Vi har valt att undersöka vilka effekter kooperativt lärande kan ha på elevers problemlösningsförmåga i matematik och på elevernas sociala samspel i årskurs F-3. För att undersöka effekterna valde vi att utgå från lärarens perspektiv och genomförde semistrukturerade intervjuer med totalt sju lärare från tre olika skolor. De lärare som medverkade i studien har eller har haft erfarenhet av att arbeta med kooperativt lärande inom ämnet matematik från F-3. För att förstå vårt insamlade material valde vi att utgå från ett sociokulturellt perspektiv som menar att ett lärande inte kan ske utan interaktion mellan eleverna och att samspel är en grundläggande aspekt för att nå ett högre lärande. Resultatet visar att lärarna uppfattar att en av effekterna är att problemlösningsförmågan fördjupas när elever får träna på att resonera och förklara för varandra. Lärarna uppfattar även att elevernas analyser blir mer komplexa och att eleverna får chans till att hjälpa varandra i att förstå och lära sig matematik.

Syftet med denna studie är att undersöka vad man som lärare kan lära sig om elever genom att observera dem när de arbetar i grupp. Vårt syfte är också att ta reda på vad elever kan lära av varandra när de diskuterar tillsammans.

Detta examensarbete har som syfte att studera progressionen i följande läroböcker; (a) Lilla Mattestegen första till sjätte boken (Jakobson och Marand, 2005a-f) och (b) Mattestegen (Backström och Rosenlund, 2003a-d), inom tre kunskapsområden; problemlösning, taluppfattning och rumsuppfattning. Genom att utgå från de mål som skolverket har satt upp för åk 5 och de teoretiska förkunskaper inom de tre kunskapsområden, undersöks de kunskaper som krävs för att lösa tre räkneuppgifter i Mattestegen B Höst/Vår Steg 5-8 (Backström och Rosenlund, 2003d). Undersökningen visar att läromedlet tar upp de kunskaper som eleverna behöver. Begreppen utvecklas i en logisk struktur, presenteras med hjälp av vardagsbegrepp, beskrivs i förhållande till andra begrepp och framställs med hjälp av lärarens engagemang och barnens kreativitet.

Denna uppsats tar sitt ursprung i den utbredda och erkända forskningen om att affekter har en betydande roll för inlärning och prestation. Pehkonen (2001) konstaterar att uppfattningar om matematik verkar som en dold faktor i undervisningen och Debbelis et al. (2006) studerar betydelsen av affekter och fastslår att hur elever förhåller sig till sina affekter spelar en avgörande roll vid problemlösning.Vi genomförde intervjuer med fyra gymnasieelever som tillsammans läste matematikkurs C. Eleverna fick fyra problemlösningsuppgifter som konstruerades för att utmana de föreställningar Pehkonen (2001) beskriver som ogynnsamma vid problemlösning: Att en matematisk lösning alltid ska innehålla tal och att matematik färdigheter mestadels består av att man skall veta och komma ihåg vad som ska göras. Under intervjuerna såg vi återkommande tendenser till att dessa föreställningar förekommer och påverkade elevernas tillvägagångssätt och förmågor vid problemlösning. Utöver detta kunde vi även urskilja ett flertal exempel på vilket sätt elevernas förhållande till affekter hade för inverkan på deras prestationer och på olika sätt bilda så kallade affektiva vägar.

I syfte att undersöka om och hur lärarens inställning till problemlösning och undervisning förhåller sig till elevens tänkande har vi vänt oss till tre klasser i skolår 3. I vår teoretiska förankring har vi ur ett konstruktivistiskt perspektiv utgått från vad, hur och varför. I undersökningen fick eleverna två problemlösningsuppgifter som de skulle lösa individuellt och semistrukturerade intervjuer gjordes med lärarna till klasserna. Resultatet visade att klassen med problemlösande undervisning hade sämst resultat men störst variationer i lösningarna. Utifrån vårt analyserade resultat och tidigare forskning ser vi betydelsen av en variation i undervisningen, både när det gäller problem, metod och arbetsform för att nå den viktiga djupa förståelsen.

