The purpose of this paper is to examine translation norms, strategies and solutions in chapter XIII Westbottom and Lapland in The Further Adventures of Nils (Lagerlöf, 1911). In the foreword to the English translation of the novel, the translator writes that some of the purely geographical matter has been eliminated in the translation, and that cuts have been made where the descriptive matter is only of local interest. This statement raised questions about the intended readerships and the purposes of the original novel and the translation, respectively. Are these the same in the two texts, or are they different? Further questions were raised regarding the initial norm of the translator. Has she aimed for domestication or foreignization in the text? In this paper, two domains were chosen as fields of study: proper nouns and the lexical fields of water, heights and flat land. Through an analysis of coupled pairs from the chosen domains, it was concluded that the translator’s initial norm was foreignization, but that there are also many examples of domestication in the text. It was also shown that while the original novel has two clearly stated purposes, namely of being a geography book for Swedish school children as well as a novel with high literary standards, the educational purpose is not as pronounced in the translation. However, the inclusion of a Table of Pronunciation displayed an educational addition to the translation, which is not part of the original novel. Keywords: translation, Lagerlöf, English, Swedish, initial norm, domestication, foreignization.

Selma Lagerlöf (1858-1940) is to many a known writer, a member of the Swedish Academy and a Nobel prize winner in literature. Her life has been studied and is well documented both by herself and others mainly from a literary point of view. We know that she spent time as a teacher in the southern swedish city of Landskrona (1885-1891). A missing piece in the study of the life of Selma Lagerlöf has been of how she was as a teacher in the society in the late 1880’s, written from the perspective of a teacher. The aim of this study has been to seek a deeper knowledge about Selma Lagerlöf as a teacher and the pedagogical means of her teaching, as well as the society that she was a member of. The different parts of Selma Lagerlöfs life, the actions and her words may contribute to the aiming result as a holistic view. The following overarching questions have been used in the study:  How is Selma Lagerlöf described as a student at the School of Education? (in swedish: Högre Lärarinneseminariet). Who may have contributed to her role as a teacher? What was the spirit of the times connected to Selma Lagerlöf at the School of Education? What factors may have influenced her as a person and a teacher? How is Selma Lagerlöf described as a teacher/educator? How are her pedagogical means expressed? How is Selma Lagerlöf described as a teacher by her students? A hermeneutical perspective has been used as a method and a theory, mainly as explained by the philosopher Dilthey. The analysed literature includes adequate texts, books and articles and the found details are woven into a full picture together with the foundation of context. When writing the biography of a person as well known as Selma Lagerlöf there is a need to balance the sense of her presence making certain to keep an, at the same time, ethical, respectful and critical attitude towards her. As working with the study, also a context is surfaced and by the context it is possible to understand the details. The person and her ideas have been studied by sympathetic empathy and understanding, to see the person not as dead, but as a person who once lived and is still inspiring. A conclusion can be made that Selma Lagerlöf was a teacher with a compassionate and methodological way of teaching. The findings to the overarching questions in the aim may guide us through the pedagogical ideas of the person who was forced by economic and social reasons to work as a teacher. She enjoyed giving lessons which made the eyes of the students glow of interest. A method using compassion and trust between educator and pupils leads to pleasurable learning. It also leads to a foundation for the responsibility of all citizens' upbringing and education in a democratic society, a pedagogical perspective known from the philosopher and educator Pestalozzi, a responsibility also relevant to the education of today.

The purpose of this master thesis is to examine how the relationship between humans and nature is expressed in the imaginative literature. My aim is to identify ideological reproductions in the analyzed works. Therefore I have chosen one work from late 19th century and one from late 20th century. This makes it possible to examine the contextual anchorage of the found ideological expressions. The study’s theoretical framework is primarily based on ecocriticism, and especially on Greg Garrard’s and Kate Soper’s thoughts. The method used is critical ideology analysis. The result shows that nature and culture is paradoxical and highly ideological conceptions. In The story of Gösta Berling, an anthropocentric and religiously oriented notion of nature is dominating, though there are some elements of an early deep ecology to be found. In Blackwater we can see a more rational and objective notion of nature as dominating, even if we sometimes can see a shallow romanticism of nature expressed by the characters, where also some groups of humans that are considered to be “closer to nature” is romanticized (for example minority groups). This is explained by the works historical contexts, where The story of Gösta Berling is written in a time of early modernism, where nature is not fully conquered, and therefore seen as mystical and sometimes as a threat to humans. Blackwater was written in a postmodern time where nature is demystified and fully conquered, and strictly speaking no “pure” and untouched nature is left to be found anymore.

