Detta examensarbete behandlar konceptet sommargågator i Stockholm som ett offentligt vardagsrum med möjlighet att främja social interaktion mellan människor och möjliggöra vardaglig aktivitet. Syftet med denna studie är att undersöka sociala vistelsevärden kopplade till sommargågator samt identifiera aktiviteter och funktioner som kan stärka sommargågatans attraktionskraft, så att det blir ett gemensamt vardagsrum som attraherar och lockar olika målgrupper. Dagens sommargågator i Stockholm tenderar att kretsa kring uteserveringar och konsumtion. Målet med denna studie är därför att finna sätt att mildra dess påverkan på sommargågatans karaktär, genom att komplettera med nya funktioner och aktiviteter som inte enbart är relaterade till konsumtion. På så sätt kan sommargågatan bli en mer inkluderande plats som inte utesluter de som inte har ekonomi nog att konsumera för att ta del av det offentliga utrymmet. Staden har historiskt sett planerats utifrån människan där gatumiljöerna utformades utifrån gående och var platser för möten (Faskunger 2007; Gehl, 2010). Dock går det idag att se att den mänskliga skalan har förlorats i planeringen när konkurrensen mellan bilen och människan om stadens ytor har intensifieras (Jacobs, 1961; Gehl, 2010). En tät stad kan bidra med bättre förutsättningar för aktiva transportmedel samtidigt som det främjar det sociala livet i staden, eftersom en ökad mängd människor på samma plats medför större möjligheter för människan att träffa andra människor, vilket är en viktig aspekt av det offentliga rummet (TRAST, 2015). Vidare har aktiviteter i stadsrummet stor betydelse för spontana möten och social kontakt mellan människor, vilket i sin tur bidrar till ökat stadsliv (Jacobs, 1961; Gehl, 2010). Stadens utformning påverkar de aktiviteter som tar plats i staden, vilket i sin tur påverkar skapandet av sociala kontakter mellan människor. Människor i rörelse skapar ständigt variation, vilket skapar en stimulerande miljö som utgör en mycket stor attraktionskraft (Gehl, 2010). Med utgångspunkt i detta är det möjligt att undersöka vad som lockar människor till sommargågatan. Enligt Jan Gehl krävs att stadens offentliga rum ska bjuda in till vistelse för att locka dit människor, detta uppnås genom att platsen uppfyller samtliga krav som en livlig, säker, hållbar och hälsosam plats (Gehl, 2010). Vidare är av stor betydelse att människorna på platsen inte känner sig exkluderade (Montgomery, 2013). I Stockholm finns stora sociala klyftor mellan grupper och olika områden, därför är välfungerande offentliga utrymmen av stor betydelse för ökad social sammanhållning i staden (Stockholms stad, 2015; 2016a). Genom kvalitativa metoder i form av litteraturstudie och intervjuer, har kvalitativ och kvantitativ data behandlats i denna studie. Detta har lett fram till identifieringen av sex funktions- och aktivitetsgrupper av stor betydelse för sommargågatans attraktionskraft för olika målgrupper. Dessa grupper av funktioner och aktiviteter ligger till grund för den kvalitativa omvärldsanalys som genomfördes för att identifiera lämpliga referensprojekt att införa på sommargågator i Stockholm. En fallstudie genomfördes på Swedenborgsgatan på Södermalm i Stockholm för att genom platsbesök och analys av tidigare kvantitativa studier på gatan, analysera en befintlig sommargågata och sätta teori i verkligt kontext. Utifrån omvärldsanalysen presenteras en vision för hur Swedenborgsgatan som sommargågata kan kompletteras med funktioner och aktiviteter, för att bli en mer inkluderande och attraktiv plats, för olika målgrupper. Detta examensarbete visar på att sommargågator i Stockholm tenderar att kretsa kring konsumtion och uteserveringar, vilket riskerar att enbart locka en homogen grupp människor som har råd, tid och vilja att vistas i en sådan miljö. Vidare identifieras gemensamma vistelsevärden av en sommargågata, vilka bidrar till att människor, oberoende av kön, ålder eller socioekonomisk bakgrund, vill vistas på gatan. Även de sociala aspekter sommargågatan kan bidra med i staden identifieras. Denna studie visar på stor potential för sommargågatan att stärka det sociala livet i staden och motverka exkludering, genom implementering av rätt funktioner och aktiviteter som kompletterar platsen utifrån dess specifika egenskaper. På så sätt kan sommargågatans attraktionskraft öka bland samtliga målgrupper. Vidare visar denna studie på att sommargågator inom Levande Stockholm har stor möjlighet att bli ett gemensamt vardagsrum som tilltalar olika samhällsgrupper, dock kvarstår flertalet utmaningar. / This thesis deals with the temporary summer pedestrian streets in Stockholm as a public living rooms that promotes social interaction between people and enables everyday activity. The purpose