Studiens syfte är att undersöka och beskriva diskursen om barn som utmanar i förskolan enligt förskollärare och specialpedagoger. I denna studie har vi undersökt hur de beskriver sina uppfattningar om barn som utmanar i verksamheten och vad som kommer till uttryck när det talas om barnen. Vi har även undersökt förskollärarnas och specialpedagogernas beskrivningar om samarbetet. Studien utgår från en kvalitativ forskningsmetod där semistrukturerade intervjuer genomförts tillsammans med fyra förskollärare och fyra specialpedagoger. En diskursinspirerad analysmetod tillämpades som verktyg för att analysera vilken diskurs som dominerade i respondenternas utsagor om det utmanande barnet. Studiens teoretiska utgångspunkt baseras på diskursteorin och de kategoriska och relationella perspektiven har använts för att tolka respondenternas uppfattningar samt vilket perspektiv som framställs. I resultatet uppmärksammades det att diskursen om utmanande barn nu och då står i kontrast till varandra, eftersom den tidigare forskningen åskådliggjort ett kategoriskt perspektiv och resultatet i studien ett relationellt perspektiv. Av resultatet i studien drog vi slutsatsen att diskursen berörde att problemet inte läggs på barnet utan på kontexten eftersom förskollärarna och specialpedagogerna förespråkar anpassningar i miljön snarare än hos barnen. I och med detta visade det sig att en förändring skett i hur man talar om och ser på barn som utmanar. Till skillnad från förr, då det kategoriska perspektivet var mer framträdande, är nu det relationella perspektivet mer dominerande hos respondenterna i studiens resultat. / <p>Betyg i Ladok 210606.</p>

No description available.

Syftet med denna kvalitativa studie är att få kunskap om hur pedagoger arbetar för att främja och utveckla svenska språket hos barn som har svenska som andraspråk. För att uppnå studiens syfte genomfördes halvstrukturerade intervjuer med fyra förskollärare från två olika flerspråkiga och mångkulturella förskolor. Det sociokulturella perspektivet har använts för att diskutera studiens resultat. Resultatet av studien visade att förskollärarna använder sig av liknande arbetsmetoder för att främja och stödja flerspråkiga barns språkutvecklingar. Dessa arbetsmetoder är kroppsspråk, bildstod, TAKK (teckenstöd), aktiviteter vid samling (såsom Polyglutt, bilder, böcker, rim och ramsor och konkret material) samt lek och högläsning. Studiens resultat visar att förskollärarnas förhållningsätt i förskolans verksamhet ses som en central del i språkutvecklingen hos barn som har svenska som andraspråk. Pedagogerna inkluderar föräldrarna i verksamheten genom att uppmuntra dem att vara delaktiga i sina barns språkutveckling. Studiens resultat visar även att trygghet är en förutsättning för att utveckla språket hos barn. Därför att det är viktigt att barn får känna trygghet i sin omgivning genom att pedagogen skapar möjligheter och situationer i vardagen där barnet kan utöva både sitt modersmål och det svenska språket. Detta kan ske genom att skapa små grupper och genom att visa barn intresse för deras modersmål.

Följande studie utgår från kvalitativa intervjuer med sammanlagt sex pedagoger, som analyseras och diskuteras utifrån två rådande diskurser i förskolan. Diskurserna som presenteras i studien behandlar den deltagande såväl den frånvarande pedagogen i barns lek. Studien behandlar ett historiskt perspektiv för att undersöka om och hur synen på barnet i dess lek har förändrats i samråd med läroplanens intåg i förskolan. Det empiriska materialet sätts i relation till forskning utifrån diskurserna, och konsekvensen av de båda presenteras och problematiseras. Vår tanke är inte att framhäva den ena eller den andra diskursen, utan belysa två perspektiv där vi menar att det är av vikt att inte bara fundera kring vilket syfte pedagogen har, utan för vem detta syfte tilldelas. Resultatet tyder på att pedagogerna uttalar sig olika kring barnens lekkompetens i de två diskurserna. Vidare vill vi poängtera att genom studerande utav intervjuer utifrån ett diskursanalytiskt perspektiv, lägger forskaren vikt vid vad och hur respondenten framhäver sina argument. Studien behandlar därför inte pedagogers förhållningssätt utan deras uttalande om detta. Vi hoppas att med denna uppsats kunna inspirera till samtal och diskussion kring de rådande diskurserna och dess konsekvenser.

