<p>Syfte och frågeställningar</p><p>Syftet med studien är att undersöka förekomst, hantering och upplevda orsaker till mentala blockeringar inom kvinnlig truppgymnastik på nationell ungdoms- och juniornivå.</p><p>• Vilken typ av övning är den vanligaste mentala blockeringen inom kvinnlig truppgymnastik?</p><p>• Hur visar sig blockeringarna enligt gymnasterna och tränarna?</p><p>• Vilka orsaker till uppkomsten av mentala blockeringar kan utläsas utifrån gymnasterna och tränarnas berättelser?</p><p>• På vilka sätt har gymnaster och tränare försökt hantera mentala blockeringar?</p><p>Metod</p><p>Studien inleddes med en litteratursökning för att finna tidigare forskning. Därefter utformades en enkät i två versioner (för tränare och gymnaster) och dessa delades ut till gymnaster och tränare på nationell ungdoms- och juniornivå i sex olika föreningar. Gymnasterna valdes efter tränings- och tävlingsnivå och har en medelålder på 14 år.</p><p>Resultat</p><p>Resultatet visade att mentala blockeringar är ett mycket vanligt fenomen inom truppgymnastiken och något som majoriteten av gymnasterna någon gång drabbats av. Blockeringarna visar sig ofta genom att gymnasten vägrar eller helt utesluter övningen ur sin träning och blockeringarna är vanligast i grenen tumbling. Dock visade studien att de flesta gymnaster upplever blockeringar i mer än ett redskap. Volter som roterar baklänges tenderade att vara den typ av övning som flest gymnaster har blockeringar för. Detta ansågs främst bero på att gymnasterna i fråga inte tror att de kommer att lyckas med övningen följt av orsaker som tidigare skador och mental omognad. De allra flesta gymnaster och tränare har på något sätt försökt behandla problemet, främst genom fysiska åtgärder och har i situationer med mentala blockeringar känt sig rädda, frustrerade och misslyckade.</p><p>Slutsats</p><p>Problematiken kring mentala blockeringar är stor och få gymnaster och tränare vet hur de kan hantera dessa. Behovet av fortsatt forskning inom området samt större fokus på mental träning inom förbundets utbildningar är stort.</p> / <p>Aim and Questions</p><p>The aim of this study is to examine the incidence, handling and experienced causes of mental blockings in female teamgym at national youth and junior level.</p><p>• Which type of exercise is the most common mental blocking in female teamgym?</p><p>• How does the blockings show according to the gymnasts and coaches?</p><p>• Which possible causes to origin of mental blockings can be understood on the basis of the stories of the gymnasts and coaches?</p><p>• In which ways have gymnasts and coaches tried to handle mental blockings?</p><p>Method</p><p>The study started out with a literature search for previous research. Thereafter a questionnaire was formed in two versions (for gymnasts and coaches) and these were sent to gymnasts and coaches at national youth and junior level in six different clubs. The gymnasts were chosen by their level of training and competition.</p><p>Results</p><p>The study showed that mental blockings is a very common phenomenon in teamgym and is something that the majority of the gymnasts at some point have been affected by. The blockings are often revealed by the gymnasts refusing or totally excluding the exercise from training and the blockings are most frequently occurring in the apparatus called tumbling. Yet, the study shows that most gymnasts experience mental blockings in more then one apparatus. Vaults that rotate backwards tend to bee the type of exercise that most gymnasts have blockings for. This was believed to mainly depend on the gymnasts thinking they will fail to succeed with the exercise followed by causes like previous injuries and mental immatureness. Most gymnasts and coaches have in some way tried to solve the problem, mainly by physical measures and have in situations of mental blockings felt afraid, frustrated and like failure.</p><p>Conclusions</p><p>Mental blockings is a big problem and few gymnasts and coaches know how to handle them. The need of more research in the area and focus on mental training in the gymnastics association is big.</p>

Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att undersöka förekomst, hantering och upplevda orsaker till mentala blockeringar inom kvinnlig truppgymnastik på nationell ungdoms- och juniornivå. • Vilken typ av övning är den vanligaste mentala blockeringen inom kvinnlig truppgymnastik? • Hur visar sig blockeringarna enligt gymnasterna och tränarna? • Vilka orsaker till uppkomsten av mentala blockeringar kan utläsas utifrån gymnasterna och tränarnas berättelser? • På vilka sätt har gymnaster och tränare försökt hantera mentala blockeringar? Metod Studien inleddes med en litteratursökning för att finna tidigare forskning. Därefter utformades en enkät i två versioner (för tränare och gymnaster) och dessa delades ut till gymnaster och tränare på nationell ungdoms- och juniornivå i sex olika föreningar. Gymnasterna valdes efter tränings- och tävlingsnivå och har en medelålder på 14 år. Resultat Resultatet visade att mentala blockeringar är ett mycket vanligt fenomen inom truppgymnastiken och något som majoriteten av gymnasterna någon gång drabbats av. Blockeringarna visar sig ofta genom att gymnasten vägrar eller helt utesluter övningen ur sin träning och blockeringarna är vanligast i grenen tumbling. Dock visade studien att de flesta gymnaster upplever blockeringar i mer än ett redskap. Volter som roterar baklänges tenderade att vara den typ av övning som flest gymnaster har blockeringar för. Detta ansågs främst bero på att gymnasterna i fråga inte tror att de kommer att lyckas med övningen följt av orsaker som tidigare skador och mental omognad. De allra flesta gymnaster och tränare har på något sätt försökt behandla problemet, främst genom fysiska åtgärder och har i situationer med mentala blockeringar känt sig rädda, frustrerade och misslyckade. Slutsats Problematiken kring mentala blockeringar är stor och få gymnaster och tränare vet hur de kan hantera dessa. Behovet av fortsatt forskning inom området samt större fokus på mental träning inom förbundets utbildningar är stort. / Aim and Questions The aim of this study is to examine the incidence, handling and experienced causes of mental blockings in female teamgym at national youth and junior level. • Which type of exercise is the most common mental blocking in female teamgym? • How does the blockings show according to the gymnasts and coaches? • Which possible causes to origin of mental blockings can be understood on the basis of the stories of the gymnasts and coaches? • In which ways have gymnasts and coaches tried to handle mental blockings? Method The study started out with a literature search for previous research. Thereafter a questionnaire was formed in two versions (for gymnasts and coaches) and these were sent to gymnasts and coaches at national youth and junior level in six different clubs. The gymnasts were chosen by their level of training and competition. Results The study showed that mental blockings is a very common phenomenon in teamgym and is something that the majority of the gymnasts at some point have been affected by. The blockings are often revealed by the gymnasts refusing or totally excluding the exercise from training and the blockings are most frequently occurring in the apparatus called tumbling. Yet, the study shows that most gymnasts experience mental blockings in more then one apparatus. Vaults that rotate backwards tend to bee the type of exercise that most gymnasts have blockings for. This was believed to mainly depend on the gymnasts thinking they will fail to succeed with the exercise followed by causes like previous injuries and mental immatureness. Most gymnasts and coaches have in some way tried to solve the problem, mainly by physical measures and have in situations of mental blockings felt afraid, frustrated and like failure. Conclusions Mental blockings is a big problem and few gymnasts and coaches know how to handle them. The need of more research in the area and focus on mental training in the gymnastics association is big.

