Sedan år 2007 har regeringen avsatt 500 miljoner kronor årligen, i ett projekt som kallas för ”Idrottslyftet”, för att under fem år satsa på barn- och ungdomsidrotten. Trots detta verkar det som att fler unga flickor väljer att sluta idrotta inom organiserad lagidrott.  Syftet med studien var att undersöka varför flickor i åldern 13 till 16 år slutar att idrotta inom organiserad lagidrott. Fokusgrupper valdes som metod, och 13 fokusgruppsintervjuer (n=118) genomfördes i tre kommuner i nordöstra Skåne. Två intervjuer valdes ut för en djupare analys och transkribering, resterande elva analyserade enbart det material som svarade på syftet. Intervjuerna analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade att det var flera olika faktorer som påverkade flickornas val till att sluta idrotta inom organiserad lagidrott. Faktorerna var: familj och vänner och föreningsidrotten. Skolidrotten pekades också ut som en negativ faktor. Diskussionen kopplar resultatet till två hälsoperspektiv; patogenes och salutogenes. Resultatet relaterat till patogenes diskuterar faktorerna kring varför unga flickor väljer att sluta idrotta inom organiserad lagidrott, samt flickornas syn på hur skolorna bedriver sin idrottsundervisning. Vidare diskuteras resultatets salutogena anknytning kring hur idrottsföreningar och skolidrotten kan arbeta för att minska på avhoppen inom idrottsföreningarna och få fler flickor att bli aktiva på fritiden och fortsätta att vara aktiva i framtiden. Konklusionerna var att idrottsföreningar som bedriver barn- och ungdomsidrott borde bedriva en förening grundad på Idrotten vill (som handlar om idrottens idé. Idrottsföreningar och Riksidrottsförbundet har tillsammans skapat riktlinjer för idrottens utformning i svenska förbund och föreningar) och föreningsfostran, men samtidigt beröra tävlingsfostran. En idrottsförening som kan balansera dessa tre faktorer kommer att ha goda förutsättningar att nå framgång på olika sätt. Skolor borde se över innehållet i idrottsundervisningen, göra den mer variationsrik och stimulerande för eleverna. Även samhället och föräldrar borde tillsammans arbeta för att barn och ungdomar ska få en positivare attityd gentemot idrott. / Since 2007 the Swedish government has allocated 500 millions SEK per annum, for a project named “Idrottslyftet”, the aim is to enhance the child and youth sport within five years. Despite this, it seems that more young girls choose to stop participating in organized sport clubs. The aim with this study was to find out why girls stop participating in organized sport clubs. The method that was used was focus groups, and 13 focus groups interviews (n=118) was performed in northeast Skåne. Qualitative content analysis was used as the analysis method. The result showed that there were several factors that influenced the girls to stop participating in organized sport clubs. The factors were friends and family and sport clubs. The physical education was also pointed out as a negative factor. The discussion was divided into two health perspectives; pathogenesis and salutogenesis. In pathogenesis the focus was to find out why young girls choose to dropout of organized sport clubs, and the interviewees perspective on the physical education curriculum. In salutogenesis, the discussion focus on, how sport clubs and physical education in schools can prevent dropouts and pursue more physical activity by young females in their spare time and in their future. The conclusions were that sport clubs that perform child and youth sports should perform their activities conforming with the Swedish Idrotten vill ideology and club education, but also a touch of competition education. A sport club that can balance these three factors will probably reach success in different ways. Schools should oversee the curriculum in physical education and make it more variable and stimulating for the students. But also the society and the families should cooperate to pursue a better and more positive attitude towards physical activity among young people.

