Syftet med detta arbete är att undersöka vilka hinder lärare uppfattar som relevanta vid undervisning inom matematisk problemlösning i årskurs F-3, samt att se över hur lärare arbetar och undervisar i förhållande till de hinder som de anser att elever kan möta vid arbete med matematisk problemlösning. Med utgångspunkt i Vygotskijs sociokulturella perspektiv har semistrukturerade intervjuer med 10 lärare och observationer med 2 lärare gjorts. Resultaten visar att problem inom de organisatoriska delarna i skolverksamheten försämrar lärares möjligheter att planera givande och lärorika lektioner. Vidare visar resultaten att språkliga hinder, bristande begreppsförståelse och matematiska kunskaper samt brist på motivation hos elever är faktorer som alla påverkar elevernas förmåga att lösa matematiska problem. Genom studien tydliggörs även behovet av att lärare behöver differentiera undervisningen för att möta alla elever med olika behov av stöttning, vilket är en nyckelfaktor för att elever ska kunna utveckla sin matematiska problemlösningsförmåga.

Det har gjorts en kvalitativ intervjustudie med syfte att utifrån legitimerade textillärares uppfattningar undersöka hur elever utmanas och tar sig an textilslöjden i grundskolan utifrån förmågorna uthållighet och motstånd. Att det blev textillärare som alla fyllt 50 år beror på att studien även skulle kunna bidra med en jämförelse av förmågorna över längre tid. Tidigare forskning belyser förmågorna som viktiga så även textilslöjdens historia och Skolverkets styrdokument. Till studien intervjuades fem lärare genom fysiska möten där intervjuerna blev inspelade. Resultatet från studien visar på att textillärarna samstämmigt upplever att elevernas förkunskaper har blivit sämre, eleverna har inte fått jobba med händerna i hemmet på det sätt som dem gjorde förr. På grund av elevernas bristande kunskap anpassas svårare arbeten vilket leder till att eleverna inte utsätts för längre arbeten som tränar deras uthållighet. Eleverna stöter inte på problem i samma utsträckning på grund av enklare arbeten vilket gör att deras motstånd inte prövas. Textillärarna pratade även om att det på grund av mindre exploaterande av hantverk i hemmen skapas ett motstånd till slöjden som ämne och att eleverna inte kan se nyttan med den kunskapen.

Problemlösning är en central del inom matematikundervisningen. Såväl skollag som läroplan understryker vikten av en utvecklad problemlösningsförmåga. Det ställer således krav på lärare att bedriva en givande och innehållsrik undervisning. Eftersom problemlösning är ett komplext område medför det ett flertal utmaningar. Det kräver på så vis kompetenta lärare som har kunskaper om hur de ska utforma undervisningen för att möta elevernas olikheter och nivåer.  Studien syftar till att belysa lärares erfarenheter av fenomenet problemlösning i grundskolans matematikundervisning för årskurs 4–6. För att belysa lärares erfarenheter utgår studien från två frågeställningar: Hur beskriver lärare att de arbetar med problemlösning? Vad är lärares egna uppfattningar kring den eventuella effekten av problemlösning i undervisningen? För att nå essensen av fenomenet problemlösning och besvara frågeställningarna utgår studien från en fenomenologisk ansats. Data samlas in genom semistrukturerade intervjuer med ett urval på sex verksamma lärare som vidare analyseras systematiskt.   Resultatet presenteras utifrån ett antal teman som framkommer utifrån analysen. Lärares erfarenheter utmynnas i såväl utmaningar som framgångsfaktorer vad gäller nivåanpassning och engagemang. De erfar att övergripande matematikläromedel behöver kompletteras samtidigt som de inkluderar ett flertal olika arbetssätt där kooperativt arbete konstateras vara en framgångsfaktor. I resultatet framkommer även en återkommande undervisning av problemlösning, användbara undervisningsmodeller samt en progression i användning av problemlösningsstrategier. Lärarna upplever en otillräcklighet vid undervisning av problemlösning samt arbetar begränsat med problemformulering. Vid undervisning genom problemlösning lyfts vikten av att få eleverna att våga och våga misslyckas men även att språkliga färdigheter spelar en roll. Lärare definierar problemlösning varierande men enas om att det är ett komplext och utmanande arbetsområde.

