Undersökningen handlar om bildpedagogisk verksamhet inom Kulturskolan Stockholm. Syftet var att undersöka och synliggöra bildpedagogernas språkbruk kring sin profession. Empirisamlingen gjordes med hjälp av intervjuer, tankekartor och ett enkätformulär. Hela det undersökande arbetet fokuserades kring en frågeställning som handlade om hur Bildpedagogerna talade om det de gjorde i sin bildpedagogiska verksamhet. Enkätformuläret syftade till att observera det faktiska innehållet i de aktuella bildpedagogernas arbete, som i sin tur bidrog till läsarens större förståelse i sammanhanget. Empirimaterialet analyserades utifrån ett diskursanalytiskt perspektiv med stöd hos Ernesto Laclau och Chantal Mouffe. Genom att uppmärksamma olika beståndsdelar i den bildpedagogiska verksamheten, blev det görligt att ge akt på möjliga diskurser som de aktuella bildpedagogerna rör sig inom i sin verksamhet. Resultatet visar att de, i sin verksamhet på Kulturskolan Stockholm, rör sig inom flera möjliga diskurser. Utbildning, Kultur & Konst, Bildpedagogik samt Socialt lärande är de diskurserna som, enligt denna undersökning, anses vara centrala i den aktuella bildpedagogiska verksamheten och de ämnena som bildpedagogerna talar kring när de beskriver sina professioner.

Denna undersökning angriper Nationalmuseums skolmaterial ”Omöjliga kroppar – om skönhet, mode och genus” utifrån ett posthumanistiskt/ nymaterialistiskt perspektiv. Genom analysmetoden diffraktion identifierar jag hur dessa perspektiv skulle kunna ges utrymme i detta material. Syftet med detta är ett antagande om att de genererar kunskaper och förståelser som är viktiga för en långsiktig hållbarhet. Syftet är inte att finna brister i materialet, som förhåller sig till existerande kunskapsparadigm, läroplan, och konstsamlingar och fyller sin funktion i den kontexten. Snarare att belysa vad som kan uppstå i mötet mellan det som redan existerar, det som utifrån ett visst behov och funktion är under utveckling, och teorier som kan tyckas vara kontrasterande, komplexa och avlägsna. Detta har genererat följande frågeställningar: Vilka möten och brytningar framstår genom diffraktion av posthumanistisk/ nymaterialistisk teori och undervisningsmaterilet ”Omöjliga kroppar”? Samt: Vilka nya möjliga sammankopplingar framträder i dessa möten och brytningar mellan posthumanistisk/nymaterialistisk teori och undervisningsmaterialet ”Omöjliga kroppar”?Jag har här avgränsat mig till tre teorier: den decentrerade människan, den uppluckrade tiden och den materiella agensen. Dessa förklaras här och jag undersöker var de möter (dvs. förstärker) formuleringar i studiematerialet, och var de bryter mot det (dvs. presenterar ett kritiskt eller avvikande perspektiv). I dessa möten och brytningar har jag identifierat möjliga sammankopplingar mellan teorierna och studiematerialet, i bemärkelsen omformuleringar av text eller förskjutningar av fokus som kan bana väg för nya tankar och samtal. Resultatet visar att en decentrering av människan i detta material är utmanande, då vi förknippar ”skönhet, mode och genus” med mänsklig kultur, men kan åstadkommas exempelvis genom att i text och samtal beskriva människor som en art bland andra, och inkludera dessa andra i diskussioner om exempelvis makt. En uppluckring av tiden låter sig göras om man frångår materialets linjära, kronologiska organisation och söker andra mönster eller ingångar. Studiematerialet erbjuder även flera möjligheter att betrakta materiella föremål som i besittning av en egen agens. Denna metod att applicera filosofiska begrepp och teorier på konkreta undervisningssituationer skulle sannolikt, om den tillämpandes i fler sammanhang, kunna leda till en förändring i tankemönster och förgivettaganden, förändringar som på sikt kan generera mer ”hållbara” kunskaper och förståelser om världen och vår plats i den.