of this study is to investigate social values of stay associated with summer pedestrian streets and to identify activities and functions that can strengthen the attractiveness of the summer pedestrian streets so they become common living rooms that attracts different target groups. Today’s summer pedestrian streets in Stockholm tends to focus around outdoor cafes, restaurants and consumption. The aim of this study is therefore to find ways to mitigate their impact on the character of the summer pedestrian streets, by supplementing with new functions and activities that are not solely related to consumption. In this way, the summer pedestrian street can become a more inclusive place, which does not exclude those who do not have finances enough to consume in order to take part in the public space. Historically, the city has been planned based on humans’ actions and interactions, the street environments were designed for pedestrians (Gehl, 2010; Faskunger 2007). However, today it is possible to see that the human dimensions in planning has disappeared, since the competition for the city’s surfaces intensified between pedestrians and cars (Jacobs, 1961; Gehl, 2010). A dense city can provide better conditions for active means of transport, while also promoting the social life of the city, as an increased amount of people in the same place leads to greater opportunities for people to meet other people, which is an important aspect of public space (TRAST, 2015). Furthermore, activities in urban settings are of great importance for spontaneous meetings and social contact, which in turn contributes to increased urban life (Jacobs, 1961; Gehl, 2010). The city’s design affects the activities that take place there, which in turn affect the creation of social contacts between people. People in motion are constantly creating variation, creating a stimulating environment that comprise a very great attraction (Gehl, 2010). Based on this, it is possible to investigate what attracts people to the summer pedestrian street. According to Jan Gehl, the city’s public spaces are required to invite people to stay to attract people, this is achieved if the place fulfill the requirements as a lively, safe, sustainable and healthy place (Gehl, 2010). Furthermore, it is of great importance that people who use the public place does not feel excluded (Montgomery, 2013). In Stockholm, there are large social divisions between groups and different areas, therefore well-functioning public spaces are of great importance for increased social cohesion in the city (Stockholms stad, 2015; 2016a). Through qualitative methods in the form of a literature study and interviews, qualitative and quantitative data has been handled in this study. This has led to the identification of six groups of functions and activities which are of great importance for the summer pedestrian streets’ attraction for different target groups. These groups of functions and activities form the foundation of the qualitative global analysis that was carried out to identify suitable reference projects to introduce on summer pedestrian streets in Stockholm. A case study was carried out at Swedenborgsgatan on Södermalm in Stockholm to analyze an existing summer pedestrian street and place theory in a real context, through site visits and analysis of previous quantitative studies on the street. Based on the global project analysis, a vision is presented for how Swedenborgsgatan as a summer pedestrian street can be supplemented with functions and activities, to become a more inclusive and attractive place, for different target groups. This thesis shows that summer pedestrian streets in Stockholm tends to revolve around consumption and outdoor cafes and restaurants, which risks only attracting a homogeneous group of people who can afford, have time and desire to stay in such an environment. Furthermore, common values of stay at the summer pedestrian street are identified, which contributes to people, regardless of gender, age or socio economic background, wanting to stay at the summer pedestrian street. The social aspects that the summer pedestrian street contributes with are also identified. This study shows great potential for summer pedestrian streets to strengthen the social life of the city and counteract exclusion, by implementing the right functions and activities, that complement a site based on its specific characteristics. In this way, the attraction of the summer pedestrian street can increase among all target groups. Furthermore, this study also shows that the summer pedestrian streets within Levande Stockholm have great opportunities to become common living rooms that appeals to different social groups, however, many challenges still remain.

