Arbetarstadsdelen Hagalund i Solna byggdes vid förra sekelskiftet och kom tidigt att anses förslummad men har sedan kåkstaden revs på 1960-talet omladdats till kulturhistorisk idyll. Som ett led i miljonprogramsbebyggelsen under tidigt 1970-tal byggdes nya Hagalund vilken snart kom att betraktas som nyslum. Mitt syfte är att analysera olika beskrivningar av gamla och nya Hagalund och undersöka varför en stadsdel kom att stämplas som ful, farlig och olämplig av utomstående men av de boende kom att upplevas som modern, trygg och bekväm. Jag har intervjuat arton personer som bor eller har bott i stadsdelen Hagalund och fått deras sense of place av sitt Hagalundsboende. Flera av familjerna har varit stadsdelen trogna i över 30 år och är in place med Hagalund. Mina observationer, tidningsartiklar och konstverk som beskriver Hagalund är annat bearbetat material. Min teoretiska grund bottnar i en klassdiskurs som är sprungen ur Pierre Bourdieus teorier om människors olika kapital och förmåga att positionera sig. Inom ramen för existerande sociala hierarkier får vissa människor mer inflytande och mer legitimitet än andra att karaktärisera och definiera platser så att dessa platsskildringar kommit att dominera över andra. Dessa dominerande beskrivningar har särskilt stämplat storskaliga miljonprogramsområden och andra miljöer som ansetts fattiga oavsett bebyggelsens ålder. Socialt uppskrivna miljöer betraktas oftast som mer trygga och idylliska medan personer som bor i socialt deklasserade områden riskerar att få sin identitet nedskriven. Mina informanter menar att de känts sig trygga och bekväma i Hagalund medan ryktet har varit oförtjänt. Jane Jacobs har sedan 1960-talet förespråkat kvartersstaden som stadsbyggnadsideal. Jag har valt att pröva hur hennes ideal har sammanfallit med förut-sättningarna i gamla och nya Hagalund och funnit att mina kvarboende informanters ideal inte sammanfaller med Jacobs ideal. Jag har också valt att pröva hur Gemeinschaft och Gesellschaft framrätt i samma stadsdel och funnit att det finns osynliga Gemeinschaft i ett för utomstående betraktat Gesellschaft. Gamla och nya Hagalund har varit drabbat av dåligt rykte, men sedan Solna stad satsat resurser på både den inre- och yttre miljön och alltfler fastigheter har ombildats till bostadsrätter har talet om Hagalund ändrats. Medias bevakning har tystnat och mina informanter som är sprungna ur det svenska folkhemmet kan nu som pensionärer finna ro i ett tryggt och väletablerat Hagalund.

The purpose of this study is to describe and analyze the places importance for young people with disabilities. The study’s central questions are what type of places they visit and what characterizes them. It is also about answering the questions why the places are visited and what meaning this has for participation and identity. The study´s central concept is room/place, participation and identity. Knowledge review will be based on the key concepts. The collection of the empirical material has been inspired by the ethnographic methodology,which in this study included seven observation sessions and six interviews. The result shows that the boys mainly visited two different places. This is about the publicand non-public places. Public places can be described as a place for everyone and the nonpubliconly for people with disabilities. The boys show more participation towards publicplaces which can provide activities, fellowship and well-being. Both places can offer participation, but are dependent on other factors, which in this case is about activities and visitors. None of the places shows identity, but rather the interaction between the individual and the environment. Participation doesn’t necessarily show the personal identity. In the lastchapter the importance is highlighted through a perspective of social work activity. First andforemost the public places potential is highlighted and it´s limitations for participation and theidentity process. Secondly, it is also a discussion about future planning in daily socialpedagogic practice, both on an individual and society level.