The study's ambition is to illustrate the conditions of dialogue and interaction in an art pedago- gical practice, it’s significance for both the students’ learning and the art educators' attitudes to- wards the students. It includes interviews with two art educators about their experience of inte- raction and dialogue in their daily work. The method is hermeneutic-phenomenological and the material is limited to the respondents' statements. The study shows that the conditions for inte- raction, pluralism and dialogue are good. The dialogical teaching depends on the teachers' view of pedagogy the same, but also on the design of the learning environment in terms of sensitivity and respect. The respondents believe that a dialogical approach is a prerequisite for students' understanding and their possibilities to create meaning. They turn out to have a pragmatic and unproblematic attitude to the balance between traditional monological and dialogical pedagogy. This is also reflected in their relationship with the students, who, based on the circumstances, are alternately dominant and equal.

Detta arbete utgår från en kvalitativ textanalys av lärarhandledningar och andra texter frånmuseilektioner.se. Mitt syfte är att försöka se vilka strategier som finns för att legitimera deninstitutionsförlagda kulturpedagogiken i skolan, vilka argument som återfinns för ett sådantarbete och därmed hur kulturen positionerar sig gentemot skolan. I de handledningar jagundersöker gör jag ett försök att se hur eleven är tänkt att agera, vilken roll denne tillskrivs ochdärmed hur kulturen förhåller sig till den enskilde eleven.Konst och kulturpedagogik står traditionellt inför ett dilemma där pedagogen väger ensträng förmedling av föremål och konst mot en öppen reception där mottagaren lämnas fri att sevad denne vill. Genom att undersöka vem som har makt över situationen och hur besökarnaserfarenhet hanteras kan jag närma mig en förståelse för hur ovanstående dilemma hanteras ihandledningarna.Min analys visar att institutionens funktion som kulturbärare eller kulturskapare harinverkan på hur pedagogiken utformas och därmed hur receptionen blir behäftad med olikaramar.

Konstpedagogiska aktiviteter och dess betydelse för förskolebarns lärande och utveckling är centrala teman i denna studie. Studien syftar till att undersöka vilka konstpedagogiska traditioner som råder i olika nationella och internationella konstinstitutioner och identifiera vilka möjligheter och/eller begränsningar till förskolebarns utveckling och lärande som de konstpedagogiska aktiviteterna erbjuder. I studien studeras och analyseras hur konstpedagoger i olika konstinstitutioner arbetar med förskolebarn, samt hur konstpedagogiska aktiviteter utformas i praktiken. I studien diskuteras även vilka möjligheter/begränsningar till barns inflytande och delaktighet som konstpedagogiska aktiviteter erbjuder. Den forskningsmetod som används i studien är en kvalitativ intervjuundersökning samt en kvalitativ innehållsanalys av datamaterialet. Undersökningen genomfördes i två länder: i Sverige och på Irland. Studiens resultat visar relativt många likheter i arbetet med utformningen av konstpedagogiska aktiviteter både i Sverige och på Irland. Aktiviteternas innehåll och upplägg varierar dock och beror på konstinstitutionens organisation, aktiviteternas pedagogiska syfte och form av samarbete mellan förskola/skola och konstinstitutioner. Konstpedagogernas syn på konst och barns lärande har många gemensamma drag både på nationell och på internationell nivå. Studien visar att förskolebarns möten med konst kan erbjuda varierande möjligheter till barns lärande och utveckling och kan användas som ett utmärkt pedagogiskt verktyg både i förskola och skola. / Art Education activities and its importance for preschool children's learning and development are central themes in this study. The study aims to examine the art educational traditions prevailing in various national and international art institutions and identify opportunities and / or constraints to preschool children's development and learning the art educational activities offer. The study examines how art teachers in various art institutions work with preschool children, and how art educational activities are developed in practice. The study also analyzed and discussed the possibilities / limitations to children's influence and participation art educational activities offer. Research methods used in the study is a qualitative interview study and a qualitative content analysis of the data. The study was conducted in two countries: in Sweden and Ireland. The study shows relatively many similarities in the work process of the art educational activities both in Sweden and Ireland. Activities’ content and structure varies and depends on the art department's organization, educational purposes and cooperation between preschool / school and art institutions. Art educators’ views on art and children's learning have many features in common, both at national and international level. The study shows that art educational activities can offer diverse opportunities for children's learning and development, and can be used as an excellent educational tool both in preschool and school.