En stor problematik för att kunna bygga fungerande bostäder och kontor i Stockholms Stad idag är bullers påverkan från stora trafikplatser i staden. För att bostäder och kontor som staden har behov av ska kunna uppnå de krav Boverkets byggregler ställer för buller idag, behöver ytor vid bullerutsatta platser redan vid planeringsskedet för fastigheter i innerstaden beaktas. Ett hinder för att minska bostads och kontorsbristen i Stockholm är de bullerkrav som Boverkets byggregler ställer på ytorna i innerstaden, i samband med trafikökningen som medför en ökad buller. För att kunna lösa problemet från de utmaningar som finns för bostadsbristen i Stockholm kan hotell byggas på ytor i staden som är belägen nära trafik. En önskad effekt av att bygga hotell i sådana ställen är att kunna skärma av överflödig ljud in mot bostadsområden då Boverket inte ställer krav för bullers påverkan för hotell på fasad, även om rekommendationer finns för att uppnå en bra akustisk komfort inomhus. Att hotell byggs på fastigheter nära trafikområden i Stockholms tätort kommer också gynna den sociala utvecklingen i staden då man öppnar möjligheter för flera olika folkgrupper att mötas och träffas i en och samma punkt. Stockholm är idag en stad som utvecklas inom turismen och allt fler besökare kommer till staden vilket ställer stora utmaningar för hotellverksamheten och den utbud Stockholm har för turisterna att kunna bo på. Att nyttja ytor i innerstaden och tätorten i Stockholm som utsätts för buller som tex. fastigheter nära trafikplatser är en förutsättning för hotellbyggnation, då akustisk komfort för tillfälligt boende inte är ett krav från den svenska förvaltningsmyndigheten för boende dvs. Boverket. Detta examensarbete redovisar en studie på gestaltning av ett hotell som ska projekteras på en ljudutsatt plats i Stockholms Stad. Den valda fastigheten är belägen på Årstafältet som ligger söder om Stockholm och utsätts idag för höga bullernivåer pga. Huddingevägen som är en högtrafikerad bilväg. Problematiken med platsen för att kunna bygga bostäder, skolor eller kontor är att den valda fastigheten utsätts för hög buller som inte klarar Boverkets krav för bullernivåer på fasad. Då Boverket inte har ljudkrav på fasad för hotell, skapar detta en möjlighet att kunna bygga ett hotell på Årstafältet. / One major problem today in Stockholm City is to be able to build functional housing and offices becuase of the impact from the noise large interchanges distribute in the City. In order to build housing and offices it is important to achieve the requirements that Boverkets Byggregler, which is the Swedish rules for constructions. The county in Stockholm has to plan and observe the noise exposed properties in the inner City. One obstacle to build more housing and offices which the city needs, is the rules and demands on the areas but also the growth of the traffic in Stockholm city. This problem results for increased noiselevels which also affects the acoustic comfort for housig and offices. To be able to solve the problem for the challenges that is caused by the lack of housing in Stockholm, hotels can be built on these areas that are located close to traffic in the city. In order to solve this problem a hotel that screen the exessive noise towards residental areas can be a solution, because Boverket does not require any guidelines and regulations for noise on hotel constructions. The fact that hotels can be built on properties that is close to the traffic can benefit the social development of the city. A hotel can open opportunities for different people and groups to meet in the same point which can be used to increase the city´s social development. The tourism in Stockholm City is developing a lot today and more visitors visits the city day by day. The increase of visitors creates challenges for the range of hotels in the city. Utilizing areas in the inner city of Stockholm and urban areas that are exposed to noise from traffic is an advantage to build a hotel since Boverket does not require any benchmarks for noise. To make use of these kinds of properties, can also increase the range of hotels for the visitors in the city. This project will present a hotel that is located in Årstafältet in the southern part of Stockholm City. Årstafältet is a place that is exposed to high noise because of the highway on Huddingevägen that passes through the place. The problem with the location is the traffic noise which has a negative effect on housing constructions in the area. The noise problem in the area gives the chosen property good conditions for building a hotel and allows the residents close to the hotel property, to be less affected by the noise level coming from the traffic jam.

