Året är 1995. Det handlar om Eva. Hennes sambo Thomas har lämnat henne, tagit sin trasiga väska och flyttat ihop med Anita. Systern Maria bor i London och har ingen lust att vända tillbaka till barndomens by, ingen lust att hantera moderns död eller Evas ensamhet. Fadern lämnade hemmet när Eva var tre år, lämnade dem för en stuga i skogen. Nu är han död sedan länge. Enstaka minnesbilder finns kvar, ett absurt möte på torget strax innan Evas elfte födelsedag, ett år efter att modern klämde av två av Evas fingrar i en Amazon-dörr. Eva återvänder till moderns gamla hus. Hon träffar den gamla klasskamraten Peter. Peter som snöskottat sönder sin relation till Linda, sin dotters mamma. Texten är en fortsättning på föregående kurs. Intentionen är att blir en berättelse om relationer, till visst mått orimliga och en smula överdrivna. / The year is 1995. It's about Eva. Her partner Thomas has left her, taken his broken bag and moved in with Anita. Sister Maria lives in London and has no desire to return to her childhood village, no desire to deal with her mother's death or Eva's loneliness. The father left home when Eva was three years old; left them for a cabin in the woods. Now he has been dead for a long time. Eva returns to her mother's old house. She meets old classmate Peter. The text is a continuation of the previous course. The intention is to write a story of relationships; to some extent unreasonable and a bit exaggerated.

Sammanfattning I denna fortsättning får vi följa pigan Cecilia Olsdotter som under senare delen av 1800-talet misstänks för att ha kvävt sitt nyfödda gossebarn till döds. Cecilia fängslas, förhörs och undersöks i väntan på rättegång. Under tiden i Karlskronas cellfängelse förväntas hon redogöra för hela sitt liv i de förhör som hon utsätts för. Hon våndas och tänker tillbaka på sitt liv och oroar sig för sin pojke Karl som hon lämnat på fattighuset i Nättraby.  Cecilia har som de flesta flickor under 1800-talet tidigt fått ta pigtjänster för att klara sitt uppehälle. Hon fick sin son Karl när hon arbetade vid prästgården i Ronneby. Som ogift mor får hon inte behålla sin tjänst och hon kämpar för att hon och pojken ska kunna klara sig. Cecilia tar sin lille son med sig och återvänder till sin hembygd. Hon får arbete på ett gästgiveri där superiet är vida känt. En kväll möter hon amiral Ehnemark som erbjuder henne arbete som piga på gården Agdatorp. Där stannar Cecilia och Karl under några år innan de beger sig till Karlskrona. Vid tiden för mordet är Karl sju år och Cecilia är skriven som försvarslös/kringstrykerska och de är båda olovligen inhysta hos hennes storebror Johan. Innan mordet har hon, utan att berätta för Johan, lämnat sin sjuårige pojke Karl på fattighuset Fredriksdal i Nättraby. Karl Alfred Ekblad är under 1940-talet en gammal man bosatt i Kalmar med sin ”tokiga” Anna. Han har för sin familj förtigit saker från sin barndom och ungdom. I livet sista år kommer minnen tillbaka som han för länge sedan trodde sig begravt. Cecilia Olsdotter får i förhören redogöra för hur hon förtigit sitt havandeskap och fött sitt barn i lönndom. Historien om Cecilia Olsdotter och hennes pojke Karl Alfred bygger på släktforskning och protokoll från förhör, undersökningar och rättegång. Det är en skönlitterär roman om vanliga människor liv, skamfyllda minnen och hemligheter. Fattigdom och överlevnad i en tid då befolkningen i Sverige flyttade från landsbygd till de växande städerna.

I "Spår" får vi följa Sofia på hennes väg från flicka till ung kvinna. I korta ögonblicksbilder, berättade med hennes egen röst, får vi lära känna hennes verklighet och hennes tankar om den. Vi får veta mycket om hur det är att växa upp och bli vuxen när man lever med en grav synnedsättning, i många avseenden en erfarenhet som inte så ofta beskrivs, men Sofia får oss också att se och förstå hur mycket vi liknar varandra, innerst inne.