Syfte och frågeställningar Syftet med studien var att undersöka effekten av cykelintervaller som komplement till handbollsträning för att förbättra prestationsförmågan hos manliga ungdomsspelare på elitnivå. Den frågeställning studien svarat på är om cykelintervaller som komplement till handbollsträning har några effekter på den specifika prestationsförmågan. Metod En kvantitativ experimentell studie genomfördes med 13 manliga ungdomsspelare (fp) i handboll. Under 3 veckor fick fp genomföra cykelintervaller som komplement till ordinarie träning 2 gånger i veckan. Effekten av träningen kontrollerades genom förtest och eftertest där fp:s aeroba förmåga (Yo-Yo IR L1), anaeroba kapacitet (150 m shuttle run) samt anaeroba effekt (CMJ) testades. Utifrån resultaten vid förtesterna delades fp in i antingen cykelgrupp (CG) eller kontrollgrupp (KG). Indelning gjordes genom matchning av fp:s profil följt av lottning. CG genomförde 2 olika intervalltyper, 4 min intervaller och 30 sekunders intervaller med ökat antal set över tid. Efter 3 veckor, totalt 6 träningspass, fick samtliga fp återigen genomföra tester med identiskt testförfarande. Genom detta kunde skillnader i utveckling av delkapaciteter relevanta för handboll mellan grupperna utvärderas. Resultat CG förbättrade signifikant både sitt Yo-Yo IR L1 resultat (p≤0,05) samt resultatet i de tre 150 m shuttle run mätningarna (löpning 1, p=0,03; löpning 2, p<0,001; differens löpning 1 och 2, p<0,001). KG hade ingen förbättring i Yo-Yo IR L1 och bara en signifikant trend till förbättring i löpning 2 i 150 m shuttle run (p=0,08). Mellan grupperna förelåg dock inte några signifikanta skillnader. Det sågs ingen förändring i någon av grupperna vid eftertesterna av CMJ.  Slutsats Trots att CG förbättrade sig signifikant i såväl aeroba som anaeroba tester förelåg ingen signifikant skillnad mellan grupperna vilket bland annat tros bero på för få fp samt för kort interventionstid. Resultatet indikerar dock att cykelträning kan vara av värde för handbollsspelare men vidare forskning på en större försöksgrupp och längre interventionstid behövs för att med säkerhet kunna dra några generella slutsatser gällande cykelträningens effektivitet för handbollsspelare.

Under dem senaste åren har allt fler ungdomar av olika skäl slutat med lagidrott. I samtidigt med detta har den fysiska hälsan minskat bland våra ungdomar. Problematiken har uppstått för att ledarskapet och föreningarna fokuserar på fel delar som resultat och prestation, istället för att utveckla våra ungdomar. Syftet med denna studie är att undersöka ledarnas uppfattningar om vilken betydelse ledarskapet inom föreningslivet har för att vidmakthålla ungdomars deltagande i lagidrott högre upp i åldrarna. Ämnet har avgränsats till bollsporter i Västerås. En kvalitativ ansats har valt att tillämpas som metod, för att samla in materialet från fem intervjuer. Urvalet bestod av ett ändamålsenligt urval av ledare som hade kännedom om ämnet och deltagarna var av både män och kvinnor med varierande åldrar. Vid datainsamlingen gjordes semistrukturerande intervjuer och analysen gjordes utefter en manifest innehållsanalys. Resultatet visade tre olika faktorer som ledare beaktar för att främja deltagandet bland unga. Hälsofrämjande ledarskap där det sociala och det pedagogiska förhållningssättet samverkar för att skapa struktur och tydlighet. Delaktighet som bidrar till att alla ska kunna vara aktiva och få sin röst hörd, samt bli inkluderade i planeringar och möten. Den sista faktorn är gemenskap och socialt stöd, som verkar för att öka sammanhållningen och meningsfullheten.