"Ta trappan till uppsatsen" är en hermeneutiskt inriktad empirisk studie baserad på en kvalitativ undersökning. I intervjuerna, som är gjorde i två fokusgrupper med hjälp av semi-strukturerade frågor, deltog åtta studenter som går magisterprogrammet i utomhuspedagogik 2007-2009 på Linköpings Universitet (LiU). Syftet med denna uppsats är att genom en empirisk studie undersöka hur studenter som läser utomhuspedagogik vid LiU upplever sin process att påbörja, genomföra och slutföra skrivandet av sin magisteruppsats. Jag fokuserar i studien på betydelsen av stöd och vilka eventuella hinder som studenterna upplever personligen, i sin nära omgivning och i relationen med universitetet. Resultatet visar att majoriteten av dessa vuxna studenter, som i snitt arbetar ca 90 % parallellt med deltidsstudierna på 50%, ansåg att de viktigaste motivationsfaktorerna inför påbörjandet av uppsatsen var den egna känslan av inre tillfredsställelse samt att få ökad respekt för sitt arbete från kollegor och chefer. Under genomförandet ansåg majoriteten att olika "mentala verktyg" varit till stöd, samt när det fanns en tydlig progression i trappstegsform gällande speciellt litteraturen och reflektionen. Positivt var även att starta med uppsatsen tidigt under kursen. Det fanns en oro för att inte få kontinuerlig handledning och tydlig och konkret information om uppsatsskrivandet från LiU, vilket upplevdes som hinder i skrivprocessen. Vid slutet av skrivprocessen hade betydelsen av yttre bekräftelse minskat och den egna inre motivationen var viktigast. Den sociala grupprocessen ansågs ha haft betydelse för kursens genomförande och deltagarna önskade mer webbaserad kontakt mellan träffarna. / "To take the stair to the Essay" is a hermeneutically bent empirical study based on a qualitative research. In the interviews, which are done with two focus groups with help of semi-structured questions, eight students participated who studied the Master program in Outdoor Education 2007-2009 at Linköpings University (LiU). The purpose with this essay is to examine with an empirical study how students who are studying Outdoor Education at LiU experiences their process to begin, carry out and complete their writing of the Master Essay. In the study I focus on the significance of support and what possible obstacles the students experienced personally, in their surroundings and in relation with the University. The result shows that the majority of these adult students, which on average work approximately 90% parallel to the part time studies on 50%, thought that the most important factors of motivations before the beginning of the Essay was the own feeling of inward satisfaction along with gaining increased respect from colleagues and employers for their work. During the realization the majority thought that different "mental tools" had been supportive, together with when there had been a plain progress in the step-form applicable especially with the literature and the reflection. It was also positive to begin early with the Essay during the course. There was a concern for not getting continuously guidance and plain and concrete information about the Essay writing from LiU, which felt like an obstacle in the writing process. At the end of the writing process the importance of outward confirmation had decreased and the own inward motivation was the most important. The social group process regarded to have had significance on the realization of the course and the participants wished a more web based contact between the meetings.

”Ta trappan till uppsatsen” är en hermeneutiskt inriktad empirisk studie baserad på en kvalitativ undersökning. I intervjuerna, som är gjorde i två fokusgrupper med hjälp av semi-strukturerade frågor, deltog åtta studenter som går magisterprogrammet i utomhuspedagogik 2007-2009 på Linköpings Universitet (LiU). Syftet med denna uppsats är att genom en empirisk studie undersöka hur studenter som läser utomhuspedagogik vid Linköpings Universitet upplever sin process att påbörja, genomföra och slutföra skrivandet av sin magisteruppsats. Jag fokuserar i studien på betydelsen av stöd och vilka eventuella hinder som studenterna upplever personligen, i sin nära omgivning och i relationen med universitetet. Resultatet visar att majoriteten av dessa vuxna studenter, som i snitt arbetar ca 90 % parallellt med deltidsstudierna på 50%, ansåg att de viktigaste motivationsfaktorerna inför påbörjandet av uppsatsen var den egna känslan av inre tillfredsställelse samt att få ökad respekt för sitt arbete från kollegor och chefer. Under genomförandet ansåg majoriteten att olika ”mentala verktyg” varit till stöd, samt när det fanns en tydlig progression i trappstegsform gällande speciellt litteraturen och reflektionen. Positivt var även att starta med uppsatsen tidigt under kursen. Det fanns en oro för att inte få kontinuerlig handledning och tydlig och konkret information om uppsatsskrivandet från LiU, vilket upplevdes som hinder i skrivprocessen. Vid slutet av skrivprocessen hade betydelsen av yttre bekräftelse minskat och den egna inre motivationen var viktigast. Den sociala grupprocessen ansågs ha haft betydelse för kursens genomförande och deltagarna önskade mer webbaserad kontakt mellan träffarna. / Abstract “To take the stair to the Essay” is a hermeneutically bent empirical study based on a qualitative research. In the interviews, which are done with two focus groups with help of semi- structured questions, eight students participated who studied the Master program in Outdoor Education 2007-2009 at Linköpings University (LiU). The purpose with this essay is to examine with an empirical study how students who are studying Outdoor Education at Linköpings University experiences their process to begin, carry out and complete their writing of the Master Essay. In the study I focus on the significance of support and what possible obstacles the students experienced personally, in their surroundings and in relation with the University. The result shows that the majority of these adult students, which on average work approximately 90% parallel to the part time studies on 50%, thought that the most important factors of motivations before the beginning of the Essay was the own feeling of inward satisfaction along with gaining increased respect from colleagues and employers for their work. During the realization the majority thought that different “mental tools” had been supportive, together with when there had been a plain progress in the step-form applicable especially with the literature and the reflection. It was also positive to begin early with the Essay during the course. There was a concern for not getting continuously guidance and plain and concrete information about the Essay writing from LiU, which felt like an obstacle in the writing process. At the end of the writing process the importance of outward confirmation had decreased and the own inward motivation was the most important. The social group process regarded to have had significance on the realization of the course and the participants wished a more web based contact between the meetings.