Dialogseminariemetoden är en metod för livslångt lärande och utveckling. Det är också grunden för hela den mastersutbildning som den här texten utgör mitt examensarbete för. I det här arbetet börjar jag studera hur jag tolkar och använder dialogseminarie­metoden i mitt arbete inom erfarenhetsutveckling på Combitech AB, hur den spelar en viktig roll i min och andras yrkeskunnande, och hur den eventuellt påverkas av användandet av digitala möten. Genom enkäter, samtal och egna reflektioner skapas under arbetet fler nya frågor än det ges svar. Precis som det ska vara i det ständigt pågående lärande som är livet. Frågor och tvivel driver oss till utveckling. Reflektion och samtal säkerställer att upplevelser omvandlas till erfarenheter, som bildar grunden för framtida utveckling.

This licentiate thesis studies the differences between analogue and digital council meetings in how they are organized and how speaking times are distributed between men and women, and hard and soft issues. The study is based on Swedish municipal council meetings, which share similar features with national parliamentary meetings and seek legitimacy through meetings and debate. Perspectives on meeting sites and components are combined with a time perspective on parliamentary activity, where women's representation and formal meeting procedures are set in focus. By studying video recordings of six council meetings in three municipalities, time is used to measure components of three analogue and three digital meetings. Measures of relative speaking time or speech duration are constructed and applied to meeting structure and how women and men spend their speaking time. Findings indicate that the roles of meeting secretaries and chairmen changed when faced with new digital challenges. The meeting formality decreased in the digital meetings, which is in line with previous research. Women generally accounted for a smaller proportion of speaking time in relation to their numerical representation. They spent more of their speaking time debating soft issues, such as social care, while men spent more of their speaking time debating hard issues, such as economy and infrastructure. The findings are in line with previous research on the policy areas with which women and men most engage. In the digital meetings, differences between men and women where still observed, but less noticeable. This could be interpreted as the digital format having potential benefits for women's representation in certain circumstances. The findings have implications for the understanding on how digital parliamentary meetings strive to create legitimacy. However, more research is needed to be able to generalize beyond the specific context of this study and to understand the mechanisms that can explain differences between men's and women's speaking time. The contribution of the thesis lies primarily in the development of a new method for measuring speaking time which, in relation to previous research, presents greater robustness from a reliability and validity perspective. / Den här uppsatsen studerar skillnader mellan analoga och digitala fullmäktigemöten avseende hur de organiseras och hur talartider fördelas mellan män och kvinnor och hårda och mjuka frågor. Studien tar avstamp i fullmäktige som ett parlamentariskt möte på lokal nivå som söker genomflödeslegitimitet genom att sammanträda och debattera. Teoretiska perspektiv på mötesplatser och möteskomponenter kombineras med ett tidsperspektiv på parlamentarisk aktivitet där kvinnors representation och mötesprocedurer fokuseras. Genom att studera videoinspelningar av sex fullmäktigemöten i tre kommuner mäts hur tiden används i tre analoga och tre digitala möten. Måttet talartid konstrueras för att studera hur mötestiden struktureras och hur kvinnor och män spenderar sin talartid. Resultatet pekar på att mötessekreterares och ordförandes roller förändras när de ställs inför nya utmaningar i digitala möten och att formalitetsnivån sjunker i de digitala mötena, vilket är i linje med tidigare forskning om digitala möten. Kvinnor stod generellt för en mindre andel av talartiden i relation till deras numerära representation. De spenderade mer av sin talartid att debattera mjuka frågor som exempelvis social omsorg, medan männen spenderade mer av sin talartid åt att debattera hårda frågor som exempelvis ekonomi och infrastruktur. Resultatet är i linje med tidigare forskning om vilka politikområden som kvinnor och män engageras i. Skillnaderna bestod i de digitala fullmäktigesammanträdena, men de var inte lika påtagliga. En tolkning är att det digitala formatet kan gynna kvinnors representation under vissa omständigheter. Resultatet har implikationer för förståelsen om hur digitala parlamentariska möten bidrar till legitimitet. Dock behövs mer forskning för att kunna generalisera dessa fall bortom den specifika kontexten samt att förstå vilka mekanismer som kan förklara skillnader mellan män och kvinnors talartid. Uppsatsens bidrag ligger främst i utvecklingen av en innovativ metod för att mäta talartid som i relation till tidigare försök står sig robust utifrån ett reliabilitets- och validitetsperspektiv.

