I speciallärarens yrkesroll ingår det att kunna vara en kvalificerad samtalspartner till lärare i frågor som rör undervisning. Forskning ringar in ett behov av att ta reda på mer om handledning inom läs- och skrivinlärning. Skollagen och styrdokumenten hävdar att skolan inte bara är en grund för lärande och kunskapsutveckling utan även en arena för demokratisk uppfostran och främjande av gemenskaper. Syftet med studien var att undersöka hur speciallärare upplever handledning inom språk-, skriv- och läsutveckling i förhållande till lärande- och likvärdighetsuppdraget vilket är sammankopplat med skolans strävan efter ett inkluderande skolsystem. Lärande- och likvärdighetsuppdraget ska således bidra till att möjliggöra för alla elever att uppnå läroplanens mål.Frågeställningarna fokuserade på hur specialläraren upplevde specialpedagogisk handledning samt hur speciallärare såg på lärande- och likvärdighetsuppdraget i sin handledning med lärare. Semistrukturerad intervju användes som metod. I studien deltog sju speciallärare från olika skolor i Mellansverige. Den insamlade datan har analyserats inom ett socialkonstruktionistiskt och professionsteoriskt perspektiv med Kvales meningskoncentrering som analysverktyg. Studiens analys synliggjorde olika mönster i hur speciallärarna upplevt och hanterat handledning i förhållande till lärande och likvärdighetsuppdraget. Mönstren visade på vikten av att ha en rådgivande och stöttande funktion i handledningssituationer. Studien har också synliggjort att inkluderande lärprocesser inom språk-, skriv- och läsutveckling upplevdes av speciallärarna enklare att handleda inom än övergripande inkluderingsfrågor som exempelvis rör de kategoriska- och relationella perspektiven. Detta indikerar att specifika kunskaper inom språk-, skriv- och läsutveckling är en grundförutsättning för speciallärarens möjligheter att utveckla inkluderande skolkulturer.

Our paper is based on matrixes and the feedback process as tools in the daily work in the higher education system. The main purpose with this paper is to investigate if these tools can enhance the effect of formative assessment and increase students’ empowerment in the courses. In do-ing so, we investigate if students experience that their efforts result in increased progression in their courses and if they acquire adequate proficiency in the subject matters native to their pro-grams, along with an increased desire for lifelong learning. Compulsory collection of data for profit is conducted through interviews of students in year one of the IT media program and the IT program. Students have been divided into three groups that received feedback from three different models which are based on Sadler’s theories about how an assessment matrix should be constructed and Hattie and Timperley’s levels of learning pro-cesses. The research underlying this paper is based on the significance of feedback for skills develop-ment, lifelong learning, student influence and formative assessment. In conclusion, the results suggest that feedback linked to matrixes increases student understand-ing of the assessment process and motivation to learn, provided that matrixes are comprehensi-ble throughout the process of the project.

Tv-spel är något som en signifikant andel av populationen ägnar mycket tid åt. Idag är inte tv- spel enbart något som personer har som fritidssyssla, utan kan även spelas professionellt. Vissa aspekter av tv-spel har det forskats kring, men det tycks finnas en del outforskade områden. Syftet var att beskriva och diskutera interaktionsritualer i förhållande till ”video game literacy”, genom att undersöka hur individer beskriver att de har lärt sig att spela tv-spel samt genom att diskutera kring hur spelandet kan förstås som en social interaktionsritual. Metoden har varit av kvalitativ karaktär, med semi-strukturerade intervjuer som metod för empiriinsamling. Resultatet från studien visade att spelandet av tv-spel tillsammans med andra individer kan förstås som interaktionsritualer, om de innehåller vissa element. Vidare visade studien att individer kan utveckla sina kunskaper kring tv-spel genom att delta i denna typ av interaktioner, men även att det är möjligt för individer att utveckla sina kunskaper enskilt. / Video games are something a significant portion of the population spend a lot of time playing. Today, video games aren’t something people solely play in their spare time, but also something played professionally. Some aspects of video games have been researched, however a few unexplored areas still appear to exist. The aim of this study was to describe and discuss interaction rituals in relation to “video game literacy” through examining how individuals describe how they’ve learned to play video games, as well as through discussing how playing video games can be considered an interaction ritual. This essay has utilized a qualitative approach with semi-structured interviews as the method for gathering empirical data. The results from this study suggest that the playing of video games together can be considered a form of interaction ritual, if the interaction contains certain elements. Furthermore, the study showed that it is possible for individuals to develop their understanding of video games through participating in these types of interactions, however it is also possible for individuals to increase their knowledge individually.