Denna kvalitativa studie har i syfte att tolka och förstå pedagogers beskrivningar av barns delaktighet i den pedagogiska dokumentationen. Därigenom bidra med en djupare förståelse om hur pedagoger utvecklar förutsättningar för att barns delaktighet ska ha en framträdande roll i pedagogisk dokumentation. Av den anledningen är detta examensarbete aktuellt för alla pedagoger som arbetar inom förskolans utbildningsverksamhet. Studien genomfördes i södra Sverige och för att studien skulle uppnå sitt syfte samt besvara forskningsfrågorna genomfördes två fokusgruppsdiskussioner som bestod av tre förskollärare i respektive grupp. I fokusgrupperna fick förskollärarna möjlighet att diskutera kring sina kunskaper och erfarenheter utifrån barns delaktighet i pedagogisk dokumentation. Studien hämtar inspiration från hermeneutikens tolkningslära för att bilda förståelser kring pedagogernas budskap utifrån teorier om delaktighet och inflytande. Resultat visar att pedagogens kunskaper kring barns delaktighet i den pedagogiska dokumentationen är avgörande för pedagogers förhållningssätt och medvetande kring att göra barnen delaktiga i processen. En slutsats blir därmed att som verksam pedagog inom förskolan är det viktigt att reflektera över vilka tillvägagångssätt som bidrar till att närmar sig barns perspektiv. Dessa tillvägagångssätt blir därav gynnsamma för en gemensam pedagogisk dokumentation.

Syftet med den här studien har varit att ta reda på hur pedagoger på förskolan arbetar och upplever arbetet med barn i behov av stöd. Studien är baserad på en kvalitativ metod där jag använt mig utav både strukturerade och semistrukturerade frågor där pedagogernas egna ord spelat en stor roll. Utifrån de svar och analyser jag gjort med hjälp av mina teoretiska utgångspunkter som varit sociokulturella perspektivet och det lösningsinriktade perspektivet samt den tidigare forskning som gjorts är mina slutsatser att det som pedagogerna först och främst anser vara av störst vikt är samarbetet inom arbetslagen och pedagogernas samsyn. Det förebyggande arbetet gemensamt med verksamhetens gemensamma arbetssätt verkar vara det mest gynnsamma för förskolebarn som kan komma behöva stöd. Pedagogerna i denna studie lyfter även vikten av att veta att alla kan komma behöva stöd, även de vuxna runt omkring barnen. Då tidigare forskning varit svår att hitta angående pedagogernas egna upplevelser anser jag att min studie kan komma att ses som ett komplement inom forskningen utav barn i behov av stöd där pedagogernas upplevelser och egna ord tolkats in och analyserats utifrån det sociokulturella perspektivet samt lösningsinriktade perspektivet.

Vårt syfte med studien var att undersöka och beskriva pedagogers erfarenheter av att tolka och realisera läroplansmålen, vad gäller alla barns inflytande i förskolan.  Läroplanen för förskolan säger att barn har rätt att få känna delaktighet och få utöva reellt inflytande över sin vardag (Skolverket, 2018). Studien handlar om pedagogers erfarenheter av att tolka och realisera läroplansmålen och hur de möjliggör alla barns inflytande och vilka hinder och möjligheter som kan finnas i detta arbete. Vi genomförde en kvalitativ undersökning där vi genom brevintervjuer fick ta del av verksamma pedagogers erfarenheter. Med inspiration från hermeneutiken tolkade och analyserade vi det insamlade datamaterialet med hjälp av läroplansteoretiska begrepp, så som läroplansarenor och läroplanskoder. Studiens resultat visar att det finns utmaningar i arbetet med att tolka och realisera läroplansmålen om barns inflytande i praktiken, men förskollärarnas erfarenheter visar också att de har strategier för att lösa dessa utmaningar. Ett exempel som visar de strategier förskollärarna beskriver, är att när verbalt språk ses som en förutsättning för att kunna få inflytande, så använder och erbjuder förskollärarna barnen andra kommunikationsformer. De utmaningar pedagogerna ställs inför består i att tolka och förstå läroplansmålen och därefter nå en samsyn i arbetslaget kring hur målen ska realiseras. Studien handlar också om hur pedagoger definierar begreppet inflytande och om vilka konsekvenser det får för den pedagogiska verksamheten.  I vår studie har vi använt oss av begreppet pedagog som vi likställer med förskollärare. / <p>2020-06-08</p>