The nature is changing, poems about love and life.

Rebecka Rä-bickan är en kortroman skriven inom ramen för masterkursen i kreativt skrivande på Linnéuniversitetet. Tidigare har jag läst psykologi, sociologi och socialantropologi. I det inom- och mellanmänskliga området har jag mitt stora intresse, vilket givetvis avspeglar sig i det jag skriver. Det övergripande temat för den här berättelsen är svek, från de människor som står närmast, religionen och till slut även från den egna kroppen. Den handlar också om syskonskap och vänskap, övergrepp och trauman, skapandets kraft och försoning. Rebecka är en flicka som blivit utstött, sviken och osynliggjord både i skolan och av sin familj, och som vuxen lever hon inkapslad i rädsla över att existera som sig själv och synas, och blir därmed aldrig bemött som den människa hon är. Det ofrivilliga utanförskapet har blivit till vald ensamhet, som bygger på den utstöttas hämnd: om ingen frågar efter mig, ska heller aldrig någon få glädje av att jag finns till. Rebecka går till ett jobb hon finner meningslöst men bär på en stark kreativ talang och skapar fantastiska figurer i frivoliteter, som aldrig någon ser. Med hunden Boy delar hon däremot allt. Gång på gång återkommer Rebecka till den fasansfulla midsommaren som fick henne att bryta kontakten med sin bror. Trots att många år har gått sedan dess lämnar minnet henne ingen ro. En dag på jobbet förlorar Rebecka medvetandet och blir förd med ambulans till sjukhus där hon opereras akut. Någon behöver ta hand om hennes hund, och ensam som hon är, faller det på hennes bror. För första gången sedan broderns brutala svek träffas de, tio år senare. Än en gång kränker han hennes gränser, men någonting har sjukdomstiden gjort med Rebecka, som gör det omöjligt för henne att fortsätta väja undan. Mötet med brodern gör visserligen att hennes tid på sjukhuset förlängs, men det öppnar också dörren för läkning på helt andra plan. Språkligt rör sig texten mellan ett poetiskt sinnligt betraktande (Därinne i huset som stoiskt uthärdar vinterns alla vilda vändningar väntar hon. På ljuset som ska komma en morgon, regnen. Lukter som släpps lösa under smältande snötäcken, himlen som ska lätta och bli vid och obekymrad, mjuka vindar som kommer söderifrån och stryker landskapet medskogs.) och ett distanserat, ironiserat iakttagande (Toalettpappret är slitstarkt men strävt, som gjort för män med generösa odlingar stjärtgräs. Här är sjuttiofem procent av de anställdakvinnor.), beroende på vilken miljö Rebecka rör sig i, om hon är trygg eller känner sig trängd.

Ragnhilde – mitt barn. Det är namnet på min kortroman om änkemannen Axel Vidar Blom som en kylig vinterdag bär hem en liten flicka från Växjösjön, där hon varit nära att drunkna. Axel bär på en djup sorg efter att hans hustru gått bort fyra år tidigare. Dessa ensamma år har han ägnat sig åt arbete och blivit en mycket framgångsrik affärsman. Sovrummet har varit stängt och tillbommat och han har både ätit, sovit och arbetat i sitt arbetsrum. Med flickan i sin famn väcks något till liv inom Axel. Hon påminner om hans hustru Mathilde och deras längtan efter det barn de aldrig fick. Kärleken och ljuset letar sig in i Axels liv och han bestämmer sig för att flickan ska stanna hos honom. Dagar blir till veckor och Axel anser att flickan har kommit till honom som en gudagåva och han tänker använda all sin makt för att hon ska bli hans barn. Flickan, Ragnhild, kommer från en fattig familj. Hennes mor är sömmerska och sjuk i den svåra influensa som härjade i staden vid den här tiden, ryska snuvan. Fadern målar tavlor och tar till flaskan istället för att sörja för sin familj. Flickans storebror Ragnar är den som försöker hålla samman familjen och hjälpa sin mor som så snart hon blir frisk, vill ha hem sitt barn. Ragnar som förväntas vara vuxen och bidra till försörjningen, men som samtidigt bär tonåringens osäkerhet, ilska och längtan efter ömhet.