Bristen på arbetskraft inom tech-branschen skapar en konkurrens bland tech- rekryterare om tech-talanger. Tech-rekrytering skiljer sig ofta från mer traditionella rekryteringsprodecurer. Istället för ett arbetssätt där den sökande själv skickar in ansökan behöver tech-rekryterare använda uppsökande metoder. Kunskapsintresset i denna uppsats är att studera rekrytering och särskilt relationen mellan rekryterare och talang utifrån ett lärandeperspektiv. Studien kompletterar tidigare studier eftersom den empiriskt studerar både rekryterares och talangers upplevelser av rekryteringsprocesser. Genom att använda ett situerat perspektiv på lärande, samt teorier om socialisering, identitetsdilemman, kommunikativa dilemman och karriärsprocesser, har studien fokuserat på lärande-, socialisation- och karriärsprocesser vid tech-rekrytering. Studien har en kvalitativ ansats och har använt en tvärsnittsdesign, där åtta semistrukturerade intervjuer har genomförts med yrkesverksamma tech-rekryterare och tech-talanger från sju organisationer. Resultatet visar att tech-rekryterarna och tech-talangerna har förflyttat sig i karriären för att få bättre villkor till lärande. I tech-rekryterarnas karriär visade sig deras första arbete inom tech-rekrytering bidragit med grundläggande kunskaper för yrket. Det första arbetet framstår även vara centralt för att stanna kvar inom rekryteringsyrket eftersom det bland annat väckt ett intresse och förståelse hos rekryterarna för teknik och rekrytering. Resultatet visade att tech-talangerna från början i deras karriär haft en kompetensutvecklingsstrategi som varit att arbeta på bolag där de får utföra kvalitativa arbetsuppgifter och med seniora kollegor. Resultatet visade att såväl tech-rekryterarna som tech-talangerna fortsatt sin karriärsresa och upplevt bättre villkor till lärande i takt med sina förflyttningar i karriären. En central del i resultatet visade även att rekryterarna och talangerna upplever olika dilemman kopplade till rekryteringsprocessen och i relationen till varandra, vilka är: kontaktdilemman, snabbhets- och maktdilemman och bedömningsdilemman. / The lack of labor in the tech industry contributes to a struggle among tech-recruiters for tech-talent. Tech recruitment often differs from more traditional recruitment procedures. Instead of a way of working where the applicant submits an application, tech-recruiters need to use outreach methods. The interest in knowledge in this thesis is to study recruitment and especially the relationship between recruiters and talent from a learning perspective. The study complements previous studies because it empirically studies both tech-recruiters and tech-talents experiences of recruitment processes. Using a situated perspective on learning, as well as theories of socialization, identity dilemmas, communicative dilemmas and career processes, the study have focused on learning, socialization and career processes in tech recruitment. The study has a qualitative approach and has used a cross-sectional design, where eight semi-structured interviews have been conducted with professional tech-recruiters and tech-talents from seven organizations. The findings show that tech-recruiters and tech-talents have moved in their careers to get better conditions for learning. In the career of tech-recruiters, their first job in tech-recruitment proved to have contributed with basic knowledge of the profession. Their first job also seems to be central to staying in the recruitment profession because it has aroused an interest and understanding among the recruiters for technology and recruitment. The findings showed that the tech-talents from the beginning of their careers had a skills development strategy that has been to work at companies where they can perform qualitative tasks and with senior colleagues. The findings showed that both tech-recruiters and the tech-talents continued their career journey and experienced better conditions for learning in step with their career shifts. A central part of the findings also showed that recruiters and talents experience different dilemmas linked to the recruitment process and the relationship to each other, which are: the contact dilemma, the speed and power dilemma and the assessment dilemma.