Uppsatsens syfte är att undersöka värden som yrkesroll och värdskapet som praktik inom en svensk kontext, med målsättningen att studera arbetsförhållanden, anställningsvillkor och arbetsuppgifter, samt på en övergripande nivå de diskurser som värdar är aktiva inom. Studien presenteras i fyra delar, varav en fallstudie av konsthallen Artipelag är dess utgångspunkt. Dessutom presenteras en historisk tillbakablick på konsthallen Rooseums värdmetodik under åren 1988-1995, en rikstäckande enkätundersökning med 35 medverkande konsthallar och museer samt en undersökning av aktivt värdskap som metod, där verksamheten på Bonniers Konsthall och Göteborgs Konsthall utgör primära exempel. Intervjuer, deltagande observationer, interna dokument och externt kommunikationsmaterial har i huvudsak utgjort studiens källmaterial och metod, och diskursteorin utifrån Ernesto Laclau och Chantal Mouffe dess teoretiska ramverk. De tre perspektiven värdskap som ritual, värdskap som pedagogik och värdskap som service verkar som organiserande princip för undersökningen, men utgör även dess resultat. Perspektiven representerar tre aspekter av värdskapet, vilka belyser dess rituella och diciplinerande verkan i utställningsrummet, dess pedagogiska potential och avsikt samt dess serviceorienterade profil och upplevelseekonomiska anknytning.

The research examines pedagogical approaches to work on interpreting expressions in a developed educational organisation. The essay contains two analyses: A re-analysis of a previous study (study 1) where two art educators in a museum art program were interviewed and a new empirical study with two art educators from Levande Verkstad (study 2). In study 1 it became apparent that conversations about images are not an isolated activity that take place at a specific instance in the art-process. Five different teaching moments for interpreting expressions were identified. These teaching moments, together with the didactic basic questions of why and how, created the analys-model used in the study. Previous studies shows a gap in knowledge on aesthetic learning processes when it comes to interpreting expression. Research shows that both teachers and students find activities of interpreting expression difficult. The theory section shows links between experience, reflection and learning by linking theories from Dewey and Dreyfus and Dreyfus. Theories concerning multiliteracy, text interpretation and literacy learning are tested against the activity interpreting expression in order to clarify the research question. The interviews show that the educators have well-thought-out and locally known methods and a local meta-language for teaching the ability to interpret expression.  The educators use expression as a didactic tool by among other things treat artifacts as narrative and by avoiding describing artifacts in the terms "fine" or "ugly". For the educators in the study, the expression also becomes a didactic goal since the purpose of the teaching design is to find a personal expression of ones own / Studien undersöker pedagogers förhållningssätt kring arbete med att tolka uttryck i en kvalificerad pedagogisk verksamhet. Uppsatsen innehåller två analyser: En re-analys av en tidigare opublicerad studie (studie 1) där två konstpedagoger i en bildpedagogisk museiverksamhet intervjuades samt en ny empirisk undersökning där två bildpedagoger från Levande Verkstad intervjuades (studie 2). I studie 1 framkom att samtal om bilder inte är en isolerad aktivitet som sker vid ett avgränsat tillfälle i skaparprocessen. Fem olika undervisningsmoment för att tolka uttryck kunde identifieras. Dessa undervisningsmoment, tillsammans med de didaktiska grundfrågorna varför och hur, skapade den analysmodell som används i studien. Tidigare forskning visar på ett glapp i forskning kring estetiska lärprocesser när det gäller tolka uttryck. Den forskning som finns visar att både lärare och elever tycker att tolka uttryck är svårt. Teoriavsnittet visar på samband mellan erfarenhet, reflektion och lärande genom att knyta samman teorier från Dewey samt Dreyfus och Dreyfus. Teorier kring multiliteracy, texttolkning och läsinlärning provas mot aktiviteten ”tolka uttryck” i syfte att klargöra forskningsfrågan. Intervjuerna i empirin visar att pedagogerna har genomtänkta och lokalt kända metoder och ett lokalt metaspråk för att arbeta med att utveckla förmågan att tolka uttryck. Pedagogerna använder uttrycket som didaktiskt verktyg bland annat genom att se artefakter som berättande och genom att undvika att beskriva artefakter i termerna ”fint” eller ”fult”. För pedagogerna i studien blir uttrycket också ett didaktiskt mål då syftet med undervisningsdesignen är att hitta ett eget personligt uttryck.

