No description available.

Vi går mot ett digitalt samhälle och fler och fler myndigheter jobbar för att deras kunder ska välja deras digitala kanaler först. Covid-19 tvingade även personalen att välja de digitala mötena i första hand. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur aktiva de deltagande i de digitala mötena är samt hur det vardagliga lärandet påverkas av de digitala mötesformerna. Författaren har försökt att få svar på dessa frågor genom att genomföra en kvantitativ enkätstudie på Arbetsförmedlingens personal i Blekinge. Sedan restriktionerna för pandemin startade har alla sina interna möten via digitala plattformar och använder sig dagligen av sina kollegor i sitt vardagliga lärande. Resultatet har visat att man kan fortsätta arbeta hemifrån efter pandemin ett par dagar i veckan, men på grund av stängd kamerafunktion och teknikstrul så har det varit svårt att aktivt delta i mötena. Att ta till sig av det vardagliga lärandet går, men den spontana frågan man brukar ställa när man ser en kollega i korridoren uteblir och det blir i stället ett letande efter vem som man känner att man kan störa. Slutsatsen är att hade verktygen fungerat som de ska så hade fler varit aktiva i de digitala mötena men att saknaden av kollegor gör att man behöver vara på arbetet mycket för att det vardagliga lärandet ska fungera smidigare.

I och med den rådande coronapandemin kännetecknas dagens svenska arbetsliv till stor del av hemarbete och digital kommunikation. Att synliggöra diskursen om digital kommunikation ur ett arbetsgivarperspektiv blir relevant då dagens händelser kan tänkas påverka diskursen om hur arbete ska utföras. Genom en kvalitativ diskursanalys med Foucault som utgångspunkt ämnar denna studie att belysa de föreställningar som konstrueras och reproduceras om digital kommunikation utifrån arbetsgivares perspektiv samt hur dessa kan tänkas styra utformningen av det digitala kommunikations- och arbetssättet i det svenska arbetslivet. 15 artiklar ur VD-tidningen valdes ut, vilka analyserades med hjälp av Bacchis What’s the problem represented to be?-ansats. Resultatet visar att digital kommunikation ses som otillräckligt och svårhanterligt. Antaganden om att människan är en social varelse som ogillar förändringar samt att kompetens är nyckeln till effektivitet reproducerar de negativa föreställningarna om digital kommunikation. Därmed är ”vanans makt” central, varför arbetsgivare bör reflektera kring användandet av digital kommunikation.

The world we live in becomes more globalized as a result of new communication media. Communication occurs over greater distances which leads to increased travel. In the report AR5, by IPCC, it is showed that the human impact of climate change is clear and that something has to be done. Therefore its very important to change the human impact. A part of it is to change the way we travel within the service which leads to the purpose of the thesis. The purpose is to eximine how commune´s, in Gävleborgs län, choice of transport and with a change against virtual meetings affects greenhouse gas emissions and costs. An additional purpose is to gather information about currently known differences between natural and virtual meetings and explain these with a focus on interaction and communication. This is to give information about what it is that makes people feel that virtual meetings lack of communication . This has been done by studying the empirical results of the CERO-model and the NTM-database of greenhouse gas emissions and conduct a literature review relating to projects in the area of virtual meetings and then try to explain their results by learning and communication theories. The results clearly shows that train as vehicle is preferred both environmentally as financially and if the trip must be carried while driving or flying it is only justifiable when trains and public transport is disadvantaged. Virtual meetings are rather cheaper and more environmentally friendly than all vehicles but has some limitations. That is because the conversation becomes formal, and gesticulation and phonological patterns is missing. The restriction of virtual meetings can be explained with that contextual differences arise when individuals meet at great distances while communication requires a stricter meeting posture. / reser inom tjänsten vilket leder till syftet med examensarbetet som är att undersöka hur en kommuns val av färdmedel vid tjänsteresor samt vid ett skifte mot resfria möten påverkar samhället med avseende på växhusgasutsläpp och kostnad. Vidare är syftet att samla information om idag kända skillnader mellan fysiska och resfria möten och förklara dessa med fokus på interaktion och kommunikation. Detta för att ge information om vad det är som gör att en del känner att resfria möten brister i kommunikationen. Detta har gjorts genom att studera empiriska resultat av CERO-modellen och NTMs databas för växthusgasutsläpp samt genomföra en litteraturstudie av projekt inom området resfria möten, för att förklara deras resultat utifrån lärande- och kommunikationsteorier. Resultatet visar tydligt på att tåget som färdmedel både är att fördedra miljömässigt såsom ekonomiskt om resan måste genomföras medan bil och flyg endast är försvarbart då utbredningen av tåg och kollektivtrafik är missgynnad. Resfria möten är istället billigare och miljövänligare än alla färdmedel men har vissa begränsningar då samtalet blir formellt och saknar gestikulering samt fonologiska mönster. Att resfria möten har begränsningar kan förklaras i att kontextuella skillnader uppstår när individer möts på stora avstånd samtidigt som kommunikationen kräver en striktare möteshållning.