This study deals with the reception of world literature novels and authorships between 1997 and 2003. The study analyses the Swedish book publishers' presentations and the newspaper reviews of fifteen authors and novels from geographical areas that are seen to be peripheral to Swedish culture. Using Gerard Genette's concept of paratext and various evaluation categories, the study explores how presentation and reception situate so-called peripheral authorships. With a discourse analytical approach, the study identifies the themes and tropes used to situate these authorships and what kind of norms govern the peripheral literature. Taking a step from the focus on the worldling processes of world literature which usually occupies postcolonial oriented studies, this thesis rather highlights the valuing processes of world literature. The analysis consists of four parts. The first part demonstrates how the novels are introduced with almost exoticising statements. Thus, paradoxically, inclusion also means exclusion, as the authorships are presented as a cultural other. The second part highlights two different legitimisation strategies, either by attributing the authorship to a Eurocentric or Anglo-Saxon context or solely to the author's own literary continent. The third part focuses on how publishers and reviewers determine literary value through the knowledge that novels and authorships convey about other cultures and societies. The authorship can be attributed to social and emotional values in these first three parts. The statements rely on the particularities of authorship as truth-tellers for their own culture. The fourth part, focuses on statements that do not revolve around the author's geographical starting point, but instead on the author as standing between or across cultures. In these cases, values of authenticity, originality, style and form are attributed.

Denna uppsats är början på en uppföljande roman om Elias och Leonora. Det har gått sju år sedan de senast träffades i romanen Väck mig innan du går. Elias bor i Frankrike med sin familj och två barn. Leonora bor kvar i Lund med sin dotter och har en nära relation med en annan man, Isak. Det är sommar 2022 och Leonora och Isak ska åka tåg till Schweiz för att hälsa på en vän. Elias ska också resa med sin familj från Paris till Munchen för att hälsa på barnens farfar. Läsaren får följa Elias och Leonoras resa, både den yttre genom Europa och den inre resan genom minnen och upplevelser. Vad har hänt under de sju år som gått? Och kommer deras vägar korsas igen?

Jag väver mycket. Jag började se på väven som en symbol för minnen och jag vävde in hudens arv genom generationer. När jag ser på väv ser jag hud och när jag ser på hud ser jag väv.  Med hjälp av 3D-pusselteknik bygger jag idén om människans relation till naturen. Material: Kolmårdsmarmor, textil, pigmenterat gips och metall. Och en läppglansig yta.     Gestaltande form: En häst på minecraftkuber. Höjd 3m, Diameter 1m.

Syftet med studien är att genom att testa och vidareutveckla en ny metod för stödjande av barns lust att rita/måla, hitta sätt att få även de barn som inte brukar uppskatta förskolans bildskapande att göra detta. Den nyskapade metoden har givits namnet narrativt bildstöd, och bygger på att barnens fokus riktas mot att berätta. Tillvägagångssättet har inspirerats av aktionsforskning och genomförts genom deltagande barnobservationer i mindre barngrupper. Resultatet visar att de barn som tidigare haft svårt att anpassa sig till förskolans estetiska verksamheter uppmuntrades i högre grad än övriga barn. Studien kom även fram till att om narrativt bildstöd skall stödja som tänkt, bör barnen samverka i berättandet. Detta underlättas om barnen är i samma fas i sin språkutveckling. Att pedagogen bejakar alternativa synsätt på bildskapande visade sig även viktigt. Utifrån studiens resultat identifierades nästa steg i utvecklingsarbetet till att byta ut de små privata papprena mot stora gemensamma.