Syftet med denna studie är att undersöka hur trygghet kan utvecklas med hjälp av artistisk mental träning. Syftet bärs upp av följande forskningsfråga: Hur erfar jag att mental träning kan hjälpa mig i processen att bli tryggare i mitt musicerande? Studien utgår från ett fenomenologiskt livsvärldsperspektiv där loggbok brukas som dokumentationsmetod, kompletterat med en videoinspelning. Resultatet presenteras utifrån följande teman: Fysisk och mental avslappning, självbild, trygghet genom visualisering samt trygghet vid framträdanden. Fysisk och mental avslappning beskriver hur jag erfarade avslappning, på och utanför scenen. Under kapitlet Självbild fördjupas mitt inre arbete och saker som acceptans och affirmerande av ord visar sig betydelsefulla. Trygghet genom visualisering lyfter fram hur synen på mig själv förändras samt hur min sångteknik främjas med hjälp av visualisering. Trygghet vid framträdanden lyfter fram hur jag upplever trygghet på scenen, vilket förändrar mitt förhållningssätt till nervositet. Slutligen förs en diskussion utifrån resultatet anknytet till tidigare forskning samt övrig litteratur som presenteras i bakgrundskapitlet. Diskussionen lyfter teman som avslappning, ordens kraft, självbilden- och acceptansens betydelse, avslutat med egna reflektioner, arbetets betydelse och vidare forskningsmöjligheter. / The purpose of this study is to examine how a sense of safety can be developed using artistic mental training. The purpose is supported by the following research question: How do I experiecne that training can help me in the process of becoming more secure when I make music? The study is based on a phenomenological lifeworld perspective, where logbook writing is used as a method of documentation, supplemented with a video recording. The result is presented from the following themes: physical and mental relaxation, self-image, security through visualization and security within performing. Physical and mental relaxation describes how I percieved relaxation, on and off the stage. Under the self-image chapter, my inner work deepens and things such as acceptance and the using of words proves to be important. Security through visualization highlights the change in how I see myself and how my song technique is improved through visualization. Security within performing shows how I percieve security on the stage, which changes my approach to nervousness. Finally, a discussion follows from the result as well as other literature presented in the background chapter. The discussion raises themes such as relaxation, the power of words and the importance of self-esteem and acceptance, concluded with my own reflections, the importance of this study and further research opportunities.