Syftet med den här studien är att undersöka kuratorers erfarenheter av transkulturella möten och kuratorers uppfattningar om hur kulturkompetens inverkar på vården inom svensk psykiatri. Ambitionen med studien är också att få förståelse för om det kan vara av vikt att kuratorer inom psykiatri innehar kulturkompetens. Studien utgår från att Sverige är ett mångkulturellt land där många kulturer möts, vilket ger anledningar att studera hur kuratorer samspelar med patienter vid transkulturella möten. Studiens syfte har uppnåtts med hjälp av en kvalitativ metod där semistrukturerade intervjuer med tio kuratorer har genomförts. Empirin har analyserats genom tematisk analys och studiens frågeställningar har studerats utifrån teorierna symbolisk interaktionism och andrefiering. Resultaten av studien visar bland annat vilka erfarenheter kuratorer har av transkulturella möten samt vilka utmaningar kuratorerna upplever i dessa möten. Det kan vara till exempel patientens bristande språk och kulturella skillnader bland annat i form av hur psykisk ohälsa uttrycks. I studien framkommer också kuratorers uppfattningar av kulturkompetens och att de ser att det finns ett behov av sådan kompetens. Denna kompetens menar kuratorerna kan uppnås genom en kombination av utbildning och erfarenhet. Studiens slutsats är att kuratorer menar att kulturkompetens kan vara av betydelse för att uppnå jämlik vård samt nå förståelse i möten med patienter som har en annan kulturell bakgrund. Implikationer för socialt arbete som tas upp i studien är till exempel att kulturkompetens inom psykiatri kan skapa förståelse för patienter med en annan kulturell bakgrund och vara till gagn för dem då det handlar om jämlik vård. Vidare lyfts i studien ett behov av att erfarenheter av transkulturella möten och kulturkompetens studeras även ur andra synvinklar.

Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskors och skötares upplevelser av möten med patienter i psykiatrisk öppenvård.   Bakgrund – I psykiatrisk öppenvård möter sjuksköterskor och skötare många olika människor med individuella behov. Sedan tidigare forskning har det framkommit att patienters känsla av trygghet uppkommer genom faktorer som personalens inställning och empati. Relationen mellan personal och patient är viktig för patientens känsla av att bli tagen på allvar samt att bli bekräftad. För personer som lever med psykisk sjukdom är det viktigt med en långsiktig relation som grundar sig i förtroende och öppenhet. En god relation kan byggas om personalen kan befinna sig på patientens nivå och få patienten att känna sig viktig och betydelsefull. En fungerande allians tar tid att utveckla, men den utgör sedan en god grund för ett gott samarbete och har goda effekter på psykisk ohälsa.   Design – Kvalitativ design med fenomenologiskt förhållningssätt användes.   Metod – 8 intervjuer genomfördes med sjuksköterskor och skötare i psykiatrisk öppenvård på tre öppenvårdsmottagningar i norra Sverige under december 2015 – februari 2016 och analys gjordes med kvalitativ innehållsanalys.   Resultat – I psykiatrisk öppenvård ansågs relationen mellan vårdare och patient utgöra en stor grund, och fram för allt att det var en trygg relation. Denna trygghet kunde bland annat skapas genom vårdarnas tillgänglighet till patienterna. Fyra kategorier identifierades; Bemöta patienter, Upplevelser av att göra bedömningar, Upplevelser av att vara i patientens hemmiljö och Upplevelser av att arbeta i öppenvård.   Slutsats – Det arbete som sjuksköterskor och skötare utför genom möten med patienter i psykiatrisk öppenvård är betydelsefullt för så många människor med psykisk ohälsa. Genom att få ta del av vårdarnas upplevelser kan det bidra med ökad förståelse om deras betydelse för patienternas psykiska mående. Men samtidigt deras utsatthet då de kan försättas i problematiska situationer. Resultatet kan på så sätt bidra till att relevanta utbildningar och insatser kan identifieras och förhoppningsvis implementeras i verksamheterna. / The aim of this study was to investigate the nurses and assisted nurse mentals experiences of encounters with patients in psychiatric outpatient care.   Background – In psychiatric outpatient care nurses and assisted nurse mentals meets many different people with individual needs. Since previous research has shown that patients' sense of security generated by factors such as staff attitude and empathy. The relationship between staff and patients is important for the patient's feeling of being taken seriously and to be confirmed. For people living with mental illness, it is important to have a long-term relationship based on trust and transparency. A good relationship can be built if the staff can be at the patient level and make the patient feel important and significant. A working alliance takes time to develop, but it then forms a good basis for a good working relationship and has good effects on mental health.   Design – A qualitative design with a phenomenological approach was used.   Method – 8 interviews were conducted with nurses and assisted nurse mentals in psychiatric outpatient care in three outpatient clinics in northern Sweden during December 2015 - February 2016 and analyzed using qualitative content analysis.   Results – In psychiatric outpatient care the relationship between caregiver and patient was considered as a significant basis, and above all that it was a secure relationship. This security could, among other things be created by carers’ availability to patients. Four categories were identified; Meet patients, Make the right assessments, Be in the patient's home environment and Work in outpatient care.   Conclusion – The work that nurses and assisted nurse mentals carrying through in their meetings with patients in psychiatric outpatient care is important for so many people with mental illness. By getting the benefit of carers’ experiences it may contribute to a better understanding of their importance to the patients’ psychological being. But at the same time their vulnerability as they can be placed in problematic situations. The results can therefore contribute to relevant educations and initiatives can be identified and hopefully implemented in the clinics.