Forskning tyder på att lagidrotten kan utgöra en hälsofrämjande arena som uppfyller en viktig samhällsfunktion. Trots detta väljer många att lämna idrottsrörelsen i ung ålder medan elitlagidrottare utgör en grupp som valt att fortsätta satsningen vidare. Syftet med studien var att undersöka elitidrottares upplevelse av lagidrottens hälsofrämjande egenskaper och vilka faktorer som bidrar med motivation till fortsatt idrottande. Metoden var av kvalitativ karaktär och datainsamlingen bestod av intervjuer i fokusgrupp. Tjugo deltagare rekryterades från fyra olika idrottsföreningar och idrottsgrenar. Datamaterialet analyserades med hjälp av en manifest innehållsanalys där fyra underkategorier “Någonting större”, “Kropp och knopp”, “Professionella förutsättningar” och “Spelets drivkraft” skapade huvudtemat “Elitlagidrott- att tillsammans drivas av något hälsofrämjande”. Resultatet visar att elitlagidrotten kan bidra med hälsofrämjande egenskaper som också tillsammans med föreningens arbete och tävlingsmomenten skapar förutsättningar för motivation till fortsatt idrottande. Slutsatsen är att de hälsofrämjande egenskaperna inom elitlagidrott kan utgöra någonting större än bara idrott och främjar både psykisk och fysisk hälsa som tillsammans med idrottsföreningens arbete samt tävlingsmomentet utgör motivationsfaktorer till det fortsatta idrottandet. / Research suggests that team sports can constitute an arena for health promotion and encompass an important societal function. Despite this, many choose to leave the team sport context at a young age, whereas elite athletes form a group that has chosen to continue participating. The purpose of this study was to investigate elite athletes’ experiences of the team sport’s health promotion characteristics and which factors can contribute to the motivation to continue with sports participation. The research method was of a qualitative nature and the data collection consisted of interviews with focus groups. Twenty participants were recruited from four different sporting clubs, each in a different field of sport respectively. The data was analyzed using a manifest content analysis method, where four categories - “Something bigger’’, “Body and mind’’, “Professional conditions’’ and “The motivation of the game” - created the main theme “Elite team sport - to be driven together by something health promotive’’. The result shows that elite team sports can contribute with health promotive qualities, that together with the work of the sports clubs and the element of competition creates motivation for continuing sports participation. The conclusion is that health promotive qualities in elite team sports can constitute something bigger than just the sport itself and promote both mental and physical health. This effect, together with assistance from the sports club, as well as the element of the competition, constitute motivational factors for continued sports participation.

I Sverige finns en allmän uppfattning om att idrotten är god och har en positiv inverkan på såväl individ som samhälle. Däremot är idrottens roll komplex och forskningen på huruvida det finns en korrelation mellan idrottsdeltagande och upplevd självkänsla är mer delad. Denna kandidatuppsats syftar till att undersöka hur idrottare upplever att deras självkänsla har påverkats av den kultur och de normer som dominerar den idrottsliga miljön samt hur denna upplevelse eventuellt skiljer sig mellan kvinnor och män. Uppsatsens teoretiska ramverk utgår från socialpsykologiska teorier om självkänsla och hur sociala miljöer påverkar individen. Teorierna behandlar generell självkänsla, prestationsbaserad självkänsla, fysisk självkänsla, självkoncept och social identitet. Uppsatsen tillämpar en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer med totalt sex respondenter. Givet uppsatsens genusperspektiv har intervjuerna fördelats på tre kvinnor och tre män. Resultatet visar inget tydligt mönster mellan idrottsdeltagande och generell självkänsla. Samtliga respondenter upplever att prestation och jämförelse är det som påverkat självkänslan i störst utsträckning. Den största skillnaden mellan de kvinnliga och manliga respondenterna gäller den fysiska självkänslan där kvinnorna påverkats mer av kroppsideal inom idrotten. Det mest utmärkande i uppsatsens resultat är den delvis normaliserade tystnadskulturen som finns inom idrotten. / In Sweden there is a general perception that sport is good and has a positive impact on both individuals and society. In contrast, the role of sport is complex and the research on whether there is a correlation between sport participation and perceived self-esteem is more divided. This bachelor thesis aims to examine how athletes experience that their self-esteem has been affected by the culture and norms that dominate the sporting environment. In addition, investigate how this experience possibly differs between women and men. The thesis theoretical framework is based on social psychological theories about self-esteem and how social environments affect the individual. The theories explain general self-esteem, performance-based self-esteem, physical self-esteem, self-concept and social identity. The thesis applies a qualitative method with semi-structured interviews with a total of six respondents. Given the gender perspective, the interviews have been divided between three women and three men. The results show no clear pattern between sports participation and general self-esteem. All respondents experience that performance and comparison are the factors that affect self-esteem the most. The biggest difference between the female and male respondents concerns physical self-esteem, which shows that women are more influenced by body ideals in sports. The most distinctive founding in the result is the, partially normalized, culture of silence that exists within sports.