Denna litteraturstudie redogör för i vilken utsträckning inslag av variation i form av grupparbete, laborativa moment och problemlösning i matematikundervisningen kan påverka elevers intresse för matematik, och isåfall vilka aspekter av variationen som visar sig vara avgörande för ett ökat intresse. För att besvara studiens frågeställningar har vetenskapliga artiklar kopplade till respektive variationsform sökts med förutbestämda urvalskriterier i databasen ERIC. De valda artiklarna sammanfattades och analyserades sedan med utgångspunkt i en tematisk innehållsanalys. Studiens resultat visar på att inslag av variation i matematikundervisningen ökar elevernas intresse för matematik. Grupparbete kan vara en viktigt komponent i så väl problembaserat lärande som vid laborativa aktiviteter. För att grupparbete ska nå sin fulla positiva effekt är det viktigt att utformningen av grupper samt implementeringen av arbetet sker på rätt sätt. Problemlösningsuppgifter av öppen karaktär där det finns en avvägning mellan autonomi kontra kontroll från lärarens sida och laborativa aktiviteter som är relaterbara för eleverna ökar intresset ytterligare. / This literature review aims to describe the extent to which elements of variation in the form of collaborative learning, hands-on learning and problem solving in mathematics teaching affect students' interest in mathematics, and if so, which aspects of the variation that prove to be decisive for increased interest. To answer the aim of the study, scientific articles linked to each theme were identified using predetermined selection criterias in the ERIC database. The selected articles were summarized and then analyzed using a thematic content analysis. The results of the study show that elements of variation in mathematics teaching increase students' interest in mathematics. Collaborative learning can be an important component in problem-based learning as well as during hands-on learning, but for collaborative learning to reach its full potential, it is important that the composition of groups and the implementation of the work take place in the right way. Problem-solving tasks of an open nature where there is a balance between autonomy versus control on the part of the teacher and laboratory activities that are relatable for the students further increases the interest.

Group projects are a near universal part of, and can be seen in all parts of, the education-system. In collaborative assignments ranging from kindergarten to university-level group research projects. The goal is for students to learn, explain, formulate and to disclose the group-findings in papers or in front of the educational group. Students develop important 21st century skills during group-work projects such as the ability to collaborate, to think critically, to problem solve and to manage their own performance in relations to theirs and others academic goals. In all levels of education, the innate difficulties of group-activities can be seen and appear quite abstract to solve on an individual as well as on a group level. This paper aims to summarize the teachers view on group-activities in connection to social studies and what type of structuring can be done by the teacher to promote student-learning and achievement. The study concludes that teachers’ views are split between seeing the many benefits of the method such as greater academic achievement and the numerous skills that student develop, and against the fact that many dimensions of student group-work are outside of teachers influence. Perhaps the biggest caveat that teachers relate to are the difficulties in giving student an accurate assessment when they work according to the structuring that cooperative learning and the science promote. Scientific publications from both national and international perspectives have been selected to be the grounds of analysis and interpretation towards two research questions that have become clear through the theme of the results. Throughout this study it is clear that students may benefit from teachers learning to structure student group-work so that it may benefit the group-members more equally and so that it may be a time for cooperation for cognitive development.

Ett ökande antal individer rapporterar idag oro och ångest på grund av hur de upplever miljö- ochklimatmässiga problem. Detta utan att vara direkt drabbad av dessa. Samtidigt är kunskapen ombehandlingsinsatser för klimatrelaterad ångest generellt låg hos terapeuter. Syftet med denna uppsatsär att undersöka hur klimatångest kan beskrivas ur ett psykologiskt perspektiv samt identifiera hurKBT-terapi kan vara hjälpsamt för att hantera detta tillstånd. Den metod som användes var enlitteraturstudie där fem vetenskapliga artiklar söktes fram i databaserna PsycInfo, PubMed,ScienceDirect och GoogleScholar. För analysen användes en tematisk analys. Resultatet visar attklimatångest karaktäriseras av negativa känslor som vanligtvis är kopplade till framtida scenarion som väcker olika hanteringsstrategier (coping) och varierar från individ till individ. Hjälpsamma KBT-interventioner vid klimatångest behöver ses i ett vidare sammanhang bortom individen eftersom olika interventioner ger olika utfall beroende på om syftet är att gagna individ, samhälle och/ellerklimat/miljö. Slutsatsen är att klimatångest inte bör ses som en klinisk patologisk åkomma som skabehandlas bort. Den bör istället ses som en adekvat reaktion på ett reellt hot. De förstahandsval avKBT-interventioner som väljs i terapisammanhang bör i första hand vara hjälpsamma för "alla", detvill säga både individen, samhället och miljö/klimat. / <p>Grundläggande psykoterapiutbildning med KBT-inriktning, KBT-steg 1, Stockholm</p>