With an influx of refugess to Sweden the scene on the work market has changed for the last six decades. During the 1960's Italians came to work as handicraft labor, in the 1970's lots of Chileans entered Sweden fleeing dictatorship, in the 1990's the war on Balkan drove many refugess north and during the Syrian collapse in 2015 the word integration has rung repeatedly in newspapers and policy documents.  17% of Swedish population is born in another country which equivalent to 1.7 million inhabitants from other cultures (Dec 2021). This puts Sweden on the map as a multicultural country trying to understand integration processes and the political scene is dictating questions on how Sweden shall be run.  This study wants to highlight a specific area where many refugees often end up working entering the Swedish work market for the first time, in Swedish communal elderly care service. Since no prior education is needed it is an easy way in to get a job and earn a living.  Elderly care in Sweden has unit managers navigating through cultural and local regulations on how the work market shall progress. In the meetings with refugees wanting to work obstacles are at place making employment situation more strained.  In this study we find unit managers and refugee workers giving their opinions and possible solutions to a bureaucratic landscape of laws, attitudes and values. But what happens in meetings between a unit manager and its refugee worker? How do they work and what does not work? And how does this affect integration processes in Swedish elderly care? The answers to this involve unit managers pre-knowledge in multiculturalism and attitudes towards refugee workers and in what way the refugee worker is a stranger to the unit manager or not. My conclusion is the need to educate unit managers to be representative and having knowledge in multiculturalism to develop better integration processes and secure future employment in elderly care in Sweden.

Bakgrund: I Sverige är barnmisshandel olagligt, ändå förekommer det och skapar förödande konsekvenser för barnen. Sjuksköterskor har en skyldighet att anmäla vid misstanke om barnmisshandel. Trots detta är anmälningsbenägenheten låg. Syfte: Att belysa sjuksköterskans upplevelse av att bemöta och hantera situationer där ett barn misstänks bli utsatt för våld i nära relationer. Metod: En kvalitativ litteraturöversikt baserad på 10 vetenskapliga artiklar. Resultat: I studien framkommer det fyra huvudkategorier som besvarar syftet. Svårt att bemöta föräldrarna, Svårigheter i att anmäla, Osäkerhet i identifiering, bedömning och definition samt Behov av stöd. Huvudfynden som framförs är en upplevd känslomässig påfrestning vilket försvårar arbetet runt fallet och att vara professionell. Även en osäkerhet och okunskap kring hur patientfallen ska hanteras. Slutsats: Den gemensamma upplevelsen var osäkerhet som är ett återkommande begrepp i sjuksköterskans upplevelser. Osäkerheten fanns både i att definiera, identifiera, bedöma samt anmäla. Det framkommer ett behov av bättre stöd från kollegor och tydligare riktlinjer för att stärka sjuksköterskan i att hantera situationen. / Background: In Sweden, child abuse is illegal, yet it still occurs and creates devastating consequences for children. Despite nurse’s obligation to report suspected child abuse, there is a low tendency to report. Aim: To shed light on the nurses’experience of responding to and handling situations where a child is suspected of being exposed to violence in close relationships. Method: A qualitative literature review based on 10 scientific articles. Results: In the study, four main categories emerged. Difficult to meet the parents, Difficulties in reporting, Uncertainty in identification, assessment and definition and A need for support. The main findings that are presented are a perceived emotional strain which makes it more difficult to be professional in the situation. Also an uncertainty and ignorance about how patient cases should be handled. Conclusion: The common experience was uncertainty, which is a recurring concept in the nurses’ experiences. The uncertainty existed in defining, identifying, assessing and reporting. There is a need for a better support system including support from colleagues and clearer guidelines that focus on strengthening the nurse’s ability to handle situations of abuse