Studiens syfte är att få en djupare förståelse för vilka arbetssätt och strategier F-3 lärare beskriver att de använder vid problemlösning i matematikundervisningen. Studiens första forskningsfråga lyder; vilka arbetssätt beskriver F-3 lärare att de använder vid problemlösning i matematikundervisningen? Den andra forskningsfrågan lyder; vilka strategier beskriver F-3 lärare som centrala vid problemlösning i matematikundervisningen? En kvalitativ metod, semistrukturerade intervjuer och det sociokulturella perspektivet används för att besvara forskningsfrågorna. Slutsatsen är att lärarna beskriver en relativt gemensam syn på vilka arbetssätt de använder och vilka strategier de anser är centrala vid problemlösning i matematikundervisningen. Däremot anser lärarna att eftertanke kring vilka arbetssätt och strategier som är användbara behöver relateras till matematiskt innehåll och elevgrupp.

Det finns variation bland matematiklärare i hur de väljer att integrera digitala verktyg i sin matematikundervisning. Forskning på området visar att matematiklärare generellt sett ser fördelarna med att använda digitala verktyg i klassrummet. Trots detta pekar forskningen också på att många lärare använder digitala verktyg i klassrummet med liten frekvens. Syftet med detta examensarbete var att undersöka hur matematiklärarna använder digitala verktyg i matematikundervisningen. Arbetet syftar också till att utforska hur digitala verktyg används i problemlösningsuppgifter, samt att identifiera de möjligheter och utmaningar som lärare stöter på vid användningen av dessa verktyg. För att besvara frågeställningarna genomfördes kvalitativa intervjuer med mellanstadielärare. Den insamlade datan analyserades med hjälp av TPACK-modellen. TPACK står för Technological Pedagogical Content Knowledge och är kärnan till en bra undervisning med teknik (Koehler & Mishra, 2009; Mishra & Koehler, 2006). Dataanalys och tidigare forskning visar att matematiklärares pedagogiska tekniska kunskap (TPK) kan påverka i vilken utsträckning läraren integrerar digitala verktyg i sin undervisning. Samtliga lärare använder digitala verktyg för att stödja sin undervisning i matematiska problemlösningsuppgifter. De undersökta lärarna identifierar flera möjligheter och utmaningar vid användning av digitala verktyg som är i linje med tidigare forskning. Genom detta examensarbete kan vi bättre stödja lärare i deras arbete med att främja den pedagogiska användningen av digitala verktyg i undervisningen i matematik.

Problemformulering, som ett arbetssätt inom matematikundervisning, har potentialen att förbättra elevernas problemlösningsförmåga, stimulera deras matematiska kreativitet och öka deras motivation. Trots detta har problemformulering inte fått särskilt mycket uppmärksamhet inom forsknings- eller skolvärlden i svensk skolkontext. Den här fallstudien fokuserar på att identifiera och överkomma utmaningar och kritiska aspekter när lärare introducerar problemformulering i matematikundervisningen för elever i årskurs 4-6. Frågeställningen i studien är: "Vilka utmaningar och kritiska aspekter finns när lärare introducerar arbetssättet problemformulering i matematikundervisning för elever i årskurs 4-6?". För att utforska detta användes tidigare forskning för att utforma ett teoretiskt ramverk, som sedan tillämpades för att analysera tre olika fall. Dessa fall bestod av klassrumsobservationer när problemformulering introducerades för eleverna, följt av intervjuer med de lärare som genomförde lektionerna. Resultaten visade att brist på erfarenhet hos både lärare och elever var en av de främsta utmaningarna vid introduceringen av problemformulering. Vidare visade resultaten att andra kritiska aspekter vid introduceringen; kreativitet, lösbarhet och svårighetsgrad, kan överkommas genom tydliga instruktioner och stöttning i form av scaffolding av läraren. / Problem-posing, a method within mathematics education, has the potential to enhance students' problem-solving abilities, stimulate their mathematical creativity, and increase their motivation. Despite this, problem-posing has not received a lot of attention within research nor education in Swedish school context. This case study focuses on identifying and overcoming challenges and critical aspects when teachers introduce problem-posing in mathematics education for students in grades 4-6. The research question of this study is: “What challenges and critical aspects arise when teachers introduce the method of problem-posing in mathematics education for students in grades 4-6?”. To explore this, previous research was utilized to design a theoretical framework, which was then applied to analyze three different cases. These cases consisted of classroom observations when problem-posing was introduced to the students, followed by interviews with the teachers who conducted the lessons. The results indicated that lack of experience for both the teacher and the students was one of the primary challenges in introducing problem-posing. Furthermore, the results showed that other critical aspects of the introduction; creativity, solvability, and level of difficulty, could be overcome through clear instructions and teacher support in the form of scaffolding.