Syftet med undersökningen var att undersöka skillnader i elitidrottssatsande gymnasieungdomars attributionsstil vid motgång jämfört med framgång. I studien undersöktes skillnader mellan individuella- jämfört med lagidrotter samt skillnader mellan kvinnor och män. Totalt deltog 209 idrottare (76 kvinnor och 133 män), varav 85 individuella idrottare och 124 lagidrottare. Metoden bestod av en digital enkät uppbyggd på två situationer; en period av motgång och en period av framgång. För de båda situationerna mättes intern attribution, stabil attribution och upplevd påverkansgrad. Resultatet visade signifikanta skillnader mellan situationerna, där orsaksförklaringen vid framgång i högre grad beskrevs bero på utövaren själv (intern attribution) än vid motgång. Även graden av stabil attribution var högre vid framgång, alltså att orsaksförklaringen ansågs komma att bestå framöver. Vidare visade resultatet att män i högre utsträckning gör interna attributioner än vad kvinnor gör. Och slutligen påvisades att individuella idrottare i högre utsträckning använde sig av interna attributioner jämfört med lagidrottare och även att individuella idrottare upplever en högre grad av påverkan. / The aim of the study was to investigate differences in the attribution style of high school youth participating in elite sports in the event of adversity compared to success. The study examined differences between individual versus team sports as well as differences between women and men. A total of 209 athletes participated (76 women and 133 men), of which 85 were individual athletes and 124 were team athletes. The method consisted of a digital survey built on two situations; a period of adversity and a period of success. For both situations, internal attribution, stable attribution and perceived degree of influence were measured. The result showed significant differences between the situations, where the causal explanation in the case of success was described to a greater degree as being due to the practitioner himself (internal attribution) than in the case of failure. The degree of stable attribution was also higher in the case of success, meaning that the causal explanation was considered to persist in the future. Furthermore, the results showed that men more often use internal attributions, than woman do. And finally, it was shown that individual athletes used internal attributions to a greater extent compared to team athletes and also that individual athletes experience a higher degree of influence the situation.