Intrauterin fosterdöd (IUFD) definieras som ett barn som, efter 22 fullgångna graviditetsveckor, efter framfödandet inte visar några livstecken. Det drabbar drygt 400 barn i Sverige årligen. Enligt tidigare forskning har barnmorskan en viktig roll i att förbereda föräldrarna samt underlätta deras första möte med sitt döda barn. Ofta beskrivs barnmorskans arbete som glädjefyllt, men känslor som kan vara svåra att hantera väcks samtidigt som barnmorskan i sin vårdande roll skall arbeta stödjande och stärkande. Begränsat med studier finns på hur barnmorskan upplever denna situation. Syftet med studien är att belysa barnmorskans upplevelser i mötet med intrauterin fosterdöd. Studien utgår från en kvalitativ metod med induktiv ansats där åtta barnmorskor intervjuades. Datamaterialet analyserades med innehållsanalys, vilket ledde till fem kategorier och ett övergripande tema; Berikande möten skapas genom att våga vårda i sorg. De fem kategorierna var; Att vårda med en djupare relation, Att vårda innebär att ge det bästa, Att vårda med struktur är stödjande, Att vårda med egna känslor samt Att känna sig trygg underlättar vårdandet. Att möta IUFD och de föräldrapar som drabbats av detta ses av barnmorskorna i studien som ett värdefullt och berikande möte, vilket leder till fina och djupa relationer. I mötet önskar barnmorskan använda sin fulla potential som barnmorska och människa för att kunna ge föräldraparen en fin upplevelse och ett vackert första möte med sitt döda barn. Det mest centrala i mötet med IUFD är enligt barnmorskorna att vara ett stöd för det blivande föräldraparet genom att få möjligheten att skapa en miljö där föräldraparet kan känna sig trygga, omhändertagna och bekräftade. Att kunna finnas där för paret genom kontinuitet och närvaro i kropp och sinne, är enligt barnmorskorna oerhört betydelsefullt. I resultatet framkommer att det är föräldrarnas sorg som är i centrum och att barnmorskans egna känslor snarare handlar om deras förmåga att känna empati som medmänniska. / Intrauterine Fetal Death (IUFD) - the clinical term for stillbirth - is defined as the premature termination of a fetus after more than 22 full weeks of pregnancy and occurs in Sweden over 400 times per year. Prior research indicates that midwives play an important role in assisting births and preparing new parents. Midwifery is often described as satisfying and joyful work, however certain occurrences also raise difficult and painful feelings. While stillbirths are known to have a traumatic impact on mothers, there is only a limited number of studies to better understand the impact of IUFD on midwives. As such, the purpose of the study is to illuminate the experience of midwives exposed to IUFD. The study pursues a qualitative method, aiming to draw inductive conclusions based on interview with eight midwives. The data were analyzed using content analysis, which lead to five categories and one overarching theme. The broad theme was Enriching encounters are created by daring to care in grief. The five categories were: Providing care with a deeper relationship, Providing care entails giving the best, Providing care with structure is supportive, Providing care with one’s own feelings, Feeling secure aids providing care. The midwives interviewed saw encountering IUFD and parents affected by it as a valuable and enriching experience, which leads to deep and meaningful relationships. Midwives interviewed wish to exercise their full potential and help ensure the best possible experience for parents. The central concern when encountering IUFD is to support the parents by creating an environment where the parents can feel safe, cared for, and validated. To provide consistent, continuous, and present care is highly significant according to the midwives. Among the results, it is apparent that the grief of parents is central and that the midwife’s own feelings are more closely tied to their ability to empathize.