Den här uppsatsen undersöker vardagen genom dess läten. Fem personer, alla bosatta i Stockholm, har under en veckas tid dokumenterat sina vardagsliv genom ljudinspelningar som sedan varit utgångspunkter för intervjuer där informanterna har berättat om sina upplevelser. Uppsatsens övergripande syfte är att undersöka hur informanterna genom dessa ljuddagböcker kommunicerar sina erfarenheter av ljud och plats. Detta görs genom att undersöka dels vilka rumsliga berättelser som ryms i dagböckerna och dels hur metoden fungerar som en meningsskapande process. Studien visar hur ljuddagböckerna definierar vardagslivet, synliggör sociala, rumsliga dimensioner och aktualiserar erfarenheter från andra platser och tidpunkter iinformanternas liv. Genom dagbokens moment – spela in, spela upp och berätta – upptäcker och reflekterar informanterna kring ljuden som omger dem om dagarna och formulerar därigenom sina relationer till ljudmiljöerna. Detaljer och aspekter av vardagslivet som vanligtvis inte uppmärksammas träder fram. Utifrån dokumentationerna av de fysiska platserna skapas en större berättelse som rymmer många olika rum, såväl fysiska som mentala.

Texte remanié de: Diss.--Philosophische Fakultät--Bonn--Rheinische Friedrich-Wilhelms-Universität, 1989/90.

This thesis asks how Swedish shore protection and its effect on usage and ownership of property can be understood from the perspective of individuals’ attachment to place. The theoretical run-down indicates the relevance of a geographical perspective when discussing property. This leads to the use of different categories of place attachments that describe in what ways an individual can connect to a place. Two different methods are used to obtain a relevant material: firstly, interviews are used, allowing a closing in on the individual’s perspective. Then, two different observations are used to partly observe interaction between individuals and partly observe the physical landscape. Through the combination of these methods the thesis identifies some insights on how the Swedish shore protection can be apprehended from an individual standpoint. Interpretation of the result leads to a discussion that is centered around how borders and distances, creation of identity and a time perspective are relevant themes in the thesis. These fields are identified as valuable to both the current and forthcoming discussion of Swedish shore protection in particular, and questions about property and geography in general. / Den här uppsatsen undersöker hur det svenska strandskyddet och dess effekter på användning och ägande av egendom kan förstås genom det perspektiv som ges av individers anknytning till plats. Genomgången av teori visar på relevansen av ett geografiskt perspektiv när egendom diskuteras. Detta leder till användningen av olika kategorier av platsanknytningar som beskriver på vilka vis som en individ kan knyta an till en plats. Två olika metoder används för att få fram ett relevant material: först används intervjuer, vilket möjliggör ett närmande av det individuella perspektivet. Sedan används även två olika observationer, dels för att observera interaktionen mellan individer och dels för att observera det fysiska landskapet. Genom en kombination av de valda metoderna så identifierar uppsatsen en del insikter till hur det svenska strandskyddet kan förstås från en individuell ståndpunkt. Tolkningen av resultatet leder till en diskussion som centreras kring hur gränser och avstånd, skapande av identitet och användandet av ett tidsperspektiv utgör relevanta teman i uppsatsen. De här fälten identifieras som värdefulla både för den nuvarande och förestående diskussionen av svenskt strandskydd i synnerhet, och frågor om egendom och geografi i allmänhet.