Fysisk aktivitet är viktigt för att uppnå god hälsa, dock har barn och ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning lägre frekvens av fysisk aktivitet vilket påverkar deras hälsa negativt. Ur ett folkhälsoperspektiv är det viktigt att undersöka vad som möjliggör deltagande i fysisk aktivitet för barn och ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning. Syftet med studien var att undersöka parasporttränares erfarenheter kring vad som möjliggör deltagande i fysisk aktivitet för barn och ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning. Metoden i studien var en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Sju parasporttränare i Stockholms län intervjuades under våren 2022 med semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat. Studiens övergripande tema visade att parasporttränarna behövde se individen och acceptera hen för den hen är. Temat uppkom ur kategorierna: förutsägbar kontext, ramverk, tränarens engagemang och att se individen. Kategorierna växte fram ur tio subkategorier. Slutsats. Studien belyste parasporttränares erfarenheter vilka visade att förståelse och acceptans från vuxna runt barnen och ungdomarna var viktiga aspekter för att främja deltagande i fysisk aktivitet. Fysisk aktivitet för barn och ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning behöver prioriteras och tilldelas nödvändiga resurser. / <p>Betyg i Ladok 2022-06-21.</p>

Inledning: Ny statistik visar att handboll är den lagidrott med störst förekomst av skador. Många kliniska studier beskriver svårigheterna med att veta när en spelare säkert kan återgå till idrott efter skada. I dagsläget jämförs det skadade benet med det friska vad gäller exempelvis muskelstyrka vid återgång till idrott. Det som i dagsläget är oklart är om det hos handbollsspelare är lämpligt att använda det friska benet som kontrollben. Syfte: Syftet var att undersöka hypotesen att kvinnliga handbollsspelare på elitnivå är starkare och har en bättre funktionell förmåga i sitt hoppben kontra icke- hoppben. Metod: En kvantitativ hypotesprövande tvärsnittsstudie utfördes där totalt 11 friska kvinnliga spelare i elitserien i handboll deltog. Deltagarna utförde vid ett tillfälle tre olika enbenstester vilka var sittande knäextensionsstyrka en repetition maximum (1 RM), enbensuppresning från box 30 sek samt enbenslängdhopp. Resultat: Deltagarna visade signifikant större styrka i hoppbenet kontra icke hoppbenet i knäextension 1 RM (p=0,03). Inga signifikanta skillnader kunde däremot påvisas mellan hoppben och icke-hoppben i enbensuppresning (p= 0,53) eller enbens längdhopp (p= 0,31). Slutsats: Studien visar att kvinnliga handbollsspelare är signifikant starkare i sitt hoppben kontra icke-hoppben i knäextension. Vid bedömning av muskelstyrka i samband med återgång till idrott efter knäskada på hoppbenet bör därför strängare kriterier än idag användas, förslagsvis 100 procent av icke-hoppben. Vid enbensuppresningstest och enbens längdhopp noterades inte några signifikanta sidoskillnader mellan hoppben kontra icke-hoppben, vilket gör att standardkriteriet, 90 procent förmåga jämfört med friskt ben bedöms vara tillräckligt för dessa test.       Nyckelord: Enbenstest, Lagidrott, Sidoskillnader, Återgång till idrott / Introduction: New statistics show that handball has the highest incidents of injuries in comparison to other team sports. Many clinical studies describe the difficulty of knowing when a player can safely return to sports after an injury. The meisurment in muscle strength before returning to sports is today a comparisment between the injuried leg and the healthy leg. It is rather unclear wether it is appropriate to use the healthy leg as the control leg when it comes to handball players. Purpose: The purpose of this study was to examine the hypothesis whether elite female handball players are stronger and have better functional capability in their jump leg compared to the non-jump leg. Method: A quantitative hypothesis examining study of 11 female players in the swedish handball premier league. Participants performed three different one leg tests each. These where, maximum strength seated knee extension using one repetition maximum (1 RM). One leg raised from a box for 30 seconds and one leg horizontal jump. Results: The participants had significantly greater strength in the jump leg versus the non-jump leg in the knee extension at 1 RM (p= 0.03). However no significant differences could be found between the jump leg and the non-jump leg in one leg raises (p=0.53) and in the one leg horizontal jump (p=0.31). Conclusion: This study has shown that female handball players are significantly stronger in their jump leg compared to the non-jump leg in knee extension. In assessing muscle strength associated with returning to the sport after an knee injury in the jump leg there should be a stricter criteria used. For example a 100 precent of the non-jump leg. The tests of the one leg raises and the one leg horizontal jumps found no significant differences between the jump leg and the non-jump leg. This results in the standard criteria of the 90 precent capacity comparing the injuried leg and healthy leg and therefore would be concidered sufficient enough for these tests when returning to sports.       Keywords: One leg tests, Team sports, Side differences, Return to sport