I min vetenskapliga essä beskriver jag självupplevda situationer som behandlar fyra barn i förskolan och pedagogernas agerande. Berättelserna handlar vid första anblick om pedagogers relationsbyggande och relationskompetens och huruvida de lyckas eller misslyckas att bemöta barnets behov och känslor. I ett relationellt perspektiv, behandlas den första forskningsfrågan, hur pedagogen kan möta barnet för att bygga en god och professionell relation. Det relationella perspektivet har ett fokus på mötet mellan pedagog och barn, med begrepp som relationsbyggande, relationskompetens, barnets perspektiv, trygga relationer; utifrån docenten Emilson, professor Frelin, familjeterapeuterna Juul & Jensen, barnforskaren Johansson samt professor Aspelin och amerikanska professorerna McNally & Slutsky. Jag vidgar mitt synfält med den andra forskningsfrågan, hur pedagogen kan förstå och möta den andres annanhet. Genom ett hermeneutiskt perspektiv söker jag förstå och möta annanheten som varje människa besitter och hur detta påverkar mötet mellan pedagogerna samt mellan pedagog och barn. Jag reflekterar över mitt eget och andras agerande. Jag synliggör hur föreställningar om barnet och min konstruktion av pedagoger, kan påverka min förståelse för och mötet med den andre. Polisen Heder behandlar att professionen ansvarar för ett empatiskt möte. Filosofen Gadamer och hans begrepp förståelsehorisont, används genomgående, tillsammans med begreppet annanhet. Fil.dr. Bjervås och docenten Emilson bidrar till en ytterligare förståelse för annanheten, genom olika föreställningar om barnet. Vidare reflekterar jag över min konstruktion av den andre samt även mitt ansvar i kunnandet, med hjälp av docenterna Hjertström Lappalainen & Schwarz. Syftet med essän är att problematisera förskolan som en komplex mötesarena av relationer, erfarenheter, annanheter och föreställningar, vilket jag med mina perspektiv och forskningsfrågor ämnar synliggöra. Begreppet förståelsehorisont och mötet med annanheten, har givit mig en bredare blick för mitt framtida kunnande. Metoden har varit essäskrivandet, min berättelse, reflektion över erfarenheten, den teoretiska förankringen, mentorsamtal och en skrivgrupps reflektioner. Undersökningsmetoden har varit berikande då min praktiska kunskap har problematiserats och kan således utvecklas. / In my scientific essay, I describe self-experienced situations that deal with four children in preschool and the educators' actions. The stories are at first sight about educators' relationship building and relationship skills and whether they succeed or fail to respond to the child's needs and feelings. In a relational perspective, the first research question is addressed, how the educator can meet the child to build a good and professional relationship. The relational perspective focuses on the encounter between educator and child, with concepts such as relationship building, relationship skills, the child's perspective, safe relationships; from the docent Emilson, Professor Frelin, family therapists Juul & Jensen, child researcher Johansson and Professor Aspelin and American Professors McNally & Slutsky. I broaden my sight with the second research question, how the educator can understand and meet the other's otherness. Through a hermeneutic perspective, I seek to understand and meet the otherness each person possesses and how this affects the encounter between the educators as well as between educators and children. I reflect on my own and others' actions. I visualize how assumptions of the child and my construction of educators, can affect my understanding of and the encounter with the other. Policeman Heder deal with the profession as responsible for an empathetic encounter. The philosopher Gadamer and his concept horizon of understanding, is used consistently, with the concept otherness. PhD Bjervås, and the docent Emilson contribute to a further understanding of the otherness, through different assumptions of the child. Furthermore, I reflect on my construction of the other as well as my responsibility in the know-how, with the help of docents Hjertström Lappalainen & Schwarz. The purpose of the essay, is to problematize preschool as a complex arena of encounters, with relationships, experiences, otherness and assumptions, which I aim to make visible with my perspectives and research questions. The concept horizon of understanding and the encounter with the otherness, has given me a broader view of my future know-how. The method has been my essay writing, my story, reflection on the experience, the theoretical framework, mentor conversation and a writing group’s reflections. The research method has been enriching as my practical knowledge has been problematized and can thus be developed.