Bakgrund: Bristande kommunikation och informationsöverföring är huvudorsaken till upp-komsten av vårdskador i hälso- och sjukvården. Komplexiteten i hälso- och sjukvårds organisat-ion i kombination med den mänskliga faktorn ställer krav på struktur i kommunikationen med hjälp av standardisering. En utmaning för hälso- och sjukvården är att implementera och studera standardiserade kommunikationsmetoder och studera effekten på patientsäkerhet och arbets-miljö. SBAR (Situation-Bakgrund-Aktuell Status-Rekommendation) är en kunskapsbaserad kommunikationsmetod, utvecklad för överföring av kritisk information i komplexa arbetssituat-ioner. Metoden hjälper till att skapa den struktur och förutsägbarhet som krävs för effektiv kommunikation i komplexa arbetssituationer såväl under normala förhållanden som under stress. Syfte: Att studera implementering av SBAR på en kardiologisk vårdavdelning med fokus på stra-tegier som kan underlätta processen. Metod: Studien är en kvalitativ intervjustudie med analytisk ansats. Den baseras på tio intervjuer med sjuksköterskor och läkare som arbetar på vårdavdelningen. Dessutom har en kvantitativ basundersökning om samarbets- och säkerhetsklimatet (enligt Safety Attitude Questionnaire) och kommunikationen genomförts under implementeringen, mars 2011-december 2011. Resultat: På vårdavdelningen har ca 95 % av sjuksköterskor och ca 70 % av läkare har fått ut-bildning i SBAR och flertalet av dessa har fått repetitionsutbildning. Sjuksköterskorna upplever en förbättring i den intraprofessionella kommunikationen efter att SBAR implementerats. Sjuk-sköterskorna beskriver att kommunikationen efter implementeringen följer SBAR strukturen i högre utsträckning, den är saklig och mer avgränsad samt innehåller i högre omfattning än tidi-gare en planering för och uppföljning av patientens vård. Endast enstaka läkare anger att de an-vänder SBAR i den intra- och interprofessionella kommunikationen. I den kvalitativa studien har såväl strategier som underlättar implementeringen av SBAR som fallgropar identifierats och beskrivits. De strategier som identifierats handlar om bl.a. ledningsan-svar, definiering av ansvar och roller i vård-teamet, skapande av mötesstrukturer för tvärprofess-ionellt samarbete, kommunikation och helhetssyn, identifiering och förebyggande av hierarkiska strukturer och introducering av förbättringskunskap i projektets genomförande. De fallgropar som identifierats har att göra med bristande föranalys, otydliga uppdrag, brister i resurser som metodstöd och tid, bemötande av kritiska röster, bristande läkarmedverkan, yttre påverkans fak-torer. Resultaten av den kvantitativa enkätundersökningen visade att det inte finns några skillna-der mellan läkarnas och sjuksköterskornas uppfattning om säkerhetsklimat eller samarrbete och kommunikation med den egna arbetsgruppen. Däremot finns det signifikanta skillnader mellan läkare och sjuksköterskor beträffande det gemensamma samarbetet och kommunikationen där sjuksköterskor uppfattar samarbetet och kommunikationen som mindre väl fungerande (Bilaga 1-3) Diskussion: Implementeringsprocessen visat sig vara kunskaps- och meningsskapande genom den ovan beskrivna analytiska ansatsen. Resultaten visar att implementeringen av SBAR behöver kompletteras med flera andra åtgärder som kan bidra till att skapa förutsättningar för ökat tvär-professionellt samarbete och kommunikation. Studien bekräftar det kommunikationsgap som finns mellan sjuksköterskor och läkare och behovet av förståelse för varandras olika roller och ansvar för att kunna skapa en helhetssyn med fokus på patienten i vården. Identifiering och före-byggande av de hierarkiska strukturer samt tydliggörande av innebörden i ledarskapet i vårdtea-met har visat sig vara avgörande. Implementering av SBAR är en satsning på en av de viktigaste patientsäkerhetsfrågorna och kräver tydlig och engagerat ledning. / Background: Poor professional communication and information transfer are main causes for medical error in the health care systems. The complexity in health care organisations in combina-tion with human factors issues raises a demand for structured and standardised communication. One challenge is to implement standardised communication models and study its effect on pa-tient safety and working conditions. SBAR (Situation, Background, Assessment and Recommen-dation) is a knowledge based communication model, developed to transfer critical information in complex work environments, both in normal and stressful conditions. Aim: To study implementation of SBAR on a Cardiology ward with focus on strategies that could facilitate the process. Method: Ten qualitative interviews with members of staff during the implementation process and quantitative data (130 anonymous questionnaires among staff, Safety Attitude Questionnaire, SAQ, during the implementation of SBAR have been collected (March- December 2011) Results: 95 % of the nurses and 70 % of the physicians have received SBAR education. In the interviews, the nurses describe an improved intra-professional communication after the imple-mentation of SBAR. The nurses also describe the communication to