Tre musikinstrument – En röst. En studie om omställningsprocessen mellan ett träblåsinstrument till ett annat. Detta område omfattar tvärflöjt- oboe- och altsaxofonspel. Arbetet bygger på observationer av en sex veckor lång instuderingsprocess, sett i relation till ett urval av tidigare forskning och högskoleuppsatser inom området. Studien har i syfte att utforska omställningsprocessen när jag byter från det ena blåsinstrumentet till det andra. Detta för att ge en djupare inblick i en multiinstrumentalists vardag och belysa de fenomen som ligger till grund för spelet för respektive instrument och som sedan tas med i omställningsprocessen. Denna kvalitativa studie utgår från ett livsvärldsperspektiv och metod är loggboksskrivande samt videodokumentation. Resultatet bärs upp av två teman: Inre röst och instrumentbyte-muskelbyte som står för mentala respektive fysiska handlingar. Efter resultatet följer en diskussion som sätts i förhållande till litteratur och tidigare forskning inom området. Arbetet avslutas med tankar om dess betydelse samt möjligheter till framtida forskning. / Three musical instruments – One voice. A study of the conversion process between a woodwind instrument to another. This area includes the flute, oboe and the alto saxophone. This study is based on observations of a six-week rehearsal process in relation to a sample of previous research and academic papers in the field. The study is aimed to explore the conversion process when I switch from one wind instrument to the other. This is to provide a deeper insight into a multiinstrumentalists everyday life and highlight all the phenomena that form the basis of the play for each instrument and then be included in the conversion process. This qualitative study is based on a life-world perspective and method logbook writing and video documentation. The result is supported by two themes: Inner voice and change of instrument-muscle change representing mental and physical actions. After the result is a discussion that is related to the literature and previous research in the area. The work concludes with thoughts about its importance as well as opportunities for future research.

Syfte Syftet med uppsatsen är att undersöka hur de lärosäten i Sverige som erbjuder ämneslärarprogrammet för gymnasiet med ingång idrott och hälsa, tolkar och tillämpar det centrala innehållet spänningsreglering och mental träning från kursen idrott och hälsa 1. Genom intervjuer med utvalda representanter från lärosätena samt en genomförd dokumentanalys av relevanta dokument ämnar vi att finna svaren på följande frågeställningar: 1. Vad finns i lärosätenas utbildning kopplat till det centrala innehållet spänningsreglering och mental träning? 2. Vilka kunskaper ska studenterna få med sig inom det centrala innehållet spänningsreglering och mental träning efter genomförd lärarutbildning? 3. Hur ser diskursen ut om prestation och hälsa i relation till begreppen spänningsreglering och mental träning? 4. Anser lärosätena att spänningsreglering och mental träning är relevanta begrepp inom utbildningen?  Metod I den första delen av uppsatsen användes en dokumentanalys utifrån Bergs (2003) modell för att undersöka utvalda kursplaner. En intervju genomfördes med vardera representant från lärosätena och kodades därefter med stöd av Watts Boolsens (2007) innehållsanalys. Tolkningarna gjordes med hjälp av Lindes läroplansanalys (2012), vilket var studiens teoretiska ramverk. Urvalet i intervjuerna var studierektor eller närliggande yrkestitel, från de sju lärosäten som erbjuder ämneslärarutbildning för gymnasiet med ingång idrott och hälsa samt utvalda kursplaner och styrdokument från lärosätena och Skolverket. Resultat Lärosätena anser att det är svårt att tolka begreppen. Spänningsreglering är det begrepp som används mest frekvent medan begreppet mental träning ofta väljs bort till förmån för andra begrepp. Hälsa utifrån ett salutogent synsätt är en gemensam utgångspunkt vid alla lärosäten, varje representant använde något av verktygen yoga, tai-chi eller aktiviteter ute i naturmiljö i deras utbildning vilket går i linje med Skolverkets bedömningsstöd. Användandet och inställning till idrottspsykologiska metoder ser olika ut bland lärosätena, framförallt prestationsinriktad idrottspsykologi kopplat till mental träning är en vattendelare. Slutligen anser lärosätena enhetligt att ett förtydligande av begreppen krävs, på grund av faktorer kopplat till samhällets förändring samt en otydlighet i att begreppen är utskrivna i centralt innehåll men inte återfinns som ett kunskapskrav vilket Skolverket har ansvar över. Slutsatser Mental träning är ett begrepp som lärosätena inte har tagit till sig i stor utsträckning vid utbildningarna, vilket syns i kursplanernas innehåll samt i representanternas svar. En kommunikation finns mellan lärosätena kring flera undervisningsområden men inte om det centrala innehållet spänningsreglering och mental träning, samtidigt som att representanterna uttrycker en osäkerhet i tolkningen av begreppen, vilket vi har identifierat som