Det här arbetet syftar till att djupare förstå speciallärares yrkesroll i förhållande till elevers språk-, skriv- och läsutveckling. Vidare syftar arbetet till att kommunicera kvalitativa aspekter viktiga för yrket. I bakgrunden beskrivs relationellt perspektiv samt språkliga dimensioner. De centrala begreppen lärande, kommunikation och delaktighet genomsyrar hur speciallärare förhåller sig till elevers språk-, skriv och läsutveckling samt kvalitativa aspekter viktiga för yrket. Som metod har semistrukturerade intervjuer med enskilda speciallärare kunnat användas som grund för mer reflexiva frågeställningar. Dessa har besvarats vid ett gemensamt tillfälle med alla informanter närvarande. Med hermeneutik och semiotik som teoretiskt ramverk tolkas och förmedlas resultatet i relation till syfte och problemformuleringar. Resultatet visar att speciallärare förhåller sig till elevers språk-, skriv- och läsutveckling i relation till lärandefokus, organisering av stöd, elevers ålder, eleven i fokus, samverkan i fokus, reflexiv anpassning, kommunikativ anpassning, anpassningar för elevers självkänsla och självförtroende, yrkesrollens diskrepans samt yrkesrollens främjande betydelse. I studien framkommer pedagogisk medvetenhet, inflytande, tid och pedagogiska möten som viktiga aspekter för specialläraryrket. I resultatet som helhet synliggörs ett utrymme, vilket i relation till specialläraryrket bör förvaltas omsorgsfullt och skapas kommunikativt i förhållande till vilka krafter som påverkar pedagogiskt verk och/eller pedagogisk värk.

Background: Endometriosis is a chronic disease that approximately one out of ten women suffer from. The disease affects many aspects of the women’s lives. The health care’s lack of knowledge results in a delayed diagnosis, which increases the risk of infertility, a negative psychological impact and an unnecessary suffering. The professionals describe the lack of knowledge as a barrier which complicates the interactions and care they want these women to receive. The women´s partners describe a feeling of being powerless and a concern about women´s wellbeing and the consequences of the disease. Aim: Was to describe women´s experience of living with endometriosis. Method: Literature review of 15 scientific articles. Results: The result of the study describes women’s experiences of living with endometriosis. The authors concluded the women’s experiences in five different themes, pain, fertility, psychological impact, health care encounters and limitations of life. These themes describe the disease’s impact on women’s lives and what limitations they experience due to endometriosis, but also the women’s health care encounters, which for the most part is described as negative and trivializing. Discussion: The discussions are based on the following headings, life with endometriosis, the Swedish National Board of Health's guidelines, education might be the answer and the multidisciplinary work. The authors discussed women’s experience of the disease and how the guidelines from The Swedish National Board of Health´s are supposed to improve care of endometriosis patients. They also discussed how education of both caregivers and patients can improve these women’s situation, and lastly what roll the multidisciplinary team can play. The discussion originated from Katie Eriksson’s nursing theory. / Bakgrund: Endometrios är en kronisk sjukdom som drabbar ca en av tio kvinnor och som påverkar många aspekter av hennes tillvaro. Bristande kunskap hos vårdgivarna gör att dessa kvinnor får vänta på diagnos vilket medför ökad risk för infertilitet, psykisk påverkan och ett onödigt lidande. Vårdgivarna beskriver att deras bristande kunskap försvårar möjligheterna till ett bemötande och en vård som de vill att kvinnorna ska få. Kvinnornas