Vårdträdet är ett landskapselement som har sitt kulturella ursprung i hedniska tider av träddyrkan. Dessa träd har förts från heliga lundar in till gårdsplanerna där de har planterats för att sedan tjäna som symbol för gårdens lycka eller olycka beroende på trädets hälsa och hur behandlingen av trädet utförts. I moderna tider tenderar vi att istället för en tro på ödet och sökandet efter omen för att sia om framtiden, resonera med hjälp av logik och rationalitet för att tolka vår omgivning. Hur dessa sätt att tänka står i kontrast till varandra har varit utgångspunkten för denna studien. Vårdträdet har tjänat som symbol för detta då landskapselementet fortfarande existerar på den skånska landsbygdens gårdstomter precis som det gjort i hundratals år. Hur kulturen, och resonerandet kring träden i fråga ser ut idag i jämförelse med då är dock den intressanta frågan och syftet med studien har varit att få en djupare förståelse för detta. Genom detta kan ett bidrag ges till diskussionen kring varför platser ser ut som de gör. Frågeställningen för studien har därför blivit "Vilka faktorer i då- och nutid ligger bakom skapandet av landskapselementet vårdträd?" Undersökningsmetoden som valts för detta har till en början varit att studera frågelistor från Lunds universitets Folklivsarkiv. Vidare har djupintervjuer genomförts tillsammans med människor som har ett vårdträd växande i anslutning till gården de bor på. På detta sätt har en historisk inblick skapats om vårdträden som sedan kan ställas i kontrast emot dagens människors tänkande om samma sorts träd. Resultaten visar på att vissa kulturella fenomen lever kvar medan andra har förändrats. Vårdträden anses idag liksom då, som kulturarvsobjekt som "tillhör gården". Träden används också fortfarande som socialiseringsplats samt som solskydd och i viss mån som offerplats av gröt på julen samt att trädet får växa fritt. Hur kulturen dock skiljer sig visar sig i hur rädslan vid trädets behandling ej existerar i samma grad längre. Vårdträden respekteras då liksom nu, men tron om bestraffning och otur vid "illa" behandling av vårdträdet är ej lika starkt manifesterat i de intervjuades tankar som det tenderade att vara enligt frågelistorna. Då vårdträden i traditionell mening ej rördes över huvud taget, gallras träden idag utan större eftertanke. Vad likheterna gällande synen på träden som kulturarvssymbol beror på, kan vara att träden p.g.a. sina höga åldrar genom denna konstant tillskrivs ett historiskt värde genom berättelser som hela tiden tillskrivs trädet desto äldre det blir. Därför har vårdträdet då liksom nu många gånger tjänat som släktklenod för gårdens invånare där minnen från alla livets skeden är knutna. Skiljaktigheterna kan bero på hur dagens rationella och logiska tänkande skiljer sig från folktrons ej ifrågasättande och okritiska synsätt. På grund av detta tenderar personerna att vifta bort de historiska föreställningarna och behandla sina vårdträd som de vill. Dock lever möjligen vårdträdskulturen kvar även som ett "mekaniskt" handlande, dvs att planteringen i sig, att träden ej rörs och att "ta i trä" är handlingar som utförs av automatisk karaktär utan att reflektera över deras historiska innebörd. Oavsett vad, fortsätter i alla fall vårdträdet vara ett inslag på den skånska landsbygden.

Den mobila förskolan introducerades 2006, verksamheterna består av bussar som reser med barnen till olika platser. Införandet av de mobila förskoleverksamheterna var en lösning på akut brist på förskoleplatser och ett sätt att öka tillgång på utomhusmiljöer. Den första forskningen kring mobila förskolor bedrivs för närvarande på Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudiet vid Uppsala universitet. Inom ramen för pågående forskningsprojekt är denna studies syfte att undersöka barns användande av och deltagande i de platser de besöker i en mobil förskola samt hur användande och deltagandet varierar i relation till plats. Frågeställningarna utgår från vilka ramar och förhållningsätt som presenteras av pedagogerna i relation till platsen och hur dessa hanteras av barnen. Vidare studeras hur barnen använder platsens fysiska egenskaper och materialiteter samt hur barnen använder olika platser för social interaktion i sina kamratkulturer. För att finna svar på frågeställningarna har videoupptagningar från en mobil förskoleverksamhet analyserats djupgående. Resultaten visar att barns användning av plats varierar utifrån de regler och förhållningssätt som pedagogerna presenterar i relation till platsen samt utifrån platsens fysiska förutsättningar. Barnen använder även platserna i sin sociala interaktion i kamratkulturer på olika sätt. På de platser barnen känner till sedan tidigare eller av andra anledningar har lyckats ta platsen i besittning via sina praktiker uppstår i högre grad social interaktion i kamratkulturer i form av olika sorters lek.  Studien är sprungen ur, och resultaten knyts samman med, ett intresse för en utökad samhällelig diskussion kring barns vardagliga praktiker sett ur ett medborgarskapsperspektiv samt barns medskapande av rumsligheter.