The purpose of this thesis is to examine the differences and similarities between the original version and an easy-to-read version of Selma Lagerlöfs novel Gösta Berlings saga. The method used is close reading of the two versions and thereby analysing descriptions of the environment, descriptions and psychological depth of the protagonist, missing chapters and changes of the plot. The results show that 21 chapters along with large parts from some of the remaining chapters are missing in the easy-to-read version due to not being necessary to the main story line. An alteration has been made in order to make the story line chronological. The use of invocation and personification of nature by Lagerlöf are missing in the easy-to-read version. There is also fewer details mentioned about the environments in the novel, which is resulting in the reader having to fill in the gaps on his own. The descriptions of the protagonist are few and over all quite similar, though some details are left out in the easy-to-read version and some clarifications have been made. There is a bigger difference between how thoughts and feelings are described in the texts, resulting in Gösta being a round and dynamic character in the original version and somewhat more flat and static in the easy-to-read version. These differances effect how a classroom discussion might be implemented, since the teacher must adjust the conversation so that it may be relevant for all participants.

The traditional Christian doctrines of atonement have been widely critized for expressing a violent image of God, and for having serious misogynist consequenses. In this thesis I start by presenting some feminist critics of the objective, subjective and classical view, but my main objective is to discuss the question of feminism and soteriology through the lens of Selma Lagerlöf’s narrative Kejsarn av Portugallien (The Emperor of Portugallia). Selma Lagerlöf’s stories have been used before in theological contexts, mainly through Margareta Brandby-Cöster who detects lutheran undercurrents in Lagerlöfs writings, which I also present in this thesis. Kejsarn av Portugallien deals with the redemption between a father and a daughter, and has some parallels with the subjective and the classical view of atonement, but doesn’t fully align with any of the doctrines. I have found that there are some important themes and imagery in Kejsarn av Portugallien that can be used in a feminist discussion about soteriology. It opens up for a debate on sin, the issues with a male saviour, suffering, images of God and performativity.

Den här uppsatsen visar hur fyra kvinnliga författare debutromaner, från 1891-2000, har blivit mottagna. Undersökningen diskuterar hur kritiker förhåller sig till verken och författarnas kön. Undersökningen vill visa på hur kritikernas förhållningsätt till kvinnliga författare har förändrats under ett sekel. Vidare studeras vilka tendenser som påvisar att författarna har blivit recenserade med utgångspunkt i traditionella könsmönster.   Vår teoretiska utgångspunkt är genus och uppsatsens metodologiska tillvägagångssätt utgörs av Ruth Wodaks definition av kritisk diskuranalys (CDA).  Resultatet visar att normen kring kvinnans ställning i samhället präglar hur litteraturkritiken bemöter kvinnliga författare. Den förändring som har skett under hundra år avspeglas även i mottagandet av romanerna.   Summeringen är kritiken har tidigare haft ett tydligt fokus på författarens kön och en förmyndarartad hållning. I recensionerna av de senare verken från sent 50-tal och framåt är istället innehållet och språket i fokus och författarens kön har en underordnad betydelse.