Syftet med vår studie är att undersöka hur pedagogers förhållningssätt skapar förutsättningar för barns risktagande i lek. Risktagande i lek definieras i studien som spännande fysisk lek med inslag av ovisshet och oförutsägbarhet, med eventuell risk för skador (Sandseter, 2012). För att komma fram till resultatet har vi utgått från två forskningsfrågor: Hur påverkar pedagogers förhållningssätt barns möjligheter i lek? Vilka strategier har pedagoger för att hantera risktagande i lek? För att få svar på dessa forskningsfrågor har en kvalitativ studie genomförts. Studien är baserad på Sandseters (2010) kategorier av risktagande i lek (höga höjder, höga hastigheter, farliga verktyg, farliga platser, brottningslek samt att försvinna/gå vilse). Detta kombinerades med en skala utvecklad av Little och Eager (2010) där barns risktagande graderas utifrån hur stor skaderisk som finns samt om beteendet räknas som positivt eller negativt risktagande. Vår insamling av empiriskt material inleddes med en fokusgruppsintervju utifrån semistrukturerade frågor för att ta del av förskollärares tankar kring barns risktagande och deras strategier för att hantera det. Därefter följde ett flertal observationer i förskoleverksamhet för att undersöka barnens möjligheter till risktagande i lek. Slutligen integrerades det empiriska materialet med redan existerande forskning i fältet. Vårt resultat visar att pedagoger agerar utifrån sina olika förhållningssätt och hanterar barns risktagande främst genom en individuell bedömning i varje situation. Denna bedömning grundar sig på pedagogens uppfattning av skaderisken och ansvaret för barnens säkerhet. Pedagogen har således makten att styra barnens lek och därmed hur barnen utvecklar sin förmåga till egen riskbedömning. / The purpose of this study is to investigate how attitudes of preschool practitioners create conditions for children’s risk-taking in play. In the present study, risky-play is defined as exciting physical play, with elements of uncertainty and unpredictability, with a potential risk of injury (Sandseter, 2012). This work is based on the following questions: How do preschool practitioners’ attitudes affect children’s play? What strategies do preschool practitioners use to manage risk-taking in play? A qualitative study was conducted, based on Sandseters (2010) six categories of risk-taking: play with great heights, play with high speed, play with dangerous tools, play near dangerous elements, rough-and-tumble play, and play where the children can ”disappear”/get lost. These were combined with a scale developed by Little and Eager (2010), where children’s risk-taking behaviour was graded based on how great the risk of injury was, and if the behaviour was considered as positive or negative risk-taking. Our collecting of empirical data was initiated through a focus group interview. Using semi-structured questions, we gathered information on perspectives and management strategies of preschool practitioners towards children's risk-taking. Thereafter, several observations of preschool activities investigated children’s opportunities for risk-taking in play. This material was then integrated with existing research in the field. Our results show that practitioners act based on their own attitudes, and manage children’s risk-taking mainly through individual assessment in each situation. This assessment originates from the practitioner’s perception of the risk of injury, as well as their responsibility for the child's safety. Therefore, the practitioner has the power to control the children’s play, consequently influencing their ability to develop risk-assessment skills.

Studien har som syfte att belysa förskollärarnas upplevda kunskap om och förhållningssätt till matematik i förskolan. Det insamlade materialet analyseras utifrån två frågeställningar om vad pedagoger upplever som hinder och möjligheter för att lyfta matematiken i förskolan, samt hur pedagogerna ser på sin kunskap om matematik. Tidigare gjorda studier om pedagogers förhållningssätt till matematik i förskolan har visat att bristen på utbildning i ämnet var ett hinder i deras arbete och förhållningssätt att utveckla matematiken i förskolan. Med ändrade utbildningsformer och fortbildningsmöjligheter i ämnet ges pedagoger möjlighet att fördjupa sina kunskaper inom ämnet. Studien utgår från Vygotskijs sociokulturella perspektiv på lärande. Studien har genomförts på två förskolor med hjälp av kvalitativa intervjuer. Våra intervjuer visade att pedagogerna var medvetna om att den grundläggande matematiken, exempelvis antal och räknesätt, sker i många olika situationer i barns vardag i förskolan. Likaså att deras medvetenhet och förhållningssätt till matematik var viktig för att få syn på och uppmuntra barns matematiska utveckling och att kunna sätta ord på olika matematiska begrepp i naturliga sammanhang i förskolans vardag. Dagens pedagoger ser matematiken ur ett mer nyanserat perspektiv, där matematiken inte bara ses som inlärning utan där barnet är aktivt i sitt eget kunskapande. Tidigare undersökningar som presenteras i denna studie kan ses som en jämförelse med vad de intervjuade pedagogerna tänker kring vardagens matematik i dag. Den slutsats vi drar är att dagens pedagoger är mer medvetna om matematiken i förskolan och ser det som ett naturligt inslag i vardagen, där pedagogens kunskap om matematik kan påverka barns lärande positivt.

Den här undersökningen handlar om språkutveckling med flerspråkiga barn i förskolan utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Syftet med studien är att undersöka pedagogernas förhållningssätt och arbetssätt i förskolan för att arbeta språkutvecklande med flerspråkiga barn. Studien är en fallstudie med kvalitativt metodval, där sex pedagoger intervjuats på en förskola där majoriteten av barnen är flerspråkiga. Det empiriska materialet analyseras ur ett sociokulturellt perspektiv på språkinlärning och språkutveckling, med hjälp av begreppen interaktion, den proximala utvecklingszonen och artefakter. Pedagogerna uttryckte sig positivt till flerspråkighet i förskolan och ansåg att det var viktigt att använda alla vardagliga situationer för att utveckla barnens språk genom att samtala mycket med barnen. Pedagogerna använde sig av olika redskap/artefakter för att stötta barnen i deras språkutveckling bland annat genom att använda tecken, bilder, musik och berättande. / This study deals with language development of multilingual children in preschool from a sociocultural perspective. The purpose of this study is to investigate teachers' attitudes and practices in preschool for working language development of multilingual children.The study is a case study with a qualitative methodology, where six teachers were interviewed at a nursery school where the majority of children are multilingual. The empirical material is analyzed from a sociocultural perspective on language learning and language development, using the concepts of interaction, the proximal development zone and artifacts.The teachers expressed a positive view of multilingualism in preschool and felt it was important to use all the everyday situations in order to develop children's language by conversing much with the kids. The teachers used various tools/artifacts to support kids in their language development including through the use of characters, images, music and narration.