be more focused on the patients’ care, follow the SBAR process. However, only a few physicians explain that they are using SBAR in the intra- and/or inter professional communication. Strategies (leadership, role definitions within the team, structure for multi-professional cooperation, identification and prevention of hierarchical structures and introduc-tion of improvement knowledge) and hinders (limited clinical analyses before the project, unclear assignment, limited resources e.g. time and methodology, handling critical voices, limited input from physicians and external impact factors) for implementation of the SBAR model were identi-fied. The response rate for the baseline SAQ questionnaire was 94 % among nurses and 69% among physicians. No differences were found in nurses and physicians’ attitudes on safety climate and teamwork within their own groups. Some significant differences however were found concerning cooperation and communication between the two groups; nurses were less satisfied with cooperation and communication compared to the level of satisfaction in the group of physi-cians. Discussion: The implementation process has been meaningful in regards to an increase in knowledge trough the analytic outlook of the study. The result indicates that the actual imple-menting of SBAR requires further steps to create optimal conditions to achieve better results in communication and collaboration in cross-professional teams. The study confirms the communi-cation gap that exist between doctors and nurses and highlights the need for a better understand-ing of each other`s roles and responsibilities, in order to achieve an integral patient-centred ap-proach. It is crucial to identify and to prevent existing structures of hierarchy and to clarify the meaning of leadership within the team. The process of implementing SBAR is an effort to ad-dress one of the most important issues in patient safety and requires firm and committed leader-ship.

Den här studien undersöker egna resurser och ideal som fyra studerande på den grundläggande utbildningen i psykoterapi vid Sankt Lukas utbildningsinstitut ger uttryck för. Vidare intresserar sig studien för hur de fyra studerandes uttryckta resurser och ideal överensstämmer med CER-modellen av Skovholt och Rønnestad. CER-modellen beskriver vad som gör en psykoterapeut framgångsrik, en så kallad master therapist. Undersökningsmaterialet består av åtta intervjuer som ingår i ett forskningsprojekt som är ett samarbete mellan Sankt Lukas utbildningsinstitut och Psykologiska institutionen vid Stockholms universitet och som fokuserar på frågan: Vad händer med studenter under en psykoterapi- och psykoterapeututbildning? Materialet har bearbetats enligt en deskriptiv metod och har sedan prövats mot CER-modellens kriterier. Resultatet visar på flera uttryckta ideal och resurser som på ett påtagligt vis överensstämmer med kriterierna i CER-modellen. De ideal som tydligast framträder handlar om viljan att lära, att växa som människa, att bli medveten om den egna personen samt att kunna förhålla sig på ett realistiskt sätt till gränssättningar. Resultatet i denna studie visar på en samstämmighet både med tidigare forskning kring vad som anses vara verksamt i psykoterapi och visar på överensstämmelser med CER-modellen och kan med fördel användas av utbildningsinstitut för att aktivt arbeta med att definiera ideal och sammanhang för sina studerande också i syfte att bjuda in till en kritisk diskussion inom professionsgemenskapen om vad dess ideal rymmer och vad de förbiser. / This paper examines the personal resources and ideals expressed by four students at the basic psychotherapy training at the Sankt Lukas institute. Furthermore, the study deals with the correspondence between the expressed resources and ideals of the four students and the CER model by Skovholt and Rønnestad. The CER model describes what it is that makes a psychotherapist successful, a so-called master therapist. The research material consists of eight interviews that are part of a research project, a collaboration between the Sankt Lukas institute and the Department of psychology at Stockholm University, and focuses on the question: What happens to students during psychotherapy and psychotherapist training? The material has been processed in accordance with a descriptive method and then tested against the criteria of the CER model. The result shows several expressed ideals and resources that correspond substantially with the CER model criteria. The ideals that show up most prominently deal with the desire to learn, to grow as a human being, to become aware of oneself, and to be able to realistically relate to the definition of boundaries. The result in this study indicates a concurrence both with previous research on what is considered to be efficient in psychotherapy and with the CER model, and it may very well be used by educational/training institutes in order to actively promote the defining of ideals and contexts to their students, thus also inviting a critical discussion within the professional community on the content of these ideals and what they may overlook.