Syftet med denna kvalitativa studie är att undersöka hur en grupp unga andraspråkstalare tar sig an en klassisk, äldre text skriven på ett förhållandesvis ålderdomligt språk, Selma Lagerlöfs saga Bortbytingen, med hjälp av dramapedagogiska övningar samt genom gestaltning och återberättande av den litterära texten.   Metoden som används för att samla in material till studien är en triangulering av flera kvalitativa grepp: inspelade intervjuer, dels en fokusgruppintervju av eleverna, och dels en enskild intervju av deras sas-lärare; frågeformulär med enskilda svar från eleverna och deras lärare; loggböcker från eleverna och deras observerande lärare samt den deltagande forskaren; inspelningar av fem arbetspass inklusive det avslutande uppspelet. Resultaten visar att dramapedagogiskt arbete i samklang med en äldre text vars språk inte är omedelbart gångbart för nutida skolelever gav eleverna verktyg för att ta sig an textens innehåll och språkliga form, återberätta med egna ord, lära sig nya ord och uttryck, och leder till en ökad medvetenhet om svenska språket då och nu.

Denna uppsats är en studie av två delar i konstnären Sara Jordenös dokumentärinstallation Personaprojektet. De båda delarna bär titeln ADR respektive The Set House (Hedvig). I undersökningen genomförs en kritisk diskursanalys vars fokus ligger vid frågor rörande konstruktioner av verkligheter och hur språket påverkar och påverkas av normer för klass, genus och sexualitet. Frågeställningarna innefattar funderingar rörande hur kategorisering av människor sker, hur individer formar sig själva som subjekt och hur dessa aspekter belyses i det utvalda materialet. Analysen undersöker även upplevelsen av verket, och hur val av medium bidrar till denna.

Föreliggande undersökning analyserar ett urval stil- och språkliga drag i tre av Selma Lagerlöfs romaner: Gösta Berglings saga (1891), En herrgårdssägen (1899) och Kejsarn av Portugallien (1914). Analysen är av stilistisk karaktär och har avsett att visa eventuella likheter och skillnader mellan de tre romanerna. Metoden utgår från Cassirer (1970) där ett urval aspekter av relevans för denna undersökning har analyserats. Dessa är aspekter på berättarperspektiv, samt språkliga och allmänt stilistiska aspekter, som redogörs både kvalitativt och kvantitativt. Resultatet i föreliggande undersökning visar att Lagerlöfs språk och stil under det 23-årigatidspann som analyserats är tämligen enhetlig. Det finns inga större skillnader mellan Gösta Berlings saga från 1891, En herrgårdssägen från 1899 och Kejsarn av Portugallien som utkom 1914. Vad gäller berättarperspektivet innehar samtliga tre romaner en allvetandeberättare, men där det i Gösta Berlings saga och Kejsarn av Portugallien även finns avsnitt utifrån ett förstapersonsperspektiv (s.k. jag-form). Lagerlöf lyckas även i samtliga tre romaneratt skapa närhet till läsaren, genom att bjuda in läsaren i handlingen. Avseende de språkliga och allmänt stilistiska aspekterna, genererar Lagerlöf att hålla sig konsekvent i sin stil, men skillnader så som i användandet av skiljetecken finns i resultatet. Romanerna präglas för övrigt av långa meningar, med flera satser och även där är det marginella skillnader som skiljer romanerna åt. Användandet av anaforer visar att Gösta Berlings saga är den roman som sticker av, då det i denna roman är tydligare än i de andra två, men annars tenderar Lagerlöf att använda anaforer, likaså sagostil och bildspråk i sina romaner.

Uppsatsen jämför en lätt moderniserad utgåva av Selma Lagerlöfs Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige (1981) med Irmeli Latvalas adaption Nils Holgersson på lätt svenska (2017). Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige (1981) är en välkänd berättelse om en ung svensk pojke som upptäcker Sveriges geografi tillsammans med en vildgåsflock. Boken har kommit att översättas på flera olika språk och tolkats i flertalet adaptioner. Syftet med vår uppsats är att undersöka de likheter och skillnader som finns i de valda utgåvorna samt hur berättelsen och karaktärsbeskrivningar påverkas av adaptionen. Analysen är komparativ, vilket betyder att den är jämförande. Det som jämförs är karaktärsbeskrivningar samt böckernas utformning och språk. Analysen lyfter fram några likheter och olikheter i utgåvorna och hur de påverkar berättelsens skede samt hur utgåvorna kan användas i undervisningssyfte.