In powerlifting the athletes compete to lift as much weight as possible in the squat, bench press and deadlift, pushing their bodies to extreme levels of strength. When lifting heavy weights, safety becomes an important concern, especially where the lifters can get injured by the barbell if a lift is unsuccessful. Today in the squat, the only safety mechanism available are the spotters, a team of officials who surround the lifter during competition. This product development project aims to improve the safety of lifters and spotters in competition. This project followed the CDIO process model, going through the four phases of conceive, design, implement, and operate. Using literature review, interviews, observations, ergonomic analysis, fault tree analysis gave insights and information, which then were comprised into a Product Design Specification. The design phase included idea generation using creative sessions, resulting a lot of ideas on how the problems could be solved. In the subsequent phases the ideas were developed using CAD, evaluated using FEM and usability testes, and narrowed down using the PDS. The result is a feasible conceptual solution that, with minimal changes on use improve the safety for lifters and spotters. The concept accomplishes this with mechanical barriers in the form of straps. The straps are mounted to steel beams that attaches to the uprights of the rack and reaches over the athlete, enclosing the barbell. The concept also includes a pair of extension legs, which attaches to the base of the rack, increasing the size of the footprint and provide additional stability. The solution is made to be retrofitted to already existing combo racks made by Eleiko. Key features of the concepts are the straps passively adjust in height when adjusting the height of the rack and the straps accommodate lifters with different grip widths when the rack is in the folded in position. / I styrkelyft tävlar atleter i att lyfta så mycket vikt som möjligt i delgrenarna, knäböj, bänkpress och marklyft. Det göra att lyftarna pressar sina kroppar till extrema nivåer av styrka. När tunga vikter ska lyftas är säkerheten alltid en angelägenhet, speciellt med tanke på följderna av klämmas under en skivstång. I dagsläget finns det en säkerhetsmekanism för knäböj på en styrkelyftstävling. Klovarna, de funktionärer som omringar lyftaren på podiet har i uppgift att fånga vikten och hjälpa lyftaren tillbaka i racken om något går fel. Misslyckas dem med sin uppgift kan det ge ödesdigra konsekvenser. Målet med det här produktutvecklingsprojektet är att lösa det problemet och följaktligen att förbättra säkerheten för både lyftare och klovare på tävling. Projektet har använt processmodellen CDIO, en linjär process som består av fyra steg, conceive, design, implement och operate. Under conceive-fasen undersöktes problemet noggrannare. Med stöd av resultaten från litteraturstudier, intervjuer, observationer, ergonomisk analys och felträdsanalys upprättades en designspecifikation. Efter det genererades idéer i kreativa sessioner, vilket resulterade i ett brett spektrum av idéer och möjliga lösningar. I följande faser utvecklades idéerna till koncept med hjälp av CAD. De tidiga koncepten utvärderades sedan med FEM och användartester och skalades ner till ett slutgiltigt koncept med designspecifikationen som utgångspunkt. Resultatet av projektet är en konceptuell produktlösning, som med minimal påverkan på lyftare och klovare ökar säkerheten i knäböj. Konceptet åstadkommer det med nylonremmar som agerar mekaniska barriärer för skivstången. Remmarna sitter fast i en stålbalk som sträcker sig över lyftaren och monteras i stolparna på racket. Konceptet innehåller också ett par förlängningsben som fästs i basen av det befintliga racket. De förbättrar stabiliteten för racket genom att utöka fotavtrycket. Konceptet är tänkt att eftermonteras på befintliga styrkelyftsställningar från Eleiko. Nyckelfunktioner för konceptet är den passiva höjdjusteringen, höjden på remmarna justeras automatiskt när höjden på ställningen ställs in för lyftare av olika längd. Konceptet tillåter även att lyftare att knäböja med brett grepp om stången och infällt rack obehindrat då remmarna inte kommer i vägen för armarna.