Nivådesign är en viktig del inom spelutveckling för att skapa fängslande och inlevelserika digitala världar. Hur spel- och nivådesigners kan skapa en intuitiv interaktion mellan spelare och spelnivå med hjälp av olika typer av vägledning, utan att det blir för lätt eller svårt, är en fråga som vi saknar svar på. Vår studie undersöker hur vägledning kan stimulera inlärning- och problemlösning för att uppnå flow. Vi undersöker även vad det har för påverkan på uppmärksamhet samt vilka personliga preferenser spelare av vägledning. För att få svar på dessa frågor utfördes en kvalitativ undersökning där 8st deltagare fick spela Mirror’s Edge Catalyst med eller utan spelets inbyggda vägledningsfunktion ”Runners Vision”. Vi kom fram till att vägledning är väldigt användbart för både nybörjare och målfokuserade spelare. För att vägledningen ska vara effektiv så är det viktigt att spelet skapar en tydlig association mellan handling och problem för spelaren vilket kräver en form av positiv eller negativ respons. Det finns även vissa konsekvenser av vägledning såsom att spelet blir för enkelt eller tar ifrån spelarens självständighet. Dessa utmaningar kan förslagsvis lösas genom att använda adaptiva vägledningsfunktioner som baseras på spelarens individuella behov och förmågor.

Vårt samhälle blir mer och mer digitaliserat, vilket också visar sig i skolans värld. Med digitaliseringens framfart blir det vanligare med digitala läromedel som kompletterar eller ersätter de analoga. Tekniken kan bidra till och möjliggöra en omvandling av undervisningen samt elevernas inlärningsprocess. Vad det gäller problemlösning i matematikundervisning kan det digitala läromedlet bidra till att vidga det sociala rummet, för att elever ska kunna kommunicera matematik med andra. Det skulle även kunna innebära att eleverna ges möjlighet att resonera och argumentera för valda strategier genom att spela in ljud och film. Det kan också innebära att problemlösningsuppgifter presenteras genom korta animationer istället för abstrakta meningar och symboler. Vi upptäckte på vår verksamhetsförlagda utbildning (VFU) att tekniken inte utnyttjade dessa fördelar när eleverna arbetade med problemlösning i digitala läromedel. Utvecklingen av elevernas problemlösningsförmåga hämmades snarare än utvecklades av tekniken. Genom att analysera läromedel som riktar sig till elever i årskurs tre, besvaras frågan om vår observation var en tillfällighet eller inte. För att ta reda på studiens syfte har ett analysverktyg skapats utifrån teorier av Choppin m.fl. (2014), Taflin (2007) och Hughes m.fl. (2006). Studien syftar till att bidra med mer kunskap om hur digitala läromedel kan påverka utvecklingen av elevernas problemlösningsförmåga i årskurs tre. Med hjälp av en kvantitativ datainsamling och en kvalitativ analys har studiens syfte besvarats. Resultatet visar att elevernas möjligheter vid problemlösningsuppgifter varierar mellan de analyserade läromedlen. Vidare visar resultatet att samtliga läromedel följer en förutbestämd progression oavsett elevernas kunskapsnivå och behov. Det visade sig också att det endast är genom användning av lärarhandledning en differentiering av innehållet kan ske. En slutsats är därmed att digitala läromedel har utvecklingspotential vad det gäller att utnyttja teknikens fördelar, för att bidra till en progression av elevers problemlösningsförmåga.