partners beskriver en maktlöshet och en oro kring kvinnornas mående samt sjukdomens konsekvenser. Syfte: Var att beskriva kvinnors upplevelser av att leva med endometrios. Metod: Litteraturöversikt av 15 vetenskapliga artiklar. Resultat: Resultatet av litteraturöversikten beskriver kvinnornas upplevelser av att leva med sjukdomen endometrios. Författarna summerade upplevelserna i fem teman, smärta, fertilitet, psykisk påverkan, bemötande i vården och begränsningar i vardagen. Alla dessa teman beskriver hur kvinnorna påverkas av sjukdomen och hur de upplever att sjukdomen begränsar deras liv på olika sätt, men också deras upplevelser av vården, som till största del består av negativa erfarenheter och trivialisering av sjukdomen.  Diskussion: Diskussionen förs kring följande rubriker, livet med endometrios, Socialstyrelsens riktlinjer, utbildning kan vara lösningen och multidisciplinärt arbete. Författarna har under dessa rubriker diskuterat kvinnornas upplevelser av sjukdomen, hur Socialstyrelsens riktlinjer ska förbättra vården, på vilka sätt författarna tror att utbildning kan förbättra kvinnornas situation samt vilken roll det multiprofessionella teamet har för kvinnorna. Diskussionen har förts med Katie Erikssons omvårdnadsteori som utgångspunkt.

I uppsatsen undersöks fem "allmänna svenska" folkbildningsmöten hållna, huvudsakligen i Folkbildningsförbundets regi, mellan 1904 och 1920. Trots att de är väldokumenterade och gavs betydelse för folkbildningens utveckling av sin samtid, har de inte tidigare varit föremål för en egen studie. På grund av forskningsläget strävar undersökningen efter att tematisera mötena som en helhet, den iscensatta aktören Folkbildningsmötet. Undersökningens huvudsakliga källmaterial har varit de mötesberättelser som gavs ut i anslutning till mötena. Undersökningen visar att Folkbildningsmötet huvudsakligen ägnade sig åt administrativa frågor och agerade för en allsidig, "liberal" antiklassbildning.

The meeting industry is a growing industry around the world, and the technological development in recent decades is one of the contributing factors to the increased travel opportunities and meeting industry's expansion. It can be assumed that the technology could replace some of the personal meetings, but humans have always had a need to meet in physical locations in work related purposes, therefore there is no evidence that personal meetings will disappear. Technological development should be seen as complementary rather than a substitute to the existing professional meetings. Public and private sectors within countries has drawn attention to meeting industry's potential, as favored destinations in terms of economic administration, image creation, expansion and acquisition of further market share in the global market. Meeting industry is complex precisely because there are so many different actors and stakeholders that integrate. For a destination to differentiate them and excel in the increasingly global world needed an elaborate marketing plan and effective cooperation between the various actors at the destination. Usually the largest professional meetings takes place in cities where there is capacity to receive large numbers of visitors. Essential elements for sustainable meeting industry are mutually dependent network relationships with strong organizational skills, and are of primary importance to a functioning whole. Among the various meeting actors, Convention Bureau occupy key role as the representative, the primary aim is to market the destination, display options, and finally bring together stakeholders with meeting participants. Lack of a Convention Bureau inhibit communication between meeting participants and stakeholders, also weakened the meeting related image because of incomplete representation.