Syftet med studien är att undersöka om och på vilket sätt elever på en svensk utlandsskola upplever platstillhörighet. Detta undersöktes genom semistrukturerade intervjuer med en elev per årskurs, i förskoleklass till årskurs 6. Intervjuerna baserades på teckningar forskningsdeltagarna målat som föreställer de platser eleverna själva hade/har starka och positiva band till. Dessutom undersöktes relationen och avstånden mellan dessa platser genom att forskningsdeltagarna fått skapa mentala kartor med hjälp av sina teckningar. Resultaten tyder på att deltagarna i den här studien har en mångfacetterad platstillhörighet på flera sätt. De platser som är mest betydelsefulla för studiens respondenter är placerade i olika länder, vilket alltså pekar på en mångfacetterad platstillhörighet. Flera av de kallar platser i olika länder för hemma och de flesta av respondenterna anger att de tillhör mer än en nationalitet. Det här innebär för flera av deltagarna en viss saknad till sitt födelseland. Endast tre respondenter kallade sitt boende i Portugal för hemma. Två av sju respondenter ansåg att de kunde portugisiska väl och tre av dem kunde kalla sig för portugiser.

In 2014 the city of Umeå was initiated as European capital of culture (ECoC). In applications to get the title the municipality of Umeå had used the cities great number of musicians. However, these local musicians were strangely absent in the year long program. Also, in combination with the lack of representation, a couple of beloved local venues used for live music were either moved away from central Umeå or closed down, which led to dissent among local musicians.The aim of this study was to analyse how local musicians in interviews described the conditions of playing live music in Umeå. I was also interested in how they talked about the city as a renowned music town, post-ECoC.Through my interviews I found out that many of my informants missed a specific local venue that was shut down during, but not because of, the ECoC year of 2014. This sense of place and the loss of it were of major importance for my interviewees, as it had a great effect on how they felt about ECoC 2014. I also performed an observation of a liveshow to see how place mattered to the audience and musicians.

Denna studie tar sin utgångspunkt i förskolans inomhusmiljö, där diskurser konstrueras utifrån pedagogers tankar och visioner om den rådande inomhusmiljön, dess lärandematerial och barnsyn. Studiens syfte är att jämföra de diskurser om förskolemiljö, lärandematerial och barn som framträder i inomhusmiljön på två olika förskolor. Dessa förskolor har två skilda pedagogiska inriktningar, Montessoripedagogik respektive Reggio Emilias pedagogiska filosofi. Genom intervjuer, observationer och fotografering har vi besvarat studiens frågeställningar, som utgörs av vilka diskurser som kan konstrueras i dessa pedagogiska verksamheter. Resultatets huvudfokus baseras på att lyfta fram och analysera vilka diskurser som konstrueras utifrån hur pedagogerna talar om deras inomhusmiljö. Utifrån dessa urskiljer vi likheter och skillnader mellan de deltagande förskolorna i syfte att jämföra hur de pedagogiska idéerna och visionerna präglar de olika verksamheterna. Studien bidrar med kunskap om hur förskolan, som ska vara likvärdig mellan verksamheter, kan utformas på skilda sätt. Detta diskuteras med hjälp av allmänna normer och traditioner som förskolans verksamhet utgörs av. Sammanfattningsvis kan studien bidra till att den pedagogiska yrkeskompetensen kan utvecklas och att pedagoger i svensk förskola kan inspireras av vår studie för att få syn på de diskurser som präglar deras verksamheter.