Undersökningen har studerat hur sex elitidrottande kvinnor upplever sin självkänsla kopplat till bas-självkänsla och prestationsbaserad självkänsla. Det tar utgångspunkt i att elitidrott är en prestationsinriktad miljö som med omgivningens krav ställer press på idrottarna. Undersökningen utgick från två olika perspektiv, de som är aktiva och de som inte är aktiva, där antalet var jämnt fördelat. Respondenterna delades sedan in i en av fyra grupper som mäter hur hög eller låg bas-självkänslan och den prestationsbaserade självkänslan är. Grupp 1 beskrivs som hög bas-självkänsla och hög prestationsbaserad självkänsla, grupp 2 beskrivs som låg bas- självkänsla och hög prestationsbaserad självkänsla. Resterande grupper 3 och 4 beskrivs antingen ha hög eller låg bas-självkänsla och låg prestationsbaserad självkänsla. Undersökningens resultat visade på att tre av respondenterna blev placerade i grupp 1 och tre respondenter i grupp 2. Resultatet av undersökningen menar på att samtliga respondenter upplever en hög prestationsbaserad självkänsla, som kännetecknas genom att de har en stark tillhörighet till sin idrott och upplever starka känslor för att prestera. Varje respondent påverkas olika men utgår efter liknande känslor och tankar vilket skapar en tydlig bild över att fenomenet kan skapa motivation till att prestera men också vara en faktor till att psykisk ohälsa existerar inom idrotten. / The study has shown how six women in elite sports experience their self-esteem based on basic self-esteem and performance-based self-esteem. This is developed on the premise that elite sports are a performance-oriented environment which, with the demands of the environment, puts pressure on the athletes. The study takes on two different perspectives, those that are active and those who are not active anymore, where the number is evenly distributed. The respondents were then divided into one of four groups, that measure how high or low the base self-esteem and the performance-based self-esteem are. Group 1 is described as high-base self-esteem and high-performance-based self-esteem, group 2 is described as low-base self-esteem and high performance-based self- esteem. Remaining groups 3 and 4 are described as having either high or low base self-esteem and low performance-based self-esteem. The results of the survey showed that three of the respondents were placed in group 1 and three of the respondents in group 2. The survey states that all respondents experience a high performance-based self-esteem, which is characterized by having a strong belonging for their sport and experiencing strong feelings for performing. Each respondent is affected differently but is based on similar feelings and thoughts. It creates a clear picture that the phenomena can be able to bring motivation to performance but also develop the mental illness that exists in sport.

Fysisk aktivitet är en bestämningsfaktor och ingår i ett av de elva målområdena för folkhälsa. Även sociala faktorer (relationer, socialt stöd och sociala nätverk) är bestämningsfaktorer för en god hälsa. Lagidrott innehåller båda delarna och en positiv inställning och attityd bidrar till ungdomsutveckling där motivationen drivs av intresse och utmaning. Syftet med studien är därför att undersöka hur unga tjejer upplever att lagidrott påverkar deras hälsa samt vad som påverkar valet till fortsatt idrottsutövande inom lagidrott. Metoden som valdes för datainsamlingen var en kvalitativ intervjustudie där sex unga tjejer i ett åldersspann på 16– 20 år inom en idrottsförening i Mälardalsregionen intervjuades. Semistrukturerade intervjuer tillämpades som datainsamlingsmetod och en kvalitativ innehållsanalys med en abduktiv ansats har legat till grund för dataanalysen. Studiens resultat visar att lagidrott påverkar den fysiska-och psykiska hälsan genom att den ger fysisk aktivitet, glädje, energi, gemenskap, delaktighet och tillhörighet. Dock kan lagidrotten vara en påfrestning på den mentala hälsan eftersom det ställs krav och deltagarna får en hög press på sig, vilket kan upplevas stressande. Det går att se att lagidrott är betydande och påverkar unga tjejers hälsa och belyser den självuppskattade hälsostatusen som bra. Lagidrott ger gemenskap och glädje samtidigt som utmaningar och målsättning skapar drivkraft och motivation att fortsätta utöva lagidrott.