Syftet med denna studie var att analysera vilken del av försäsongsträningens två cykler som påverkade styrka och explosivitet i nedre extremitet, accelerationsförmåga, agility och anaerob uthållighet genom att sammanställa dessa egenskaper hos kvinnliga elitfotbollsspelare, för att därefter kunna utvärdera om försäsongsträningen förbättrade dessa egenskaper. Tester som kunnat påvisa viktiga och avgörande fysiska kvalitéer hos elitfotbollsspelarevaldes ut och dessa genomfördes vid tre tillfällen; före, under och efter försäsongsträningen. Testerna var; knäböj, vertikalhopp, 15 m sprint, T-test och YO-YO Intermittent Återhämtningstest (YO-YO IÅ).Studien innefattade 24 damfotbollsspelare på elitnivå från alla spelarpositioner. Till den andra testomgången observerades en signifikant förbättring av styrka, agility och anaerob uthållighet. Vid de andra testerna observerades ingen skillnad. Första delen av försäsongsträningen utvecklade till viss del spelarna åt rätt håll genom en förbättring av styrkan i nedre extremiteten. Den signifikanta förbättringen i agility och anaerob uthållighet kom lite för tidigt, det vill säga under den första cykeln avförsäsongsträningen, vilket hade varit mer önskvärt efter den andra cykeln. Detta innebär attandra viktiga egenskaper kan ha försummats. / The purpose of this study was to analyze which part of the pre-season trainings two cycles that affected strength and power in lower extremities, acceleration, agility and anaerobic endurance by compiling these abilities of a female elite soccer player team, and then evaluate whether the pre-season training improved these abilities. Tests that could prove important and crucial physical qualities in elite soccer players were selected and then performed on three occasions; before, during and after the pre-seasontraining. The selected tests were; squat, vertical jump, 15 m sprint, T-test and YO-YO Intermittent Recovery Test (YO-YO IR). The study included 24 female elite soccer playersfrom all playing positions. A significant improvement in strength, agility and anaerobic endurance were measured in the second test round. In the other tests there were no difference observed. The first cycle of the pre-season training partly developed the players in the right direction, which the significant improvement in strength revealed. The significant improvement in the agility and anaerobic endurance occurred a little too early, it would have been more beneficial after the second cycle. This means that other important qualities might have been neglected.

Background: A squat is a common exercise that is used in many areas of strength training and for different purposes and the literature is inconclusive when it comes to whether the weight lifting belt (WB) affects performance and/or is injury-preventing. The use of breathing techniques is common during heavy lifting and therefore the practice of the breathing teqnice; valsalva maneuver (VM) may be of interest to study and if this along with the WB can provide some advantages in power output and velocity. Aim: The specific aim of the study was to evaluate whether the velocity in the eccentric and the concentric phase of the squat, and the peak velocity in the concentric phases are affected in power output through the use of the VM when the subjects use or did not use a WB. Method: Fifteen subjects (10 men and 5 women) volunteered freely to participate and did a total of 12 squats divided in four different sets with three repetitions each on 75% of their self-reported one repetition maximum (1RM). The first two sets were either with or without WB and the third and fourth sets were either with or without the practice of the VM. The three conditions (with WB, with WB + VM and VA only) were compared to each other and to the control group (without any instructions and no WB) in terms of power output and velocity in the eccentric, concentric and peak velocity in the concentric phase of the squat. Result: There was no significant difference in power output when comparing the four different test conditions. The velocity in the eccentric, concentric and peak velocity in the concentric phase did not have a significant difference between the different test conditions. Conclusions: This study shows a different output compared to previous literature. The WB and the practice of VM did not affect the power output and velocity in a squat, alone or together. / Bakgrund: Det finns många olikheter i litteraturen när det gäller huruvida tyngdlyftarbältet påverkar prestationen och/eller om det minskar skaderisken. En knäböj är en vanlig övning som används inom många områden av styrketräning och för olika ändamål. Användning av andningstekniker är vanligt vid tunga lyft och därför kan utförandet av andningstekniken; valsalvamanövern vara av intresse att studera och om det tillsammans med lyftbältet kan ge effekt på effektutveckling och hastighet i lyft. Syfte: Syftet med studien var att utvärdera hastigheten i en knäböjs olika faser (excentriska, koncentriska och topphastigheten i den koncentriska fasen) och hur effektutvecklingen påverkas av lyftarbälte och valsalvamanövern. Metod: Femton personer (10 män och 5 kvinnor) deltog frivilligt och utförde totalt 12 knäböj i fyra olika sets med tre repetitioner på 75 % av testpersonernas självrapporterade 1RM. De första två seten var utförda antingen med eller utan tyngdlyftarbälte och de tredje och fjärde seten var utförda antingen med eller utan utövande av valsalvamanövern. Dessa tre förhållanden ( med lyftarbälte, med lyftarbälte + VA och VA endast) jämfördes med varandra och med kontrollgruppen ( ingen VM och inget lyftarbälte) med avseende på effektutveckling och hastigheten i den excentriska, koncentriska och topphastighet i knäböjens koncentriska fas. Resultat: Effektutvecklingen gav ingen signifikant skillnad i någon av de fyra olika förutsättningarna (med lyftarbälte, utan lyftarbälte, med bälte och valsalvamanövern och utan bälte och valsalvamanövern). Hastigheten i den excentriska, koncentriska och topphastigheten i den koncentriska fasen visade ingen signifikant skillnad mellan de fyra olika seten. Konklusion: Studien visade ingen skillnad vilket kan jämföras med tidigare litteratur där en skillnad fanns. Lyftarbältet och utförandet av valsalva manövern påverkade inte effektutvecklingen och/eller hastigheten när en knäböj utfördes.