Syftet med min uppsats är att undersöka vad några elever i årskurs 9 har för kunskap om kursplanen i fysik, samt hur de uppfattar att denna kunskap påverkar deras lärande. Undersökningen består av sex kvalitativa elevintervjuer. En slutsats som framkommit i undersökningen är att om elever delges kunskap om vad kursplanen är och dess syfte kan det användas som ett verktyg till att höja motivationen och på så sätt även gynna lärandeprocessen. Men kursplanen är endast en liten del i vad som kan påverka lärandet i den formativa bedömningen. Även svårigheter i att förstå och göra skillnad på begrepp så som kursplan, kunskapskrav och centralt innehåll framkommer. I det sociokulturella perspektivet kan kursplanen och kommunikationen om den samma ses som en resurs och ett verktyg i lärandeprocessen. / The purpose of my study is to evaluate what knowledge some Swedish fifteen year old students’ in 9 th grade had about the syllabus in physics, and how they perceive that the knowledge affects their learning process. The method, six qualitative interviews which is used in the evaluation, is chosen by the principles which can be found in studies of social science. One of the conclusions drawn from the study is that if students communicated knowledge about what the syllabus is and its purpose, it could be used as an artefact in the socio-cultural perspective of learning to improve motivation and increase the learning process. Over all, the syllabus is a very small part in what impacts the learning process in the formative assessment. Even difficulties in understanding concepts and the differences in concepts as syllabus, knowledge requirements and the content of importance has appeal in the process. In the perspective of social culture, communication of the syllabus can be seen as a resource in the learning processes.

Tidigare forskning om socioekonomiskt utsatta områden visar att det krävs förenade krafttag från inte bara myndigheter utan även civilsamhällets aktörer. Sådana krafttag medverkar till ett långsiktigt och förebyggande arbete mot minskad utsatthet och ökad hälsa för medborgarna. Därför undersöker denna studie en strategisk samverkansgrupp för pappor som idag verkar i ett av Göteborgs socioekonomiskt utsatta områden. Syftet med studien var att undersöka pappors upplevelser av en strategisk samverkansgrupp i ett utsatt område, ur ett hälsopedagogiskt perspektiv. I studien används en kvalitativ metod där tio pappor intervjuas om sina upplevelser. Resultatet visar bland annat att samverkan bidrar till pappors ökade delaktighet i beslutsfattandeprocesser, samt utökade sociala nätverk. Samtidigt indikerar resultatet att samverkansgruppen är en community of practice (CoP) som gör det möjligt att skapa ett större socialt kapital som byggs upp av förtroendebaserade relationer. Det ger förutsättningar till att lärande kan äga rum och utvecklar både kollektivt och individuellt empowerment. Likaså förstås gruppens sociala kapital i samband med utökat empowerment som hälsofrämjande- och lärandeprocesser. Pappornas empowerment ses genom deras upplevelser av utökat självförtroende via kollektiva och individuella handlingar. Det i sin tur genererar ny kunskap som upplevs positivt vad gäller identiteten som pappa och medborgare i området.