Denna uppsats syftar till att undersöka ifall svenska gymnasielever uppvisar samma svårigheter som litteratur beskriver att internationella elever har när de löser rika problem. Dessutom syftar uppsatsen att undersöka hur gymnasieeleverna upplever sin lösningsprocess. För att besvara syftet har en kvalitativ analys utförts på elevers lösningar av ett rikt problem samt en kvantitativ analys på enkätsvar insamlade av eleverna, efter att de har löst det rika problemet. Utifrån resultatet drogs slutsatserna att i elevslösningarna identifierades främst svårigheter med informationsförmågan, medan eleverna själva upplevde mest svårigheter inom den aritmetiska förmågan. Resultatet överensstämmer väl med tidigare forskning, då den lyfter de två nämnda förmågorna som svårast för elever. Att det fanns en skillnad mellan vilken förmåga eleverna uppvisade mest svårighet i och den de upplevde svårast, tros bero på att eleverna förknippar matematisk aktivitet med att utföra räkneoperationer. För att eleverna ska bli bättre på att lösa rika problem i en problemlösningsaktivitet behöver de, förutom att utveckla de matematiska förmågor som krävs, också förändra sitt synsätt kopplat till aktiviteten. Undervisningen måste bli bättre på att förmedla att lösandet av problem handlar om förståelse och inte bara uträkningar. / This essay aims to investigate whether Swedish high school students exhibit the same difficulties described in the literature that international students face when solving rich problems. Additionally, the essay aims to explore how high school students perceive their problem-solving process. To address these aims, a qualitative analysis was conducted on students' solutions to a rich problem, along with a quantitative analysis of survey responses collected from the students after they had solved the rich problem. Based on the results, the conclusions drawn were that the students' solutions primarily exhibited difficulties with information processing skills, while the students themselves experienced the most difficulties with arithmetic skills. The results are consistent with previous research, which highlights these two skills as the most challenging for students. The difference between the skill students demonstrated the most difficulty in and the one they perceived as the hardest is believed to be because students associate mathematical activity with performing calculations. For students to become better at solving rich problems in a problem-solving activity, they need not only to develop the necessary mathematical skills but also to change their mindset regarding the activity. Teaching must improve at conveying that problem-solving is about understanding, not just calculations.

Enligt tidigare forskning existerar det ett betydande samband mellan elevers läsförståelse och deras problemlösningsförmåga i matematik. Detta examensarbete syftar till att undersöka vilka lässtrategier som: förekommer i undervisningen, undersökts i forskningen och forskningen förespråkar. För att undersöka detta genomfördes en systematisk litteraturstudie, där det slutgiltiga urvalet resulterade i åtta artiklar som analyserades genom en innehållsanalys. Resultatet visar att elever använder sig av en mängd olika lässtrategier vid läsning av ett matematiskt problem, där vissa förespråkas mer eller mindre av forskningen. Något forskningen är överens om är att elever behöver bygga upp ett förråd av lässtrategier, eftersom detta är en förutsättning för att kunna läsa och förstå ett problem. Resultatet visar på tre läsförståelsemodeller, diamanten, visualisering och chunking the reading, som undersökts i forskningen och som även förespråkas. Resultatet visar även på två lässtrategier, nyckelordsstrategin och återberättande, som visar sig vara extra intressanta. Nyckelordsstrategin förekommer ofta i undervisningen och förespråkas även av forskningen. Den bör dock användas med försiktighet och eftertanke, vilket diskuteras i resultatdiskussionen. Återberättande är en mer sällan förekommande lässtrategi, men kan tillsammans med andra strategier främja läsförståelsen av textbaserade problem inom matematiken. Slutligen diskuteras att många av de funna lässtrategierna är tidskrävande vilket är en aspekt att ta hänsyn till vid implementering av lässtrategier i matematikklassrummet. / This thesis shows that there is a significant connection between students reading comprehension and their problem-solving abilities in mathematics. Therefore, this thesis aims to investigate which reading strategies occurs while teaching, which reading strategies have been examined in research and which reading strategies are recommended by the research. To investigate this, a systematic literature review was conducted, resulting in a final selection of eight articles that were analyzed through content analysis. The result shows that students use a variety of reading strategies when reading a mathematical problem, with some being more or less recommended by research. One consensus in the research is that students need to build a repertoire of reading strategies, as this is essential for being able to read and understand a problem. The result points towards three reading comprehension models: the diamond model, visualization, and chunking the reading, which have been studied and are also recommended by the research. The result also highlights two reading strategies, the keyword strategy and retelling, which are particularly interesting. The keyword strategy is often used in teaching and is also recommended by the research. However, it should be used with caution and thoughtfulness, as discussed in the discussion of the result. Retelling is a less common reading strategy, but when used together with other strategies, it can enhance the reading comprehension of word problems in mathematics. Finally, it is discussed that many of the found reading strategies are time-consuming. This is an aspect to consider when implementing reading strategies in the mathematics classroom.