ett problem. Det finns en diskurs om prestation och hälsa i relation till spänningsreglering och mental träning, representanternas har olika åsikter gällande användning av begreppen. En majoritet anser att de kan arbeta med prestationsinriktning om innehållet kontextualiseras till skolans miljö, men trots det syns det inte i nuläget i stor utsträckning i kursplanerna på utbildningarna. / Aim The aim of the thesis is to investigate how the universities in Sweden that offer the PE-teacher program for upper secondary school, interpret and apply the central content of tension adjustment and mental training for the course physical education and health 1. Through interviews with selected representatives from the universities and a document analysis of relevant documents, we aim to find the answers to the following questions: 1. What is in the universities education linked to the central content of tension adjustment1 and mental training? 2. What knowledge should the students acquire linked to the central content tension adjustment and mental training after completed education?3. What does the discourse look like about performance and health in relation to the concepts of tension adjustment and mental training? 4. Does the universities think tension adjustment and mental training are considered as relevant concepts through the education? Method In the first part of the essay, a document analysis based on Berg's (2003) model was used to examine selected curriculums and course plans. For the main part of the essay, an interview guide was created based on a qualitative open-ended form of interviews (Hassmèn &amp; Hassmèn, 2008). An interview were conducted with each representative from the universities and were then coded with the support of Watts Boolsen's (2007) content analysis. The interpretations were made with the help of Linde's curriculum analysis (2012). The sample for the interviews was the director of studies or related professional titles at the seven universities that offer PE-teacher education for upper secondary school, as well as selected syllabus and governing documents from the universities and the The Swedish National Agency for Education. Results The universities consider it difficult to interpret the concepts. Tension adjustment is the term most frequently used while the term mental training is questioned and is often excluded in favor of other concepts. The work with health from a salutogenic approach is common at all universities, each representative use the tools yoga, tai-chi or activities in the environment in their education, which is in line with The Swedish National Agency for Education. The use and attitude to sport psychology methods looks different among the universities, and then above all performance-oriented sports psychology methods linked to mental training is a watershed. Finally, the universities unanimously believe that a clarification of the conceptis required, due to factors like changes in the society and the current unclear content in Skolverkets central content but which is not included as a knowledge requirement.  Conclusions Mental training is not a concept that the universities have adopted much in their educations, based on the the representatives' answers and in the curriculum. There is a communication between the universities how they work within other teaching areas, but not about this and at the same time the representatives express an uncertainty in the interpretation of the concepts, which we have identified as a problem. There is a discourse in performance and health in relation to tension adjustment and mental training, the representatives have different opinions regarding the use of terms. The majority of the representatives believe that it is possible to work with performance focus if the content is contextualized to the school. But right now it ́s not a big part because it ́s not included in the curriculum of the universities.

Introduktion: Mental målbildsträning har genom tidigare forskning visat sig vara en effektiv metod för ökad prestation inom idrott. Samtidigt är mentala förmågor viktiga i hälsofrämjande arbete på individ, grupp och samhällsnivå. Studier inom ämnet visar bland annat på ökad grit och self-efficacy samt att upplevelser av mental träning har en koppling till hälsofrämjande mål hos allmänheten.Syfte: Syftet med studien var att utifrån ett hälsofrämjande perspektiv undersöka deltagarnas upplevelser av sju dagars målbildsträning.Metod: Interventionsstudien var av kvalitativ metod med öppna brev via online-formulär. 