En kvalitativ studie av konstpedagogikens roll i virtuella konstmuseiutställningar. Syftet med denna studie är att kartlägga konstpedagogiska element och hur dessa påverkar förmedlandet, mottagandet och funktionerna i två virtuella utställningar från de Londonbaserade konstmuseerna The National Gallery och The Courtauld Gallery. Metoder och teorier med utgångspunkt i en analysmodell av den konstpedagogiska processen samt konstpedagogiska hållningar, har använts för analys och tolkning. I denna studie dras paralleller mellan studieobjekten och traditionella utställningar, samt ytterligare perspektiv på konstpedagogikens roll och virtuella utställningars funktioner i en konstpedagogisk kontext. Resultatet av denna studie visar på en fri pedagogik där användaren tar stor plats och styr sin virtuella rundtur bestående av ett rikligt men selekterat och kontrollerat innehåll.

I denna studie undersöks hur narrativ och äventyr kan användas som en konstpedagogisk metod. Syftet med ett studien är att hitta metoder för att tillgängliggöra, engagera och skapa intresse för konstupplevelser till barnfamiljer. I barnkonventionen, som blev lag år 2020, står det att alla barn skall ha rätt till att ”till fullo delta i det kulturella och konstnärliga livet”. Därför är det viktigt att utveckla metoder som syftar till att nå målgruppen genom engagemang och intresse. På historiska museer används ofta äventyr och narrativ som ett pedagogiskt grepp, vilket har visat sig blivit populärt för målgruppen. Men skulle detta arbetssätt kunna användas i konstsammanhang också? Undersökningen genomförs genom semistrukturerade intervjuer av konstpedagoger och museipedagoger, samt genom utvecklandet av ett konstpedagogiskt material utformat som ett narrativ. Materialet prövas tillsammans med en barnfamilj som efteråt uttryckt hur deras upplevelse varit. Resultatet visar på att narrativet kan skapa engagemang och lust för att lära samt att det kan öppna upp för barns fortsatta fantasiskapande.

This knowledge overview consists of research surrounding digitalisation in pedagogics, visual culture learning communities and the correlation between these two subjects. Intercultural pedagogics often refers to including pupils’ ethnical cultural diversity as grounds for creating a discourse surrounding equality and inclusion in the classroom. However, we hypothesise implementing an intercultural view on pedagogics, where the culture is one based on teenagers’ digital presence. This could let teachers provide a learning environment that strengthens pupils’ engagement and assures inclusivity, without running the risk of labeling them ethnically. Throughout this assessment we have found research linked to the use of pop-culture and improved teaching environments, teenagers' visual identities and their sub-cultures, and an underrepresentation in the use of digital media as a proper teaching tool. Results show that a vast number of teachers misunderstand how digitalisation can be properly implemented in the classroom, and educational environments that manage to implement children’s and teenagers’ personal interests and digital identities greatly increase learning possibilities and student engagement.