När någon blir sjuk händer något i kroppen som vi till en början inte kan se. Något främmande börjar växa och det sjuka vill sakta men säkert ta över det friska. I de fall vi inte kan stoppa det sjuka, växer det och tar över tills inget av det friska längre orkar leva kvar. Det här projektet handlar om ett sätt att illustrera ett förlopp av den mänskliga skörheten och hur det kan gå till med en inredningsarkitekt och möbeldesigners verktyg. Möbeln har blivit en metafor för kroppen och det sjuka och det friska symboliseras av två olika material, trä och metall. Bit för bit sker en visuell förändring där det ena materialet stilla ersätter det andra. I projektet har jag som inredningsarkitekt och möbeldesigner undersökt materialmöten, förlopp och hur en serie möbler kan berätta en historia. Jag har använt mig av en metod som jag har utvecklat under arbetets gång, där jag utan att fokusera på resultatet, gång på gång låtit ett material ta över ett annat och utgått ifrån ett objekt för att sedan göra små förskjutningar och förändringar för varje ny möbel jag bygger. Med den här metoden har resultatet inte varit det viktiga utan processen i sig. Att arbeta iterativt genom att gång på gång låta ett material ta över ett annat i en experimentell process har gjort att jag kunnat släppa fokus på resultatet och istället kunnat arbeta fritt i en kreativ process. / When someone gets sick, something happens in the body that we can't see at first. Something foreign starts to grow and the sick wants to slowly but surely take over the healthy. In cases where we cannot stop the sick, it grows and takes over until none of the healthy can survive. This project is about a way to illustrate a course of human frailty and how it can be done with the tools of an interior designer and furniture designer. The furniture has become a metaphor for the body and the sick and the healthy are symbolized by two different materials, wood and metal. Piece by piece, a visual change takes place where one material quietly replaces the other. In the project, as an interior architect and furniture designer, I have investigated material meetings, processes and how a series of furniture can tell a story. I have used a method that I have developed during the work, where without focusing on the result, time and time again I let one material take over another and started from an object and then make small shifts and changes for each new piece of furniture I'm building. With this method, the result has not been the important thing, but the process itself. Working iteratively by repeatedly letting one material take over another in an experimental process has allowed me to let go of the focus on the result and instead work freely in a creative process.

Abstrakt Introduktion: Intensivvårdssjuksköterskor möter i sin yrkesroll många individer och en vård som bedrivs i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet skall erbjudas till såväl patienter som anhöriga. Upplevelsen av vården bygger på intensivvårdssjuksköterskans förmåga att utveckla en trygg och pålitlig relation. Studier visar att när intensivvårdssjuksköterskor konfronteras med etiska dilemman, leder de inre konflikterna till osäkerhet i hur situationen ska hanteras vilket i sin tur påverkar vården och upplevelsen av mötet med patienter och anhöriga. Syfte: Att beskriva intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att vårda eller möta patienter eller anhöriga som de har en relation till. Metod: Studien genomfördes med kvalitativ metod. Ändamålsenligt urval användes där inklusionskriterierna var sjuksköterskor med en specialistutbildning inom intensivvård, att de i sin roll som intensivvårdssjuksköterskor mött eller vårdat en patient eller anhörig som de hade en relation till samt att de hade en nuvarande anställning på en intensivvårdsavdelning. Datainsamlingen genomfördes med ostrukturerade intervjuer, dessa transkriberades och analyserades genom kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Resultatet presenteras med fem huvudkategorier och elva subkategorier. Resultatet visar att intensivvårdssjuksköterskorna vill undvika att vårda någon de har en relation till, men under vissa omständigheter kan de känna sig tvungna att vårda även fast de inte vill. Intensivvårdssjuksköterskorna poängterar vikten av att värna om patientens integritet i vården och mötet. Att möta eller vårda någon de har en relation till skapar starka känslor oavsett hur nära relationen är, ett bra stöd på arbetsplatsen underlättar i dessa situationer. Intensivvårdssjuksköterskorna beskriver att de upplever press för att vården ska bli bra och anstränger sig därför mer i situationer som involverar någon de har en relation till. Det kan vara en positiv upplevelse för anhöriga att den som vårdar är någon de har en relation till, då de upplever mer tillit och trygghet i situationen. Intensivvårdssjuksköterskorna upplever också en inre konflikt mellan att vara vän eller personal och de beskriver ett behov av att distansera sig fysiskt och känslomässigt för att klara av situationen. Slutsats: Intensivvårdssjuksköterskorna upplever det svårt och påfrestande att vårda eller möta någon de har en relation till men relationens karaktär påverkar upplevelsen. Det finns en stark oro och ovilja över att behöva ställas emot detta, men när det inträffar så underlättas situationen av ett bra stöd på arbetsplatsen. Det är därför viktigt med bra och utförliga rutiner för hanteringen av dessa situationer.