20 deltagare, män och kvinnor mellan 23-62 år lyssnade på vägledd målbildsträning sju minuter om dagen i sju dagar. Sammanställning av resultat gjordes i en latent analys.Resultat: Resultatet presenteras utifrån ett huvudtema “Målbildsträning har gett ett större fokus och känsla av drivkraft mot målbilden” samt tre underteman “Uppskattning och ett lugn”, “En vilja att fortsätta mot målet” och “Högre tro på egna förmågan”. Målbildsträning ökar den mentala inställningen att tro på den egna förmågan, uppnå en trygghet i sin drivkraft samt en avkopplande attityd till att vara i nuet för att få insikt i agerandet som krävs för att uppnå sin hälsofrämjande målbild.Slutsats: Interventionsmetoden visade sig upplevas som en ny och motiverande form av mental träning. Deltagarna beskriver en ihärdighet och kämparanda, en högre tro till sin egen förmåga samt en kontroll över sin hälsa. Detta visar att målbildsträning med fördel kan användas i hälsofrämjande arbete även efter bara en veckas träning. / Introduction: Mental goal imagery training has through previous research proved to be an effective method for increased performance in sports. At the same time, mental abilities are important in health-promoting work at individual, group and community level. Studies in the subject show among other things increased grit and self-efficacy and that experiences of mental training are linked to public health goals that promote health.Purpose: The aim of the study was to, from a health promotive perspective, examine the participants experience of seven-day mental goal imagery training.Method: The intervention study was of a qualitative method with open letters through online forms. 20 participants, men and women aged 23-62 listened to guided mental goal imagery training seven minutes a day for seven days. Summary of results was done in a latent analysis.Result: The result is presented by a main theme "Mental goal imagery training has given a greater focus and sense of driving force towards the mental goal image" as well as three sub-themes "Estimation and a calm", "A will to pursue the goal" and "Higher belief in one's own ability". Mental goal imagery training increases the mental attitude of believing in its own ability, achieving a sense of safety in its will to achieve, and a relaxing attitude to being in the moment to gain insight into the action required to achieve its health promotion goal. Conclusion: The intervention was perceived as a method proved to be a new and motivating form of mental training. The participants describe a sustainability and driving force, a higher belief in their own ability and control over their health. This shows that mental goal imagery training can with advantage be used in the work of health promotion, even after only one week of training.

Syftet med studien är att med utgångspunkt i kroppens fenomenologi utforska vilka reaktioner som uppstår i kroppen när jag är nervös vid olika typer av framträdanden. Förutom det ska också undersökas mentalträningens betydelse för minskning av stress och nervositet och dess påverkan på min gestaltningsförmåga vid dessa spelningstillfällen. I bakgrundskapitlet presenteras bland annat begrepp som nervositet, stress, musikalisk prestationsångest, med fler. Förutom det i bakgrundkapitel redovisas relevant forskning inom området och studiens teoretiska perspektiv-kroppens fenomenologi. I metodkapitlet presenteras den huvudsakliga metoden för dokumentation av studien- loggboksskrivande samt komplementär metod-videoinspelning. Resultatet redovisas under rubriker: Nervositet och oro i olika uppspelstillfällen samtMentala träningens påverkan på nervositet och stressnivå samt gestaltningsförmåga. Under dessa teman redovisas hur negativa upplevelser av nervositet och oro vid olika uppspelstillfällen så småningom med hjälp av mental träning förändras till positiva. I diskussionen redovisas teman:Jämförelse mellan nervositet och oro innan, under och efter mentalträningsprojektet och Vikten av kontinuerlig övning samt ljudspårens effektivitet. I denna del beskrivs även mina reflektioner kring följande arbetets betydelse för mig själv och idéer om fortsatt forskning på området. / The purpose of present study is to investigate from a phenomenology of body perspective what reactions occur in my body when I am nervous at different performance situations. Apart from that this study will investigate importance of mental training for decrease of stress and nervousness and its influence on my performance ability in this performance situations. In background chapter are definitions of nervousness, stress, musical performance anxiety and more presented. Apart from that in background chapter are earlier studies on this field and following studies theoretical perspective – phenomenology of body presented. In method chapter the methods of documentation - journal notes and video are presented. Result chapter is showed in themes: Nervousness and anxiety in different performance situations and Influence of mental training on nervousness and stress level and performance ability. In these chapters is shown how my negative feelings and experiences of nervousness and anxiety with mental trainings help transformed into positive. In discussion chapter following themes are showed: Comparison between nervousness and anxiety before, under and after mental trainingandImportance of continuous training and effectiveness of recordings. In this chapter, even my thoughts about following studies importance for myself and ideas about further research on the field are presented.