Den här litteraturstudien handlar om matematisk modellering med fokus på åldersgruppen 9–13 år. Vårt syfte är att undersöka om matematisk modellering är ett fördelaktigt arbetssätt i matematikundervisningen samt hur lärare kan använda sig av matematisk modellering i undervisningen undersöks. Vetenskapligt granskad litteratur analyseras och sammanställs för att jämföra vad olika forskare lyfter fram om matematisk modellering. Olika tidskriftsartiklar, ett konferensbidrag och en doktorsavhandling har analyserats. Resultatet visar både för- och motargument till matematisk modellering i åldrarna 9–13 år. Jämförelserna av forskningen i vårt resultat visar att argumenten för matematisk modellering väger tyngre och stödjs av flera forskare än vad motargumenten gör. Ett viktigt argument som många forskare lyfter fram är att modellering hjälper eleverna att överföra matematiken till verkligheten, för att lösa vardagliga problem och på så vis få förbättrade kunskaper om matematikens tillämpningar.

Syftet med studien var att utvärdera om samarbetsbaserad problemlösning (SBP) är ett effektivt verktyg för pedagoger att hjälpa elever som har bristande sociala, känslomässiga eller beteendemässiga färdigheter. Studien avsåg också undersöka om implementeringen av SBP hade någon ytterligare inverkan på pedagogernas arbete utöver det direkta arbetet med enskilda elever. Studien kastar också ljus över vilken betydelse relationen mellan lärare och elev har för elevers utveckling. Studien baseras på pedagogernas egna uppfattningar av vad implementeringen av SBP har bidragit till. För att utvärdera effekterna och upplevelserna av den samarbetsbaserade problemlösningsmodellen användes det standardiserade bedömningsinstrumentet, The Strengths and Difficulties Questionnaire (SDQ) samt en egen utformad kvalitativ enkät.   Resultatet av denna studie visar att pedagogerna upplever att SBP är ett effektivt verktyg för att hjälpa elever att utveckla bristande sociala, känslomässiga och beteendemässiga färdigheter. Implementeringen av SBP har dessutom bidragit till att pedagogerna har fått ett gemensamt språk och tankesätt samt samarbetar bättre med varandra. Pedagogerna har också fått ett mer salutogent synsätt. Tidigare fokuserade pedagogerna främst på vad eleverna inte kan, och nu ligger fokus på att finna lösningar. Implementeringen av SBP har vidare bidragit till ett ökat deltagande för eleverna, eleverna får göra sina röster hörda och blir lyssnade på i större utsträckning. / The purpose of this study was to evaluate whether collaborative problem solving (CPS) is an effective tool for educators to help students who are lacking social, emotional or behavioral skills. The study also aimed to examine whether the implementation had any further impact on teachers' work in addition to their direct work with individual students. The study sheds light on the significance of the relationship between teacher and student, when it comes to students' development. The study is based on teachers own perceptions of what the implementation has contributed to. This study's evaluation of the effects and experiences of the collaborative problem solving model used standardized assessment instruments, The Strengths and Difficulties Questionnaire (SDQ) and a self -designed qualitative survey.   The results show that teachers perceive that CPS is an effective tool for helping students to develop lacking social, emotional and behavioral skills. The implementation of the CPS model has contributed to the educators' development of a common language and way of thinking, which has improved the overall collaboration at work. The teachers have also been given a more salutogenic approach. Previously the educators primarily focused on what students cannot do, and now they focus on finding solutions. The implementation of the CPS has further contributed to increased participation of the students, the students can make their voices heard and are being listened to more closely.