För att kunna prestera bra under fysiskt krävande ishockeymatcher krävs det att spelarna harhög maximal benstyrka och en hög explosiv förmåga. Bilaterala knäböj är en erkänd och välspridd övning för att förbättra power och muskelstyrka i benen. Unilaterala knäböj är än mersportspecifika för ishockeyn. Vid en isokinetisk rörelse är hastigheten förutbestämd ochdärmed konstant medan kraften kan förändras under rörelsen. De flesta isokinetiska systemhar varit designade för unilaterala isolerade övningar, men gällande isokinetiskaflerledsövningar så som knäböj tycks det inte finnas någon forskning om i nuläget.Studiens syfte var att undersöka effekten av sex veckors unilateral styrketräning (knäböj),antingen genom traditionell eller genom isokinetisk träning, på power i unilaterala ochbilaterala jump squats och 17.3 m sprinttid på is hos manliga juniorishockeyspelare.20 manliga ishockeyspelare på elitnivå, 18-19 år gamla, delades slumpmässigt in i två olikaträningsgrupper. Den ena gruppen (QG) utförde isokinetiska unilaterala knäböj i 1080Quantum med 110o vinkel i knäleden, medan den andra gruppen (SG) utförde traditionellaunilaterala knäböj i Smithmaskin med 110o vinkel i knäleden. Träningsperioden varade undersex veckor. Båda grupperna genomförde för- och eftertester bestående av sprinttest på is ochpeak power för unilaterala och bilaterala jump squats.QG visar en signifikant förbättring i peak power utfört på två ben (p=0,004). SG visar ensignifikant förbättring i unilaterala knäböj utfört på höger ben (p=0,018). QG hade en tendenstill signifikant förbättring i issprint (p=0,059).Isokinetiska unilaterala knäböj i Smithmaskin med en koncentrisk hastighet på 0,2meter/sekund och en excentrisk hastighet på maximalt 4,0 meter/sekund och en maximalkraftinsats är ett effektivt sätt att förbättra power på två ben och eventuellt också för attförbättra sprinthastigheten vid issprint för ishockeyspelare. Om isokinetiska unilaterala knäböjär en effektivare metod för att förbättra power jämfört med traditionella unilaterala knäböj iSmithmaskin med maximal hastighet är det svårt att dra slutsatser om från denna studiesresultat. / Ice-hockey are physically demanding. To be able to perform during a game it is required thatthe players have a high maximum leg strength and power. A bilateral squat is a valid and widespread exercise for improving muscle strength and power in the legs. Even more specific forice-hockey is the unilateral squat. During an isokinetic movement the velocity is pre-set andtherefore constant, while the force can be altered during the movement. Most isokineticsystems have been designed for unilateral training, but in terms of isokinetic multi-jointexercises, such as the squat, there seems to be no research until this day.The purpose of this study was to examine the effect of six weeks unilateral strength training(squat), either through traditional or isokinetic training, on power-output and 17.3 m sprinttime on ice among male junior ice-hockey players.20 elite male ice-hockey players, 18-19 years of age, was randomly divided in two differenttraining groups. One group (QG) did isokinetic unilateral squats in 1080 Quantum, with anangle of 110o degrees in the knee joint. The other group (SG) did traditional unilateral squatsin a Smith-machine, also with an angle of 110o degrees in the knee joint. The period oftraining was set to six weeks. Both groups participated in pre- and post-tests consisting ofsprint on ice and peak power in unilateral and bilateral jump squats.A significant improvement was seen with QG in peak power performed on both legs(p=0,004). SG had a significant improvement in unilateral squat performed on the right leg(p=0,018). A tendency to significant improvement was seen with QG in the ice-sprint(p=0,059).Isokinetic unilateral squat in a Smith-machine with a concentric velocity set to 0,2m/sec andan eccentric velocity set to 4,0m/sec with a maximum force is an effective exercise toimprove power-output on two legs, perhaps also to improve sprint ability on ice, among icehockeyplayers. It is difficult to draw conclusion about the results from this study whetherisokinetic unilateral squats is an effective method to improve the power compared totraditional unilateral squats in a Smith-machine with maximum speed.

Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie var att undersöka utveckling av styrka och aerob förmåga vid kombinationsträning med olika intensitet och volym i den aeroba träningen. Studiens frågeställningar var: (1) Utvecklas maximal styrka olika då styrketräning kombineras med antingen högintensiv aerob träning i intervallform eller aerob medelintensiv kontinuerlig träning? (2) Vilket av dessa två kombinationsprogram är effektivast för att öka maximal syreupptagningsförmåga (VO2max), laktattröskeln, maximalt blodlaktat och tid till utmattning?   Metod En kvantitativ träningsstudie genomfördes med 18 manliga försökspersoner (fp) som under en sex veckors period fick bedriva styrketräning och aerob träning kombinerat i ett och samma träningsprogram. Fp delades in i två olika grupper om vardera nio personer där den aeroba träningen skiljde grupperna åt. Under den sex veckor långa träningsperioden fick båda grupperna utföra ett vetenskapligt förankrat styrketräningsprogram med knäböj som övning tre gånger i veckan i syfte att utveckla maximal styrka. Direkt efter avslutat styrkepass fick ena gruppen (försöksgruppen) dessutom utföra ett högintensivt aerobt träningspass i intervallform på ergometercykel med liten volym (4-20 min), medan den andra gruppen (kontrollgruppen) istället fick utföra ett aerobt medelintensivt kontinuerligt träningspass med större volym (40-80 min). Såväl före som efter den sex veckor långa träningsperioden fick samtliga fp genomföra tester med identiskt testförfarande. Härmed kunde skillnader i utveckling av maximal styrka i 1RM i knäböj, VO2max, förmåga att bilda och hantera laktat samt tid till utmattning mellan de två grupperna undersökas.   Resultat Resultatet visade att både kontroll- och försöksgrupp ökade signifikant i styrkeövningen 1RM i knäböj. Vidare ökade båda grupperna signifikant i VO2max, tröskelbelastning samt tid till utmattning vid ergometercykling. Försöksgruppen ökade signifikant mer i blodlaktatnivå vid tröskelbelastningen än kontrollgruppen. Dessutom fanns en statistisk tendens som visade att försöksgruppen ökade sin förmåga att utveckla maximalt blodlaktat mer än kontrollgruppen. Utöver detta förekom ingen signifikant skillnad i utveckling grupperna emellan för någon av övriga uppmätta variabler. Dock kunde en statistisk indikation noteras vid summering av samtliga prestationspåverkande variabler som mättes i studien, vilken talade för att försöksgruppens träning hade mer positiva effekter ur ett prestationsperspektiv jämfört med kontrollgruppens träning.   Slutsats Maximal styrka utvecklas likvärdigt oavsett om styrketräning kombineras med högintensiv aerob träning i intervallform eller aerob medelintensiv kontinuerlig träning. Högintensiv aerob träning i intervallform är dock väldigt effektiv ur ett prestationsperspektiv då den utvecklar en mängd fysiska delkapaciteter med väldigt liten tidsåtgång. / <p>Uppsatsen tilldelades stipendiemedel ur Överste och Fru Adolf Johnssons fond för VT 2015.</p>