This thesis investigates the aesthetic interpretation of learning processes in television produced and broadcast in Sweden between 1956 and 1969. The thesis explores how these programmes are linked to concepts of Bildung by their aesthetics, by which the intangible cultural heritage is entrusted in the form of oral and visual traditions, storytelling and games/play, where learning is the common denominator. The programmes are divided into three categories: aesthetics of attentiveness, aesthetics of tale/storytelling and aesthetics of play. The detailed, thick, descriptions of the programmes emanating from the close-readings shall be, together with the aesthetic categories that I have formulated and expressed in a model, regarded as the survey’s key findings. The starting point of the central theoretical model of the thesis is André Malraux’s idea of an imaginary museum of imagination in which photo reproductions can constitute a collective memory, and thus bepart of an intangible heritage. Based on this idea of ​​an imaginary museum, I have constructed a conceptual model called a medial museum, valid in its own time as well as for posterity. The theoretical models that the study gain support from are characterized by phenomenological and hermeneutical perspectives, as I refer to  a phenomenological-hermeneutical method when analysing the programmes, and at the same time underline the phenomenological-hermeneutically based aesthetics in the analysed programmes, where aesthetic interpretation of learning processes in terms of attentiveness, tale and play is of a phenomenological-hermeneutic character. For a broad perspective on learning processes, theoretical support is acquired both from the German philosopher Hans-Georg Gadamer and his hermeneutic of traditions and from the French philosopher Jacques Rancière and his emancipatory ideas of pedagogy and aesthetics. Furthermore, the French philosopher Paul Ricœur and his thoughts on importance of storytelling for knowledge formation have had significant influence on the work. Regarding the concepts of play, I have made use of both Gadamer’s ideas of ​​art experience as play and of Donald W. Winnicott’s theories about play as transitional area. In the programmes’ aesthetics is found a depiction of a broadened interpretation of Bildung, where processes of learning comprise a direct sensual perceiving, attentiveness, storytelling/tale and play. Moreover, within the programmes’ managing of an intangible cultural heritage, I have found an expression of an interplay between modernity and tradition, with emphasis on the historical significance of the present, and rooting in the past of everyday life, where expectation on the future and the memory of the past can co-exist. To summarise, the study suggests the possibility to understand aesthetics as an epistemology using sensuous experience as basis for a conceptual knowledge about how to understand the world. Thereby, one can comprehend aesthetics as pedagogy per se.

Syftet med det självständiga arbetet var att undersöka hur äventyrspedagogik tillämpas i en Reggio Emilia-inspirerad förskola. Genom att jämföra dessa pedagogiker kan man få syn på likheter och skillnader som motiverar tillämpningens betydelse för barns lärandeprocesser. Undersökningen fick sitt praktiska utförande i en skogsmiljö på en av förskolorna, där två förskollärare hade teoretiska kunskaper inom äventyrspedagogik och Reggio Emilia. Tio pedagoger och en förälder deltog som observatörer i äventyret. Utöver dessa deltog två studenter från förskollärarutbildningen, Stockholms universitet som också är författarna till denna undersökning. Deras observationer och intervjusvar från de två förskollärarna ingår i undersökningen. I äventyret deltog femtiofem sexåringar från fem förskolor inom enheten. Utformningen av äventyret bestod av sju stationer med diverse samarbetsövningar där utmaningarna i övningarna hade olika svårighetsgrader. Barnen skulle utmanas i och få utforska sina frågor i en spännande miljö med hela kroppen. Det framkom att resurser i form av tid för planering, föräldrar och pedagoger ute i äventyret både som observatörer och som säkerhet och trygghet krävdes. Resultatet av vår undersökning visar att tillämpningen av äventyrspedagogik med sin syn på sinnliga samspelsövningar med motoriska inslag och med naturen som stöd, berikar och kompletterar förskolors arbete med barns lärandeprocesser samt Reggio Emilias syn på barns möjligheter till utveckling och lärande. / The purpose of the independent work was to investigate the adventure pedagogy applied in a Reggio Emilia-inspired preschool. By comparing these pedagogies can catch sight of the similarities and differences that justify the application's impact on children's learning processes. The survey received a practical point in a woodland setting on one of the pre-schools, where two preschool teachers had theoretical knowledge in adventure education and Reggio Emilia. Ten teachers and a parent participated as observers in the adventure. In addition to these two students attended from preschool teacher, Stockholm University, who is also the authors of this study. Their observations and interview responses from the two preschool teachers surveyed. The adventure took fifty-six year olds from five kindergartens within the unit. The design of the adventure consisted of seven stations with various team-building exercises where the challenges of the exercises had different difficulty levels. The children were challenged to explore and get their questions in an exciting environment with your whole body. It was revealed that the resources in terms of time for planning, parents, and educators around the adventures both as observers and that safety and security was required. The results of our study show that the application of adventure education with its view of sensuous interplay exercises with motor elements and with nature that support, enrich and complement förskolors work with children's learning processes and the Reggio Emilia approach to children's opportunities to learn and develop. / <p>Sebastian Palm har efter att uppsatsen skrevs bytt efternamn till Denus.</p>