Made available in DSpace on 2016-06-02T19:44:02Z (GMT). No. of bitstreams: 1 TeseMGMT.pdf: 865770 bytes, checksum: 64a8e6f13853515e8e6f52c8db887e35 (MD5) Previous issue date: 2007-09-20 / People with mental retardation usually present motor development delays. Nevertheless, these delays seem to be more often related to cognitive factors such as attention and comprehension than to motor or mental deficits. Strategies have been developed to teach motor skills to this population. One of the existing strategies is mental training, which is based on imagining the movement to be executed without the presence of the physical movement. The general objective of this doctoral dissertation was to apply a procedure based on physical and mental training to the teaching of rolling forward, a basic skill for artistic gymnastics practitioners, and to verify its effects in mentally retarded students. In experiment 1 there were two subjects (P1 and P2) aged 15 and 20 respectively, enrolled in a school for the mentally retarded. A single-subject experimental design with alternating treatments was applied. The rolling forward skill was divided in four phases. The results showed that P1 learned all the phases of forward rolling, whereas P2 learned partially phases I and II of the skill taught. We believe that the difficulty found by this participant was due to his motor difficulties, once he also presented an associated physical handicap. The purpose of experiment 2 was to apply the mental training procedure and verifying their effects in the forward rolling learning process in three students aged 12, 12 and 16, respectively, all of them with mental retardation. The experimental design applied was of the single subject in a multiple baseline design. The participants of this study learned all phases of forward rolling, and even though they presented different performance levels, all of them benefited from the strategy used. We realized that the mental training elicited other behaviors from the participants like: following rules, self-conversation, attention, concentration and relaxation. To understand the aspects that affect the use of mental training and to establish experimental designs to investigate this strategy were some of the contributions of this work. / Pessoas com deficiência mental apresentam atrasos no desenvolvimento motor. No entanto, esses atrasos parecem estar mais relacionados a fatores cognitivos de atenção e compreensão de instruções do que a déficits motores ou mentais. Estratégias têm sido utilizadas com o objetivo de auxiliar o ensino de habilidades motoras para essa população. Uma das estratégias existentes é o treino mental, ou seja, imaginar o movimento a ser executado sem a presença do movimento físico. Partindo da abordagem comportamental, utilizando diferentes delineamentos experimentais, o objetivo geral deste trabalho foi de aplicar os procedimentos de treino físico e treino mental e verificar seus efeitos na aprendizagem em alunos com deficiência mental. O experimento 1 teve como objetivo aplicar os procedimentos de treino físico e mental e verificar os seus efeitos na aprendizagem do rolamento para frente, elemento da Ginástica Artística, em alunos com deficiência mental. Participaram desse estudo dois jovens (P1 e P2), com idade de 15 e 20 anos respectivamente, estudantes de uma escola especializada. O delineamento experimental utilizado foi o de sujeito único, com tratamentos alternados. Para fins de análise, a habilidade de rolamento para a frente foi dividida em quatro fases. Os resultados encontrados mostraram que P1 aprendeu todas as fases e P2 aprendeu parcialmente as fases I e II da habilidade ensinada. Acreditamos que a dificuldade encontrada por esse participante foi decorrente de sua dificuldade motora, pois ele possuía também uma deficiência física associada. O experimento 2 teve como objetivo aplicar o procedimento de treino mental e verificar os seus efeitos na aprendizagem do rolamento para a frente, em três alunos, com idades de 12, 12 e 16 anos respectivamente, com deficiência mental. O delineamento experimental utilizado foi o de sujeito único de linha de base múltipla. Os participantes desse estudo aprenderam todas as fases do rolamento para frente e, apesar de apresentarem níveis de desempenho diferentes, os três se beneficiaram da estratégia utilizada. Percebemos que o treino mental evocou também outros comportamentos dos participantes como: seguir regras, autoconversação, atenção, concentração e relaxamento. Desenvolver um programa de ensino de habilidades motoras a jovens com deficiência mental e investigar, através de delineamentos experimentais específicos, o papel do treino mental no desenvolvimento dessas habilidades foram algumas das contribuições desse trabalho.