunskap kring hur arbetet med nyanlända elever ser ut. Hur upptäcks elever med läs- och skrivsvårigheter och vilket stöd får dessa elever? Studien fokuserar på de elever som kommer till Sverige under sin högstadietid då det under den perioden, jämfört med låg- och mellanstadiet, tar längre tid att förvärva ett skolspråk. Skolspråket är mer utvecklat och fyllt av ämnesspecifika begrepp.  Resultatet visar att studiens samtliga skolor genomför Skolverkets obligatoriska kartläggningsmaterial och att informanterna vid behov gör kompletterande tester. De elever som uppvisar läs- och skrivsvårigheter får stöd vilket kan vara att tillbringa sin första tid i en förberedelseklass eller att få hjälp av studiehandledare och modersmålslärare. Translanguing, cirkelmodellen och ett språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt nämns också som stöd. Samtidigt saknar informanterna fasta rutiner kring kartläggningen och dess efterarbete. Åsikterna kring förberedelseklass och direktinkludering går isär. Det handlar mycket om inkludering och exkludering och samtliga informanter betonar att alla elever måste få möjlighet att känna sig inkluderade. Informanterna menar att en samsyn på skolan och långsiktiga pedagogiska lösningar är avgörande faktorer. Av resultatet framgår även att endast en skola har specialpedagogisk hjälp kopplad till de nyanlända eleverna.